Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
i
N:o 33.
Af Herr von Kocli, Mls Samuel: Om förändrad lagstiftning an¬
gående vilkoren för bränvins tillverkning och försäljning.
Jag föreslår vördsamt:
att förordningen angående vilkoren för tillverkning af brän¬
vin måtte erhålla den lydelse (bil. A) innefattar, eller, med
undantag af skattesiffran, alldeles densamma som Bevillnings¬
utskottets förslag af år 1870;
att förordningen angående vilkoren för försäljning af brän¬
vin måtte erhålla den lydelse (bil. B) innefattar;
att nuvarande afgifter för tillverkningen, 70 öre, och för
utskänkningen, 40 öre, för hvarje kanna, sammanslås och med
110 öre per kanna bränvin, som i landet tillverkas och förbru¬
kas, ingår till statsverket; samt
att för de andelar af afgifterna för minuthandel och utskänk-
ning af bränvin, landsting, hushållningssällskap och kommuner
hittills varit berättigade erhålla, de ersättas af statsmedel med
högst följande belopp, nemligen:
till Stockholms stad....................................................... 377,450 B:dr
» Stockholms län ........................................................ 30,730 »
» Upsala län.................................................................... 38,780 »
■» Södermanlands län .......... 63,690 »
» Östergötlands län .................................................... 81,380 »
» Jönköpings län.............................................. 31,650 »
» Kronobergs län .................................... 9,210 »
» Calmar län ................................................................ 60,280 »
Transport 693,170 R:dr
Bih. till Iiilesd. Prot. 1871. 1 Samt. 2 Afä. 1 Band. é Käft.
1
2
Motioner i Första Kammaren, N-.o 33.
Transport 693,170 R:dr
till Gotlands län ............................................................ 22,100 »
n Blekinge län ............................................................ 28,480 ”
» Christianstads län ................................................ 40,330 »
» Malmöhus län .............................. 164,880 ”
» Hallands län ............................................ 26,140 »
» Göteborgs län ........................................................ 229,880 ”
» Elfsborgs län............................................................ 46,450 »
n Skaraborgs län ........................................................ 61,420 »
» Wermlands län........................................................ 49,7 50 »
» Örebro län ................................................................ 38,070 »
» Westmanlands län ................................................ 78,460 »
» Kopparbergs län .................................................... 50,420 ”
» Gefleborgs län ........................................................ 47,160 »
» Wester-Norrlands län ........................................ 17,240 »
» Jemtlands län ........................................................ 4,220 ”
» Westerbottens län ................................................ 4,870 »
» Norrbottens län........................................................ 14,030 ”
Summa 1,617,070 Ii:dr;
denna ersättning skall utaf den inflytande bränvinsskatten
utgå, dock ej med mera än 14 procent af den debiterade
bruttoinkomsten för hela riket, efter afdrag allenast för hvad
vid utförsel af bränvin i erlagd bränvinsskatt under året blifvit
restitueradt;
att derest det sålunda anvisade beloppet, 14 procent af
bränvinsskatten, icke skulle blifva tillräckligt för hela det er¬
sättningsbelopp, som i andra punkten är högst medgifvet, alla
i samma belopp inbegripna poster skola i mån al bristen ned¬
sättas ;
att, derest åter öfverskott å nämnda 14 procent af brän¬
vinsskatten skulle uppstå, detta öfverskott skall öfverlemnas till
Riksgälds-kontoret för bildande af en amorteringsfond, hvarmed
ersättningen för de förra försäljningsafgifterna må kunna på en
gång eller successivt aflösas;
att denna ersättning skall utgå qvartalsvis, på sätt och i
den ordning Kongl. Maj:t vidare bestämmer; samt
Motioner i Första Kammaren, N-.o 33.
3
att för de månader af innevarande år, som efter nya för¬
säljningsårens ingång återstå, ersättningen skall, oberoende af
bränvinsskattens blifvande, belopp, utgå med 387,490 R:dr ocli
sålunda fördelas;
|
|
Inom
|
|
Inom
|
|
1
|
|
1
1
|
|
|
|
städerna.
|
landsbygden.
|
Summa.
|
I rundt tal.
|
|
|
It.dr
|
öre
|
R:dr
|
öre
|
R:dr
|
öre
|
R:dr
|
öre
|
Stockholms stad
|
|
94,361
|
50
|
—
|
—
|
94,361
|
50
|
94.360
|
—
|
Stockholms
|
län........................
|
5,346
|
75
|
1,557
|
50
|
6,904
|
25
|
6,900
|
—
|
Upsala
|
tf
|
8,669
|
50
|
684
|
33
|
9,353
|
83
|
9,350
|
—:
|
Södermanlands
|
tf
|
13,649
|
50
|
1.515
|
—
|
15,164
|
50
|
15,160
|
—!
|
Östergötlands
|
tf
|
1 7.330
|
25
|
2,009
|
33
|
19,339
|
58
|
19,340
|
-M
|
Jönköpings
|
tf
|
6,588 25
|
882
|
33
|
7.470
|
58
|
7,470
|
—!
|
Kronobergs
|
tf
|
1,1 77 50
|
750
|
33
|
1,927
|
83
|
1,930
|
—
|
Calmar
|
tf
|
12.920
|
7 5
|
1.432
|
83
|
14,353
|
58
|
14,350
|
—
|
Gotlands
|
tf
|
4,936125
|
391
|
83
|
5,328
|
08
|
5,330
|
—
|
Blekinge
|
tf
|
5,061
|
25
|
1,372
|
67
|
6,433
|
92
|
6,430
|
—
|
Christianstads
|
tf
|
5,621
|
—
|
2,973
|
67
|
8,594
|
67
|
8,590
|
—
|
Malmöhus
|
tf
|
37,069
|
50
|
2,767
|
17
|
39,836
|
67
|
39,840
|
—
|
Hallands
|
tf
|
5,098
|
—
|
958
|
67
|
6,056
|
67
|
6,060
|
—
|
Göteborgs
|
tf
|
50,477
|
|
4,661
|
33
|
55,138
|
33
|
55,140
|
|
|
Elfsborgs
|
tf
|
8,875
|
—
|
1,825;33
|
10,700
|
33
|
10,700
|
—j
|
Skaraborgs
|
tf ........................
|
13,254
|
—
|
1,400
|
67
|
14,654
|
67
|
14,650
|
-1
|
Wermlands
|
tf
|
10,808
|
_
|
1,086 67
|
11.894
|
67
|
11,890
|
:-1
|
Örebro
|
tf
|
7,931
|
75
|
1,057
|
83
|
8,989
|
58
|
8,990
|
--i
|
Westmanlands
|
tf .
|
18,397
|
|
811
|
67
|
19,208
|
67
|
19,210
|
-1
|
Kopparbergs
|
” ........................
|
6,556
|
|
4,033 33
|
10,589
|
33
|
10,590
|
—
|
Gefieborgs
|
tf
|
1 1,052 50
|
491
|
67
|
1 1,544 17
|
11,540
|
—+
|
Wester-Norrlands
|
tf
|
3,931:50
|
251
|
67
|
4.183
|
17
|
4.180
|
—
|
Jemtlands
|
tf
|
978 25
|
50 33
|
1,028 58
|
1.030
|
—
|
Wésterbottens
|
tf
|
1,079 75
|
91
|
33
|
1,171.08
|
1,170
|
1
|
Norrbottens
|
tf
|
2,855 25
|
435
|
|
3,290 25
|
3.290
|
--1
|
Summa R:mt R:dr
|
354,026
|
— 33,492 49 387,518 49
|
387,490
|
-|
|
4
Motioner i Företa Kammaren, N:o 33.
Dessutom hemställes:
att Riksdagen, genom underdånig skrifvelse, anhåller, det
Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana föreskrifter, att dels sprit,
som bevisligen blifvit använd för tekniska fabriker, varder all¬
deles eller till viss del befriad från bränvinsskatt, dels insmugg¬
ling af bränvin, i synnerhet från Danmark, måtte i möjligaste
måtto förekommas.
M o t i v e r:
I afseende å tillverkning slagen innefattade, enligt min tanke, hvarken hvad
här anfördes eller, så vidt protokollet utvisar, diskussionen i Medkammaren någon¬
ting af den vigt, att jag anser skäl vara att afvika från Bevillnings-utskottets för¬
slag i den delen. Till stöd för detsamma tillåter jag mig att här nedan lemna
från dess Betänkande N:o 8, pag. 2—8, följande utdrag:
»Den nuvarande beskattningen å inhemskt bränvin sönderfaller i tre olika av¬
gifter, nemligen en till statsverket ingående å tillverkningen samt en å minutförsälj¬
ningen och en å utskänkningen, hvilka båda senare efter fastställda grunder fördelas
emellan kommunerna, hushållningssällskapen och landstingen. Den förstnämnda af-
giften är väl egentligen en förbrukningsskatt, men sjelfva det sätt, hvarpå den, i
afsigt att icke allenast öfvervaka statens rätt, utan ock att inskränka sjelfva brän-
vinstillverkningen, blifvit bestämd att erläggas, utöfvar ett sådant tryck på denna i
sig sjelf dock hvarken skadliga eller onyttiga näring, att afgiften kan sägas i icke
ringa mån af densamma utgöras. De senare afgifterna åter, de å minutering och
utskänkning, lida i främsta rummet af den gemensamma olägenheten att ytterst ojemnt
drabba förbrukningen, enär allt bränvin, som försäljes i parti af 15 kannor eller der¬
öfver, är från deras erläggande befriadt. Derjemte måste det visserligen eikännas
att stadskommunerna, genom rättigheten att till ett enda för dess räkning bedrifvet
bolag öfverlemna all minuthandel med och utskänkning af bränvin samt att sålunda
i sin hand monopolisera den mindre försäljningen af en ännu allmän förbrukningsvara,
erhållit en godtycklig makt att beskatta icke endast sina egna, utan stundom äfven
kringliggande landskommuners medlemmar, hvilken icke sällan blifvit alltför hänsyns¬
löst utöfvad och framkallat berättigade klagomål, på samma gång den äfven kunnat
förleda stadens myndigheter att af omsorg för de finansiela intressena förbise det
egentliga syftemålet vid öfverlemnandet af denna vidsträckta rättighet eller att bereda
staden en större förmåga att öfvervaka och upprätthålla den allmänna ordningen.
Samtliga dessa missförhållanden påkalla en reform, i syfte att dels från tillverknin¬
gen aflyfta bränvinsbeskattningen, dels jemnare fördela densamma, dels slutligen be¬
reda kommunerna tillfälle att ordna den mindre försäljningen af bränvin med uteslu¬
tande hänsyn till sina sedliga intressen. — Utskottet har, med anslutning i hufvud-
sakliga delar till den af Herr Fr. A. Forssbeck inom Andra Kammaren väckta mo¬
Motioner i Borsta Kammaren, N:o 33.
5
tionen (N:o 236), ansett dessa syftemål lättast och säkrast kunna vinnas genom att
förena de nu utgående tre afgifterna till en enda förbrukningsskatt å allt inom landet
tillverkadt och förbrukadt bränvin, hvilken skulle utgöras, då varan utan vidare kon¬
troll från Statens sida utginge i den allmänna handeln, samt odelad tillfalla stats¬
verket, hvilket åter skulle lemna kommunerna, hushållningssällskapen och landstingen
skälig ersättning för deras genom försäljningsafgifternas indragning förlorade inkomster.
