Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
1
W:o 156.
Af Herr A. Hctllll l Om nedsättning i anslaget till utgifter för rikets
diplomatiska angelägenheter samt om aflåtande af underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande förändrade grunder för ut-
rikes-budgetens upprättande.
I den till nuvarande Riksdag aflåtna proposition om statsverkets tillstånd och
behof har Kongl. Maj:t, ehuru oväntadt stora anslag äskats till försvarsverkets istånd-
sältande, ej framstam något förslag att, genom minskning af gamla utgiftsposter, be-
leda tillgång till betäckande åt någon del af de nya behofven. Emellertid torde det
vara nära nog sjeifklarl, att medan under samhällsutvecklingens fortgång dels helt
nya statsändamål framträda, som kräfva att af statens medel tillgodoses, dels äfven
redan gamla och erkända behof påkalla efterhand ökade utgifter, så finnas åter andra,
hvilkas vigt och betydelse mer och mer sjunker, och för hvilka det allmännas kost¬
nader sålunda kunna minskas. En sådan föränderlighet ligger i sakernas natur, i
samhällets och odlingens nödvändiga förändring. Till det senare slaget af statsända¬
mål och derför erforderliga statsanslag höra, enligt min tanke, den diplomatiska re¬
presentationen och den derför afsedda budget.
Anledningarna til! vår diplomatis numera högeligen inskränkta betydelse och
till det häraf framkallade yrkandet på nedsättning af kostnaderna derför torde kunna
hänföras till tvänne slag. Dels egcr vårt land ej längre samma politiska ställ¬
ning, som det tillförene intagit. Någon förändring af delta förhållande lärer ej
heller vara förestående, och man torde kunna antaga, att vår regering fortfarande,
såöra i trontalet 1867, lörnekar hvarje “önskan att deltaga i lösningen af de
tvistefrågor, som upprört eller hota att uppröra andra delai al Europa11. Men vår
diplomatiska ståt utbildades deremot under tider, då vårt land intog eu annan plats
i det europeiska statssystemet än nu, och då de maktegaude i vårt land hyste en
annan önskan, än den nyss anförda. Dels har äfven diplomatiens verksamhet blifvit
Bill. till Riksd. Prot. 1871. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 16 Raft. 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
i ringare män än förr behöflig derigenom, all den ojemförlig! större lagbundenhet
och ordning inom hvarje land, den ökade reda och trygghet i privaträltsliga för¬
hållanden mellan medborgare af olika stater, den storartade utveckling af kommunika¬
tionsväsendet, som nutiden företer, jemte flere andra omständigheter gorå diplomatiens
mellankomst onödig i många fall, der den tillförene, under ett mindre utveekladt
internationell rättstillstånd, kunde vara af behofvel påkallad.
I betraktande af allt detta torde den mening, som på senare tider mer och
mer utbildat sig, all inga andra statsutgifter så onyttigt användas, som större delen
af anslagen å tredje hulvudtileln, ej kunna afvisas med det påstående!, atl den blott
grundar sig på obekantskap med förhållandena eller framgått ur otidigt klanderbegär.
Men alt dä äflas alt upprätthålla ytan och namnet af eu försvunnen verklighet, att
genom en stor diplomatisk ståt söka rädda skenet af något inflytande på verldshän-
delserna, är ett alltför dyrt nöje, och dermed lurar man ingen annan än sig
sjelf. Nuvarande utrikesministerns företrädare förklarade visserligen 1868, alt man
ej borde, genom indragning på eu gång af ett större antal beskickningar, ut¬
sätta sig för att anses hafva “formeit frånträut al! rättighet att deltaga i ordnandet
af Europas allmänna angelägenheter'1. Men sedan man reelt frånträdl denna rätt,
torde del “formela11 upprätt hållandet af densamma, när det krälver stora kostnader,
vara af myckel tvetydigt värde. Ingen diplomatisk representation kan för den öfriga
verlden skyla, hvad den känner minst lika väl som vi sjellve, nemligen vår oförmåga
alt “deltaga i ordnandet af Europas allmänna angelägenheter11. Det formela an¬
språket, ej uppburet af motsvarande makt. är endast eu löjlighet, hvilken på köpet
är något kostsam.
