Siats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
1
N:o 16*.
Ank. till Riksd. Kansli d. 3 Mars 1871, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna Under Riks-statens
Sj un de Hufvudtitel.
(2:dra U. A.)
För denna hufvudtitel, innefattande anslagen till Finans-departe¬
mentet, upptager nu gällande Riks-stat:
Penningar ....................................................................................R:dr 6,554,512: 8.
lndelt ränta och ersättning för indragna räntor ........ » 22,258: 52.
Indelt tionde och ersättning för indragna tionde¬
anslag..............................................................................,. » 821: 10.
O indelt spaninål...................................................................... » 1,308: 30.
Summa R:dr 6,578,900: —
De förändringar, som i afseende å förevarande hufvudtitel ifråga-
kommit, omförmälas här nedan i den ordning, hvaruti anslagen äro uti
Riks-staten uppförda.
Departementets expedition.
l:o. För beredande åt hvardera af de tvänne vid Departementets
expedition anställde vaktmästare af en löneförhöjning å 100 R:dr har
Kongl. Maj:t föreslagit, att det för bemälda expedition i nu gällande
stat uppförda anslag, 38,200 R:dr, måtte förhöjas med 200 R:dr.
Under åberopande af hvad Utskottet uti tredje punkten af Utlå¬
tandet N:o 11 angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Bih. till Riksd. Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 1
Angående
löneförhöjning
åt tvänne
vaktmästare
vid Finans¬
departementet,g
expedition.
2
Stuts-UtsTcottets Utlåtande N:o 16.
Angående
anslag till
Postverket.
Angående
anslag till
Telegrafverket
in. ni.
andra hufvudtitel till stöd för sin der gjorda framställning i en likartad
fråga anfört, får Utskottet, helst Kongl. Maj:ts nådiga förslag om ena¬
handa löneförhöjning för vaktmästarne i Civil-departementet icke vunnit
Riksdagens bifall, hemställa,
att Kongl. Majds förevarande nådiga förslag icke må
af Riksdagen bifallas.
Postverket.
2:o. Vidare har Kongl. Maj:t äskat, att det å sjunde hufvudtiteln
för Postverket uppförda kontanta anslag, förslagsvis beräknadt att af
postmedlen direkte utgå, nu måtte bestämmas till 2,230,000 R:dr, eller
samma belopp, hvartill postmedlen blifvit af Kong]. Maj:t beräknade.
Enligt hvad Kongl. Maj:t i sammanhang härmed tillkännagifvit,
komma Postverkets utgiftsstater för år 1872 att för Riksdagen fram¬
läggas och dessa stater med alla dervid förekommande frågor torde då
blifva föremål för en detaljerad granskning. Emellertid, och då bestäm¬
mandet af förslagsanslagets belopp icke kan på utgiftsstaternas pröfning
inverka, tillstyrker Utskottet,
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, det för Postverket
i Riks-staten uppförda kontanta anslag, förslagsvis
beräknadt att af postmedlen direkte utgå, måtte be¬
stämmas till 2,230,000 R:dr.
Telegrafverket.
Då, vid den utveckling och betydenhet Telegrafverket numera
ernått, något egentligt skal synts icke vara för handen att för detta
verk, som bland rikets embetsverk vore det enda, med hvars stat Riks¬
dagen hittills icke tagit befattning, fortfarande bibehålla ett sådant
undantagsförhållande, har Kongl. Maj:t nu föreslagit uppföfande i Riks-
staten äfven af berörda verks inkomster och utgifter; och jemte det
Kongl. Maj:t i sådant afseende vid beräkningen af Statsverkets tillgångar
upptagit Telegrafverkets inkomster under benämning telegrafmedel till ett
belopp af 740,000 R:dr, har Kongl. Maj:t under sjunde hufvudtiteln
föreslagit, att Riksdagen, med godkännande af de Telegrafverkets utgifts¬
stater, som, enligt hvad ett den nådiga propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof bilagdt statsråds-protokoll öfver finansärenden utvi-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 16.
3
sade, Kongl. Maj:t för sin del gillat och hvilkas slutsumma uppgick till
689,500 R:dr, måtte för nämnda verk uppföra ett reservationsanslag till
förstberörda belopp, 740,000 R:dr, att omedelbart utgå af telegrafmedlen,
samt derjemte medgifva, dels att de öfverskott, som å samma medel
möjligen kunde uppstå, måtte af Kongl. Maj:t för Telegrafverkets behof
disponeras och dels att till bestridande af sådana Telegrafverkets oförut¬
sedda utgifter, som för uppfyllande af traktatsenliga, förbindelser kunde
erfordras, Kongl. Maj:t måtte, i händelse verkets egna medel dertill icke
lemnade tillgång, ega att i Riksgälds-kontoret utbekomma förskott till
belopp af högst 150,000 R:dr; varande af Kongl. Maj:t i sammanhang
härmed tillkännagifvet, att, derest på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, Telegraf¬
verket blefve å Riks-staten upptaget, äfven framgent i frågakommande
förändringar i verkets utgiftsstater komma att till Riksdagens pröfning
framläggas.
r:i o
1 afseende å det anslag, som, i händelse förslaget om Telegraf¬
verkets upptagande i Riks-staten vunne Riksdagens bifall, borde för samma
verk uppföras, hade, enligt hvad af statsråds-protokollet (Bil. N:o 6 pag.
36) inhcmtas, Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet fästats derpå, att
utöfver utgiftsstaternas nyssnämnda slutsumma, 689,500 R:dr, medel
borde finnas till Kongl. Maj:ts disposition för telegrafnätets utsträck¬
ning och förbättring äfvensom för andra ej i staten upptagna utgifter
för Telegrafverkets behof; och då telegrafmedlen icke kunnat beräknas
högre än till 740,000 R:dr, funnos således de medel, som i berörda hän¬
seende skulle för år 1872 kunna utan anlitande af andra Statsverkets
tillgångar anvisas, icke utgöra mera än 50,500 R:dr. Häraf äfvensom
af de enahanda medel, hvilka för de efter 1872 följande åren kunde
blifva tillgängliga, komnie emellertid en väsendtlig del att tagas i an¬
språk för det af Telegrafstyrelsen redan förut anmälda behofvet af en
ny undervattenskabel för bibehållande af den vigtiga telegrafförbindel¬
sen med Gotland, såsom bidrag hvartill vore ifrågasatt anvisande från
handels- och sjöfartsfonden af ett förskott å 110,000 R:dr, emot skyldig¬
het för Telegrafverket att årligen, i den mån verkets vinstmedel dertill
lemnade tillgång, återbetala något visst belopp af förskottet. Ringa
som de medel, hvilka efter bestridande af Telegrafverkets utgifter enligt
stat återstodo af dess beräknade inkomster, voro för verkets ändamåls¬
enliga utveckling, måste de efter afdrag af nyssberörda årliga utbetal¬
ning till handels- och sjöfartsfonden blifva för ändamålet ännu otill¬
räckligare, hvarföre Kongl, Maj:t ansett det vara alldeles nödvändigt,
att jemte ifrågavarande medel äfven de inkomster, som möjligen utöf¬
ver beräkningen kunde till Telegrafverket ingå, fortfarande finge för-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
blifva till Kongl. Maj:ts disposition för verkets behof på samma sätt,
som redan länge egt ruin i afseende på öfverskottens å fyr- och båk-
medlen användande för lots- och fyrinrättningen.
Slutligen har Kongl. Maj:t i afseende å sådana oförutsedda utgif¬
ter, som för uppfyllande af traktat senliga förbindelser kunde förestå, an¬
sett det önskligt att de belopp, som utöfver Telegrafverkets tillgångar
till så beskaffade utgifter erfordrades, kunde blifva Kongl. Maj:t på det
sätt tillförsäkrade, att Riksdagen ville uti Riksgälds-kontorets reglemente
intaga en föreskrift för sina fullmäktige, att för nämnda ändamål i hän¬
delse af behof förskjuta ett belopp af högst 150,000 R:dr.
Kongl. Maj:ts nådiga förslag om upptagande uti Riks-staten af Tele¬
grafverkets inkomster och utgifter får Utskottet till Riksdagens bifall
förorda. Detta förslag än i full öfverensstämmelse med den i 64 § Rege¬
ringsformen uttalade grundsats, att statsmedlen skola till de af Riksda¬
gen pröfvade behof och efter clen upprättade staten anordnas, och dess¬
utom vinnes genom Telegrafverkets upptagande i Riks-staten en lättare
öfversigt af förvaltningen i sin helhet, i hvilket afseende den nuvarande
Riks-staten ännu saknar önsklig fullständighet.
Hvad Telegrafverkets aflöningsstater och allmänna omkostnader be¬
träffar väcktes vid 1867 års Statsrevision fråga om detta verks förening
med Postverket. Revisorerne hemställde nemligen uti sin berättelse,
huruvida icke tidpunkten vore inne för åstadkommande af en utredning
utaf fördelarne och olägenheterna af Post- och Telegrafverkens förening
under en gemensam styrelse. Uti häröfver afgifvet utlåtande hade Tele¬
grafstyrelsen af anförda skäl (se revisionsberättelsen sidd. 350 35o) af-
styrkt en dylik åtgärd, hvaremot General-poststyrelsen uti sitt utlåtande
i ämnet (se revisionsberättelsen sidd. 331—333) anfört flera skäl till stöd
för en sådan förening, hvarjemte styrelsen, som, för att kunna hemta
någon ledning för bedömandet af denna fråga utaf erfarenheten i andra
länder, begärt upplysningar i ämnet af vederbörande embetsmyndigheter
i de länder, der förvaltningen af telegrafinrättningen är förenad med
Postverket, vid ofvannämnda utlåtande bifogat de yttranden, som med
anledning häraf blifvit afgifna dels af Norska Regeringens Marin- och
Postdepartement, dels af General-postdirektören i Danmark, och dels
slutligen af Preussiska Generalpostamtet. Norska Marin- och Postde¬
partementet har uti sitt yttrande, bland annat, meddelat, »att telegraf¬
väsendets i Norge förläggande under Marin- och Postdepartementet vis¬
serligen vore till en del föranledt af tillfälliga yttre omständigheter,
men att på samma gång föreningen af de två temligen närbeslägtade
förvaltningsgrenarne, post- och telegrafväsendet, dock tillika maste er¬
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 16.
5
kännas vara till någon del grundad i sakens natur. Om någon egent¬
lig gemenskap i behandlingen af dessa begge förvaltningsgrenars ange¬
lägenheter kunde väl emellertid efter förhållandets beskaffenhet ej blifva
fråga. Dervid vore dock att märka, det man på senare tider börjat sam¬
manslå postexpeditörs- och telegrafistbeställningar på ett och annat
ställe, hvarest göromålen vid hvarje särskild beställning vore af mindre
omfång, hvarigenom någon besparing i allmänhet vunnes — en åtgärd,
som emellertid ej på något sätt kunde sägas vara betingad af de begge
ifrågavarande förvaltningsgrenarnes förläggande under samma regerings¬
departement, ehuruväl den derigenom visserligen underlättades». Danske
generalpostdirektörens yttrande innehåller rörande Post- och Telegraf¬
verkens förening, »att det redan läge i sakens natur, att två institutio¬
ner, som i hufvudsak hade samma syftemål, nemligen att befrämja sam¬
färdseln och lätta tankeutvexlingen, borde förvaltas efter samma prin¬
ciper, och detta vunnes bäst genom sammanförandet af begge institutio¬
nernas förvaltning under en gemensam myndighet. En gemensam öfver¬
styrelse medförde af sig sjelf en principiel gemensamhet i behandlingen
af likartade frågor och utgjorde ett hinder för tillgodoseendet af den
ena institutionens intresse på den andras bekostnad. Det senare kunde
deremot lätt blifva en följd, då den högre förvaltningen vore fördelad
hos två myndigheter, liksom detta också lätt kunde åstadkomma, att
alldeles olika grundsatser gjorde sig gällande vid behandlingen inom de
särskilda institutionerna af frågor, som för öfrigt vore af enahanda na¬
tur och beskaffenhet. Äfven i ekonomiskt hänseende hade det visat sig
att gemensam öfverstyrelse vore att föredraga, ty det borde tvifvels¬
utan närmast tillskrifvas denna anordning, att sammanslagning af tjen-
ster inom de båda institutionerna redan egt rum och än vidare vore
att förvänta på sådana stationer, der omfattningen af de göromål, som
tillhörde hvardera institutionen, vore för ringa för att helt och hållet
taga en persons tid i anspråk, och en dylik förening af tjenster med¬
förde alltid en besparing i utgifter för deras bestridande». — Uti Preus¬
siska Generalpostamtets skrifvelse yttras rörande samma ämne, bland
annat: »att föreningen af post- och telegrafväsendet i högsta förvaltnin¬
gen erbjöde omisskänneliga fördelar såväl med afseende på de många¬
handa likartade förhållanden, som egde rum mellan de båda förvalt-
ningsgrenarne, som isynnerhet med hänseende till de år från år allt
talrikare föreningarne af telegrafstationer och postanstalter. Förvalt¬
ningen ställde sig ej allenast enklare och billigare, utan det vore äfven
lättare att under sådana förhållanden upprätthålla och genomföra enhet
i förvaltningsprinciperna, än om båda de ifrågavarande institutionerna
6
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 16.
hade sin särskilda högsta styrelse. Förvaltningen af telegrafväsendet
komme likväl att från och med den 1 Januari 1868 skiljas från general-
postamtet och telegrafdirektionen förändras till en Generalpostamtet sido-
ordnad myndighet.
Från angifna tidpunkt trädde nemligen bestämmelsen i art. 48 af
Nordtyska Förbundets författning i kraft, enligt hvilken post- och tele¬
grafväsendet skulle inrättas och förvaltas såsom för Nordtyska Förbun¬
dets hela område gemensamma statskommunikationsanstalter.
Den utvidgning, hvilken den uti förbundspost- och telegrafförvalt-
ningarne uppgående Preussiska post- och telegrafförvaltningen till följd
deraf underginge, vore så omfattande, att en förening af båda förvalt-
ningsgrenarne uti Generalpostamtets hand icke kunde fortfara att ega
bestånd. Deremot komme en förening af post- och telegrafstationer
att fortfara».
