Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.
1
HT:0 åt.
Ank. till Riksd. Kansli den fi April 1871, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om omlagande af visso
grunder för eu författning angående upplag af pro¬
dukter och varor.
Nämnda motion (N:o 7) har inom Första Kammaren blifvit väckt af
Herr G. O. Troilius, som framställt behofvet af en lag, med stöd af hvilken
man skulle kunna inrätta magasiner eller upplagsplatser, der en producent eller
handlande kunde upplägga eu vara emot ett qvitto af den beskaffenhet, att
det lepresenterade sjelfva varan, så att denna ej kunde säljas eller pantsättas
utan genom ett öfverflyttande af beviset, och ej heller tagas i mät eller beläg¬
gas med qvarstad, utan att sådan åtgärd träffade sjelfva beviset.
Fördelen af sådana inrättningar vore, dels att affärer underlättades ge¬
nom sålunda beredd möjlighet att lägga upp en vara på ett ställe inom lan¬
det och sända upplagsbeviset till ett annat eller till och med utomlands till
försäljning, hvarigenom öfverflödiga transporter och utgifter af flera slag kunde
undvikas, dels ock att man beqvämast komme i tillfälle att begagna sin vara
såsom säkerhet för lån.
Enligt vår lag medförde underpant i lös egendom icke förmånsrätt och
man hade mot sådan pantsättning anmärkt, att den ej lemnade tillräcklig sä¬
kerhet för lån gifva ren, emedan den pantsatta egendomen kunde, utan att lån-
gifvaien förmådde hindra det, säljas under hand, hvarigenom denne ginge miste
om sin panträtt till de sålda varorna. Öfverlemnade man deremot en vara åt
en person, som ^ej vore intresserad, vare sig såsom långifvare eller låntagare,
och på samma gång vore förbjuden att utlemna varan annorledes än mot åter-
Bik. till Rihsd. Brok 1871. 7 Sami. 12 Hä/t.
2 Lug-Utslcottets Utlåtande N:o 21.
fående af det qvitto, som blifvit utfärdadt derå, blefve detta qvitto en god sä¬
kerhet för ett lån.
På grund häraf och då motionären ansett rättighet att drifva sådan rö¬
relse som den ifrågavarande böra tillerkännas endast bolag, har han — med för¬
mälan, att han ansett, det Riksdagen, efter att hafva pröfvat och gillat vissa
hufvudgrunder för den ifrågasatta lagen, borde hos Kongl. Maj:t utverka kodi¬
fierandet af stadgandena — föreslagit, att Riksdagen
dels måtte, såsom grunder för en författning angående upplag af produkter
och varor emot bevis, som uti viss persons eller innehafvarens hand represen¬
tera eganderätten till samma produkter eller varor, för sin del antaga och god¬
känna följande bestämmelser, nemligen:
att bolag, bildadt för upplåtande af magasiner eller andra upplagsplatser till
allmänt bruk, må, efter erhållet särskildt bemyndigande af Kongl. Maj:t,
vara berättigad! att till förvaring emottaga varor med den verkan, att,
under det varorna äro i bolagets vård, eganderätten till dem icke annor¬
ledes än genom öfverlåtelse och - aflemnande af bolagets öfver varornas
emottagande utfärdade bevis öfvergår från eu person till en annan; der¬
vid beviset jemväl må kunna på innehafvaren öfverlåtas;
att pantsättning af sålunda upplagda varor må med laglig verkan ega rum
genom blotta upplagsbevisets öfverlemnande till panttagare^
att endast upplagsbeviset, men icke de upplagda varorna, må utgöra före¬
mål för utmätning eller annan exekutiv åtgärd;
att upplagsbeviset skall innehålla upplysning om de upplagda varornas mär¬
ken, art, stycketal, mått, mål eller vigt samt uppgifna värde, äfvensom
om uppläggarens namn, yrke och bostad;
att å beviset dessutom skola finnas utsatta de rättigheter, som enligt den
nya lagen komme att medfölja bevisets innehafvande;
att upplagda varor ej få af bolaget utlemnas utan mot återfående af upplags¬
beviset, vid påföljd att, om annorlunda sker, bolaget skall, så framt ej
upplagsbeviset blifvit i vederbörlig ordning dödadt, ersätta dess innehaf¬
vare all skada;
att deremot bolaget ej må vara skyldigt att varorna aflemna, innan bolaget
erhållit full godtgörelse för magasinshyra, transport- och uppläggnings¬
kostnader samt andra af bolaget för varornas vård och förvaring häfda
utgifter;
att bolagets och varuegarens ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i öfrigt
må bestämmas genom de af Kongl. Maj:t för bolaget fastställda reglor;
att, om upplagda varor äro assurerade, upplagsbevisets innehafvare må vid
inträffande olyckor hafva samma rätt till assuransbeloppet, som förut till
varorna sjelfva;
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.
