2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
JV:o 2.
Ank. till Riksd. Kansli den 2 Mars 1871, kl. 12 midd.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition till Riksdagen om ändring i 72 $ Regeringsformen,
dels ock enskild motion i samma ämne.
Till Konstitutions-Utskottet hafva Riksdagens Kamrar öfverlemnat Kongl.
Maj:ts Proposition till Riksdagen (Nio 4) af den 29 December 1870 om ändring i '
ofvanberörda paragraf af Regeringsformen, jemte utdrag af de i Stats-Rådet hållna
protokoll öfver Finansärenden den 25 November och öfver Justite-departements-
ärenden den 29 December samma år.
Af dessa handlingar inhemtas, att sedan Riksdagen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 7 Maj 1869 anhållit att, enär en förändring i landets nuvarande mynt¬
system från silfver till guld syntes vara önskvärd, Kongl. Maj:t måtte taga denna
fråga i öfvervägande och, i fall en sådan förändring af Kongl. Maj:t pröfvades än¬
damålsenlig, till Riksdagen afgifva förslag till såväl ny myntordning som öfriga af
Kongl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma beslut beroende stadganden, hvilka
kunde finnas behöfliga, så har i anledning häraf Kongl. Maj:t åt utsedde komite-
rade uppdragit att angående ofvanberörda fråga till Kongl. Maj:t inkomma med
betänkande, jemte förslag till de nya eller förändrade stadganden, som kunde fin¬
nas i ämnet tjenliga och för öfvergången till ett nytt myntsystem erforderliga.
Hänvisande till den utredning af frågan, komiterade i sitt sedermera afgifna och
bland Riksdagens ledamöter utdelade betänkande lemnat, förklarar Kongl. Maj:t sig, i
likhet med komiterade, anse att det skulle medföra väsendtliga fördelar för Sverige
att så snart som möjligt öfvergifva sitt nuvarande på silfver grundade myntsystem
och öfvergå till ett, hvaruti guldet antages såsom ensam värdemätare. Ett hinder
för genomförande af denna reform har dock synts Kongl. Maj:t ligga i 72 § Rege¬
I
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2. 3
ringsformen. Ty sedan i denna paragraf, sådan den nu lyder, blifvit meddelade
bestämmelser angående Riksbankens vård och förvaltning, samt vidare stadgats
att Riksdagen allena eger rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i
riket må erkännas, tillägges i sista punkten af paragrafen, att dessa sedlar skola
vid anfordran, efter deras lydelse, af banken med silfver inlösas., För ofvan an¬
tydda ändamål vore visserligen tillfyllestgörande att i sista punkten ordet «silfver«
utbyttes mot »guld» eller, derest under öfvergången från den ena myntfoten till
den andra, silfver skulle jemte guld blifva värdemätare, framför ordet «silfver« in¬
skötos orden »guld eller», med afsigt att, sedan öfvergångsperioden vore förbi, låta
guldet ensamt qvarstå såsom det mynt eller den valuta, hvarmed Riksbankens sed¬
lar skulle inlösas. Då emellertid en förändring af 72 § i Regeringsformen sålunda
vore i fråga, har Kong!. Maj:t funnit det vara af synnerlig vigt, att samma för¬
ändring blefve mera omfattande. Dertill manade redan tvetydigheten i paragrafens
nuvarande lydelse angående banksedlarnes egenskap af lagligt betalningsmedel, och
behofvet deraf växte ju mera den uppfattning gjorde eig gällande, att sedlarnas
fortfarande erkännande såsom mynt vore fullkomligt oberoende af Riksbankens för¬
måga att fullgöra sin i sista punkten af paragrafen stadgade, men redan efter all¬
män lag banken åliggande skyldighet att inlösa sina sedlar efter deras lydelse.