Uppå hemställan af dåvarande Stats-Utskott., som understödde Revi-
sorernes berörda framställning, anhöll Riksdagen uti underdånig skrif¬
velse den 13 Maj 1868, bland annat, att Kongl. Maj:t, efter föregången
utredning af fördelar och olägenheter af Post- och Telegrafverkens före¬
ning under en gemensam styrelse och i sammanhang med och faststäl¬
lelse af ifrågasatt ny poststadga, täcktes för Riksdagen framlägga för¬
slag till normalstat för Postverket, hvilken stat, för den händelse en
sammanslagning af de båda institutionerna befunnes fördelaktig, äfven
borde omfatta Telegrafverket samt att, intill dess en sådan normalstat
kunde varda slutligen fastställd, embeten och tjenster vid ifrågavarande
embetsverk måtte endast på förordnande och tillsvidare tillsättas;
Sedan cheferna för Post- och Telegrafverken häröfver på nådig
befallning afgifvit utlåtande, hvilket härhos bifogas (Bil Ditt. A.) har
Kongl. Maj:t den 22 December 1869 till pröfning förehaft detta ärende
och dervid, i betraktande af hvad i berörda utlåtande blifvit yttradt,
och då dertill komme, att göromåien inom de båda verken icke vore
af beskaffenhet att, för att skötas med tillbörlig enhet och kraft, ovil¬
korligen erfordra en gemensam styrelse; att det samband, som emellan
dessa båda verk borde förefinnas, lämpligast och bäst ordnades der¬
igenom, att desamma lydde under ett och samma regeringsdepar¬
tement; att genom en sammanslagning af de båda styrelserna
någon afsevärd besparing i utgifter icke stode att vinna; och slutligen
att i allt fall tidpunkten för en dylik åtgärd nu syntes vara min¬
dre lämplig, då isynnerhet Postverket stode under en utveckling,
som ovilkorligen kräfde en chefs odelade uppmärksamhet åt dess ange¬
lägenheter, funnit någon annan åtgärd i anledning af Riksdagens före¬
Stats-UtsJcotteis Utlåtande N:o 16.
varande framställning icke för det dåvarande böra ega rum, än att å
de orter, der båda styrelserna funne sådant lämpligt, befattningarne
såsom postexpeditör och telegrafstationsföreståndare, vid inträffande
ledighet, hos samma person förenades.
Emellertid har Utskottet, som för sin del vidhåller de åsigter,
hvilka legat till grund för 1868 års riksdags ofvanberörda framställning,
ansett sig vid detta tillfälle böra återupptaga frågan om Post- och
Telegrafverkens förening under gemensam förvaltning.
De yttranden, som blifvit meddelade af vederbörande einbetsmyn-
digheter i Norge, Danmark och Preussen, jemförda med Generalpost¬
styrelsens och dess chefs ofvanberörda utlåtanden, innebära, enligt Ut¬
skottets åsigt, giltiga bevis för lämpligheten af en sådan förening, hvar¬
emot de skäl, som af chefen för Telegrafstyrelsen blifvit till stöd för
en motsatt åsigt anförda, synts Utskottet icke kunna tillerkännas någon
afgörande vigt. Bemälde chef yttrar, bland annat, »att från förhållan¬
dena i fremmande länder något stöd icke syntes vara att hemta för en
förening af de begge embetsverken.» Härvid torde böra bemärkas, att
åtminstone i Preussen, hvars telegrafväsende, innan det uppgick i det
Nord-tyska förbundets, vunnit en ojemförligt större utveckling i afse¬
ende på stationer, personal och göromål än inom vårt land ännu på
långs tid kan vara att emotse, en förening af Post- och Telegrafverken
visat sig vara ändamålsenlig, samt att på sätt det Preussiska General-
postamtet upplyst, oaktadt deri delning af styrelsen, som numera blif¬
vit en följd af den Nordtyska förbundsförfattningen, sammanslagning
af post- och telegrafstationer ännu eger rum. Sålunda lemna förhål¬
landena i Preussen och dess Generalpostamts ofvanciterade skrifvelse de
kraftigaste bevisen för fördelarne af en för Post- och Telegrafverken
gemensam förvaltning.
Vidare har blifvit anfördt, »att vid bildandet af den svenska telegraf¬
styrelsen den största inskränkning i tjenstemannapersonalen egt rum»
och »att styrelsen hyste den öfvertygelsen, att en sammanslagning af de
begge embetsverkens styrelse hvarken skall medföra besparing för Staten
eller underlätta ärendenas skötande». Utskottet åter är af den åsigt att ge¬
nom denifrågasattatöreningen en inskränkning i tjenstemännens antal inom
de båda verkens styrelse måste kunna åstadkommas, hvilket synes framgå
såväl deraf att inom Post- och Telegrafstyrelsernas kansli- oehkaineralafdel-
ningar flere tjensteman innehafva befattningar äfven inom andra embets¬
verk, som äfven deraf att sådana göromål, hvilka tillhöra förrådsförval-
tare, registrator, kamererare, kassör m. fl., icke nödvändigt växa i arit¬
metiskt förhållande till antalet personer, med hvilka de i tjensteutöfnin-
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
gen komina i beröring. En minskning i göromålen skulle äfven blifva
en följd af sammanslagningen och den deraf uppkommande inskränkning
i antalet stationer, då derigenom expeditionernas antal komine att för¬
minskas.
Beträffande frågan om lämpligheten af telegrafstations-förening med
postanstalt har Telegrafstyrelsen anfört, »att, enär på en telegrafstation
af något slags betydenhet tjenstemännens tid är ständigt upptagen af
tjenstebestyr, som icke i ringaste mån få eftersättas för främmande göro¬
mål, en dylik stations förening med ett postkontor, i stället för att kunna
åstadkomma någon besparing medelst indragning af en eller annan tjenst,
tvärtom skulle genom det samtidiga skötandet af fullkomligt olikartade
ärenden, för hvilket tillräcklig tid saknades, skadligt inverka på hand¬
läggning af dem alla». Det allmänt kända förhållande, att flere telegraf-
tjenstemän äro sysselsatte med andra dels offentliga dels enskilda tjen-
ster och bestyr, har föranledt Utskottet antaga, att tjenstemännens antal på
åtskilliga stationer är större än behofvet kräfver. Att tjenstgöringen icke
öfverallt tager tjenstemännens hela tid i anspråk synes äfven framgå af
följande ur Telegrafstyrelsens berättelse för år 1869 hemtade uppgifter.
Utaf samtliga 114 stationer hade endast 54 afsändt 3000 telegrafexpe¬
ditioner och derutöfver, samt endast 35 afsändt öfver 6000. Vid Da-
larö med en tjensteman, som tillika är postföreståndare och hvars
tjenstgöring hufvudsakligen är inskränkt till sommartiden, hade expe¬
dierats ............................................................................................... 2251 telegram.
under det att vid Södertelje med 2 tjensteman expedierats 2862 »
vid Arboga med 1 tjensteman expedierats ...................... 2834 »
» Umeå » 2 » » 8726 »
» Skellefteå » 3 » » 9088 »
» Hernösand» 3 » » 16,744 »
» Örebro »4 » » 11,990 »
Det torde sålunda med visshet kunna antagas, att genom Post-
och Telegrafverkens förening en betydlig minskning i tjenstemännens
antal kan åvägabringas icke allenast å de orter, der både post- och
telegrafgöromålen utan olägenhet kunna bestridas af en person, utan
jemväl å sådana, der båda verken af en eller annan anledning be-
höfde flere tjensteman, utan att desse äro i tjensten fullt upptagne.
Äfven om billigheten påkallar, att för den gemensamma post- och te-
legraftjenstemannen aflöningen fastställes till något högre belopp, än
någondera af de särskilda befattningarnes innehafvare förut åtnjutit, bör
det dock alltid anses fördelaktigare, att tjenstgöringen bestrides af ett
mindre antal personer, hvilka deraf'hemta tillräckliga medel till sitt
uppehälle,
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 16.
9
uppehälle, än att göromålen fördelas på flere personer, af hvilka icke
någon kan aflönas så, att han deraf eger sin fulla bergning. Härtill
kommer, att risken för kassabalansen måste aftaga i den mån uppbörds-
männens antal förminskas, men att å andra sidan kontrollen öfver tvänne
olika verks kassor hos en och samma tjensteman lärer vara ofullständig,
så vida icke båda dessa verk hafva gemensam öfverstyrelse och bok¬
föring. Dessutom torde antagandet af gemensamma tjensteman för Post-
och Telegrafverken icke vinna önskvärd tillämpning med mindre öfver-
styrelsen blifver gemensam, t. ex. hvarå må anföras, att hittills sådan
gemensamhet eger ruin endast i Amål och vid Dalarö.
Genom båda verkens förening skulle således, enligt Utskottets
tanke, en betydlig besparing i många afseenden kunna vinnas, hvilket
Utskottet hvad Telegrafverket beträffar, ansett så mycket angelägnare att
här framhålla, som Telegrafstyrelsen uttalat den åsigt, att detta verk
icke hade till uppgift att förvärfva öfverskottsmedel åt statskassan, —
ett mål, hvilket tvärtom synes Utskottet vara väl värdt, att eftersträfva
och, med den utveckling Telegrafverket numera hunnit, snart kunna
uppnås.
Frågan om Post- och Telegrafverkens förening synes derföre böra
komma under förnyad ompröfning, på det att, om föreningen af de
båda verken vinner godkännande, ett organisationsförslag i detta syfte
måtte utarbetas:
Då Utskottet af denna anledning ansett aflönings- och utgiftsstat
särskildt för Telegrafverket för närvarande icke böra af Riksdagen be¬
stämmas, har Utskottet alltså icke heller ingått i någon detaljerad gransk¬
ning af de nu framlagda statsförslagen.
På grund af hvad sålunda förekommit och då Utskottet funnit
det af Kongl. Maj:t begärda kreditiv för sådana oförutsedda utgifter,
som för uppfyllande af traktatsenliga förbindelser kunna uppstå, vara
för ändamålet behöfligt, hemställer Utskottet:
a) att Kongl Maj:ts nådiga förslag om upptagande
i Riks-staten af Telegrafverkets inkomster och utgifter
måtte af Riksdagen godkännas;
b) att det af Kongl. Maj:t nu framlagda nådiga för¬
slag till utgiftsstat för Telegrafverket för närvarande
icke måtte bifallas, men att Riksdagen måtte till Kongl.
Maj:ts disposition för nämnda verk under Sjunde Huf-
vudtiteln uppföra ett reservationsanslag af 740,000
R:dr, att omedelbart utgå af telegrafmedlen;
Bill. till Biksd. Prof. 1871. 4 Sami. 1 Afd. .9 Häft.
2
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Angående an¬
slag till Tull¬
verket.
iÖ
c) att Riksdagen mätte medgifva:
l:o) att de öfverskott, som å samma medel möj¬
ligen kunna uppstå, må afKongl. Maj:t för Tele¬
grafverkets behof disponeras; och
2:o) att till bestridande af sådana Telegrafver¬
kets oförutsedda utgifter, som för uppfyllande af
traktatsenliga förbindelser kunna erfordras, Kongl.
Maj:t må, i händelse verkets egna medel dertill
icke lemna tillgång, ega att i Kiksgälds-kontoret
utbekomma förskott till belopp af högst 150,000
R:dr; samt
d) att Riksdagen vid anmälan af dessa beslut måtte
i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga
frågan om Post- och Telegrafverkens förening under
förnyad ompröfning samt för Riksdagen framlägga det
förslag, som af frågans utredning kan föranledas.
Tullverket.
4:o. Uti en den 2 nästlidne Januari ingifven underdånig skrif¬
velse hade, på sätt det den nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden (Bil.
N:o 6 pag. 39 och följ.) gifver vid handen, General-tullstyrelsen nfgif-
vit förslag till de ändringar eller tillägg i Tullverkets . normalaflönings-
stat och öfriga för år 1871 fastställda utgiftsstater, hvartill en vexlande
handelsrörelse och andra på frågan inverkande omständigheter funnits
böra vid reglerandet af Tullverkets utgifter för år 1872 gifva anled¬
ning; och hade styrelsen i sådant afseende öfverlemnat dels ett stats-
regleringsförslag (se statsrådsprotokollet Bil. N:o 6 litt. E), dels ett för¬
slag till ändring af vissa §§ i tullstadgan; åsyftande detta senare för¬
slag en sådan förändring af de från äldre bevakningsanordningar qvar-
varande inloppstullkamrarne till Stockholm och inloppsstationerna till
Nyköping, Norrköping, Söderköping, Uddevalla och Kongelf, att den
derstädes anställda fasta bevakningspersonalen skulle utbytas emot en
mera rörlig, hvilken, jemte den egentliga kustbevakningen, kunde på
ett för sjöfarten mindre betungande, men under numera förändrade för¬
hållanden för Tullverket tillräckligt betryggande sätt utöfva nödiga
kontroller mot missbruk.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
11
Under förutsättning af nådigt bifall härtill hade styrelsen före¬
slagit, att ej mindre de vid inloppstullkamrarnc Dalarö, Sandhamn och
Furusund nuvarande tullinspektorsbefattningar, utan ock den ena af de
tvänne för Stockholms skärgård i staten upptagna bevakningskontrollörs-
befattningar med de till denna kontrollörs biträde hörande tre jakt¬
båtsmän, en jaktuppsyningsman med sina två jaktbåtsmän, äfvensom
två roddare vid Furusund måtte indragas, samt såväl vid nämnda in-
loppsstationcr som vid kustbevakningen i öfrigt de enligt statsreglerings-
förslaget erforderliga öfver- och underbetjente åläggas den förändrade
tjenstgöring, som af tullstadgans förändring blefve en gifven följd, samt
tilldelas de i statsregleringsförslaget utförda aflöningsförmåner; genom
hvilka förändringar indragningsstaten väl skulle komma att ökas med
4,800 R:dr, men aflöningsstaten deremot minskas med 2,700 R:dr, hva¬
dan kostnaderna för statsverket skulle komma att för det närvarande
ökas med 2,100 R:dr.
I fråga om tullstationen Häfringe, som vore inloppsort såväl till
Nyköping som till Norrköping och hvarest vid nuvarande öfveruppsy-
ningsmans afgång skulle, i stället för honom, anställas en uppsynings¬
man, hade General-tullstyrelsen, under åberopande af hvad om för-
ändrade åligganden blifvit rörande inloppstullkamrarne till Stockholm
föreslaget, hemställt, att enahanda förändring måtte vidtagas vid Häf¬
ringe, hvarigenom nu utgående aflöningsbelopp vid stationen konnne
att förhöjas med 300 R:dr.
Vidare hade General-tullstyrelsen af anförda skäl hemställt, att
en kustroddaresyssla i Göteborgs tullkammaredistrikt och en vaktmästare¬
syssla vid Kalfsund inom samma distrikt måtte vid innehafvarnes afgång
eller frivilliga öfverflyttande på indragningsstat indragas, hvarigenom
en besparing af tillhopa 1,100 R:dr skulle på aflöningsstaten åstadkommas.
Likaledes hade styrelsen föreslagit, att den stationära tullbevak¬
ningen vid Hättan måtte indragas och ersättas med en uteslutande rörlig
sjöbevakning af en kustvakt med 500 R:dr i ordinarie lön, 200 R:dr i
tjenstgöringspenningar och 200 R:dr såsom båtlega samt två kustroddarc
med 350 R:dr i lön och 150 R:dr i tjenstgöringspenningar hvardera,
eller tillhopa 1,900 R:dr, med åliggande för dessa, att å ankommande
fartyg, utan deras uppehållande genom anläggning vid land, verkställa
erforderliga undersöknings- och kontrollåtgärder; varande härvid af sty¬
relsen upplyst, att af de i staten uppförda sysslorna så väl öfveruppsy-
ningsmansbefattningen som vaktmästaretjensten för närvarande vore
lediga samt höllos otillsatta, i följd hvaraf och enär nu på platsen an-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
stillida två roddare kunde såsom kustroddare fortfarande användas, så
att någon öfverflyttning på indragningsstaten icke blefve behöflig, en
besparing i Tullverkets utgifter af 600 R:dr, motsvarande skilnaden
emellan sistberörda belopp och den nu för stationen Hättan til! 2,500
R:dr i staten upptagna aflöning, kunde åstadkommas.
