4
Riksdagens underd. Skrifvelse, Nio C7.
N:o 67.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Haj 1871.
— — — — Andra Kammaren den 18 — -—
Riksdagens underdåniga Skrifvelse till Kong!. Majs, i anledning af
Kong1. Majits nådiga Broposition till Riksdagen, med förslag
till förordning angående fattigvården.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23 och Memorial N:o 27.)
8. A. K.
I underdånig skrifvelse den 13 Maj 1869 har Riksdagen anhållit-, att Eders
Kong], Haj:t täcktes låta utarbeta ny förordning angående fattigvården i riket i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med af Riksdagen föreslagna allmänna grunder.
Sedan förslag till sådan förordning blifvit, efter nådigt uppdrag, utarbetadt i enlig¬
het med nämnda grunder samt öfver detta förslag Eders Kong!. Mnj:ts och Rikets
Kammarrätt och Eders Kong!. Majrts saintlige Befallningshafvande afgifvit infor¬
drade underdåniga yttranden, har Eders Kong]. Maj:t i nåder uppdragit åt dertill
förordnade k om i torn de att, efter tagen kännedom om nyssnämnda yttranden, verk¬
ställa granskning af omförinälda författningsförslag och derefter inkomma med det
underdåniga utlåtande och ytterligare förslag, hvartill en sådan granskning kunde
föranleda; hvarjemte till komiterades behandling öfverlemnats Rikets Ständers un¬
derdåniga skrivelser den 26 Mars 1863 och (lön 20 Juni 1866, om ändring i den
nu gällande förordningen angående fattigvården, tillika med Kammarrättens öfver
samma skrivelser afgå fn a underdåniga yttranden äfvensom ett från Högsta Dom¬
stolen infordrad t utlåtande i fråga om behandlingen af underdåniga besvär i vissa
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67. 5
fattigvårdsmål; och hafva kom i terade den 20 December nästlidna år inkommit, med
underdånigt betänkande jemte förslag till ny författning i ämnet, hvarefter Eders
Kong!. Maj:t, som tagit i öfvervägande hvad ej mindre Riksdagen och Rikets Stän¬
der i ofvan berörd a skrivelser andraga t, än äfven komité rado samt öfriga vederbö¬
rande yttrat och hemställt samt tillika låtit Eders Kong!. Maj:t föredragas ett in¬
om Ecklesiastik-dcpartcmentet, nppgjordt förslag till förordning angående fattigvår¬
den, i nådig Proposition till Riksdagen den 17 sistliden Mars öfverlemna t sistnämnda
förslag, på det att Riksdagen, i fråga om de delar af förslaget, h vilka är o att hän¬
föra till kommunallag eller angå statens skyldighet i vissa fall att bekosta fattig¬
vård, måtte, jcmlikt 57 § Regeringsformen, fatta beslut samt jemväl öfver förslaget
i »ifrigt afgifva underdånigt yttrande.
Efter tagen kännedom af ofvanherörda äfvensom de liera frågan rörande
handlingar, som blifvit till Riksdagen öfyerlemnade, har Riksdagen nu tagit detta
ärende under öfvervägande, dervid Riksdagen, som ansett förändring!»!- erfordra» i
vissa delar af förslaget på sätt Riksdagen går att bär nedan närmare angifva, fun¬
nit sig höra i öfrigt förslaget antaga.
I fråga om dem, som skola utgöra föremål för fattigvård, har Riksdagen
ansett, det vara mera öfverensstämmande med de grunder, på Indika förslaget i
»ifrigt hvila!-, att af de vilkor, som förutsättas för att fattigvårdssamhälle skall vara
skyldigt att lemna fattigvård åt annan behöfvande, än den, som är minderårig,
nemligen saknad af egna medel samt vård och underhåll af annan äfvensom att
personel! är till följd af ålderdom, själs- eller kroppssjnkdom, vanförhet eller lyte
urståndsatt att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen
erfordras, det sednare vil koret ställes i främsta rummet, dervid Riksdagen jemväl
trött att genom uttrycket “oförmögen att genom arbete förvärfva11 stadgandet
skulle erhålla eu lydelse, hvarigenom det lemnade säkrare grund för bedömande i
hvarje särskilt fall, huruvida samhället är skyldigt att Jemna fattigvård.
Sednare momentet i § 3 utsträcker åliggandet enligt nu gällande lag- för
föräldrar och barn att i män af behof, å ena, och förmåga, å andra sidan, försörja
hvarandra till alla dom, som sins emellan äro i rätt ned- eller uppstigande skyld¬
skap. Eu sådan utsträckning af försörjningsskyldighcton har synts Riksdagen oj
vara af omständigheterna påkallad, — i fråga om skyldeman» i rätt uppstigande
led åliggande att försörja barnbarn till och med någon gång obillig, särdeles om
stadgandet tolkas så, att nämnda åliggande afse!- jemväl dom, som åro af oäkta
bord; och i öfrig! torde väl donna inbördes underhållsskyldighet, med lika mycket
skål som den utsträckcs på sätt det blifvit föreslaget, kunna utvidgas jemväl till
andra skyldeman, såsom t, ex. syskon.
För det fall, att fattigvårdssamhälle, som är fördela»!! i kretsar eller rotar,
besluta!- rchefördelningens upphäfvande, bär Riksdagen väl ansett eu återgång till
eu för hela kommunen gemensam fattigvårdsförvaltning icke höra binda» vid ena¬
handa vilkor, som gälla för rotefördclnings införande. Under det donna varit gäl¬
lande kunna missförhållanden hafva uppstått, genom Indika eu eller liera rotar
blifvit synnerligen lidande och Indika icke kunna,t afhjelpa» på den väg, förslaget
i öfrig! lemna!- öppen, och det skulle i sådana fall vara obilligt att låta roteförilel-
ningons bibehållande bero på dem, som både något mera än en tredjedel af de å
kommunalstämma närvarandes röstetal; men med afseende å frågans, grannlaga
beskaffenhet och för att förebygga, att rotar, som på ett’.mindre tillfredsställande
sätt skött sina fattigvårdsangolägenheter och derigenom måhända ådragit sig ökad
fattigvårdst unga, må kunna öfverflytta donna på de öfrig»! ro t pr no emot deras vilja,
G
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
hav Riksdagen ansett, att till Eders Kong! Maj:ts förslag, att för rotefördelnings
upphäfvande skulle fordras beslut i vanlig ordning å kommunalstämma, herde
fogas enahanda föreskrift om beslutets öfverlemnande till pröfning af Eders Kong!.
Haj:ts Befallningshafvande, som skulle gälla för rotefördelnings införande och bibe¬
hållande.
Det i § 17 förekommande stadgandet om skyldighet att lemna kyrkoherde
särskild underrättelse om fättigvårdsstyrclscs och följaktligen äfven rotestyrclses
sammanträden, liar Riksdagen ansett höra utgå. Motsvarande stadgande förekom-
I afseende å vilkoren för förvärfvande af hemortsrätt, hvithet i Eders Kong!.
