Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 25.
i
N:o 25.
Ank. till Riksd. Kansli d. 3 April 1871, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o o) Utlåtande (N: o 9) i
anledning af en utaf Herr .T. Rundbäck väckt motion (N:o
68) om tillägg till Kongl. Förordningen den 18 Juni 1864,
angående utvidgad näringsfrihet.
Uti en hos Andra Kammaren väckt motion har Herr .7. Rundbäck på anförda
skäl föreslagit, natt Riksdagen behagade besluta ingå till Kongl. Maj:t med en under¬
dånig skrifvelse derom, att sådana tillägg göras i Kongl. Förordningen af den 18
Juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, att arbetstiden vid fabriker för personer
mellan 12 och 18 år inskränkes till 10 timmar per dygn, och vidare att till bi¬
träde i handel eller till arbete i fabrik, handtverk eller annan handtering ej någon
må antagas, som ej fyllt 12 år och inhemtat det kunskapsmått, hvilket folkskole¬
stadgan föreskrifver som det minsta, samt att sådana anordningar för öfrigt skola
förefinnas, att barnen derefter erhålla nödig undervisning såväl någon kortare tid om
hvardagarne som ock i söndagsskolan; och slutligen att kontrollen öfver och ansvaret
för öfverträdelse af dessa bestämmelser måtte skärpas.”
De frågor, hvilka af motionären här blifvit dragna under Riksdagens ompröf¬
ning, hafva åtskilliga gånger under de sista decennierna varit föremål ej mindre för
Riksdagarnes skrivelser till Kongl. Maj:t, än ock för i ämnet tid efter annan utfär¬
dade författningar. Utskottet vill derföre, till er, början här i korthet omnämna såväl
de åsigter, hvilka af Riksdagarne sålunda blifvit uttalade, som ock hvad på lagstift¬
ningens område i berörda hänseende blifvit vidgjordt.
Uti Kongl. Fabriks- och Handtverks-ordningen af den 22 December 1846,
hvarigenom skråförfattningarne upphäfdes och en friare näringslagstiftning grundlädes,
Bih. till Riksd. Prot. 1871. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. 14 Käft. 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 25.
förekomma, angående i arbete vid fabriker eller i handtverk antagna barn eller yngre
personer, blott följande bestämmelser, nemligen:
§ 32, mom. i. »Ej må någon till fabriks- eller handtverkslärling eller ar¬
betare antagas förr än han fyllt 12 år»; och
§ 36. »Fabriks- och handtverks-idkare åligger att faderligt vaka deröfver,
att de hos honom antagna arbetare, särdeles då de såsom minderårige äro i hans
hus och bröd, hållas till gudsfruktan, ordentlighet och goda seder, samt om de förut
ej förvärfvat den kunskap, som i § 3, litt. a. omförmäles, deruti erhålla undervis¬
ning å de dagar och timmar, som idkaren bestämmer; börande de tillhållas att flitigt
besöka söndagsskolor eller andra för fabriks- och handtverks-arbetare afsedda läro¬
anstalter.»
Det under § 3 lit. a. åberopade kunskapsmåttet inskränkte sig till den under¬
byggnad, som erfordrades för att få begå Herrans heliga Nattvard, samt till att kunna
skrifva läsligt och räkna quatuor species i enkla tal. Till dessa stadganden lades
genom Kongl. Kungörelsen af den 22 Maj 1852 ett nytt, nemligen, att »vid fabriks-
inrättningar i riket må icke till arbete nattetid, mellan kl. 9 på aftonen och kl. 5
på morgonen, användas arbetare under 18 års ålder».
