10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.
Y:o 35.
Af Herr »lons Pehrsson: Om nedsättning af anslag et till Kongl.
Hofstallets utfodring, samt om aflåtande af underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande framtida nedsättning af
lista Hufvudtitelns anslag.
Vid 3:ne föregående Riksdagar liar jag gjort framställning om utgif¬
ternas nedsättning på första Hufvudtiteln. Vid sista Riksdagen ville 87 af
Andra Kammarens ledamöter derom anhålla i underdånig skrifvelse hos
Kongl. Maj:t. Likväl upptager Kongl. Propositionen till denna Riksdag
samma Hufvudtitels utgifter lika högt som förut.
Fortfarande råder dock den öfvertygelsen, att samma utgifter skäli¬
gen kunna förminskas; det är och blir en oskattbar välgerning för Sverges
folk när dess Regenthus föregår med sparsamhet och allvarliga seder.
Historien visar hvad en rikshushållare för sitt land »kunnat.» Och när nu,
mera än någonsin, stora fosterländska mål kräfva fördubblade skatter och
stora årliga lån, så kan icke' den konungsliga värdigheten lida deraf om ned¬
sättning verkställdes på ofta nämnda Hufvudtitels utgifter, och må man icke
fördölja för sig, att pröfningar kunna åter hemsöka Sverge, och att vi således
icke böra bygga för mycket på den för tillfället rådande bättre ställningen
i landets ekonomi. — Om, det Allmakten nådeligen afvände, det kära Sverge
komrne i hårda pröfningar, vore väl, om Konung och folk tänkt sig^kunna
försaka något af det onödiga samt skaffat sig andra förlag än odrägliga och
frätande skulder.
Beklagligen allt för snart uppstodo utomordentliga behof, hvartill man
icke eger tillgång utan att öka beskattningen direkt eller indirekt, och ej
Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.
11
heller ^ skötes statsförvaltningen så att inkomster räcka till utgifter utan
nya lån. Ju längre man lånar, desto svårare blir slutet, och skulle så
tillkomma dåliga år eller sorgligare händelser, hvar vill man då taga medel
eller stanna? klar Sverge inga rådgifvare, som förstå eller vilja säga
Sverges älskade Konung rätta sanningen, att enda medlet för landets väl
består uti iakttagandet af den största sparsamhet i statsförvaltningen.
När alla rikets innebyggare, som sådaijt förmå, åtaga sig förökade
bördor för betryggande af landets sjelfständighet, vore förunderligt om
Kongl. Husets medlemmar skulle vara derifrån helt och hållet fria-
Om man ock nu icke fäster sig vid årliga anslaget till Hans Maj:t
Konungens hofhållning, 800,000 riksdaler, och ej de 300,000 riksdaler från
Riksgälds-kontoret, som ej synas på Ilufvudtitelns utgifter, så finnes ändock
en mängd utgiftsposter, som tåla granskning och nedsättning — såsom årli¬
gen 56,400 riksdaler för underhåll och vård af möbler i de Kongl. Slotten:
denna summas behöflighet eller sättet huru den användes synes ej officielt.
45,000 riksdalers anslag för Kongl. Hofstallets utfodring kan omöj¬
ligen i närvarande tider vara af samma behof som för ett tiotal år sedan.
Personliga anslaget till Enke-Drottningen och . Arffurstarne torde
äfven förtjena undergå nedsättning.
De Kongl. Hofven begagna staten tillhöriga slott och egendomar, om
jag rätt minnes, uppskattade till tio och en half million riksdaler; räntan
härå ökar indirekt årligen Hufvudtitelns utgift med öfver en half million
riksdaler.
Det vore således ej ur vägen, om några af de många slotts-anslagen
indroges eller ock en del af slotten användes för andra statens ändamål,
eller ock att vidmakthållandet af byggnader och egendomar ålades de
furstliga personer, som deraf sig begagna.
Det torde ej behöfva påminnas om, att furstliga personer i andra
länder temligen ofta afstå från en del af sitt apanage för landets bästa.
Helst önskade man att Konungen sjelf hade vidtagit nedsättningarne, men
då sådant ej synes till, har man ej kunnat undvika att derom vtterligare
påminna, så mycket mera som, sorgligt nog, inga bemödanden bemärkts på
några andra utgifters nedsättande, hvilket dock förr eller senare ovilkorli¬
gen måste ske.
Visserligen anser man fortfarande att Hufvudtitelns utgifter ej borde
öfverstiga en million riksdaler årligen, men dels för att låta Stats-Utskottet
lämpligast pröfva saken dels för att rätta mig efter den betydliga
minoriteten vid sista Riksdagen, och dels slutligen att ingen rättvist skall
kunna klandra mina yrkanden, inskränker jag mig för närvarande till
följande:
12
Motioner i Andra Kammaren N:o 36.
att Riksdagen beslutar nedsätta anslaget till Kongl. Hofstallets
utfodring med 15,000 Rdr Rmt och, i anseende till statsverkets
och de stora fosterländska behof som förehnnas, i underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t nådigst täcktes tillse, om ej för
framtiden första Hufvudtitelns anslag kunde nedsättas utöfver
nu begärda.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 26 Januari 1871.
Jöns Pehrsson,
från Kronobergs Län.
N:r 36.
Af Herr Jons Pehrsson: Om grundskatternas aflösning.
Frågan om likställighet i beskattningsväg i Sverige är ganska gammal.
Den lidande delen af Sveriges jordbrukare hafva förgäfves ropat på rätt¬
visa i den vägen; huru länge de ännu derpå måste vänta, synes ej vara
möjligt beräkna. Man hoppas dock, att saken snarast möjligt behjertas af
dem, som hafva fosterlandets väl för ögonen. Man hoppas, att äfven de,
som nu hafva fördelaime på sin sida, skola gilla befogenheten af den klagan,
som förspörjes, och vara medgörliga att afhjelpa den.
Skall ett kraftigt samhälle kunna uppstå, måste första vilkoret derför
vara »enighet '; skall enighet vinnas, måste rättvisa råda i allt, och isynnerhet
i fråga om de utgifter, som samhället för sin tillvaro måste utgifva.
Att förhållandet för närvarande ej är sådant med den svenska jor¬
dens beskattning, är för alla bekant, likasom de mångfaldiga slagen af jord¬
naturer, alla mer eller mindre hårdt beskattade; och de invecklade och kost¬
samma kameral- och uppbördsverken äro ej den minsta olägenheten af det
nämnda förhållandet.