Maj:ts förslag gjorts beroende deraf, att den, för hvilken behof af fattigvård upp¬
stått, i ett fattig vårdssamhälle för två på hvarandra följande år författningsenligt
blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, både den af Eders Kong! Maj:t sednast ut¬
sedda komité för 1; i 11 i g v år ds fråga n föreslagit, att en hvar i fattigvårdshänseende
skulle anses tillhöra det fatt ig vårdssamhälle, hvarest han sednast blifvit eller bort
blifva mantalsskrifven, dock att en i ett samhälle inflyttad person icke, genom att
till följd af inflyttningen hafva blifvit eller bort blifva i samhället mantalsskrifven
derstädes, förvärfvade hemortsrätt, utan bibehölls vid den hemortsrätt, lian näst
derförut egde, så framt lian sjelf, hans minderåriga barn eller hans hustru, antingen
i det samhälle, till livilkct inflyttning skeft, innan ett år förflutit sedan han till
följd af inflyttningen blifvit eller bort blifva derstädes mantalsskrifven kommit i
sådant behof af fattigvård, som samhället var skyldigt afhjelpa, eller ock af annat
samhälle under loppet af ett år näst derförut eller näst derefter åtnjutit fattigvård;
likasom ej heller mantalsskrifning med afseende å tilltänkt inflyttning blot bestäm¬
mande i afseende å hemortsrätten, derest ej inflyttning derefter egt rum. — Ehuru
Riksdagen funnit att, äfven med antagande af det utaf komitéen sålunda framställda
förslag, kan inträffa, att ett fattigvårdssamhälle belastas med fattigvård åt en per¬
son, som icke vistats så lång tid inom samhället, att hans fattigvård skäligen kan
anses höra af detta bekostas, bär Riksdagen likväl, utgående från den grundsats,
att eu hvar enligt regel bör i afseende å fattigvård höra till den kommun, dit han
i allmänhet i borgerligt hänseende hörer, och hufvudsakligen med hänsyn till svå¬
righeten att kunna åstadkomma den för bestämmande af en persons hemortsrätt
nödiga utredning, hvarest han sednast för två på hvarandra följande år författnings¬
enligt bort vara mantalsskrifven, ansett öfvervägande skål tala för komitéens förslag.
För stadgandet, att den hemortsrätt, någon c ger, då han fyller 15 år, skall
anses fortfara till dess lian sjelf erhåller annan sådan rätt, har Riksdagen antagit
en förändrad lydelse, öfverensstämmande med komitéens förslag.
Enligt § 39 skall inom hvarje fattigvårdssamhälle finnas behöflig! antal till¬
syningsman, livilka höra anhålla betlare och med dem anställa förhör samt i öfrig!
förfara enligt fattigvårdslagen och de särskilda föreskrifter, fattigvårdssamhälle!
kunde finna nödigt meddela. — Riksdagen har trött det vara, till förekommande
af godtycklig behandling af de betlande, angeläget att fattigvårdslagen allena, som
i donna del står på gränsen af brottmålslag, tjenär vederbörande till rättesnöre.
Ansvarspåföljden för betlare har Riksdagen ansett kunna mildras, så att
kortaste arbetstiden, äfven för den, som kan anses fullt arbetsför, blefve eu må¬
nad, hvarigenom man jemväl lind gin ge svårigheten att i hvarje förekommande fall
afgöra, huruvida den ifrågavarande personen är att betrakta såsom fullt arbetsför
eller mindre arbetsför.
mer icke i nu gällande förordning om fattigvården och skulle, särdeles i vidsträckt
Riksdagens under cl. Skrifvelse, N:o 67.
Slutligen hav Riksdagen i afseende å 46 § 4 inom. velat, fästa uppmärksam¬
heten derpå, att genom uteslutande af orden “inom länet11 stadgandet skulle er¬
hålla den omfattning, att det kundo tillämpas jemväl på Stockholms stad.
Med underdånig anmälan om de anmärkningar, Indika sålunda vid gransk¬
ning af Eder Kong!. Maj:ts ifrågavarande nådiga förslag förekommit, får Riksdagen
i underdånighet meddela, att Riksdagen för sin del ansett, att, för den händelse
ny förordning om fattigvården skulle komma att af Eders Kong!. Maj:t i nåder ut¬
färdas, åt densamma bör gifvas det innehåll, bårhus bifogade förslag utvisar.
Riksdagen framhärdar etc.
Bo finnes minderårig eller den, som i följd af ålderdom, kropps- eller sin¬
nessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till
lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, sakna egna medel samt underhåll och
vård af annan; då skall nödtortig fattigvård honom lemnas.
Med minderårig förstås i donna förordning den, som yngre är än femton år.
Stockholm den 18 Maj 1871.
Förslag
förordning angående fattigvården,
i.
Allmänna bestämmelser.
8
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
§ 2.
För beviljande af fattigvård i andra fall än dem, hvilka i 1 § omförmälas,
eger fattigvårdssamhälle bestämma de grunder, som böra af samhällets fattigvårds-
styrelse iakttagas. Har sådant bestämmande ej skeft, ankommer på styrelsen att
meddela fattigvård i den män styrelsen pröfva!' nödigt.
§ 3.
En hvar, som är arbetsför, skall utan fattigvårdssamhälles betungande för¬
sörja sig sjelf och sina minderåriga barn, så ock arbetsför man sin hustru; ålig¬
gande i öfrig!, föräldrar och barn att, i mån af behof, å ena, och förmåga, å andra
sidan, hvarandra försörja.
§ 4.
För försörjning af tjenstehjon, statfolk samt fabriks-, handtverks-, bruks-
cllcr grufve-arbetare äfvensom af deras hustrur och hemmavarande minderåriga
barn skall, under den tid arbetsaftalet galler, husbonde ansvara, så att de ej falla
fattigvården till last,
§ 5.
För öfrig!, skall, der särskilda stadgande!! om fattigvård äro meddelade,
såsom i fråga om understöd till fattigt barn i skolåldern eller till den, som från
allmän arbetsanstalt eller fängelse frigifves, eller om kostnadsfri vård å lasarett
af medellösa inom lasarettets distrikt insjuknade personer, som tillhöra annat lasa-
rettsdistrikt, gälla hvad sålunda är stadgadt,
II.
Om fattigvårdssamhälle.
§ 6.
1. Hvarje socken å , landet samt hvarje stad eller köping, som har egen
kommunalförvaltning, utgör för sig ett fattigvårdssamhälle.
2. Hafva två eller flera socknar å landet eller lands- och stadskommun
gemensam kommunalförvaltning, skola de ock samfäld! såsom ett fattigvårdssam¬
hälle anses. '
3. Särskilda fattig vårdssamhällen må ock kunna förena sig om bildande
af gemensam arbetsanstalt eller om annan gemensam åtgärd för fattigvård; dock
skall, då fråga är om inrättande af tvångsar betsan stalt, anmälan derom göras hos
Kong], Maj:ts Befallningshafvande, som bär att ärendet jemte eget yttrande till
Kong!. Maj:ts pröfning öfverlemna.
§ 7-
Riksdagens lind er d. Skrifvelse, N:o 67.
9
§,7-
Fattigvårdssamhälks beslutanderätt ntöfvas å Jandet vid kcmmunalstämmrt
eller, der ko mmun alful 1 m it kt i ge äro utsedde, af dessa, samt i stad å "allmän råd¬
stuga eller af stadsfullmäktige, der sådana finnas. Verkställighet och förvaltning
tillkomma fattigyårdsstyrelse, på sätt här nedan bestämmes.