På denna punkt- stod lagstiftningen i ämnet, då Rikets Ständer under 1856
—1858 årens riksdag den 12 September 1857 afläto en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, att, såsom tillägg till här sist omnämnda Kongl. kungörelsen,
ett stadgande måtte i nåder utfärdas, hvarigenom arbetstiden vid spinnerier, väfverier,
samt cigarr- och tändsticksfabriker äfvensom andra i afseende å inverkan på arbetar-
nes helsa med dem jemförliga fabriker och inrättningar för barn och yngre personer
emellan 12 och 15 år bestämdes till 8 timmar om dagen samt från 15 till och
med 18 år till 10 timmar dagligen; äfvensom att Kongl. Maj:t täcktes efter veder-
börandes hörande nådigst meddela nödiga föreskrifter, så att berörda stadgande vunne
efterföljd. Denna Ständernas skrifvelse remitterades af Kongl. Maj:t till Kommers¬
kollegium för afgifvande af underdånigt utlåtande, och Kollegium- infordrade i sin
ordning yttranden i ämnet från fabriksföreningarne i rikets förnämsta städer. Somliga
af dessa föreningar afstyrkte all vidare inskränkning uti vid fabriker anställde barns
och yngre personers arbetstid, under det andra åter ansågo den väl kunna vidtagas,
fast icke till den omfattning Rikets Ständer föreslagit. Så t. ex. påyrkade Nyköpings
fabriks- och handtverksförening, att arbetstiden för barn mellan 12 och 15 år väl
kunde bestämmas till 8 timmar om dygnet, men att den derefter borde vara fri;
under det Göteborgs fabriksförenings fullmäktige förklarade, att derest någon inskränk¬
ning i arbetstiden komme till stånd, hvilket fullmäktige för sin del icke funno be¬
höflig^ den då icke måtte sträckas till arbetare utöfver 15 år, samt ej till mer än
10 timmar om dygnet, hvilken arbetstid för barn och yngre personer mellan 12 och
18 år jemväl förordades af Norrköpings fabriksförening. Uti sitt eget utlåtande till
Kongl. Maj:t förklarade Kollegium, att, det, med hänsyn till ämnets invecklade be-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 25. 3
skaffenhet, icke kunde tillstyrka någon förändring i då gällande föreskrifter för barns
och yngre personers arbetstid vid fabriker, men att, derest Kongl. Maj:t funne tiden
vara inne för en undersökning om de förhållanden, hvilka på frågans utredning kunde
hafva inflytande, detta måtte uppdragas åt en komité, sammansatt af sakkunniga per¬
soner, och deruti företrädesvis läkaren, folkskoleläraren och fabriksidkaren måtte re¬
presenteras. _ •
Med anledning af Ständernas förrberörda skrifvelse blef dock någon vidare åt¬
gärd icke från regeringens sida vidtagen, och då de på nytt vid 1862—1863 årens
riksdag uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående ändring i författningarne
rörande handels- och näringsrätten samt om upphäfvande af vissa delar utaf Handels-
balken, angåfvo de allmänna grunder, hvarpå, efter Ständernas uppfattning, en för¬
ordning om vilkoren för idkande af fabriks- eller handtverksrörelse borde hvila, så
upptaga de, angående barns och yngre personers arbetstid vid fabriker och handt¬
verkeri, ordagrant hvad derom redan i Kongl. Förordningen af den 22 December
1846 och Kongl. Kungörelsen af den 22 Maj 1852 var stadgadt, och som härofvan
blifvit omnämndt, men häntydde icke ens på det tillägg till förenämnda författningar,
hvarom Rikets Ständer i sin den 12 September 1857 till Kongl. Maj:t aflåtna under¬
dåniga skrifvelse gjort yrkande. Hvad Rikets Ständer uti skrifvelsen af år 1863
framhållit, angående vid fabriker och handtverkerier anställda barn och yngre perso¬
ner, återfinnes jemväl uti Kongl. Maj ds nu gällande nådiga Förordning angående
utvidgad näringsfrihet af den 18 Juni 1864, blott med det tillägg, att ”Närings¬
idkare skola jemväl vid sina biträdens eller arbetares behandling och sysselsättning
fästa behörigt afseende å deras helsa och arbetsförmåga.”
Till de lagbestämmelser, hvilka här blifvit omnämnda, har sedan 1864 ett
enda tillägg blifvit gjordt genom Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 18 Februari
1870, angående hvad vid tillverkning af tändstickor eller andra tandmedel, för hvilkas
tillredning vanlig fosfor användes, skall iakttagas till förekommande af käkbensbrand
(fosfornekros) bland arbetarne. Utom flera detaljerade föreskrifter, afseende luftvexling
och sundhet i allmänhet vid ifrågavarande fabriker, innehåller förordningen uti § 6,
rörande arbetarnes ålder, följande stadgande: ”Vid tändmassans beredning eller stic¬
kornas »idoppning deri må icke användas arbetare, som ej fyllt 15 år; ej heller må
någon vid dessa arbeten sysselsättas längre tid än sex månader i sender, eller, efter
det han upphört med sådant arbete, dertill ånyo användas förrän minst två månader
förflutit, utan att derunder någon för hans helsa skadlig inverkan af arbetet försports”.
För fullständigande af hvad i ämnet förekommit, får Utskottet erinra att Herr
J. Rundbäck jemväl vid sistlidet års riksdag väckte motion derom ”att arbetstiden för
barn emellan 12 och 16 år, som vid fabriksarbete användas, icke får utsträckas öfver
10 timmar per dygn”. Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskott, hvartill motio¬
nen remitterades, tillstyrkte, i afgifvet betänkande, skrifvelse till Kongl. Maj:t uti af
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 25.
motionären angifvet syfte, men betänkandet blef af Kammaren efter en ganska sakrik
diskussion till Utskottet återremitteradt, hvarifrån det sedermera icke återkom.
