Den 21 Februari.
213
Tisdagen den 21 Februari.
Kl. 2 e. m.
§ 1.
På grand af förfall för Herr Talmannen ledde Herr vice Talmannen
förhandlingarne i detta sammanträde.
§ 2.
1 öredrogs Herr Liss Olof Larssons, med anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen af den 3 dennes N:o 21, afgifna mo¬
tion N:o 188, angående förändrade bestämmelser i fråga om skoldistrikts
rättighet att för sitt skolväsende åtnjuta bidrag af statsmedel.
Ordet begärdes af:
Herr Abraham Rundbäck, som anförde: Då denna motion är för¬
anledd af och uteslutande hänför sig till Kongl. Maj:ts proposition rörande
folkskoleafgifternas användande, så föreställer jag mig, att intet hinder möter
för dess remiss till Stats-Utskottet, enär ofvanberörda Kongl. proposition in¬
kommit först efter motionstidens utgång. Det är under denna förutsätt¬
ning jag begärt ordet för att beledsaga motionen med ett kort yttrande
till Utskottet. Dervid får jag på det bevekligaste anhålla bos Stats-Ut-
skottets ledamöter att utan afseende lemna motionärens första yrkande,
nemligen att Utskottet måtte afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Den grundsats, som i denna proposition vill göra sig gällande, eller att
folkskoleafgifterna må indragas till statsverket och sedermera i lika pro¬
portion utdelas till alla rikets folkskolor, är nemligen både den rättvisa¬
ste . och den som är bäst egnad att befrämja folkundervisningen. Rättvi¬
sast är den derföre att, såsom förhållandet nu är, alla församlingar hafva
lika skyldighet under det att statens bidrag är högst olika. Sålunda finnes
det stora församlingar, som icke göra mera för sitt skolväsende än de
minsta ’ församlingar, och dock hafva de kanske tiodubbelt större bidrag
af statsmedel, än de sednare. Att detta är orättvist följer äfven deraf,
att, om bidragen än vore alldeles lika, de mindre församlingarne ändock
skulle hafva mycket svårare att utgöra de afgifter, som erfordras för folk¬
skolans underhåll, än de större och folkrikare; hvarjemte bör bemärkas,
att ändamålet med folkskolan och folkskolebidragen långt mindre ernås i
stora församlingar, som ingenting göra för sitt folkskoleväsende, än i små.
Det är sålunda skäl blott och bart ur denna synpunkt att söka åstad¬
komma ändring i ett förhållande, som nu gör somliga församlingar till
privilegierade, under det andra blifva prejudicerade.
214
Den 21 Februari.
Men eu ännu vigtigare synpunkt af det Kongl. förslaget är den, att
genom detsamma folkskoleväsendet kan på det genaste och beqvämast-e sätt
nå en fullkomligare utveckling. Ty nu finnes det en mäng,; större för¬
samlingar, kvilka i medvetande af sin rättighet att icke behöfva göra mer
för sin folkskola, än som åligger de aldra minsta, omöjligen kunna
förmås att vidtaga några åtgärder för sitt skolväsendes ordnande, som
kunna motsvara behofvet. Jag skulle kunna nämna hundratals exempel
härpå, men vill nu endast anföra ett, som nyligen varit föremål för be¬
handling hos Kongl. Maj:t och som rör förhållanden i en församling i
min hembygd. Denna församling med öfver 5,000 personers folkmängd,
med omkring 1,000 barn i skolåldern och tillika så vidsträckt, att skolan
behof ver hållas på 12 stationer, har blott en enda lärare, som endast hvart
tredje år kommer tillbaka till hvarje rote. Folkskoleafgiften i denna för¬
samling uppgår dock till ett belopp af mellan 7 och 800 R:dr, hvaraf för¬
samlingen kan ej blott bestrida kostnaderna för skolan och läraren utan
äfven lägga af icke så små öfverskott till en skolkassa. Om nu en sådan
församling och andra liknande förlorade sin folkskoleafgift (som de ock
rätteligen böra göra), så skulle de utan tvifvel snart sakna densamma;
och om de sa tillika visste, att de genom inrättande al nya behöfliga folk¬
skolor återfinge afgiften, komrne detta utan tvifvel att för dem utgöra den
kraftigaste sporre att ordna sitt skolväsende på ett mot behofvet svarande
sätt. Men om Utskottet icke anser sig böra afstyrka den Kongl. propo¬
sitionen, har motionären ett alternativt yrkande, nemligen att Utskottet
åtminstone måtte underkänna de vilkor Kongl. Maj:t bestämt för rättig¬