Bland de till brännerihandteringens tryckta ställning bidragande orsaker torde
stadgandet om skattens erläggande förskottsvis för half tillverkningstermin i sender
vara en af de förnämsta. Såsom af det, för utarbetande af förslag till ny författ¬
ning angående vilkoren för bränvins tillverkande, vid 1853—1854 årens riksdag till¬
satta Utskotts betänkande kan inhemtas, voro anledningarne till detta stadgande dels
omsorgen att betrygga statens rätt till fullständigt åtnjutande af denna afgift, dels
äfven önskan att återhålla dem, hvilka kunde lättsinnigt vilja försöka en handtering,
hvartill de egde hvarken kapital eller erfarenhet. Följden häraf har naturligen blifvit,
att afgiften kommit att utgöra en beskattning direkt på tillverkningen, i stället för,
såsom dock skäligt vore, på förbrukningen af bränvin, och om äfven i allmänhet till¬
verkaren kunnat genom förhöjdt pris på sin vara återtaga detta af honom erlagda
skattebelopp, och således förbrukningen fått i sista hand detsamma vidkännas, har
dock äfven tillverkningen genom detta beskattningssätt drabbats af ganska betydande
olägenheter. Då likväl statens rätt otvifvelaktigt kan fullt betryggas äfven utan en
dylik förskottsbetalning, och då något statens förmynderskap lika litet för denna klass
af näringsidkare som för hvarje annan, synes böra vidare ifrågakomma, har Utskottet
ansett dessa olägenheter böra undanrödjas genom antagande af lämpligare, näringen
mindre förlamande stadganden angående denna beskattnings utgörande.
Det är till en del af sådan anledning, som Utskottet velat underställa Riks¬
dagens pröfning förslag till författning, i syfte att från tillverkningen till förbrukningen
öfverflytta bränvinsbeskattningen, hvilken följaktligen skulle erläggas först i det ögon¬
blick tillverkaren vill fritt disponera sin vara, och denna utgår i handeln för inhemsk
konsumtion. Utskottet har i sådant hänseende funnit sig böra föreslå, att tillverkare
af bränvin, derest han icke vill förskottsvis inbetala större eller mindre del af afgiften
och derigenom förvärfva rätt att i mån af tillverkningens fortgång disponera ett mot¬
svarande belopp af tillverkningen, må kunna inlägga den del af sin tillverkning, för
hvilken skatt icke blifvit erlagd, i särskild!, enligt lemnade föreskrifter inrättadt för-
varings- eller nederlagsrum, att derstädes under kontrollörs lås förvaras, på sätt och
under vilkor som författningsförslaget närmare redovisar, samt att tillverkare, som efter
slutad bränning vill fortfarande och utan afgifters erläggande behålla sin vara på så¬
dant nederlag, må dertill ega rätt intill det nya bränvinsårets början, eller den|l
Oktober, mot erläggande af en bestämd nederlagsafgift till staten samt med vilkor
att nederlagsmagasinet under hela tiden förblifver under af Konungens Befallnings-
6
Motioner i första, Kammaren, N:o 33.
hafvande tillförordnad tillsyningsman uppsigt — att för längre tid medgifva denna
nederlagsrätt vid talrika inom landet spridda brännerier har ansetts kunna medföra
icke obetydlig svårighet, men då, enligt Utskottets åsigt, beskattningen skall utgöras
först vid varans utlemnande till konsumtion inom landet, och antingen tillverkaren
sjelf eller köparen torde vilja dels än vidare innehålla, dels äfven exportera densamma,
i hvilket sednare fall någon beskattning icke bör ifrågakomma, har blifvit föreslaget,
att bränvin må från bränneri eller nederlag vid bränneri kunna föras till ort med ne¬
derlagsrätt, att derstädes under vederbörande tullförvaltnings uppsigt och kontroll upp¬
läggas. Föreskrifter angående å sådant nederlag upplagdt bränvins behandling i af¬
seende å sättet för uttagning, afgiftens erläggande, tiden för nederlagsrätten o. s. v.
hafva ansetts böra af Kongl. Maj:t meddelas i närmaste likhet med hvad för ut¬
ländska varor å tullnederlag redan är stadgadt.
Fördelarne af ett dylikt beskattningens ordnande synas Utskottet obestridliga.
Tillverkaren eller köparen af bränvin kunna derigenom, utan hinder af på beskatt-
ningssättet beroende kostnader och olägenheter, behålla sin vara, till dess de finna
densammas afyttrande med sin fördel förenligt, och sålunda äfven med mindre svå¬
righet upprätthålla sin konkurrens på utlandets spritmarknader. En annan, icke min¬
dre betydande fördel häraf torde äfven få anses ligga i bränvinstillverkningens jemnare
reglerande efter tillgången på inhemska råämnen, enär öfverskottet af en rik, men
mindre god skörd sålunda bör kunna lättare tillgodogöras genom förvandling till sprit¬
vara, som antingen exporterades eller upplades till framtida behof och derigenom dels
ett kommande års möjligen knappare och dyrbarare skörd undgå att häråt tagas i
anspråk för tillfredsställande af landets förbrukning af bränvin, dels äfven såväl rå¬
varan som bränvinet otvifvelaktigt vida mindre komma att underkastas de starka pris-
vexlingar, som nu i hög grad störa ej mindre produktionen än omsättningen.
I anledning af dessa förändräde föreskrifter angående tiden och sättet för
beskattningens utgörande har Utskottet äfven föreslagit upphäfvande af den tillåtna
bränningstidens nu stadgade indelning i vissa terminer. De nuvarande stadgandena derom
utgöra eu qvarlefva från den första perioden af denna lagstiftning, då man, för att
hämma det öfverklagade bränvinsöfverflödet, ansåg sig böra i möjligaste måtto hämma
äfven sjelfva tillverkningen och följaktligen endast för en mycket kort tid af året lem-
nade tillåtelse att bränna. Småningom har man dock frångått denna åsigt, och nu¬
mera icke allenast utsträckt tiden för bränvinsbränning till hela den period af året,
då den med fördel kan bedrifvas, utan äfven lemnat hvarje tillverkare full rätt att
begagna hela denna tid för sin handterings utöfvande, under det likväl terminsindel-
uingen blifvit bibehållen i samband med åtskilliga föreskrifter om förskottsafgiftens
betalande. Då emellertid detta händteringens ovilkorliga bindande vid vissa terminer
hädanefter, och så vida Utskottets ofvan framställda förslag vinner bifall, icke blifver i
något afseende behöflig!, men deremot förorsakar tillverkaren betydande olägenheter och
stundom äfven kostnader, hafva stadgandena derom bort ur författningen utgå och till¬
Motioner i Första Kammaren, K:o 33.
7
verkaren lemnas frihet att efter erhållande af tillståndsbevis för bränvinsbränningens
bedrifvande utöfva sin handtering under den längre eller kortare tid af bränningsåret,
han sjelf kan finna med sin fördel förenlig.
Det nu gällande förbudet mot bränvins tillverkning under sommarmånaderna
eller från den 1 Maj till den 1 Oktober har deremot, enär i allt fall rörelsen under
denna tid icke lärer kunna med fördel bedrifvas, blifvit bibehållet, likasom - äfven,
ehuru med några modifikationer, föreskrifterna angående ett högsta och minsta till-
verkningsbelopp på dygn. Den högsta tillverkningen på dygn har sålunda blifvit bi¬
behållen vid 1,200 kannor, då deremot den minsta, för att tillmötesgå, så vidt lämp¬
ligt och möjligt funnits, från flera håll uttalade önskningar, blifvit nedsatt till 200
kannor. På det likväl genom denna nedsättning icke tillverkningen vid något bränneri
matte blifva alltför obetydlig i förhållande till de af statsverket bestridda kostnaderna
för kontrollen, har Utskottet trott sig böra föreslå ett stadgande angående det minsta
tillverkningsbelopp i sin helhet, för hvilket skatt får utgöras, och föreslagit detta be¬
lopp till 3,000 kannor, motsvarande en bränningstid af 15 på hvarandra följande
dygn med den minsta tillåtna tillverkning.
I sammanhang med denna öfverflyttning till förbrukningen af den hittills för
tillverkningen utgående afgift böra äfven, enligt Utskottets åsigt, de nu å minutering
och utskänkning lagda särskilda afgifter upphöra och sammanslås med tillverknings-
afgiften till en enda beskattning å all förbrukning af bränvin, att utgöras då brän-
vinet från bränneri eller nederlag uttages till förbrukning inom landet och icke vidare
från statens sida underkastas någon kontroll. Skälen till eu dylik åtgärd äro lätt
insedda. Enligt sammandrag af erhållna uppgifter å det kannetal bränvin, hvarför
försäljningsafgifter blifvit erlagda under försäljningsåren 1866—67, 1867—68 och
1868—69 har detsamma i medeltal för år utgjort inom städerna 4,042,912 och
i landsorten 567,074 eller tillsammans 4,609,986 kannor. Bränvinstillverkningen
i riket har i medeltal åren 1866—68 utgjort 12,615,653 kannor, samt åren
1867—69 11,533,517 kannor och kan således i medeltal antagas till 12 millio¬
ner. Lägges dertill införseln öfver utförseln, i medeltal åren 1866 — 68 1,142,778
kannor, erhåller man en summa af 13,142,778, som torde uttrycka den inhemska
förbrukningen under dessa år, om man afser från den olofligt införseln, hvilken i allt
fall icke uppgår till någon betydligare qvantitet. Från detta sistnämnda kannetal måste
dock dragas hvad som blifvit för beredning af ättika och andra tekniska ändamål an¬
vända hvilket nan beräknas till 642,000 kannor, då det återstår såsom inom landet
förtärdt bränvin en qvantitet af 12,500,000 kannor. Af dessa uppgifter framgår
således, att endast något mera än Va af det inom landet förtärda bränvinet erlagt
förbrukningsskatt, och då derjemte uppmärksammas, att allt bränvin, som försäljes i
qvantitet af 15 kannor eller deröfver, är fritt från försäljningsafgift, och att följakt¬
ligen det egentligen är de mindre bemedlade klasserna, hvilka köpa sitt behof af
denna vara i smärre qvantiteter, som erlagi denna afgift, under det de formlig-
s
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
nare derifrån varit befriade, så måste detta förhållande, från synpunkten lika mycket
af rättvisa och billighet som af bränvinsafgiftens förmåga att gifva inkomst, på¬
kalla rättelse.
