Motioner i Andra Kammaren. N:o 123.
13
W:0 123.
Af Herr L. J. Hierta: Angående ändring i 8, 9 och 11 Kap.
Giftermåls-balken, ifråga om mannens dispositionsrätt
öfver boets egendom.
Oaktadt på den sednare tiden qvinnans rått i samhället mer än
tillförene blifvdt påaktad af den lagstiftande makten, genom den, om
än icke fullständigt, numera medgifha rättigheten för ogift qvinna att
vara myndig vid 25 års ålder, så qvarstår ännu en orättvisa mot den
gifta qvinnan uti den oinskränkta makt, som allmänna lagen i 9
Kap. Giftermåls-balken, om målsmansskapet, tillägger mannen, att
ensam råda öfver förvaltningen och användandet af hustruns egendom,
utan att undantag derifrån karl ega rum, annat än i hvad giftorätt
angår, vare sig genom äktenskapsförord eller frivillig öfverenskommelse,
då denna icke enligt lag är bindande, eller af hvilken annan orsak
som helst.
Utan att sätta i fråga, att ju det naturliga förhållandet såsom
allmän regel är att mannen är hustruns målsman, der ej särskildt
annorlunda är öfverenskommet, och att äktenskapet, hvad personerna
beträffar, innefattar någonting mer än ett vanligt kontrakt, emedan det
icke der såsom i andra fall beror af kontrahenterna att upphöra med
bolaget efter en antingen i sjelfva kontraktet eller i lag stadgad upp¬
sägningstid och det ej heller kan eg a rum endast för viss bestämd tid,
utan afser kontrahenternas hela återstående lifstid, så lär det å andra
sidan icke kunna bestridas, att detta förhållande ingalunda till sin
grund kan utgöra hinder mot ett aftal, vare sig före eller under äkten¬
skapet, om afvikelse för vissa fall ifrån den allmänna regeln, i hvad
som angår egendom, utan all skada för det allmänna, när tredje mans
rättighet icke derigenom förnärmas. Det synes ock ligga en motsägelse
deruti, att enka eller till myndiga år kommen mö, som sjelf får råda
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.
öfver hvad hon eger, skall nödgas helt och hållet afsåga sig och för¬
lora denna rätt blott derigenom, att hon träder i äktenskap, utan att
något slags förbehåll dervid kan ega rum till hennes förmån, om än
båda makarne dertill samtycka.
Det vore lätt att ur det dagliga lifvet uppvisa otaliga fall, der
det obegränsade i mannens målsmanskap ledt till olyckliga följder för
det gemensamma hushållet, men torde vara obehöfligt att upptaga
tiden med anförande af exempel på hvad som är allmänt bekant. Det
må här vara nog att erinra derom, att en ung man kan ega den
hederligaste karaktär och många goda egenskaper, utan att ega förmåga
att på ett förståndigt sätt handhafva penningar eller sköta en hushåll¬
ning, hvad vore då billigare än att den qvinna, med hvilken han vill
förena sig, kunde, till säkerhet för framtiden, förordna om större eller
mindre delen af den förmögenhet hon redan kan ega eller framdeles
särskild! förvärfva, på sådant sätt, att hon sjelf kunde fortfarande råda
deröfver, och detta så mycket heldre, som det i de flesta fall är an¬
tagligt, att den egendom, som härigenom räddades undan följderna af
mannens oförstånd eller slöseid, skulle komma barnen och äfven mannen
tillgodo.