Och då slutligen Kongl. Maj:t ansett, det knappast någon meningsskiljaktighet
borde kunna förefinnas derom, att bestämmelserna huruvidt eu tvångskurs för Riks-
bankens sedlar må ega rum lämpligen borde utgå ur Regeringsformen, såsom hö¬
randet till området af den1 särskilda lag angående Riksbanken, hvartill förslag blif¬
vit af ofvanbemälde komiterade framstäldt, men som torde böra till afgörande före-
komma först å samma riksdag, då den nu ifrågasatta grundlagsförändringen kunde
C O o O
blifva slutligen antagen, så har Kongl, Maj:t föreslagit Riksdagen, att, med uteslu¬
tande af de två sista punkterna i ifrågavarande paragraf, antaga följande förslag
till förändrad lydelse af densamma:
»Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, så att den
ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, Kamrarne dertill förordna, efter de ordnin¬
gar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen
göras kunna.»
I sammanhang med den Kongl. Propositionen har utskottet till behandling
förehaft en inom Andra Kammaren af Herr Jöns Rundbäck väckt motion (N:o 185)
om sådan ändring i 72 § Regeringsformen, att detta lagrum erhölle följande
lydelse:
»Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, så att den
ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, Kamrarne dertil förordna, efter de ordnin¬
gar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen
göras ' kunna. Riksdagen allena eger rätt att genom Sveriges Riksbank utgifva sedlar.
Dessa skola efter sin lydelse, vid anfordran, af banken med rikets verkliga mynt inlösas.
4 Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
■»Så länge denna Riksbankens skyldighet fidlgöres, skola sedlarna såsom lagligt betalnings¬
medel erkännas.a
Motionären, som icke ansett rådligt att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ur
grundlagen utesluta de två sista momenten af Regeringsformens 72 §, uppgifver
sig med sitt förslag hufvudsakligen hafva åsyftat, dels att uttryckligen göra riks¬
banksedlarnas erkännande såsom lagligt betalningsmedel beroende deraf, att ban¬
ken vid anfordran inlöser dem efter deras lydelse, dels och i synnerhet att få i
grundlagen intagen den föreskrift, att ingen annan bank än Riksbanken eger ut¬
gifva sedlar.
Då Riksdagen i ofvanberörda skrifvelse till Kong!. Makt redan uttalat den
grundsats, att vårt nuvarande myntsystem bör utbytas mot ett annat, grundadt på
guld, samt den för frågans närmare utredning tillsatta komité enhälligt tillstyrkt
att en dylik öfvergång ju förr desto heldre måtte ega rum, torde, på sätt Kongl.
Maj:t ock antagit, tiden numera vara inne att vidtaga de första förberedande åt¬
gärderna för vinnande af detta ändamål genom att undanrödja det hinder för re¬
formens genomförande, som ligger i grundlagens stadgande om Riksbankens skyl¬
dighet att inlösa sina sedlar med silfver. Ty huru otvifvelaktigt det än må vara,
att afsigten med detta stadgande endast varit att gifva ökadt förtroende åt Riks¬
bankens sedlar genom införande i grundlagen af den bestämmelse, att de ovilkor¬
ligen skulle efter sin lydelse inlösas med klingande mynt, men icke att särskildt
utmärka silfret såsom värdemätare, kan dock den ordalydelse, ifrågavarande mo¬
ment erhållit, och efter hvilken det enligt 84 § Regeringsformen bör tolkas, icke
leda till annan slutsats än den, att, sålänge momentet qvarstår, silfvermyntet är ri¬
kets hufvudmynt. En ändring af grundlagen måste följaktligen ske innan ett mynt¬
system grundadt på guld såsom värdemätare hos oss kan komma till stånd. Kon-
stitutions-Utskottet har ock af denna anledning vid flera föregående riksdagar fö¬
reslagit, att orden »med silfver» skulle uteslutas, men då momentet i öfrigt icke in¬
nehåller annan förpligtelse för Riksbanken i afseende på inlösen af dess sedlar, än
som åligger banken enligt allmän lag, har Utskottet' icke funnit någon betänklig¬
het vid att i enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition nu tillstyrka hela momentets
borttagande. Utskottet erinrar härvid att, äfven sedan detta skett, Riksbankens
skyldighet att inlösa sina sedlar med silfver qvarstår oförändrad på grund af 1 och
2 §§ i Myntbestämningslagen den 1 Mars 1830 samt 1 § i Lagen för Rikets Stän¬
ders Bank af samma dag, hvilka lagar icke kunna utan Konungens och Riksda¬
gens gemensamma bifall ändras eller upphäfvas. Med den ifrågasatta grundlags¬
ändringen i denna del afses således icke att nu afskaffa det gällande myntsystemet,
utan endast att bereda Statsmakterna tillfälle att för genomförande af denna, af
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
o
dem båda i hufvudsaken godkända reform välja den lämpligaste tidpunkten, utan
hinder af den tidsutdrägt en grundlagsändring kräfver, på samma gång grundlagen
befrias från ett stadgande, som rörer ämnen, hvilka onekligen icke böra vara före¬
mål för grundlagsstiftning.
