Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.
5
6:o. Riksdagen ställer, för det i föregående punkt angifna
ändamål, fortfarande till Kongl. Maj:ts förfogande ett reservations¬
anslag, som efter hand kan minskas, i den mån de hittills skjuts¬
skyldiges bidrag upphöra.
7:o Tryckta uppgifter å skjutslega!) vid hvarje särskild station
inom riket hållas årligen allmänheten tillhanda.
8:o. Kungs- och kronoskjuts utgöres fortfarande in natura,
men mot ersättning, förhöjd till ett belopp, som ungefärligen mot¬
svarar medeltalet af den för annan skjuts vid rikets särskilda en¬
treprenadstationer bestämda lega.
9:o. Riksdagen anhåller att Kongl. Maj:t täcktes till den¬
samma afgifva den nådiga framställning, hvartill ett godkännande
af i förestående punkter innefattade förslag kan föranleda.
Om remiss anhålles.
Stockholm i Januari 1871.
Ridt. Ehrenborg.
J¥:o 4.
Af Herr Ricll. Elireilborg: Om beviljande af anslag eller lån för in¬
lösen af erforderlig mark till Frövi—Ludvika jernväg.
Liksom det för Riksdagen är i allmänhet vådligt att åt särskilda kommuner be¬
vilja anslag i andra fall, än der såsom vilkor för understödets åtnjutande förpligtelse!
åläggas till det allmännas fördel, så är det ock för representanten motbjudande att om
dylika gracer göra hemställan. Stundom förekomma dock sa starka billighetsskäl, att
äfven vid en riksdag, med för underordnade frågor så ogynnsamma konjunkturer som
den närvarande, representanten ej får sky obehaget af en framställning, som endast afser
hans orts fördel, och ej heller Riksdagen bör utan allvarlig pröfning en sådan hem¬
ställan tillbakavisa. Detta är efter min uppfattning förhållandet, hvad beträffar en
bland de af mig representerade kommuner, nemligen Lindes bergslag af Örebro län.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.
Vid sistlidne riksdag anfördes af mig, jemte representanten för Lindesbergs stad,
en motion (N:o 136), hvaruti yrkades, att Riksdagen skulle med ett mindre, på några
år räntefritt lån understödja ifrågavarande ort till lindring af det betryck, hvilket, redan
förut af andra förhållanden grundlagdt, stegrats derigenom att branden i Lindesberg den
11 April 1869 tillskyndat bergslagen och staden, utom öfriga kännbara olägenheter, en
förlust, endast på de båda kommunernas gemensamma offentliga byggnader, af omkring
90,000 R:dr. — Stats-Utskottet afstyrkte dock och Riksdagen afslog nämnde motion,
hufvudsakligen på det skäl att kommunerna, genom underlåtenhet att i rätt tid brand¬
försäkra den dyrbaraste af de afbrunna byggnaderna, nemligen deras gemensamma
kyrka, sjelfva varit till förlusten i betydlig mån vållande. Sedan dess har, hvad Lindes
bergslag angår, i ett annat ärende, som med en för Riksdagen väl bekant jernvägsfråga
står i samband, hos Kongl. Maj:t fallit ett utslag, som för nämnda bergslag medförer eu
ytterligare uppoffring af beskaffenhet att i långt högre grad påkalla såsom billigt ett
understöd från Statens sida, enär genom denna uppoffring sagda bergslag medverkat till
förverkligande af en kommunikation, som mindre befordrar dess egen än Statens fördel;
jag afser härmed åtagen inlösen af jord för Frövi—Ludvika jernväg. — Må det tillåtas
mig, att i korthet angifva gången af denna fråga.
