10
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 6.
N:o 6.
Anis. till Riksd. Kansli d. 30 Jan. 1871, kl. 1 e. m.
Kongl. Majds nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af en vid
sistförflutna riksdag beslutad lagförändring; Gifven Stockholms
Slott den 7 Januari 1871.
Då neclannämnda, af sednast församlade Riksdag beslutade lagförändring,
öfver hvilken Kongl. Maj:t ej kunnat fatta och meddela Sitt beslut innan Riksda¬
gen åtskiljdes, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Maj:t i nåder antagen, vill
Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med 87 § Regeringsformen, underrätta Riks¬
dagen om de skäl, som derför utgjort hinder.
1 underdånig skrifvelse den 11 Maj 1870 har Riksdagen anfört: att gällande
föreskrifter om sättet för stämnings delgifvande i vissa fall icke voro tillfredsstäl¬
lande; att, då lagen i 11 kapitlet 7 § Rättegångsbalken, såsom undantag från det
allmänna stadgandet att stämning skall ställas svaranden i händer, medgåfve
att den må fästas å hans husdörr, så vida han håller sig undan, förty att han
väntar stämningen och veterlig! är att han i häradet eller staden vistas, så förut¬
sattes här en bevisning om anledningen till svarandens bortovaro, som i de flesta
fall vore omöjlig att åstadkomma; och han kunde dessutom fria sig från stämnin¬
gen blott dermed att han begåfve sig öfver häradsgränsen eller ur staden, i hvit¬
het fall, likasom när han vore utrikes faren, omförmälda allmänna stadgande lände
till efterrättelse; att det dock icke vore möjligt att iakttaga detta stadgande näi
svarandens' vistelseort vore okänd; och förhållandet blefve nästan detsamma, då han
rest in- landet, äfven om upplysning kunde erhållas om den ort, dit han begiivit
sig; att i dessa fall således vore genom gällande lag föga sörj dt för kärandens
rätt, och behofvet af eu förändring härutinnan både under sednare tider framträdt
såsom en nödvändighet, synnerligast med afseende å den betydliga emigrationen från
vårt land till Amerika; att, enär bruket att delgifva stämning genom dess kungö¬
rande i tidningarne icke vore alldeles främmande för vår lagstiftning, samt någon
tjeniigare utväg att uti ifrågavarande händelser få stämning kungjord ej lärer gif-
vas, syntes detta stäraningssätt här lämpligen kunna medgifvas; att till förekom¬
mande af missbruk det dock herde ankomma på domstolen att i hvarje särskild!
KongL Majds Nåd. Proposition N:o 6.
11
fall på förhand pröfva, huruvida sådana omständigheter vore för hand, som betin¬
gade rättigheten att begagna nämnda utväg; att förmånen af detta stämningssätt
emellertid icke syntes lämpligen kunna käranden förunnas, i fall svaranden vistades
utrikes i Konungens eller rikets ärende; samt att i öfverensstämmelse härmed
Riksdagen för sin del beslutat ett tillägg till 11 kapitlet 7 § Rättegångsbalken af
följande innehåll:
“År det ej kunnigt, hvar han sig uppehåller, eller vistas han utrikes utan
att vara stadd i Konungens och rikets ärende och finnes ej för honom ombud,
som stämningen tillställas kan, då må rätten förordna, att stämningen genom all¬
männa tidningarne honom kungöras skall, och läte käranden den kungörelse i tid-
ningarne införas tre gånger, minst fjorton dagar emellan hvarje gång och sista
gången minst sex månader före den tid, som i stämningen svaranden förelagd är“.
