Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.
3
de kunna anlända till kemorten, det erforderliga understödet måtte af staten be¬
kostas, men för närvarande statsmedel ieke finnas för sådant ändamål särskildt
anvisade, får Utskottet, med hänsyn jemväl till hvad i öfrigt blifvit i den nådiga
Propositionen anfördt, hemställa,
att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda hänseende
behagat föreslå.
Stockholm den 12 April 1871.
På Stats-Utskottets vägbar:
Aryid Fr:son Posse.
M:o 47.
Ank. till Riksd. Kansli d. 12 April 1871, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om anslag för uppsättande af
ett kungörelseblad under benämning: ”Sveriges allmänna tid¬
ningar” m. m.
(l:sta U. A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Stats-Utskottets be¬
handling remitterad motion (N:o 171) har Herr J. Sjöberg till en början erinrat,
hurusom Lagberedningen uti underdånig skrifvelse den 28 Oktober 1850, med
öfverlemnande af förslag till handelsbalk och utsökningsbalk m. m., bland an¬
nat yttrat:
“Under fortgången af det arbete, beredningen nu fullbordat, har den fråga
ofta förekommit huruvida för de talrika fall, då efter lagförslagen, likasom efter
åtskilliga redan gällande lagar och författningar, stämningar, andra kallelser eller
underrättelser af hvarjehanda slag skola meddelas allmänheten genom tidningar,
det sätt, som dertill för närvarande begagnas, må antagas vara för ändamålet verk¬
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.
ligen tillfyllestgörande. En tidning, som skall köpas, kan omöjligen här i landet
blifva sd spridd, att den läses af mer än en ganska ringa del af landets befolk¬
ning. Hvad den innehåller får således icke, med något sken af sanning, sägas
hafva kommit till den stora allmänhetens kännedom. Ej heller synes det vara
med rättvisa väl förenligt, att den, åt hvilken en stämning, en kallelse eller en
annan underrättelse af ifrågavarande slag meddelas, skall derföre vidkännas någon
utgift vare sig större eller mindre. Kostnaden bör falla den till last, som låter ett
sådant meddelande utgå, icke den, till hvilken det utgår, emedan det är den förre
allena, som njuter förmånen deraf, att han ej behöfver, med större omgång och på
ett vida mer betungande sätt, för meddelandet söka den sednare. Af allt detta
är det, efter beredningens tanke, en följd, att de ofta nämnda meddelanden, på
livilkas iakttagande ganska många menniskors hela välfärd ej sällan beror, höra
införas i något kungörelseblad, som sprides lika vidsträckt med det, hvarigenom
lagar och författningar promulgeras, och som, lika med detta, kostnadsfritt utdelas
till hvarje församling och till offentliga myndigheter, för att öfverallt i riket vara
tillgängligt för en hvar, som deraf vill hemta någon upplysning. Ett sådant blad,
af den vidd för hvarje gång det utgifves, att alla till tryckningsdagen inkomna
meddelanden deri få sitt tillbörliga rum, kan med skäl förtjena den i lagstil veder¬
tagna benämningen af allmänna tidningar, emedan allmänhetens rätt och säkerhet,
så vidt möjligt är, derigenom vårdas; och beredningen har funnit denna sak vara
af så stor vigt, att den trott sig ej böra helt och hållet afsluta sitt arbete, utan
att derå fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet.“
Efter redogörande för dels behandlingen af Kongl. Maj:ts den 13 Februari
18(',() till Rikets då församlade Ständer aflåtna nådiga proposition om en i viss
mån förändrad anordning af Post- och Inrikes Tidningar och om kostnadsfri ut¬
delning af detta tidningsblad till alla kommuner i riket, dels ock samma tidnings
ställning till Svenska Akademien, har motionären, jemte påpekande af den oegentlighet,
som, enligt motionärens åsigt, läge uti det nuvarande förfärandet att ett bestämdt
belopp, efter årligen skeende fördelning, till utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar
utgår från de särskilda hufvudtitlarnes extra utgiftsmedel mot förbindelse att kost¬
nadsfritt intaga vissa från statsdepartementen lemnade meddelanden, vidare anfört,
bland annat, hurusom vid nästlidne riksdag, i anledning af en inom Andra Kam¬
maren väckt motion, frågan om lämpligheten af detta Post- och Inrikes Tidningar
beviljade understöd kommit under öfverläggning i nämnda Kammare, hvarvid åt¬
skilliga anmärkningar framställts mot det sätt, hvarpå den så kallade offieiela tid¬
ningens uppgift löses. Det syntes icke kunna förnekas, att denna uppgift aldrig
blifvit klart fattad, och att tidningen i följd deraf i mer än ett hänseende för¬
felat sin bestämmelse. Hvad som i fråga derom företrädesvis kunde anmärkas
vore tidningens dubbla egenskap af officiel och icke-officicl, hvilket måste sätta
tidningen i en skef ställning å ena sidan till don höga myndighet, af hvilken hen¬
nes existens i så väsendtlig mån vore beroende, eller regeringen, och å andra sidan
till allmänheten, hvilkens deltagande icke heller kunde vara tidningen likgiltigt.