§ 8-
1. Fattig vårdssamhälle å landet v ger rätt att i afseende å fattigvården i
dess helhet eller viss del deraf fördela sig i rotar med åliggande för hvarje rote
att besörja sin fattigvård; gällande dock, såsom grundvilkor Iför sådan fördelning,
ej allenast att den inom samhället då för handen varande fattigvårdstungan så
jemn t som möjligt utskiftas samt att, derest antagligt är, ntt en eller annan rote
till följd af särskildt förhållande kommer att i framtiden ti Ilsk vridas jemförelsevis
•större fattigvårdstunga, derefter lämpadt ärligt bidrag af samhället bannas till så¬
dan rotes enskilda fattigvård, utaf! äfven ätt, om, sedan fördelningen kommit till
stånd, någon rote skulle till följd af inträffande särskilda omständigheter, de der
icke af rotens åtgörande berott, drabbas af allt för tryckande fattigvårdstunga, sam¬
hället lemna!- roten det understöd, som, derest öfverenskommelse icke kan*träffas,
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande skäligt pröfvar.
2. F råga om fattigt-årdssamhälles fördelning i rotar må endast vid ordi¬
narie kommunalstämma till behandling förekomma, och erfordras för beslut om så¬
dan fördelnings införande två tredjedelar af do närvarandes röster efter röstvärdet;
hörande i beslutet noggrann! upptagas de särskilda vil koren för fördelningen jemte
bestämmelser, dels huru frågor om rotes fattigvårdsangelägenlieter skola behandlas
och afgöras, dels huru bidrag till så val rotarnes enskilda som äfven samhällets
gemensamma fattigvård skola utgöras, dels huru redovisning för rotes fattigvårds-
törvaltning skall afgifvas och dels i hvilken mån de grunder, som, enligt hvad bär
nedan om hemortsrätt stadgas, gälla i afseende på visst fattigvårdssamhällos skyl¬
dighet att bekosta fattigvård, skola tillämpas i fråga om enahanda skyldighet för
rote. År beslut om rotefördelriing sålunda fa t ta dt, skall frågan dock hvila till nästa
ordinarie kommunalstämma. BlifVer vid donna stämma beslutet med förena inrida
rostöfvervigt förnyadt, skall det öfverlomnas till pröfning af Kongl. Maiits Befall¬
ningshafvande, som detsamma antingen oförändrad! fastställer eller af skal, som
skola anföras, ogillar.
3. diar Kong]. Maj:ts Befallningshafvande fastställt beslut om fattigvårds-
samhällcs fördelning i rotar, fortfar den fördelning, till dess annorlunda bestäm¬
mes, dock minst förn år; och må förslag om upphäfvande eller förändring deraf ej
väckas förr än under femte året* sedan fördelningen trädde i verkställighet. För¬
slag om rotefördelnings upphäfvande pröfvas vid ordinarie kommunalstämma och
gäller såsom beslut den mening, hvilken flertalet af do närvarande efter röstvärde!
bifaller. Beslutet underställas Kongl. Mnj:ts Bofallningshafvandes pröfning och oger<
dor beslut om rotefördelnings bibehållande blifvit faststäldt, fördelningen fortfarande
bestånd under lika lång tid, som här ofvan är nämnd. I fråga åter om förändring
af rotefördelning iakttaga hvad om införande af sådan är stadgadt.
lull. till lhksd: I-rot. 1871. 10 Samt. 1 Ajd. I Band. 12 Höft. 2
10
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
4. Der fördelning i rotar kommit till stånd, ansvarar icke desto mindre
fatti gv årdssam häl le t för fullgörandet af rotarncs skyldighet att lemna fattigvård,
dock mot godtgörclsc af rote, som vederbör.
§ 9-
1. På hvarje fattigvårdssamhälle ankommer att i öfverensstämmelse med
denna förordning ordna sin fattigvård på sätt efter ortens särskilda förhållanden
lämpligast finnes, dock så att betlande må förekom mas; hörande fattigvårdssam¬
hälle låta sig angeläget vara att bilda arbetsanstalt för personer, som stå under
fattigvårdsstyrelses hushondovälde, samt att verka derför, att genom inrättande af
spår- och nödhjelps-kassor eller medelst andra tjenlig^, åtgärder framtida fattig-
vårdshehof i möjlig mån före hygges.
2. Vill fattigvårdssamhälle enskild! för sig inrätta tvångsarhctsanstalt, gäl¬
ler hvad om behandling åt" sådan fråga är i G § 3 mom. stadgadt.
3. De bestämmelser angående fattigvårdens ordnande och handhafvande,
Indika fattigvårdssamhälle finner erforderliga, skola upptagas i reglemente, som,
efter det fattigtårdsstyrelscn dertill afgifvit förslag, af samhället fastställes; Kong!.
Maj.ts Befallningshafvande likväl obetaget att pröfva lagligheten af sådan bestäm¬
melse, då fråga om tillämpning deraf förekommer.
in.
Om fattigvårdsstyrelse.
§ 10.
1. I hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas en fattigvårdsstyrelse, hvilken
å landet, der ej samhället annorlunda förordnar, illgöras af kommunalnämnden.
2. År fattigvårdssamhälle fördeladt i rotar, skall jemväl finnas en fattig-
vårdsföreståndarc inom hvarje rote; ankommande på rote att bestämma, huruvida
dess fattigvårdsangelägenheter skola af särskild styrelse handhafvas.
3. Kyrkoherden eller den, hans ställe företräder, är berättigad att i de
inom pastoratet för fattigvårds handhafvande utsedda styrelsers förhandlingar och
beslut deltaga.
§ 11.
Den, som vill söka fattigvård, eger att anmäla sig hos ordföranden i fat-
tigvårdsstyrelsen i det fattigvårdssamhälle, inom hvithet han vistas, eller hos kyrkor
herden eller annan ledamot i samma styrelse eller tillsyningsman, som i 39 §
omförmäles, eller den person, styrelsen lcan hafva utsett att sådan anmälan emot¬
taga, samt inom rote hos fattigvårdsföreståndaren. Anmälan om behof af fattig¬
vård må ock göras hos polismyndighet eller dess underlydande betjente, som,
der omständigheterna synas påkalla åtgärd af fattigvårdsstyrolsen, densamma derom
underrättar.
Riksdagens undercl. Skrifvelse, N:o $7.
11
§ 12.
1. Fattigvårdsstyrelsen, som har att behandla frågor om beviljande af sökt
fattigvård, åligger att göra sig noga underrättad om sökandens lefnadsförhållanden
och behof samt efter förekommande omständigheter bestämma, om och i hvilken
mån fattigvård honom lemnas må; hörande dervid iakttagas, att barn, om hvithet
fångvårdsstyrelse föranlåtes taga vård, varder ej allenast försedt med uppehälle
och stadig bostad utan äfven kristligen uppfostrad! och undervisad!.
2. I fråga om fattigvård enligt 1 § må åtskilnad icke göras, om den nöd¬
ställde tillhör det fattigvårdssamhälle, der han söker fattigvård, eller icke.
§ 13.
1. Fattigvårdsstyrelse åligger vidare att
hålla förteckning öfver de personer, hvilka åtnjuta fattigvård;
hafva tillsyn öfver dessa personer samt vaka deröfver, att beviljadt under¬
stöd behörigen användes och att de, som af styrelsen emottag!! barn eller andra
till försörjning, fullgöra sina skyldigheter; hörande för sådan! ändamål, der det
lämpligen ske kan, fattigvårdssamhället fördelas i distrikt, hvardera stående under
närmaste uppsigt af en ledamot af fattigvårdsstyrelsen;
allt öfrig!, som till fattigvården hör, besörja i enlighet med denna förord¬
ning och de särskilda bestämmelser, som af fattigvårdssamhället meddelas ;
hvarje år aflemna utgifts- och inkomst-förslag för nästföljande året, fora
räkning öfver medel, hvilka styrelsen har om händer, samt för sin förvaltning
lemna redovisning, allt i öfverensstämmelse med kommunallagarne; och
angående fattigvården afgifva statistisk redogörelse jemlik! de föreskrifter,
Kong!. Maj:t låter utfärda.