Då 1869 års Riksdag hos Kongl. Maj:t begärde uppgörandet af förslag rörande
de enskilda jernvägar, som under den närmaste tiden borde af statsmedel komma i åt¬
njutande, så satte den med allt skäl i det första rummet bergslagsbanan Frövi—Falun,
hvilken redan af föregående riksdagar blifvit vitsordad såsom egande den största bety¬
delse för vårt lands industriela utveckling och ekonomiska välstånd. Emellertid begärde
och erhöll ett Engelskt bolag den 22 September 1869 Kongl. Maj:ts medgifvande till
anläggande af Frövi—Ludvika-banan, omfattande nära tre femtedelar af förstnämnda
jernvägsförslag. Innan detta bolag begagnade sig af den lemnade koncessionen eller
verkställde föreskrifven penningedeposition, så framställde dess ombud till samtliga utefter
luden befintliga kommuner, såsom vilkor för företagets utförande, vissa fordringar på
upplåtelser till bolagets förmån, bland annat af kostnadsfri för jernvägen erforderlig
mark. Bland de sex landtkommuner, genom hviika jernvägen framgår, nemligen Näsby,
Linde, Ramsberg, Nya Kopparberget, Grangärde och Ludvika, medgafs dylik upplåtelse
utan synnerlig betänklighet af de fyra sistnämnde och nordligaste, såsom dels företrä¬
desvis bergsbrukande, dels innehållande sådan mark att expropriationssumman ej blefve
särdeles betydlig, och dels så belägen att jernvägens förverkligande var för dem i ojem¬
förligt högre grad, än för de öfriga, eu lifsfråga. I de två återstående kommunerna
afslogs deremot framställningen af den sydligaste eller Näsby, hvilken, såsom belägen på
ömse sidor af den redan befintliga Köping—Hult-jernvägen, var af Frövi—Ludvika-
banan föga eller intet intresserad. I den näst sydligaste kommunen åter, eller i Linde,
afgjordes frågan på kommunalstämma den 29 November 1869 sålunda, att efter eu lång
och liflig debatt mellan å ena sidan helt få af jern vägsanläggningen företrädesvis intres¬
serade, mestadels större bergsbruksidkare, och å andra sidan mängden af kommunen»
Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.
7
icke bergsbruksidkande befolkning, den kostnadsfria jordupplåtelsen inom begränsning af
en summa, svarande mot 1 R:dr 50 öre per fyrk efter 1869 års längd eller på 33 å
34,000 fyrkar cirka 50,000 R:dr, beslöts genom en majoritet, utgörande efter röstvärdet
9,822 mot en minoritet af 8,298 fyrkar. Denna ringa majoritet af röster afgafs dock af
endast omkring trettio kommunmedlemmar, bland hvilka t, ex. en röstade för så högt
fyrktal som 1,640, en annan för 1,255 o. s. v., då deremot minoriteten utgjorde efter
hufvudtalet omkring tvåhundrafyr atio personer, hvilka antagligen skulle äfven efter röst¬
värdet haft öfvervigt, derest för kommunalrösträtten på landet varit stadgad den ofta
förordade billiga modifikation, som för städerna är antagen, nemligen såsom absolut
maximum det röstetal, som svarar mot 10,000 R:drs inkomst af kapital eller arbete.
Det starka motstånd, som sålunda egde ruin från den störa mängden af kommunens
medlemmar, måste äfven af den, som delar den genom röstvärdet segrande meningens
åskådningssätt och som tror kommunen i dess helhet få i längden af jernvägen båtnad,
erkännas hafva varit naturligt och berättigadt. Kommunen, som på en areal af icke
mindre än fyra qvadratmil utgör ungefär 174 hemman, representerade åt 877 hemmans-
egare, bland hvilka numera endast 19 egare af tillsammans 25 hemman tillverka tack¬
jern, har således till sin hufvudnäring ett eländigt och magert jordbruk, på hvars alster
jernvägen skall verka till en prisnedsättning, som icke kan vara för befolkningen intres¬
serande. Derjemte har en stor del af samma befolkning hittills uppehållit sig genom
forsling af bergsbrukseffekter såsom eu väsendtlig binäring, hvilken just genom jernvägen
går mestadels förlorad, och hvarigenom många hemmansegare komma att under flera års
öfvergångstid till annat hushållningssätt blifva särdeles lidande. Betydliga delar af den
vidsträckta kommunen hafva ock ett från Frövi—Ludvika jernväg så afskildt läge intill
Nora bergslag och Fellingsbro härads utfartsvägar, att de icke v ringaste mån kunna
tillgodogöra sig den samfärdsel, som genom ifrågavarande jernväg uppstår, men ändock
nödgas mot sin vilja underkastas en kännbar taxering. Jernvägen sträcker sig också
genom hela kommunens längd och i allmänhet öfver dess bästa mark. Då till alla dessa
omständigheter ytterligare kom ej mindre den genom förutnämnda olyckor kommunen i
dess helhet tillfogade förlägenhet, än äfven omtvisteligheten af den fråga, huruvida före¬
varande expropriationssak verkligen var att lagligen hänföra till sådana gemensamma
hushållnings- och beskattningsärender, hvaruti minoriteten inom en kommun kan af
majoriteten till deltagande tvingas, så var det naturligt att en stor mängd af kommunens
medlemmar skulle söka i besvärsväg få det fattade beslutet upphäfdt. Då emellertid
detsamma ej i någon olaga ordning tillkommit, så misslyckades såväl hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande som sedermera hos Kongl. Maj:t dessa af stora skaror bland kom¬
munens medlemmar gjorda försök; och blef kommunalstämmobeslutet i sistlidne Oktober
slutligen af Kongl. Maj:t faststäldt. Under tiden hade det Engelska bolagets agent,
Ingeniören W. Stanley, hos Kongl. Maj:t sökt och vunnitr fastställelse å jernvägens
plan och riktning genom Lindes kommun, och dervid, med frångående af den rakare och
ginare samt mestadels genom billig skogsmark placerade linie mellan Frövi och Lindes¬
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.