Under åberopande af den betydande tillväxt trafiken i Malmö de
senare åren vunnit och derpå beroende ökning i såväl tjenstebestyren
som uppbörden vid tullkammaren derstädes, och med erinran, hurusom
enligt gällande bestämmelser tullförvaltaren ålåge att ansvara för göro-
målens i packhuset handhafvande, oaktadt uppbördens indrifning och
kassaräkenskapernas uppgörande icke lemnade honom någon tid öfrig
för öfvervakande af inkommande varors behandling i packhuset, hade
bemälde tullkammare föreslagit tillsättande af en packhusinspektor med
egen ansvarighet för packhusgöromålen, dervid biträdd utom, såsom
förut, af bokhållaren, jemväl af två bland kammarskrifvarne vid tull¬
kammaren, äfvensom af den i packhuset anställde uppsyningsman, mot
det att nu å tullkammarens stat upptagna nederlagsinspektors- och öfver-
uppsyningsmanssysslor indrogos, och med skyldighet för kontrollören,
hvilken för närvarande hade hufvudbestyret med packhusgöromålen,
men genom en sådan nyanordning finge återgå till sin egentliga befatt¬
ning i tullkammaren, att derefter tillika handhafva nederlagsinspektorens
åligganden; hvarförutom tullkammaren ifrågasatt, om ej, då den jemna
tillsyn, som den yttre tullbevakningen fordrade å en så lifligt trafikerad
gränsort som Malmö, icke kunde af tullförvaltaren med erforderlig nog¬
grannhet utöfvas, åt hamnbevakningsinspektoren, som ansågs böra be¬
nämnas »tullbevakningsinspektor», borde uppdragas att denna tillsyn på
eget ansvar handhafva.
Instämmande häruti hade distriktschefen tillstyrkt, att för en
packhusinspektor i Malmö måtte i 1872 års stat uppföras dels såsom
ordinarie lön 3,000 R:dr och dels såsom tjenstgöringspenningar 2,000
R:dr, eller en aflöning tillhopa af 5,000 R:dr, samt derjemte, att den åt
tullförvaltaren nu anslagna båtlega, 100 R:dr. finge i stället tilldelas
hamnbevakningsinspektoren.
General-tullstyrelsen, som dervid i sak var af tullkammarens utaf
distriktschefen understödda mening, äfven och icke minst med afseende
derå, att totaluppbörden derstädes, hvilken för tio år tillbaka uppgått
till endast 805,311 R:dr 41 öre och fem år senare eller 1865 höjt sig
till 993,709 R:dr 68 öre, ytterligare stigit så, att den redan vid utgången
af November månad 1870 utgjort icke mindre än 1,173,487 R:dr 6 öre,
och hvilken betydande uppbörd i styrelsens tanke fordrade, att dess
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
13
så väl debitering som intägt och leverering handhades och öfvervakades
icke blott af den ene utan af begge de derför ansvarige tullkammare-
föreståndarne, hade i underdånighet tillstyrkt de af tullkammaren och
distriktschefen ifrågasatta förändringar, att vidtaga i mån som nuva¬
rande nederlagsinspektor och öfveruppsyningsman afginge eller funnes
villige att låta sig på indragningsstat öfverflyttas.
Som genom lämplig befunnen utvidgning af bevakningsområdena
en af de inoiö Malmö tullkammaredistrikt stationerade kustsergeanter
till häst kunde umbäras, hade styrelsen föreslagit, att en sådan syssla
måtte vid någon kustsergeants till häst inom Malmö fördelning blifvande
afgång eller förflyttning med eget begifvande på indragningsstat blifva
indragen, hvarigenom komme att på aflöningsstaten besparas 1,350 R:dr.
Sedan Kongl. Maj:t den 10 Juni nästlidna år förunnat staden
Cimbrishamn allmän stapelfrihet, under vilkor af upplåtande åt Tull¬
verket af de för tullförvaltningen erforderliga lägenheter och inventarier
in. m., hade, på det att staden måtte omedelbart efter det sådant blifvit
fullgjordt kunna af förmånen komma i åtnjutande, General-tullstyrelsen
funnit sig nu böra föreslå den tullkammarepersonal och den aflöning
för samma personal som ansåges behöflig; och hade styrelsen i sådant
afseende hemställt, att den förra måtte bestämmas till en tullförvaltare
en vaktmästare, af hvilken sistnämnde, utom öfriga åligganden,
och
g skulle fullgöras,
|
till:
|
|
1,500
|
R:dr
|
500
|
»
|
100
|
» 2,100:
|
400
|
R:dr
|
300
|
» 700:
|
ordinarie lön .......................................................................
tjenstgöringspenningar..........................................................
båtlega ...................................................................................
och för vaktmästaren till
ordinarie lön .......................................................................
tjenstgöringspenningar ......................................................
Anförande styrelsen vidare, att, derest behofvet framdeles for¬
drade anställande af en uppsyningsman, hvilken berörda attesterings-
skyldighet då komme att åligga, tjenstgöringspenningarne för vakt¬
mästaren borde nedsättas till 200 R:dr och denne följaktligen vara
pligtig att en sådan nedsättning sig underkasta.
Härförutom hade General-tullstyrelsen hemställt, att en sådan ny
bevakningsanordning, som här ofvan omförmälts i afseende på inlopps-
tullkamrarne till Stockholm samt den för Nyköping och Norrköping
gemensamma inloppsstationen Häfringe, äfven måtte med ingången af
år 1872 få vidtagas vid Arko under tullkammaren i Norrköping lydande
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
tullstation, samt att samtidigt en derstädes ledighållen vaktmästare-
syssla måtte definitivt indragas, hvarigenom den tillökning af 700 R:dr,
som den nya regleringen eljest skulle medfört i aflöningsstaten, komme
att nedsättas till 100 R:dr.
I afseende å den inom Meins tullkammaredistrikt belägna inlopps-
stationen Baresund hade styrelsen åberopat endast hvad nyss om Arkö
och förut om större delen öfriga inloppsorter blifvit, med hänsyn till
förändring i tjenstgöring och aflöning derstädes, anfördt, genom hvilken
förändrings tillämpning äfven vid Baresund utgifterna vid denna station
komme att höjas med 600 R:dr.
Styrelsen hade vidare ansett sig böra tillstyrka bifall å en af
den under tullkammaren i Mem lydande jaktuppsyningsman gjord och
af tullkammaren understödd ansökning om förhöjning till 300 R:dr af
hans nu med 200 R:dr utgående jaktlega; och skulle härigenom en
tillökning af 100 R:dr i aflöningsstaten uppkomma.
Beträffande en af tullinspektionen i Arvika gjord framställning-
om allt visitations- och förtullningsbestyrs inskränkande till Charlotten-
bergs tullstation i fråga om gods och effekter, som, destinerade dit
eller till Arvika, ankomme med jernbantåg från Norge, hade styrelsen
funnit detta förslag fullt lämpligt och ändamålsenligt samt hemställt
att, med bifall dertill, i nåder måtte förordnas, att tullkontrollörs- och
vaktmästaretjensterna i Arvika skulle indragas vid nuvarande kontrol¬
lörens afgång eller öfverflyttning med eget begifvande på indragnings-
stat, att derefter i Arvika endast måtte anställas en tullkammareföre¬
ståndare med 200 R:dr årligt arfvode samt att en ny vaktmästaresyssla
skulle inrättas vid Charlottenberg med ordinarie lön af 400 R:dr och
tjenstgöringspenningar 200 R:dr, hvarigenom en besparing af 1,950 R:dr
å aflöningsstaten för tullkammaredistriktet uppkomme.
Hvad anginge den egentliga eller rörliga kontrollbevakningen mot
Norska gränsen, som bestode af två bevakningskontrollörer med dem
underlydande tillhopa 14 gränsridare, hade styrelsen slutligen på an¬
förda skäl hemställt att, vid den enes af nämnda bevakningskontrol¬
lörer afgång eller frivilliga öfverflyttning på indragningsstat, en af dessa
sysslor skulle indragas, och aflöningen för den andra höjas, den ordinarie
lönen från 800 till 1,200 R:dr, tjenstgöringspenningarne från 100 till
300 R:dr och resekostnadsersättningen från 300 till 500 R:dr; uppkom¬
mande ändock genom inbesparingen af lönebeloppen för den indragna
kontrollörstjensten en ytterligare minskning af 400 R:dr å utgifterna
på aflöningsstaten.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
15
af 1,339,515
1,333,615: —
I följd af hvad sålunda blifvit af General-tullstyrelsen föreslaget
skulle afiöningsstaten komma att minskas med 5,900 R:dr och dess slut¬
summa, som för år 1871 upptagits till ett bruttobelopp
R:dr, således att nedgå till......................................
men härförutoin hade man att nu likasom vid föregående
statsregleringstillfällen beräkna besparingar i ordinarie af-
löningsnormalstaten,
dels till följd af åtskilliga nuvarande tjenstinnehaf-
vares förklarande att de önskade bibehållas vid sina enligt
1868 års stat egande löneförmåner, hvilka besparingar, så-
vidt de nu kunnat utrönas, komme att för år 1872 uppgå
till ........................................................................................ 35,182: 50.
och dels till följd deraf att innehafvarne
af sådana tjenster, som, enligt det af styrelsen
nu ingifna förslaget till 1872 års stat, skulle vid
blifvande ledigheter eller af annan förutsatt an¬
ledning ersättas med andra befattningar, för
hvilka högre eller nya löner voro i normalsta¬
ten upptagna, komme att, så länge de vid tjen-
sterna qvarstodo, uppbära endast den för dem i
1868 och 1871 års stater bestämda aflöning, hvil¬
ken besparing kunde för år 1872 beräknas till
så att verkliga behofvet för de i 1872 års stat
sysslor blefve inskränkt till .......................................
Deremot måste äfvenledes nu likasom vid
anslås särskilda belopp på öfvergångs-aflöningsstat,
dels åt de embets- och tjensteman samt betjente, hvilkas befatt¬
ningar skulle vid blifvande ledigheter indragas och för hvilka afiönings¬
staten för 1872 icke upptoge några lönebelopp, — utöfver belöpande
uppbördsprovision, der sådan egde rum — dessa särskilda aflöningar
tillhopa........................................................................................................ 35,400: —
och dels åt innehafvarne af sådana tjenster, hvilka vid
blifvande ledigheter skulle utbytas mot andra befattningar
med lägre löneförmåner och hvilka löneskilnadsbelopp blifvit
för år 1872 beräknade till sammanlagdt ....................................... 19,830:_
Kommande sålunda för öfvergångsaflöningsstaten att er¬
for dras ......................................................
'>.! 50: 41,632:50.
uppförda
..... R:dr 1,291,982: 50.
senaste statsreglering
För tillhandahållande af den uppbördsprovision,
borde utgå till de embets- och tjensteman samt betjente, hvilka förkla
R:dr 55,230: —
som fortfarande
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
rat sig icke vilja ingå på 1869 års stat eller voro pligtige att åtnöjas
med den i 1868 års stat bestämda aflöning, och för hvilken provision, ef¬
ter det medeltal deraf för åren 1862—1866, som tillförene lagts till
grund för dess beräknande, skulle för den ännu qvarvarande tullperso¬
nalen, som borde sådan aflöning åtnjuta, erfordras 58,571 K:dr, hade,
med afseende å nu, likasom förut skett, påräknad afgång bland denna
personal före och under 1872, styrelsen ansett sig kunna för sistnämnda
år upptaga detta anslag till ett belopp af endast 50,000 R:dr.
Med iakttagande, vid beräkning af behofven för ålderstilläggs-
samt indragnings- och pensionsstaterna af den vid 1870 års statsregle¬
ring följda grund, nemligen att dervid icke taga hänsyn till de belopp,
hvartill anslagen derför varit förslagsvis beräknade och blifvit beviljade
för det år, då statsregleringen skedde, hvilka belopp, såsom uppgifna så
långt före det år de afsågo, icke kunnat ega önskvärd noggrannhet,
utan till dem, som vid samma års ingång funnits verkligen hafva varit
behöfliga, sedan dervid gjorts de afdrag, hvartill redan skedda eller för¬
väntade förändringar funnits gifva anledning, hade till utgifterna på
dessa stater visat sig erfordras i runda tal följande belopp:
för ålderstilläggsstaten ....................................................................... 88,000:
„ indragningsstaten.................................................... 92,400:
„ pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... 197,000: —
„ pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes i
fattigdom efterlemnade enkor och barn.................................... 31,800: —
Beträffande sedermera den egentliga omkostnadsstaten med dess
särskilda anslagsposter, hade anledning icke förekommit att föreslå an¬
dra belopp än de, som blifvit för 1871 beviljade; dock hade styrelsen
hemställt, att den till “diverse utgifter*' anvisade förslagssumman af
10,046 R:dr 50 öre måtte för jemnande af hela utgiftsstatens slutsumma
förhöjas till 10,087 R:dr 50 öre.
Slutligen hade General-tullstyrelsen uppställt en jemförelse emel¬
lan de för år 1871 fastställda och förevarande för år 1872 föreslagna
utgiftsstater, hvaraf visade sig att,
medan de förra uppgingo till följande belopp, nemligen:
Ordinarie aflöningsstaten ........................... 1,339,515: —
efter afdrag af derå beräknade bespa¬
ringar ............................ .............................................. 49,101: 50.1,290,413:50.
Öfvergångsaflöningsstaten...................................................... 63,640: -—
D:o uppbördsprovision; förslagsanslag 60,000: —
Transport 1,^14,053:50.
Ålders-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 16.
i?
n _ Transport 1,414,053:50
Alderstilläggsstaten; förslagsanslag................................... 87,000:
Indragningsstaten; förslagsanslag....................................... 96,600
Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente;
förslagsanslag........................................................................................ 188,000: —
Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
i fattigdom efterlemnade enkor och barn; förslagsanslag 30,800: —
Omkostnadsstaten ..................................................................... 173,546: 50.
deraf 99,296 R:dr 50 öre äro förslagsanslag,
Summa R:dr 1,990,000: —
så skulle deremot de sednare eller staterna för år 1872, sådana de af
Styrelsen föreslagits, bestiga sig till följande summor, nemligen:
Ordinarie aflöningsstaten..............................1,333,615: —
efter afdrag af derå beräknade besparingar 41,632: 50. 1,291 982: 50.
Öfvergångsaflöningsstaten ..................................................... 55,230
50.000
88.000
Indragningsstaten; förslagsanslag ...................................... 92,400
Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente;
isanslag......................................................................................... 197,000: —
Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
i fattigdom efterlemnade enkor och barn; förslagsanslag 31,800: —-
Omkostnadsstaten ..................................................................... 173,587: 50.
deraf 99,337 R:dr 50 öre äro förslagsanslag.
