454
Den 15 Maj.
den måtte sättas först på föredragningslistan till nästa plenum för
att då kunna andra gången bordläggas.
Denna hemställan bifölls.
Justerades 2 protokollsutdrag för denna dag.
Kammaren åtskiljdes kl. 4 8 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Måndagen den 15 Maj 1871.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. in.
Justerades protokollet för den 29 sistlidne April.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Sam¬
mansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets den 14 dennes bordlagda
Betänkande N:o 3, i anledning af väckta motioner angående förhöj¬
ning i afgiftsrestitutionen vid utförsel af bränvin.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevillnings-Utskottets den
14 dennes bordlagda Memorial N:o 13, till följd af erhållen åter-
remiss i en del af Utskottets Betänkande N:o 8, i anledning af ännu
oafgjorda motioner angående allmänna bevillningen.
Den 15 Maj.
155
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Be-
villnings-Utskottets den 14 dennes bordlagda Betänkande N:o_ 14, an¬
gående beräkningen af tull-, post-, stämpelpappers- och bränvins-
bränningsmedlen.
Vid ånyo skedd föredragning af Lag-Utskottets den 13 och 14
dennes bordlagda Memorial N:o 27, med förslag till sammanjemkning
af Kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling af Utskottets Utlå¬
tande N:o 23, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga proposition med
förslag till förordning angående fattigvården, biföll Kammaren Ut¬
skottets i förra delen af Memorialet gjorda hemställan och Lada. dess
senare del till handlingarne.
Föredrogs ånvo Andra Kammarens den 13 och 14 dennes bord¬
lagda protokollsutdrag N:o 240, med återlemnande af ^ärendet rö¬
rande ändring i Förordningen den 7 December 1866, angående vilko¬
ren för försäljning, till förtäring på stället, af vin, öl, kaffe in. in.
Herr Hallin: Det synes mig mindre lämpligt att antaga det i
ö:te punkten förekommande förslag till förändring af 10 § 2 mom.
uti ifrågavarande författning, hvilket här af Andra Kammaren blif¬
va ffamstäldt; rörande vilkoren för försäljning af icke spirituösa dryc-
ker utom vin utom hus. vare sig genom kring’bärande eller flan bord
eller eljest i mindre omfattning, då man ansett, att så stränga vilkor
icke erfordras för försäljning inom hus. Denna försäljning utom hus
är naturligtvis af mycket mindre omfattning och det synes derföre,
att inga svårigheter skulle uppstå,, om man. här stadgade samma
vilkor för försäljning utom hus som för försäljning inom hus, eller
att för tillstånd endast erfordrades att anmälan skall ske och att
personen i fråga eger god frejd. Genom antagandet af ett sådant
beslut som Andra Kammarens, skulle man otvifvelaktigt åvägabringa
många hinder för en försäljning, som — man må säga livad man
vill — dock i många hänseenden är ganska nyttig, och göra ett be¬
tänkligt intrång i näringsfriheten. Under sådana förhållanden skulle
jag visserligen" helst önska, att ifrågavarande moment förändrades
till öfverensstämmelse med hvad som är stadgadt, rörande vilkoren
för försäljning inom hus, men då en sammanjemkning af Kamrarnes
beslut nu i alla fall icke .skulle kunna medhinnas i. anseende till
riksdagens snart förestående slut, så inskränker jag mig till att yrka
afslag å 6:te punkten.
Harr Stråle; Första Kammarens Tillfälliga Utskott bär uti
föreliggande fråga i första punkten hemställt, att någon förändring
af det i gällande lags 1 § 1 mom. befintliga stadgande icke skulle
ega rum. Häremot hafva dock åtskilliga, ledamöter inom Utskottet
reserverat sig och hemställt, ££aft ansökning om rätt till Afsäljning
Den 15 Maj.
456
af nämnda beskaffenhet bör göras, på landet hos kommunalstämman,,
som deröfver infordrar kommunalnämndens yttrande, och i stad hos
magistraten, hvarefter beslut af kommunalstämma eller magistrat
meddelas och utan lösen utgifves till den sökande; samt att tillstånd
för försäljningen icke må beviljas för längre tid än högst ett år i
senderFörsta Kammarens majoritet antog reservanternes förslag,
men detsamma är nu afslaget af Andra Kammaren, som således-
kommit till samma resultat, som Första Kammarens Tillfälliga
Utskott.
I andra punkten är samma förhållande. Första Kammarens Till¬
fälliga Utskott har afstyrkt all förändring, men Första Kammarens
pluralitet biföll den af reservanterne föreslagna förändring, hvarefter
Andra Kammaren afslagit reservanternes .hemställan.
1 tredje punkten ha)1 Första Kammarens Tillfälliga Utskott till¬
styrkt en förändring. Enligt nu gällande lag erfordras nemligen
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tillstånd för att annan, än å.
stället bosatt person må vid marknad utöfva sådan försäljning, hvar¬
om nu är fråga. Första Kammarens Tillfälliga Utskott ‘ tillstyrkte,
att detta stadgande skulle utsträckas äfven till vapenöfningsmöte
och kungjord allmän torgdag. Denna punkt bifölls af Första Kam¬
maren, men är utslagen af Andra Kammaren.
1 fjerde, punkten har Första Kammarens Tillfälliga Utskott till¬
styrkt ett förtydligande af ett stadgande i författningen i fråga om
kronobetjenings rätt att ingripa, då oordning inträffat å försäljnings¬
stället inom hus. Denna punkt bifölls af Första Kammaren med den
förändring, att ett ord utbyttes mot ett annat; men förslaget bar
icke af Andra Kammaren blifvit gilladt, så att paragrafen i fråga
om försäljning inom hus skulle gälla såsom förut.
I femte punkten hade Första Kammarens Tillfälliga Utskott före¬
slagit ett stadgande, afseende att jemväl högsta militärbefäl vid va¬
penöfningsmöte skulle ega den i 4:de punkten omförmälda rätt, som
tillkommer kronobetjeningen. Denna ' punkt bifölls af Första Kam¬
maren, men är utslagen af Andra Kammaren.
