Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Utlåtande N:o SS.
1
Xs© 33.
Ank. till Riksd. Kansli den 22 Mars 1871, kl. 2 e. in.
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Betänkande
N:o 8 med anledning af Hen Johan Jönsson motion
N:o 137, om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om förklaring af Kongl. Brefvet till
Kammar-kollegium af den 17 September 1856 an¬
gå ende helgonsky Iden.
Den utlaga, soin benämnes helgonskyld, är gammal inom provinserna
Skåne, Halland och Blekinge och utgick både till presterskapet och klockarne
enligt hvad Lunds stifts Landebok af år 1569 utvisar.
Till klockarne utgick den för åliggandet dels att göra tjenst i kyrkan
och dels att undervisa ungdomen i socknarne. Sedermera bestämdes, att kloc-
kare-helgonskylden i de församlingar, som voro belägna inom 2 mil från stä¬
derna Lund, Malmö, Landskrona, Helsingborg, Ystad, Christianstad, Cimbris-
hamn och Sölvesborg inom Lunds stift samt städerna Halmstad, Warberg och
Falkenberg inom provinsen Halland, skulle utgå till skolorna i dessa städer,
mot skyldighet för dem att i bemälda församlingar besörja klockarens otvan-
nämnda åligganden. Efter hand upphörde emellertid skolorna att fullgöra den¬
na skyldighet, under det de likväl fortfarande behöllo församlingarnes helgon-
Bih till Ttilcsd. Prof. 1871. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 12 Häft. 1
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Utlåtande JN:o 2H.
skyld. Detta förhållande föranledde Rikets Ständer vid 1853 1854 årens riks¬
dag att besluta, det den till skolorna i ofvannämnda städer ingående helgon-
skyiden skulle till församlingarne återställas, hvarefter Kongl. Maj:t, på grund
af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet, i Bref till Kammar-kollegium
af den 17 September 1856 i nåder förordnade, att ifrågavarande helgonskyld
“skulle från skolorna skiljas och återställas till församlingarne, för att till de¬
ras egna behof i öfverensstämmelse med det ursprungliga ändamålet användas.“
Härigenom fingo således de församlingar, som förut till städernas sko¬
lor utgjort sin klockare-helgonskyld, densamma tillbaka med rättighet att der¬
öfver fritt förfoga, blott med den inskränkning att deri' skulle användas i öfver¬
ensstämmelse med det ursprungliga ändamålet, d. v. s. för klockaretjensten och
barnaundervisningen. I öfriga församlingar åter utgår samma helgonskyld en¬
dast till klockaren såsom sådan. Derigenom hav inträffat, att i somliga pasto¬
rater, som bestå af flera församlingar, en eller annan af dessa har friare dis¬
positionsrätt öfver klockare-helgonskylden än den eller de öfriga, så att de
förra deraf få' använda eu större eller mindre del för folkundervisningens be¬
hof, under det de sednare måste lemna hela helgonskylden till klockaren. Som
nu tillika är vanligt, att alla till samma pastorat hörande församlingar i be¬
rörda provinser hafva gemensam klockare, komma de församlingar, som åter¬
vunnit sin helgonskyld, att möjligen bidraga mindre till samme klockares aflö¬
ning än den eller de öfriga församlingarne i pastoratet, hvilkas hela helgonskyld
för hans aflöning tages i anspråk. Af denna anledning anse sig de sednare för¬
samlingarne lida orätt, i det de nödgas aflöna eu gemensam kyrkobetjent med
ett proportionsvis större belopp än de förra, änskönt dessa af honom hafva sam¬
ma gagn.
För vinnande af rättelse i afseende på denna förmenta orättvisa har
nu Herr Johan Jönsson i förenämnda motion yrkat, det Riksdagen ville hos
Kongl. Maj:t göra den hemställan, att Kongl. Brefvet till Kammar kollegium af
den 17 September 1856 måtte så förklaras, att den derigenom till pastorat, som
består af flera församlingar och der ofvanberörda förhållande eget- rum, åter¬
vunna helgonskylden skall tillkomma hela pastoratet gemensamt i förhållande
till hvarje församlings hemmantal, som utgjort helgonskyld, för att till redan
bestämdt ändamål användas.