De nu utgående försäljningsafgifterna inflyta likväl icke till staten, utan för¬
delas enligt lagligen fastställda grunder emellan kommunerna, landstingen och hus¬
hållningssällskapen. Hvad beträffar stadskommunerna, var deras rätt att hvar för sig
draga ”särskild inkomst af bränvinsutskänkningen redan gammal och häfdvunnen, då
1855 års lagstiftning, i afsigt att såvidt möjligt minska förbrukningen af bränvin och
förmå kommunerna noggrann! öfvervälla försäljningen deraf, ålade såväl minutförsälj¬
ningen som utskänkningen af denna vara bestämda särskilda afgifter och foimligen
tillerkände kommunerna rätt att uppbära och fritt disponera hela den deraf flytande
inkomst, med undantag endast att åt hushållningssällskapen till upprätthållande af
deras allmännyttiga verksamhet lemnades en femtedel deraf. Sedermera har denna
lagstiftning hufvudsakligen förblifvit 'orubbad, med iakttagande dock deraf att vid
1862_63 årens riksdag en annan femtedel tilldelades landstingen, och för det när¬
varande fördelas dessa afgifter enligt förordningen angående försäljning af bränvin
sålunda, att landstingen och hushållningssällskapen erhålla hvardera en femtedel deraf,
samt att af de afgifter, som i stad inflyta, de återstående tre femtedelarne tillfalla
staden, men af dem, som från socknar å landet ingå, de tre femtedelarne aflemnas
i landränteriet, hvarifrån det för hela länet sammanlagda beloppet genom Konungens
Befallningshafvande fördelas på länets samtliga socknar i förhållande till hvarderas
folkmängd. Då således dessa vederbörande kunna åberopa dels gammal häfd, dels
lagligen bestämd rätt för åtnjutande af försäljningsafgifterna eller en dem motsvarande
inkomst, har det synts Utskottet obestridligt att, då nu en bättre och jemnare re¬
glering af en af de förnämsta skattebördorna påkallar dessa försäljningsafgifters upp¬
hörande eller rättare indragande till Staten, rättvisa ej mindre än billighet fordra,
att samtliga de kommuner och korporationer, som hittills njutit frukten af dessa af¬
gifter, nu erhålla icke allenast en ersättning derför, utan jemväl en ersättning, hvilken
så noggrann! som möjligt motsvarar den inkomst, de genom afgifternas indi agande
bevisligen förlorat. Om för denna uppfattning behöfdes ytterligare skäl, kunde visser¬
ligen anföras, att denna inkomst blifvit af kommunerna i allmänhet använd till verk¬
ligen samhällsnyttiga ändamål, till förbättrad skolundervisning, fattigvård, sundhetsvård
m. m., äfvensom att åtskilliga kommuner med Kongl. Maj:tS tillstånd upptagit lån
på längre tids amortering, hufvudsakligen grundad på den berättigade beräkningen af
ett fortfarande åtnjutande af denna inkomst.”
Beträffande ersättningsbelojipen, så har jag val icke här ofvan ansett mig
böra afvika från Bevillnings-utskottets berörda betänkande, då dessa belopp äro be¬
räknade på grund af, bland annat, officiela uppgifter angående försäljningsafgifterna
för de tre försäljningsår, hvilka slutats den 1 Oktober och den 1 November 1869,
och dylika uppgifter, hvarken för tidigare eller sednare år lära finnas. Kunde nuva-
Motioner i Första Kammaren, N:o 33. g
rande Bevillnings-Utskott erhålla sådana uppgifter för de fem försäljningsår, hvilka
slutades den 1 Oktober och den 1 November 1870, så hemställer jag att ersätt¬
ningsbeloppen bestämmas efter nettoinkomsternas medeltal dessa fem år, derest icke
sista året bland dessa anses vara en billigare grund, äfvensom att derest det, såsom
jag förmodar, skulle visa sig, att med en skatt af 1 R:dr 10 öre per kanna och för¬
höjd tull, i mån deraf å utländska spritdrycker, bruttoinkomsten bör kunna beräknas
till omkring 15 millioner, eller öfver 5 millioner mer än som påräknats uti Kongl.
Maj:ts Proposition, af dessa måtte anslås 3 millioner till statsverket och återstoden
till dels ersättning åt dem, hvilka hittills erhållit andel i bränvinsförsäljningsafgifterna,
dels lämpligt amorteringsbelopp af denna ersättning, dels ock, om öfverskott derefter
uppstår, till fördelning emellan landstingen och hushållningssällskaperna sålunda, att
för dem, som förut fått sig mindre ersättning tillagd, tillskott lemnades, så att hvarje
distrikt, efter folkmängden, mindre gynnade uppflyttades till det i sådant hänseende
närmast deröfver stående, intilldess slutligen alla landsting och hushållningssällskaper
fingo, i förhållande till folkmängden i hvarje distrikt, lika belopp utaf dessa hittills
ensamt för kommunala behof afsedda medel.
_ Vidkommande försäljningslagen, så faller den, enligt mitt förslag, till största
delen inom området af Konungens lagstiftningsrätt. Det går i en alldeles motsatt
riktning mot det år 1870 framlagda och afser, nästan uteslutande, att hejda supe¬
riet, så mycket jag tror omständigheterna tillåta, om något steg framåt derutinnan
nu skall kunna tagas.
Det nya 5 mom. 12 § är hemtadt från 5 § af Norska lagen af den 6
September 1845.
N. S. von Koch.
I
Bill. till Bifcsd. Prat. 1871. 1 Sami. 3 Afd. 1 Band. i Höft.
2
10
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
Bil. A.
till Förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin
Art. I.
Om rättighet till bränvinstillverlcning och tiden för dess utöfning.
§ 1.
Bränvin må tillverkas af en hvar, som är behörig att idka. fabriksrörelse
eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskild! skattlagd jord; och må
flere till bränvinstillverkning berättigade förena sig i bolag för bedrifvande af sådan
tillverkning. , , .
Öfverståthållaren, underståthållaren, landshöfding, landssekreterare, landskame¬
rerare, kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjensteman, domare på landet,
borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik embets- eller tjensteman,
kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst varande läkare, brännerikontrollör eller tillsynings¬
man, så ock i allmänhet embets- eller tjensteman,, som till följd af sin befattning
kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning eller kontroll derå, må dock
icke befatta sig med dylik tillverkning.
Å ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan Kronans jord,
som ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden; dock varde
den, som å den tid, Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 18 Januari 1855, angående
vilkoren för bränvins tillverkning, kungjordes, på grund af kontrakt med Kronan, veder¬
börande myndighet, korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare eller arren¬
dator sådan jord innehade, för sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka brän¬
vin, på sätt om jordinnehafvare 'stadgadt är, likväl icke i något fall längre än samma
kontrakt gäller.
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
11
§ 2.
Den, som vill tillverka bränvin, utan att genom jords innehafvande vara der¬
till behörig, göre derom ansökning, om han å landet bor, hos Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i länet och, om han i stad är boende, hos magistraten. Vid ansök¬
ningen foges bevis, som hans behörighet styrker. Derest sökanden finnes vara till
handteringens utöfning behörig, varde tillståndsbevis för honom utfärdadt.
§ 3.
Bränvinstillverkning skall, så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda
dess inställande, vara tillåten från klockan 't2 på dagen första helgfria dag i Ok¬
tober månad till första lielgfria dag i Maj manad det derpå följande året vid
samma timme.
JBränvinstillverkningen ma under ofvannämnda tidrymd utöfvas under huru
lång tid som helst', och vare tillverkningen derunder begränsad emellan 200 och
1,200 kannor i medeltal för hvarje tillverkning sdygn samt minsta tillverkningen
vid något bränneri 3,000 kannor, allt af normalstyrka, hvarmed i denna författ¬
ning förstås sådant bränvin, som innehåller 50 procent alkohol vid + 15° å
Celsii thermometer.
Med tillverkning sdy gn förstås tiden från klockan 12 på dagen den ena till
samma timma å nästföljande helgfria dag.
Om bränneri eller deri begagnad redskap genom vådeld eller annan olycks¬
händelse väsendtligen skadas eller ock Kongl. Maj:t pröfvar skäligt att bränvins-
bränning under i allmänhet tillåten tid inställa, skall den här förut bestämda
minsta tillverkning beräknas efter det antal tillverkning sdygn, som förflutit från
och med det, då tillverkningen enligt gjord anmälan skolat begynna, till det, hvar¬
under bränvinsbränningen af någon utaf dessa anledningar blifva afbruten.
Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej medgifven från klockan
10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan
dag; dock att, om för särskilda tillverkningsmethoders begagnande undantag från
denna bestämmelse skulle befinnas oundgängligen nödigt, sådant undantag ma kunna
af Kongl. Maj:t på särskild ansökning medgifvas.
§ 4.
För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek och beskaf¬
fenhet som helst, med de inskränkningar allenast, som för kontrollens handhafvande
äro eller varda föreskrifna.
12
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
§ 5.
Bränvinstillverkning skall minst 14 dagar före den, då tillverkningen är af-
sedd att begynna, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen anmälas, samt
dervid tillika uppgifvas så väl stället för tillverkningens bedrifvande, som ock den
dag, då den skall taga sin början. Vid anmälningsskriften foges antingen tillstånds¬
bevis, som i § 2 omförmäles, eller ock bevis att tillverkaren eger eller innehar sär¬
skild! skattlagd jord. Af bolag tillämnad tillverkning skall anmälas af någon bland
bolagsmännen med uppgift på samtlige delegare i bolaget. Finner Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande hinder för handteringens utöfvande icke möta, varde för tillver¬
karen tillståndsbevis utfärdadt.
Bränvinstillverkningen må ej begynna förr än ifrågavarande bevis blifvit
för den vid bränneriet anställde kontrollören uppvisadt.
§ 6.
Den, som till bränvinstillverkning sig anmält, men, innan tid för sådan
tillverknings utöfvande inträdt, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande återkallar
sin anmälan och det erhållna tillverkning sbeviset återställer, va,re endast skyldig
att ersätta de kostnader, som enligt Kongl. Maj:ts Befallning skaf v andes pröfning
för kontrollörs inkallande till tjenstgöring möjligen uppstå.
§ 7.
Vill bränvinstillverkare före den allmänna bränning stidens utgång med ■
handteringen upphöra, bör han minst fem dagar förut derom göra skriftlig an¬
mälan hos på stället tjenstgörande kontrollören, hvilken det då åligger att dels
lemna tillverkaren bevis att sådan anmälan skett, dels ofördröjligen till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande äfvensom vederbörande kronobetjent meddela uppgift om
tiden, då i anledning af sådan anmälan tillverkningen kommer att upphöra.
Uti bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra, må
den ej efter den utsatta tiden ega rum utan förnyad anmälan, som i § 5 sägs.
§ 8.
Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem dagar efter den i
anmälan uppgifna tid, åligger det bränvinstillverkaren att till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande inbetala kontrollör sarf v odet för hela den tid, hvarunder an¬
mäld bränvinstillverkning icke utöfvats.
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
13
Skulle bränvinstillverkning afbrytas utan sådan anmälan, som i § 7 om-
förmäles, eller utan att olyckshändelse, hvarom i § 3 säges, dertill varit vållande och
ej inom fem dagar ånyo företages, åligger det bränvinstillverkaren att jemväl för
den tid, hvarunder bränvinstillverkningen sålunda varit inställd, till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande inbetala belöpande kontrollörsarfvodet.
§ 9.
Öfver anmälningar och uppgifter, som enligt §§ 5, 6 och 7 till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande inkomma, läte han erforderliga förteckningar, för kontroll och efter¬
syn, tillställas vederbörande kronobetjente samt öfverkontrollörer och tillsyningsman.
Kronobetjent skall af förteckning, som honom tillställes, låta, inom åtta dagar
från emottagandet, i sitt distrikt anslå afskrift i sockenstuga eller, der sådan ej finnes,
å annat lämpligt ställe i socknen.