1 sjette punkten bär Första Kammarens Tillfälliga Utskott
föreslagit, att såsom vilkor för försäljning utomhus å landet vid mark¬
nad, kungjord allmän torgdag eller vapenöfningsmöte skulle erfor¬
dras tillstånd af kommunalnämnden i orten eller af den person,
kommunalnämnden utsett att ansökning i nämnda hänseende mottaga
och deröfver besluta; att beviljadt tillstånd skulle utfärdas skriftli¬
gen utan lösen; samt att tills,tåndsbeviset skulle vid försäljnings-
tillfället medhafvas och genast företes på anfordran af kronobetjent
eller ledamot af kommunalnämnden i orten. Denna punkt är bi¬
fallen åt bägge Kamrarne; och förändringen i gällande föreskrift
skulle efter mitt omdöme medföra en icke så obetydlig förbättring.
1 sjunde punkten har Första Kammarens Tillfälliga Utskott före¬
slagit ett förtydligande af stadgandet för kronobetjening att ingripa
i stadgandet för försäljning utomhus å landet liksom Utskottet förut
i fjerde punkten föreslagit beträffande försäljning inomhus. Detta
förslag är bifallet af båda Kamrarne.
1 duande punkten föreslog Första Kammarens Tillfälliga Ut¬
Den 15 Maj.
457
skott en obetydlig redaktionsförändring rörande gästgifvarne, som
också af begge Kamrarne antagits.
I nionde punkten har Första Kammaren antagit ett af reservan-
terne afgifvit förslag, hvilket Andra Kammaren förkastat.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, skulle jag beklaga,
om Första Kammaren icke ville bifalla Andra Kammarens beslut i
denna fråga, och detta så mycket mera som här endast är fråga om
ett önskningsmål. Lagstiftningen ligger, i Kongh Maj:ts hand och
det kan icke lida något tvifvel, att Kong!. Haj:t, i händelse han fin¬
ner en jemkning erfordras i något af dessa förslag, vidtager en så¬
dan åtgärd. „
Jag hemställer således, att Första Kammaren måtte biträda An¬
dra Kammarens beslut.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
trefven och Talmannen, att, som de särskilda delarne. af Andra
Kammarens i ämnet fattade beslut blifvit föremål för olika yrkan¬
den, komnie delning af propositionen att ega rum; och hade, hvad
först beträffade Andra Kammarens beslut rörande den 6:te punkten,
dels antagande af samma beslut och dels afslag derå yrkats.
Härefter framställde Herr (trefven och Talmannen proposition
på antagande af Andra Kammarens i afseende a den fide punkten
fattade beslut och, då dervid svarades många ja jemte några nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Efter förmälan, att, beträffande den öfriga delen af Andra Kam¬
marens beslut, endast antagande af detsamma blifvit yrkadt; fram¬
ställde Herr '(Trefven och Talmannen proposition på antagande åt
samma beslut i dess återstående del, hvilken proposition med ja
besvarades.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Första
Kammarens Tillfälliga Utskotts den 6 och 8 dennes bordlagda Ut¬
låtande N:o 5, i anledning af väckt fråga om tillägg och förändring
i Kongl. cirkuläret till Konsistorierna i riket den 9 Februari 1844,
angående konsistoriinotariernas uppbördspr o vision.
Leta punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Herr von G-egerfelt: Jag instämmer fullkomligt i de åsigter
Utskottet i sin motivering framställt. Utskottet anmärker, att pro¬
vision å kollektmedel är eu sportel, beräknad att ingå i konsistorii¬
notariernas aflöning. Utskottet anmärker vidare, att denna aflöning
458
Oflu 15 Maj
befunnits för ringa, hvarför ett reservationsanslag till lönefyilnader
blifvit anyisadt;. och slutligen förklarar Utskottet sig anse, att upp-
bördsprovision å kollektmedel bör upphöra såsom mindre lämplig
Jag instämmer jemväl i det slut, hvartill Utskottet önskat komma,
eller att provisionen skulle upphöra mot eu ersättning till konsistorii-
notarierna, och dertill skulle jag vilja foga den önskan, att hela
kollektiv äsendet måtte afskaffas samt båf och bäcken förflyttas från
kyrkan till antiqyitetsniusenm; men att beröfva de konsistoriinotarier
som hädanefter utnämnas, en påräknad inkomst, utan att såsom be¬
stämdt. vilkor stadga eu motsvarande ersättning, synes mig lika
olämpligt, som att fullmaktens datum för de särskilda konsistorii
notarierna skall bestämma, huruvida provision skall utgå i det ena
eller andra stiftet.
Härtill har jag att lägga eu formel anmärkning. Andra Kam¬
marens beslut om den skrifvelse, som här är föreslagen, är endast
vilkorlig: den är beslutad endast under förutsättning att det i första
punkten åt betänkandet omförmälda tillägg komme att af Riksdagen
bifallas. Detta tillägg är af Första Kammaren afsiaget och Andra
Kammaren har icke ifrågasatt eu skrifvelse i detta ämne, utan att
den får eu större omfattning, än hvad andra punkten innehåller.
Jag yrkar derföre utslag å den föredragna punkten.
Hvit Beckman: Jag vill icke låta denna punkt passera utan
att .åtminstone uttala den tillfredsställelse jag erfarit såväl öfver
motionen, som öfver de följder den medfört. Det är väl bekant, att
motionen föramedts af ett förhållande, som blifvit mycket omtaiadt
och som i åtskilligas ögon satt eu fläck pa medlemmar åt' eu aktad
embetsmannakia.ss. Denna fläck har, genom hvad redan föregått,
blifvit fullkomligt borttagen. Båda Kärnlinie hafva erkänt att en
lätt linnés att. taga den ifrågasatta provisionen. Första Kammaren
bär. såsom mig synes, fullkomligen rättvist, icke velat godtyckligt
beröfva nuvarande embetsman eu dem lagligen tillkommande löneför¬
mån. Nu är,. såsom . mig.synes, denna fråga fullt nöjaktigt utredd.