Vid fråga om indragningar på Utrikes-departementets budget får man visser¬
ligen företrädesvis fästa sig vill ministerstalen, men mig synes otvifvelaktigt, att äfven
under andra rubriker minskningar till ej obetydligt belopp kunna ega rum. Vidkom¬
mande föi1 det första departementets expedition, synes behofvet af eu arkivarie-befatt-
ning endast derigenom förklarligt, att departementet åtagit sig ett för detsamma
främmande bestyr, nemligen alt fungera som ed riksarkiv i smått. Kabinettet bibe¬
håller i sin ego handlingar, till och med från längesedan förflutna tider, hvilkas enda
råtta plats är Riksarkivet. Genast vid första påseendet torde det erkännas, att en
sådan anordning är principvidrig, liksom det lätt lärer inses, att — om också inga
andra skadliga följder — deraf åtminstone måste föranledas onödigt ökadt besvär
vid den historiska forskningen. Jag skall hafva den äran att till Stats-Ulskottel
meddela upplysningar, som äro för vidlyftiga all här införas, om det sätt Hvarpå
kabinettet sköter denna sjelftagen) befattning — sjelftagen, ty instruktionen för det¬
samma gifver dertill ingen anledning, hvadan § 8 i 1809 års kansliordning måste
anses innehålla den regel, hvarefter kabinettet i detta fall skall rätta sig. Det torde
vara teinligen påtagligt, i betraktande af vårt Ulrikes-departemenls jemförelsevis till
de andra departementenas begränsade verksamhetsområde, att ulan detta sjelftagen
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
bestyr, de vanliga rcgistratorsgöromål, som tillhöra arkivarie!), ej skulle kräfva sin
särskilda tjensteman, utan myckel val kunna med någon annan af de icke allt för
ansträngande befattningarne förenas.
På Utrikesdepartementets exped i t ionsstat har ock uppförts lön åt eu hoftjen-
steman, nemligen öfverceremonimästaren. Ännu 1869 års statskalender innehöll, å
afdelningen utrikes-departementel, i fråga om nämnde tjensteman, blott eu hänvisning
till “Kong!. Maj:ts hol“ — ett temligen tydligt erkännande, att han vore ej statens,
utan holvets funktionär; icke förty uppbar han lön å Utrikes-departemenlets stat.
Delta egendomliga sätt att förfara med -statens medel har emellertid ådragit sig pres¬
sens uppmärksamhet. Jag vill ej göra mig skyldig till eu förvexling af post hoc
och propter hoc; men ett faktum, alt i slatskalendrarne för 1870 och 1871 nyss¬
nämnda hänvisning försvunnit, och att i stället bland utrikes-departementets tjenste¬
man upptages en “Introduktör för främmande sändebud11. Jag kan ej medgifva, att
man genom denna redaklionsändring åstadkommit tillfyllestgörande rätt och skål för
beviljandet af lön, på Utrikes-departementets stat, åt en hofljensteman.
I öfrigl må tilläggas, att utrikes-expeditionen erbjuder tillfälle till andra
indragningar, såsom af lörste sekreterare-platsen, och nedsättning af ett par löne¬
belopp.
Innan jag vänder mig till minister-staten, vill jag fästa uppmärksamheten på
det höga belopp, hvarmed “skrifmaterialier, expenser och extra utgifter11 äro upp¬
förda. När i detta belopp ingår eu summa stor 5,000 R:dr Runt til! “utomordent¬
liga beskickningar och tillfälliga uppdrag11, så torde böra erinras, att äfven här hof-
utgifter införts på utrikes-departementets budget. De lyckönsknings- eller kondoleans-
besök, som hofelikelten fordrar, och som af utrikesbudgeten bekostas, lära väl rätte¬
ligen böra drabba civillistan. Om vissa andra poster under denna rubrik ej synas
särdeles höga —- t. ex ekiperingspenningar — så bör erinras, att detta och flere
andra belopp å utrikes-departementets budget äro rent nominela i följd af den vid¬
sträckta dispositions-rätt, som är Kong!. Maj:t medgifven. Vid en föregående riksdag
bär sålunda upplysts, att kabinetls-kassans räkenskaper för ett enda år, 1865, upp-
togo ej mindre än 76,522 R:dr utgifna under titeln ekiperingspenningar, hvaraf
24,000 R:dr i bosätlningspenningar utbetalts åt en enda person. Påföljande år ut-
gåfvos 40,000 R:dr i ekiperingspenningar. EU dylikt exempel erbjuder titeln “hem¬
lig® utgifter". Några andra utgiitsposter under denna rubrik förete uppenbarligen
summor, hvilkas höjd, jern förd med det lätt beräkneliga verkliga behofvet, endast
derigenom kan förklaras, alt vederbörande haft goda, allt för goda tillgångar tili sitt
okontrollerade förfogande och aldrig behöft spara. När man nu tager i betraktande
att hemliga medel, enligt hvad till allmän kunskap kommit, använda till, minst
sagd!, aldeles ogiltiga ändamål, och att, under namn och förevändning af ekiperings¬
penningar, vissa personel- slösaktigt gynnats, så föranledes man vid rubriken “skrif¬
materialier" m. m. till den anmärkning, att de härunder angifna, som till en del
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
äro skenbart moderata, åtminstone ej kunna vara afsedda att upplysa om de verkliga,
förhållandena, ily att dessa nominelt små belopp genom å andra håll tillgängliga
medel faktiskt ökas till högst betydliga utgiftssummor; vidare att härunder döljer
sig ett oskäligt slöseri med statsmedel; samt slutligen att eu nedsättning kan
och bör ske.