Summa R:dr 1,980,000: —
i följd hvaraf således de för 1872 föreslagna utgifterna skulle med
10,000 R:dr understiga dem, som beräknats för 1871.
D:o
o
Alderstilläggsstaten;
uppbördsprovision; förslagsanslag
förslagsanslag
Beträffande först de af Generaltullstyrelsen i sammanhang med
frågan om att den inkommande fartyg hittills åliggande förpligtelse att
vid inloppsstationerna anlöpa och undergå visitation skulle utbytas emot
skyldighet för tullbetjeningen att gå ombord å de förseglande fartygen
för att såsom medföljande bevakning eller genom lastrummens förseg¬
ling bereda erforderlig kontroll, nu ånyo förordade förändrade bevak-
ningsanordningar vid inloppstullkamrarne till Stockholm samt inlopps¬
stationerna till Nyköping, Norrköping, Söderköping, Uddevalla och
Kongelf, hade Kongl. Maj:t funnit desamma böra i nåder godkännas,
och i följd deraf bifallit de nya bestämmelser rörande personalen vid
inloppstullkamrarne Dalarö, Sandhamn och Furusund, Stockholms skär-
går dsbevakning samt inloppsstationerna Häfringe, Hättan, Arkö och
Bill. till Riksä. Prof. 1871. 4 Samt. 1 Afcl. 9 Raft. 3
Stats-Utskottets Utlåtande N:o IS.
18
Baresund, som Generaltullstyrelsen i sådant afseende uti afiöningssta-
ten föreslagit.
Likaledes hade Kongl. Maj:t icke funnit skäl till anmärkning emot
öfriga här ofvan omförmälda utaf Generaltullstyrelsen framställda för¬
slag till förändringar inom Tullverkets personal och aflöningsstat, hvar¬
före äfven samtliga dessa förslag blifvit af Kongl. Maj:t i nåder gillade.
Då vidare vid nådig pröfning af den hos senaste Riksdag väckta
frågan om förändring af de arfvoden, som nu för handläggning af tull¬
mål bestås en af Stockholms Rådstufvurätts afdelningar, Kongl. Maj:t
med afseende, bland annat, å det upplysta förhållande att nuvarande
notarien vid nämnda afdelning vore för sin tjenstetid tillagd en bestämd
fast aflöning af 750 R:dr, och att i följd häraf den direkta besparing af
Tullverkets utgifter, som Riksdagen med berörda förslag åsyftat, för när¬
varande icke skulle genom förändringen ernås, funnit godt förordna, att
tillsvidare de nu gällande föreskrifterna skulle lända till efterrättelse,
likväl med dervid fästadt förbehåll, att den nuvarande notariens blif¬
vande efterträdare skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade be¬
stämmelser angående såväl tjenstgöring som aflöning, hvilka framdeles
kunde varda meddelade; då derjemte de underhandlingar, som med ve¬
derbörande i Danmark inledts i anledning af samma Riksdags antydan
om att utgifterna för svenska kustbevakningen möjligen skulle kunna
nedsättas genom en förändrad lagstiftning å danska sidan, ännu icke med¬
fört något resultat, samt de sålunda väckta frågorna följaktligen icke nu
kunde föranleda till någon förändring i utgiftsstaterna, så och då för
öfrigt anledning till ändringar i berörda stater, sådana de blifvit af Gene¬
raltullstyrelsen föreslagna, icke ifrägakoinmit, har Kongl Maj:t desamma
i nåder gillat och, jemte framläggande deraf till granskning äfven af
Riksdagen, dervid föreslagit, att det under sjunde hufvudtiteln upp¬
förda förslagsanslag att af tullmedlen direkte utgå till Tullverket måtte
bestämmas till 1,980,000 R:dr eller samma belopp, hvarmed de för 1872
föreslagna utgiftsstaterna sluta, och således det i nu gällande Riksstat
upptagna belopp minskas med 10,000 R:dr.
Vid behandling af förevarande ärende har Utskottet icke funnit
skäl till anmärkning emot nu ifrågasatta ändringar och tillägg i Tullver¬
kets normalaflöningsstat; och då Utskottet ej heller haft något att erinra
vid de af Generaltullstyrelsen uppgjorda och af Kongl. Maj:t godkända
beräkningar angående Tullverkets öfriga utgifter för år 1872, tillstyrker
Utskottet,
att Riksdagen — med godkännande af de förändringar
i Tullverkets normalaflöningsstat och öfriga utgiftsstater,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
19
som, enligt livad ofvan anförts, blifvit af Kongl. Maj:t
gillade — måtte bestämma anslaget för nämnda verk
till 1,980,000 R:dr att, i likhet med hvad hittills egt
rum, såsom förslagsanslag direkte utgå af tullmedlen.
Skogsväsendet.
5:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att den å Skogsstyrelsens
stat uppförda aflöning till en vaktmästare måtte ökas med 100 R:dr och
följaktligen det kontanta anslaget för skogsväsendet, som nu utgör 337,678
R:dr 6 öre, med nämnda belopp förhöjas.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan i en likartad fråga egt
rum, hemställer Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande afseende föresla¬
git icke må af Riksdagen bifallas.
Kongl. Theatern.
6:o. Under åberopande af en i statsrådsprotokollet (bil. N:o 6 sid.
55—58) meddelad utredning rörande Kongl. Theaterns flnansiela ställ¬
ning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett belopp
af 270,000 R:dr, att utgå med en tredjedel under hvartdera af åren
1871, 1872 och 1873 till inlösande för statsverkets räkning af det s. k.
dramatiska theaterhuset, hvilket då skulle fritt från inteckningar till
statsverket öfverlemnas, samt i följd deraf nu anvisa ett extra an¬
slag, motsvarande två tredjedelar af nämnda belopp eller 180,000 R:dr,
deraf under år 1871 bör utgå 90,000 R:dr och under år 1872 lika¬
ledes 90,000 R:dr; viljande H. M. Konungen deremot åtaga sig att, med
undantag af ett belopp å 30,000 R:dr, som utgör Theaterns skuld till
sina egna arbetares och betjentes sjuk- och begrafningskassa, liqvidera
Theaterns gäld, hvilken beräknades vid utgången af spelåret 1869—1870
hafva uppgått till 198,140 R:dr utöfver ofvannämnda 270,000 R:dr.
Af berörda utredning inhemtas, att Kongl. Theaterns skuld, som
den sista Juni 1863 utgjorde 96,522 R:dr 71 öre, under de derefter
följande sex åren så vuxit, att, oaktadt under tiden Theatern haft att
uppbära ett årligt statsanslag af 75,000 R:dr, hvilket dock från början
af år 1869 nedsattes till 60,000, och oaktadt H. M. Konungen under
samma sex år af sina enskilda medel bidragit till Theaterns utgifter
Ang. löneför¬
höjning åt
Skogsstyrelsens
vaktmästare.
Ang. anslag
till inköp för
statens räkning
af dramatiska
theaterhuset.
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
med tillsammans icke mindre än 547,821 R:dr 64 öre, skulden likväl
den 1 Juli 1869 uppgått till 500,453 R:dr 64 öre.
Den hufvudsakliga anledningen till en så högst betydande till¬
växt i skuldsumman vore, enligt hvad den af Kongl. Maj:t den 7 Maj
1869 förordnade s. k. Theaterkomitéen i sitt den 21 Januari nästlidna
år afgifna betänkande visat, att söka i det under spelåret 1862—1863
afslutade köpet af den nu s. k. Draniatiska Theatern, hvilket köp ökat
skuldebeloppet med 270,000 R:dr. Återstoden af tillväxten kunde an¬
ses utgöras af räntor å denna köpeskilling, af utgifter för den inköpta
fastighetens underhåll samt af räntor och omsättningskostnader för den
vid slutet af nämnda spelår befintliga och sedan alltjemt sig ökande
sväfvande skulden. Den 1 Juli 1870 hade Kongl. Theaterns skuld ut¬
gjort 468,140 R:dr bestående af:
bankkreditiv och annan sväfvande skuld .......................................... 190,000
skuld till Hans Maj:t Konungens hofhållningskassa ..................... 47,000
d:o å inköpssumman för Dramatiska Theatern.............................. 201,140
d:o till Kongl. Theaterns arbetares sjuk- och begrafningskassa 30,000:
Summa R:dr 468,140:
Efter afdrag af nyssnämnda 30,000 R:dr, som icke behöfde åter¬
betalas, om än Kongl. Theatern måste anses vara förpligtad ansvara för
de begrafnings- och öfriga understöd, som enligt kassans reglemente
borde derifrån utgå, återstode såsom egentlig skuld vid utgången af
spelåret 1869—1870 ett belopp af 438,140 R:dr.
I följd af Hans Maj:t Konungens ofvanberörda nådiga medgifvande
att — med vilkor att Riksdagen genom inköp för statsverkets räkning
af Dramatiska Theaterhuset med tillhörigheter för förutnämnda köpe¬
skilling, eller 270,000 R:dr, försäkrade den dramatiska såväl som den
lyriska scenen om att för sin verksamhet få begagna sin särskilda skå¬
debana — åtaga sig liqviden för hela det öfriga skuldbeloppet, koinine
alltså den summa, som behöfdes för ordnande af Kongl. Theaterns fi-
nansiela ställning, att inskränkas till nämnda belopp, för hvilket stats¬
verket kunde anses erhålla full valuta i den välbelägna och för sitt
ändamål äfven i öfrigt synnerligen lämpliga fastighet med tillhörigheter,
hvilken nu begagnas för Kongl. Theaterns dramatiska scen och för fram¬
tiden skulle, såsom åt denna scen upplåten, upptagas bland kronans
egendomar.
Att till betalande af Kongl. Theaterns skulder använda dess till¬
gångar i dekorationer, kostymer och annan materiel vore, på sätt che¬
fen för Finans-departementet vid detta ärendes föredragning erinrat, en
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 16.
21
åtgärd, som endast af den mest tvingande nödvändighet kunde försvaras
och således icke nu torde ifrågakomma.
Icke heller kan Utskottet för sin del tillstyrka, att tillgångar der¬
till anskaffas genom att åter försälja den Dramatiska Theatern. Inköpet
deraf skedde, enligt hvad bemälde departementschef vidare anfört, huf¬
vudsakligen för att, till afhjelpande af ett länge kändt behof, åt de båda
scener, den dramatiska och den lyriska, hvari theaterns personal var
fördelad, bereda hvar sin, efter de särskilda konstgrenarnes olika for¬
dringar lämpad särskild skådebana, och den Dramatiska Theatern hade
icke allenast ur konstnärlig synpunkt, utan äfven i ekonomiskt hänseende
leinnat ett, särdeles på sista tiden, tillfredsställande resultat. Det skulle
således, enligt departementschefens förmenande, vara en förlust att nu
åter afhända sig densamma, en åsigt hvilken Utskottet icke kan annat
än dela.
Emellertid böra åtgärder vidtagas för att befria den Kongl. Theatern
från en skuldbörda, soin naturligen måste verka förlamande på dess
verksamhet, och då frågan gäller upprätthållande af en konstanstalt,
som, på sätt äfven blifvit erinradt, onekligen efter sina krafter i allmän¬
het väl fyllt sin uppgift och gjort fosterlandet heder, har Utskottet, un¬
der antagande att, sedan Kongl. Theaterns finansiela ställning blifvit på
nu föreslagna sätt reglerad, dess inkomster med bibehållande af nuva¬
rande anslag skola blifva fullt tillräckliga att bestrida utgifterna, så att
någon brist icke vidare bör uppstå, ansett sig böra tillstyrka,
att Riksdagen måtte, på sätt Kongl. Maj:t för ofvan-
nämnda ändamål föreslagit, bevilja ett extra anslag af
270,000 R:dr, samt deraf nu anvisa 180,000 R:dr att
utgå med 90,000 R:dr under år 1871 och med 90,000
R:dr under år 1872.
7:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (Nio 152) har
Herr Liss Olof Larsson föreslagit, att Riksdagen måtte, för att användas
till statens vigtigare behof, indraga det anslag å 60,000 R:dr, som å
sjunde hufvudtitelns ordinarie utgiftsstat nu utgår till Kongl. Theatern.
Med afseende å Kongl. Theaterns ändamål såsom konst- och bild¬
ningsanstalt har Riksdagen vid liera föregående tillfällen förklarat den¬
samma icke böra lemnas utan omvårdnad från statens sida, och då det
för denna konstanstalt nu utgående statsanslag af 60,000 R:dr under
närvarande förhållanden icke kan anses högre, än för dess behöriga
upprätthållande oundgängligen erfordras, hemställer Utskottet,
att Herr Liss Olof Larssons ofvanberörda motion må
af Riksdagen lemnas utan afseende.
Ang. i fråga-
satt indragning
a f Kongl. Thea¬
terns stats¬
anslag.
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Ang, öfrigo
ordinarie
anslag.
Ang. anslag
för gransk¬
ning af nya
jordeböcker.
Ang. anslag
till Skogs¬
institutet.
Ang. anslag
för kolonien
S:t Barthe-
lemy.
8:o. I afseende å öfrig a■ under sjunde hufvudtiteln uppförda or¬
dinarie anslag, deruti förändring icke blifvit ifrågasatt, hemställer Ut¬
skottet,
att dessa anslag må uppföras till enahanda belopp,
som vid sistlidne riksdag bestämdes;
kommande, derest Riksdagen bifaller hvad Utskottet i föregående punk¬
ter föreslagit, hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till 7,338,900
R:dr eller 760,000 R:dr mera än hvad nu gällande riksstat upptager.
9:o. För granskning inom Kammar-kollegium af nya jordeböcker
har Kongl. Maj:t för 1872 äskat ett extra anslag af 15,000 R:dr eller
enahanda belopp som för innevarande år är beviljadt.
Jemte hänvisning till hvad statsrådsprotokollet (bil. N:o 6 sid.
58 och 59) innehåller rörande fortgången af detta arbete, tillstyrker
Utskottet,
att till granskning inom Kammar-kollegium af nya
jordeböcker måtte för år 1872 anvisas ett extra an¬
slag af 15,000 R:dr.
10:o. Vidare har Kongl. Maj:t af Riksdagen äskat, att det för
innevarande år uppförda extra anslag för Skogsinstitutet, 13,100 R:dr,
måtte jemväl för år 1872 beviljas; tillstyrkande Utskottet,
att till Skogsinstitutet måtte för år 1872 anvisas ett
extra anslag af 13,100 R:dr.
ll:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit, att det förslagsanslag
å 25,000 R:dr, som för år 1871 finnes å extra stat anvisadt såsom bidrag
till bestridande af kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader, måtte
jemväl för 1872 varda på enahanda sätt uppfördt. Utskottet tillstyrker,
att Riksdagen till bestridande af utgifter för kolonien
Sfi Barthelemy måtte för år 1872 på extra stat be¬
vilja ett förslagsanslag af 25,000 R:dr.
Stockholm den 3 Mars 1871.