Uti Kong!. Kommers-kollegii här förut omnämnda, till följd af Rikets Stän-
deis skrifvelse af den 12 September 1857 till Kongl. Maj;t afgifna utlåtande förekommer
äfven en kort framställning om lagstiftningen uti åtskilliga främmande länder, rörande
barns och yngre personers arbetstid vid fabriker samt öfriga i sammanhang med
detta ämne stående stadganden. Som denna framställning torde vara af intresse för
frågans bedömande vill Utskottet uti bilaga till detta betänkande intaga densamma.
Ehuru våra förhållanden icke ännu torde påkalla så detaljerade föreskrifter
rörande vid fabriken anställde barns och yngre personers arbetstid och skolundervis¬
ning, som de, hvilka uti flera andra länders lagstiftning, såsom af ofvannämnda bi¬
laga inhemtas, i detta hänseende redan finnas inrymda, synes det dock Utskottet,
som om den industriela verksamhetens fortgående utveckling inom vårt land erfor¬
drade utförligare bestämmelser än dem, hvilka innehållas, angående detta ämne, i nu
gällande lag. Såsom bevis för denna industriens utveckling -får Utskottet hänvisa till
Statistiska Centralbyråns berättelse för år 1869, hvaraf, bland annat, inhemtas, att
då samtliga, under 18 års ålder, vid fabriker och manufakturer anställde personer år
1863 uppgingo till 4,564, så hade deras antal år 1869 ökats till 5,511, då der¬
emot med dylikt arbete sysselsatte personer, öfver 18 år, under samma tidrymd endast
stigit från 24,156 till 25,282. Af arbetare, hvilka icke uppnått 18 år, hade den
aldra väsendtligaste delen sin sysselsättning vid spinnerier, väfverier, cigarr- och
tändsticksfabriker samt andra, med afseende å inverkan på arbetarnes helsa, med
dem jemförliga fabriker och inrättningar, vid hvilka, enligt Rikets Ständers skrifvelse
af den 12 September 1857, arbetstiden redan då ansetts"böra begränsas för yngre per¬
soner mellan 12 och 15 år till 8 timmar om dagen, samt från 15 till 18 år till
10 timmar dagligen. Blund dessa här särskild! omnämnda fabriker vill Utskottet
jemväl intaga pappersfabrikerna, då de, genom den der förekommande lumpsorteringen,
i synnerligt hög grad anstränga arbetarnes helsa. Var den i Ständernas berörda
skrifvelse sålunda föreslagna begränsning af arbetstiden då befogad, så är den det
i ännu högre grad nu, då å ena sidan deras antal, för hvilka lagstiftningen här
skulle träda emellan, under tiden från 1 857 så betydligt tillväxt, och å den andra
meranämnda personers arbetstid, efter motionärens förslag, endast skulle inskränkas
till 10 timmar. Om denna begränsning af arbetstiden kan anses tillräcklig för det
dermed afsedda ändamålets ernående, torde vara svårt att på förhand bestämma, då
detta alltid lärer blifva i väsendtligaste mån beroende af den helsa och de krafter
hvarje person redan hunnit förvärfva, då lian inträder uti fabrikslifvet. Men då dettas
skadliga inflytande på arbetarnes välbefinnande * mindre bär sin grund uti arbetets
tyngd än i dess enformighet och kanske framför allt uti den osunda atmosfer, som
inom fabrikslokaler ofta förefinnes och mången gång är oskiljaktig från det råämne,
som der förarbetas, torde alla de inrättningar, vid hvilka sistnämnda olägenhet före-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 25. 5
kommer, få anses påkalla den af motionären i yngre personers arbetstid vid fabriker
föreslagna begränsning. Att denna mången gång med nuvarande lagstiftning i ämnet
icke kan åvägabringas af föräldrar och målsmän, äfven der de anse den för sina barn
eller myndlingar behöflig, lärer icke kunna bestridas, då föräJdrarne eller målsmännen
sjelfva oftast äro beroende af sina arbetsgivare, samt, ej mindre för sin än sina barns
utkomst, måste underkasta sig i hvarje särskildt fall antagen arbetsordning, utan af¬
seende å dennas större eller mindre lämplighet för de yngre arbetarnes helsa och ut¬
veckling.
Af hvad Utskottet sålunda anfört torde framgå, att det ej egentligen är vid fa¬
briker anställde yngre personers arbetstid, som behöfver begränsas, utan det är sna¬
rare tiden för deras nödvändiga vistelse uti fabrikslokaler, inom Indika luften natur¬
ligtvis är instängd och förskämd. Häraf följer äfven, att Utskottet icke, på sätt
motionären föreslagit, vill förorda någon begränsning uti yngre personers arbetstid vid
samtliga fabriker. Många af dem, såsom mekaniska verkstäder, åkdons-fabriker, snic¬
kerifabriker m. fl., äro nemligen af den beskaffenhet, att arbete i desamma ej kan
vara skadligai’e än hvarje annan kroppslig sysselsättning, vare sig vid handtverkerierna
eller jordbruket, för Indika näringsgrenar en mera detaljerad lagstiftning, rörande ar¬
betstiden, lärer få anses allt annat än lämplig.