Tillfälle till den betydligaste minskningen lemnar emellertid minister-staten.
Herr Utrikes-ministern tyckes sjelf antyda, att de diplomatiska befattningarna i Athen
och Lissabon kunna indragas. Om så, utan skada för statens intresse, ske kan, lärer
man vara berättigad att antaga, att utan all olägenhet samma åtgärd kan vidtagas
t. ex. med ministerposten i Madrid. Hviika politiska intressen vår minister i Spanien
har att bevaka, torde icke ens han sjelf kunna uppgifva. Man föreställer sig, att de
svårligen kunna vara vigligare, än våra politiska relationer till schweiziska republi¬
ken, der de förenade rikena ej anställt något diplomatiskt ombud. Det vill derföre
synas, som ministerposten i Madrid egentligen vore att betrakta såsom en del spanska
Jiofvet visad artighet, och att ej synnerligen starka invändningar mot dess indragning
skulle anföras, derest ej monarkien blifvit åter upprättad i Spanien.
Vidare eger man skäl alt förmoda, beträffande flere af våra beskickningar, alt
eu ej alldeles obetydlig nedsättning af aflöningarna utan svårighet kan ske, helst i
förening med anställande af sändebud af lägre rang än envoyé, samt på några ställen
minskning af personalen. Det stundom åberopade skälet mot anställande af sändebud
af lägre rang och med mindre aflöning, att de nemligen endast genom en högre
social ställning sältas i stånd att komma de politiska hemligheterna på spåren, kan
ej förtjena synnerligt afseende, då vår nutida diplomati, i följd af vårt lands ställning,
har en vida anspråkslösare uppgift än förr och säkerligen föga kan gagna genom
meddelanden om del politiska intrigspel, som drifves de mäktige emellan. Sekreta
utskottets yttrande år 1765, all det förnämsta medel, hvarigenom sändebuden kunna
uppfylla sina åligganden, är “personernas egen skicklighet och goda egenskaper, som
säkrast ersätter hvad igenom penningar och en kostsam lefnad ej står alt vinna11,
torde för öfrigt vara giltigt ännu i dag. Det kan tilläggas alt, derest vårt land
komme att representeras af ministerresidenler, der envoyéer nu äro anställde, detta
ingalunda innebure någon så stark rangförminskning, som mången måhända föreställer
sig, eller vore egnadt att ådraga sig mycken uppmärksamhet. De af stormaklskon-
gressen i Aachen 1818 antagna bestämmelser, enligt hviika ministerresidenler på
visst sätt utgöra en “intermediär11 klass mellan andra klassens sändebud och de en¬
dast hos vederbörande utrikesministrar ackrediterade chargés d’affaires, gifva minister-
residenterne otvetydigt i realiteten samma diplomatiska karakter, som andra klassens
sändebud. I alla händelser lärer det få anses ostridigt, att åtminstone i Washington
rangen af envoyé på intei sätt är bestämmande för vår der varande ministers förmåga
att vårda våra intressen. Icke dess mindre, och ehuru Förenta Staterna represente¬
ras i Stockholm af en ministerresident, har vår regering vid den nyss timade för¬
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
ändringen bibehållit den högre gången. Att de förenade rikenas värdighet skulle
inför Amerikanarne bättre upprätthållas och deras intressen-bättre vårdas i Washington
al den större personliga dugligheten, än af den förnämligare titeln, tyckes dock vara
axiomatisk^
Heir Uti ikesministern har sjelf ansett sig kunna föreslå en nedsättning med
ej mindre än 2,800 R:dr Hamb. b:ko af ministerns i Wien traktamente, och detta
“oaktadt den väl kända dvrheten på nämnda orl“. Visserligen antyder Herr Utrikes¬
ministern, alt en minskning i “göromålens mängd och vigt11 berättigar till denna
traktamentsminskning; men då det näppeligen lärer kunna vara meningen, att vårt
sändebud i Wien hädanefter skall genom någon privat verksamhet på lediga stunder
fylla en genom traktamentets nedsättning uppkommen brist, och då å andra sidan hans
lefnadskostnader — med samma rang och på samma, fortfarande dyra ort — svår-
1'gen lära hafva kunnat väsendtligen minskas derigenom, att han fått mindre alt göra,
än förut, så torde den rimliga förklaringen af åtgärden, derest denna med skäl vid¬
tagits, icke kunna vara någon annan än den, att sändebudet i Wien hittills varit
orimligt högt aflönadt. Förhåller det sig åter så, då förefaller det antagandet åt¬
minstone högst sannolikt, alt en pröfning af de belopp som utgå till minist törne å
vissa andra “dyra“ orter, t. ex. Paris, äfven skulle befinnas böra leda till en ned¬
sättning. Men Herr Utrikesministern har ej varit betänkt på någon sådan åtgärd;
tvärtom har han ansett traktamentet för ministern i Berlin böra höjas till ett belopp’
som med ej mindre än 1,800 lkdr Hamb. b:ko eller 7,200 R:dr Runt öfverstiger
det för år 18 72 uppförda beloppet för ministern i Wien.
