8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 172.
tandet af ett kungörelseblad under benämning ”Sveriges
allmänna tidningar”;
och, derest denna framställning bifalles,
att Riksdagen, vid anmälan af detta beslut, måtte an¬
hålla, att Kongl. Majrt, med upphäfvande af Kongl. kun¬
görelsen den 19 December 1844, täcktes förordna, att de
kungörelser eller underrättelser, hvilka, enligt lag eller
särskilda föreskrifter, böra genom allmän tidning offent¬
liggöras, skola från och med början af år 1872 uti före-
näinnda kungörelseblad införas.
Slutligen utbeder jag mig, attt denna motion måtte till Stats-utskottet
remitteras.
Stockholm den 28 Januari 1871.
J. Sjöberg.
»
N:o 172.
Af Herr J. Sjöberg: Angående vidtagande af åtgärd för att
Åstadkomma, större fullständighet af ”Svensk författnings¬
samling” och om anslag för detta ändamål.
För en hvar, som för vårdandet af allmänna eller enskilda angelägen¬
heter haft behof af att, vid förekommande tillfällen, i Svensk författnings¬
samling hemta någon upplysning, torde det vara en känd sak att denna
samling är ganska ofullständig. Denna ofullständighet härrör likväl icke af
saknaden utaf föreskrifter till bestämmande af hvad författningssamlingen
bör innehålla för att densamma ma kunna motsvara sitt ändamål, utan af
åsidosättandet, af de i detta afseende meddelade stadgande^ hvilket förhål¬
lande under en mycket lång följd af år egt rum. Yid 1823 års riksdag anmärkte
Rikets Ständer, på sätt inhemtas af deras till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse
9
Motioner % Andra Kammaren, N:o 172.
den 20 December nämnda år, att derå tid efter annan, dels i administrativ,
dels i judiciel väg utfärdade cirkulär och resolutioner samt sådana Kongl.
bref, hvilka, om de ej kunde anses såsom egentliga författningar, likväl inne¬
fattade väsendtliga föreskrifter och regeringsåtgärder inom den ekonomiska
lagstiftningens område, icke blifvit genom trycket allmängjorda; och Stän¬
derna yttrade i sammanhang härmed, att de ansåge det skola ostridigt bi¬
draga till allmän nytta och medborgerlig upplysning, om allmänheten bered¬
des utväg till kännedom såväl af förenämnda ärenden, som i allmänhet af
alla vigtigare, hvilka hos regeringen afgjordes; och då detta ändamål syntes
lättast kunna vinnas dymedelst, att anstalt fogades till meddelande af för¬
fattningar och regeringens åtgärder genom en dertill inrättad tidning, an-
höllo Ständerna, att Kongl. Magt måtte täckas låta föranstalta om utgifvande
af en officiel tidning, som, under titel af Författningssamling eller någon
annan benämning, hvarigenom dess egenskap och bestämmelse antyddes, skulle
upptaga alla Kongl. expeditioner, som innefattade slutliga, till efterrättelse ut¬
färdade regeringsåtgärder och beslut, vare sig i form af förordning, plakat,
kungörelse, cirkulär, bref, resolution, dom, utslag o. s. v. Denna Rikets
Ständers framställning föranledde Kongl. brefvet till Kanslistyrelsen af den
22 December 1824, hvarigenom förordnades, att från och med nästpåföljande
års början skulle utgifvas, i fortgående nummerföljd, en författningssamling,
oberoende af det dittills brukliga publikationssätt af livad från Kongl. Maj:t,
till allmänhetens efterrättelse, genom det så kallade årstrycket utginge; hvar¬
jemte stadgades, bland annat, att denna samling borde innehålla alla till allmän
efterrättelse utfärdade Kongl. förordningar, påbud, plakater, kungörelser,
cirkulärer, bref samt alla genom Kongl. Maj:ts Högsta domstol eller genom
statsexpeditionerna utgående domar och utslag, hvilka innefattade prejudika¬
ter eller annars vore af allmän beskaffenhet, äfvensom att i samlingen skulle
upptagas kollegiers och embetsverks kungörelser, universal och cirkulärbref,
då de vore af den egenskap, att de borde genom trycket allmängöras och
ej förut, såsom något föregående Kongl. Maj.-ts beslut, ingått i samlingen.
Den vigt, som då lades på detta författningstrycks fullständighet, ådagaläg-
ges ytterligare deraf, att Kongl. Maj:t, i sammanhang med meddelandet af
omförmälda föreskrifter, anbefallde vederbörande föredragande, såväl i stats¬
expeditionerna, som i Högsta domstolen, de förre i samråd med Hofkansler!!