Beträffande nu först motionärens yrkande, »att till biträde i handel, eller till ar¬
bete i fabrik, handtverk eller annan handtering ej någon må antagas, som ej fyllt 12'
år», så synes det Utskottet, som om motionären förbisett, att den af honom åbero¬
pade 1864 års författning redan innehåller hvad motionären här påyrkat. Genom 4
mom. i § 15 af nyssnämnda författning är nemligen stadgadt, att »ej må någon an¬
tagas till biträde i handel eller till arbetare i fabrik, handtverk eller annan hand¬
tering förrän efter fyllda tolf år», och då detta stadgande sammanfaller ordagrant
med motionärens yrkande i berörda hänseende, lärer någon ny skrifvelse från Riks¬
dagen till Kong! Magt i den delen af ämnet icke vara lämplig.
Hvad åter angår den delen af motionärens förslag, som afser, att icke någon
må till biträde i handel eller till arbete i fabrik, handtverk eller annan inrättning
antagas, utan att derförinnan hafva inhemtat det kunskapsmått, hvilket folkskolestadgan
föreskrifver siom det minsta, så finner Utskottet detsamma förtjent af uppmärksamhet,
för så vidt det rörer vid fabriker anställda barn. Det jemna och oftast oafbrutna
arbete, som af dessa barn måste utföras under årets alla hvardagar, allt ifrån den
dag de vid fabriken vunnit inträde, kan ej annat än menligt inverka på både deras
förmåga och fallenhet att upphemta någon synnerlig fördel af dem deremellan med¬
delad undervisning. I de flesta fall blifver detta nog händelsen i högre grad, der
deras kunskapsmått vid inträdet i fabriken varit ringare, än att de på egen hand
kunna förkofra sina studier. Skall denna förkofran blifva en möjlighet erfordras åt¬
minstone, att hafva inhemtat folkskolestadgans minimum, hvilket, såsom bekant, om¬
fattar ren och flytande innanläsning af svenska språket, så latinsk som’svensk stil;
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 35.
religionskunskap och biblisk historia till den grad, som erfordras för att kunna bos
presterskapet börja don egentliga nattvardsläsningen; kyrkosång, med undantag för dem,
som dertill sakna allt anlag; skrifva; och de fyra räknesätten i hela tal. Stadgande
härom synes Utskottet så mycket nödvändigare, som de under sednare tiden inrättade,
såsom bildningsmedel för arbetare i allmänhet beräknade, industriföreningar och slöjd¬
skolor derförutan sällan lära kunna begagnas af personer, hvilka redan såsom barn
inträdt i fabrikslifvet.
Att deremot stadga något minimum af kunskaper för de barn, hvilka egna sig
åt handel eller handtverk, är så mycket mindre af verkligt behof påkalladt, som de,
hvilka välja den förstnämnda lefnadsbanan, icke lära underlåta att, utan några derom
i lag gifna föreskrifter, tillegna sig större mått af kunskaper, än det som, äfven i
bästa fall, i en folkskola inhemtas; och de barn åter, hvilka ingå i handtvérkslära,
äro icke, på grund af sjelfva arbetets beskaffenhet, deraf ovilkorligen jemnt så upptagna,
att de icke fortfarande mera regelbundet kunna begagna sig af den allmänna skol¬
undervisningen. Lika litet finner Utskottet behöfligt att i lag stadga, det barn, som
blifvit antaget till biträde i handel eller för arbete i fabrik, handtverk eller annan
handtering, skall någon kortare tid dagligen erhålla undervisning, enär en sådan före¬
skrift utan tvifvel i hög grad skulle åstadkomma svårigheter för barn att erhålla någon
sysselsättning af ifrågavarande beskaffenhet. Allt, som i detta hänseende karl ifråga¬
sättas, anser Utskottet redan vara i gällande författning inrymdt, då den tillförsäkrar
meranämnde barn en fortgående undervisning.
Uti motionärens slutliga yrkande, att kontrollen öfver och ansvaret för öfverträ¬
delse af här förut omnämnda bestämmelser måtte skärpas, kan Utskottet icke instämma.
Motionären har ej heller för detta sitt yrkande uppgifva något motiv, och Utskottet
har sig icke något bekant, som skulle påfordra en framställning från Riksdagen i
ofvanberörda riktning, helst i nu gällande författning stadgade böter för öfverträdelse
af i densamma gifna föreskrifter kunna uppgå till det betydliga beloppet af 200
R;dr R:mt.