Jag erkänner fullkomligt, liksom den föregående talaren, att syftnin¬
gen i. Utskottets resonement är nöjaktig. Men icke desto mindre är
jag, liksom, lian, tveksam,, huruvida det kan vara skäl att ingå till
Kong!. Maj:t med en skrifvelse i den syftning Utskottet föreslagit,
utan att jemväl, i skrifvelse» antyda möjligheten af att en sådan åt¬
gärd, som i skrifvilsen föreslås, torde påkalla ersättning af statsme-
4. .. “troligen för mig val bekant, att konsistoriinotariernas
löneförmåner, åtminstone på några ställen ingalunda tillåta eu för¬
minskning sådan som den, hvilken skulle uppkomma genom ett helt
enkelt borttagande af nppbördspro visionen, derest man vill hafva
dugliga tjensteman. Jag .tror visserligen, att Kong!. Maj:t ingalunda
skulle göra et.t förslag i detta hänseende, utan att, såsom Första
Kammarens Tillfälliga Utskott förutsatt, jemväl begära nödiga an¬
slag, men jag skulle hellre önska, att äfven i skrifYelsen influtit om
lämplig, ersättning åt konsistorienotarierna. Som det emellertid nu
är omöjligt att. åstadkomma något sådant, så vill jag för min del
icke motsätta mig punktens antagande, då jag är öfvertygad om, att
De a 15 Maj.
m
frågan med all varsamhet kommer att behandlas, och det i alla hän¬
delser synes önskvärdt, att få eu förbättrad reglering af ifrågava¬
rande tjenstemäns löner. Jag har således velat uttala detta, utan
att framställa något bestämdt yrkande, enär jag tror, att hvad man
önskar kan vinnas genom den ifrågasatta skrifvelsen.
Hvad den siste talarens anmärkning beträffar, att det vore orim¬
ligt att ens för någon tid låta provisionen qvarstå, då man erkänner
att uppbärandet af provision icke är något lämpligt aflöningssätt.
får jag blott erinra derom, att det beror på gifvarne att gifva dess¬
utan och sålunda ersätta det afdrag, som lagligen är medgifvet.
Herr Stråle: Andra Kammarens beslut i föreliggande fråga
sönderfaller i två olika förslag. Det första innehåller en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t, att Kong!. Maj:t genom en förklaring åt
1844 års cirkulär ville bestämma, att konsistorienotarierna icke skit Le
ega rätt till vissa slag af kollektmedel. Detta förslag har E örsta
Kammarens Tillfälliga Utskott afstyrkt och Första Kammaren liar
nyss bifallit detta afstyrkande. .
I andra punkten har Andra Kammaren gjort ett annat förslag
eller att Riksdagen skulle i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla: “att Kongl. Maj:t ville taga i nådigt öfvervägande, huruyida
icke för dem, som hädanefter erhålla konsistoriinotarietjenst. all upp-
bördsprovision å kollektmedel må kunna borttagas.“
Mot ett antagande af detta förslag möter verkligen skäliga in¬
kast. En svårighet är den, att Andra Kammarens beslut i den sed¬
nare punkten tillkommit under bestämdt uttalad förutsättning, att
första punkten skulle bifallas. Till äfventyrs kan man dock förbigå
detta formela hinder, tv begge punkterna hafva verkligen icke något
oskiljaktigt sammanhang och ett utslag å den första punkten betin¬
gar icke ovilkorligen ett afslag k den andra. ^ . .
Ett annat inkast är dock vigtigare. Andra Kammaren har i sill
motivering icke lemnat någon antydan derom, att borttagande^ åt
nppbördsprovisionen skulle åtföljas af lämplig löneer'sättning. Asig-
terna inom landet torde emellertid vara temligen ense derom, att
uppi) öi‘dspr o visi ou ä kollektmedel till välgörenhetsändamål icke bör
ega rum,"och då denna mening påtagligen tagit fart af den betyduga
provision en och annan konsistoriinotarie beräknat sig pa de belopp,
som genom kollektör blifvit sammanskjutne för sårade i fält. har
Kammarens Tillfälliga Utskott trött en underdånig skrifvelse i äm¬
net böra förordas, ehuru Utskottet för att kunna instämma i Andra
Kammarens förslag måste inlägga i motiveringen hvad som rättare
hade bort stå i sjelfva beslutet. .
Utskottet antyder, att konsistoriinotariernas afiöningsförmåner
äro oreglerade och att ett reservationsanslag finnes, som utgår till
vissa konsistoriinotarier, samt yttrar slutligen några ord, som jag
anhåller att få uppläsa: “Ehuru Utskottet skulle hafva önskat, afl
Andra Kammarens förslag till underdånig skrifvelse varit åtföljd, af
hemställan om en jemväl af andra skäl önskvärd definitiv reglering
af konsistoriinotariernas aflöning, så att nppbördspro visionen a kol¬
lektmedel kunnat så snart som möjligt upphöra; finner likväl Utskot¬
460
Den 15 Mai.
tet åt den omständighet, att en sådan hemställan icke egt ruin, sig
desto mindre befogad att afstyrka flen gjorda framställningen i före¬
varande del, som, i händelse afseende derå fästes, Kongl. Makt lärer
vara oförhindrad att med anlitande af befintliga tillgångar bereda
eller på annat sätt föreslå en sådan reglering, hvadan Utskottet till¬
styrker etc.j Då nu antagligen denna motivering ingår i den under-
daniga skrifvelsen, om den. bifalles, lärer det väl icke kunna miss-
forstås, att med. skräfvel sen icke åsyftas, att beröfva konsistoriinota¬
rierna uppbörclsprovision med mindre, än att en lämplig reglering af
Jonerna eger rum, och att således, der behofvet så kräfver, lemnas
en ersättning för denna provision.
Det är på dessa grunder och endast på dessa, som Första
Kammarens Tillfälliga Utskott tillstyrkt den ifrågasatta skrifvelsen;
och jag tror mig böra anhålla om bifall till Utskottets förslag.
bref ve Mörn er, Öar] Göran: Efter den föregående talarens
yttrande kan ganska .litet vara att för mig tillägga. Jag instämmer
deri, men ber att tillika få. erinra, att bär blott är fråga om den pro¬
vision som konsistoriinotarierna uppbära på kollektmedel. De uppbära
dessutom provision äfven å andra medel, som inflyta till dels all¬
männa. dels enskilda fonder, hvilka de hafva under sin förvaltning,
såsom byggnadskassor. emeritikassor in. fl., och att denna provision
icke uppgår till sa, obetydliga belopp liar jag varit i tillfälle att se
på tern ligen nära hall, enär deras räkenskaper för granskning ingått
till Kammarrätten, att den upphördsprovision, om hvilka här är fråga,
} fall åtminstone kan blifva alldeles för hög, torde vara tem-
ligen i ögonen fallande, då ett afdrag af nio procent till uppbörds¬
man kan. komma i. fråga på sätt. vi af föregående punkt sett. Först
har nemligen konsistoriinotarien i det stift, der kollektmedlen insamlas,
6 procent derutaf och .vidare har konsistoriinotarien i det stift, der
de emottagas till slutlig redovisning, tre procent eller tillsammans
nio. Det synes . mig således, att eu reglering af dessa förhållanden
verkligen är åt. behofvet påkallad, och då, såsom eu föregående ta¬
lare anmärkt, någon reglering af konsistoriinotariernas löneförmåner
icke egt rum under den långa tiden sedan 1862—1863 års riksdag
da ett ärligt anslag af. 10,000 Kull’ till löneförbättringar åt dem an¬
visades, så synes det icke vara för tidigt, att denna fråga nu kom-
mer under nådig ompröfning, hvartill Utskottets förslag synes gifva
fullkomligt god anledning.