När en diplomatisk posts minskade vigt kunnat, trots den fortfarande dyrhe¬
ten på platsen, medgifva ministerlönens minskning med 11,200 It:dr Runt, skulle
man tycka att samma omständighet bort, på en ej blott jemförelsevis med den förra,
utan öfverhufvud särdeles billig ort, såsom Kjöbenhavn, föranleda eu ännu kraftigare
verkan. Men huru följdriktigt ett sådant antagande förefaller, kommer det likafullt i
strid med Herr Utrikesministerns åsigt. Man har ej begagnat den nyss limade ledig¬
heten, för att något minska den till 36,000 R:dr uppgående aflöningen för vår mini¬
ster i Kjöbenhavn, der både lefnadskostnaderna äro låga och vår diplomatiska repre¬
sentations betydelse på senare tider sjunkit vida under livad den för ett antal år
sedan var. Anställandet af eu attaché vid legationen i Kjöbenhavn — som är för¬
sedd med legationssekreterare — är endast egnadt att ytterligare relevera motsä¬
gelsen mellan den i fråga om Wien bekända grundsatsen — att vid minskad vigt
minska kostnaderna — och dess tillämpning i nu anförda fall.
Alt beskickningarnas personal å vissa håll kan utan olägenhet minskas, be-
holver endast påpekas. Hvartill t. ex. legationssekreterare behöfvas i Italien och Förenta
staterna, torde ej vara lätt att ådagalägga.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
Öfvergår man till pensioner och exspektanslöner på ministerstalen, så torde,
i betraktande af allmänt kända förhållanden och med hänvisning till bilagan N:o 2
till statsverkspropositionen, den erinran vara berättigad, att pensioner och exspek-
tansarfvoden utgå, hvilka Riksdagen — derest den förbehållit sig denna rätt —
visserligen aldrig skulle ansett sig böra votera, och om hvilka man måste tveka,
huruvida dristigheten att begära, eller flatheten att föreslå Kongl. Maj:t att bevilja
dem, varit störst.
Med det anförda har jag endast velat i allmänhet påvisa, att minskning af
vår utrikesbudget kali och bör ega rum. Att hela den nedsättning, som påkallas af
behörigt afseende å ett rimligt förhållande mellan kostnaderna å ena sidan och det
åtminstone tänkbara gagnet å den andra, ej kan med ens verkställas, är lydligl.
Emellertid anser jag en minskning af anslaget till diplomatiska utgifter för nästa
statsreglering kunna ega rum med inemot 60,000 R:dr R:mt. Förbehållande mig alt
få till Stats-Ulskottel meddela mera detaljerade upplysningar om åtskilliga här ofvan
endast i korthet vidrörda punkter, får jag föreslå:
1) alt anslaget till diplomatiska utgifter nedsältes med 56,800
R:dr; samt
2) att Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhåller om framläggande för
nästa Riksdag af en detaljerad utrikesbudget, med iakttagande
af alla ytterligare möjliga besparingar, för att af Riksdagen fast¬
ställas, med samma redovisningsskyldighet och samma vilkor i
öfrig! för användningen, som för öfriga departementens budgeter
äro gällande.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1871.
Ad. Hedin.