het att erhålla statsbidrag till folkskolorna. Dessa vilkor äro, att bidra¬
gen endast skola komma de skolor till godo, kvilka äro med ordinarie och
examinerade lärare försedda. Nu vill motionären först och främst bort¬
taga den sednare delen af detta uttryck, d. v. s. han vill hafva statsbidrag
äfven till folkskolor med oexaminerade lärare. Men vill man hafva ga¬
ranti för att folkskolan skall uppfylla sin bestämmelse, måste man fordra,
att den är försedd med examinerade lärare; i motsatt fall kommer folk¬
skolan tillbaka till samma ståndpunkt, på hvilken den befann sig före år
1842. Vidare säger motionären, att en folkskola, för att komma i åtnju¬
tande af statsbidrag, icke nödvändigt må behöfva vara med ordinarie lä¬
rare försedd. I detta fall ber jag få instämma med honom. Det finnes
nemligen många församlingar, som jemte de ordinarie folkskolorna hålla
andra skolor, som göra precis samma tjenst, men endast hafva extra lä¬
rare. Orsaken härtill är dels den billigare kostnaden, dels att församlin¬
gen vill pröfva lärarens skicklighet och duglighet, innan hon antager ho¬
nom såsom ordinarie. Dessa folkskolor med examinerade extra ordinarie
lärare böra äfven ihågkomma^, emedan de annars möjligen torde indragas,
men då aflöningen till lärarne i dem är mindre än i de skolor der ordi¬
narie lärare finnas och bidragen böra beräknas efter lönens storlek, så sy¬
nes att man bör för dem stadga ett mindre bidrag’ af t. ex. 150 R:dr,
ifall bidraget för de andra blir 200 R:dr.
Vidare föreslår motionären, att statsbidraget till hvarje småskola, som
af Kongl. Maj:t föreslås till Va af den beräknade kostnaden 150 R:dr, bör
utgå till hälften af dess kostnad, liksom vid folkskolan sker. I denna åsigt
är jag äfven så till vida ense med motionären som jag vill, att man, med bibe¬
Den 21 Februari.
215
hållande af statsbidragets föreslagna storlek af 50 R:dr, icke bör stadga
skyldighet för församlingen att bidraga med dubbelt så mycket utan blott
med minst lika mycket. Till småskolelärare användas nemligen eu mängd
qvinnor eller pigor, hvilka äro belåtna med 100 R:dr i lön; och att stadga
skyldighet för församling att löna en småskolelärare med 150 R:dr, då så¬
dan kan fås för mindre, synes icke vara skäligt. Jag anhåller att mitt
yttrande måtte få åtfölja motionen till Utskottet.
Vidare yttrades af:
Herr Hjelm: Det är med anledning af den näst föregående ta¬
larens yttrande som jag funnit mig uppmanad att begära ordet. Han har
i sitt anförande bland annat vidrört de oexaminerade lärarne. Jag för
min del tror, att eu lärares duglighet icke beror så mycket på, huruvida
han har ett vackert examensbetyg eller ej, utan fastmera derpå att han
är i besittning af nödiga kunskaper, ju större ju bättre, och är lifvad
för sitt kall, samt eger praktisk duglighet. Jag har i detta afseende er¬
farenhet från en landsort, der det linnes många oexaminerade lärare, som
fylla sina platser mycket väl. Dessa erhålla i lön 400 R:dr i ett för allt.
Enligt det Kongl. förslaget skulle statsverket blott bidraga med 50 Här¬
till dem hvar, och kommunen sålunda betala 7 gånger mera än staten. Detta
är i förhållande till det gagn de göra allt för ringa. I afseende på den
Kongl. propositionen och den nu förevarande motionen, så tillåter jag mig att,
i olikhet med den föregående talaren, fästa det Utskotts uppmärksamhet,
som kommer att behandla dessa saker, på den gamla satsen, att det
mindre bör vika för det större. Det finnes 1,201 församlingar i landet,
hvilka skulle komma att förlora, om regeringens förslag skulle vinna den
andra statsmaktens bifall, och deremot endast 959, som skulle komma att
deraf draga fördel. I ett af våra stift skulle 114 kommuner göra eu för¬
lust och blott 39 en vinst. Det finnes tvänne län i riket, der, som jag
tror, hvarje kommun skulle komma att förlora; och då Kongl. Kungörel¬
sen af den 3 Mars 1846 icke tillsvidare anvisat, utan efterskänkt halfva
skyddsafgiften, emot att motsvarande belopp, utgående efter samma grund,
skulle betalas till hvarje kommuns eget skolväsende, och som nu gällt en
mansålder, anser jag icke en sådan omkastning kunna göras utan de lidande
kommunernas medgifvande.
