Motionär i Andra Kammaren, N:o 61.
3
N:o 61.
Af Herr J. Samuelsson: Om ändring af 4 § i Kongl. Förordningen
den 24 September 1861, angående tillsyn å förmyndares för¬
valtning af omyndigs egendom.
Sedan Ärfda-balkens 23:djo kapitel, rörande förmyndares pligt och ansvars¬
skyldighet, blifvit genom Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 24 September 1861
förändrad, och den omyndiges egendom nu mera icke hos förmyndare har lika för¬
månsrätt i fastigheter som inteckningar, så har under tiden efter det samma för¬
ordning blifvit tillämpad visat sig, att förmyndare efter förmynderskapens antagande
medelst inteckningar pantsatt sina fastigheter till deras fulla värde, och i följd deraf
har de omyndigas egendom gått förlorad, endast och allenast af den orsak, att
omyndigas egendom med afseende på förmånsrätt eftersattes inteckningar.
Yisserligen står förmyndare under den Rätts öfverinseende af hvilken han
blifvit förordnad, men ordföranden i samma Rätt kan omöjligen känna dessa för-
myndarnes ekonomiska ställning, utan måste, då förmyndare i föreskrifven ordning
aflemna!' summariska utdrag, dervid låta bero. Således innebär Rättens öfverinse¬
ende i denna del icke det ringaste skydd för omyndigas egendom, men likväl ökar
besväret för förmyndaren att samma utdrag till domhafvande!! aflemna. Ostridigt
är, att förmyndaren har rätt sig tillgodoräkna ersättning derför af den omyndigas
arfsmedel, om sådana finnas, men i detta fall drabbar kostnaden den omyndige,
hvarförutan domhafvanden för granskning samt anteckning af inkomna utdrag får
vidkännas tiduppoffring utan ersättning.
På grund af anförda skäl får-jag vördsamt föreslå, att § 4 i omförmälda
Kongl. Maj:ts nådiga Förordning måtte få följande lydelse:
Förmyndare skall för hvarje år afsluta räkning öfver allt det han har
om händer, med uppgift af den säkerhet hvaremot den omyndiges reda
penningar utsatte äro, och ingifve före Mars månads utgång det följande
året räkning till socknenämnd eller godemän, som meddelar intyg att
räkning afl emu ad bljfvit.
Försummar förmyndare räkning aflemna, anmäle socknenämnd eller
godeinän förhållandet till Rättens ordförande, hvilken förelägger förmyn¬
daren vid lämpligt vite att sin omförmälda skyldighet inom viss tid full*
Motioner i Andra Kammaren, N:o 62.
göra, samt med intyg- deröfver från socknenänmd eller godemän under
den förelagda tiden till domhafvande!! inkomma.
Skulle förmyndare icke åtlyda föreläggandet, må vitet höjas efter
omständigheterna.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1871.
J. Samuelsson.
A
N:o 62.
Af Herr Magnus Svensson från Skaraborgs län: Om ändring i och
tillägg till 3 § af Kovgl. Förordningen den 26 Oktober 1866, angående försälj¬
ning af bränvin och andra brända eller distillerade drycker.
Det linnes ingen svensk lag, som gäckas så öppet, oförsynt och ostraffadt,
som lagen om vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
drycker. Förbrytelserna emot och kringgåendet af denna lag åro så talrika, och
verka så förderfligt på landtbefolkningen, att en representant, som på närmare håll
iakttagit det härigenom åstadkomna onda* ej kan underlåta att oaflåtligen yrka på
eu förändring, egnad att slutligen härpå gorå en ända, äfven om han skulle erfara
att hans yrkanden till en början skulle möta benägenhet att undanskjuta frågan.
Motioner hafva i denna riktning förut blifvit väckta, men andra ärenden hafva då
så tagit representationens intressen i anspråk, att man icke kommit sig för med
genomförandet af den erforderliga reformen i detta afseende. 1868 års Bevillnings¬
utskott utfärdade de väckta motioner, som afsågo att förhindra kringgåendet af
denna lag, med det tillkännagifvande, att aktningen för lagarne ej vore att söka i
svårare sträft bestämmelser, utan endast torde kunna vinnas i den mån befolkningen
framskrider i odling och hyfsning. Emellertid förhindrar man med dylika fraser
icke skada- och förargelseväckande sedvanor, som under skydd af en ofullständig lag
fått inrota sig, icke heller uppfostrar man dermed laglydiga medborgare. Skall man
vänta till dess “odling och hyfsning14 öfverallt afskaffat störandéna af god ordning,
då kan man uppgifva all förhoppning om grundlig förbättring, och då vore ju konse-