På Stats-Utskottets vägnar:
ARV11) FR:SON POSSE.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
23
Reservationer:
Vid 3:dje punkten mom. d (ang. underdånig hemställan om Post-
och Telegrafverkens förening):
af Herrar E. af Klint och F. W. Leijonancker.
Vid 6de punkten (ang. inköp för statsverkets räkning af s. k. Dra¬
matiska Theaterhuset):
af Grefve L. aj Ugglas: »Då vid den obestämda ställning K. Thea-
terinstitutionen intager tveksamt lärer vara hvem eganderätten till Thea¬
terns materiel ytterst tillkommer, framställdes inom Utskottet det yrkande,
att såsom vilkor för beviljande af den summa, stor 270,000 R:dr, som Kong!.
Maj:t begärt till inlösande för statsverkets räkning af det Dramatiska
1 heaterhuset, borde sättas öfverlåtandet på statsverket af denna egande-
rätt till så väl Kongl Stora Theaterns som Dramatiska Theaterns nu¬
varande och framtida materiel; dock under förbehåll att dispositionsrät¬
ter. fortfarande tillkoinme Kongl. Theaterdirektionen. Detta vilkor synes
så mycket mera befogadt som enligt köpekontraktet materiel ingick uti
ofvannämnda pris till ett belopp af 50,000 R:dr, hvarjemte, på sätt Thea-
ter-komiteen sid. 38 — upplyser, all materiel och utgifterna för
denna numera för båda Theatrarne uti gemensamma räkenskaper äro
förda. Jag tillåter mig derföre att underställa detsamma Kamrarnes be-
pröfvande, helst sagda yrkande blott genom den förseglade sedelns ut¬
slag inom Utskottet blef förkastadt.
Obenägenheten för gäldande af den skuld, hvilken Theater-styrel-
sen nu eger, torde företrädesvis böra sökas uti den farhåga, som före¬
finnes, att, vid enahanda sätt för förvaltningen som den nu följda, ny
skuldsättning inom kort torde uppstå. Man har till förekommande af detta
ifrågasatt att förlägga Theater-styrelsen under något statsdepartement.
Theater-komitéen, som upptagit denna fråga, har emellertid ådaga¬
lagt de svårigheter ett sådant ordnande skulle möta, då icke hos oss
finnes någon minister för det Kongl. Huset. Theater-komitéen påpe¬
kar dock — sid. 41 — att intill år 1863 Theaterns angelägenheter före¬
24
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 16.
drogos i samma ordning som frågor rörande det Kongl. Hofvet och till¬
lägger: »att denna form för föredragningen utan tvifvel af såg att åt nämnda
ärenden vinna en erforderlig ekonomisk utredning och en sådan förbere¬
dande behandling; som bäst främjade Theaterns ändamål»; framhållande
komitéen i sammanhang härmed vigten af »att en i möjligaste måtto
mångsidig så väl ekonomisk som litterär och artistisk pröfning komme den
lyriska och dramatiska scenens angelägenheter till del». Delande dessa
åsigter får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen ville uti underdånig
skrifvelse hemställa,
att KL M. Konungen täcktes i nåder föreskrifva, att an¬
gelägenheter beträffande de Kongl. Theatrarne må
inför honom föredragas i samma ordning, som för frå¬
gor rörande det Kongl. Hofvet sker.»
af Herr C. E. Casparsson, som instämde i den utaf Grefve af
Ugglas gjorda hemställan.
af Herrar Carl Ifvarsson, Jan Andersson, Ola Bosson Olsson och
A. W. Dufwa, hvilka yrkade afslag å Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda fram¬
ställning.
af Herrar P. O. Hörnfeldt, E. Key och O. Thorell, hvilka såsom
sin mening åberopade ett förslag till utlåtande, så lydande: »En länge¬
sedan bepröfvad erfarenhet i alla länder har emellertid nogsamt ådaga¬
lagt att ingen theater, omedelbart stående under regentens hofförvaltning,
i ekonomiskt hänseende upprätthållit sig med egna medel; sålunda ut¬
visar erfarenheten från vårt eget land, ej blott att Kongl. Theaterns skuld¬
belopp nästan oafbrutet vuxit i jemnbredd med förhöjningarne i dertill
lemnade statsanslag, utan äfven att representationen tid efter annan
förgäfves protesterat emot sagda hushållning.
Då emellertid genom Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om inköp
för statens räkning af det s k. Dramatiska Theaterhuset meningen synes
vara att företaga ett definitivt ordnande af våra theaterförhållanden, så
synes tidpunkten nu vara inne för representationen att påyrka en full¬
ständig brytning med det gamla styrelsesättet, enär de orsaker, hvilka
hittills framkallat ofvan antydda missförhållanden, genom inköp af den
s. k. Dramatiska Theatern, kunna komma att medföra förstorade verkningar.
Då representationen dessutom vid theaterst.yrelsens inköp af den
Dramatiska Theatern icke blifvit derom tillfrågad, och den åsigt, som
föranledde
Stals-Utskottets V(låtande N:o 16.
9.r>
föranledde detta inköp, nemligen förhindrande af en störande konkurrens,
konseqvent tillämpad, måste leda thcaterstyrelsen till inköp äfven af
öfriga Stockholms theatrar, så framt icke ett för längesedan med rätta
afskaffadt theatermonopol skall återupplifvas;
då det nu ifrågasätta köpet sålunda endast synes leda till ytter¬
ligare förveckling af hittillsvarande nog brydsamrna förhållanden;
då det vidare ej kan förnekas, att Kong!. Theatern före nyssnämnda
inköp, lika väl som nu, motsvarade sin tids fordringar, och att de dra¬
matiska konstnärsproduktionerna visst icke i estetiskt hänseende skadades
af att uppföras på samma tilja som de lyriska;
då dessutom för närvarande ej sällan de sceniska föreställnin-
garne än på stora theatern, än på den dramatiska måste inställas der¬
före att de inskränkta pcrsonaltillgångarne icke medgifva dubletter syn¬
nerligast af lyriska artister, så att hvarken den lyriska eller ens den
dramatiska scenen hvar för sig oafbrutet utan artisternas öfveransträng¬
ning kan fortgå;
då i allt fall det fåtal af musikaliskt bildade, som måste finnas
i en hufvudstad med en så ringa folkmängd som Stockholms, ännu mer
ökar de svårigheter för beståendet af en theater, uteslutande egnad åt
den lyriska scenen, som möta öfverallt äfven i Europas större städer; och
då slutligen onekligt är, att om än ett statsanslag måste erkännas
väl befogadt för att upprätthålla de bildningselement, som theatern
lemnar, bufvudstaden dock skördar den närmaste och mest direkta för¬
delen af detsamma;
så synes häraf framgå, dels att Kong]. Majffs nådiga förslag om
inköp af den s. k. Dramatiska Theatern icke-bör af Riksdagen bifalla»,
ehuruväl för ett varaktigt ordnande af Theaterns ekonomiska angelä¬
genheter en större pekuniär uppoffring af representationen för en gång
torde vara af nöden, dels- att en återförening af den lyriska och dra¬
matiska scenen till Kongl. Theatern icke saknar goda skäl, äfvensom
billigheten fordrar att Stockholms stad i ekonomiskt hänseende bidrager
till sagda theaters underhåll. Styrelsen öfver densamma torde måhända
kunna för framtiden uppdragas åt Stockholms stadsfullmäktige, hvilka
borde inom eller utom sig utvälja en styrelse af några sakkunnige
män, som under vissa vilkor egde att utse en af dem kontrollerad di¬
rektör, hvilken, vare sig i egenskap af entreprenör eller aflönad och
med redovisningsskyldighet, skulle handhafva den närmaste och omedel¬
bara vården af Theaterns angelägenheter.
Bill. till Biksd. Prof. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft.
4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt får Utskottet hemställa,
att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga proposition, ville tillförbinda sig att betala
den del af Theaterstyrelsens nuvarande skuld, som,
efter verkställd utredning, kommer att återstå, sedan
nämnda theaterhus med dertill hörande behöfliga in¬
ventarier blifvit försåldt, med vilkor dock, såväl att
den ekonomiska och estetiska styrelsen öfver Kongl.
Theatern af Kongl. Maj:t helt och hållet frånskiljes
hofförvaltningen, för att på ofvan antydda eller annat
ändamålsenligt sätt ordnas, som äfven att Stockholms
stad för framtiden med en fjerdedel deltager i det
årliga anslag, som för sagda Theater fortfarande, och
lämpligast för en tidsperiod af fem år i sender, kän
komma att af statsmedel beviljas.»
af Herr Liss Olof Larsson: »Emot hvad Utskottet i 6:te punkten
tillstyrkt får jag anmäla min reservation.
Jag anser nemligen theatern icke vara en anstalt af sådan vigt och
betydelse, att statsmedel dertill böra anslås under hvilka omständighe¬
ter som helst. Och då, såsom nu är förhållandet, landet måste under¬
kasta sig de största uppoffringar för ordnande af landets försvar, och
Kongl. Maj:t för sådant ändamål föreslagit icke allenast ökade skatter,
utan ock upptagande af ett större lån, så anser jag Riksdagen ega
fullt skäl
att afslå Kong]. Maj:ts framställning om extra anslag
för betalande af Theaterns skuld.»
af Herr Ii. A. Kallstenius: »Då jag har den öfvertygelsen, att sta¬
ten bör, så vidt möjligt är, med ett efter- det oundgängliga behofvet
deraf afpassadt årligt anslag understödja den konstanstalt, som, under
namn af numera »de Kongl. Theatrarne», har till hufvudsaklig uppgift,
»att vårda den fosterländska dramatiska och lyriska konsten samt väcka
och underhålla smaken för ädlare konstnjutningar», sålänge densamma
på ett tillfredsställande sätt uppfyller denna sin bestämmelse, och då
jag ingenstädes förnummit annat än att den, på ett för sig och landet
hedrande sätt, uppfyllt denna sin bestämmelse, en uppfattning ej ens af
någon inom Utskottet motsagd, så anser jag att staten nu mindre än
någonsin förut, då en för den Dramatiska scenen lämplig lokal blifvit
anskaffad och Kongl. Maj:t, i Dess nådiga Proposition om Statsverkets
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 16.
27
tillstånd och behof, visat nödvändigheten deraf att de Kongl. Theatrar-
nes affärer blifva ordnade, bör undandraga sig att dervid°biträda, om
den, utan någon synnerlig uppoffring utöfver det nu utgående ordinarie
anslaget, kan sådant göra.
Utgående således från den ståndpunkt, att Riksdagen, i öfverens¬
stämmelse med dess senaste beslut, fortfarande vill årligen understödja
Kongl. Theatrarne med ett anslag af 60,000 R:dr, synes mig ofvannämnda
Kongl. Mapts nådiga förslag om Theaterskuldens betäckande kunna och
höra från Riksdagens sida antagas på det sätt, att den, såsom det nå¬
diga förslaget innehåller, anordnar köpeskillingen för den Dramatiska Thea-
tern, men afräknar ett mot räntan derå ungefärligen svarande belopp
från det årliga anslaget, som således med nämnda belopp borde ned¬
sättas. Hela åtgärden blefve då, så att säga, endast ett förskott af Riks¬
dagen. Men då Riksdagen dervid torde böra förbehålla sig, att ej min¬
dre den Dramatiska Theaterns hus och materiel, såsom ock Kongl. Maj:t
föreslagit, utan äfven alla öfriga de Kongl. Theatrarne tillhöriga inven¬
tarier och materiel blifva statsegendom, hvarigenom svårigheten af det
eljest nödigblifvande särskiljandet af de båda Theatrarnes materiel bort¬
faller, och ett i öfrigt oklart förhållande beträffande eganderätten till
den Stora Theaterns materiel blefve klargjordt, samt det, såväl af den
utredning som den under den 7 Maj 1869 tillsatta komité åstadkom¬
mit och af Kongl. Maj:ts ofvan&beropade nådiga proposition kan inhem-
tas, framgår, att den nedsättning i det årliga anslaget från 75,000 R:dr
till 60,000 R:dr, som skedde vid 1867 års riksdag, var något större än
sora med de Kongl. Theatrarnes goda bestånd var förenligt samt slut¬
ligen för att få det årliga anslaget i en jemn och rund summa, så tillå¬
ter jag mig föreslå det årliga anslagets nedsättande från 60,000 R:dr
till 50,000 R:dr och hemställer alltså, att Riksdagen på det sätt måtte
bifalla Kongl. Maj:ts nådiga proposition att:
a) ett anslag för en gång af 270,000 R:dr beviljas till
liqviderande af de Kongl. Theatrarnes gäld, att utgå
med en tredjedel eller 90,000 R:dr under hvartdera af
åren 1871, 1872 och 1873, mot vilkor, att så välden
Dramatiska Theaterns fasta egendom som all de båda
Kong]. Theatrarne tillhörig lösegendom blifver stats¬
egendom; och
b) att det årliga anslaget till de Kongl. Theatrarne be¬
stämmes till 50,000 R:dr.»
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
•28
af Herr Jöns Rundbäck: »Utan att i allo instämma i de motiver,
som Herr Kallstenius uti sin reservation anfört, anser jag dock att
Kongl. Maj:ts Proposition bort besvaras på sätt nämnde reservant yr¬
kat i sitt förslag under punkten
a) dock med följande tillägg och vilkor för öfrigt:
b) att det årliga anslaget till de Kongl. Theatrarne borde nedsät¬
tas från 60,000 till 45,000 R:dr; och
c) att Riksdagen i underdånig skrifvelse måtte hemställa, det Kongl.
Maj:t täcktes vidtaga : ådan a anordningar och utfärda sådana bestäm¬
melser för de Kongl. Theatrarnes styrelse och förvaltning, att någon
ny skuldsättning för dem ej må ifrågakomma, samt att, och för den hän¬
delse sådant icke destomindre hotar att inträffa, Kongl. Maj:t då ville
låta höra Stockholms kommun, huruvida den ej kunde vara villig att
tillskjuta hvad som, utöfver detta Riksdagens årliga bidrag tillsammans
med det Kongl. Maj:t af sin hofhållningssumma lemmar, kan för sådant
fall erfordras.»
Friherre C. J. Skogman har begärt få antecknadt, att han icke del¬
tagit i afgörandet af det i denna punkt behandlade ärende.
Vid 7:de punkten (angående ifrågasatt indragning af Kongl. Thea-
terns anslag):
af Herr Liss Olof Larsson: »I fråga om det på ordinarie stat upp¬
förda anslag 60,000 R:dr till Kongl. Theatcrn, har jag, då. min motion
om detta anslags indragning icke vunnit något understöd inom Utskot¬
tet, inskränkt mitt yrkande dertill:
att Riksdagen, med afslag å väckt motion om indrag¬
ning af det å ordinarie stat nu uppförda anslag 60,000
R:dr till Kongl. Theatern, måtte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t, på sätt som
pröfvas lämpligt, täcktes låta utröna huruvida ej Stock¬
holms stad skulle finnas villig, att med större eller
mindre belopp bidraga till upprätthållande afTheaterns
verksamhet.»
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 16.
29
Bil. Litt. A.