Den ärade talaren framhöll äfven, att det Kongl. förslaget skulle
åstadkomma ett större intresse inom kommunerna för folkskolan. Jag
skulle önska att så blefve, men med ett statsbidrag af 200 R:dr till hvarje
skola och med afseende på att kommunen får betala åtminstone två och
en half gång så mycket, så tror jag verkligen att det måste vara andra
och ädlare bevekelsegrunder än erhållandet af dessa 200 R:dr, som skulle
mana fram de nya skolorna.
Nej, tvärtom de 1,201 lidande kommunerna skulle anse sig af stats¬
makterna orättvist behandlade och derföre göra kanske intet, det blefve
på många ställen följden; att de deremot på förändringen vinnande skulle
göra något, det tror äfven jag. Hvad statsmakterna deremot böra göra,
är att förhindra skolafgifternas kapitalisering,. men på annan väg än den
nu föreslagna.
Jag har härmed blott velat säga, det jag tror, att genom antagande
af Kongl. Maj:ts proposition i ämnet ingenting skulle komma att vinnas.
Den 21 Februari.
216
Man skulle deremot för lång tid tillbakakasta det nu vaknade intresset
hos sjelfva folket för folkskolan och göra en riktig kräftgång i sak. Man
hör besinna, att, ehuru det icke skenbart, enligt förr anförda siffror, är
mera än en fjerdedel af landet, som komme att hafva förlust af förändrin¬
gen, så, enär de 1,201 kommunerna äro de största i riket, representera
de mera än hälften af vårt land; och att sålunda, i en fråga som denna,
det skulle på lagstiftningsväg åläggas de flesta socknarne att till en del
betala skollärarelönerna inom andra, måste jag bestrida, såsom blifvande
skadligt och hämmande för folkundervisningen inom största delen af riket.
Bättre är då, att de små församlingarne fortfarande af statsmedel få sig
hjelpanslag anvisade, ty allt hvad man bekostar till folkets andliga hö¬
jande återgäldas tusendefallt genom en tilltagande inre styrka, större sed¬
lighet, skärpt arbetskraft och framtida besparingar i utgifter till fång-
och fattigvård.
Ofverläggningen var slutad. Motionen hänvisades till Stats-Utskottetu
och skulle till samma Utskott jemväl öfverlemnas de yttranden, som n
afgifvits.
§ 3.
Föredrogs och hänvisades till Andra Kammarens tredje Tillfälliga
Utskott Herr Ola Nilssons från Christianstads län bordlagda motion, N:o
189, angående underdånig framställning till Kongl. Maj:t om sådan för¬
ändring i det för sjömanshusen gällande reglemente, att skyldigheten för
sjömän att till sjömanshusen erlägga hyresafgift måtte upphöra.
§ 4.
Vid nu skedd föredragning af Stats-Utskottets utlåtande N:o 15, an¬
gående regleringen af utgifterna under Riks-statens sjette hufvudtitel, blef
berörda Utlåtande för andra gången bordlagdt; hvarjemte beslöts att det¬
samma skulle företagas till slutligt afgörande näst efter bemälda Utskotts
Utlåtande N:o 12, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
tredje hufvudtitel.
Följande ärenden blefvo likaledes för andra gången bordlagda:
Stats-Utskottets utlåtanden N:is 8 och 9;
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts utlåtanden N:is 8—10
samt dess Tredje Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 11.
§ 5.
Herr Fhrenborg, som på begäran erhöll ordet, yttrade: Efter det
af Kammaren i lördags fattade beslut om att en af mig afgifven motion
icke kunde till Tillfälligt Utskott hänvisas, kan naturligtvis det i motionen
angifna ämne icke komma under behandling vid innevarande riksdag. Då
jag emellertid anser detta ämne, nemligen frågan om ett närmare bestäm¬
mande af hvad som är att hänföra till kommunens gemensamma hushållnings-
angelägenheter, särskild! i våra dagar, vara af ganska stor vigt, så bär
Den 21 Februari.
217
jag öfvervägt huruvida icke någon annan utväg linnes att i detta ämne
få någon belysning. En sådan utväg synes mig vara anvisad uti 21 §
af denna Kammares arbetsordning, hvilken handlar om spörjsmål till Ko¬
nungens rådgifvare.