I följd af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet, med afstyrkande af motio¬
närens yrkande i öfrigt, hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes till Kongl. Maj:ts nådiga
Förordning af den 18 Juni 1864, angående utvidgad närings¬
frihet, göra följande tillägg:
att arbetstiden vid spinnerier, väfverier, samt cigarr-, pappers-
och tändsticks-fabriker, äfvensom andra i afseende å inverkan på
arbetarnes helsa med dem jemförliga fabriker och inrättningar,
måtte för barn och yngre personer emellan 12 och 18 år in¬
skränkas per dygn till 10 timmar, hvilka dock så fördelas, att
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N\o 3) Utlåtande N:o 25. 7
arbetarne derunder erhålla lämpliga hvilo- och fristunder; och
att, ej någon under 18 år må till arbete i fabrik antagas,
som ej förvärfvat sig det kunskapsmått, hvilket folkskolestadgan
föreskrifver som det minsta hvar och en bör hafva inhemtat,
då han lemnar skolan.
Stockholm den 30 Mars 1871.
På Utskottets vägnar:
J. A. Astrand.
Bila g a.
Uti Kong!. Kommers-kollegii under år 1858 till Kongl. Maj:t afgifna un¬
derdåniga utlåtande om barns och yngre personers arbetstid vid fabriker förekommer,
rörande lagstiftningen i detta ämne uti åtskilliga främmande länder, följande:
»Uti Preussen är det förbjudet att till ständigt arbete vid fabriker eller berg¬
verk använda barn under tolf års ålder. Personer, som ännu icke uppnått sexton år,
kunna antagas till arbetare vid förenämnda inrättningar, om de åtnjutit en treårig
oafbruten skolundervisning eller genom betyg af skollärare visa, att de kunna obe¬
hindradt läsa sitt modersmål och börjat lära sig skrifva, samt med vilkor att deras
fader eller målsman lemnar arbetsgifvaren en så kallad arbetsbok, innehållande ett
tryckt sammandrag af de, rörande yngre personers användande till arbete gällande
föreskrifter. Uti denna bok, som tillhandahålles af vederbörande polismyndighet, in¬
föres arbetarens namn, födelseår och religion, faderns eller målsmannens namn, stånd
och boningsort, skolbetyg, inträde i och afgång från inrättningen m. m. Yngre ar¬
betare under 14 års ålder få vid lofvannämnda inrättningar sysselsättas endast sex
timmar om' dagen, häruti ej inberäknad den tid af tre timmar dagligen, som bör
användas för deras skolundervisning. Emellan de bestämda arbetstimmarne bör ar¬
betaren medgifvas en och en half timmes ledighet före och efter middagen samt en
timma på middagen. Att använda yngre personer till arbete före kl. half 6 på mor¬
gonen och efter half 9 på aftonen samt på sön- och helgedagar är helt och hållet
förbjudet. Arbetare af kristen trosbekännelse, hvilka icke begått Nattvarden, böra
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskott» (N:o 3) Utlåtande N:o 35.
icke på de timmar, som äro bestämda till deras undervisning för nämnda ändamål,
sysselsättas med arbete vid nämnda inrättningar. Om yngre personers anställande
vid arbete af nu ifrågavarande beskaffenhet bör arbetsgifvaren göra anmälan bos polis¬
myndigheten: hvarförutan det åligger arbetsgifvaren att hvart hälft år hos denna
myndighet uppgifva antalet af de hos honom sysselsatta arbetare under sexton års
ålder. Öfverträdelse!- af dessa föreskrifter äro belagda med böter af 1 till 50 Thaler
för hvarje arbetare, hvilken påföljd drabbar fabriksegaren eller den, som är satt i
hans ställe. Dessutom kan domaren, om sådan öfverträdelse förnyas inom viss tid,
förbjuda yngre personers sysselsättning vid inrättningen under bestämd tid. Veder¬
börande regeringsdepartement eger. der sådant påkallas af omständigheterna, vidtaga
åtgärder, så att valet af skolundervisning-stimmar för yngre arbetare icke må störa
driften af de inrättningar, hvarvid de sysselsättas; hvarförutan Departementet har att
träffa sådana anstalter, som för vidmakthållande af arbetarnes helsa och sedlighet äro
af noden. Verkställigheten af omförmälda föreskrifter åligger dock närmast särskildt
utsedde fabriksinspektörer: och fabriksegaren är förpligtad att när som helst, äfven
under natten, underkasta sig den undersökning, rörande förhållandena i omförmälda af¬
seende, som kan finnas nödig att anställa.