Underdånigt Memorial.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts under den 11 sistlidne Juni, genom
Herr Chefen för Dess Finans-departement, meddelade nådiga befallning
åligger det undertecknade, chefer för Post- och Telegrafverken, att till
Eders Kongl. Maj:t inkomma med den af sednaste Riksdag åstun-
dade fullständiga utredning angående fördelarne och olägenheterna af
Post- och Telegrafverkens förening under en gemensam styrelse, äfven¬
som att dervid söka visa, huruvida genom en dylik förening någon be¬
tydligare besparing, utan men för verkens behöriga skötsel, skulle kunna
för statsverket åstadkommas.
För fullgörande af denna nådiga befallning torde det till en bör¬
jan tillåtas oss att åberopa och i korthet återupprepa, hvad af Post- och
Telegraf-styrelserna redan blifvit anfördt i deras under den 30 Decem¬
ber 1867 och 7 Januari 1868 afgifna underdåniga utlåtanden i anled¬
ning af de år 1867 församlade Statsrevisorernes framställning rörande
en dylik förening.
l:o. Beträffande frågan om en gemensam styrelse för de samman¬
slagna embetsverken yttrades:
a) af General-poststyrelsen:
att utan tvifvel flera och talande skäl kunna anföras till stöd för
cn sådan förening af Post- och Telegrafverken, som blifvit af Reviso-
rerne ifrågaställd, hvilka skäl också blifvit åberopade i de skrifvelser
från Eders Kongl. Maj:ts Norska Regerings Marinc- och Post-departe¬
ment, från General-postdirektören i Danmark och från preussiska Ge-
neral-postamtet, som finnas General-poststyrelsens omförmälda underdå¬
niga skrifvelse bifogade;
30
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 16.
att den egentliga och måhända enda olägenheten härvid vore svå¬
righeten för de sammanslagna verkens styrelse att som sig borde hand¬
hafva en så vidlyftig förvaltning, isynnerhet då, på sätt i åberopade
underdåniga skrifvelse närmare finnes omförmäldt, under en sednare tid
till den grad ökats mängden och omfattningen af de General-poststyrel¬
sen åliggande göromål, att fara synes vara för handen det en ytterli¬
gare och större tillväxt deruti skulle för styrelsen kunna göra det omöj¬
ligt att åt hvart särskildt ärende egna den omsorgsfulla pröfning, som
isynnerhet de ofta förekommande frågorna om nya postgångars inrät¬
tande och äldre posters omreglering i så hög grad påkalla;
samt att, om emellertid, dels till vinnande af besparing i utgifter,
dels ock till åstadkommande af större enhet i förvaltningen, pröfvades
böra i en framtid med styrelsen öfver Postverket förenas äfven den öf¬
ver Telegraf-inrättningen, nödigt blefve att äfven här den närmare led¬
ningen af telegraftjenstgöringen blefve uppdragen åt en särskild afdel-
ningschef, med ungefärligen enahanda embetsmyndighet som telegraf-
direktörerne i Norge och Danmark tillkommer.
b) af Telegraf-styrelsen:
att uti de flesta länder i Europa telegrafverket redan länge utgjort
en under vederbörande ministerium direkte stående inrättning, med sin
egen administration, utan all sammanblandning med postverket;
att i Preussen visserligen ett slags samband mellan de begge em-
betsverken intill slutet af år 1867 förefunnits dymedelst, att General-
postdirektören dittills varit gemensam chef för dem, men att, någon egent¬
lig förening likväl icke egt ruin; äfvensom att, i följd af den betydliga
utveckling, som begge dessa embetsverk årligen vunnit, General-postdi¬
rektörens chefskap, hvad telegrafverket angick, småningom blifvit nästan
helt och hållet nominelt, enär det verkliga chefskapet öfver telegrafver¬
ket öfvergått till en annan embetsman, nemligen direktören för tele¬
grafverket, hvilken med ganska vidsträckt myndighet och oftast utan
föregående meddelande med General-postdirektören skött icke blott alla
löpande ärenden, utan jemväl den vidlyftiga och vigtiga dels officiela,
dels konfidentiela korrespondensen med främmande telegrafförvaltningar
och ensam deltagit i de muntliga förhandlingarne med samma förvalt¬
ningars ombud så väl i Berlin, som vid alla internationela telegrafkon¬
ferenser, samt vanligtvis afhandlat alla frågor af betydenhet direkte med
vederbörande statsminister;
att i Danmark förhållandet vore enahanda, blott med den åtskilnad,
att telegrafdirektören derstädes icke egt en alldeles så vidsträckt myndighet;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
31
att uti ingen af de flerfaldigt förhandlingar rörande konventioner,
portonedsättningar, m. in., som under de sednare åren ganska ofta, dels
muntligen och dels skriftligen, forell afts mellan svenska ^ telegrafförvalt¬
ningen, å ena, samt den preussiska eller danska, å andra sidan, hvarken
preussiska eller danska General-postdirektören, utan ensamt Telegrafdirektö¬
ren tagit del, hvadan ej heller någon enda af de talrika, från preussiska
och danska telegrsfförvaltningarne till den svenska ankomna skrifvelse!-
firmes undertecknad af General-postdirektören;
att uti Norge icke något samband eger rum i behandlingen af Post-
oeh Telegrafverkens angelägenheter, ehuru begge verken lyda under
samma regerings-departement och man, till åstadkommande af besparing,
i. sednare tider begynt att sammanslå postexpeditörs- och telegrafsta-
tionsföreståndare-tjensterna på en och annan ort, der göromålen vid
hvardera tjensten äro af mindre omfång, hvilket system äfven är antaget
i Nordtyska Förbundet och kommer att derstädes fortfarande tillämpas,
ehuru postverkets förvaltning från och med år 1868 blifvit fullkomligen
skiljd från telegrafverkets;
att från förhållandena i främmande länder något stöd således icke
syntes vara att hemta för en förening af de begge embetsverken;
att vid bildandet af den svenska Telegrafstyrelsen den största in¬
skränkning i tjenstemannapersonalen egt rum;
att om post- och telegrafverken skulle sammanslås, det ändock, i
anledning af ärendenas olika beskaffenhet inom de begge verken och
enär det måste förutsättas att departementscheferne och sekreterarne i
Postverket äro fullt sysselsatta med sina nuvarande göromål, blefve nöd¬
vändigt att bibehålla särskilda föredragande för tekniska, kansli- och
kameral-ärenden rörande telegrafväsendet, hvadan sannolikt någon bespa¬
ring härvid icke vore att påräkna;
att den enda förändring, som torde kunna ifrågasättas, vore att
förena de begge nuvarande generaldirektörs-embetena hos en och samma
person, om denne innehar de egenskaper, som för hvardera befattnin¬
gen erfordras, men att äfven i sådant fall man torde, i betraktande af
de vidtomfattande och vigtiga göromål, som åligga de särskilda cheferna
för dessa embetsverk, med allt skäl kunna betvifla, att denne gemensamme
chef skulle medhinna dessa olikartade samt ansvarsfulla bestyr och åt
dem egna den omvårdnad, som af en chef rättvisligen fordras, hvadan
följden af en dylik förening sannolikt blefve, att den gemensamme che¬
fen komme att rikta sin uppmärksamhet mera specielt åt ettdera af de
begge^ verken, till skada för det andra, derest icke särskilda sous-chefer
eller åtminstone en sådan för ettdera af verken tillsattes;
32
Stats~Utskotte(s Utlåtande N:o 16.
att om i Sverige, liksom i Danmark nu är förhållandet, en sär¬
skild sous-chef för telegrafverket tillförordnades, denne embetsman, med
hänsigt till de egenskaper, som för ett nöjaktigt skötande af hans vig¬
tiga befattning erfordrades, och enär han i sjelfva verket, om än icke
till namnet, blefve telegrafverkets chef, måste erhålla en aflöning unge¬
fär lika med hvad chefen för telegrafverket enligt nu gällande stat upp¬
bär, hvadan någon besparing genom en dylik anordning icke skulle åstad¬
kommas;
att den till telegrafverket hörande personal af registrator, bokhål¬
lare, kassör, materialförvaltare, kanslister och revisorer vore sä inskränkt
som förhållandena det medgifvit; och att, om en eller annan af desse tjen¬
steman möjligtvis skulle kunna tillika ombesörja några likartade göro¬
mål inom postverket, detta likväl icke torde kunna åberopas såsom till¬
räckligt skäl för embctsverkens förening, enär det icke vore ovanligt,
att tjensteman få innehafva tvänne befattningar af lägre grad inom sär¬
skilda embetsverk; samt slutligen
att, på grund af det här ofvan anförda, telegrafstyrelsen hyste
den öfvertygelsen, att en sammanslagning af de begge embetsverkens
styrelser hvarken skulle medföra besparing för staten eller underlätta
ärendenas skötande.
2:o. Beträffande särskildt frågan om. lämpligheten af telegrafsta¬
tions förening med postanstalt yttrades:
a) af General poststyrelsen:
att fördelen af en dylik förening kunde anses hufvudsakligen utgöras
af besparing i utgifter för en del tjensters bestridande, ehuru det icke. i
förväg läte sig med någon grad af noggranhet beräknas huru betydlig
denna besparing kunde blifva;
att likväl, då en stor del af postpersonalen redan förut är af sin
nuvarande tjenstgöring strängt upptagen, det vore skäl antaga, att å
många, möjligen de flesta orterna sammanslagningen af de begge verken
icke skulle bereda tillfälle till någon minskning i tjenstemännens antal;
att deremot på andra orter, der postgöromålen äro mindre ansträn¬
gande och hvarest det dagliga telegramantalet är ringa, post- och tele-
graftjenstgöringen otvifvelaktigt kunde utan olägenhet bestridas af en
och samma person, såsom ock för närvarande, på grund af förordnande,
sker å tvänne orter, Åmål och Dalarö;
att härigenom ofelbart borde kunna besparas någon del af de nu
utgående löningsmedlen;
att,
Stats- Utskottets Utlåtande N:p 16.
33
att, om äfven billigheten påkallade, att för deri gemensamma post-
och telegraf-tjenstemannen aflöningen fastställdes till något högre belopp
än som någondera af de särskilda befattningarnes innehafvare förut åt¬
njutit,, det dock alltid borde anses fördelaktigare att tjenstgöringen be-
strides af en person, hvilken deraf hemtar tillräckliga medel till sitt
uppehälle, än att göromålen fördelas på två personer, af hvilka ingen¬
dera kan aflönas så, att han deraf eger sin fulla bergning;
att det blefve en förmån särskildt för postverket att, då å en och
annan ort, der nu posttjensten uppehälles af endast en person, utan
tvifvel nödigt befunnes att för telegramvexlingen bibehålla ytterligare
en tjensteman, tillfälle derigenom skulle beredas att åtminstone vid större
och vigtigare posters afsändande och mottagande påkalla närvaro af
tvänne tjensteman: varande det nemligen en bland de största olägenhe¬
terna af det i allmänhet ringa antalet tjensteman, som finnas vid lands-
ortspostkontoren anställde, att, då innehållet af en ankommen post upp-
gifves icke hafva öfverensstämt med den posten åtföljande karta, någon
bevisning sällan kan åstadkommas, huruvida de felande försändelserna
antingen aldrig afgått från inlemningsorten, eller blifvit under vägen för¬
skingrade eller möjligen gått förlorade först efter ankomsten till adress-
postanstalten, hvadan och då störa penningeremisser ofta åtfölja posterna,
det vore i hög grad önskligt, att kontrollerna härvid må kunna blifva
så fullständiga, som omständigheterna det möjligen medgåfve.
b) af Telegraf styrelsen:
att, enär på en telegrafstation af något slags betydenhet tjenstc-
männens tid är ständigt upptagen af tjenstebestyr, som icke i ringaste
mån få eftersättas för främmande göromål, en dylik stations förening
med ett postkontor, i stället för att kunna åstadkomma någon besparing
medelst indragning af en eller annan tjenst, tvärtom skulle genom det
samtidiga skötandet af fullkomligt olikartade ärenden, för hvilket till¬
räcklig tid saknades, skadligt inverka på handläggningen af dem alla;
att deremot på de obetydliga telegrafstationer, hvarest telegram¬
vexlingen är ringa och föreståndarens tid i följd deraf föga upptagen,
något hinder från telegrafverkets sida i allmänhet icke borde kunnajnöta
att låta föreståndarebefattningen, såsom nu tillfälligtvis eger rum i Amål,
vara förenad med postförvaltaretjensten, dock alltid under bestämd för¬
utsättning, dels att den gemensamme innehafvaren af dessa begge tjen¬
står besitter alla de för en telegrafstationsföreståndare nödiga egenskaper,
dels ock att postgöromålen icke äro af den beskaffenhet, att de hindra
honom från att egna all erforderlig uppmärksamhet åt telegrafstationen,
Bill. till Bilcsd. Prof. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 5
34
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 16.
så att alla dithörande göromål må med ordning och skyndsamhet blifva
uträttade, hvartill å vissa stationer jemväl hörer att öfvervaka de till
stationen ledande linierna och afhjelpa derå uppkommande fel.
Till hvad i General-poststyrelsens åberopade underdåniga skrifvelse
den 7 nästlidne Januari blifvit anfördt rörande frågan om Post- och
Telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse, anser sig under¬
tecknad, General-postdirektör, endast böra i underdånighet foga den an¬
märkning, att uppgörandet af ett organisationsförslag af den beskaffen¬
het att, i händelse af verkens framtida sammanslående, detsamma skulle
kunna läggas till grund för en gemensam normalstat för Post-och Tele¬
grafverken, näppeligen kan anses möjligt innan ännu till slutlig pröfning
förekommit frågorna om upphörande till största delen af sportelafiönin-
gen för postpersonalen och om införande, i sammanhang dermed, af
väsendtligt förändringar i sättet för posttjenstens bestridande; hvilka
frågor komma att, jemte det underdåniga förslaget till ny Allmän Post-
stadga, underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning innan ännu före¬
varande ämne — förslaget om Post- och Telegrafverkens förenande under
en gemensam styrelse — kan hafva förekommit till behandling hos Riks¬
dagen.
Likaledes får till hvad Telegrafstyrelsen i sitt ofvanåberopade un¬
derdåniga utlåtande af den 30 December 1867 anfört, undertecknad
chef för telegrafverket tillägga, att en särskild svårighet för en före¬
ning af begge styrelserna ligger deruti, att hvartdera embetsverket för
närvarande har och fortfarande lärer komma att hafva sin särskilda
lokal, och att, i anseende till deras redan vunna och årligen fortgående
betydliga utvidgning, dessa embetsverk icke skulle kunna sammanföras
i en gemensam byggning utan så betydliga kostnader för statsverket,
att desamma måhända öfvervägde de möjliga fördelarne af föreningen.
Denna omständighet måste göra det ytterst svårt för en gemensam chef
öfver begge embetsverken att å dem utöfva den oafbrutna dagliga till¬
syn, som borde honom åligga.
Den besparing i utgifter, som — oberoende af mera genomgri¬
pande förändringar — skulle genom den föreslagna omorganisationen
kunna beredas statsverket, vore att söka dels i någon minskning af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
35
styrelsernas personal, dels ock i möjligheten att å vissa orter genom
samma person få bestridda befattningar ne både såsom postexpedient
och telegrafist.