Inom de obemedlade klasserna händer det mjmket ofta att mannen
slår sig på lättja eller starka drycker, samt förstör hela sin arbets¬
förtjenst utomhus, lemnande åt hustrun ensam att försörja sig och
barnen bäst hon gitter. År hustrun eu idog qvinna, som genom egen
flit och omtanke kunnat förvärfva någon besparing i kontanta medel,
så kan hon möjligen gömma dessa, men hon kan icke, äfven om mannen
sedan längre tid skulle hafva förlupit henne, för denna besparing köpa
sig en fast egendom för sin räkning; mannen sjelf eller hans borgenärer
kunna i sådant fall, utan vidare omsvep, lagligen komma och tillegna
sig, — man kunde med andra ord, utan oskäl, begagna uttrycket, röfva
till sig denna egendom. Sak samma äfven med varulager och lösörebo,
ända intill hennes och barnens kläder. Allt detta bestyrkes af otaliga
exempel ur den dagliga erfarenheten och någon invändning å hustruns
sida tjenar till ingenting, der ej konkurs egt rum och domaren i sådant
fall medgifvit boskilnad, om någonting ännu finnes att rädda, hvilket
ändock icke upphäfver något af den makt målsmanskapet lemnar mannen,
såvida icke makarne flyttat ifrån hvarandra.
Under åberopande af dessa allmänt erkända förhållanden, gjorde
jag i Borgare-Ståndet vid 1862—1863 årens riksdag ett försök att åstad¬
komma ett skydd för den gifta qvinnan emot mannens oinskränkta
herravälde öfver hvad hon kan ega eller förvärfva, genom ett förslag
Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.
15
till ändring i 8 Kap. Giftennåls-balken, innefattande, att förord före
äktenskapet må göras om giftorätt, eller om användandet af den egen¬
dom endera makan då eger eller framdeles har att vänta, samt genom
tillägg af ett nytt stadgande, att om hustru i eget namn idkar handel,
eller annat yrke och sådant offentligen kungjort, eller mannen, utan
hustruns förvållande, kommit på obestånd eller utöfvat misshandling å
hustrun, eller frivilligt afsagd sig målsmanskapet, då må hustrun söka
och svara för sig sjelf, samt förvalta den egendom hon derefter kan
förvärfva, dock utan förfång för andras bättre rätt på den tid då måls¬
manskapet upphörde. Lag-Utskottet föreslog med anledning af denna
motion följande förändringar:
I 8 Kap. Giftermåls-balken: »att förord må göras om makarnes
giftorätt, så ock om inskränkning i den rätt mannen, såsom hustruns
målsman, tillkommer i den egendom, deri hon ej eger giftorätt»;
samt i 9 Kap. 1 § följande: »Sedan man och qvinna samman-
vigda äro, så är han hennes råtte målsman och eger söka och svara
för henne, der ej genom äktenskapsförord blifvit annorlunda bestämdt.
Hustrun följe ock mannens stånd och vilkor. År genom äktenskaps¬
förord viss egendom från mannens målsmanskap undantagen, och vill
ej hustrun sjelf samma egendom förvalta eller är hon ej dertill lämp¬
lig ; förordne Rätten god man att förvaltningen öfvertaga och läte kun¬
görelsen derom i allmänna tidningar införas.»
Detta förslag, som visserligen hade den förtjensten att lemna
qvinnan ett skydd för den egendom hon medför i boet, men likväl gör
detta beroende af förords ingående före äktenskapet, bifölls afBorgare-
och Bonde-Stånden, men afslogs af Ridderskapet och Adeln och Preste-
Ståndet och var således förfallet.
Vid fyra påföljande riksdagar förnyade jag försöken att, under
något förändrade former, erhålla det önskade skyddet för den gifta
qvinnan emot mannens oinskränkta målsmanskap. Det är öfverflödigt
att här upprepa innehållet af dessa motioner, emedan de finnas i riks-
dagshandlingarne förvarade, men jag anser det icke ©väsendtligt att an¬
märka, att Lag-Utskottet för hvarje gång, utom vid riksdagen år 1868,
då något betänkande icke till Riksdagen inkom, erkänt tillvaron af de
missbruk, som påkalla en ändring af lagens stadgande rörande man¬
nens målsmanskap, och önskvärdheten att vinna ett ökadt skydd för
hustrun, genom förändring i de åtskilliga lagrum, som angå förvaltnin¬
gen af den egendom hustrun ärft eller förvärfvat.
Oaktadt detta erkännande, hafva emellertid alla dessa Lag-Utskott
funnit stora svårigheter ligga i vägen för åstadkommandet af eu
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.