I närmaste sammanhang med nu afhandlade fråga står den, huruvida Riks¬
bankens sedlar fortfarande skola, på sätt Regeringsformens 72 § nu innehåller, så¬
som mynt i riket ovilkorligen erkännas. Den för mvntffSgans utredning tillsatta
komité har förklarat sig anse den grundlagsbestämmelse, som tillägger riksbank¬
sedeln en dylik egenskap, så oförenlig med ett ordnadt myntväsen, att den ensam
vore nog att göra myntreformen med alla de uppoffringar, som derå skulle ned¬
läggas, förfelad. Men, äfven oafsedt detta sammanhang, har frågan om riksbank¬
sedlarnas erkännande såsom mynt i och för sig den betydelse, att Konstitutions¬
utskottet vid de tre senaste riksdagarne funnit sig böra för Riksdagen framlägga
förslag om grundlagsbestämmelsens upphäfvande af skäl, hvilka fullständigast ut¬
vecklats i det af sistlidne Riksdags Konstitutions-Utskott afgifna Memorial N:o- 9.
Utskottet har der sökt visa, att detta stadgande, från Riksbankens ståndpunkt be-
traktadt, icke kan medföra något gagn, enär banksedelns värde ändock uteslutande
beror af bankens förmåga att inlösa densamma, men att det deremot kan lända
Riksbanken till skada, i så måtto att man, med förbiseende af banksedelns egen¬
skap af kreditpapper, möjligen skulle kunna känna sig frestad att under förment
skydd af grundiagsbudet sträcka utgifningen af sedlar, »som för mynt i riket må
erkännas» utöfver den gräns, der bankens förmåga att inlösa dem upphör. Utskottet
har vidare •framhållit, hurusom faran för Riksbanken dock är af jemförelsevis un¬
derordnad betydelse mot den omstörtning i alla eganderätts-förhållanden, som
blefve en följd .deraf, att hvarje innehafvare af en fordran vore lagligen förbunden
att såsom betalning mottaga förskrifningar, hvilka blifvit mer eller mindre värde¬
lösa i följd af bankens oförmåga att inlösa dem; ett förhållande, som otvifvelaktigt
skulle framkalla ett brådstörtadt indrifvande af fordringar, innan desamma genom
ytterligare kursfall förlorat återstoden af sitt värde, och som följaktligen komme
att i sina förderflig» verkningar drabba jemväl de skuldsatte. Ytterligare har
Utskottet fästat uppmärksamheten på de olägenheter, som ifrågavarande grund-
lagsbud redan nu, medan Riksbankens säkerhet synes höjd öfver allt tvifvel, åstad¬
kommer icke blott i afseende på Sveriges handelsförbindelser och kredit i utlandet,
utan ock såsom ett väsendtligt hinder för ordnandet på fullt betryggande grunder
af vårt privatbanksvä.sen. Och slutligen sökte Utskottet skingra de farhågor, som
uttalats rörande Riksbankens förmåga dels att hålla sina sedlar i omlopp, derest
dessa upphörde att erkännas såsom mynt, dels att upprätthålla metallisk kassa
i det fall att, såsom en följd af grundlagsändringen, privatbankerna ålades inlösa
sina sedlar med klingande mynt.