Emot detta förslag, hvaröfver Statsrådet och Högsta Domstolen blifvit börda,
har blifvit anmärkt : att genom förslaget, hvilket visserligen måste anses egnadt att
undanrödja de förnämsta af de svårigheter, som nu stundom mota en kärandepart
vid anställande af rättegång, svarandens rätt icke syntes i samma mån vara be¬
tryggad; att sjelfva stämningssättet, kungörelse i tidningarne, ehuru för vissa un¬
dantagsfall i gällande lag medgifvet, i allmänhet torde erbjuda eu ringare grad af
sannolikhet för stämningens bringande till svarandens kunskap, än om densamma
anslagits å hans husdörr, och i allt fall syntes vid den mer utsträckta tillämp¬
ning deraf, som må vara af behofvet påkallad, mana till särskilda garantier för
betryggande af svarandens rätt; att några tillfyllestgörande sådana dock ej fram¬
ställdes i förslaget; att anvisning väl vore 1 emu ad en frånvarande person att för
sig ställa fullmäktig, men denna utväg blefve dock af ringa värde, då förslaget ej
tillika gåfve någon anvisning om sättet, huru förordnande af ombpd herde kungö¬
ras, för att ett dylikt förordnande skulle anses vara allmänt bekant; att i brist
på uttryckligt stadgande härutinnan det följaktligen kunde inträffa, att svaranden
verkligen förordnat ombud för sig och till och med kungjort detta i de allmänna
tidningarne, - utan att han dock finge åtnjuta förmånen af att stämningen tillställ¬
des hans ombud, derest han ej kunde visa, att hans vederpart egde kännedom om
förhållandet; och förslaget medgåfve ej heller domstolen att förordna fullmäktig
för en uteblifven, om stämningen tilläfventyrs okunnig svarandepart; att större vigt
ej heller kunde tillerkännas föreslagna stadgandet att stämningens kungörande i
tidningarne skulle bero på förordnande af rätten: ty då den pröfning, hvarpå ett
dylikt förordnande skulle grundas, väl måste inskränkas till ett tillseende deraf att,
såsom i den underdåniga skrifvelsen jemväl yttras: “sådana omständigheter voro
för handen, som betingade rättigheten att begagna nämnda utväg", så innebure
ifrågavarande stadgande ingenting annat, än att den pröfning af stämningens lag¬
liga delgifvande, som eljest borde ega rum, då saken företoges till behandling vid
rätten, blefve flyttad till en föregående tidpunkt, då svaranden ej vore tillstädes,
12
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 6.
hvilket förfogande åter kunde för svaranden medföra den olägenhet att, om han i
sista stunden erhölle kunskap om stämningen och infunne sig vid domstolen, han
likväl der ej egde att gorå invändning mot stämningens laglighet, enär donna fråga
redan vore af domstolen pröfvad; att i öfrigt mot förslaget framställde sig ena¬
handa betänkligheter, som blifvit framställda emot ett år 1860 af Rikets Ständer
afgifvet' mindre omfattande förslag till förändrad lydelse af sista punkten uti ifrå¬
gavarande paragraf, och hvit ka hufvudsakligen gällde dels saknaden af stadgande:! mot¬
svarande de i Lagberedningens förslag till Rättegångsbalk, förra delen, kapitlet 16
§§ 9 och 12 intagna föreskrifter angående doms kungörande för svarande, som ej
fått stämningen sig tillställd och ej heller sjelf eller genom fullmäktig i saken till-
städesvarit, äfvensom angående tid för vads anmälande i berörda fall, dels ock den
inkonseqvens, som skulle uppstå i lagstiftningen, derest 11 kapitlet 7 § Rättegångs¬
balken förändrades i angifna syfte, under det att 2 kapitlet 3 § Utsökningsbalken
lemnades oförändrad; samt att det vore mindre egentligt att med den af Riks¬
dagen ifrågasätta förändring bibehålla sista punkten af paragrafens nuvarande
innehåll orubbad.
Enär, på sätt berördt är, erforderliga garantier till betryggande af svaran¬
dens rätt uti det ifrågavarande förslaget saknas; och då härtill jemväl kommer,
att den förmån, förslaget åsyftar att bereda kärandepart, utan tvifvel ofta skulle,
i fall der stämningen inom viss tid herde vid äfventyr af talans förlust svaranden
delgifvas, komma . att, synnerligen å de orter der ting mera sällan hållas, till¬
intetgöras genom bestämmelsen derom att det ankomme på rätten att förordna om
stämningens delgifvande genom kungörelse i tidningarne, har Kongl. Maj:t funnit
Sig icke kunna bifalla Riksdagens ifrågavarande förslag.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
CARL.
Axel Adlercreutz.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 6.
13
Utdrag af protokollet öfver justitie-departemcnts-
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti
Statsrådet å Stockholms slott Lördagen den 7
Januari 1871,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Grefve Wachtmeister,
Statsråden: Bredberg,
Abelin,
Friherre Leijonhufvud,
Wennerberg.
Bergström,
Friherre Alströmcr.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern uppläste härefter till justering
förslag till skrifvelse till Riksdagen i anledning af en vid sistförfluten riksdag beslu¬
tad lagförändring;
Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets till¬
styrkande, gilla berörda förslag, sådant det finnes detta proto¬
koll bilagdt, och förordnade att skrifvelse skulle i Öfverens¬
stämmelse dermed till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
G. V. Österdahl.