berg, hvilken tillförene på orternas bekostnad undersökts och legat till grund för Frövi
—Falu-frågans behandling vid föregående riksdagar, nu i stället valt en vestligare, ej
obetydligt längre och genom dyrbarare jord framgående riktning, hvarigenom eu förut
icke anad tillökning i kostnad skulle drabba Lindes kommun, som thy förutan h,aft
grundad anledning till det antagande, att jordinlösen ej skulle på långt när uppgå till
det af kommunens majoritet utfästade maximibelopp. Jernvägsarbetet inom kommunens
område har sedan sistlidne höst med jordegarnes medgifvande oafbrutet fortgått, ehuru
sjelfva expropriationsåtgärden först under nu ingångna år kommer att ega rum.
Utom de skäl, som från den ifrågavarande kommunens sida i det föregående
anförts, torde, hvad beträffar billigheten af någon Statens uppoffring, endast behöfva
erinras, att under behandlingen vid riksdagarne af frågan om en Frövi—Falu-jernväg,
af hvilken Frövi—Ludvika utgör den betydligare delen, ådagalagts att genom denna
jernväg och de ofantliga uppfordringar af en förökad bergsbruksproduktion, densamma
föranleder, icke blott en väsendtlig ökning skall framkallas i vår nationalvälmåga, utan
särskildt för Statens jernvägar inom en ej aflägsen tid beredas ett tillopp, som sannolikt
motsvarar hela deras nuvarande godstrafik, samt att, derest ej den Engelska koncessionen
begärts eller beviljats, Frövi—Falu-banan utan tvifvel nu skulle innehaft N:o 1 bland
de af Kongl. Jernvägskomitén förordade sekundärbanor med ett föreslaget statsbidrag
till 1 /4;del af den till mer än 16 millioner beräknade anläggningskostnaden, d. v. s. öfver
4 millioner, af hvilken summa, proportionsvis efter våglängden reducerad, skulle, enligt de
af Kongl. Jernvägskomitén uppställda grunder, på Frövi—Ludvika-delen belöpa 2,300,000
R:dr. Ett sådant statsanslag skulle hafva fordrats för att under nyssnämnda förut¬
sättning bringa till utförande den för bergsbruket och vår industriela utveckling vigti-
gaste jernväg. Nu åter kommer denna jernväg till stånd utan någon uppoffring från
Statens sida; och under sådant förhållande synes ett anslag af 50,000 R:dr till eu be¬
tryckt s. k. bergslag, såsom ersättning för dess till företagets befrämjande åtagna upp¬
offring, ej vara för Staten i nämnvärd mån betungande. Men man kan invända att ett
sådant anslag voro ett farligt prejudikat. Jag svarar, att om mot all förmodan prejudi¬
katet föranledde dertill, att samtliga kommuner mellan Frövi och Ludvika gjorde anspråk
på ersättning för upplåten jord, så skulle denna, beräknad för 9 Svenska mil ä 50 fots
bredd, sammanlagdt ej uppgå till mer än cirka 300 tunnland mark, hvilket, utgörande
enligt å karta verkställd beräkning till i^idel åker och äng ä 400 R:dr per tunnland
och till '-/gidelar skogsmark och kalhuggen mosse ä 30 R:dr, icke skulle medtaga större
summa än cirka 126,000 R:dr, ett ringa belopp i förhållande till de millioner, som Staten
för detta företag skulle hafva vidkänts. Men i allt fall står, såsom redan är visadt,
Lindes kommun till hela jernvägen i en väsendtligt olika ställning mot de öfriga. Det
svåraste hindret mot bifall till mitt yrkande, torde ligga deruti, att icke här, såsom eljest
i jernvägsfrågor, kan för det allmänna förespeglas framtida fördelar, om Riksdagen vill
lemna understöd; ty det allmännas fördel är här redan beredd, sedan Frövi—Ludvika
jernväg
Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.