Den besparing, som i förstnämnda afseende kunde uppkomma,
anser för sa vidt sannolikhetsberäkning deröfver kan i förväg upp¬
göras undertecknad General-postdirektör böra antagas uppgå till ne¬
danstående belopp.
Då för den sous-chef för telegrafförvaltningen, som allestädes
ansetts behöflig, der, mer eller mindre fullständigt, Telegrafverkets sty¬
relse är eller varit förenad med den för Postverket, löningsförmånerna
icke rimligtvis kunde fastställas till mindre än 6,000 R;dr, men lönen
för Telegrafverkets chef för närvarande icke uppgår till mer än 7,000
R:dr, blefve besparingen härvid icke större än .................. R:dr 1,000: —
Derest för användande inom den gemensamma styrel¬
sens kansli- och kameraldepartementer blefve att tillgå unge¬
färligen samma belopp, omkring 3,300 E:dr, som nästlidne år
disponerats till extra biträden inom Telegrafstyrelsens afdel-
ningar, samt till kameral-intendenten för telegraf-ärenden,
hvilken, med afseende å den utvidgade verksamhet, som komme
att honom tilldelas, torde lämpligai-e böra benämnas byråchef,
öfverflyttades den befattning med telegraftaxornas uppgörande,
som sedan längre tid tillbaka ålegat Telegrafverkets sekrete¬
rare, torde, åtminstone till en början, inom det gemensamma
kansliet göromålen kunna bestridas, derest utöfver den nu för
postgöromålens handläggning afsedda personal anställdes:
en notarie med aflöning af.............................. R:dr 2,200:___
och en kanslist » » ............................. » 1,000: —
hvarförutan dock torde befinnas nödigt att
äfven för sous-chefen uppfördes ett särskildt
skrifvarebiträde å ......................................................... » 1,000:_
samt vid registratorskontoret anställdes en
kanslist å ...................................................................... » 1,000:_
R:dr 5,200: —
då, om från nu varande löneanslag å Telegrafverkets stat
för en sekreterare, 4,000 R:dr, en registrator 2,000 R:dr, och
tvänne kanslister, en å 1,500 och en å 1,000 R:dr, tillsam¬
mans .........................
droges förenämnda
R:dr 8,500: —
» 5,200: —
uppkomme en behållning af
R:dr 3,300.-
Transport R:dr 4,300: —
so
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Transport R:dr 4,300;—-
■ Inom kameralafdelningen lärer icke kunna undvaras bi¬
trädet. af en bokhållare för telegrafräkenskaperna, likasom också
svårligen verkens förenande under eu gemensam styrelse kunde
göra en särskild materialförvaltare eller den vid förrådet an¬
ställde assistent umbärlige. Och då granskningen af de med
hvart år växande räkenskaperna lärer taga i fullt anspråk samtliga
de inom hvartdera verkets revisionskontor anställde personer,
kunde också icke genom den ifrågaställa förändringen beredas
någon minskning uti de nu för revisionsgöromålens bestridande
uppförda anslag,utgörande för Postverket 12,400 och för tele¬
grafverket 5,700 R:dr.
____... j Deremot synes utan olägenhet förvaltningen af både .- v
Postverkets och Telegrafverkets medel kunna besörjas af en
kassör, hvilken dock för sådant ändamål borde ega påräkna
biträde af en kontorsskrifvare.
Genom indragning af nu .varande kassörstjensten vid
Telegrafverket skulle beredas en besparing af R:dr 2,20(b -
hvilken dock komme att minskas med lönen
för förenämnde kontorsskrifvare.............................. » 1,000:
eller till ......................................................................................... K:(lr 1 >2()0: “
Om från förenämnda besparingar, tillsammans ..... R:dr 5,500:
dragés den förhöjning i nu varande kameralintendentens allo- .■
ning från 3,500 till 5,000 R:dr, eller ................................... R:dr 1,500: —
som torde påkallas med afseende å den tillökning i göromål,
som byråchefen för telegraf-ärenden komme att vidkännas ge¬
nom åliggandet att föredraga äfven alla de ärenden, som nu •
handläggas af sekreteraren hos Telegrafstyrelsen, bland hvilka
särskildt alla frågor, som röra telegramtaxeringen,
skulle besparingen i utgift till aflöning för Telegrafverkets
chef och de vid verkets kansli- och kameralafdelningar an¬
ställde tjensteman komma att inskränkas till ..................... R:dr 4,000:
En ytterligare besparing skulle emellertid, enligt undertecknad
General-postdirektörs åsigt, kunna åvägabringas genom indragning af åt¬
minstone en af de tvänne linieintendentsbefattningarne. Någon synner¬
lig olägenhet antages nemligen icke böra härigenom uppkomma, då
sous-chefen för Telegrafverket, befriad från väsendtligaste delen af de
nu Telegrafverkets chef åliggande göromål, borde kunna nästan uteslu¬
tande egna sig åt tillsynen af linierim och öfver vakandet af det sätt,
hvarpå tjenstgöringen bestrides vid stationerna, helst sedan, pa grund af
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 1 Februari 1867, blifvit,tillförordnade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
37
tvänne linieingeniörer, hvilka öfvertagit en del af de ursprungligen
linieintendenterne åliggande göromål.
Om till den sålunda besparade linieintendentslö-
nen ................................................................................................... R:dr 4,500: —
läggas förenämnda .............................................................. >>__4,000:
skulle minskningen i utgift till följd af Post- och
Telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse
komma att, hvad angår aflöningen till styrelsernas per¬
sonal, uppgå till ......................................................................... Hulr 8,500: —
hvilken besparing emellertid kunde komma att i någon, ehuru antagli¬
gen ringare, mån minskas, derest billigheten eller möjligtvis beskaffen¬
heten af innehafvande fullmakter ansåges påkalla att för några bland
verkens tjensteman den tillökning i göromål, som blefve en följd af em-
betsverkens förening, ersättes genom någon förhöjning i dem nu till¬
kommande aflöning.
Undertecknad chef för Telegrafverket kan icke biträda ofvanstå-
ende reorganisationsförslag, hvilket är grundadt derpå, att Generalpost¬
direktören borde icke blott ega öfverinsecndet å Telegrafverket, utan
jemväl sjelf, med nödigt kanslibiträde, handlägga en stor del af verkets
ärenden, hvaremot den öfriga delen skulle, med tillhjelp af en väsendt¬
ligen inskränkt tjenstemannapersonal, skötas af en sous-chef, som deri¬
genom förmodades blifva i tillfälle att öfvertaga hvarjehanda göromål
i tekniskt hänseende och sålunda kunna möjliggöra indragningen af den
ena linieintendentsbefattningen.
En närmare granskning af Eders Kongl. Maj:ts under den 6 No¬
vember 18G3 för General-postStyrelsen utfärdade nådiga instruktion kan
med allt skäl leda till den öfvertygelsen, att General-postdirektören, om
han på ett fullt tillfredsställande sätt skall kunna förvalta chefsembetet
öfver det vigtiga, år efter år allt vidlyftigare Postverket, måste sakna
tid och förmåga att derjemte i detalj handlägga den betydligaste delen
af chefskapet öfver det äfvenledes i stark utveckling stadda Telegraf¬
verket, der ärendena i flera afseendeu äro af helt olika natur mot Post¬
verkets, och der chefen ganska ofta måste med största skyndsamhet
fatta beslut och vidtaga nödiga åtgärder.
Men äfven om General-postdirektören förmådde åstadkomma allt
hvad af honom skulle fordras i afseende å handläggningen af telegraf¬
ärenden, och äfven om det icke vore obestridligt, att ett embetsverk
38
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 16.
skötes bäst, när det har sin egen bestämda chef, som deråt kan egna
hela sin uppmärksamhet och alla sina krafter, och att deremot ett de-
ladt chefskap måste leda till hvarjehanda olägenheter, så qvarstår lik¬
väl den väsendtliga anmärkningen mot ifrågavarande organisationsför-
slag, att detsamma saknar hufvudvilkoret för all god förvaltning, nem¬
ligen enhet. Det torde vara icke blott sannolikt, utan nästan säkert, att
den föreslagna delningen af telegraf-ärendenas handläggning mellan Ge¬
neralpostdirektören och Telegrafverkets sous-chef skulle åstadkomma de
största olägenheter, och att följden deraf inom kort blefve, såsom erfa¬
renheten visat i både Preussen och Danmark, att, till förekommande af
skadlig omgång och tidsutdrägt samt till förenkling och påskyndande af
ärendenas gång, sous-chefen skulle nödgas efterhand öfvertaga det ena
efter det andra af General-postdirektörens göromål i telegrafiskt hänse¬
ende, tills den sistnämndes chefskap öfver Telegrafverket slutligen blefve
helt och hållet nominel!; och följden häraf skulle ofelbart blifva, att
den vidtagna organisationen måste tid efter annan rubbas, nya befatt¬
ningar skapas och den åsyftade besparingen uteblifva.
Då nu, efter all sannolikhet, en förening af Post- och Telegraf¬
verken icke skulle blifva till någon fördel utan snarare i viss mån till
olägenhet för telegraf-ärendenas ombesörjande, och ej heller medföra
någon afsevärd besparing i Telegrafverkets årliga utgifter, aldraminst
i hvad angår aflöningarne åt de tekniska tjenstemännen, på hvilkas nit
och skicklighet det så hufvudsakligen beror, huruvida Telegrafverket
motsvarar sitt ändamål eller icke, så finner undertecknad chef för samma
verk sig föranlåten att i underdånighet afstyrka all annan sammanbland¬
ning af begge ifrågavarande embetsverk, än livad angår föreningen af
telegrafstationsföreståndare- och postexpedientsbefattningarne å vissa
smärre orter, der omständigheterna kunna sådant medgifva, en förening,
som dock lika litet kan gälla såsom skäl för begge styrelsernas samman¬
slagning, som någon sammanslagning af styrelserna öfver Postverket
och Statens jernvägstrafik funnits påkallad af den omständigheten, att
befattningarne såsom postexpedient och stationsinspektor vid ett stort
antal jernvägsstationer numera äro förenade.
^ När den nuvarande styrelsen öfver Telegrafverket organiserades,
måste^ den till en del rättas efter personliga förhållanden och jemväl
med fästadt afseende å de vidlyftiga liniebyggnadsarbeten, som föreha-
des under de första aren af verkets tillvaro. Telegrafstyrelsen
har ingalunda förbisett, att en förändrad reglering af styrelseperso¬
nalen numera vore önskvärd, men likväl hittills tvekat att afgifva
underdånigt förslag i ämnet, emedan en förändring skulle hafva
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 16.
39
till följd, att vissa tjenster måste indragas och utbytas mot nya,
hvadan reformens verkställande blefve beroende af möjligheten
att bereda pension åt innehafvarne af de tjenster, som indroges.
Då nu emellertid denna fråga blifvit väckt, får undertecknad chef för
Telegrafverket i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte
i nåder anbefalla Telegrafstyrelsen: l:o. att inkomma med underdå¬
nigt förslag till ny instruktion för nämnda styrelse, så uppgjordt, att
verket erhölle sin egen med tillräcklig myndighet, liksom nu, försedda
styrelse, på det ingenting må hindra ärendenas jemna och skyndsamma
gång, hvarken i fråga om den inre förvaltningen af embetsverket eller
i afseende å de i vigt och vidsträckthet årligen tilltagande förbindel¬
serna med illa främmande telegrafförvaltningar; och 2:o. att i samman¬
hang härmed uppgöra förslag till aflöningsstat för Telegrafverkets styrel¬
sepersonal, med iakttagande af nödig sparsamhet.
Om emellertid framdeles den åsigt skulle af en eller annan anled¬
ning göra sig gällande, att någon verklig fördel kunde ernås derigenom,
att högsta chefskapet öfver Telegrafverket uppdroges åt Generalpostdi¬
rektören, så behöfde blott den förändring i Telegrafverkets styrelseper¬
sonal vidtagas, att dervarande Generaldirektör ersattes genom en med
något lägre lön lörsedd sous-chef, hvilken dock med i det närmaste
lika vidsträckt myndighet som den hittillsvarande Generaldirektören finge
skota verket, utom hvad anginge en del ärenden, t. ex. a) tillsättningen
af vissa tjenster, och b) organisationsfrågor; vid hvilka måls föredrag¬
ning General-postdirektören skulle intaga sin plats i styrelsen öfver Te¬
legrafverket och ensam ega beslutande rätt.
På sätt anmärkt blifvit i Telegrafstyrelsens underdåniga memorial
den 30 December nästlidne år, kunde svårligen någon fullständig före¬
ning af postanstalt och tekgrafstation ifrågakomma å orter, der en be¬
tydligare tclegrafk orr e sp o n cl ens eger rum eller der s. k. kontrollering
af transiterande tekgrammer eger lum; hval emot visserligen icke något
hinder kunde möta att å andra orter hos samma person förena befatt-
ningarr.e såsom pcstexpedient och tekgrafstationsföreståndare. Derest
som grundsats antoges, att, der icke från någotdera verkets sida sär-
skildt hinder möter, till en början nämnda befattningar förenades å alla
de platser, der i medeltal ankomna och afgfingna postförsändelser icke
uppginge til] mer än 100 om dagen samt anlända och afsända telegrammer
icke öG erstege 10 för hvar dag, ceh der icke, på giund af kommunernas
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
åtagande, telegrafistbefattningen skötes utan någon utgift för det all¬
männa; och om i allmänhet lönen för post- och telegraftjensteman å
dylika platser bestämdes till 2,000 Riksdaler årligen, der icke samman¬
slagna nu varande inkomsterna af de särskilda befattningarne uppginge
till lägre belopp, skulle, derigenom att vid hvardera åt nedannämnda
femton stationer de ifrågavarande befattningarne förenades hos en pei-
son, beredas en besparing af 7,850 R:dr såsom närmaie inhemt-as af
efterföljande tabell:
i Borgholm utgöra
samtliga de nu
postförvaltaren
tillkommande
inkomster, deri
inberäknadt an¬
slaget till skrif-
varebiträde, men
ej till kontorshyra
och expenser. . R:dr 1,700: lönen för
tclegrafisten 800: hvadan upp-
komme en
|
|
|
besparing af R:dr
|
500
|
» Dalarö.............
|
))
|
900:
|
....... 1,700:
|
))
|
600
|
» Grenna ...........
|
))
|
2,000:
|
..................... 800:
|
»
|
800
|
» Grisslehamn, der ej
|
|
|
|
|
hinder härför mö¬
|
|
|
|
|
ter genom anlägg¬
|
|
|
|
|
ning af en under-
|
|
|
|
|
vattenskabel
|
mel-
|
|
|
|
|
lan Sverige
|
och
|
|
|
|
|
Finland ........
|
»
|
1,700
|
.......... 1,700
|
))
|
1,400
|
» Carlsborg........
|
))
|
950
|
.................. 1,700
|
»
|
650
|
» Mariefred.......
|
))
|
2,000
|
............ 800
|
))
|
800
|
» Mönsterås ...
|
»
|
1,700
|
......... 800
|
....................... »
|
500
|
» Råneå .............
|
»
|
900
|
.................. 1,700
|
............. ))
|
600
|
» Waxholm.......
|
))
|
1,700
|
.................. 800
|
........... »
|
500
|
» Åtvidaberg.....
|
))
|
1,300
|
................... 800
|
))
|
100
|
» öregrund.......
|
))
|
1,700
|
..................... 1,700
|
))
|
1,400
|
»^Fjellbacka ....
|
»
|
900
|
................... 800
|
|
|
» Furusund.......
|
»
|
300
|
..................... 1,700
|
|
|
»iKlintehamn .
|
»
|
900
|
..................... 800
|
• \T I
|
|
i Nyland
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
41
i Nyland .................. R:dr 1,100: ..................... 800:
» Trollhättan............ » 1,000: .................... 800:
Derest äfven för de jemförelsevis mindre ansträngande göromålen
vid sistnämnda fem stationer aflöningen borde utgå med samma belopp,
hvartill sammanlagda inkomsterna för nu varande postexpeditörer och
telegrafister å dessa orter uppgå, skulle således föreningen hos samma
person af befattningarne såsom postexpedient och telegrafstationsföre-
ståndare icke, hvad beträffar sistomförmälda stationer, leda till någon
besparing i utgifter.