Da härtill kommer, att konsistoriinotarierna på sednare tider fått
pa stat aflönade biträden, konsistoriiamanuenserna, hvilkas aflöning
de förut åtminstone ^ på åtskilliga ställen sjelfva bekostat, så torde
det. väl icke vara så farligt, om man afbiten den ifrågasatta under¬
dåniga skrifvelsen.
Jag förenar mig med Herr Stråle uti hans yrkande om bifall till
Utskottets förslag.
Herr Beckman: Jag hade icke föreställt mig, att det påstå¬
ende. skulle framställas, att ingenting blifvit gjordt för att reglera
konsistoriinotariernas löner, sedan det sista anslaget beviljats, och
Den 15 Maj.
461
jag är derföre icke heller beredd att med dokumenter bemöta ett så¬
dant påstående; men att reglering, så vidt tillgångarne medgifvit,
verkligen skett, tror jag mig med visshet veta. Uppgifter hafva för
detta ändamål infordrats angående konsistoriinotariernas löner och
på grund deraf har Kongl. Maj:t fördelat det ifrågavarande anslaget,
först eu gång och sedan ännu eu gång. Detta vågar jag uppgifva
såsom ett bestämdt faktum och att således den reglering, som bort
ega rum på grund af det sista anslaget, ingalunda är försummad.
Jag begagnar tillfället att också erinra derom, att man icke bör
lägga konsistoriinotarierna till last, att ett afdrag af nio procent ut¬
går såsom uppbördsprovision ifråga om kollektör till kyrkors ny¬
byggnad. Detta eger ruin sannolikt icke uteslutande. med afseende
på det besvär, som de med uppbörden hafva, ehuru detta är större
än mången torde föreställa sig, utan äfven pa det att konsistorieno¬
tarierna må hafva någorlunda nöjaktiga inkomster, Indika man icke
ansett sig på annat sätt kunna bereda dem. Denna provision ar till
beloppet bestämd särskild! med stöd af ett utlåtande åt Kongl.
Kammarrätten, hvilket, om jag icke missminner mig. afgafs i Decem¬
ber månad 1843. Då synes åtminstone Kongl. Kammarrätten icke
hafva funnit denna provision så “orimlig".
Hvad konsistorii-amanuenserna beträffar, så vet jag väl, att äf¬
ven de fått någon andel af ofvannämnda anslag, men. deremot är det
mig icke bekant, att konsistoriinotarierna förut varit skyldige att
sjelfve aflöna sina amanuenser.
Ett faktum är det emellertid - jag upprepar de! ännu eu gång--
att konsistoriinotariernas löner, äfven med inräkning af nuvarande
provision, på sina ställen är o alltför otillräckliga och ur denna syn¬
punkt vill jag icke motsätta mig att en reglering må ega rum.
Herr von (tegerfelt: För min del har jag icke motsatt mig
en reglering af konsistorii-notariernas löner, utan jag bär tvärtom
yttrat den åsigt, att eu sådan vore önskvärd; men jag anser, att
den bör ske på den bestämda basis, att ersättning för inkomsten af
provision å kollektmedel bör utgå. Att intaga detta, vilkor i moti¬
veringen, såsom en utskottsledamot påpekat, synes mig vara ganska
vanskligt, helst denna motivering icke afser Andra Kammarens be¬
slut, och man kan väl icke i motiveringen från ena Kammarens sida
uppställa vilkor, som af den andra Kammaren icke afsetts.
Här har anmärkts, att uppbördsprovisionen är för hög, 9 pro¬
cent. Här är likväl icke fråga om provisionen är för hög, utan om
konsistorii-notariernas inkomster äro för höga, och detta^är en sak,
som jag visserligen icke känner på annat sätt än af Utskottsb.etän-
kandet och af det faktum, att Riksdagen beviljat lönefyllnadsbidrag
åt konsistorii-notarierna. Detta senare synes mig likväl förutsätta,
att inkomsterna åtminstone icke är c oskäliga.
Slutligen synes det mig icke vara af någon vigt om denna fråga
nu får sin lösning, åtminstone icke af den anledning, att konsistorii¬
notarierna tagits i en alldeles obefogad upptuktelse derför att de
begagnat en dem tillkommande fullkomligt laglig rättighet.
462
Den Jo Maj.
Grefve Mörn er: Konsistorii-notariernas aflöning är visserligen
inom olika stift ganska olika, men den som utgår från den förutsätt¬
ningen, att den öfverallt är otillräcklig, gör ett betydligt misstag,
Det har funnits åtskilliga konsistorii-notarier, som med denna be¬
fattning blifvit ganska förmögna män och icke ens velat öfvergå till
lektorsbefattningar vid elementarläroverken. Uti den förutsättning,
hvarifrån den siste ärade talaren utgick, eller att en allmän ersättning
för den minskade sportel™ hornsten skulle ifrågakomma, kan jag således
för min del icke instämma. Jag är förvissad om, att Kongl. Makt
nog kommer att granska denna fråga och sedan öfverlemna till Riks¬
dagen det förslag till löneförbättring, som han kan finna af behof,
flen framställning, som bär är ifrågasatt, är blott en önskan, å hvil¬
ken Kong!. Maj:t kan fästa det afseende han för godt finner, och
jag betvifla!’ ingalunda, att icke vederbörande konsistorier, då deras
yttranden blifva infordrade, komma att bevaka sina notariers rätt,
isynnerhet som dessa sjelfva sannolikt komma att uppsätta de utlå¬
tanden, som blifva atgifna.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr
(.Trefven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till den förevarande punkten och dels utslag derå; fram¬
ställde Herr (Trefven och Talmannen proposition på bifall till punk¬
ten och, då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förkla¬
rade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Första Kammarens Tillfälliga Utskotts den 8
och b dennes bordlagda Utlåtande N:o (>, i anledning af väckt fråga
om förändrade föreskrifter rörande skyldighet att deltaga i kostna¬
den för anskaffande och underhåll af rom för folkskolan.
