Motioner i Förslå Kammaren, N:o 28.
17
N:o 28.
Åf Herr Andre Osear Wallenberg: Med förslag till införande af
fondsystem i statens upplåning.
_ Då det blifver alltmera påtagligt att Svenska statens upplåning icke var en
tillfällighet eller ett undantagsförhållande, utan att i män af stigande utveckling
ökade anledningar uppkomma, att för allmäntnyttiga ändamål anlita statens kredit,
så torde det sätt, på hvilket denna kredit bör begagnas, vara förtjent af större upp¬
märksamhet än hittills. Oberäknadt den besparing i utgift, som ovedersägligen
tillfaller den låntagare, som begagnar det lämpligaste upplåningssättet, måste mån vid
upplåning för statens räkning jemväl i någon män taga i betraktande det infly¬
tande, som upplåningen kan utöfva på landets alla näringsgrenar. Statens upplå¬
ning inverkar i dubbelt hänseende på den allmänt gällande räntefoten dels genom
den täflan om ledigt penningekapital och dels genom räntefotens bestämmande.
Jag har icke nu för afsigt att uttala något omdöme om den hittills skedda upp¬
låningen för statens räkning. Jag vågar endast påstå, att så länge staten upplånar
till en hög räntefot hindrar detta förfaringssätt räntans nedgående i allmänhet.
Visserligen kan diskonto för korta papper tillfälligtvis nedgå, men räntefoten för
intecknad skuld och för de lån, kommuner och korporationer behöfva upptaga, blir
alltid i hög grad beroende af den ränta, som kan erhållas genom inköp af stats¬
papper. Så långe femprocentsräntan vidhålles, så kan staten, äfven om Riksgälds¬
kontor© t är sin egen kommissionär och utan alla mellanhänder lyckas försäljalstats-
obligationerna, icke erhålla billigare penningekapital än för fem procent årligen. Sättes
cn längre räntefot, så kan väl genom beviljad kapitalrabatt räntan ”vid sådan
försäljnings början motsvara fem procent, men om konjunkturen är gynsam och
obligationerna eftersökta, så stiga de i pris, hvarigenom Riksgälds-köntorets effek¬
tiva ränteutgift för hvad sona tunder goda konjunkturer försäljes, blir lägre än fetu
Procent. År 1855 såldes bär i Stockholm ratt betydliga belopp af Mälare-Hypo-
teksföreningens fyra procents obligationer till 9h£ procent, hvilket gifver nära 4T«T
procents effektiv ränta, hvilket icke kan åstadkommas vid försäljning af fempröcehts
obligationer. Det torde således få anses såsom en allmän angelägenhet att ned¬
bringa räntefoten vid statens upplåning.
Uti alla länder, der man af omständigheternas kraf varit nödsakad upptaga lån
på hårda vilkor, har man sedermera sökt begagna inträdande bättre konjunkturer,
Bill. till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 2 Åfd. 1 Band, 3 Höft. 3
18
Motionär i Första Kammaren, N:o 28.
för att åstadkomma skuldens konverterande från högre till lägre räntefot. Men äfven
kommuner, korporationer och bolag förfara på enahanda sätt. Ett lyckadt exempel
i vår närhet må det tillåtas anföra. Kong! Direktionen för Annéens Pensions¬
kassa konverterade år 1841 Ackords-amorterings-fondcns obligationsskuld från
jern. procents ränta till fyra och en half procents ränta, som ytterligare konverterades
successive under de sju följande åren från fyra och en half till fyra procents ränta.
Frågan gällde just icko någon obetydlighet under då varande förhållanden, tv sum¬
man utgjorde nära fyra millioner R:dr. Det är så mycket angelägnare, att nu plan¬
messigt förbereda räntekonvorteringsfrågan, som det visat sig, att eu del af våra i
utlandet varande obligationer kunnat inköpas och blifva svensk egendom, genom
hvilken omständighet det alltid blir lättare för Fullmäktige att underhandla med
obli gationsi nn e hafv ar e.