och de sednare med Justitie-kanslern, att, efter hvarje protokollsjustering,
uppgöra, hvilka expeditioner, som af de beslutade åtgärderna blefve en följd,
borde meddelas redaktionen af författningssamlingen. Genom Kong], kun¬
görelsen den 14 December 1883 förordnades, att det så kallade årstrycket
skulle med samma års slut upphöra och utkommande författningars allmän¬
görande i stället ske blott genom Svensk författningssamling från och med
Bill. till BiJcsd. Prat. 1870. 1 Samt. 2 A fä. 2 Band. 17 Raft. 2
10 Motioner i Andra Kammaren, Nio 172.
början af år 1834; hvarjemte stadgades, att i denna samling skulle, med
iakttagande af hvad ofvan åberopade skrifvelse af den 22 December 1824
närmare innehölle och bestämde, införas alla påbud och föreskrifter, hvilka
till allmän efterrättelse meddelades af Kong!. Maj:t, eller af kollegier eller
andra allmänna verk, hvilka egde att kungörelser till åtlydnad öfver hela
riket utfärda, äfvensom sådana af Kong!. Maj:t vid lagars och författnin¬
gars tillämpning fattade särskilda beslut, hvilka ansåges vara af den vigt,
att de borde i författningssamlingen till kännedom och upplysning för veder¬
börande intagas.
Genom den nu lemnade redogörelsen för de till bestämmande af för¬
fattningssamlingens innehåll meddelade föreskrifter torde vara tydligt, att
lagstiftande makten åsyftat, att denna samling skulle omfatta allt, som vore
erforderligt för ett tillbörligt utöfvande af olika befattningar i statens tjenst,
för så vidt detta kunde bero af att ega en lätt och säker tillgång till all¬
männa påbud, äfvensom att för enskilde medborgare skulle genom författ¬
ningssamlingen vara beredd en utväg att kunna behörigen iakttaga sina rät¬
tigheter och skyldigheter. Detta syftemål har dock icke på långt när blifvit
uppnådt derigenom, att, som jag redan antydt, en ganska anmärkningsvärd
ofullständighet vidlåder ofta nämnda samling. Denna ofullständighet ligger
förnämligast deruti, att, med undantag för de första åren, af författningssam¬
lingens utgifvande, uti denna samling icke blifvit intaget ett mycket stort
alntal Kongl. cirkulärer, bref och resolutioner, hvilka antingen innefatta tillägg
till eller förklaring af förut allmängjorda Kongl. förordningar och kungörel¬
ser, utom det att i författningssamlingen äfven saknas åtskilliga af kollegierna
och öfriga centrala embetsverk utfärdade föreskrifter, hvilka väl hufvudsakli-
gast äro till efterrättelse för vederbörande tjensteman, men mången gång
kunna vara af ganska stor vigt för den enskilde att känna. Det lärer såle¬
des icke böra vara något tvifvel underkastadt, att den nu anmärkta brist¬
fälliga utgifningen af författningssamlingen bör föranleda någon åtgärd ju
förr dess hellre, så att denna samling åtminstone för framtiden måtte kunna
bringas till den fullständighet, som för rättsvården och rättssäkerheten är all¬
deles oundgänglig. I främsta rummet synes det tillhöra Riksdagen att på
detta förhållande fästa Kong]. Maj:ts uppmärksamhet. Men en sådan åtgärd
i och för sig torde icke vara tillräcklig. Den väsendtligaste anledningen till
det förfall, hvaruti författningssamlingen råkat efter de första åren af den¬
sammas tillvaro, torde vara att söka uti den omständighet, att högsta tillsy¬
nen öfver samlingens utgifvande varit anförtrodd åt myndigheter, som saknat
intresse för saken eller insigt om dennas nytta och nödvändighet. Efter det
Hofkanslers-embetet upphört, hafva genom Kongl. stadgan den 16 Maj 1840,
angående fördelning af ärendena emellan statsdepartementen, frågor om för¬
fattningssamlingen blifvit öfverlemnade till Ecklesiastik-departementet. Att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 172. 11
inom detta departement finna en med tillräcklig sakkunskap utrustad person
för att om händer hafva den så kallade redaktionen af samlingen synes icke
i allmänhet kunna påräknas. Deremot bör en sådan sakkunskap kunna fin¬
nas inom Justitie-departementet, hvarföre handläggningen af nyssnämnda frå¬
gor också torde böra till det sistnämnda departementet öfverflyttas, och ibland
dess embetsmän lärer väl den byråchef, som har till åliggande att bereda
och i Högsta domstolen föredraga alla der förekommande frågor om stiftan¬
de, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar och författningar, företrä¬
desvis kunna anses lämplig att bestrida den ifrågavarande redaktionen. Men
icke nog dermed, ett särskildt arfvode synes erforderligt för det biträde be-
mälde byråchef kan för utöfvandet af detta bestyr behöfva; — och får jag,
på grund af hvad i denna fråga no blifvit andraget, vördsamt föreslå:
att Riksdagen måtte hos Kong!. Maj:t anhålla, att frågor
rörande vården om och tillsynen öfver författningssamlin¬
gens utgifvande måtte för ofvan angifna ändamål från
Ecklesiastik-departementet till Justitie-departementet öf¬
verflyttas; och att Riksdagen måtte anvisa ett belopp af
1,000 Riksdaler, att utgå från nästinstundande års början,
till den person, som kan varda anställd att biträda den
embetsman inom detta sednare departement, åt hvilken
redaktionen af författningssamlingen må blifva uppdragen.
Om remiss af denna motion till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1871.
J. Sjöberg.