Herr von (xeijer: .Jag vet icke om eu sådan Riksdagens under¬
dåniga skrifvelse som den här föreslagna, är behöflig eller lämplig,
då Riksdagen redan för liera år sedan underdånigst anhållit det täck¬
tes Kongl. Maj:t afgifva förslag till förändrade föreskrifter rörande
skyldighet att deltaga i kostnaden för kyrkobyggnad, så att detta
åliggande blefve för medlemmar af kommunen efter billiga grunder
gemensamt. Enligt gällande stadgande!! skola utgifter till beredande
af ruin för folkskolan utgå efter samma grunder som bidrag till
kyrkobyggnad; och vid sådant förhållande synes det mig klart, att
när Kongl._ Maj:t en gång lyckats utfinna billiga grunder för repar¬
ation af bidrag till kyrkobyggnad, så är också frågan om eu rätt¬
vis och billig fördelning af kostnaden för anskaffande och underhåll
åt tolkskolelokaier i och med detsamma lyckligen afgjord.
För min del yrka)' jag derföre utslag å Utskottets förslag.
Herr Asplund: Den föregående talaren har motsatt sig denna
skrifvelse på den grund, att, då Riksdagen redan begärt förslag till
billiga grunder för bidrag till kyrkobyggnad samt grunden för bi¬
De» JO Maj.
463
drag till kyrkobyggnad är i väsendtlig man densamma som för bidrag
till anskaffande af lokal för folkskolan, så syntes honom denna skrif¬
velse öfverflödig; men utom det att frågan om förändrade grunder för
kyrkobyggnad måhända kan vara ganska kinkig att afgöra, kan det
också hända, att Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma andra
grunder för bidrag till kyrkobyggnad än till folkskolebyggnad. Redan
nu finnes i folkskolestadgan bestämda något olika grunder både för
det ena och för det andra, och just af denna anledning har Utskot¬
tet ansett sig böra tillstyrka en skrifvelse i ämnet Jag tror följakt¬
ligen icke, att skrivelse!! är öfverflödig, och då ingen svårare an¬
märkning blifvit framställd, yrkar jag bifall till Utskottets förslag.
Herr Caspersson: Då till stöd för yrkandet om atslag å Ut¬
skottets ifrågavarande hemställan endast blifvit anfördt, att denna
skrifvelse skulle vara öfverflödig, så anser jag mig för min de] böra
tillägga ett annat skäl nemligen det, att jag finner det närvarande
stadgandet billigt och lämpligt. Att deremot öfverflytta kostnaden
för skolhusbyggnad på det sätt. att den hädanefter skulle utgöras
efter fyrktal, anser jag icke vara billigt. Kostnaden för folkskole-
byggnad är eu utgift, som förekommer på eu gång, men deraf nyt¬
tan skördas under lång tid. Den sammanfaller således helt och hål¬
let med fastighetsegarnes intresse. Hyresgäster och andra personer,
som ena året vistas i en församling och andra året i en annan,
draga icke samma nytta af dessa utgifter, som de, hvilka i försam¬
lingen ega fastighet. Om eu fastighetsegare säljer sin egendom, så
öfverflyttas nyttan af skolhusbyggnaden på den nye egaren och må¬
ste således i viss mån medtagas i beräkning vid bedömandet af fa¬
stighetens värde. En tjensteman åter, som det ena året bor i eu
församling och det andra i en annan, skulle deremot ganska ofta
kunna drabbas af sådana utgifter, om fyrktal et skulle utgöra grunden.
Jag anhåller således om afsjag å Utskottets förslag.
Herr Asplund: Ett nytt skäl för atslag har blifvit anfördt af
den siste talaren. Han påstod, att de närvarande grunderna för bi¬
drag till skolbusbyggnad äro lämpliga och billiga. Hvad lämplig¬
heten beträffar, så må jag anmärka, att enligt gällande lag skola
verk och inrättningar, som äro från kyrkobyggnad befriade, i kost¬
naden för skolbus, såvidt den efter hemmantal utgår, deltaga i man
af den rösträtt dem vid sockenstämma, i jemförelse med hemman, till¬
kommer. Såsom Herran»} veta är sockenstämmoförfattningen upp-
häfd och det är derföre ganska kinkigt att säga. efter hvilken grund
dessa verk och inrättningar skola deltaga i skolbusbyggnad. Redan
af denna anledning äro närvarande grunder olämpliga.
Hvad billigheten beträffar, så bär den siste talaren förmodat,
att: grunden skulle blifva fyrktal et. Utskottet bär icke sagt något
sådant och hav lika litet nu ansett sig böra föreslå någon grund,
som Riksdagen gjorde det i afseende på kyrkobyggnad vid 1865—66
års riksdag, utan bar helt och hållet öfverlemnat åt Kongl. Maj:t
att föreslå de grunder, som Kongl. Maj:t kali finna billiga. T 1866
års skrifvelse om kyrkobyggnad anmärktes särskild^ att grunden
461
Den 15 Maj.
icke skulle blifva billig, om bidragen skulle utgöras efter fyrktal,
emedan de i sådant fall alltför hardt skulle drabba embetsman och
andra, som blott tillfälligtvis vistades inom församlingen. Således
är det icke att befara, att Kongl. Maj:t utan modifikation skall an¬
taga fyrktalet, och i alla fall är intet förslag till grunder af Utskot¬
tet uppgjordt.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Utskottets förslag.