Detta yrkande är icke nytt. Såsom motionären angifver, har det fram¬
kommit vid 1862 och 1865 äfvensom vid 1869 årens riksdagar. Vid intet af
dessa tillfällen har det dock lyckats vinna gehör, utom i viss mån vid 1865—1866
årens riksdag, då frågan, afstyrkt af Allnänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, af
Högvördiga Preste Ståndet dit återremitterades, hvilken återremiss likväl icke hade
någon påföljd, enär de öfriga Stånden godkände Utskottets afstyrkande utlåtande.
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts JSi:o 1 Utlåtande JS:o 23.
Då det nu framställda yrkandet således under det sista tiotalet af år
icke mindre än tre gånger blifvit af Riksdagen underkändt, och motionären icke
anfört några nya skäl, som föranleda ett annat bedömande af frågan än vid
förberörda tillfällen, och då det icke heller blifvit visadt, att några af de för¬
samlingar, som förmena sig lida orätt, i laga väg sökt rättelse i det öfver-
klagade förhållandet, eger Utskottet redan i dessa omständigheter giltig anled¬
ning att icke förorda motionen till bifall af Riksdagen.
Men Utskottet anser sig dessutom ega skäl att betvifla, det, någon egent¬
lig orättvisa verkligen eger rum till men för de församlingar, i hvilkas intresse
ifrågavarande motion blifvit framställd. Tv först och främst har den ifråga¬
varande helgonskylden, innan den anslogs till stadsskolorna, tillhört icke de
församlingar, som nu gorå anspråk på delaktighet i densamma, utan pastora¬
tets klockaretjenst, och vidare hafva dessa församlingar genom Kongl. Brefvet
till Kammarkollegium af den 17 September 1856 icke fått den ringaste tillök¬
ning i sina utlagor till klockaren utöfver dem de dessförinnan hade. När de
således för närvarande icke ega några andra eller vidsträcktare skyldigheter
till klockaren än de af ålder egt, kan väi den förmån, som, utan något, för¬
fång för dem, genom meranämnda Kongl. Bref tillagts vissa andra församlingar,
svårligen få namn af eu de förra tillfogad orättvisa, helst alla öfriga försam¬
lingar i Skåne, Halland och Blekinge likaledes äro skyldiga att till klockaren
lemna hela sin klockarehelgonskyld.
Vidare synes det Utskottet troligt och högst sannolikt, då de förhållan¬
den, som stå i sammanhang med denna fråga, utan tvifvel äro af ganska mång¬
faldig och vexlande beskaffenhet i olika pastorater, att anledningar till nya för¬
vecklingar och nya klagomål skola uppstå, derest den från stadsskolorna- åter¬
vunna helgonskylden öfverallt skulle fördelas på sätt motionären föreslagit;
hvarförutom det är alldeles ostridigt, att de församlingar, som nu få mera fritt
disponera bemälda helgonskyld, genom en sådan förändring i det nuvarande
förhållandet skulle lida eu verklig kränkning i de rättigheter, som de för blott
15 år sedan vunnit.
Dertill kommer slutligen, att enligt Utskottets tanke eu annan vida
bättre utväg än den ifrågasatta finnes att utjemna den olikhet i rättighe¬
ten att disponera klockarehelgonskylden, som öfverklagas, och att afväpna
det missnöje rörande denna sak, som gång efter annan i motioner fram-
trädt för Riksdagen — den utvägen nemligen att medgifva alla öfriga försam¬
lingar i Skåne, Halland och Blekinge samma rätt att förfoga öfver sin klockare¬
helgonskyld som år 1856 medgafs de församlingar, Indika förut erlagt den¬
samma till stadsskolorna. En motion i detta syfte afgafs vid 1859—1860 årens
riksdag af Anders Gudmundsson, Carl Ifvarkson samt Anders Nilsson från Hal¬
land, hvilken motion, för så vidt den rörde helgonskylden till klockarne, äfven
4 'Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Utlåtande N:o 23.