Delande dessa åsigt 3r, i afseende på hvilkas närmare utveckling Utskottet
hänvisar till ofvanberörda Memorial, kan Utskottet icke annat än finna, att ett
6
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
stadgande, som icke blott är med afseende på ämnet främmande för grundlagen,
utan ock till sin princip oriktigt och till sina verkningar skadligt, icke kan utan
men för grundlagens anseende och helgd längre bibehålla en plats i densamma.
Det är ock endast ett uteslutande af stadgandet ur grundlagen, men icke ett ome¬
delbart upphäfvande af riksbanksedelns egenskap af lagligt betalningsmedel, hvarom
nu är fråga; ty, på sätt sistlidne riksdags Konstitutions-Utskott ådagalagt, före¬
finnes ett sådant stadgande, utom i grundlagen, jemväl i en gällande civillag, nem¬
ligen myntbestämningslagen. Då emellertid af en eller annan, ehuru enligt Ut¬
skottets förmenande utan skäl, blifvit satt i fråga, huruvida myntbestämningslagen
ännu egde gällande kraft, har Kongl. Maj:t i sin nu aflåtna Proposition förklarat
sig ämna vid den riksdag, då ifrågavarande grundlagsändringsförslag, i fall det nu
förklaras hvilande, skall till slutlig behandling hos Riksdagen förekomma, fram¬
lägga ett förslag till civillag, som tydligt och fullständigt bestämmer, huru vidt
Riksbankens sedlar skola gälla såsom lagligt betalningsmedel. Naturligtvis har
Kong]. Maj:t icke nu kunnat närmare uttala sig angående de grunder, på hvilka
detta lagförslag kornme att hvila; men man har fullt skäl att antaga, det den ut-
lofvade Banklagen skall tillerkänna riksbanksedeln alla de företräden, som med
skyldig omtanka för eganderättens betryggande kunna förenas. Och då Riksdagen
dessutom, derest den icke funne sina förväntningar i detta afseende motsvarade,
alltid vore i tillfälle att genom afslag å den nu ifrågasatta grundlagsändringen,
när den till slutlig behandling förekommer, bibehålla grundlagens nuvarande stad¬
gande, har Utskottet föreslällt sig, att de betänkligheter, som hittills yppats emot
att låta detta förslag till ändring i Regeringsformen hvila till vidare grundlags¬
enlig åtgärd, numera borde vara undanröjda.
Att Utskottet deremot icke kan tillstyrka bifall till Herr Rundbäcks motion,
följer af hvad Utskottet redan vid behandlingen af Kongl. Maj:ts Proposition yt¬
trat, särdeles rörande olämpligheten deraf att i grundlagen stadga om sådana ämnen,
hvilka hafva sin naturliga plats i civillag. Men hvad som i detta afseende kan
anföras mot 72 § Regeringsformen, sådan den nu är, gäller med så mycket större
fog om motionärens förslag, då han, utöfver hvad grundlagen i detta ämne redan
innehåller, velat inom dess område förlägga jemväl en del af lagstiftningen för de
enskilda bankerna —.ty en ändring i den för dessa banker gällande lag innebär i
sjclfva verket det af motionären föreslagna, för grundlagen enligt dess nuvarande
lydelse främmande stadgande, att Riksbankeh allena skulle ega rätt att utgifva
sedlar.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa:
Bo att följande, genom Kong}. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition framlagda
förslag till förändrad lydelse af 72 § Regeringsformen måtte antagas att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling.
C O O Ö
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
7
Regeringsformen.
§ 72.
(Nuvarande lydelse, hvari med kur¬
siv stil äro utmärkta de delar, hvilka
blifvit föreslagna att utgå).