Herr von Möller: diet är ledsamt, när frågor, som i och för
sig sjelfva kunna vara af ganska stor vigt, förekomma till afgörande
i Riksdagens sista timma. Till det af Herr Caspersson anförda skäl
för afslag, ber jag. att få tillägga ännu ett. Jag anser nemligen, att
en gemensam skyldighet att deltaga i skolhusbyggnad för kommunens
alla medlemmar skulle i många fall blifva orättvis och icke kunna
regleras efter billiga grunder. Vi egde för en tid sedan inom denna
Kammare en medlem, som väckte ett förslag att äfven trosbekän¬
nare af annan än den rena evangelisk-lutherska läran skulle hafva
rösträtt i frågor rörande skolväsendet. Detta förslag blef afslaget.
Jag antager nu, att det inom en kommun finnes en ganska rik man,
som följaktligen har ett ganska stort fyrktal. Han beskattas natur¬
ligtvis _ för sin fastighet i fråga om skolhusbyggnad, men äfven för
sin privata egendom skulle han efter detta förslag deltaga gemen¬
samt med kommunens öfriga medlemmar. Han bär likväl ingen röst¬
rätt, och ehuru han har ett stort intresse för folkskolans angelägen¬
heter är lian dock utesluten från rösträtt i dessa angelägenheter.
Detta var förhållandet med den person, som väckte den nyss af mig
omnämnda motionen. Jag anser det således betänkligt att begära!
att grunderna skola blifva gemensamma för kommunens medlemmar;
och på detta och af föregående talare anförda skäl anhåller jag om
afslag å Utskottets förslag.
Grefve Mörner, Carl Göran: Om den ifrågavarande rike man¬
nen med sitt stora fyrktal sjelf vuxit ifrån att gå i skola, så kan
han åtminstone hafva ett stort antal underlydande, hvilkas barn be¬
gagna densamma. Det är derföre icke obilligt, om han lika med
församlingens öfriga medlemmar, bidrager till folkskolebyggnaden.
Jag förenar mig med Herr Asplund.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Hem' Gif¬
ven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till det förevarande Utlåtandet och dels afslag derå; framställ¬
des först proposition på bifall till Utlåtandet, hvarvid svarades många
ja och nej i blandning, samt sedermera proposition på afslag derå,
då svaren likaledes utföllo med många så val ja som nej; hvaruppå
och efter det att proposition å bifall till Utlåtandet förnyats samt
med många både ja och nej besvarats. Herr Grefven och Talmannen
förklarat sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Votering
Den 15 Maj.
465
Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och an¬
slogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlå¬
tande N:o 6. röstar
da:
Den det ei vill, röstar
Nej:
Vinner Nej. afslås Utlåtandet.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—41;
Nej—39.
Föredrogs ånyo Första Kammarens Tillfälliga Utskotts den 8
och 9 dennes bordlagda Utlåtande N:o 7, i anledning af väckt fråga
om ändring af de i stadgan om folkundervisningen i riket bestämda
grunder för bidrag till folkskolelärares aflöning.
Herr von Gfeijer: Det föregående betänkandet afhandlade bi¬
drag till skolhusbyggnader. Detta angår bidrag till folkskolelärares
aflöning.
Stadganderna i dessa hänseenden äro, såsom bekant, mycket
olika. _ Det nu afgifna förslaget till underdånig skrifvelse afser un-
danrödjandet af det existerande oegentliga förhållandet att inne¬
hafvare af staten tillhörig fäst egendom å landet, för hvilken icke
erlägges fastighetsbevillning enligt 2:dra artikeln, ej till folkskole¬
lärares aflöning bidrager efter samma grund som egare eller brukare
af annan fastighet. Jag erkänner riktigheten af att statens egendom
i detta hänseende likställes med privategendomen; men jag fruktar
att Utskottets förslag tarfvar rättelse och fullständning.
_ Det är nemligen icke förhållandet, såsom Utskottet säger, att,
enligt nu gällande utdebiteringsgrnnd för fvllnadsbidrag till aflöning
åt folkskolelärare å landet, måste skoldistrikt “sakna allt bidrag i
förevarande hänseende11 från sådan statens fasta egendom, för hvil¬
ken bevillning efter 2:dra artikeln ej erlägges. Fn innehafvare af
kungsgård, soin blifvit åt honom under arrende upplåten, betalar ju
bevillning' för inkomsten af arrendet och måste följaktligen, enligt
folkskolestadgan, proportionelt till nämnda bevillning erlägga fyllnads-
bidrag.till folkskolelärares aflöning. Genom denna missuppfattning af
saken i fråga kommer Utskottet till ett förslag, som är ganska ofull¬
ständigt och som derföre, taget ensamt för sig, icke gör saken bättre,
utan snarare sämre.
Det är ju klart, att, om den förutnämnde arrendatorn af kungs¬
gård skulle komma att, i öfverensstämmelse med Utskottets förslag,
Riksd. Prof. 1871. 1 A/d. i Band. BO
Den 15 Mai.
Ififi
lemna fyllnadsbidrag till skollärarelönen i förhållande till det be¬
lopp, som, derest fastighetsbevillning för kungsgården utgå skulle,
på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning svarar, så måste
han biiligtvis frigöras från nu egande skyldigheten att bidraga till
folkskollärarelönen i förhållande till honom påförda bevillningen för
inkomst af arrendet. Härom innehåller emellertid Utskottets för¬
slag icke någonting.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, borde jag yrka åter-
remiss; men då Riksdagen för återstående tiden af sin sammanvaro
redan är öfverhopad med arbete och den förevarande frågan icke är
vigtigare, än att densamma utan olägenhet kan till en annan riksdag
uppskjutas, hemställer jag att Kammaren afslår betänkandet. — Jag
tillåter mig slutligen fästa uppmärksamheten deruppå, att, om Första
Kammaren bifaller betänkandet, hafva Kamrarne i frågan stadnat i
olika beslut, så beskaffade, att eu sammanjemkning af desamma en¬
ligt Riksdags-ordningens 63 § måste försökas.
Herr Caspersson: Jag har begärt ordet egentligen för att fä¬
sta uppmärksamheten på hvad jag anser vara ett förbiseende vid re¬
daktionen. Utskottet talar nemligen om den afgift, som utgår för
statens egendomar på landet till folkskolelärares aflöning. Men
denna afgift utgår alldeles icke hvarken för statens eller några an¬
dra egendomar å landet, utan den utgår i mån af bevillning. Ut¬
skottet säger, att för den statens egendom å landet, för hvilken be¬
villning enligt andra artikeln i Bevillnings-stadgan ej erlägges, så¬
dant bidrag bör lemnas etc., men i stället hade det bort heta, att af
innehafvare af den statens egendom å landet, för hvilken etc.