blef af vederbörande Utskott tillstyrkt och af två Stånd bifallen, ehuru den föll
genom de andra begge Ståndens afslag. Kan emellertid detta mål vinnas,
hvilket Utskottet finner önskligt, så skulle ingen församling i förberörda pro¬
vinser längre ega anledning att beklaga sig öfver andra församlingars större
rättigheter med afseende på klockarehelgonskyldens användande, och med det¬
samma skulle utan tvifvel icke obetydliga tillgångar blifva lediga till folkunder¬
visningens befrämjande, hvilka nu användas för klockarnes aflöning. Men för
vinnande af detta mål måste ett bifall till ifrågavarande motion, äfven om det
af andra skäl kunde motiveras, anses skadligt, emedan den friare dispositions¬
rätt öfver klockarehelgonskylden, som synes önskvärd för alla församlingarne,
derigenom skulle beröfvas dem, hvilka redan vunnit en sådan.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet alltså vördsamt
hemställa,
det Riksdagen icke måtte bifalla herr Johan Jönssons ifrå¬
gavarande motion.
Stockholm den 20 Mars 1871.
På Utskottets vägnar:
0. E. L. Dahm.
Reservationer:
af Herrar Martin och JBexelius mot motiveringen, för så vidt den rörer
alla församlingars rätt att förfoga öfver sin klockarehelgonskyld.
af Herr Ola Andersson: “Emot det slut, hvartill Utskottet i denna fråga
kommit, iår jag, på följande skäl, reservera mig.
Utskottet anför, att frågan varit väckt vid 1862, 1865 och 1869 årens riks
dagar utan att den lyckats vinna gehör, att motionären icke anfört några nya
skäl, och att det icke heller blifvit visadt, att några af de församlingar, som
förmena sig lida orätt, i laga väg sökt rättelse i det öfverklagade förhållan¬
det, och anser sig redan i dessa omständigheter ega giltig anledning att icke
till bifall förorda motionen.
För den, som något gjort sig bekant med ärendet, visar det sig klart, att
det Utskott, som 1862 behandlade samma fråga, ej blott oriktigt uppfattat mo¬
tionärens motiver utan äfven, för händelse af motionens framgång, spårat följ¬
der
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts A:o 1 Utlåtande B.o 23.
der deraf, som aldrig kunnat inträffa. De Utskott, som vid de tvänne sednare
riksdagarne behandlade frågan och hvilka ej förnekat det rättvisa och billiga i
framställningen, hafva på det skäl afstyrkt densamma, att de trött olägenhe¬
terna kunna genom myndigheterna eller på rättegångsväg alhjelpas. Denna
åsigt har äfven i viss mån af detta Utskott blifvit accepterad, ehuru jag såsom
ledamot i detsamma uppgifvit, hvad jag ock med visshet har mig bekant, att
denna utväg varit försökt och misslyckats, enär myndigheterna tydligen icke
kunnat döma, att församling är liktydigt med pastorat, eller att, såsom motio¬
nären åsyftat, hela pastoratet borde återfå hvad som förut varit hela pastora¬
tets tillhörighet, nemligen eu dess tjenstemans lön, då Ivongl. Maj:t i Bref till
Kammar-kollegium af den 17 September 1856 förklarat helgonskylden skola återgå
till de församlingar, som densamma till skolorna levererat. Vid behandlingen
af frågan i Preste-Ståndet 1865—1866 årens riksdag har också på det tydligaste
blifvit ådagalagdt, att rättelse ej på den vägen står att vinna.
Detta Utskott är dock det första som betvifla!', att någon orättvisa i det
öfverklagade förhållandet eger rum. Ursprungligen var, såsom i Utskottets be¬
tänkande är sagd!, den sä kallade klockarehelgonskylden afsedd för kyrkosån¬
gen och barnaundervisningen. Vidare blef denna från de församlingar i Lunds
stift och provinsen Halland, som lågo inom 2 mil från dåvarande städer, an¬
slagen till dessa städers skolor mot skyldighet för skolorna att uppehålla kyrko¬
sången och barnaundervisningen i församlingarne.