Anmärkas bör i allmänhet att, om också föreningen hos samma
personer af befattningarne såsom postexpedient och telegrafist under¬
lättas derigenom att begge verken äro underordnade en gemensam
styrelse, denna omständighet dock ingalunda utgör något oeftergifligt
vilkor för att en dylik anordning i afseende å stationstjenstgöringen
skall kunna vidtagas.
Äfvenså bör icke lemnas oanmärkt, dels att i förestående tabell
postförvaltarnes inkomster blifvit upptagna till belopp, motsvarande
icke allenast anslagen å stat, utan äfven sportler, hvilka endast genom
den underdånigst omförmälda omregleringen af löningsvilkor och tjenst-
göringsskyldighet för postpersonalen skulle komma att till största de¬
len indragas till postkassan; hvarförinnan den här ofvan till 7,850 Riks¬
daler beräknade besparingen komme att nedsättas med omkring 450
Riksdaler; dels ock att, å andra sidan, om — med afseende å nödvän¬
digheten att bereda postexpeditörerne i allmänhet, hvilkas årsinkomst
i de flesta fall icke öfverstiger 900 R:dr, en i ekonomiskt afseende
mera betryggad ställning, —- Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäligt
att, med nådigt bifall till General-poststyrelsens i underdånig skrifvelse
den 12 dennes gjorda framställning, äska förhöjning i postrexpeditörernes
aflöning med 200 R:dr för hvardera, och framställningen härom komme
att af Riksdagen bifallas, skilnaden emellan utgifterna för post- och
telegrafgöromålens bestridande af särskilda personer, och kostnaden för
anställande å vissa orter af endast en tjensteman till så väl postexpedi¬
tionens som telegramvexlingens besörjande, blefve större än hvartill
densamma blifvit här ofvanför upptagen.
Samtliga de här ofvan beräknade besparingar så väl i afseende å
styrelsernas personal, som hvad beträffar tjenstemännen vid postan¬
stalter och telegrafstationer, kunde emellertid icke komma statsverket
till godo annat än i den mån, som genom nu varande tjensteinnehaf-
vares afgång tillfälle kan blifva beredt att utan särskild ersättning in~
Bih. till Biksd. Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 9 Rätt. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
draga de tjenster, hvilka den ifrågaställda omregleringen kunde göra
öfverfiödiga.
Beträffande frågan om postanstalters och telegrafstationers sam¬
manslagning, torde undertecknad chef för telegrafverket få särskildt
fästa Eders Kong]. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på följande omständig¬
heter, nemligen:
l:o) att, till lindring i Telegrafverkets utgifter, så kallade privat¬
telegrafstationer under de sednare åren blifvit i stället för vanliga stats-
stationer inrättade på flera sådana smärre orter, der blott en obetydlig
korrespondens varit att förvänta. Då nu såsom allmän regel gäller, att
den kommun eller det bolag, som på sin begäran får en privatstation
inrättad, måste sjelf bekosta stationslokalen, jemte dess uppvärmning
och belysning, samt aflöna både föreståndaren och budbäraren, mot
rättighet att åtnjuta ena hälften af portoinkomsten, och då Telegraf¬
verket således icke vidkännes någon annan årlig utgift för en dylik
station än den ringa kostnaden för underhållet af apparaterna och bat¬
teriet samt anskaffandet af de för tjenstgöringen erforderliga artiklar,
men deremot erhåller andra hälften af portoinkomsten, så visar det sig
häraf såsom sannolikt att, i stället för besparing, en förlust skulle det
allmänna tillskyndas i fall en privatstation förvandlades till statsstation
och sainmansloges med postanstalten på orten;
2:o) att, till åstadkommande af besparing och jemväl för att så
vidt möjligt tillmötesgå den af Rikets Ständer för dera år sedan yt¬
trade önskan att tillfälle till fruntimmers försörjning måtte kunna genom
deras anställning i Telegrafverkets tjenst beredas, Telegrafstyrelsen be¬
gagnat den af Eders Kongl. Maj:t nådigst medgifna rättigheten att icke
blott anställa fruntimmer till föreståndare på de desta stationer, som
under de sednare åren inrättats, utan äfven att åt dem anförtro redan
bedntliga smärre stationer i den mån dervarande manliga föreståndare
kunnat till andra stationer fördyttas. Den adöning, som enligt fastställd
stat utgår till qvinliga stationsföreståndare, är, ehuru tillräcklig för ett
ensamt fruntimmers bergning, likväl så måttlig, att Telegrafverket tro¬
ligtvis dnge vidkännas en större utgift i fall en dylik stations förening
med en postanstalt skulle hafva till följd, att den qvinliga föreståndaren
måste upphöra att derstädes tjenstgöra; och
3:o) att som på nästan alla orter här i riket, der statstelegraf-
station finnes, det åligger vederbörande kommun att kostnadsfritt till¬
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 16.
43
handahålla stationslokal eller åtminstone lemna något bidrag till hyran
för densamma, det torde i de fall, då kommunen sjelf anskaffat lokalen,
blifva nödvändigt att, innan stationsföreståndare- och posfcexpedients-
befattningar förenas, erhålla kommunens samtycke till lokalens använ¬
dande jemväl för postgöromålens ombesörjande derstädes.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, anse vi oss böra i
underdånighet hemställa, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna
skäligt i nåder förordna,
dels att till en början böra å de orter, der sådant befinnes lämp¬
ligt, vid inträffande ledigheter, befattningarne såsom postexpeditör och
telegrafstationsföreståndare förenas hos samma person;
dels — och för den händelse att Eders Kongl. Maj:t funne en
fullständigare förening af Post- och Telegrafverken framdeles böra
ifrågakomma — att i utfärdande fullmakter och konstitutorialer å an¬
dra, ledigblifvande embeten och tjenst,er inom de begge verken bör
intagas föreskrift om skyldighet för den utnämnde att underkasta sig
den utvidgade och förändrade tjenstgöring, som af Post- och Telegraf¬
verkens möjligen ifrågakommande förening framdeles under en gemen¬
sam styrelse kunde komma att härflyta. Stockholm den 30 November
1868.
P. Brändström.
Wilhelm Roos.
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Litt.
Tabell öfver de ordinarie anslagen
Tpt
1871 års Riks-stat anslår:
Penningar.
R:dr
17,000 —
38,200'
117,450:
107,105 —
164,000!
30,700
5,400
126,426|94
25,400
2,200,000
Förslagsanslag:
Indelt ränta
och ersätt¬
ning för
indragna
räntor.
Indelt ti¬
onde och
ersättning
för in¬
dragna
tionde¬
anslag.
R:dr
2,881,68194
R:dr
Oindelt spanmål.
Mätt.
Kub.f.
34
113
34
— 113
Värde för¬
slagsvis å 2
R:dr 10 öre
kubik¬
foten.
Summa
Riksmynt.
R:dr
R:dr
Finans-
238 14
17,000|—Departements-chefen............
38,200,—jDepartementets Expedition
117,450;—Kammar-kollegium..............
107,343 14 Statskontoret med kronomagasinerna
164,000
30,700;
5,400-
126,42694
25,400 —
2,200,034-
4j 238 (142,831,95408
Stämpelpappersomkostnader, För-
Mynt- ock kontrollverken:
Löningar.........................................
Till Myntverkets drift ock underhåll,
Omkostnader för kontrollverket, För-
Kammarrätten ...................................
Ofverintendents-embetet.....................
Postverket, kontanta anslaget, för-
direkte utgå:
Penningar:
Nuvarande beloppet.....................
Tillkommer, förhöjning...............
Indelt ränta och ersättning för in-
Kiks-stat.......................................
Telegrafverket, Reservationsanslag att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
45
B.
under Riks-statens Sjunde Hufvudtitel.
Förslag till blifvande Riks-stat:
|
Penningar.
|
Förslagsans l a g:
|
Summa
Riksmynt.
|
Indelt ränta
och ersätt¬
ning för
indragna
räntor.
|
Indelt ti¬
onde och
ersättning
för in¬
dragna
tionde-
anslag.
|
Oindelt spanmål,
|
Mått.
|
Värde för¬
slagsvis å 2
R:dr 10 öre
kubik¬
foten.
|
K: dr ö.
|
R:dr ö.
|
R:dr ö.
|
Kub.f. k.
|
E:dr ö.
|
R:dr ö.
|
Departementet.
samt vågstaten i Falun
slagsanslag......................
.Reservationsanslag.
slagsanslag.............
slagsvis beräknadt att af postmedlen
18,700:
12,000:
............... 2,200,000: —
............... IIOXKX): - 2,230,000: —
dragna räntor, såsom i 1871 års
............................................... 34:—',2,230,000
af telegrafmedlen direkte utgå.........j 740,000'—
17,000-
38,200-
117,450 —
107,105'-
164,000-
30,700
5,400 —
126,42694
113 41 238
25,400—--
34
Transport |3,601,68194 34
14
— — 113! 4! 238 14
17,000
38,200
117,450
107,343
164,000
30,700
5,400
126,426
25,400
14
94
2,230,034-
740,000-
3,601,954;08
46
Stats-Utslcottets inlåtande N:o 16.
1871 års Riks-stat anslår:
|
För
|
slag
|
sans
|
7 a g:
|
|
|
Indelt ränta
|
Indelt ti¬
onde och
|
Oindelt
|
spanmål.
|
Summa
|
Penningar.
|
och ersätt¬
ning för
indragna
räntor.
|
ersättning
för in¬
dragna
tionde-
anslag.
|
Mått.
|
Värde för¬
slagsvis å 2
R:dr 10 öre
kubik¬
foten.
|
Riksmynt.
|
R:dr.
Tpt 2,831,68194
1,990,000'
1,040,000 —
337,67806
12,000 —
18,000 —
50,600 ■
70,300-
21,721 29
3.000 —
9,933 85
19,500 —
15.000-
4,000'-
6.000 —
18,596 94
46,500-
60.000-
Rdr.
U'-
900-
21,32452
R:dr.
66
ö.
|
Kub.f.
113
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
95
15
|
8 111
o | | |
|
I I
R:dr.
R:dr.
238142,831.95408
--—1,990,000-
6 1,070
I
S:a6,554,512|08i 22,258 52] 821 [lo| 623|—
16
1.040.000-
338,57806
12,000 —
18,000 —
50,600
70.300-
44,87092
3.000 —
10,000 —
19.500 —
15.000 —
4,000'—
6.000 —
18,59694
46,500!—
60.000 —
1,308.30 6,578,900 -
Tullverket, Förslagsanslag, att af
Nuvarande anslag...........................
Afgå ................................................
Ersättning till städerna för mistad
Skogsväsendet (af kontanta beloppet
Till belöningar för rofdjurs dödande,
Lyshållning m. fl. utgifter för Kro-
slagsanslag .................................
Byggnader och reparationer i Stock-
Byggnader och reparationer i lands¬
städers friheter, Förslagsanslag ......
Transportkostnader för Statsverkets
Observations- och uppbördsprocenter
Mantalsskrifniugsprovision, För slag s-
Bestitutioner, Förslagsanslag............
Uppköp af ved för Wisby s. k. kro-
Rese- och traktamentspenningar, För-
Skrifmaterialier och expenser, ved
Extra utgifter, Reservationsanslag ...
Kongl. Theatern................................
Anm. Tillökningen i Hufvudtiteln
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
47
Förslag till blifvande Riks-stat:
Penningar.
Förslagsanslag:
Indelt ränta
och ersätt¬
ning för
indragna
räntor.
Indelt ti¬
onde och
ersättning
för in¬
dragna
tionde¬
anslag.
tullmedlen direkte utgå:
tolag, Förslagsanslag ...................
90,000 R:dr såsom 'Reservationsanslag')
Förslagsanslag................................
nans publika hus i Stockholm, För-
R:dr.
Transport 3,601,681
1,990,000: —|
10,000: —! 1,980,000
1,040.000
337,678
12,000
holm, Reservationsanslag ...
orterna, Reservationsanslag
bergseffekter, Förslagsanslag.......
m. m., Förslagsanslag.................
anslag ........ .................................
nokalkugn, Förslagsanslug
slagsanslag..........................
m. m., Förslagsanslag.........
18,000
50,600
70,300
21,721
3.000
9,933
19.500
15.000
4.000
‘6,000
18,596
46.500
60.000
94'
06
R:dr.
34
R:dr.
900
21,32452
754
66
Oindelt spanmål.
Mått.
j Värde för¬
slagsvis å 2
R:dr 10 öre
kubik¬
foten.
Kub.f.
113
509
K: dr.
O.
Summa
Riksmynt.
K: dr. ö
14 3,601,954
1.980.000
1.040.000
338,578
12,000
1,07016
08
06
18,000
50,600
70,300
44,87092
3,000!
10,000'
19.500
15.000
4.000 —
6.000 —
18,596 94
46.500
60.000
Summa 7,314,512 08; 22,258,52, 821(10, 623 — ( 1,308(30 7,338,900-
blifver således 760,000 R:dr.
48
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Litt. C.
Tabell öfver de extra ordinarie anslagen under Riks-
statens Sjunde Hufvudtitel.
Finans-Departementet.
Kammar-kollegium:
För granskning af nya jordeböcker .......................................................
Skogsväsendet:
Till Skogsinstitutet.............................................................................................
Kolonien S:t Barthelemy:
Bidrag till koloniens förvaltningskostnader, Förslagsanslag ....................
Kongl._ Theatern:
Till inlösande för Statsverkets räkning af det s. k. Dramatiska theaterhuset
Stats¬
utskottet
föreslår:
|
R:dr.
|
öre.
|
15,000
|
—,
|
13,100
|
—
|
25,000
|
H
|
90,000
|
—
|
Summa) 143,100! —
Stockholm. Associations-Boktryckeriet, 1871.