2. Fattigvårdsstyrelse hör ock, der anmälan' göres, att barn betlar eller
att det vanvårdas, förskaffa sig underrättelse om förhållandet och i anledning deraf
förfara på sätt styrelsen finner vara af omständigheterna påkallad!.
3. Skulle till följd af missväxt eller annan allmännare olycka sådan in¬
skränkning i eljest vanliga tillfällen till erhållande af arbetsförtjenst ega ruin, att
arbetsföra personer utan eget förvållande äfventyra nöd, må fattigvårdsstyrelsen
ega att hemställa till fattigvårdssamhället om vidtagande af de åtgärder, hvilka
deraf må föranledas.
§ 14.
1. År fattigvårdssamhälle fördelad! i- rotar, skall fattigvårdsstyrelsen ej
allenast hålla tillsyn deröfver, att de särskilda rotarne fullgöra hvad dem i afse¬
ende på fattigvård i allmänhet åligger, utan ock, der i visst fall fattigvård, som
enligt 1 § erfordras, af rote underlåtes och rättelse ej genast efter tillsägelse af
fattigvårdsstyrelsen följer, lemna den behöfvande nödig fattigvård och vidare för¬
fara såsom i 29 § sägs. Enahanda tillsyn och förfarande åligger styrelsen i afse¬
ende å fattigvård, hvilken enskild person enligt 34 § sig* åtagit.
2. Uppstår tvist emellan särskilda, till samma fattigvårdssamhälle hörande
rotar angående skyldighet att bekosta fattigvård för viss person, tillkommer sam¬
hällets fattigvårdsstyrelse att tvisten afgöra.
V2
Rihsdayens underd. ‘Skrifvelse, N:o 6" 7. ,
§ 15.
1. Der kommunalnämnd ej utgör fattigvårdsstyrel se, utser fattigvårdssam¬
hälle pä landet ledamöter i sådan styrelse till det antal, som med hänsigt till sam¬
hällets vidd och folkmängd erfordras, dock ej mindre än tre; och skola, då val
till ledamöter anstå,lies, jemväl utses suppleanter i, styrelse» till halfva antalet
af ledamöterna, eller, om dessas antal ej är jernnt, till det antal, som är när¬
mast öfver hälften.
2. I stad utses ledamöter i fattigvårdsstyrelse till det antal, fattigt'årds-
samhället finner skäligt bestämma, dock ej mindre än fem.
3. I afseende på ledamots och suppleants tjenstgöring^ till och afgång samt
rättighet att uppdraget sig afsäga iakttagas å landet, hvad om ledamot eller sup¬
pleant i kommunal nämnd, och i stad hvad om stadsfullmäktig gäller.
4. År fattigvårdssamhälle i rotar fördoladt, utser hvarje rote sin fattig-
vårdsföreståndare äfvensom, der rote bestämt, att särskild styrelse för dess fattig¬
vård sangplägepheter skall finnas, två eller flora af rotens medlemmar att jemte
hittig vårdsföreståndaren sådan styrelse utgöra.
§ 16.
1- I fattigvårdssamhälle, hvarest särskild fattigvårdsstyrelse är tillsatt, ut¬
se i" samhället bland styrelsens ledamöter ordförande och vice ordförande att tj eu st-
göra för den tid, de äro till ledamöter välde.
2. Åro både ordförande och vice ordförande hindrade att styrelsens sam¬
manträde bevista, utser styrelsen inom sig ordförande för tillfället.
3. Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall ofördröjligen insändas upp¬
gift på den persons namn och bostad, som blifvit vald till ordförande i fång¬
vårdsstyrelse; och låter Kongl, Majds Befallningshafvande derom i länskungörelse
ineddela underrättelse.
4. I styrelse för rof.es ftutigvårdsangelägenheter är fattigvårdsföreståudaren
1 />.. 1 *■ ' - o o o
ordförande,
§ 17-
1. Fattigvårdsstyrelse -sammanträder å det ställe och på de tider, styrel¬
se bestämmer och dessutom så ofta ordföranden finner nödigt eller då minst
halfva antalet af styrelsens ledamöter derom gör framställning; börande å landet
underrättelse om blifvande sammanträde offentligen kungöras, derest ej fråga är
Om ärende, so in fordrar skyndsammare handläggning, än att sådant lian medhinnas,
2. Ärende må icke hos fångvårdsstyrelse till afgörande företagas, såvida
ej flera ledamöter än hälften af hela antalet äro tillstädes; hörande, der ledamö¬
terna endast äro tre, hela antalet tillstädesvara.
.3. Omröstning till beslut sker Öppet och tillkommer hvarje röstande en
röst. Aro rösterna å båda sidor fika delade, gäller den mening, ordföranden bi¬
träder. Val skalf, der så äskas, förrättas med slutna sedlar och skiljer lotten
emellan lika röstetal.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o tf 7.
§ 18.
1. Ordförande i fångvårdsstyrelse på landet skall vid sammanträde fora
eller på eget ansvar låta fora protokoll, upptagande styrelsens beslut med skälen
dertill. Han ombesörjer skriftvexlingen, emottager till styrelsen ankommande sk vif¬
vel ser och gjorda framställningar, ansvarar för räkenskapernas ordentliga förande,
vårdar styrelsens handlingar och håller öfver dom register, allt utan annan ersätt¬
ning, än den godtgörclse, som för skrifmaterialier, postporto samt skrifnings- och
råkenskaps-besvär af fattigvårdssamhällct anslås; egande ordförande att för utfö¬
randet af nämnda göromål antaga erforderliga biträden, samt, när han finner skä¬
ligt, dem entlediga.
2. Hvad bär är sagdt gäller ock för ordförande i fattigvårdsstyrclse i stad,
så framt ej af allmän rådstuga eller stadsfullmäktige, der sådane finnas, annorlunda
beslutes.
§ 19.
Hvarje ledamot i fattigvårdsstyrclse ansvarar gemensamt med de ofri ga för
de medel, styrelsen under sin förvaltning haft, äfvensom för de säkerhctshandlin-
gar, mot hvilkas antaglighet han ej till protokollet gjort anmärkning. Denna an¬
svarighet fortfar till dess förvaltningen blifvit godkänd af fattigvårdssamhällct eller,
om klander anställes, af vederbörlig domstol, eller och till dess natt och år efter
räkenskapernas aflemnande förflutit, utan att klander i laga ordning blifvit anstäldt.
§ 20.
Fattigvåfdsföreståndare äfvensom rotestyrelse skall ställa sig till efterrättelse
ej mindre hvad här ofvan om åliggande för fattig vårdsstyrelse och dess ordförande
sagdt är och i afseende på rotens fattigvård finnes tillämpligt, än och de särskilda
föreskrifter, hvilka beslutet om rotcfördelningen innehåller eller roten meddelar.
§ 21.
Do föreskrifter, som i 10, 14, 15, 1(1, 17, 18, 19 och 20 §§ äro meddelade,
gälla ej för Stockholms stad, utan tjena angående de ämnen, som i dessa, §§ afses,
förordningen angående kommunalstyrelse i Stockholm samt den för Stockholms
fattigyårdsnämnd gällande instruktion till efterrättelse.