Af denna tidningens dubbla egenskap följde vidare, att hon för sin icke-officiela
afdelning måste uppträda i täflan med andra tidningar för att gorå sitt innehåll
så omvexlande som möjligt, och detta bemödande måste åter i större eller mindre
mån misslyckas just på grund af tidningens ställning i förhållande till regeringen.
Det kunde således knappt vara något tvifvel undorkastadf, att det, efter hvad er¬
farenheten äfven visat, fruktlösa försöket att sätta tidningen i stånd att motsvara
ganska olikartade samt mot hvarandra till och med stridande anspråk och fordrin¬
Stats-Utskottets Utlåtande N:o il.
o
gar måste öfvergifvas, och att, såsom slutföljd häraf, tidningen borde för framtiden
tilläggas en uteslutande officiel egenskap, eller, med andra ord, tidningens innehåll
inskränkas till återgifvandet af officiola meddelanden, samt af legala kungörelser
och tillkännagifvanden.
Den fråga, som, under förutsättning att i en sådan tidning måste intagas
nyssberörda kungörelser och tillkännagifvanden, dernäst framställde sig till besva¬
rande, vore den om omfattningen af tidningens officiola innehåll i öfrigt samt vi¬
dare om ett sådant tidningsblad borde i allmännare eller inskränktare mening kost¬
nadsfritt utdelas. I det förra hänseendet föreställde sig motionären, att do officiela
meddelandena borde i landets offentliga tidningsblad införas i allmänhet lika vid¬
sträckt, som de hittills intagits i Post- och Inrikes Tidningar. Den närmare an¬
ordningen i detta afseende måste naturligtvis tillhöra regeringen och bland hennes
medlemmar företrädesvis Justitie-statsministern, som, såvidt motionären hade sig
bekant, allt ifrån departemental-styrelsens införande utöfvat en viss tillsyn öfver
tidningen. Yisserligen vore det önskligt, att åt dessa meddelanden kunde gifvas
den utsträckning, att tidningen blefve, så att säga, ett supplement till författnings¬
samlingen och derigenom tillika en fortlöpande redogörelse för regeringens verk¬
samhet inom lagstiftningens område; men då detta för närvarande icke kunde låta
sio- o-öra af flera skäl och särdeles det, att utgifningen af författningssamlingen vore
temligen ofullständig, syntes lämpligast vara att tillsvidare inskränka tidningens
officiola innehåll till det ofvan antydda. Med tillägg af legala kungörelser och
tillkännagifvanden skulle, om tidningens anordnande på nu angifna sätt bestämdes,
ett sådant kungörelseblad upptaga högst hälften eller möjligen endast två femte¬
delar af det omfång, hvilket för nuvarande Post- och Inrikes Tidningar vore be-
höfligt. Bladets format kunde då också lämpligen inskränkas till en större qvart
och sidornas antal vara beroende af det för dagen förefintliga behofvet af utrymme.
Beträffande åter det af Lagberedningen väckta förslag, att ett kungörelse¬
blad af hufvudsakligen nu antydda beskaffenhet måtte kostnadsfritt utdelas till
hvarje församling och till offentliga myndigheter, för att öfverallt i riket vara till¬
gängligt för en hvar, som deraf ville hemta någon upplysning, vore motionären
tveksam om lämpligheten af detta förslag, för så vidt detsamma afsåge tidningens
kostnadsfria utdelning till församlingarne. Motionären antoge att hvad Lagbered¬
ningen förnämligast afsett med sitt förslag om ett kungörelseblads kostnadsfria ut¬
delning till hvarje församling, eller bladets allmännare spridning, icke skulle finnas
kunna på detta sätt. lämpligast beredas. Deremot syntes detta onekligen ganska
vigtiga ändamål kunna ernås derigenom, att bladets prenumerationspris sattes så
lågt som möjligt, t. ex. till högst fyra riksdaler för år räknadt; och, om bladets
omfång inskränktes till det af motionären antydda, skulle en sådan tidning, efter
do upplysningar, motionären i detta afseende af sakkunnig person erhållit, ganska
väl kunna åtnöjas med ett prenumerationspris till nämnda låga belopp, dervid dock
förutsattes, att tidningens utgifvare undfmge betalning för intagande i bladet äfven
af sådana från sta tudepartementen lemnade meddelanden, som nu kostnadsfritt in¬
fördes i Post- och Inrikes Tidningar i ersättning för det detta tidningsblad bevil¬
jade understöd af allmänna medel.