Ehuru jag i grunden gillar motionens syfte, får jag likväl så
val på grund af hvad jag nu anfört, som på de af den föregående
talaren antydda skäl, för närvarande anhålla om afsiag på Utskottets
hemställan.
Herr Asplund: Under den iltågsfart, hvarmed ärendena gå i
slutet af riksdagen, kan det lätt hända att ett förbiseende inom ett
Utskott eger rum. Jag bär också, innan jag kom hit i dag, upp¬
märksammat att, på sätt den förste talaren anmärkte, Utskottet för¬
bisett att göra ett tillägg, hvarigenom arrendator af en kungsgård
skulle befrias från erläggande af den här ifrågavarande afgiften för
sin inkomstbevinning, mot det att lian, på sätt Utskottet föreslagit,
blefve skyldig att erlägga sådan afgift i förhållande till det belopp,
som, derest bevillning för samma egendom utgått, skulle, på grund
af taxeringsvärdet, svara emot sådan bevillning. Jag skulle visser¬
ligen nu kunna föreslå ett sådant tillägg, men då i alla fall Andra
Kammarens beslut icke är fullt öfverensstämmande med hvad Ut¬
skottet föreslagit, och då det icke är antagligt att någon samman¬
jemkning så här i Riksdagens rusta timme skulle kunna ega rum, så
vill jag för min del icke motsätta mig ett afsiag.
Orsaken hvarför Utskottet förbisåg att göra detta tillägg var,
att, då den grund Utskottet föreslagit var upptagen i kommunal¬
författningen. der det heter: “att inkomst utaf arrende af sådan fa-
15 Maj.
4tf7
8tighet ej skall i fyrktal sättas", så hade Utskottet för ett ögon
blick inbillat sig att dermed var allt sagdt, så att någon ytterligare
bevillning icke skulle kunna; påföras de ifrågavarande fastighe¬
terna.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först proposition på
bifall till Utlåtandet, hvarvid svarades nej, och sedermera proposi¬
tion på afslag derå, som med ja besvarades.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Första Kam¬
marens Tillfälliga Utskotts den 12 och 18 dennes bordlagda Utlå¬
nande N:o 8, i anledning af eu utaf Herr J. Rundbäck väckt motion
om tillägg till Kong!. Förordningen den 18 Juni 1864. angående ut¬
vidgad näringsfrihet.
lista punkten.
Grefve Mörner, Carl Göran: Uti den reservation, som Herr
von Kock bifogat detta betänkande, har han, efter mitt förmenande,
på ganska goda skäl ansett, att den af Utskottet föreslagna skxåfvel-
sen icke vore lämplig, men sjelf kommit till ett förslag, som jag fol¬
ium del icke kan biträda, nemligen att man .skulle på Sundhets-kolle-
gium lägga skyldigheten att öfver de omnämnda fabrikerna utöfva
granskningsrätt i sanitärt hänseende. Detta tror jag icke vara lämp¬
ligt. Men då jag icke kan vara nöjd med Utskottets framställning
och icke heller tror att densamma är af behofvet påkallad, af skäl.
som finnas utvecklade i Herr von Kochs reservation, så får jag in¬
skränka mig till att helt enkelt yrka afslag.
Herr Hallin: Det ärende, som här föreligger, är icke nytt. Kam¬
maren behagade erinra sig, att redan 1857 ingick Riksdagen till
Kongl. Maj:t med en skrifvelse, deri Riksdagen uttalade sig i samma
syfte, som af Tillfälliga Utskottet nu blifvit föreslaget. Denna skrif¬
velse blef af Kongl. Maj:t remitterad till Kommerskollegium, som
likväl då icke kunde afgifva något förslag i ämnet, utan hemställde
till Kongl. Maj:t, att eu komité skulle tillsättas, för att utreda frå¬
gan. 1862—1863 ars Riksdag afgaf en förnyad hemställan i ämnet,
till Kongl. Maj:t, men icke lika fullständig, som den år 1857 afgifna,
hvarföre just det som här afse», nemligen begränsning i arbetstiden
för yngre arbetare, icke inflöt uti den år 1864 utkomna näringsför-
fattningen- Uti den ar 1870 utfärdade förordning angående tänd¬
sticksfabriker har ifrågavarande grundsats blifvit i viss mån erkänd.
Erfarenheten från utlandet visar oss, att man öfver allt ansett
sådana stadganden, som de nu ifrågasatta vara nödiga. Man har vid
fabrikerna gjort undersökningar och beräkningar som utfallit i aldra
högsta grad ogynnsamt för arbetarne. Man har funnit mortaliteten
betydligt ökad hos dessa arbetare i jemförelse med andra samt att
medellifslängden med icke mindre än 10 år understiger andra arbe¬
468
Den 16 Maj.
tares. Det synes derföre vara skäl att något stadgande i denna rikt¬
ning kommer till stånd. Man har också infört sådana, utarbetade
med särdeles noggrannhet, i de flesta andra länder. Grunden för en
sådan lagstiftning har synts Utskottet böra vara icke allenast skyl¬
digheten för staten att tillse det arbetarne icke öfveransträngas, hvari¬
genom de förlora den motståndskraft, som är nödig, för att undgå
menlig inverkan af de skadliga inflytelser, för hvilka de under arbe¬
tet äro utsatta, utan jemväl att tid bör medgifvas dessa i fabrikerna
anställda yngre personer, att inhemta det kunskapsmått, hvilket folk¬
skolestadgan föreskrifver såsom minimum.
Herr von Koch har i sin reservation endast fästat sig vid de
hygieniska förhållandena. Jag anser dock lika med Utskottet, att
dessa icke böra vara den enda grunden, utan att de äro en biom¬
ständighet, ehuru af väsendtligt inflytande, ty den egentliga grunden
ligger, såsom sagdt är, i desse yngre personers ringare arbetsstyrka,
hvilken minskas under ogynnsamma hygieniska förhållanden.