IV.
Om hemortsrätt samt om
ersättning för Ieninad fattigvård.
§ 22.
I fråga
uppstår, anses,
om fattigvård skall svensk medborgare, för hvilken behof deraf
med nedan stadgade undantag, hafva hemortsrätt i det fattigvårds-
14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
samhälle, hvarest häri sednast författningsenligt blifvit eller bort blifva mantals-
skrifven.
§ 23.
Don, som fyllt sextio år, behåller derefter den hemortsrätt han då egde.
§ 24.
1. Hustru har, oberoende af sin ålder, samma hemortsrätt som mannen.
Varder äktenskapet genom mannens död eller eljest upplöst, behåller hustrun den
hemortsrätt, hon under äktenskapet senast egde, till dess annan henne tillkommer.
2. Akta barn, som är minderårigt, har faderns eller, der han är död och
modern lefver, moderns hemortsrätt, men, om häda föräldrarne äro döda, den hem¬
ortsrätt, hvilken den sist aflidne vid sin död egde.
3. Oäkta minderårigt barn har samma hemortsrätt som modern eller, om
hon är död, den hon senast egde.
4. Vid den hemortsrätt barn egor, då det fyller femton år, bibehålies det
till dess det sjelf annan erhåller.
§ 25.
Har någon för sig, hustru eller minderårigt barn kommit i behof af fattig¬
vård enligt § 1 innan ett år förflutit sedan han, till följd af inflyttning, blifvit eller
bort blifva mantal sskrifven inom visst fattigvårdssamhälle, eller har den, som med
afseende å tilltänkt inflyttning, mantalsskrifvits inom visst fattigvårdssamhälle, dit
ej inflyttat; anses personen icke hafva hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, inom
hvilket han sålunda blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, utan behåller han don
hemortsrätt, han näst derförut egde. Detsamma gäller der någon, som till följd af
inflyttning blifvit eller bort blifva inom visst fattigvårdssamhälle mantalsskrifven,
under loppet af ett år näst derförut eller näst derefter för sig, hustru eller minder¬
årigt barn af annat fattigvårdssamhälle åtnjutit fattigvård.
§ 26.
För dem af ltrigsmanskapet eller af de vid kronans varf eller verkstäder
anställde arbetare eller handtverkare, hvilka endast till följd af tjensten mantals¬
skrifva» å tjenstgöringsorten, gäller ej donna mantalsskrifning till bestämmande af
deras hemortsrätt.
§ 27.
Fattigvårdssamhälles fördelning i rotar har icke i förhållande till annat
samhälle inverkan på fråga om hemortsrätt eller deraf beroende ersättning för
lemnad fattigvård.
§ 28.
Ej må någon för äfventyret af framtida fa t ti g v år ds t u n g a förmenas rätt att
välja vistelseort.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
15
§ 29.
1. Fattigvårdssamhälle, som på grund af 1 § lemnat fattigvård åt någon,
hvilken inom annat samhälle har hemortsrätt, är berättigad! att derför äfvensom
för begrafningskostillad, om sådan erfordrats, af det senare samhället erhålla er¬
sättning. För utbekommande deraf eger fattig vårdsstyrelsen, som meddelat fattig¬
vården, att med aflemnande af tillgängliga handlingar till upplysning om det fattig¬
vårdssamhälle, der den nödställde bär hemortsrätt, samt med anmälan om de för¬
hållanden, af Indika fattigvården påkallats, och beskaffenheten deraf, inom en månad
efter den dag, då fattigvården beviljades, anställa talan hos Kong!. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i länet. Försittes nämnde tid, skall all rätt till ersättning för fattig¬
vård, som lemuas derefter och intill dess krafvel anhängiggöres, anses förfallen. Då
ersättningstalan, hvarom nu är nämndt, hlifvit vackt, förelägger Kong!. Maj:ts Befall¬
ningshafvande, vid lämpligt äfventyr, fattigvårdsstyrelsen i det samhälle, mot hvithet
talan föres, att inom viss kort tid med förklaring inkomma. Uppgifves den nöd¬
ställde hafva hemortsrätt inom fattigvårdssamhälle i annat lön, öfverlcmnas ären¬
det till handläggning af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande derstädes. Efter skrift¬
växlingens afstötande och sedan ytterligare utredning, der sådan erfordras, försiggått,
afgöres målet af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande. Särskild tvist emellan fattig-
vårdssamhällen om det belopp, hvartill ersättning för sådan fattigvård skäligen bör
bestämmas, skall ock af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande illgöras.
2. klar fattigvårdssamhälle tillskyndats kostnad för fattigvård, som enligt
1 § lenmats någon, för hvars försörjning skyldeman eller annan enskild person
eller rote bör ansvara, eger, i den mån fattigvårdsstyrelsen icke finner skäl till
eftergift, samhället att af den, hvilken ansvarigheten åligger, åtnjuta ersättning för
den lemnade fattigvården, så ock för begrafning, der sådan egt rum. I fråga om
utsökande af ersättning, som bär omförmäles, gäller i tillämpliga delar hvad i 1
inom. om kraf mot visst fattigvårdssamhälle är stadgadt.
3. Är fattigvård enligt 1 § tilldelad någon, hvars hemortsrätt ej kan ut¬
rönas, eller deri, som icke är svensk medborgare, och lian ej hos enskild person
uttagas ersättning för den kostnad, som förorsakats af fattigvården eller af begraf¬
ning, om sådan ifrågakomma, erhåller vederbörande fattigvårdssamhälle godtgörelse
af staten i den ordning, bär nedan bestämmes.
§ 30.
Då någon, som af ett fattigvårdssamhälle undfår fattigvård enligt 1 §, har
hemortsrätt i annat fattigvårdssamhälle, eger fattig v år d s s ty r el sen i det senare sam¬
hället begära hans hemsändande eller derom sjelf besörja, eller ock med begifvande
af fattigvårdsstyrelsen i det samhälle, hvarest han vistas, låta honom der qvarblifva,
i hvithet senare fall hans fattigvård besörjes af denna styrelse mot ersättning af
det samhälle, der han har hemortsrätt. Vill donna fattigvårdsstyrolse ej medgifva
hans qvarblifvande, är styrelsen berättigad att hemsända honom till det fattig¬
vårdssamhälle, i hvithet han har hemortsrätt, och att af detta samhälle erhålla,
godtgörelse för den skäliga kostnad, som deraf föranlcdcs; dock må hemsändande
ej ske, innan fattigvårdsstyrelsen i sistnämnda samhälle lemnats tillfälle att dermed
sjelf taga befattning, och ej heller ega ruin, så framt den, hvars hemsändande är i
fråga, skulle deraf lida till sin helsa, eller fattigvården endast är tillfällig.
10
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
2. Hvad i 29 § 2 och 3 mom. är stadgadt om ersättning för fattigvård åt
dem, som der nämnde äro, gäller ock om godtgörelsc af kostnad för deras hem-
sändande.
§ 31.
