Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.
15
1864 sålunda: dock må inom rikets nordligare län, då af-
söndringslägenhcten icke öfverstiger 50 qvadratrefvar ouppodlad
jord, samt sker från hemman som undergått la,ga skifte, afgäl-
den utan stadfästelse få förblifva vid hvad mellan afsöndrings-
gifvare och tillträdare öfverenskommet är.
Stockholm den 28 Januari 1871.
C. E. Hjelm.
J*:o 162.
Herr C. E. Hjelm: Angående underhållsskyldigheten af by- eller utfarts-
vägar.
Vid sidan af de nyare, mera fullkomliga kommunikationerna samt lands- och
häradsvägarne, hvilka till följd af bestämda, strängt tillämpade och öfvervakade före¬
skrifter väl underhållas, finnes ett annat slag, numera äfven allmänna vägar, hvilka
i del närmaste äro af lagstiftningen förbisedda, och älven af dem, som hafva ålig¬
gande att dem underhålla; hvarföre de ock — till oks förstörande, till lids för¬
ödande och icke så alldeles sällan till menniskolifs förspillande, genom att läkarevård
och medicin icke kan inom lätt lid anskailäs — ofta, på många ställen alltid, äro
i det närmaste ofarbara. Dessa äro de så kallade ”byavägarne”, hvilka numera icke
äro att anse såsom enskilda, utan såsom allmänna, samt böra såsom sådana, då de
äro utfartsvägar för eu större eller mindre menighet, efter behof underhållas och
derutinnan öfvervakas.
I hela riket utgöra byavägarne flera tusende mil, och många hundra lusen af
landets bebyggare hafva endast genom dem utfart till platser med bättre ordnade
kommunikationer; blott inom den församling jag tillhör finnas byavägar sammanlagdt
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.
till cirka 40 mils längd, genom hvilka omkring 7,000 personer hafva sin enda
samfärdsel med kustplatserna och hvarpå årligen i djup gyttja samt nedplöjda hjul¬
spår med oupphörliga gropar framsläpas många tusende tunga lass, och sådant är
förhållandet i många delar af riket. Det synes sålunda vara hög tid, att lagstift¬
ningen något närmare bestämmer, huru berörda vägar skola underhållas, samt före-
skrifver alt fullgörandet af underhållspligten blifver behörigen öfvervakad. 1 allmänna
lagen finnes derom icke något stadgande, men i Kong!, resolutionen af den 8 Januari
1735 heter det väl: ”de så kallade byavägarne skola endast underhållas af dem,
som sig deraf betjena, så att landet dermed icke för en eller annans beqvämlighet
besväras”; men med denna ofullständiga bestämmelse, är det helt naturligt att de
år efter annat allt hårdare anlitade hya- eller utfarlsvägarne förblifva opåfyllda och
sålunda till sist ofarbara, ty med detta: ”skola underhållas af dem, som sig deraf
betjena11, följer icke alt någon myndighet är ålagdl eller makt lemnad öfvervaka att
de verkligeii underhållas. Vanligen är också förhållandet sådant, att, då en vill
sätta vägen i farbar! skick, säga tio nej; och om på byastämrna några fatta beslut
i sådan syftning, är det icke bindande för andra än dem, som underskrifva beslutet
och hvilket alltid en del undandraga sig; eller om, i lyckligaste fall, en by skulle
någorlunda enigt fatta sitt beslut för lagning, stannar en annan vid samma väg
liggande by, vid motsatt beslut; hvarpå följa kostsamma besvärsskrifvelser eller ansök¬
ningar hos Konungens befallningshafvande, till intet gagnande syneförrättningar samt
inbördes split — och vägen förblifver som han var.
Under eu tid, då det blott var en eller annan bonde, som hade sin utfart
till kyrkan på sådan väg, då samfärdseln var ringa och IVamforslingen af egentliga
foror icke ifrågakom på byavägar, — då kunde möjligen föreskriften i berörda Kongl.
resolution vara på sitt ställe, men under de 136 år, som den varit gällande, har
odlingen och brukningsdelarnes anta! jemte folkstocken mångdubblats, behofven blifvit
helt annorlunda, och en lätt samfärdsel genom de medel, som stå de olika orterna
till buds, har för alla blifvit ett oafvisligt behof. Numera bo på många ställen
tusendetals personer utefter en och samma byaväg, hvilken icke sällan är 3 till
10 mil lång. Genom att lagstiftningen icke ålagt eller bemyndigat någon att vaka
öfver, huru de underhållas, äro dessa vägar till stor del eu verklig plåga för menni-
skor och dragare, ja ofta eu tortyr, hvilken icke så alldeles sällan haft döden till
följd; och genom den, emot om de vore ordentligt underhållna, stora tidsförlust
och slitningar af ök, som de förorsaka, sådana de nu vanligast äro, föranleda de till
långt större utgifter än hvad ett, ordentligt underhåll skulle kosta; hvarföre jag på
grund af det anförda får föreslå:
att Riksdagen för sin del beslutar, att med underhållsskyldig¬
heten af bya- eller utfartsvägar och desammas afsynande bör
förhållas på sätt derom för allmän väg är stadgadt; dock så
att, uti underhållet af sådana vägar, inga andra än de för
Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.
IT
hvilka de äro utfartsväg höra laga del, samt i underdånig skrif¬
velse anhåller, att Kongl. Maj:l utfärdar en förordning i sådan
syftning.
Stockholm den 28 Januari 1871.
C. E. Hjelm.
Wto 163.
Af Herr F. Ad:soit Palander: Om anslag för byggandet af en jern¬
väg mellan Wexiö och Carlskrona.
Då jag vid sistlidne års riksdag framställde yrkande om anslag för jernväg
till Carlskrona, hade icke de hotande moln, hviIka nu skymma den politiska horizon-
ten ännu visat sig. Jag utgick derföre från den förutsättningen, att vårt i stark
utveckling sladda land för den närmare framtiden icke skulle vilja eller ens höra
afse de medel, som erfordras lör Carlskronas fullständiga befästande, och sökte i
sammanhang dermed ådagalägga, huru ytterst vigtigl del är, alt genom jernväg
sammanbinda det ofullständigt hefästade Carlskrona med landets stambanesyslem.
Endast genom en sådan förbindelse nemligen är det möjligt, afl landvägen hastigt
ditsända stridskrafter, och att undvika helsol vet af att der hålla sådana för den i
Carlskrona dockor förvarade fartygsmalerielen nödiga större förråder af ammunition,
proviant, beklädnad, ulredningsartiklar och materialier, Indika vid eu svagt befästad
hamn icke böra finnas. Genom tilldragelser, som ti mot efter sistlidne års riksdag
hafva förhållandena emellertid lått eu helt och hållet förändrad gestalt. Nödvän¬
digheten af Carlskronas snara sättande i försvarbart skick har af dessa tilldragelser
hlifvit en tydlig följd, förutsatt, att vi anse önskvärd!, att i händelse af krig hindra
liendtliga arméer att hos oss landstiga, och all vi förslå att uppfatta den försvars-
kraft ett efter våra förhållanden lämpadt sjöförsvar numera erbjuder. För ett
Bill. till Riksd. Prot. 1871. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 16 Haft. t 3