att, derest fein år förflutit från en varas uppläggande, utan att vederbörande
anmält sig till densammas utbekommande, bolaget må genom kungörel¬
ser, som tre gånger, minst en månad emellan hvarje gång, införas i Post-
och Inrikes tidningar, efterlysa innehafvaren af upplagsbeviset; hvarefter,
i fall denne icke inom tre månader, räknade från sista kungörelsen, an¬
mäler sig, eganderätten till den upplagda varan må öfvergå på bolaget;
att likväl, för att bolaget må komma i åtnjutande af en sådan fördel, un¬
derrättelse om ifrågavarande bestämmelse skall finnas å upplagsbeviset
antecknad;
att, om upplags-beviset förkommer, i anledning deraf må kunna förfaras i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad angående vexel för dylikt fall
är stadgadt; samt
att jemväl nederlagsgods må med enahanda verkan, som här ofvan i afseende
på varor i allmänhet finnes stadgad, kunna af bolaget till förvaring emot-
tagas, hvarvid tullstadgan i tillämpliga delar äfvensom de särskilda före¬
skrifter, som Kongl. Maj:t må i detta hänseende pröfva nödiga, skola
lända till efterrättelse;
dels ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta en lag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan anförda grunder
och derom till nästkommande Riksdag aflåta nådig proposition.
Lag-Utskottet har tagit detta förslag i öfvervägande och instämmer, be¬
träffande nyttan och behöfligheten af sådana inrättningar som de i motionen
afsedda, till alla delar med motionären. Såsom denne jemväl anmärkt, har
man i flera andra länder begagnat sig af dylika inrättningar för att underlätta
belåning af varor. I vårt grannland Danmark har i Köpenhamn, med stöd af
en lag den 23 Februari 1866 eu sådan inrättning under benämning “Det blåa
Pakhuus“ redan några år varit i gång. Den Danska lagen har tjenat till led¬
ning för det förslag, motionären framställt,
I Sverige, hvarest, till följd af landets naturbeskaffenhet, afstånden äro
stora, kommunikationsmedlen ännu ofullständiga och vattenvägarne under en
icke obetydlig del af året stängda samt betydande marknadsplatser till antalet
iå, såsom följd hvaraf svårighet uppstår för producenten att, då han det ön¬
skar, afyttra sin vara, framstår behofvet af sådana inrättningar ännu mera än
i ofvannämnda länder, och skulle, genom uppfyllandet af detta behof, utan allt
tvifvel varuomsättningen underlättas och såmedelst produktionen befordras.
Det ligger emellertid i sakens natur, att dylika inrättningar icke kunna
vinna någon omfattning och motsvara affärslifvets behof, med mindre lagliga
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.
innehafvande! af de bevis, som utfärdas öfver inlemnade varor, gifver ovilkorlig
rättighet att utbekomma sjelfva varan; men en sådan rättighet torde icke kunna
härledas från vår nu gällande lag. Ett aftal om pantsättning af lös egendom
blir nemligen icke gällande mot tredje man, med mindre panten icke allenast
är skiljd från egarens öfriga tillhörigheter, utan derjemte blifvit på ett eller
annat sätt öfverlemnad till panthafvaren, och detta sednare vilkor torde i all¬
mänhet icke anses vara för handen i det fall, att en pantsatt vara ligger i ett
magasin, tillhörigt tredje man, äfven om det bevis, denne utfärdat öfver emot-
tagandet af varan är i panthafvarens värjo och den, som innehar varan, med
egaren träffat det aftal, att varan icke utlemnas annorledes, än emot det ut¬
färdade beviset.
Här skulle således lagstiftningens mellankomst erfordras, och för upp¬
nående af det med dylika upplagsmagasiner afsedda ändamål torde jemväl be¬
stämmelser i åtskilliga andra af de utaf motionären nämnda hänseenden vara
af nöden, såsom: att de upplagda varorna icke må utmätas eller beläggas med
qvarstad annorledes, än genom utmätning af eller qvarstad å upplagsbeviset; att
innehafvare af upplagsbevis har samma rätt till assuransbeloppet för en förlo¬
rad vara, som han haft till sjelfva varan; att förkommet upplagsbevis må, med
iakttagande af vissa formaliteter, kunna dödas; och att under vissa förhållanden
upplagd vara hemfaller till egaren af upplagshuset.
Ehuru, såsom ofvan är nämn dt, Utskottet antagit, att i en lag om så¬
dana upplagshus eller upplagsmagasiner, som de af motionären afsedda, åtskil¬
liga af de utaf honom såsom grunder för en dylik lag anförda bestämmelser
komme att inflyta, har Utskottet likväl ansett sig icke böra i vidsträcktare mån
tillstyrka motionen, än att Utskottet hemställer,
att Riksdagen beslutar att i underdånig skrifvelse till Kongl
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta eu lag
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Utskottet ofvan
anförda grunder samt derom aflåta nådig Proposition till
näst sammanträdande Riksdag.
Stockholm den 4 April 1871.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.
Stockholm, tryckt hos Bergström & Lindroth, 1871.