Riksbanken förblifver under Riks¬
dagens egen garanti och vård, så att den
ostörd må förvaltas af de Fullmäktige,
Kamrarne dertill förordna, efter de ord¬
ningar, stadgar och reglementen, hvilka
redan gjorda äro eller vidare af Riks¬
dagen göras kunna. Riksdagen allena e-
ger rätt att genom banken utgifva sedlar,
som för’mynt i riket må erkännas. Dessa
sedlar skola, vid anfordran,, efter deras ly¬
delse af banken med silfver inlösas.
2:o att Herr Rundbäcks motion icke
Stockholm den 2 Mars 1871.
(Föreslagen lydelse).
Riksbanken förblifver under Riks¬
dagens egen garanti och vård, så att den
ostörd må förvaltas af de Fullmäktige,
Kamrarne dertill förordna, efter de ord¬
ningar, stadgar och reglementen, hvilka
redan gjorda äro eller vidare af Riks¬
dagen göras kunna.
måtte af Riksdagen bifallas.
På Utskottets vägnar:
Th. Munck af Rosenschöld.
Reservationer:
Af Herr Faxe: »Ehuru jag till alla delar instämmer i hvad Utskottet tillstyrkt, i
afseende å så väl Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition, som Herr Jöns
Rundbäcks motion, anser jag mig likväl böra anmäla min från majoritetens skiljaktiga
mening, dels i fråga om rätta förståndet af 72 § Regeringsformen, beträffande den så
kallade tvångskursen för Riksbankens sedlar, dels ock angående deri gifna stad-
gandens verkan till förment hinder mot införande af ett myntsystem, grundadt på
guld såsom värdemätare. Då berörda grundlagsparagraf i förstnämnda afseende
endast innehåller, att Riksbankens sedlar må såsom mynt i riket erkännas, synes
det åtminstone vara tvetydigt, huruvida detta uttryck må tagas i obligatorisk be¬
märkelse, så att, till exempel, den, som gifvit försträckning och tagit förskrifnino- i
verkligt mynt, skulle vara pligtig att åtnöjas med betalning i Riksbankens sedlar,
riksdaler för riksdaler, utan afseende å dessa sedlars möjligen ringare värde.
8
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 2,
Beträffande den andra af ofvan omförmälda frågor, eller huruvida stadgan-
dena i 72 § Regeringsformen, enligt dess nu varande lydelse, må anses utgöra hin¬
der mot myntreformen, så innefattar nämnda §, rörande sedelutgifningsrätten, i
sjelfva verket två, om icke tre, särskilda bestämmelser, nemligen att Riksdagen
allena eger rätt att genom Banken utgifva sedlar; att dessa sedlar må för mynt i
riket erkännas, samt slutligen att sedlarne skola, vid anfordran, efter deras lydelse,
af Banken med silfver inlösas; och om det än medgifves, hvad dock icke är i pa¬
ragrafen uttryckligen sagdt, att Bankens sedlar, för att tillerkännas egenskapen af
mynt eller, såsom meniDgen väl egentligen är, lagligt betalningsmedel, skola lyda
på silfver, följer likväl ingalunda deraf, att Riksdagen äfven skulle hafva ovilkorlig
förbindelse, att allt fortfarande utgifva så beskaffade sedlar, än mindre innefattar
stadgandet något förbud för Riksdagen att genom Banken utgifva sedlar, lydande
å guld, dessa må för öfrigt såsom betalningsmedel blifva lika giltiga som de förra,
eller blott gälla livad de verkligen äro värda. Sagda § innehåller dessutom icke
någon bestämmelse angående myntmetallen; den stadgar blott att Bankens sedlar
skola inlösas med valuta i den metall, hvaraf det verkliga myntet då präglades;
samt, om man så vill antaga, derjemte, att sedlarne, för att gälla lika med mynt,
skola lyda på silfver och, derest man eljest skall våga åt berörda vilkor gifva en
sådan utsträckning, äfven efter deras lydelse inlösas med silfver; men annat eller
mera bestämmer den icke. År nu den åsigt riktig, att Riksdagen har rättighet
men icke skyldighet, att genom Banken utgifva dylika sedlar, så kan ock utgif-
vandet när som helst upphöra och dermed förfalla jemväl de skyldigheter, som
från åberopade grundlagsparagraf kunna härledas, för Banken att tillhandahålla
och för vederbörande, som bestämma om myntets prägling, att prägla silfvermynt
i vidsträcktare mån, än som erfordras, på det Banken må kunna fullgöra förbin¬
delsen att inlösa sina dittills utgifna sedlar, lydande å sådant mynt.