Det ifrågavarande spörjsmålet blef derefter af Herr Ehrenborg skrift¬
ligen aflemnadt, och hade denna lydelse:
Då, enligt gällande lag, stads- och landtkommuner ega att öfverlägga
och besluta om “kommunens gemensamma hushållningsangelägenheter11,
och då dessa, hvad beskattningsärendena angår, böra, enligt Regerings¬
formen § 57 mom. 2, afse menigheternas “egna behof11, så hafva inom kom¬
munerna motsatta meningar förekommit om hvad till'ifrågavarande ange¬
lägenheter bör rätteligen hänföras. A ena sidan har man velat inskränka
dessa ärenden till sådana, som falla inom den för undervisning, fattigvård
och sjukvård m. in. uti hvarje kommun nödvändiga ekonomi; men deremot
å andra sidan har man ansett såsom gemensamma hushållningsangelägen¬
heter allt, som afser befordrandet af företag, hvilka dels äro af sådan
omfattning, att de kunna jemföras med många bland föremålen för Riks¬
dagens och landstingens anslagsbeslut, och dels af sådan art, att de, om
ock i mer eller mindre mån för kommunen i allmänhet till gagn, dock
företrädesvis ega karakteren af enskilda industriföretag. Önskligt hade va¬
rit, om denna ovisshet kunnat redan vid innevarande riksdag undanrödjas
medelst en lagförändring eller lagförklaring, som åt det ifrågavarande om¬
rådet gåfve eu begränsning, hvarken så trång att den lade hinder i vägen
för åstadkommandet af verkligen för kommunen i dess helhet gagneliga
företag, eller så vidsträckt att den gåfve rum för ett af mäktiga en¬
skilda intressen öfver minoriteten utöfvadt förtryck. Då emellertid ett
sådant önskningsmål icke numera kan komma under denna Riksdags pröf-
ning, men det är mig bekant, att i flera af de fall, då minoriteten ansett
sin rätt förnärmad genom kommunens beslut att understödja eller såsom
intressent ingå uti mera omfattande kommunikations- eller industriföretag,
underdåniga besvär hos Kongl. Maj:t anförts, så vore det, intilldess kla¬
rare bestämmelser kunna blifva i kommunallagarne införda, för folkrepre¬
sentanten upplysande och lugnande att uti ifrågavarande fall erhålla kän¬
nedom om Regeringens uppfattning.
Jag får _ derföre vördsammast anhålla att till Herr Statsrådet och
chefen för Kongl. Civil-departementet må framställas följande spörjsmål:
Efter hvilka grunder har Kongl. Maj:ts regering, vid pröfning af un¬
derdåniga besvär öfver kommuners beslut om sjelf beskattning för under¬
stöd till eller deltagande uti särskilda företag, funnit de öfverklagade be¬
sluten hafva afsett eller icke afsett ändamål, hänförliga till kommunernas
egna behof och gemensamma hushållningsangelägenheter?
Då Herr vice Talmannen härefter hemställde, huruvida Kammaren
medgåfve, att det af Herr Ehrenborg äskade spörjsmål finge framställas,
begärdes ordet af
Herr Sjöberg, hvilken yttrade: Jag finner mig föranlåten begära,
att spörjsmålet måtte läggas på bordet till nästa sammanträde. Det heter
218
Den 22 Februari, f. w.
visserligen uti § 21 af Kammarens arbetsordning, att Kammaren skall,
utan föregående öfverläggning, besluta, huruvida ett spörsmål, sådant
som det nu i fråga varande, må få framställas eller icke; men i detta
stadgande förefinnes, efter min uppfattning, icke något hinder för bifall
till begäran om ett slikt ärendes bordläggning.
I Herr Sjöbergs begäran förenade sig flera af Kammarens ledamöter;
och blef den i enlighet dermed afgifna propositionen med ja besvarad
samt ärendet alltså hos Kammaren bordlagdt.
§ 6.
Justerades protokollsutdrag rörande de beslut, som innehållas i detta
protokolls 2 och 3 §§.
tf
Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. % 3 e. m.
In fidem
H. Husberg.
Onsdagen den 22 Februari.
Kl. 10 f. m.
§ 1-
I anledning af sjukdomsförfall för Sekreteraren fördes, på anmodan
af Herr Talmannen, protokollet i detta sammanträde af undertecknad,
notarie hos Kammaren.
§ 2.
Justerades protokollet för den 15 i denna månad.
§ 3.
Herr Hanson anmälde, att Herr Hjelm under natten häftigt insjuk¬
nat och derföre ej kunde infinna sig i detta Kammarens sammanträde.
§ 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10, angående regle¬
ringen af utgifterna under Riks-statens första hufvudtitel;