Nu inträffade på många ställen det förhållande, att en af pastoratets för¬
samlingar levererade helgonskylden till stadsskolan och den andra föi samlingen,
som låg utom de 2 milen, till pastoratets gemensamme klockare, hvilken för
minskningen i lönen väl någon tid hade biträde i tjenstegöromålen från stads¬
skolan. Sedan nu den förstnämnda församlingen inom pastoratet återfått kloc¬
karehelgonskylden för att till sina egna behof använda, och denna, i de flesta
fall i sin helhet, i andra till största delen, blifvit använd till denna försam¬
lings undervisningsväsende och sålunda verkligen till barnaundervisningen, som
var ett af de ursprungliga ändamålen, så fortfar den andra församlingen i pa¬
storatet att med den deraf utgående helgonskylden aflöna pastoratets gemen¬
samme klockare och bär sålunda af helgonskylden i sjelfva verket intet gagn
för barnaundervisningen, emedan klockares undervisningsskyldighet i detta fall
snart är en “saga blott", helst det val i det närmaste står klockaren fritt att,
med undantag af sången, i andra kunskapsgrenar sjelf kunna något eller ej.
Sådant är förhållandet inom många af de pastorat, som återvunnit helgonskyl¬
den, och denna helgonskyld var väl hela pastoratets, ej den enskilda försam¬
lingens, egendom, då den förut jemte den eller de andres bidrag utgjorde lön
till en gemensam tjensteman.
Bih till Riksd, Prat. 1871. 8 Sami. 2 Äfd. 2 Band. 12 Haft £
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o t Utlåtande N:0 23.
Jag anser således och kommer alltid att anse att, ehuru församlingarne
ej fått ökade utskylder, häruti likväl ligger en orättvisa, som på många ställen
är rätt stor och som helt säkert ej varit åsyftad, då Rikets Ständer, 1853—1854
årens riksdag, i underdånighet anhöllo, att ifrågavarande helgonskyld skulle
återgå till församlingarne, hvilket naturligen var rättvist, då all valuta för den¬
samma längesedan hade upphört.
Att nya klagomål och nya förvecklingar genom den föreslagna åtgärden
skulle uppstå, kan jag lika litet fatta som Utskottet kunnat uppgifva något
skäl dertill, såvidt ej dermed åsyftas, att de församlingar blefve missnöjda, Indika
nu obehörigen hafva en fördel på andras bekostnad; och att en rättelse här¬
utinnan skulle innefatta en kränkning i någon af dessa församlingars rättig¬
heter är detsamma som att ifrågasätta statsmakternas grundlagsenliga rätt att
ändra ett beslut, hvarutaf någon olägenhet eller något misstag uppstått.
Då jag till fullo instämmer i Utskottets önskan, att alla församlingar i
Skåne, Halland och Blekinge må erhålla rättighet att förfoga öfver sin kloc-
karehelgonskyld, hvilket likväl är eu fråga för sig, som — äfven den — kanske
mötes af betänkligheter, kan jag deremot icke med Utskottet inse, att den nu
ifrågavarande motionens bifallande skulle verka skadligt för den andra frågans
lösning och således icke heller hvarför en orättvisa af detta skäl skall fortfara
till en oviss framtid.
Då nu församlingarne återfått helgonskylden för att til! sina egna be¬
hof använda och då den gemensamma klockaren väl också är lika behöflig
för den ena församlingen som den andra, så får jag, på grund af dessa skäl
vördsamt hemställa,
att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller, det Kong!.
Maj:t täcktes förordna, att den från stadsskolorna i Skåne,
Halland och Blekinge till en del församlingar återvunna
helgonskyld skall på det sätt disponeras, att, sedan kloc¬
karen erhållit den honom nu tillkommande helgonskyld af
församlingarne i pastoratet i mån efter dessas helgonskylds-
bidrag, hvarje församling får använda sina öfverskott deraf
för sina egna behof till de ändamål, som af Kongl. Maj:t
redan äro fastställda eller framdeles kunna komma att
fastställas/4
Stockholm, tryckt hos Bergström & Lindroth, 1871.