Motioner i Ånetra Kammaren, N:o 9.
1
N:o 9.
i Jlerr 0. B. Olsson: Om förändrad lydelse af 26 kap. 4 § bygg¬
ning a-balken, rörande byggande och underhåll af tingshus
och häradsfängelse.
Ett af de efter nuvarande tidsförhållanden mest obilliga lagstadganden, som
ännu qvarstå i 1734 års lag, är föreskriften i 26 kap. 4 § Byggninga-balken, der
det heter: »Tingshusbyggnad skall hvart härad bygga efter gårdatal», hvarjemte i
slutet af §:n stadgas: »För denna byggnad vare ingen fri, utom sätes- och ladu¬
gårdar, afhyste rå och rörs hemman, så ock preste- och klockarebol.» Undantaget
för adelns sätesgårdar kunde försvaras på en tid, då denna samhällsklass egde sitt
forum uteslutande vid Hofrätterna, samt sålunda voro mindre i behof af tingshus,
och då ingen ofrälseman fick besitta den privilegierade jorden. Numera, sedan frälse¬
man lika med allmogen har behof af tingshus, kan undantaget icke längre försvaras.
Hvad preste- och klockarebolen deremot beträffar, så har under ingen tid undantaget
för dylika hemman varit berättigadt, icke ens då denna byggnadsskyldighet inskränkte
sig till hvad nämnde § närmare bestämmer, nemligen en stuga så stor som tarfvas
och två kamrar.
Derest behofvet och fordringarne, i afseende på denna byggnadsskyldighet,
under tidernas lopp icke blifvit större än hvad den ursprungligen varit, så hade detta
onus, som, fastän orättvist, hvilar endast på en de! af den i mantal satta jorden,
dock känts både mindre tryckande och orättvist än hvad nu är förhållandet.
Ehuru åtskilliga motioner vid flera föregående riksdagar väckts om en mera
allmän skyldighet att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, kan jag lik¬
väl icke underlåta att äfven nu framställa samma rättvisa och billiga förslag, helst
som jag är fullt förvissa^ att icke någon rättänkande kan förneka, det icke den ena
samhällsmedlemmen lika väl som den andra, adelsmannen, presten, näringsidkaren och
kapitalisten lika väl som skattebonden, behöfva skydd af lagen och böra derföre rätt¬
visligen bidraga till dess upprätthållande; detta har 1867 års Eiksdag både insett
Bill. till Biksd. Prot. 1871. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Höft. 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 10-
och behjerta! derigenom, att Första Kammaren efter en kort diskussion och Andra
Kammaren utan någon sådan bifallit Lag-Utskottets tillstyrkande förslag; men någon
skrifvelse till Kong!. Maj:t angående detta Riksdagens beslut blef, förunderligt nog
och såsom ett exempel utan like, icke af Lag-Utskottet aflåten, hvarföre frågan vid
så väl 1869 som 1870 årens riksdagar ånyo väcktes och likaledes då af Lag¬
utskottet tillstyrktes äfvensom af Andra Kammaren biföllos, hvaremot Första Kam¬
maren fann för godt att, i motsats till hvad som skedde 1867, afslå Utskottets
tillstyrkan, vid ena tillfället utan något enda uppgifvet skäl och vid det andra på
ganska underhaltiga sådana. Af denna anledning och med full öfvertygelse om obil¬
ligheten af förutnämnda lagstadgande får jag på anförda skäl vördsamt föreslå:
att 4 § i 26 kap. Byggninga-balken får den förändrade ly¬
delsen, att alla inom häradet blifva skyldiga att i byggande
och underhåll af tingshus och fängelse efter fyrktal deltaga.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 20 Januari 1871.
O. B. Olsson.
N:o 10.
Herr 0. B. Olsson: Om upphörande af de i Bankoreglementets 437 ,§
omförmälda vulgär enhet shidr ag.
Tider hafva funnits, och det icke länge sedan, då Sverige icke hade något
ordnadt fattigvårdsväsende, utan de behöfvande måste nöja sig med de nådesmulor,
som den kristliga barmhertigheten täcktes meddela. Ömheten för den lidande klap¬
pade då på hvarje dörr, der något hopp om öppning af en gifmild hand kunde före¬
finnas, emedan en filantropisk lagstiftning ännu icke hade öppnat någon möjlighet för
den behöfvande att på rättegångsväg tilltvinga sig ett understöd, som då endast be¬
traktades såsom frivillig gåfva, men numera anses såsom rättmätig fordran.