Ehuru det med skäl syntes kunna antagas, att ett tidningsblad af nu an¬
gifna omfång och beskaffenhet skulle, såsom innehållande underrättelser af både
allmänt och enskildt intresse, kunna uppehållas utan något understöd från statens
sida, måsto dock ett sådant antagande af erfarenheten bekräftas; och motionären an-
såge sig derföre höra föreslå, att för utgifvandet af det nu ifrågavarande kungörelse¬
0
Stats-Utskottets Utlåtande N:o il.
bladet, som lämpligen kunde benämnas “Sveriges allmänna tidningar", måtte åt¬
minstone för näst instundande statsregleringsperiod anvisas ett belopp af högst 2,000
It:dr R:mt; hemställande alltså motionären, att Riksdagen måtte för år 1872 till Kon»'!.
Mt ij.ts disposition ställa ett extra anslag af 2,000 R.dr för uppsättandet åt ett kun¬
görelseblad under benämning “Sveriges allmänna tidningar", samt att, derest denna
framställning bifölles, Riksdagen, vid anmälan af detta beslut, måtte anhålla, att
Kong! Maj:t, med upphäfvande af Kong! Kungörelsen den 19 December 1844,
hvarigenom stadgats att legala kungörelser skulle införas i Post- och Inrikes Tid¬
ningar, täcktes förordna, att de kungörelser eller underrättelser, hvilka, enligt lag
eller särskilda föreskrifter, borde genom allmän tidning offentliggöras, skulle från
och med början af år 1872 uti “Sveriges allmänna tidningar" införas. '
Oaktadt Utskottet icke vill bestrida giltigheten af do utaf motionären fram¬
ställda anmärkningar emot nuvarande anordningen af Post- och Inrikes Tidningar,
anser dock Utskottet de af honom i sådant hänseende anförda förhållanden icke
innebära tillräcklig anledning att för närvarande söka bereda ett frånträdande af
samma anordning, helst det af motionären framlagda förslag till en officiel tidning
synts Utskottet gifva skäl till väsendtligt anmärkningar. Motionären har till stöd
för sitt förslag om inrättande af ett officielt kungörelseblad åberopat Lagberednin¬
gens yttrande om behöfligheten af en sådan tidning, men han har deremot frånträdt
den åsigt, hvarpå Lagberedningens förslag var grundadt, eller att kostnaden borde
falla den till last, som läte ett meddelande utgå, icke den till hvilket det utginge,
och att således ett dylikt kungörelseblad borde kostnadsfritt utdelas i den mån, att
det öfverallt i riket vore tillgängligt för en hvar, som deraf ville hemta någon upp¬
lysning. Yisserligen har motionären i stället föreslagit att prenumerationspriset
skulle sättas så lågt som möjligt eller till högst 4 R:dr för år, men det synes Ut¬
skottet mer än tvifvelaktigt, att ett blad, som icke i någon mån redogjorde för
sådana dagens händelser, för hvilka intresset numera städse utbreder sig till allt
vidare kretsar, skulle, äfven med det antydda prenumerationspriset, kunna ernå en
så allmän spridning, att de underrättelser, som deri innehöllos, kunde anses vara
för en hvar tillgängliga. Beträffande den ekonomiska sidan af förslaget är Utskot¬
tet icke i tillfälle att afgöra huruvida det af motionären ifrågasatta anslagsbelopp
skulle kunna anses för ändamålet tillräckligt, likasom all ledning saknas för be¬
dömande af de kostnader, som skulle för statsverket föranledas af skyldigheten för
statsdepartementen att erlägga betalning för införande i tidningen af sådana med¬
delanden, som nu kostnadsfritt i Post- och Inrikes Tidningar intagas. Slutligen bör
ej lemnas oanmärkt att, på sätt motionären under vissa förutsättningar medgifvit,
staten icke billigtvis lärer kunna undandraga sig att lemna Svenska Akademien
ersättning för den inkomst, som nu från Post- och Inrikes Tidningar tillflyter denna
institution; hemställande, på grund af hvad sålunda förekommit, Utskottet,
att Herr Sjöbergs förevarande motion icke må till någon Riksdagens åt¬
gärd föranleda.
Stockholm den 12 April 1871.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:son Posse,