§ 10.
Bränvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning äfven under
Maj till och med September månader må af Kongl. Maj:t kunna medgifvas under
vilkor, som dels i §§ 12 och i3 äro stadgade, dels ock ytterligare af Kongl.
Maj:t pröfvas erforderliga.
§ 11.
Vid ättiksberedning eller annan fabrikation får bränvinstillverkningsredskap icke
begagnas af den, som ej till bränvinstillverkning berättigad är, eller under andra vil¬
kor, än som för bränvinstillverkning äro gällande.
Art. II.
Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.
§ 12.
För bränvin, som inom landet tillverkas och förbrukas, skall erläggas
afgift med 7 B:dr 10 öre per kanna af normalstyrka.
Vid utförsel af svenskt bränvin, för hvilket nämnda afgift blifvit erlagd,
åtnjutes restitution af samma afgift, efter hvad i särskild författning är eller
varder stadgadt.
14
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
§ 13.
Oberäknadt deri afgift, som i nästföregående § bestämmes, skola i nedan»
nämnda fall följande särskilda af gifter erläggas, nemligen:
a) trettio öre för hvarje kanna bränvin af normalstyrka, som, i samman¬
hang med pressjästberedning, enligt särskildt nådigt tillstånd tillverkas under Maj
till och med September månader; och
b) trettio öre för hvarje kanna bränvin af normalstyrka, hvarmed till¬
verkningen vid något bränneri öfverstiger den högsta tillverkning, som enligt § 3
tillåten är.
Har åter tillverkningen vid något bränneri icke uppgått till det minsta
belopp, som i sistnämnda § är bestämdt eller 200 kannor i medeltal under hvarje
tillverkning sdygn, som förflutit från och med det, då bränvinsbränningen enligt
skedd anmälan skolat begynna, till och med det, hvarunder tillverkare enligt §§
3 eller 7 egt att med handteringen upphöra, antingen afverkningen derunder oaf¬
brutet fortgått eller ej; eller har brärvinsbränningen, utan att någon af de i §
3 uppgifna anledningar varit dertill vållande, upphört, förr än minst 3,000 kan¬
nor bränvin af normalstyrka blifvit tillverkade, skall jemväl för slcilnaden emellan
det minsta tillåtna tillverkningsbeloppet och det tillverkade lcannetalet erläggas en
afgift af 30 öre per kanna.
De i denna § bestämda särskilda af gifter skola inom 14 dagar efter till¬
verkningstidens slut och jemlikt uträkning, som kontrollören åligger att till brän-
vinstillverkaren genast aflemna, af denne till landtränteri inbetalas; hörande
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i annat fall låta samma afgifter ofördröjligen
utmäta, hvar emellertid det vid bränneriet tillverkade och vid bränning stidens slut
qvar var ande bränvinet skall utgöra underpant äfven för dessa af gifters behöriga
erläggande.
§ 14.
Bränvinstillverkare vare obetaget att antingen förskottsvis till landtränte¬
riet mbetala den i ,§ 12 bestämda bränvinsskatt, dock icke för mindre än 1,500
kannor hvarje gång, och i mån af tillverkningens fortgång fritt disponera öfver
en mot den erlagda skatten svarande myckenhet bränvin, eller ock att upplägga
det tillverkade bränvinet på nederlag under offentlig kontroll samt endast i män
af från nederlaget skeende uttag af varan erlägga den derå belöpande af giften.
Dar tillverkare erlagt skatten förskottsvis och landtränteriets qvitto derå
till den vid bränneriet anställde kontrollör aflemnat, ege denne, i mån af till¬
verkningens fortgång samt efter verkställd uppmätning af bränvinet, till tillver-
i
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
15
Tcarens fria förfogande utlemna så stort belopp, som mot den förskottsvis erlagda
afgiften svarar.
Vid olyckshändelse, såsom i § 3 sägs,, må återbäring beviljas af så stor
del af den förskottsvis erlagda afgiften, som ej motsvaras af tillverkadt och ut¬
taget bränvin. Ansökan derom, åtföljd af undersökning shandlingar om olycks¬
händelsens tillkomst och förloppet dervid, ingifves till Kongl, Maj:ts Befallnings¬
hafvande, hvilken ansökningen prof var och sitt beslut Kongl. Majits och Bilcets
Kammarrätt underställer.
§ 15.
T)et tillverkade bränvinet skall, såvidt afgiften derför icke blifvit i för¬
skott erlagd, uppläggas uti af tillverkaren för ändamålet uteslutande upplåtet,
enligt i gällande ordningsstadga för bränvinsbrännerierna i riket gifna föreskrifter
inrättadt samt i närheten af bränneriet beläget magasin eller nederlag srum, försedt
med tvänne olika lås, hvilkas nycklar skola förvaras, den ena hos bränvinstill-
verkaren och den andra hos kontrollören.
Bränvin, som sålunda på nederlag upplägges, skall vara uppmätt och
profvadt af kontrollören, som öfver antalet kärl samt det uppmätta innehållet, så
till kannetal som styrka, förer journal, i hvilken jemväl dagen för uppmätningen
och den påförda skattens belopp noggrannt införas; skolande kontrollören förse
hvarje kärl med ordningsnummer samt påteckning ej mindre om dagen, då det¬
samma blifvit å nederlaget upplagdt, än ock om det deri innehållna bränvinets
kannetal och styrka.
Tillverkaren eller hans befullmäktigade ombud anteckne i journalen hvarje
gång bränvin å nederlaget upplägges sitt erkännande i afseende å mätningen och
profningen. Uppstår rörande det uppmätta bränvinets styrka tvist, förfares såsom
i § 32 sägs och resultatet af den verkställda undersökningen införes i journalen.
§ 16.
Vill tillverkare, sedan han med bränvinstillverkningen upphört, fortfarande
Och utan afgiftens erläggande bränvinet å nederlagsmagasin vid bränneriet behålla,
ege dertill rätt intill den i Oktober, med vilkor dels att skriftlig anmälan derom
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande göres minst 10 dagar före tillverkningens
upphörande, dels att magasinet förblifver under uppsigt af tillsyningsman, som
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillförordnar, samt dels emot erläggande för
hvarje helt tusental kannor bränvin af normalstyrka, som vid tillverkningens upp¬
hörande å nederlaget qvarligger, af en nederlagsaf'gift af tio Biksclaler, hvilken
betalas i sammanhang med öfriga af gifter, då första uttagningen från nederlaget
16
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
sker; varande den minsta nederlag saf gift, som må erläggas, trettio JR:dr, äfven
om ett deremot svarande kannetal bränvin ej blifvit å nederlaget inlagdt.
För hvarje förrättning, utöfver en gång i veckan, som dylik tillsynings¬
man på grund af tillverkarens begäran vid nederlaget verkställer, vare tillverkare
pligtig att godtgöra till syning smannen med två Riksdaler.
Om bränneri, der nederlag, hvarom i föregående § säges, finnes, under
den allmänna tillverkningstiden ånyo sättes i gång, skall nederlaget i enlighet med
föreskrifterna i ordning sstadgan öfvertagas af den i tjenstgöring inträdande kon¬
trollören; och om, efter den förnyade tillverkningens upphörande, tillverkaren vill
låta bränvin å nederlaget qvarligga, ege han dertill rätt, emot iakttagande af
ofvan meddelade föreskrifter och erläggande af fastställd nederlagsafgift för det
kannetal, hvarmed bränvinet då öfverskjuter det, som vid den förnyade tillverk¬
ningens början å nederlaget qvanlag.
§ 17.
Går å nederlag upplagdt bränvin genom vattunöd, vådeld eller annan
olyckshändelse förloradt och förekommer dervid ej något, som godsegare till last
läggas kan, må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter föregången undersökning
medgifva befrielse från i § 12 stadgad afgift för hvad sålunda förstördt blifvit.
För all annan minskning i det upplagda bränvinets kannetal eller styrka
medgifves ej lindring i af giften, utan bör densamma erläggas för hvad enligt jour¬
nalen blifvit å nederlaget upplagdt; egande Kronan härför panträtt ej endast i
i det å nederlaget liggande bränvinet, utan äfven, i fall detta ej befinnes till¬
räckligt, i all bränneriredskap.
§ 18.
Önskar tillverkaren bränvin ur nederlaget uttaga, göre derom anmälan hos
kontrollören eller tillsyningsmannen, som egen utlemna det belopp, för hvilket till-
verkningsafgift blifvit till länets ränteri inbetald; dock endast helt eller hela kärl
och för hvarje gång ej mindre än 7,000 kannor af normalstyrka, så framt så
mycket på nederlaget qvarligger. Dagen för uttagningen och kärlens nummer an¬
tecknas i journalen, deri ränteriqvittensets datum äfvensom tillverkarens qvitto å
det uttagna beloppet skola införas eller bifogas.
§ 19.
Nederlagsrätt för inom landet tillverkadt bränvin vare derjemte medgifvett
å ort, hvarest allmän nederlagsrätt för utländska tullpligtiga varor åtnjutes, under
Motioner i Företa Kammaren, N:o 33,
17
enahanda vilkor, som med afseende å dylik allmän nederlagsrätt finnas i Tull¬
stadgan för Arrak, Konjak och Jlhum föreskrifna och på nederlag af inom lan¬
det tillverkadt bränvin kunna ega tillämpning; skolande uppbörd och redovisning
för på sadant nederlag upplagdt bränvin ombesörjas af vederbörande tullförvalt¬
ning i enlighet med de närmare föreskrifter, som af Kongl. Maj:t varda med¬
delade.
§ 20.
Vill egare af bränvin detsamma från bränneri eller från nederlag i bränneri-
magasin till sådant nederlag, som i förestående § 19 omförmäla, försända, in¬
betala mot qvitto i vederbörande landtränteri så stor afgift, som, enligt § 12,
motsvarar det belopp, han vill sålunda öfverflytta; dock icke för mindre än 1,000
kannor af normalstyrka. Då ränteriets qvittens till kontrollören eller tillsynings¬
man öfverlemnas, skall denne till egarens förfogande från nederlag smagasinet ut¬
lemna högst det kannetal, som mot den inbetalda af giften svarar, dock endast på
helt eller hela kärl, och dervid i enlighet med nederlags-journal och faststäldt
formulär utfärda förpassning å de kärl, som sålunda blifvit utlemnade. På gods¬
ägare ankomme det derefter att till nederlaget lata det uttagna bränvinet transportera
samt detsamma derstädes upplägga; och erhålle han, sedan tullnederlagets före¬
ståndare förvissat sig om de till nederlag anmälda kärlens innehåll, om upplägg¬
ningen i föreskrifven form affattadt bevis. Mot öfverlemnande af detta bevis till
kontrollören i bränneriet eller till syning smannen må. till godsegaren på nytt och
på enahanda sätt från brännerimagasinet utlemnas en motsvarande myckenhet brän¬
vin, att af honom sammaledes till nederlaget öfverflyttas och så allt vidare, till
dess magasinet sednast inom föreskrifven tid, den 1 Oktober, blifvit fullständigt
utrymdt.
Finnes öfverflyttning af bränvin från nederlag vid bränneri till tullneder¬
lag kunna med tillbörlig säkerhet för statsverket verkställas under andra vilkor
och kontroller än de bär ofvan sagda, må den af Kongl. Maj:t medgifvas enligt
de särskilda föreskrifter, som af Kongl. Maj:t för ändamålet varda meddelade.