Enligt Franska, lagstiftningen i detta ämne må barn, som uppnått åtta års
ålder, användas till ° arbete vid manufakturer, bruk och mekaniska inrättningar samt
hvarje fabrik, som på samma verkstad sysselsätter mer än tjugu arbetare. För barn
vid denna ålder får dock arbetet icke utsträckas öfver åtta timmar på dygnet, och
under arbetstiden medgifves dem en hvilostund. Yngre personer från tolf till sexton
år böra icke användas . till verkligt arbete mer än tolf timmar om dygnet och ega
derunder åtnjuta flera fristunder. Arbete får icke ega rum under annan tid än mellan
kl. 5 om morgonen och kl. 9 på aftonen. Arbete under annan tid anses såsom natt¬
arbete, hvartill barn under 13 år icke må användas. Om, i följd af eu drifkrafts
tillfälliga overksamhet eller oundgängliga iståndsättande, sådant skulle finnas nödigt,
kunna yngre personer öfver tretton år användas vid nattarbete, då två timmar räknas
för:: tre, hvithet äfven är tillåtet, då det finnes oundgängligen nödvändigt vid inrätt¬
ningar, som drifvas natt och dag, och der arbetet icke kan afbrytas under tjugufyra
timmar. Yngre personer under sexton års ålder må ej hållas ”till arbete sön- och
helgedagar. Barn under tolf år kunna icke anställas vid arbete, med mindre för¬
äldrar eller förmyndare intyga att de besöka någon allmän eller enskild skola;
äfven derefter skall undervisningen för dem fortfara, till dess de uppnått nyssnämnda
ålder. Yngre personer öfver tolf år äro frikallade härifrån, om med betyg' af Mairen
styrkes, att de redan erhållit den första elementära skolundervisningen. Mairen åligger
att lemna föräldrar eller förmyndare en bok, innehållande uppgift å barns namn,
födelseort, ålder och bostad samt den tid det användt för skolundervisning. Fabriks¬
egaren eller arbetsgifvaren bör i denna bok anteckna dagen för barnets inträde och
afgång från inrättningen m. in. Vederbörande administrativa myndighet kan till andra
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o d) Utlåtande N:o 25.
9
ån ofvan omformälda slags inrättningar utsträcka tillämpningen af förenämnda stad-
ganden, höja minimum af ålder och minska arbetstiden i afseende å sådana inrätt¬
ningar, der arbete skulle öfverstiga arbetarens krafter och blottställa hans helsa, be¬
stämma de inrättningar, der yngre personer under sexton års ålder icke få syssel¬
sättas, förbjuda vissa slags farliga eller skadliga arbeten i verkstäder, der barn äro
anställda, samt bestämma de arbeten, som af barn må utföras vid bruk under sön-
och helgedagar, äfvensom de fall då nattarbete är för dem tillåtet. I öfrigt bör
denna myndighet tillse att sedlighet upprätthålles vid de ifrågavarande inrättningarne,
att skol- och religionsundervisning beredes barnen, att elak behandling och öfver¬
drifven bestraffning icke må ega rum, samt att nödiga anstalter vidtagas för be¬
varande af barnens helsa. För att öfvervaka de sålunda gifna föreskrifternas be¬
höriga verkställighet och efterlefnad äro inspektörer tillsatte af regeringen. För hvarje
barn. som mottages till arbete utan att hafva uppnått den af lagen bestämda
ålder, eller hållits till arbete utöfver den i särskilda fall bestämda tid, bötes 15
francs, dock att ej i något fall böterna må öfverstiga tillhopa 200 francs. För¬
nyas sådan öfverträdelse är arbetsgifvaren förfallen till böter från 16 till 100 francs;
dock att, under nämnda förutsättning böterna icke i någon händelse kunna tillsammans
Öfverstiga 500 francs.
Den Engelska lagstiftningen i detta ämne är ordnad genom flera tid efter annan
under de sednare 31 åren utfärdade parlamentsakter, hvilka äro särdeles vidlyftiga
och innefatta en mängd detalj föreskrifter, angående dels barn under tretton års ålder,
dels ock yngre personer mellan tretton och aderton år samt qvinnor. I fråga om
dem, som höra till den förra kategorien, är stadgadt, att barn under åtta års ålder
icke må anställas vid arbete i fabrik samt icke der sysselsättas före kl. 6 på mor¬
gonen eller efter kl. 6 på aftonen och icke på lördag efter kl. 2 e. m. Barn af
nämnda ålder skola icke arbeta mer än sex och en half timmar på dagen, om icke
middagsmåltiden för yngre arbetare börjar kl. 1 e. m., i hvilket fall barn, som
börjat arbeta om morgonen, kan hållas dertill sju timmar. Barn, som arbetat före
middagen, får icke sysselsättas efter kl. 1 e. m. samma dag, hvarifrån undantag
likväl eger rum, då yngre personer och de af qvinnokönet arbeta endast tio timmar
om dagen, då barn äfven kunna hvarannan dag i veckan användas till arbete tio
timmar. Då barn öfver elfva år sysselsättas endast med att vinda eller tvinna silke,
må de arbeta lika med yngre personer. Barn böra besöka skola under tre tim¬
mar, mellan kl. 8 f. m. och 6 e. m., hvarje arbetsdag utom lördagen, men barn,
som besöker skolan från den 1 November till slutet af Februari, må icke ovil¬
korligen hållas till undervisning mer än två och en half timma om dagen. De
barn, som arbeta tio timmar hvarannan dag, skola besöka skolan fem timmar, emellan
kl. 8 f. m. och kl. 6 e. m., å de dagar, då de icke arbeta. Emellan den 30 September
och den 1 April må barn arbeta efter kl. 6 till kl. 7 e. m., såvida anmälan derom
Tlih. Ull Riksd. Urat. 1871. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Höft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (JV:o 3) Utlåtande N:o !iö.