Till följd häraf och då grundlagen för öfrigt icke innehåller något stadgande
angående myntmetallen eller om silfrets egenskap af mynt, kan jag icke inse, att
af samma lag möter något hinder mot guldets antagande till värdemätare, antin¬
gen ensamt eller jemte silfret. En annan fråga är likväl, om det förra vore till¬
rådligt, med hänsigt till de förbindelser, som finnas utställda, i nu gällande mynt,
och om således icke fastmera klokheten bjuder, att tills vidare låta silfvermynt ut-
gifvas och förblifva värdemätare jemte guldet,
Slutligen må tillåta» mig erinra, att jag afsigtligen afhållit mig från allt
yttrande om det afseende som vid myntreformen måste göras å bestämmelserna i
gällande civillag, eller myntbestämningslagen och lagen för Riksbanken, emedan
här icke är fråga derom, utan allenast om hvad i grundlagen är stadgadt.»
Af Herr Friherre I. Koskull, mot Utskottets beslut i afseende på Kongl.
Maj:ts Proposition.
Af Herr Ehrenborg: »Olämpligheten af att myntrepresenterande papper erkän¬
nes såsom verkligt mynt, faran af att genom en ovilkorlig tvångskurs förluster kunna
fordringsegare
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
9
fordringsegare tillskyndas, samt det hinder mot antagandet af en ny värdemätare, som
anses ligga i ordet »silfver»; — allt detta kan, efter mitt omdöme, genom en förändring
åt förevarande paragraf undanrödjas, utan att åt densamma gifves en lydelse, som skulle
helt och hållet beröfva Riksbankens sedlar den dem i grundlagen framför andra
banksedlar tillerkända företrädesrätt. I sådan riktning går det i Utlåtandet om-
förmälda, åt Herr J. Rundbäck framställda förslag, hvilket för mig är tillfredstäl¬
lande i sa måtto, att riksbanksedlarnes nuvarande egenskap bibehålies, att denna
benämnes med »lagligt betalningsmedel» i stället för »mynt» och göres beroende
åt sedlarnes inlösen efter ordalydelsen, samt att ordet »silfver» utbytes mot ett
hvarje antagen värdemätare omfattande uttryck. Men då enligt samma förslag
ordet »allena», hvilket i den nuvarande grundlagsbestämmelsen har hufvudsakligt
afseende på riksbanksedlarnes egenskap af mynt, skulle få en alldeles ny betydelse,
nemligen såsom tillerkännande Riksbanken ensam rätt att inom riket utgifva sedlar, så
har jag, om ock erkännande detta såsom ett i sig sjelft önskvärdt mål att på bank¬
lagstiftningens väg i sin tid vinnas, dock funnit dess genomförande medelst en nu
skeende grundlagsändring vara oförenligt med helgden af enskilda banker redan
medgifven rätt, och kan således icke för närvarande i denna del till motionären
ansluta mig. Derjemte synes mig att, till förebyggande af tvetydighet för så¬
dant fall att sedlarnes inlösen efter ordalydelsen skedde blott vid något eller några
bland bankens vexlingskontor, vilkoret bör uttryckas sålunda, att genom hvarje
bristande uti ifrågavarande skyldighet den sedlarne tillförsäkrade egenskap upp¬
hör.