Art. III.
Om bränvins distillering och rening.
§ 21.
Vill någon under den tid, då han till bränvistillverkning är berättigad, distillera
bränvin, må sådant ske utan särskild afgift, dock under tillsyn af kontrollör.
Bih. till Biksd. Prof. 1 Sami. ä Afd. 1 Band■ 4 Höft.
3
18
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
§ 22.
Bränvins distillering må dessutom såsom särskild näring under alla tider af
året kunna utöfvas med redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst.
Ansökan om sådan distilleringsrätt å landet göres hos Kongl. Maj ^^Befall¬
ningshafvande och i stad hos magistraten, som, då tillstånd dertill meddelas, skall
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom genast göra anmälan.
§ 23.
Den, som vunnit rättighet till distillering enligt nästföregående §, skall, minst
14 dagar före hvarje gång han distillering företager, sådant hos Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande skriftligen anmäla och uppgifva den tid, hvarunder och det ställe,
hvarest han vill distillering^! utöfva, äfvensom distilleringsredskapeus beskaffenhet,
öfver sådan anmälan meddele Kongl. Maj ds Befallningshafvande bevis, och bestämme
dervid tillika beloppet af den godtgörelse till tillsyningsmannen vid distillerings-
verket, som af distilleringens idkare bör erläggas och hvilken denne åligger att
för den anmälda tiden, innan distillering företages, i landtränteri^ förskottsvis
nedsätta.
§ 24.
Kongl. mynt- och kontrollverken, vetenskapsakademien, akademierna i Upsala
och Lund, krigshögskolan å Marieberg, carolinska-, farmaceutiska och teknologiska
instituten, bergsskolan i Filipstad, veterinär-inrättningarne i Stockholm och Skara, så
ock samtliga allmänna tekniska elementarskolor i riket, må för egna behof distillerings-
redskap utan afgift begagna.
Likaså ege apothekare att för farmaceutiska behof utan afgift nyttja två
distilleringspannor, en af högst tjugu och en af högst tolf kannors rymd. Skulle på
något ställe apotheksrörelsen göra flera pannors begagnande nödigt, må ansökning
derom hos Kongl. Maj:t ske.
De i denna § omnämnda distilleringsredskap få ej med rektifikationsapparat
vara försedda.
Redskap, som af apothekare, för farmaceutiska behof begagnas, skall vara af
vederbörande justerare mätt och stämplad.
§ 25.
Bränvins rening vare en hvar afgiftsfritt tillåten, då den sker utan eld eller
ånga.
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
19
irt. IT.
Om, tillsyn vid bränvins tillverkning och distillering.
§ 26.
Vid hvarje bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller enligt § 2i distil-
leras. vara anställd edsvuren kontrollör; och skola, der sådant utan olägenhet ske
kan, två eller tre brännerier ställas under uppsigt af en gemensam kontrollör. Denne
kontrollör erhåller under tiden af Staten arfvode till -följande belopp, nemligen:
Vid tillsyn å 1 bränneri — 4 B:dr om dagen,
” » å 2 brännerier — 6 » d:o
» » å 3 d:0 — 8 n d:o
Dessutom erhåller han af bränvinstillverkaren, utan ersättning, kost och ett
eget, möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å det ställe, der bränvinstillverkningen
eller distilleringen utöfvas.
Kontrollör förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och njuter för sina
resor skjuts- och traktan) entser sättning enligt gällande ordningsstadga för bränne-
rierna i riket.
§ 27.
De sålunda anställde kontrollörer lyda i allmänhet under särskildt tillsatte
öfverkontrollörer, hvilka skola hålla tillsyn öfver författningens efterlefnad. Öfver-
kontrollör lyde under chefen för den vid Kongl. Maj:ts Civil-departement inrättade
bränvinskontrollbyrå. Kontrollör inom län, der öfverkontrollör icke förordnad är, vare
ock ställd omedelbart under chefen för nämnda byrå.
Öfverkontrollörer, till erforderligt antal, förordnas af Kongl. Maj:t och åtnjute
det arfvode samt den skjuts- och traktamentsersättning, som i ordningsstadgan är
bestämd.
§ 28.
Öfverkontrollörer och kontrollörer ställe sig till noggrann efterrättelse de före¬
skrifter, som i ordningsstadgan äro meddelade.
Biänvinstillverkare ställe sig derjemte till efterrättelse hvad ofvannämnda ord¬
ningsstadga om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter, kontrollören i enlig¬
het. med densamma meddelar.
20
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
§ 29.
Allt bränvin skall på tillverkningsstället till kannetal af den i § 5 angifna
normalstyrka bestämmas, på sätt ordningsstadgan föreskrifver.
Bränvinstillverkaren, som bör om tiden för uppmätningen underrättas, egen
att dervid sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen må
för hans . uteblifvande inställas. All för uppmätningen behöflig handräckning och
redskap skall af bränvinstillverkaren tillhandahållas.
Från det vid uppmätningen erhållna och till normalstyrka reducerade kan-
netalet afdrages för afdunstning 5 procent, hvarefter återstoden utgör det kannetal,
efter hvilket stadgade afgifter skola utgå.
§ 30.
Vid den förrättning, som i nästföregående § omförmäles, skall såsom vittne
närvara en i orten boende, trovärdig och skrifkunnig person, som bränvinstillverkning
icke utöfvar. Sådant vittne utses i stad af stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas,
af allmän rådstufva, och på landet af kommunalnämnd.
I fall antingen vittne icke väljes eller valdt vittne uteblifver, ege kontrollören
att annan lämplig person till vittne kalla.
Vittne bestyrke under edlig förpligtelse riktigheten af kontrollörens protokoll,
i hvad det angår de uppgifter, som ligga till grund för bestämmande af bränvinets
kannetal.
I afseende på tiden för vittnets närvaro och biträde vid bränneriet ställe sig
vittne till efterrättelse hvad ordningsstadgan derom innehåller, och de föreskrifter, kon¬
trollören i enlighet med densamma meddelar.
Vid förrättning i bränneri tillkomme vittne i dagtraktamente En B:dr fem¬
tio öre.
§ 31.
Om för lättad kontroll vid bränvinstillverkning Kong!. Maj:t skulle finna för
godt förordna, att särskilda instrument för bestämmande af det tillverkade bränvinets
kannetal skola å redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare skyldig att på egen
bekostnad sådana instrument anskaffa och underhålla.
§ 32.
Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om det till kannetal be¬
stämda bränvinets alkoholhalt, insändes under bådas försegling prof af bränvinet till Kongl.
Motioner i Första Kammaren, N-.o 33.
21
Maj:ts Befallningshafvande, som, efter det sakkunnig person undersökt profvet och
skriftligt yttrande derom afgifvit, afgör tvisten genom beslut, som ej öfverklagas må.
Den, som tvisten tappar, skall gälda så väl den af undersökningen uppkommande
i < stnad, som vederpartens utgifter och besvär.
§ 33.
Bränvins tillverkning eller distillering må ej företagas, innan bränneriet blifvit
af vederbörande kontrollör besigtigadt och befunnet icke vara annorlunda inrätta dt,
än ordningsstadgan medgifver. Sådan besigtning bör anställas, innan tiden för brän-
vinstillverkningen infaller. Varder besigtningen af kontrollör fördröjd, förhålles som
i ordningsstadgan föreskrifves. Vid besigtningen skall kontrollören öfver bränneriet
upprätta beskrifning i tre exemplar. Dessa skola af honom och bränvinstillverkaren
undertecknas. Ett exemplar insändes till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande; och
skola kontrollören och bränvinstillverkaren ett hvardera till sig taga.
Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören likaledes,
innan bränvinstillverkning eller distillering der företagas må, öfver de verkställda för-
ändringarne upprätta en beskrifning i tre exemplar, hvarmed förfares på enahanda
sätt, som ofvan stadgadt är.
§ 34.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordna behöfiigt antal personer att hafva
tillsyn vid distillering, som enligt § 21 utöfvas, och bestämme indika distillerings-
verk under hvarderas tillsyn ställas må, äfvensom huru mycket tillsyningsman bör i
arfvode erhålla för hvarje distilleringsverk, som är under hans uppsigt, hvilket arfvode
genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg i behörig ordning utbetalas af de
för sådant ändamål utaf distilleringsverkets innehafvare uti landtränteriet insatta
medel.
År distilleringsverk beläget å landet, skall tillsyningsmannen dessutom af
verkets innehafvare, utan ersättning, erhålla kost och ett eget, möbleradt, eldadt och
städadt boningsrum å det ställe, der distilleringen utöfvas.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordne likaledes behöfiigt antal per¬
soner att såsom tillsyningsman distriktvis utöfva tillsyn å de i § 15 omförmälda
nederlagsmagasin vid bränneriema under den tid, då bränvins tillverkning der¬
städes icke egen rum, och bestämme ej mindre de nederlagsmagasin, som sålunda
skola stå under hvarje dylik till syning smans kontroll, än det arfvode han derför
eger uppbära.
22
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
§ 35.
Finner kontrollör eller tillsyningsman vid under hans uppsigt stäldt brän¬
neri, distilleringsverk eller nederlagsmagasin, någon olaglighet vara begången, gifve
ofördröjligen sådant tillkänna hos allmän åklagare, hvilken har att åtal i laga ord¬
ning anställa.
Årt. Y.
Om ansvar för öfverträdelse af författningens föreskrifter.
§ 36.
Den, som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett, eller under tid,
då bränvinstillverkning ej är tillåten, gälde den i § iS stadgade afgift och böte,
för lönbränning, första gången ett med afgiften lika belopp och andra gången dub¬
belt. Den, som andra gången med sådan förbrytelse beträdes, hafve derjemte för¬
verkat rättighet att bränvin tillverka. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd,
erlägge afgift enligt nyssnämnda § och böte fyra gånger afgiftens belopp. Miss¬
brukas till oloflig bränvinstillverkning sådan distilleringsrättighet, som enligt § 22
utöfvas får, ansvare såsom för lönbränning, och vare rättigheten förlustig.
Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld drifven redskap,
varde afgiften beräknad efter redskapens afverkningsförmåga, som skall antagas under
dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas,
bestämmes afgiften efter 100 kannors tillverkning under dygn. År tillverkningen
utöfvad med mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap, beräknas afgiften
för det belopp, som, efter hvad utredas kan, tillverkadt blifvit, dock för minst 300
kannor på dygnet. I begge dessa fall skall afgiften utgå för minst en månad; men
har tillverkningen blifvit utöfvad in på andra månaden, utgöres afgift för två må¬
nader, in på tredje månaden för tre månader o. s. v.
§ 37.
Tillverkar någon bränvin å annat ställe, än han uppgifvit, böte från och med
100 till och med 1,000 Rdr.
§ 38.
Uti de i §,§ 36 och 37 omförmälda^fall af oloflig bränvinstillverkning vare
de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande förvarings¬
Motioner i 'Första Kammaren, N:o 33. 23
rum vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari de förvaras, förbrutna.
Kan det styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen tillverkadt, vare dock sådan
del icke förbruten.
§ 39.
Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar något af
det bränvin, som tillverkas, eller för sådant ändamål begagnar tillverkningsredskap
eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen
uttagas, eller på något annat sätt försnillar den afgift, som erläggas bör, eller olof-
ligen bryterj-försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrollör åsatt till före¬
kommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande, straffes med böter från och
med 500 till och med 1,500 R;dr, gälde den afgift, som för det undansnillade
bränvinet sig belöper, och hafve förbrutit redskapen, det i bränneriet samt dertill hö¬
rande förvaringsrum vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det
förvaras.
§ 40.
Till redskap, som enligt §§ 38 eller 39 är förbruten, räknas hvarje i brän¬
neri för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning inrättad redskap, äfvensom
sprithållare.
§ 41.
. TDistillerar den bränvin, som till distillering icke är berättigad, eller utöfvar
distilleringsrätt, som på ,§ 21 grundad är, under tid, hvarför anmälan till bränvins¬
tillverkning ej skett, eller varder sådan distillering, hvilken enligt § 22 idkas såsom
särskild näring, utöfvad under tid, hvarför anmälan till distillering^ ej skett, eller 'in¬
nan afgift, motsvarande, bestämdt arfvode åt tillsyningsmannen, blifvit i landtränteriet
erlagd; böte den, som distillering sålunda olofligen utöfvar eller olagligen förfar
från och med 100 till och med 1,000 R:dr.
Den, som till distillering, hvilken på grund af § 22 utöfvas, använder red¬
skap af annan beskaffenhet, än han uppgift och till begagnande hvaraf han är be¬
rättigad, böte från och med 20 till och med 200 R:dr.
§ 42.
Apothekare, som för farmaceutiska behof nyttjar osfämplad redskap eller
24
Motioner * Första Kammaren, N:o 33.
distilleringspanna af större rymd, än medgifven är, eller distilleringspannor utöfver til¬
låtet antal, böte från och med 20 till och med 200 Rd:r.
Använder apotekare panna med rektifikations-apparat, böte såsom i § åi
mom. 1 sägs.
§ 43.
Öfverträder bränvinstillverkare det förbud, som i mom. 5 af § 5 gifvet är
mot bränvinstillverkning eller mäskberedning å sön- eller helgedag från flockan 8
förmiddagen till klockan 5 eftermiddagen, höte för hvarje gång sådant sker från
och med SO till och med SOO K:dr.
Verkställes annat till bränneri hörande arbete, utom tillsyn vid malt- eller
jästberedning, å den för bränvinstillverkning eller mäskberedning under sön- eller
helgedag förbudna tid, böte bränvinstillverkare från och med 5 till och med 50 R:dr.
§ 44.
För öfverträdelse af hvad i $ S8 mom. 2 samt § S9 mom. S angående
bränvinstillverkare stadgas, vare ansvaret böter från och med 20 till och med 200 R:dr.
§ 45.
Vägrar man den, som i afsende å förbrytelser mot denna författning eger
undersökning anställa, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt § 59, undersökning
ske må, böte från och med 100 till och med 1,000 R:dr.
§ 46.
När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvinstillverkare eller
distilleringsidkare för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställde arbetares
gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af redskap eller tillverkad vara eller kärl,
hvari den förvaras, ifrågakommer, derest icke omständigheterna göra sannolikt, att
förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.
Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän bränvins¬
tillverkare icke är egare deraf, förbrutna dömas, när förbrytelse, som sådan påföljd
medförer, är begången af bränneriets arrendator eller föreståndare eller ock efter ar-
rendatorns eller föreståndarens föreskrift.
Då förbrytelse, som enligt denna förordning medförer förlust af redskap, till¬
verkad vara eller kärl, hvari den förvaras, blifvit begången af annan än dessas egare,
och
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
25
och denne sednare finnes vara berättigad att dem behålla, skall den brottslige utgifva
redskapens, varans eller kärlens värde.
§ 47.
Bränvinstillverkare eller distilleringsidkare, som åt den vid hans bränneri an¬
ställde kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva något gifter eller erbjuder, böte
ftån och med 20 till och med 200 R:dr. Kontrollör eller tillsyningsman, som gåf-
van emottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.
♦
§ 48.
Skulle brännerikontrollör eller den, hvilken tillsyn vid bränneri eller distille-
ringsverk såsom tjenstepligt åligger, eller den, som är pligtig att förbrytelser mot
denna författning åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning eller distillering,
eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning af den afgift,
han erlägga bör; varde dömd till fängelse eller straffarbete från och med sex måna¬
der till och med två år.
Visai någon, hvilken det åligger att tillsyn vid bränneri eller distilleringsverk
hålla, eller förbrytelser mot denna författning åtala, försummelse eller vårdslöshet i
dessa åligganden; varde antingen för alltid eller under viss tid från tjensten eller be¬
fattningen skild eller ock fälld till högst 200 R:drs böter.
§ 49.
Varder, till utrönande af förbrytelse mot denna författning, undersökning hos
någon anställd emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men så¬
dan förbrytelse ej upptäckt; böte förrättningsmannen från och med 5 till och med 50
R:dr, der han ej finnes hafva till undersökningen giltig anledning haft.
§ 50.
Varder vid undersökning eller i anledning deraf förrättningsman våldförd eller
föröfvar han sjelf våld i oträngdt mål; gånge dermed efter allmän lag.
§ 51.
Böter, som efter denna förordning ådömda äro, skola, om tillgång till deras
äldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
Bill. till Riksd. Prot. 1871. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 4 Käft.
4
26
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
§ 52.
Då bränvinsafgift jemte böter enligt denna förordning ådömda blifvit, må, der
tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas, böterna ej kunna med penningar
gäldas, utan skall den saktande i stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.
§ 53.
Af böter, som enligt denna författning ådömas, samt värdet af brännerired-
skap och annan egendom, som förbruten anses, tillfälle två tredjedelar åklagaren och
en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är be¬
gången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Efter anmälan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kommer att på Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare eller tillsyningsman för
ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande af förbrytelser mot denna författning
gjort sig förtjent af någon särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande
andel i ådömda böter samt redskap eller annat förbrutet gods.
Art. VI.
Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.
§ 54.
Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af
hvad i denna författning stadgadt är.
§ 55.
Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente, samt de personer,
hvilka särskilt förordnas att vaka öfver denna författnings efterlefnad, åligge att för¬
brytelser mot densamma åtala.
I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal, dock
ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjenstår äro, mot husbondefolk.
Då åtal anställes af annan person än den, som i mom. 1 af denna § nämnd
är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna må¬
lets utförande öfvervara.
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
27
§ 56.
Kommunalnämnd å landet och vederbörande kommunalmyndighet i stad böra
egna synnerlig uppmärksamhet derå, att förbrytelser mot denna förordning varda till
åtal angifna.
Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras dessa myndigheter, eller den le¬
damot, de bland sig utse att öfver brärmeriet tillsyn hafva.
§ 57.
De i § 55 mom. 1 omförmälda allmänna åklagare och tillsyningsman ega an¬
ställa undersökning af förbrytelser mot denna författning, äfvensom att verkställa beslag.
§ 58.
Den, som förrättar undersökning, bör. för att tillgodonjuta det skydd, honom
dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjenstetec-
ken, eller, innan förrättningen företages, fullmakt eller' förordnande uppvisa.
I orten boende eller känd krono- eller stadsbetjent vare likväl frikallad från
skyldighet att sin behörighet sålunda styrkä.
§ 59.
Undersökning må alla tider på dygnet anställas i bränneri, kök, brygg- och
bagarstuga, så ock i annat rum eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstill-
verkning eller distillering.
Då vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare för undersökningens
anställande förrättningsmannen icke underkastad ansvar, såvida ej undersökningen blifvit
företagen emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen. I sådant fall
gånge som i § 49 sagd! är.
§ 60.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag ta-
ges, eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon af hans husfolk, skall
om beslaget förut tillsägas.
§ 61.
Då beslag sker hos den, som. är berättigad att tillverka bränvin och sig der¬
till behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas, ej heller någon del af tillverknings-
28
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
redskapen honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande hindras, innan
första domstol i målet dömt redskapen förbruten. Härifrån undantagas de fall,
l:o då tillverkare från beskattning undansnillar något af det tillverkade
brän vinet;
2:0 då för sådant ändamål begagnas tillverkningsredskap eller sprithållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas;
3:o då tillverkare bryter försegling eller öppnar eller borttager läs, som kon¬
trollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets lönligä uttagande.
§ 62.
Eedskap, som i beslag tages, skall, till förekommande af dess utbyte mot
annan af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen vid beslaget ega-
ren fråntages, i hvilket fall den skall i allmänt förvar sättas.
§ 63.
Vid beslag skall till säkerhet för de böter, som ådömas kunna, det i brän-
neriet och dertill hörande förvaringsrum befintliga, lofligen tillverkade bränvin i för¬
var tagas.
Motioner i Forsta Kammaren, N:o 33.
29
Bil. B.
Förslag:
till Förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker.
§ i.
Bränvin må ej till mindre belopp än tretio kannor säljas af annan än den,
som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är.
§ 2.
Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får ej sälja
mindre än en half kanna.
§ 3.
Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, må hvad såklt blifvit icke i
mindre belopp än det minsta, som i hvardera fallet säljas må, utlemnas eller emellan
flere köpare fördelas; ej heller får något af det sålda § försäljningsstället förtäras.
§ 4.
Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning af bränvin, må sälja huru
litet belopp som helst, och må detta å stället förtäras, men icke derifrån afhemtas.
A utskänkningsställe skall mat alltid vara att tillgå.
30
Motioner i Första Kammaren, Nio 33.
§ 5.
Utskärning af bränvin må icke utöfvas af den, som idkar annan handel, till
hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras, eller paj-ti- * eller minuthandel med
bränvin.
Å landet utom köpingar vare lag samma för minuthandel med bränvin.
§ 6.
Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin må ej tilldelas
annan än den, som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt
skrifva och räkna samt pröfvas i öfrigt tjenlig vara.
Den, som enligt 2 mom. i § 1 af Wår nådiga förordning angående vilkoren
för bränvinstillverkning icke far med sådan sig befatta, äfvensom apotekare, må ej
tilldelas rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin.
§ 7.
I stad skall magistraten hvarje år inom första hälften af April förW år Be¬
fallningshafvande uppgifva de källarmästare, vinskänkar, idkare af schweitzerirörelse,
traktörer och värdshusvärdar, Indika å sin rörelse innehafva burskap, äfvensom de
näringsidkare, hvilka rättighet till sådan rörelse, som i denna författning under minut¬
handel med eller utskänkning af bränvin förstås, blifvit förlänad för bestämd tid,
hvilken före ingången af nästa försäljnings-år icke tilländalöper.
I sammanhang dermed, och sedan stadsfullmäktige eller, der sådane ej fin¬
nas, allmän rådstufva hörde blifvit, skall magistraten tillW år Befallningshafvande af¬
gifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet att då idka minuthandel med eller ut¬
skänkning af bränvin må andra personer för högst tre år tilldelas och, i sådant fall,
föreslå försäljningsställenas antal, äfvensom i hvilken trakt af staden hvarje försälj¬
ningsställe finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende anses nödig.