blifvit gjord hos vederbörande inspektör och godkänd af honom, samt skriftlig under¬
rättelse derom blifvit anslagen vid ingången till fabrikslokalen. Efter kl. 7 e. m. är
det ej tillåtet att hålla barn till arbete. Yngre personer emellan tretton och aderton
år samt qvinnor må icke sysselsättas i någon fabrik före kl. 6 f. m. eller efter kl. 6
e. m. eller på lördag efter kl. 2 e. m. Under tiden mellan den 30 September
och den 1 April kunna sådana personer användas till arbete från kl. 7 f. m. till
kl. 7 e. m., dock med nyssnämnda undantag hvad lördagen beträffar samt efter det
anmälan, upptagande huru länge sådant arbete skall fortfara, egt rum hos inspek¬
tören samt blifvit godkänd af honom och på nyssnämnda sätt anslagen vid ingången
till fabrikslokalen;' men i nu förutsatta fall är det förbjudet att använda ifrågavarande
personers arbete före kl. 7 på morgonen. För måltiden är bestämd en och en half
timma emellan kl. half 8 f. m. och kl. 6 e. ra., men dertill skall anslås en timma,
antingen utan afbrott eller på olika tider före kl. 3 e. m. Mer än fem timmar får
icke någon sysselsättas före kl. 1 e. m. utan en ledighet af en half timma. Alla
arbetare af sistnämnda ålder hafva sin måltidstimma vid samma tid. Innan någon
under adertons års ålder får anställas i arbete vid fabrik skall personens namn in¬
föras i ett af fabriksegaren efter faststäldt formulär hållet register, deraf utdrag med¬
delas inspektören, när sådant påfordras, och ej må någon under sexton år anställas i
sådant arbete, såvida personen icke är försedd med läkarebetyg. Till nattarbete eller
emellan kl. half 9 på aftonen och kl. half 6 på morgonen må icke någon under
aderton års ålder användas vid bomulls-, ylle-, redgarns-, hamp-, lin-, repslageri-,
lärfts- och sidenfabriker, hvarest ånga. eller vattenkraft eller annan mekanisk kraft
begagnas för inrättningens drifvande. Från den bestämda arbetstiden af sextionio tim¬
mar. för vecka räknadt, får undantag endast ega rum, då tid skulle gå förlorad i följd
af brist eller öfverflöd på vatten eller då någon särskild olägenhet inträffar på ång¬
maskin eller annan mekanisk kraft. Af regeringen äro fyra personer anställda i egen¬
skap af inspektörer öfver sådana fabriksinrättningar, hvarvid barn och yngre personer
under aderton år sysselsättas med arbete. Desse inspektörer skola öfvervaka före¬
skrifternas efterlefnad och ega i sådant afseende att när som helst, dag eller natt,
då sådan inrättning är i gång, besöka densamma och göra sig underrättade om allt,
hvad som rörer yngre arbetares anställning, tillstånd och undervisning. På hemställan
af inspektörerne tillsättas eu eller flere subinspektörer för att under de förres ledning
tillse, att ifrågavarande föreskrifter iakttagas. Inspektör åligger äfven att vaka der¬
öfver, att barn under tretton års ålder besöka någon skola, och, i fall föreskriften härom
åsidosattes, egen han ålägga arbetsgifvaren att å arbetarens veckoaflöning innehålla en
penny för hvarje shilling sterling till godtgörande af kostnaden för skolundervisningen.
Inspektör skall tvänne gånger om året till regeringen afgifva rapport om tillståndet
vid fabrikerna samt huruvida författningarne efteriefvas. I öfrigt äro föreskrifter med¬
delade angående rengöring af fabrikslokal, om åtgärder för att i vissa fabriker skydda
yngre arbetare mot utströmning af vatten och ånga. samt om anbringande af stängsel
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o Hö. 11
omkring ångmaskin eller vattenhjul, i hvars närhet yngre personer skola vistas, m. m.
För öfverträdelse af de genom förlättningarue gifna föreskrifter äro stadgade böter från
5 shilling till 100 pund sterling, allt efter förseelsernas olika art och beskaffenhet.