1. Befinnes någon af manskapet vid värfvad trupp inom arméen eller vid
annan afdelning af sjöförsvaret än båtsmanshållet, eller någon vid kronans värf
eller verkstad anställd arbetare eller handtverkare inom ett år efter afskedstagan¬
de! vara af ålderdom eller ock af själs- eller kropps-sjukdom, vanförhet eller lyte,
som under tjenstetiden ådragits, försatt i så nödställd belägenhet, att fattigvård
enligt 1 § honom lemnas, ersättes vederbörande fattigvårdssamkälle af staten ej
mindre kostnaden för fattigvården, än äfven hemsändnings- eller begrafnings-kost-
nad, der sådan ifrågakomma t, Lag samma gäller, då fattigvård enligt 1 §" lemnas
hustru eller minderårigt barn, som deraf är i behof, under det mannen eller faderil
i tjenst, som bär är nämnd, qvarstår eller inom ett år efter hans under tjenste¬
tiden inträffade död eller inom lika tid efter det hatt från bernsten undfick afsked, i
sistnämnda fall dock endast om mannen eller fadern till följd af ofvan uppgifvet
förhållande enligt 1 § sjelf varit eller är i åtnjutande af fattigvård.
2. Har någon oafbrutet under längre tid, dock minst fem år, vistats utom
fattigvårdssamhälle, hvarest han har hemortsrätt, och samhället måst vidkännas
kostnad till följd af fattigvård, hemsändning eller begrafning, som erfordrats för
honom sjelf eller för hans minderåriga barn eller hustru, de der jemväl under
nämnde tid utom samhället oafbrutet vistats; må samhället, om det är af fattig¬
vård synnerligen betungadt, kunna erhålla understöd af staten, i den mån för
sådant ändamål anslagna medel lemna tillgång och Kong!. Maj:t pröfvar skäligt.
§ 32.
1. Ersättning eller understöd af staten enligt 29, 30 och 31 §§ sökes af
vederbörande fångvårdsstyrelse hos Kong!. Majsts Befallningshafvande för hvarje
år inom Januari månads utgång det påföljande året; och åligger Kong!. Maj:ts
Befallningshafvande att granska de ansökningar, som inkommit, och före den 15
nästföljande Mars dem jemte eget utlåtande till Kongl. Maj it insända.
2. Angående behandling af frågor om ersättning för understöd, som af
fattigvårdssamhällen i eif af de förenade rikena Sverige och Norge lemnas nöd¬
ställda personer från det andra riket, gäller hvad särskild! stadgas,
V.
Om bidrag till fattigvården,
§ 33.
Der afkastningen af fattigvårdssamhälles för fattigvården afsmida fastig¬
heter och kapital, inflytande bötesmedel, kollektör, frivilliga gåfvor och andra
sådana
17
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
sådana inkomster icke äro tillräckliga för fattigvårdens bestridande, skall dertill
erläggas en afgift för året af högst femtio öre för man och tjugofem öro för qvinna,
som inom fattig vårdssamhället mantalsskrifven är och fyllt aderton år; dock må
eftergift deraf kunna beviljas den, som befinner sig i särdeles knappa omständig¬
heter. Hvad derutöfver erfordras, fyllos genom tillskott efter do grunder, som för
kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade.
§ 34.
Idkas vid fabriks-, bruks- eller grufve-egendom inom fattigvårdssamhällo å
landet rörelse af den utsträckning, att dervid begagnas ett större antal arbetare,
som utgöra egna matlag, eller har innehafvare af jord å landet i sin tjenst antao-it
statfolk eller å sina egor upplåtit bostad eller plats dertill åt så kallade backstugu-
sittaro eller inhyseshjon, de der ock utgöra egna matlag; och finnes sådant för fat-
tigvårdssamhällot medföra väsendtligt större tunga, än som motsvaras af de bidrag,
hvilka enligt 33 § egendomsinnchafvaren skall lemna, är denne pligtig att derut¬
öfver utgifva särskild! tillskott. Härom må öfverenskommelse mellan fattigvårds-
styrelsen och egendomsinnehafvaren träffas, men, der det ej sker, egor Kong! Maj:ts
Befallningshafvande, på fattigvård sstyrelsens yrkande och efter det egendomsinne¬
hafvaren blifvit hord, att pröfva, huruvida denne bör till fattigvårdssamhället er¬
lägga särskild årlig afgift, hvilken må bestämmas till högst tio riksdaler för hvarje
sådant matlag. Önskar egendomsinnehafvaren att heldre åtaga sig enskild ansva¬
righet för den fattigvårdstunga, som af ifrågavarande matlag föranledos, är det ho¬
nom tillåtet, så vida han dertill linnés vederhäftig, och åtnjuter han då befrielse'
från ej mindre nämnda särskilda afgift än äfven" hälften af den tillskottsafgift,
hvarom i 33 § stadgas. Öfverenskommelse eller föreskrift, som här är nämnd¬
skall . gälla för- en tid af fem år; dock må, så vida fattigvårdssamhället och egen¬
domsinnehafvaren derom åsämjas, öfverenskommelsen eller föreskriften före denna
tids utgång upphöra att tillämpas.
Yl.
Om fattigvårdssarnhälles rätt mot dem, som åtnjuta fattigvård;
så ock om hettande.
§ 35.
I. Fångvårdsstyrelse tillkommer målsmans- och husbonde-rätt öfver den/
som af fattigvårdssamhället åtnjuter full försörjning, hvilken ej blott tillfällig är,
samt husbonderätt ej mindre öfver en hvar, som för sig åtnjuter annan fattigvård/
än ock öfver den, hvars minderåriga barn eller hvars hustru enligt 1 § åtnjutek
full försörjning, som ej är tillfällig; gällande den målsmans- och husbonderätt säl¬
lan ge fattigvården fortfar.
Bill. till Riksd. Prof. 1871. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Raft.
3
18
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 6'7.
2. Om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga barn
eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måste enligt 1 § någon af dem lemnas,
skall han, äfven om fattigvården är tillfällig, stå under fattigvårdsstyrelsens lius-
bondeväldc till dess den kostnad, fattig vårdssamhället tillskyndats, blifvit godtgjord.
Till enahanda påföljd är den förfallen, hvars minderåriga barn, enligt hvad här
nedan sägs, för bollande anhålla och på fattig vårdssamhälles bekostnad hemsändes.
3. Den fattigvärdsstyrclse tillkommande husbonderätt må styrelsen å an¬
nan öfverlåta.
4. Skulle arbetsför person, som står under fattigvårdsstyrelses husbonde¬
välde och ej är minderårig, vägra att fullgöra arbete, som honom föresättes af sty¬
relsen eller annan, å hvilken liusbonderät.tcn öfverlåtits, eller eljest visa tredska,
sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, och rättar han sig ej efter styrelsens var¬
ning, må styrelsen, då hon aktar nödigt, om förhållandet göra anmälan hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande. Visar åter annan, som står under fattigvårdsstyrelses
husbondevälde, tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, må, om lian fyllt
femton år, hans underhåll för någon tid minskas, och eget', om lian yngre är, sty¬
relsen låta honom lämpligen aga.
§ 36.
1. Fattigvårdssamjiälle är berättigad!- att af den egendom, som tillhör
någon då han kommer i åtnjutande af fattigvård, eller honom sedermera tillfaller,
i den män fattigvårdsstyrelsen icke finner skål till eftergift, erhålla godtgörelse ej
mindre för lemnad fattigvård än äfven för hemsändnings- eller begrafningslcostnad,
när sådan ifrågakomma.
2. Varder enligt 1 § någon emottaga!! till full försörjning, som ej blott
tillfällig är, skall allt, hvad lian då oger, tillfalla det fattig vårdssamhälle, som be¬
kostar fattigvården.