Wår Befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i ämnet och gifve det ma¬
gistraten tillkänna; dock må ej mot magistratens eller stadsfullmäktiges eller all¬
män rådstufvas afstyrkande beslutas, att näringsidkare enligt 2 mom. antagas skola,
ej heller sådana näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvarom magistraten
och stadsfullmäktige eller allmän rådstufva äro ense.
§ 8.
Burskap, som hädanefter meddelas, menföre ej rättighet (ill minuthandel med
eller utskänkning af bränvin.
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
31
Vinskänk, som på grund af burskap är till utskänkning af spirituösa drycker
berättigad och för sådan rörelses bedrifvande erlägger fastställd afgift, må, uppå derom
hos vederbörande embetsmyndighet gjord anmälan, mot afstående från sin rätt att
utskånka bränvin till förtäring på stället och frikallelse från den dermed förenade
skyldigheten att hålla mat, till afhemtning försälja huru litet belopp som helst.
§ 9.
De i § 7 mom. 2 omförmälda försäljningsrättigheter, äfvensom de. hvilka
magistraten, sedan stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva blifvit
hörde, finner skäligt låta i uppsagda eller förverkade rättigheters ställe under näst¬
följande försäljnings-år utöfvas, varde innan Juli månads utgång af magistraten på
offentlig auktion utbjudna för den af Wår Befallningshafvande jemlik! § 7 bestämda
tid af högst tre år, åt den eller dem, som åtagit sig högsta kontanta afgift. Magi¬
straten ege att, efter stadsfullmäktiges eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufvas
hörande, bestämma, om flera rättigheter skola utbjudas samfäldt i ett utrop eller
hvarje rättighet särskild!. Auktionsanbuden pröfvas af magistraten, som ege dem,
med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet, än äfven å den
erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.
Uppstår i stad fråga om öfverlåtande å bolag af all den minuthandel med
eller all den utskänkning af bränvin, hvilken eljest skall, eldigt nästföregående mo¬
ment, å auktion utbjudas, eller af beggedera, må magistraten, genom i god tid förut
utfärdad offentlig kungörelse, inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan
minuthandel eller utskänkning, eller å beggedera. Inkomna anbud granskas af magi¬
straten, hvilken, efter det stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas, allmän råd¬
stufva blifvit hörde, insänder handlingarne jemte eget utlåtande till Wår Befallnings¬
hafvande, som med afseende å ej mindre bolagens tjenlighet, än äfven den erbjudna
afgiftens belopp samt förhållandet mellan nämnde afgift och det kannetal bränvin,
bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden antaga eller förkasta; och må magistraten,
om gjordt anbud antages, med bolaget eller bolagen sluta aftal för den af Wår Be¬
fallningshafvande bestämda tid; skolande i annan händelse, äfvensom då af bolag
gjordt anbud icke före Juni månads utgång blifvit pröfvadt, förfaras såsom i mom.
1 stadgadt är.
§ 10.
Gästgifvare vare ej pligtig att bränvin till utskänkning hålla.
§ 11.
Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den tid, då Wår nådiga Förordning den
18 Januari 1855, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
32
Motioner i Första Kammaren, N'.o 33.
eller distillerade spirituösa drycker, blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet
utöfvades och sedermera icke upphört, varde vid rättigheten fortfarande bibehållet,
intilldess densamma förverkas, eller upphör genom uppsägning hos kommunalnämnden.
Hvarje år, så länge rättigheten varar, skall, innan bevillnings-taxeringskomité
för socknen sammanträder, kommunalnämnden beräkna det kannetal bränvin, som må
anses komma att under det nästföljande försäljniugs-året å gästgifveriet försäljas, i
fall utskänkningsrättigheten der fortfarande utöfvas. Taxeringskomitéen pröfve beräk¬
ningen och bestämme den afgift som skall erläggas.
Gästgifvare, som icke, inom en månad från det taxeringskomitéens förrättning
blifvit afslutad, hos kommunalnämnden uppsagt den rätt till bränvinsutskänkning, som
gästgifveriet åtföljer, vare underkastad den afgift, som bör under det nästföljande för¬
säljnings-året utgå och i nu stadgad ordning blifvit bestämd.
Der gästgifverihållning är mellan flere åboer fördelad, må utskänkningsrättighet
af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera endast under den tid, han gästgif-
verihållningen besörjer. Den, som vill sin andel i utskänkningsrättigheten uppsäga,
vare dertill berättigad, der uppsägning sker inom den tid, som i 3 mom. är bestämd.
Har uppsägning skett, gånge afgift ut endast för den eller de åboers andel, hvilka
vilja utskänkning fortfarande idka, och deltage i afgiften hvardera i förhållande till
den tid, han utskänkningsrätten i förening med gästgifverihållningen utöfvar.
På gästgifveri å landet, som icke enligt 14 § erhållit tillstånd till utskänk¬
ning af eller minnthandel med bränvin, vare förbudet, att utskälla bränvin till person
som. bor eller uppehåller sig närmare än en half mil från gästgifveriet.
§ 12.
Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än den, som kan gästgifveri
tillkomma, må i socken å landet idkas, göre derom framställning hos kommunal¬
nämndens ordförande inom första hälften af Mars det år, då försäljningen skall börjas.
Kommunalnämnden skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande och
deri, om bifall till utskänkningen för högst ett år tillstyrkes, utsätta den trakt hvar¬
inom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden i kommunalstäm¬
man. Denne inhemte, innan April månads utgång, på kommunalstämma, som blifvit
tre söndagar å rad pålyst, socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen
icke af både kommunalnämnd och kommunalstämma genom bifall, med minst % af
alla der närvarandes röstetal, gillad, förfalle frågan. Har åter begge sålunda bifall
tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma blifvit hållen, ordföranden
kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens yttrande, jemte eget utlåtande i
ämnet, till Wår Befallningshafvande in. Wår Befallningshafvande, efter hörande af
kommunalnämnd i angränsande kommuner, fatte deri sitt beslut och gifve det kom¬
munalnämndens ordförande tillkänna.
Motioner i Första Kammaren, K:o 33.
SS
Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin i socken må
beviljas, förfares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt är.
§ 13.
Rättigheterna för andra tillåtna utskänkningsställen än gästgifverier, äfvensom
för minuthandelsställena i socknen, varde derefter, innan Augusti månads utgång, af
kommunalnämnden på offentlig auktion utbjudna för den af Wår 'Befallningshafvande
jemnlikt § 14 bestämda tid af högst ett år, åt den eller dem, som åtaga sig högsta
afgiften. Kommunalnämnden pröfve de anbud, som dervid göras, och äge dem, med
afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet än äfven å den erbjudna
afgiftens belopp, antaga eller förkasta.
§ 14, /
Försäljnings-året räknas för stad från den 1 Oktober och å landet från defl
1 November.
§ 15.
Årsafgift för minuthandel med och utskänkning af bränvin skall för hvarje
halfår förskottsvis erläggas och inbetalas till vederbörande uppbördsman.
§ 16.
Den, som sin rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin i
Städ en gång uppsagt eller förverkat, må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet
annorledes än i § 10 medgifves,
Har för gästgifveri å landet rättighet till bränvinsutskänkning en gång blifvit
af ägaren uppsagd eller förverkad, må den icke kunna för gästgifveriet åter förvärf-
vas. Gästgifvaren må dock kunna för sin person vinna rättighet till bränvinsutskänk¬
ning på sätt i § 13 medgifves.
§ 17.
För viss tid beviljad eller på auktion inropad rättighet till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin må ej på annan person öfverlåtas, utan ätt denne i
stad af magistraten och å landet af kommunalnämnd pröfvas tjenlig och i öfrigt
behörig,
Bill. till Rissel. Prot. 1871. 1 Sami. S Åfd. 1 Band, 4 Käft.
5
34
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
Öfverlåtelse af annan rättighet till minuthandel med eller utskänkning af brän¬
vin vare ej medgifven, dock utan inskränkning af den vissa gästgiifverler i § 12 mom.
1 tillerkända rätt.
Aflider den, som på annan grund än burskap innehar rättighet till minut¬
handel med eller utskänkning af bränvin, må rörelsen för sterbhusdelegarnes räkning
icke fortsättas längre, än till slutet af löpande försäljnings-år och endast under vilkor,
att sådant behörigen anmäles 'Samt att för rörelsens utöfvande ställes lämplig person,
som i stad af magistrat och å landet af kommunalnämnd pröfvas tjenlig och i öf-
rigt behörig.
§ 18.
Innan minuthandel med eller utskänkning af bränvin företages af den, som
till sådan försäljning rättighet undfått, vare han pligtig att i stad hos magistraten
och å landet hos kronobetjening^! anmäla å hvilket ställe han försäljningen idka vill.
Så ofta sådant försäljningsställe ombytes, varde anmälan derom likaledes gjord. Der
enligt § 7 eller 14 viss trakt för försäljningsstället blifvit bestämd, varde det
iakttaget.
§ 19.
Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen, vid helso¬
brunn eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse af annan anledning
kan komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas, må, för kortare tid
än år, rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Wår Befallningshafvande, när, i
förstnämnda fall, befälhafvande militärchef och, i öfriga fall, andre vederbörande derom
gjort anmälan.
Afgiften bestämmes af den för bevillningstaxering näst derefter sammanträ¬
dande komité, men får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande tiden
svarar mot afgift för år af minst 360 B:dr. Skulle tiden ej uppgå till fjorton da¬
gar, må dock afgifterna ej för kortare tid beräknas. Innan utskänkningen må före¬
tagas, skall nyssnämnda belopp förskottsvis erläggas till vederbörande uppbördsman.
Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Wår Befall¬
ningshafvande derom vederbörande skattskrifvare.
§ 20.
De afgifter, som enligt denna förordning, för minuthandel med och ut¬
skänkning af bränvin, i stad inflyta, tillfälle staden, men de, som från socknar å
landet ingå, aflemnas i landtrånteriet, hvarifrån det för hela länet sammanlagda be¬
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
35
loppet genom War Befallningshafvande fördelas på länets samtliga socknar i förhål¬
lande till hvarderas folkmängd. Hvad stad eller socken sålunda tillfaller, användes
till kommunala behof inom staden eller socknen.
När enligt § 19 rättighet meddelas till bränvinsutskänkning på passagerare¬
fartyg, skola derför belöpande utskänkningsafgifter uppbäras i den stad eller kommun,
hvarest rederiet har sitt hufvudsäte.
§ 21.
e
A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbjuden på,
eller inom en åttondedels mil från ställe, der auktion, marknad, torgdag eller mön¬
string med beväringsmanskap hålles, eller der menighet för kronoskjutsning eller skall¬
gång samlad är.
Vid annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting eller annan till
folksamling föranledande förrättning, må ej bränvin försäljas annorlunda, än vid mål¬
tider åt spisande gäster.
Ej må någon i landsbygd fara med bränvin från by till by eller från gård
till gård, att dermed köpslaga.
§ 22.
Minuthandel med och utskänkning af bränvin vare, äfven då den för öfrigt
medgifven är, i allmänhet icke tillåten senare å dag än till klockan 10 på aftonen;
egande dock vederbörande embetsmyndighet, der särskilda omständigheter föranleda
behof af försäljningstidens inskränkning eller utsträckning, att derom förordna.