9
jernväg numera är ett temligen framlidet faktum. Jag inser detta, men har vågat hoppas
att i förevarande fall ensamt billigheten vore tillräckligt talande.
Jag sammanfattar slutligen skäl och yrkande uti följande:
Då staten kommer i åtnjutande af den för det allmänna mest vinstgifvande jern¬
väg utan något anslag från statens sida;
då till detta förhållande det inom Lindes bergslags kommun fattade beslut om
fri jordupplåtelse varit bidragande;
då nämnda beslut fattats af en ringa majoritet efter röstvärdet emot en stor
majoritet efter hufvudtalet, och på grund af en rösträtt som större delen af representa¬
tionen visat sig ogilla;
då befolkningen i Lindes s. k. bergslag är hufvudsakligen jordbrukande och fors¬
lande, men blott till en ringa del bergsbrukande, och således till jern vägs frågan står i
en alldeles olika ställning mot de nordligare orter, för hvilkas bergsbruk erhållandet af
jernväg varit en tvingande nödvändighet;
då det fattade beslutet är till sina följder ytterst hårdt mot icke blott de inom
kommunen bosatta, fastighet saknande löntagare, hvilka till detta samhälle stå i en
mera tillfällig ställning, utan jemväl mot fastighetsegare inom de delar af kommunen,
hvilka vid denna jernväg ej alls kunna hafva något intresse; samt
då genom föregående motgångar, hufvudsakligen förlusterna på branden i Lindes¬
berg, den ifrågavarande kommunen redan är belastad med så nedtyngande utskylder, att
den skulle hafva svårt bära uttaxeringen till jordexpropriation för en jernväg, af hvilken
mängden ej anser sig hafva fördel,
så vågar jag yrka såsom billigt: ,
att Riksdagen, för inlösen af till Frövi—Ludvika jernväg inom
Lindes bergslag och landtkommun erforderlig mark, beviljar åt
nämnda bergslag såsom anslag utan återbetalningsskyldighet den
summa af högst Femtiotusen R:dr, hvartill ifrågavarande mark
vid skeende expropriation visar sig uppgå.
För den händelse att Riksdagen väl finner billigt, att staten till förevarande än¬
damål lemnar något understöd, men dock anser att äfven kommunen bör i någon mån
vidkännas den kostnad, hvartill den genom en majoritet efter röstvärdet lagligen förbundit
sig, nödgas jag inskränka min hemställan till följande, nemligen:
att Riksdagen åtminstone beviljar, antingen såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet någon större del af ofvan begärda summa,
Bill. till Riksd. Prof. 1871. 1 Samt. 2 Afd. 2 Rand. 2 Haft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.
eller ock hela beloppet såsom under fem år räntefritt lån, att der¬
efter förräntas med fyra procents ränta och amorteras med tre
eller högst fyra procents årlig afbetalning och mot de förbindelser
från kommunens sida som kunna anses erforderliga.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott samt bifogar härhos ett intyg
till bestyrkande af några i denna motion lemnade uppgifter.
Stockholm i Januari 1871.
Rich. Ehrenborg.
Utdrag af protokollet, hållet vid Lindesbergs församlings kommunalnämnds
sammanträde den 21 Januari 1871.
Närvarande: Herr friherre Axel C:son Sparre på Wedevåg, Ordförande; herr bruks¬
patronen Magnus Lindberg på Dalkarlshyttan, vice Ordförande; Ledamöter:
herr brukspatronen Hjalmar Theodor Arpi på Guldsmedshyttan, herr löjtnanten
Oskar Sjögren på Yxe, förre riksdagsmannen Anders Andersson i Björkhyttan,
nämndemännen Anders Olsson i Östanby, Anders Larsson i Torphyttan, bergs¬
männen Per Eric Andersson i Siggaboda och J. E. Lekberg vid Heleneberg.