Uti Belgien har ännu icke, så vidt Kollegium varit i tillfälle att inhemta,
blifvit fastställd någon lag till bestämmande af fabriksegares rättigheter och skyldig¬
heter i förhållande till de barn eller yngre personer, hvilka användas till fabriksarbete
i detta land. Synnerligen omfattande undersökningar i ämnet hafva emellertid på
regeringens anstaltande egt rum allt från år 1843. Resultatet af dessa under¬
sökningar, dervid de större städernas handelskamrar och medicinska lakulteter,
bergverksingeniörer m. fl. blifvit hörde, innefattas uti tre stora oktavband; hvar¬
förutan år 1862 från trycket utkommit lista delen af ett vidlyftigt betänkande
i frågan, afgifvet af den, enligt Kongl. dekretet den 27 Mars 1859 inrättade, stä¬
dernas handelskamrar öfverordnade rådsförsamling, eller den s. k. ”Conseil supérieur
de 1'industrie et du commerce”, hvilken består dels af ombud från samtliga han-
delskamrarne i riket och dels af ledamöter utsedde af konungen. — Betecknande
för frågans ståndpunkt i detta land, efter det sådana undersökningar föregått ar
den förklaring, ministern för de inre angelägenheterna kort före slutet af år
1862 afgaf till representantkammaren i anledning af eu petition i ämnet, hvilken
inkommit från en kommunalstyrelse. Ministern yttrar nemligen, att regeringen icke
skulle förlora ur sigte den stora fråga, som utgjorde föremål för den nyssnämnda
framställningen; och så snart denna fråga kunde lösas på ett verksamt sätt, utan att
allt för mycket stöta de intressen, som deraf berördes, skulle regeringen icke under¬
låta att taga representationens medverkan i anspråk. Om regeringen allt dittills tve¬
kat att taga något steg, var anledningen den, att en lag, der en af de hufvudsak-
ligaste bestämningarna blifvit ogillad af landets förnämsta myndighet i dylika ämnen
(den ofvannämnda Conseil supérieur), hade föga utsigt att vinna representationens bi¬
fall och, i hvilken händelse som helst, otvifvelaktigt skulle framkalla ledsamma för¬
vecklingar. För eu sådan tveksamhet funnes dessutom andra grunder af icke mindre
allvarsam beskaffenhet. Man kunde i sjelfva verket icke påstå att någon al de frågor,
som afsågo lagstiftningen angående barns användande till arbete af förenämnda be¬
skaffenhet, blifvit löst på ett fullständigt sätt. Erfarenheten hade ännu icke bestämdt
uttalat sig, hvarken i fråga om den ålder, som lämpligen borde utsättas för barnens
antagande till fabriksarbete, ej heller längden af den tid. under hvilken de dagligen
kunde användas dertill, ej heller de olika arter afl industri, på hvilka lagen borde
ega tillämpning, ej heller slutligen i fråga om den samtidiga eller särskilt för sig
gående utvecklingen af skolundervisningen och arbetsöfningen. Uti de länder, dei lag¬
stiftningen hade funnit sig uppfordrad att träda emellan i detta ämne, hade hon i
berörda afseende vidtagit ganska olika mått och steg. Den ålder, då barn först
kunna öfverlemnas till fabriksarbete, vexlade i olika länder från åtta till femton år;
längden af dagsarbetet, inskränkt på ett ställe till sex timmar, uppginge deremot
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 35.
annorstädes till åtta, tio, ja till och med tolf timmar. Sedan ministern vidare fram¬
hållit, hurusom denna lagstiftning tillämpades i England endast å några vissa stora
industrianläggningar, men i Frankrike på hvarje mekanisk eller medelst ånga drifven
inrättning, hvilken sysselsatte mer än tjugo i en verkstad samlade personer, och i
andra länder slutligen på hvarje yrke, som hade varors tillverkning till föremål, samt
tillika antydt de medel, hvarigenom man sökt på en gång befordra barnens moraliska
uppfostran och vårda deras fysiska krafter, förklarar han, att icke något af dessa
medel visat sig tillräckligt verksamt; hvarefter han slutligen yttrar, att det icke före-
funnes något skäl att brådstörtadt söka lösningen af denna fråga, med äfventyr att
stifta en overksam lag eller att ålägga styrelsen nya förbindelser, så mycket svårare,
som hon antingen skulle vara ur stånd att val fullgöra dem, eller ock utsätta sig
för ett lifligt missnöje, i händelse hon sökte fullgöra dem i strid med de uti frågan
intresserades åsigter. Arbetets frihet vore en af den nyare tidens skönaste eröfringar.
Om denna frihet annorstädes framkallat verkningar, som man ansett sig böra hämma
eller begränsa, hade följderna deraf i Belgien varit mera goda än onda; och man
skulle göra sig skyldig till en föga lämplig brådska, om man, för att förekomma
några missbruk, skyndade att förkasta hennes välgerningar.
Stockholm, tryckt hos J. & A. Riis, 1871.