I enlighet med hvad nu anförts, anser jag för min del att Utskottet bort till¬
styrka Riksdagen att såsom hvilande godkänna följande förslag till förändrad ly¬
delse af 72 § Regeringsformen:
Riksbanken — — — — — — — — — — — göras kunna.
Riksdagen allena egen rätt att genom Banken utgifva sedlar,
hvilka erkännas såsom lagligt betalningsmedel så länge Banken icke
brister i sin förbindelse att vid anfordran inlösa dem efter orda¬
lydelsen med rikets verkliga mynt.»
Af Herr Ljunggren, med hvilken Herr Friherre Åkerhjelrn sig förenat: »Den
delen af 72 § Regeringsformen, som nu är föreslagen att utgå, berörer genom
sitt innehåll andra lagstiftningsområden.
Ändamålsenligheten af dess borttagande eller bibehållande kan således endast
bedömas i sammanhang med de lagar, som äro ämnade att dem ersätta.
Den Kongl. Propositionen hänvisar i detta hänseende till det förslag till sär¬
skild lag angående Riksbanken, som blifvit af inyntkomitéen afgifvet.
Denna lag innehåller tvänne inskränkningar i riksbanksedlarnes egenskap att
äfven framdeles utgöra lagligt betalningsmedel, nemligen om motsatt förbehåll blifvit
gjordt och om inlösningen med verkligt mynt inställes.
Bill, till Riksd. Brok 1871. 3 Sami. 1 Häft.
2
10
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
Deremot skola dessa sedlar under alla förhållanden hafva tvångskurs emot
Riksbanken.
Härmed är förhållandet ordnadt, så väl de enskilde emellan, som emellan de
enskilde och Riksbanken.
Men en annan ytterst vigtig del af frågan synes mig deremot qvarstå ölost,
nemligen förhållandet emellan den enskilde sedelinnehafvaren och Staten, huruvida
nemligen den förre, vid Riksbankens möjligen inträffade insolvens, skall ega betala
sina räntor och skatter m. in. med sina innehafvande riksbanksedlar, eller måste
köpa sig silfver eller guld för att dermed fullgöra sin betalningsskyldighet. Det
är troligt att myntkomitéen tänkt sig saken på det sednare sättet; men det är, åt¬
minstone för mig, icke alldeles klart. Den kunde möjligen hafva tänkt sig, att
ordnandet af detta förhållande icke läge inom banklagstiftningens område. Jag vill
derföre icke nu tala om, huru äfventyrligt det vore att antaga en lag, som stadgade
att gäld icke finge med gäld qvittas, att innehafvaren af en Riksbankens, det vill
i sjelfva, verket säga en rikets, en Statens skuldförbindelse, betalbar vid anfordran,
icke skulle ega rätt att dermed under alla förhållanden få gälda sin skuld till Sta¬
ten och få sin sedel till dess fulla värde emottagen i Kronans uppbörd och rikets
allmänna kassor; eller, om en sådan lag verkligen antoges, huru äfventyrligt det
vore att icke hafva bestämdt, huruvida, vid eu möjligen inträffande inställning af
sedlarnes inlösning med klingande mynt, riksbanksedlarne till viss kurs skulle
emottagas i Statens kassor, och hvem som skulle tid efter annan bestämma denna
kurs, så att det icke måtte-bero på en exsekutor att utmäta och på auktion för¬
sälja riksbanksedlarne likasom andra lösören.
Jag vill endast tillkännagifva att då en mängd hithörande förhållanden äro
mig oklara och, efter mitt förmenande, icke genom det i den Kong]. Propositionen
åberopade förslaget till lag angående Riksbanken utredda, så kan jag, för min del,
icke deltaga i Utskottets tillstyrkande, att den Kongl. Propositionen må hvila till
grundlagsenlig behandling.»
Af Herrar Friherre Bonde, Per Nilsson och Ake Andersson.