§ 6.
S. D. Sedan ordföranden i Lindes landsförsamlings kommunalstämma, herr bruks¬
patronen Rich. Ehrenborg på Östra Bohr, uti skrifvelse till undertecknad, Sparre, förmält sig
hafva för afsigt att såsom ortens represensant i Riksdagens Andra Kammare väcka
förslag om understöd af statsmedel åt Lindes landsförsamling till inlösen af inom kom¬
munen erforderlig mark för Frövi—Ludvika jernväg, samt för sådant ändamål begärt af
församlingens kommunalnämnd ett vitsord angående några förhållanden, som han ernade
i sin framställning uppgifva, så får kommunalnämnden härmedelst intyga följande:
l:o, att Lindes landsförsamling eller bergslag innefattar 174 hemman, som
egdes år 1869 af 877 hemmansegare; att af dessa dåmera endast 19, representerande 25
hemman, tillverkade tackjern, hvaremot den öfriga störa mängden af befolkningen har
till sin hufvudnäring ett i allmänhet magert och eländigt jordbruk;
2:o, att mer än hälften af kommunens hemmansegare hittills haft, jemte jord¬
bruket, till eu hufvudsaklig binäring för sitt lifsuppehälle forsling på vägarne af bergs¬
brukets effekter från de norra orterna jemte annat gods i återföra, och att de, när
denna förtjenst genom jernvägens öppnande till större delen upphör, komma att deri¬
genom blifva kännbart lidande;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.
11
3:o, att af kommunens 174 hemman minst 40 hemman, nemligen byarne Öskebo-
hyttan, Ostra Oskevik, Garboda, Garphyttan, Ermundeboda, Mårdshyttan, Siggaboda,
Siggebohyttan, Bergsmanshyttan, Skrymtarboda, Yxe, med flera i vester, äro belägna så
afsides från Frövi—Ludvika jernväg oeh intill Nora härads utfartsvägar, att de ej i rin¬
gaste mån kunna komma att draga någon fördel af den samfärdsel, som genom Frövi—
Ludvika jernväg uppkommer;
4:o, att den mark af särskilda slag, som antages komma ätt erfordras för jern-
vägen, uppgår till cirka 140 tunnland, hvaraf öfver 100 tunnland af kommunens bör¬
digaste åkerjord; och att inom orten sådan åker approximativt värderas till 500 R:dr per
tunnland, samt skogsmarken till 150 R:dr, alla skadeersättningar oberäknade;
5:o, att enligt nämndens öfvertygelse värdet af den mark, som för jernvägen
kommer att upptagas söder om Lindesberg, enligt den plan och riktning som nu blifvit
fastställd och utförd, öfverstiger med minst 16,500 R:dr värdet af den mark, som skulle
åtgått, derest jernvägen, såsom vid kommunens åtagande af jordinlösen allmänt förmoda¬
des, hade förlagts i den rakare och genom mindre dyrbar mark framgående riktning,
hvilken förut varit uppgjord och legat till grund vid frågans behandling under föregående
riksdagar;
6:o, att i afseende på antalet af de kommunens medlemmar, hvilka vid kommu¬
nalstämma den 29 November 1869 röstat för eller emot fri upplåtelse af mark åt jern-
vägsbolaget, nämnden visserligen är i saknad af anteckningar som kunde ligga till grund
för en bestämd uppgift, men att den dock tror sig kunna med visshet intyga, att det
röstetal af 9,822, hvarigenom kommunen åtog sig nämnda upplåtelse, afgafs af ett antal
kommunmedlemmar, som icke öfversteg 30, och hvaraf en del röstade för 1,200 å 1,600
fyrkar hvardera, och att deremot det röstetal af 8,298, som efter röstvärdet utgjorde
minoritet, afgafs af ett antal kommunmedlemmar, som icke understeg 240; samt
7:o, att den förlust, hvilken genom branden i Lindesberg den 11 April 1869
drabbade ensamt Lindes landsförsamling såsom kommun, uppgick enligt af oss verk¬
ställda beräkningar till minst 65,000 R:dr R.-mt,
Lindesberg som ofvan.
På kommunalnämndens vägnar och enligt dess beslut:
Axel C:son Sparre.
JuBteradt.
J. E. Lekberg.
Anders Andersson.