3. Arbetsförtjenst, som tillkommer någon den tid lian står under fattig¬
vårdsstyrelses husbondevälde, må, antingen styrelsen begagnar hans arbetskraft
eller tillåter honom sjelf deröfver förfoga, användas ej allenast till godtgörelse,
hvarom i 1 inom. förmäles, utan ock till ersättning för fattigvård, hvilken enligt
1 § lemnats hans minderåriga barn eller hans hustru, äfvensom till gäldande af
hvad lian enligt 43 § 2 inom. kan kännas skyldig att utgifva för Infilande barns
hemsändande.
§ 37.
Hvad i 35 och 36 §§ är sagdt om fattig vårdssamhälle och fångvårdssty¬
relse, gäller ock, der samhälle är i rotar fördeladt, för rote- och fattigvårdsföre-
ståndare eller rotcstyrelse.
§ 38.
Hvar som med ord eller åtbörder begär allmosa af annan än den, hvilken
enligt 11 § bör anmälan om behof af fattigvård emottaga, anses hafva betlat.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
l‘>
§ 39.
1. Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas behöfligt antal tillsynings¬
man, liv lika höra anhålla betlare och med dorn anställa förhör samt i (ifrigt för¬
fara på sätt i § 40 föreskrifves.
2. Fattigvårdsst.yrelsen eger att tillsyningsman antaga och, då styrelsen
så för godt finner, entlediga; och åtnjuter tillsyningsman för sitt bestyr den aflö¬
ning, fattig vårdssamhället efter förslag af fångvårdsstyrelse!! bestämmer.
§ 40.
1. Anser tillsyningsman anhållen betlare, som fyllt femton år, vara i den
nödställda belägenhet, att enligt 1 § fattigvård erfordras, skall tillsyningsmannen
om förhållandet gorå anmälan hos fattigvårdsstyrelsen för den åtgärd, som vederbör.
2. Betlar någon efter fyllda femton år utan att vara i den nödställda be¬
lägenhet, att fattigvård enligt 1 § erfordras, och är han förut beträdd med betlande,
eller ådagalägges af omständigheterna att han stryker omkring för att öfva bet¬
lande, må tillsyningsman, om betlare!! icke har sitt hemvist inom det fattigvårds-
samhälle, der han anhålles, afföra honom till närmaste krono- eller stads-betjent
för att genom dennes försorg öfverlemnas till Kong!. Majds Befallningshafvande.
Ilar åter anhållen betlare sitt hemvist inom det fattigvårdssamhällct, anmäler till¬
syningsman förhållandet hos fattigvårdsstyrelsen, som, der fattigvård enligt 2 §
anses icke höra ifrågakomma, meddelar betlare!! varning eller ock låter honom till
Kongl. Maj ds Befallningshafvande afföra.
3. Anträffas minderårigt barn betlande inom främmande fattigvårdssäm-
hälle, bör tillsyningsmannen ombesörja barnets afförande till det fattigvårdssamhälle,
hvarest barnet har hemortsrätt, eller, om den, hvilken vården om barnet åligger,
har sitt hemvist inom annat fattigvårdssamhälle, till detta. År ej då tillförlitligen
känd!, till hvilken ort barnet sålunda må kunna a iföras, bör tillsyningsmannen
öfverlemna det till fattigvårdsstyrelsen för erhållande under tiden af den fattig¬
vård, som nödig pröfvas.
4. Betlar minderårigt barn inom fattigvårdssamhälle, hvarest den, hvilken
vården om barnet åligger, har sitt hemvist eller barnet bär hemortsrätt, eller är
barn till följd af hettande hemsändt till sådant samhälle, bör tillsyningsman om
förhållandet gorå anmälan hos fattigvårdsstyrelsen, som lemuar barnet fattigvård,
då sådan erfordras, eller, om behof deraf ej är för hunden och af omständigheterna
ådagalägges, att betlandet ej skott på befallning eller med tillåtelse af föräldrar
eller annan, som vården om barnet åligger, varnar barnet samt uppmanar don,
hvilken om barnet hav vård, att hålla noggrann tillsyn öfver detsamma. Yårder,
sådant oaktadt, betlandet förnyadt, gör tillsyningsman derom anmälan hos ortens'
polismyndighet, som då må förordna, att barnot af föräldrar eller annan, under
hvars vård och lydnad det står, med aga hemma i huset rättas skall.
5. Har minderårigt barn betlat på befallning eller med tillåtelse af föräl¬
drar eller annan, som är skyldig att om barnet hafva vård, må fattigvårdsstyrelsen
antingen varna den, som betlandet befallt eller tillåtit, eller ock om förhållandet
gorå anmälan hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande.
Riksdagens underJ. Skrifvelse, N:o 67.
20
§ 41.
1. Betlare, hvarom i 40 § 2 mom. sägs, må Kong!. Maj:ts Befallnings¬
hafvande, antingen befaren tillhör länet eller icke, ålägga allmänt arbete, der
sådan åtgärd pröfvas vara af omständigheterna påkallad, men eljest låter Kongl.
Jsluj:ts Befallningshafvande förpassa eller med fångskjuts försända honom till den
ort, hvarest han anses hafva sitt råtta hemvist; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
obetaget att, då det pröfvas lämpligare, öfverlemna betlare, som anses hafva sitt
hemvist inom annat län, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derstädes, för be¬
lial: äling, som bär är föreskrifven.
% Bär någon gjort sig skyldig till förseelse, som i 35 § 4 mom. eller 40
§ 5 mom. sägs, och varder förhållandet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anmäldt, må, efter förhör inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller enligt
dess förordnande vid domstol i orten, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ålägga
honom allmänt arbete eller, då mildrande omständigheter förekomma, låta vid
Varning bero,
§ 42.
1. Pröfvar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skäligt ålägga betlare eller
någon af dom, som mot 35 § 4 inom. eller 40 § 5 inom. sig förbrutit, allmänt ar¬
bete, skall tiden derför bestämmas till minst en och högst sex månader; hörande
arbetet förrättas i allmän tvångsarhctsanstalt, som för orten är ansedd, eller ock i
sådan, under offentlig myndighets tillsyn ställd tvångsarbetsanstalt, som i 6 H 3
inom. eller 9 § 2 inom. omförmäles, der dess stadgar det medgifver. Finnes ej
sådan arbetsanstalt, skall lian hållas lika lång tid i länsccllfängelso eller krono-
hälvte till det arbete, som kan vara att tillgå, eller, om utrymme der brister, i
arbctsfängelse eller vid kronoarbetskorps.
2. År betlare tillika såsom försvarslös förfallen till allmänt arbete, må ej
särskildt ansvar för betlandet honom ådömas.
§ 43.
1. Hemsändes betlare från fattigvårdssamhällo, hvarest lian anhållits och
enligt § 1 undfått fattigvård, gäller om ersättning för forslingskostnaden, hvad
ofvan är stadgadt i afseende på ersättning för hemsändande af den, hvilken kommit
i åtnjutande af sådan fattigvård.
2. Har minderårigt barn blifvit anhållet inom främmande fättigvårdssam-
hällo och derifrån af tillsyningsman hemsändt, skall den kostnad, som dervid af
omständigheterna oundgängligen påkallats, gäldas af det fattigvårdssamhälle, hvarest
barnet har hemortsrätt, dock med rättighet för samhället till ersättning af den,
hvilken vården om barnet åligger; och utsökes ersättningen på sätt om kraf för
1 emnad fattigvård stadgats. År sistnämnda samhälle fördoladt i rotar och hör
barnet i fattigvårdshänseende till någon af dessa, skall roten godtgöra samhället,
hvad detsamma utgifvit, och oger roten samma rätt till ersättning, som bär ofvan
blifvit samhälle lemna:!.