Skulle anledning förekomma dertill, att minuthandel med eller utskänkning af
bränvin bör förbjudas i stad vid något af de tillfällen,' som i § 21 nämnas eller å
landet vid de tillfällen, som i samma paragrafs 2:dra moment omförmälas, ege ve¬
derbörande myndighet jemväl att derom meddela föreskrift.
Förekomma å gästgifveri eller annat utskänkningsställe vid särskilda tillfällen
oordningar af den art, att innehafvaren af utskänkningsrättigheten icke kan anses
fortfarande ega den för rättighetens utöfvande erforderliga frejd, ordentlighet eller öf-
riga egenskaper, må Wår Befallningshafvande, på anmälan i stad af magistrat eller
stadsfullmäktige och å landet af kommunalnämnd, ega att utskänkningsrättigheten in¬
draga eller innehafvaren derifrån skilja; dock vare denne i sådant fall berättigad att
af redan erlagd utskänkningsafgift återfå så stor del, som motsvarar den tid, hvar*
under rättigheten ej utöfvats,
so
Motioner i Första Kammaren, N;0 33.
§ 23.
i apotek må bränvin eller sprit hvarken säljas eller annorledes utlemnas
utom för medicinskt ändamål uppå behörig läkares recept, för tekniskt behof, da det¬
samma behörigen styrkes medelst intyg af magistratsledamot, kronobetjent, kommunal¬
stämmas eller kommunalnämnds ordförande eller vice ordförande, och för vetenskap¬
liga ändamål uppå skriftlig reqvisition af känd vetenskapsidkare; börande alla sådana
recept, intyg och reqvisitioner å apoteken qvarhållas och der förvaras.
I afseende på försäljningen af sådana läkemedel, hvilka innehålla bränvin eller
sprit, gälla hvad medicinalförfattningarne föreskrifva.
§ 24.
Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom parti¬
eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.
Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.
I stad kan utskänkning af bränvin under sön- och helgedagar än vidare in¬
skränkas eller helt och hållet förbjudas, derest beslut derom fattas af kommunalsty¬
relsen, samt beslutet af Wår Befallningshafvande, efter magistratens hörande, godkännes..
På landet vare å sön- eller helgedag all annan utskänkning förbjuden, än på
gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest Wår Befallningshafvande ej, på
grund af särskilda omständigheter, undantag meddelat.
§ 25.
Bränvin må icke utlemnas till den, som synbarligen är öfverlastad, ej heller
å utskänkningsställe till den, som minderårig är.
Den, som öfverlastad är, får ej utdrifvas från utskänkningsställe, der han
starka drycker förtärt, eller utan vård lemnas.
§ 26.
Då minuthandel med eller utskänkning af bränvin sker, för dorren till for-
säljningsrummet icke vara läst.
§ 27.
Den, som eger rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
vare förbjudet att, äfven utan betalning, utlemna sådan vara vid tillfälle, då forsa j-
ningsrätten ej utöfvas får.
Motioner i Första Katimaren, N:o 33.
37
§ 28.
I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin, vare bränvinsutdel-
ning, äfven utan betalning, förbjuden.
§ 29.
Ej vare någon berättigad att utsöka betalning för bränvin, som blifvit vid
utskänkning utborgadt.
Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp än
en kanna utborgadt.
§ 30.
Byteshandel med bränvin vare lika med bränvinsförsäljning ansedd.
§ 31.
Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller som icke
är renadt från finkelolja, eller hvars styrka ej uppgår till minst 46 procent, får icke
vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas.
§ 32.
Då bränvin sändes med fartyg saltsjövägen ifrån tullplats, hvarmed förstas
stad, köping eller landthamn, der tullkammare eller, under inspektor eller uppsynings¬
man ställd, ständig tullbevakning finnes, bör tullförpassning bränvinet åtfölja samt
kärlen med tullförsegling vara försedda; dock inbegripes icke härunder skeppsbesätt¬
nings förråd, räknadt till två kannor på man.
Förpassning å bränvin må ej af tullkammare utfärdas, innan afsändaren af-
lernnat tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifna bevis, att bränvinet är af honom
å uppgifvet ställe tillverkadt.
Sådant bevis bör åtfölja bränvin, då det föres emellan inrikes ort, antingen
sjöledes från skärgård eller i större parti än 60 kannor.
Vid införsel och transport af utländska brända eller distillerade spirituösa
drycker galle hvad särskildt derom stadgas.
§ 33.
Med undantag af den i § 31 meddelade föreskrift om bränvinets rening och
styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller utskänk-
38
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
ning af bränvin gälla äfven för sprit samt andra brända eller distillerade, in- eller
utländska, spirituösa drycker, äfvensom för drycker, b vilka äro dermed tillagade.
§ 34.
Å gästgifveri, der rörelsen är mellan flere åboer fördelad, skall en af krono¬
betjent påtecknad uppgift om den tid, hvardera åboen är till bränvinsutskänkning
berättigad, vara anslagen hos den, som för tillfället försäljningsrätten utöfvar, och hos
honom, under samma tid, jemväl skylt vara anbragt, på sätt i § 35 föreskrifves.
§ 35.
Der minuthandel med eller utskänkning af bränvin idkas, skall vara anbragt
skylt, som rörelsen utvisar.
§ 36.
Af denna förordning bör å det ställe, der minuthandel med eller utskänkning
af bränvin idkas, ett exemplar alltid vara i försäljningsrummet anslaget,
§ 37.
Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin, utan att i
stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som, på sätt i § 3 sägs,
mellan flere köpare fördelar bränvin, böte första gången från och med 30 till och
med 60 R:dr, andra gången från 60 till och med 120 R:dr och tredje gången från
120 till och med 240 R:dr. Den, som ijerde gången eller oftare med sådan för¬
brytelse beträdes, dömes till fängelse från och med två månader till och med ett år.
Förbrytaren varde derjemte dömd att utgifva minuthandels- eller utskänknings-
afgift för det kannetal, som, efter hvad utredas kan, blifvit föryttradt, dock ej under
det belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17 och 18 stad¬
gade grunder, för år minst utgå bör.
Dessutom vare det i försäljningsrummet befintlige bränvin till och med 60
kannor, tillika med kärl, som för deras afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag
och förbrutna.
Har förbrytelsen skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från och
med 15 till och med 30 R:dr.
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
SS
§ 38.
Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, beträdes med
oloflig iskänkning, vare han tillika denna sin handelsrättighet förlustig.
§ 39.
Öfverträdes förbud, som i § 23 gifvet är, vare lag som i § 37 sägs.
§ 40.
Underlåter den, som erhållit rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, att afgift derför i föreskrifven tid erlägga, varde afgiften genast utmätt.
Vid sådan underlåtenhet andra gången vare minuthandels- eller utskänkningsrättigheten
förverkad, och varde försäljningen genast inställd, i stad af magistraten och å landet
af kronofogden; men näringsidkaren vare ändock pligtig att, under försäljningsåret,
afgiften fortfarande utgöra.
Den, som idkar minuthandel med eller utskänkning af bränvin under tid,
hvarför afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, böte första gången från och
med 15 till och med 30, och andra gången från 30 till och med 60 R:dr.
§ 41.
Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin å annat ställe,
än dertill uppgifvet är, eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad,
att, då han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på
försäljningsstället förtäres, eller afhemtas i mindre belopp än han är berättigad att
föryttra, eller förbryter sig den, som till minuthandel med eller utskänkning af brän¬
vin berättigad är, mot § 21 mom. 1 eller 2, § 24 mom. 2 eller 4, eller § 37,
böte första gången från och med 30 till och med 60 R:dr, samt andra gången från
60 till och med 120 R:dr, och vare dessutom andra gången sin minuthandels-eller
utskänkningsrätt förlustig. Lag samma vare, om den, som till utskänkning af brän¬
vin är berättigad, öfverträder förbud, meddeladt i enlighet med § 24 mom. 3.
Öfverträdes det förbud, som i § 21 mom. 3 gifvet är, vare bot första gån¬
gen från och med 15 till och med 30 R:dr, andra gången från 30 till och med
60 R:dr samt tredje och följande gånger från 60 till och med 120 R:dr. Det
medförda bränvinet vare derjemte förbrutet. Säljes dervid mindre än 15 kannor,
ansvare förbrytaren tillika enligt § 37.
40
Motioner i Första Kammaren, N:o 33.
§ 42.
Handlande, som mot § 28 sig förbryter, böte enligt § 41 mom. I;
§ 43.
Förbrytelse mot § 4 mom. 2, § 18, § 24 mom. 1, §§ 25, 26, 31, 34,
35 eller 36, straffes med böter från och med 10 till och med 50 R:dr.
Då förbrytelse skett mot § 31, vare tillika det till salu hållna bränvin un-
derkastadt beslag och förbrutet.
§ 44
Skulle den, som är pligtig att förbrytelser mot denna förordning åtala, sjelf
beträdas med oloflig bränvinsförsäljning, vare han förfallen till dubbla böter och
miste tjensten.
§ 45.
Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är under tilltal
ställd, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill lagligen förvunnen varder,
för hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter eller det
fängelsestraff, som för sådan förbrytelse stadgade, äro; dock må fängelsestraffet icke
öfverstiga ett år.
§ 46.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot denna för¬
ordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom
vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.
§ 47.
Underlåtes vid transport af bränvin föreskrift, som i § 32 gifven är, dömes
varan"förbruten, derest egaren ej gitter visa, att hon är af inhemsk tillverkning eller
blifvit vederbörligen förtullad.
§ 48.
Böter, som efter denna förordning ådömde ärot skola, om tillgång till deras
gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
Motioner i Första Kammaren, 1V.-o 33.
4 i
, § 49.
Dä minuthandels- eller utskänkningsafgift jemte böter enligt denna förordning
ådömda blifvit, må, der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas, böterna
ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå motsva¬
rande förvandlingsstraff.
§ 50.
Af böter, så ock af minuthandels- eller utskänkningsafgift, som enligt denna
förordning ådömas, samt värde af bränvin, som förbrutet anses, tillfälle två tredje¬
delar åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, der den åtalade
förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklaga¬
rens andel.
§ 51.
Vare befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad i för¬
ordningen stadgadt är.
§ 52.
Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente, samt de personer,
hvilka särskilt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge att förbrytelser
mot densamma åtala.
I öfrigt ege en hvar rättighet att för sådane förbrytelser anställa åtal, dock
ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.
Då åtal anställes af annan än den, som i lista mom. af denna § nämnd är,
gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets
utförande öfvervara.
s 0 6.
A landet bör kommunalnämnd och i stad vederbörande kommunalmyndighet
egna synnerlig uppmärksamhet deråt, att förbrytelser mot denna förordning varda till
åtal angifna.
Rättighet att verkställa beslag tillkomma de i § 52 mom. 1 omförmälda
allmänna åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1871. 1 Sami, 2 Afd. 1 Band. 4 Raft. 6
/
6
42
Motioner i Första Kammaren, K:o 33.
§ 54.
Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning vittne bära en¬
dast på den grund, att han dervid bränvin sig tillhandlat eller förtärt.
§ 55.
Förbrytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolarna åtalas och
äfdömas, med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsäljning i de städer, der polis¬
kammare linnes, uti hvilka dylika frågor skola i hittills vanlig ordning behandlas.
Stockholm, Tryckt hos i. & A. Kits, 1871.