Under de tio åren efter 1857 års kris höjdes tusentals röster för inrättan¬
det af ett svenskt fondsystem. Under den tiden funuos inom landet ingå lediga
penningekapitaler, som sökte fast placering, utan till följd af den rådande oron ön¬
skade enhvar hafva sina penningtillgångar lätt disponibla. Visserligen negocierades
obligationslån, men såväl staten som hvpotheksbanken måste i utlandet uppsöka sina
långifvare. Nu äro förhållandena väsendtligen förändrade. Under senare åren har
kapitalbildningen betydligt tillvuxit; nu kan ett svenskt fondsystem inrättas, men nu
äro nästan alla likgiltiga för den vigtiga allmänna angelägenheten! Vi hafva det för
ögonblicket något hvar så ovanligt bra, att vi icke anse oss behöfva bekymra oss
om kommando tider hvarken för det allmänna eller för oss sjelfva. Men det goda
vi nu åtnjuta kan snart upphöra och måhända komma då de, som icke velat göra
sig mödan begagna de gynsamma konjunkturerna, att bittert ångra sin sorglöshet.
Vi hafva alla hört kraftiga ord och uppmaningar uttalas i syftning att förmå Riks¬
dagen vidtaga lämpliga åtgärder till landets, betryggande genom försvarsanstalter.
Månne ej, i en tid då man eger klar insigt om de oerhörda kostnader, som äro
förknippade med krigsväsendet, det kan vara anledning att egna någon allvarligare
uppmärksamhet åt de ekonomiska frågorna, hvars tillfredsställande lösning afser
att bidraga till lindring i bekymmer för såväl staten som för den enskilde? Ligger
det ej längre någon sanning uti den välbekanta erinran, att “den besparade pen¬
ningen kommer lika väl till pass som den intjenade?11 Afvikande i åsigter från den
rådande likgiltigheten för grundandet af ett svenskt fondsystem visade sig nästlidet
års Riksdags Stats-Utskott, då det behagade i sitt Betänkande N:o 77 såsom alter¬
nativ upptaga mitt förslag till ett svenskt fondsystem, ehuru den framställningen då
icke lyckades vinna Riksdagens bifall. Jag förnyar den nu och vill endast bedja
att få erinra om några motiver, som nästlidet år utlades af andra och mig, men
som möjligen fallit ur minnet.
Ett fondsystem hör grundas på ouppsägbara obligationer, så att såväl staten
som obligat!onsinnehafvaren har sin bestämda utgift och inkomst. Obligationer
måste utställas i Carolincr, ty det är ett mynt som har framtiden för sig, hvilket
don nu brukliga silfverspecien icke kan anses ega. Man torde invända mot dessa
obligationers utställande i guld, att långifvarno sannolikt icke komma till Riksgälds-
liontoret med guld. Men det är ju Fullmäktige likgiltigt, då de få en i egna ögon
nöjaktig valuta. Riksgälds-kontoret bär redan förut upptagit tvännc lån i guld,
utan att hafva erhållit något annat än banksedlar. Det är således blott eu form,
men om formen kan medföra, att saken blir, för Riksgälds-kontoret billigare, så
uppnås det man önskar.
19
Motioner i Förda Kammaren, N:o 28.
O b 1 i ga t i o n s i n n e h a f v a r e n bör blifva tillförsäkrad rättigheten att, till dess
myntreformen blifvit genomförd, erhålla sin ränta i riksmynt efter en på förhand
bestämd kurs af 7 R:dr 20 öre per Carolin. Ifall detta skulle synas någon vara
hög kurs, så är det med afsigt och i syftning, att när myntreformen blifvit genom¬
förd, Riksgälds-kontoret då icke skall kunna förlora. Vid nu skeende, försäljning
ega Fullmäktige full frihet att betinga sådant pris som, äfven med iakttagande af, att
under några år räntan efter sagda kurs erlägges, medför fördel för Riksgälds-kon¬
toret. Hvad räntefoten beträffar, så har jag vidhållit fyra procent, emedan den¬
samma icke är i vår obligationsmarknad obekant och ej heller så hög att pari kan
under en längre följd af år komma att uppnås.
För alla tillfälliga lån anser jag icke lånetiden böra utsträckas utöfver tio
år, och denna åsigt delades temligen allmänt bland ledamöterne af nästlidet års
Stats-Utskott. Sedan det är kändt att statens fcmproconts obligationer af föregående
tillfälliga lån villigt betalas med pari, och depositbankerna icke äro benägna emot¬
taga större belopp till 4-^- procents ränta, så anser jag den nu förestående tillfälliga
upplåningen höra vidtagas mot 4f procents obligationer.
jPå grund af hvad jag nu haft äran anföra, tillåter jag mig vördsamt fram¬
ställa :
Förslag till införande af fondsystem i statens upplåning och några dermed
sammanhang egande bestämmelser.
l:o.