21
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
3. Dor fångvårdsstyrelse enligt 40 § 2 mom. låter afföra anhållen betlare
till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, hcstrides kostnaden derför af fattigvårds-
sanihällct.
4. Utom i do fall, som i 1, 2 och 3 inom. nämnda äro, skall all kostnad
för hetlares forsling gäldas af staten.
§ 44.
Hvad i afseende på behandling af hettande personer i donna förordning-
sägs om Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, galler äfven för poliskammare.
§ 45.
Till förekommande af hettande skola krono- och stadsbetjent»! sjelfva an¬
vända all uppmärksamhet samt, såvidt på dem kan bero, lemna fattigt-årdsstyrelsc
och tillsyningsman den handräckning, som påkallas.
VII.
Om klagan i fattigvårdsärenden.
§ 46.
1. År någon missnöjd med fattigvårdsstyrelses beslut, hvarigenom sökt-
fattigvård blifvit helt och hållet eller till någon del vägrad, må han hos fattig-
vårdsstyrelsens ordförande begära, att beslutet underställes fattigvårdssamhällets
pröfning; och skall, då sådan begäran blifvit gjord, styrelsens ordförande ofördröj¬
ligen insända beslutet jemte de till saken hörande handlingar till kommunalstäm¬
mans, magistratens eller stadsfullmäktiges ordförande, hvilken det åligger att inför
vederbörande anmäla ärendet så skyndsamt, som omständigheterna påkalla..
2. Vill fattigvårdssamhälle uppdraga pröfning, som i 1 inom. sägs, åt sär¬
skild nämnd, skall beslutet derom, hvithet jemväl bör innehålla föreskrifter angå¬
ende nämndens sammansättning och verksamhet, anmälas hos Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande, som detsamma antingen oförändradt fastställer eller på skäl, som
skola anföras, ogillar. Har beslutet blifvit faststäldt och särskild nämnd kommit
till stånd, galler om dess ordförande, hvad angående kommunalstämmas, magistrats
och stadsfullmäktiges ordförande i 1 inom. år föreskrifvet.
3. Öfver kommunalstämmas, kommunalfullmäktiges, allmän rådstugas,
stadsfullmäktiges eller särskild nämnds beslut angående sökt fattigvård må besvär
ej anföras i annat fall, än att klaganden tilltro)- sig kunna visa, att beslutet ej i
laga ordning tillkommit; och gäller för sådan klagan äfvensom för talans fullföljd
mot annat af kommunalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga eller stads¬
fullmäktige meddehidt beslut i fattig vårdsm ål hvad i koinmunallagarne sägs om
besvär öfver dessa myndigheters beslut i andra kommunens angelägenheter.
4. Genom hvad i donna § stadgadt blifvit är Kong]. Maj:ts Befallnings¬
hafvande, som har till umbetspligt att vaka öfver fattigvårdens behöriga bandhak-
22 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
vande, icke betaget att tillhålla det fattigvårdssamhällo, som underlåter att lemna
fattigvård, då sådan enligt 1 § för viss person erfordras, att sin skyldighet fullgöra.
§ 47.
Öfver fattigvårdsstyrelses beslut, som icke enligt 46 § 1 mom. tillhör fat-
tigvårdssamhällets pröfning och icke heller angår annan förvaltningsfråga, för hvars
behandling fattigvårdsstyrelsen jemlik! de i donna förordning eller i kommunallagarne
gifna föreskrifter är endast inför fattigvårdssamhället ansvarig, må besvär anföras
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Besvären ingifvas innan klockan tolf å
trettionde dagen efter det klaganden af beslutet erhöll del, den dagen oräknad, då
sådan! skedde; och åligger klaganden att ej allenast vid besvären foga det öfver-
klagade beslutet och bevis om dager», då beslutet delgafs, utan äfven inom fjorton
dagar efter besvärstidens utgång till fattigvårdsstyrelsen aflemna diarrhe v is der¬
öfver, att han sig besvära!. Försummas något af hvad sålunda blifvit föreskrifvet,
må beslutet gå i verkställighet.
§ 48.
1. Den, som är missnöjd med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i
tvist mellan fattigvårdssamhällen, rotar eller enskilde i fråga om viss persons fat¬
tigvård eller hemortsrätt eller om ersättning för kostnad, som af hans fattigvård,
hemsändande eller begrafning förorsakats, må deröfver hos Kammarrätten anföra
besvär, Indika innan klockan tolf å trettionde dagen efter den, då klaganden af be¬
slutet erhöll del, den dagen likväl oräknad, skola aflemnas till Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande, som öfver besvären infordrar vederbörandes förklaring och, sedan
den inkommit, till Kammarrätten insänder samtliga till målet hörande handlingar
jemte eget utlåtande. Lag samma gäller för fullföljd af klagan öfver åtgärd, som,
på sätt i 46 § 4 mom. sägs, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funnit nödigt be¬
sluta; dock skall sådan! beslut genast befordras till verkställighet utan afbidan af
besvärstidens utgång eller anförda besvärs pröfning.
2. I andra fattigvårdsärenden, med undantag af mål, som i 50 § omför-
mälas, skall för klagan öfver Kongl. Muj:ts Befallningshafvandes beslut iakttagas
hvad kommunallagarne rörande kommunalangelägenheter bestämma, der icke för
vissa frågor annan ordning uttryckligen stadgad är.
3. Har mål, Söm rör viss persons hemortsrätt och fattigvårdssamhälles
deraf beroende anspråk på godtgörelsc för hans fattigvård, förevarit hos Kong].
Maj:ts Befallningshafvande i särskilda län, och anföras besvär öfver det i hufvud¬
sak en sist meddelade utslag, då må ock i sammanhang dermed klagan föras öfver
annat dessförinnan i målet gifvet beslut och sådan! beslut ej utgöra hinder för
sakens pröfning i dess halhet.
§ 49.
I Kammarrättens beslut eger den, som dermed är missnöjd, att hos Kongl.
Maj:t söka ändring genom besvär, Indika böra ingifvas i Justitierevisions-expedi-
tionen ipom den tid och i den ordning, so in för fullföljd af besvär öfver Kam¬
marrättens utslag i civila mål i allmänhet är bestämd.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
2.1
§ 50.
göken ändring i Kong!. Maj:ts Bofallningshafvandcs utslag i mål' rörande
betlare, länder till efterrättelse hvad i stadgan angående försvarslösa och till all¬
mänt arbete förfallna personer i afseende på besvär öfver Kong]. Maj:ts Bcfall-
ningshafvandes utslag och detsamma^ verkställighet föreskrifves.
Vill.
Öfvergåentie stadgan de.
§ 51.
Donna förordning skall tjena till efterrättelse från och med den
; dock kommer hvad angående hemortsrätt stadgats icke
att tillämpas i fråga om afhjelpande af sådant behof af fattigvård, som dessförinnan
blifvit anmäldt, utan bör i afseende derå iakttagas hvad hittills varit föreskrifvet;
och skola de mål, som före sagda tid blifvit af fattigvårdsstyrelse eller embetsmyn¬
dighet afgjord a, i händelse af ändringssökande fullföljas i hittills stadgad ordning.