Såsom skäl mot ett stadgande i denna riktning, har man anfört,
att öfverträdelser af detsamma så lätt skulle kunna ifrågakomma, t}7
om arbetstiden bestämdes till 10 å 12 timmar, så skulle detta stad¬
gande lätt kunna kringgås på det sätt, att man lät en person arbeta
halfva tiden i en fabrik och halfva tiden i en annan. Det är visser¬
ligen sannt, att sådana lagöfverträdelser kunna ega rum, men hvilken
författning är det väl, som icke kan öfverträdas eller kringgås? För
att emellertid om möjligt förekomma sådant, föreskrifva andra län¬
ders lagar i detta hänseende, att lagens efterlefnad skall öfvervakas
af särskildt förordnade tillsyningsman.
För min del tror jag att Riksdagen har samma skäl nu, som
1857, att uttala dessa åsigter, hvilka 1862—186B års Riksdag under¬
lät att påpeka och hvilket måhända föranlät Kong!. Maj:t, att icke
fästa afseende vid desamma. Det synes mig till och med vara så
mycket större skäl, att nu återupptaga dessa uttalanden, som anta¬
let af de fabriker, hvilka använda minderåriga personer, för hvarje
år ökats. Det torde äfven vara skäl att i tid vidtaga någon åtgärd
i detta hänseende, emedan erfarenheten visat, att genom dröjsmål
många svårigheter uppstå, som det icke biifver så lätt att öfvervinna,
och många enskilda intressen, som man måste bekämpa.
Frågan synes mig alltså stå på samma ståndpunkt nu som 1857
och vara fullt lika, om icke mera berättigad. Jag kan icke heller
finna att de af reservanten framlagda skäl för ett afstyrkande ega
något egentligt värde. Det kan visserligen understundom vara lämp¬
ligt, att genom provincialläkarne anställa undersökningar, men det
synes mig, att detta är en åtgärd, hvilken bör ankomma på Kongl.
Maj:t att besluta.
Med anledning af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag an¬
hålla om bifall till Utskottets hemställan.
Herr Ekman, Carl: Det kan visst icke förnekas att arbetet i
åtskilliga af våra fabriker är af den beskaffenhet att, då många ar¬
betare under flera timmar af dagen dermed äro sysselsatta, det lätt
469
Den 16 Maj.
kan hända, att deras helsa deraf skadas. Derföre vill jag icke hel-
ler bestrida, att det kan vara angeläget att utfärda en lort aktning,
som bestämmer den tid, under hvilken yngre arbetare dagligen fa sys¬
selsättas med sådant för deras helsa. mera skadligt arbete.^ -M-en a
andra sidan måste vi se till, att vi vid utfärdandet åt en sådan för¬
fattning gå tillväga med största försigtighet, så framt icke våra åt¬
gärder skola leda dertill, att vi söka att bota ett ondt med något
värre. För mig är det klart att, om. en så stor inskränkning i arbets¬
tiden, som den motionären föreslagit, skulle komma att ega rum, så
har en fabrikant, som vill hålla sin verkstad i gång hela dagen,
eller hela dygnet, icke annat att göra än att sysselsatte en sådan
yngling eller flicka blott en half (lag eller ett arbetsskift. Derige¬
nom skulle arbetsför^'ensten för dessa unga menmskor blifva i be-
tvdlig mån förminskad, och det torde ej heller vara så gitvet, att
(len atmosfer, som de få inandas i fattiga föräldrars hem, hvilka
kanske blifva ännu sämre i den mån, som barnens arbetsförtjenst
minskas, är bättre än den de få inandas i verkstäderna, som dock
vanligen äro temligen stora och luftiga. Det är just i den omstän¬
digheten, att man vid utfärdandet af eu författning i det syfte, som
Riksdagen redan två gånger hos Kongl. Haj:t begärt, må,ste ga till¬
väga med stor försigtighet, som gjort, att Riksdagens skrifvelse ej
ännu ledt till någon påföljd. Jag tror derföre att man åt detta för¬
hållande icke får draga den slutsats, att denna angelägenhet icke är
föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, tvärtom upplyser just föreva¬
rande betänkande, att Kongl. Maj:t infordrat vederbörandes utlåtande
i frågan. Under sådana förhållanden tager jag mig friheten att till
Kammaren hemställa, huruvida det kan vara . b ohöfligt att, sedan
Riksdagen två gånger skrifvit till Kongl. Maj:t i ämnet, nu ånyo
aflåta en sådan skrifvelse. Mig synes fullt tillräckligt skäl till en
sådan åtgärd icke föreligga, och det är på denna grund men icke
derföre att jag i någon mån vill underkänna frågans vigt, som jag
tager mig friheten anhålla om afsteg å Utskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr Grof¬
ven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till den förevarande punkten och dels afsteg derå; framställdes
först proposition på bifall till punkten, hvarvid svarades nej, och
sedermera proposition på afsteg derå, som med ja besvarades.
2:drn punkten.
Bifölls.
Upplästes och godkändes Banko-Utskottets försteg dels till Riks¬
dagens underdåniga skrifvelse N:o 55, med reglemente för Riksban¬
kens styrelse och förvaltning; dels ock till Riksdagens skrifvelse
470
Den In Maj.
N:o 56 till Bankofullmäktige med öfverlemnandet af bankoregle¬
mentet.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets memorial:
N:o 86. med förslag till stadganden i det nya reglementet för
Riksgäl ds-kontoret-, angående de under innevarande riksdag på nämnda
Kontor anvisade statsutgifter; och
N:o 87, angående det till gratifikationer åt e. o. tjensteman vid
Riksgälds-kontoret och godtgörelse för extra arbeten anvisade anslag;
äfvensom Särskilda Utskottets memorial Nio 7. angående aflö¬
ning åt dess tjensteman och vaktbetjente.
Justerades o protokollsutdrag för denna dag.
Herr Ribbing: Jag får hos Herr Talmannen och Kammaren
vördsamt anhålla om ledighet från riksdagsgöromålen under åtta
dagar, räknadt från nästa Onsdag.
Denna anhållan bifölls.
Herr Berg: Sorgliga underrättelser från hemmet mana mig att
vördsamt anhålla om ledighet från riksdagsgöromålen under åtta
dagar, räknadt från i dag.
Jemväl härtill lemna de Kammaren sitt samtycke.
Friherre Adelsvärd: Jag får vördsamt anhålla om permission
från riksdagsgöromålen, under åtta dagar, räknadt från i dag.
Den begärda ledigheten beviljades.
Kammaren åtskiljdes kl. 1 eftermiddagen.
Tn fidem
O. Brakel.