Svenska staten upptager fyra procents lån i guld på följande vilkor:
a) Ouppsägbara statsobligationer, lydande å Caroliner, utmyntade i enlighet med
Kongl. Förordningen af den 31 juli 1868, löpande med fyra procents årlig ränta,
som halfårsvis till betalning förfaller, utställas af Riksgälds-kontoret.
b) Fullmäktige i Riksgälds-kontoret må bestämma obligationernas försäljningspris
och valörer, under iakttagande deraf att halfårsräntan skall uppgå till jemnt
eu eller flera Caroliner, och ega Fullmäktige i öfrig;! vid denna upplåning till-
vägagå på det sätt de finna lämpligast och med det allmännas fördel mest
öfverensstämmande.
c) Amorteringen af denna del af statsskulden sker genom inköp af de för samma
skuld utfärdade obligationer, till det belopp hvartill Riksdagen framdeles finner
för godt anvisa nödiga medel eller Riksgälds-kontorets tillgångar eljest det
medgifva samt Fullmäktige finna sådant inköp öfverensstämma med statens
fördel; och skola dessa medel såväl som inköpta obligationer i Riksgälds-konto¬
rets räkenskaper särskild! bokföras.
d) Så länge Riksgälds-kontorets räkenskaper eller någon del deraf föras i riks¬
mynt, tillförsäkras obligationsinnehafvare, som det önska, att i Riksgälds-kontoret
förfallen ränta uppbära i silfver eller riksmynt, efter en beräkning af Sju R:dr
20 öre för hvarje Carolin.
e) Fullmäktige bemyndigas att under tiden intill 1872 års utgång afyttra så be¬
skaffade ouppsägbara statsobligationer till ett nominalbelopp af Två millioner
Caroliner; dock må omförmälda obligationer icke i rörelsen utsläppas så framt
de icke kunna afyttras till sådant pris, att den årliga ränta Riksgälds-kontoret
för de upphämta penningarne kommer att erlägga icke öfvorstiger den effektiva
räntan å den redan nu försålda andelen af 1870 års femprocentslån.
20
Motioner i Företa Kammaren, N:o 29.
t) De medel,, som genom denna obligationsförsäljning inflyta, må enligt Fullmäk¬
tiges bedömande användas:
till inköp af äldre statsobligationer, då sådant kan ske och anses medföra
_ någon lindring i Riksgälds-kontorets ränteutgifter;
till bestridande af utgifter för statens jernvägsbyggnader; eller
till utlåning åt privata jernvägsbolag.
2:o.
Såvida Fullmäktige i tid kunna försäkra sig om att, enligt det i punkten
l:o uppgifna lånesätt, erhålla de kapitaltillgångar, som nuvarande Riksdag möjligen
anvisar till jernvägars anläggande eller understödjande genom lån, så skall försälj¬
ningen af obligationer tillhörande 1870 års fcmprocentslån tills vidare inställas.
fl:o.
Obligationerna till det tillfälliga lån, som Riksdagen torde komma att be¬
sluta i och för rikets försvarsanstalter till lands och sjös, skola utfärdas i Riks¬
daler Riksmynt, löpande med fyra och en half procents årlig ränta, som halfårsvis
erlägges, och ställda att återbetalas inom loppet af tio år från utställelsedagen.
Om;remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm don 28 Januari 1871.
Å. O. Wallenberg.
N:o 29.
Af Herr André Oscar Wallenberg: Om antagande af ett nytt
Svenskt myntsystem, grundadt på guld.
Med anledning af min motion vid 1869 års riksdag angående “införandet af
ett myntsystem, grundadt på Oarolinen såsom myntenhet,“ aflat Sammansatta Banko-
och Lag-Utskottet ett betänkande, hvaruti det vigtiga förslaget varmt förordades,
ehuru Utskottet icke ansåg frågan tillräckligt utredd för att tillstyrka Riksdagen
att i densamma fatta definitivt beslut. 1869 års Riksdag delade Utskottets åsigt,