ändamålsenlig författning i omförmälda afseende, utan att omarbeta en
mängd dermed sammanhang egande lagställen, hvilket skulle erfordra
ett större arbete än som kunde medhinnas; och dels i följd häraf, dels
genom den behandling Utskottets betänkanden erhöllo i Kamrarne, be¬
finner sig lagstiftningen rörande detta ämne på samma punkt som in¬
nan den första motionen år 1862 afgafs.
Sverige står i följd häraf ännu efter de flesta andra civiliserade
länder i afseende på lagens skydd för den gifta qvinnans egendom.
Såväl i Europa som i de Förenta staterna i Amerika har man
nemligen varit betänkt på att genom särskilda lagar lemna hustrun
rättighet att råda öfver sin egendom.
I Frankrike och till större delen äfven i Schweitz, tillåter Code
Napoleon valfrihet före äktenskapet, huruvida hustrun vill förbehålla
sig det hela eller eu de], kapitalet eller afkastningen af sin medförda
förmögenhet, eller om hon vill öfverlåta den åt mannen (separation
eller communauté des biens). I förra fallet är hon skyldig att med eu
tredjedel bidraga till hushållets utgifter.
I Italien kan hustrun förbehålla sig nyttj and erätten till sin egen¬
dom, men ålägges bidraga till hushållet i proportion deraf.
I Spanien är gemensamheten inskränkt till afkastningen, men hu¬
strun bibehåller fri eganderätt till sin förmögenhet, ehuru mannen är
dess enda lagliga förvaltare.
I Preussen kan hon genom konvention, som må uppgöras före eller
efter giftermålet, bestämma om hon vill hafva egendomen till enskildt
eller samfäldt bruk. I förra fallet åtnjuter hon ensam fri dispositions¬
rätt deröfver, i det sednare åter förvaltar mannen egendomen och har
nyttjanderätt dertill, dock icke oinskränkt. Kapitalet må icke utan hu¬
struns bifall förskingras och vid fast egendoms försäljning eller förpant¬
ning fordras hennes underskrift.
För Sachsen gäller i det närmaste samma lag.
I Österrike är flicka myndig vid 24 år och giftomannarätten af-
skaffad. Kontrakt kan makarne emellan uppgöras före eller efter äk¬
tenskapet,'samt äfven sedermera ändras, försåvidt tredje part ej blif-
ver lidande och båda äro öfverens. Bland de högre klasserna bibehåller
vanligen hvar och en sitt; hos borgare och bönder är brukligt att
hafva egendomen gemensam. Eu vigtig bestämmelse i lagen derstädes
är, att om, intet kontrakt finnes, antages att hustrun förbehållit sig sin för¬
mögenhet, i motsats till förhållandet i Frankrike, der, vid saknad af
kontrakt, gemensamhet d. v. s. mannens administration är regel. Enka
under 24 år återgår under fadrens målsmanskap.
I Bayern
Motioner i Andra Kammaren. N:o 123. 17
I Bayern och Södra Tyskland hafva hvarje ort, hvarje stad, stun¬
dom olika församlingar i samma stad, hvar sin lagstiftning. I väckt
förslag att åstadkomma enhet vidhålles principen om hustruns rätt att
förbehålla sig hvad hon medför, ärfver eller förvärfver, eller frihet att
öfverlemna dispositionsrätten åt mannen.
1 England har alltsedan 1858 en strid pågått för att vinna en
reform i dess äktenskapslagar, Indika hittills varit lika absoluta som våra.
Dock har lagen af de högre klasserna ständigt kringgåtts, och det har
ansetts såsom en grof försummelse om eu qvinna med förmögenhet icke
sjelf, eller genom målsman föranstaltat upprättandet af äktenskapsförord
(settlement). Alla de hithörande formaliteterna voro dock så kost¬
samma, att deras begagnande var otillgängligt för de obemedlade klas¬
serna. Det sednaste förslaget, som under sistlidna året 1870, utan dis¬
kussion, antogs af Underhuset, stödde sig på den enkla grundsatsen,
att giftermålet ej skulle inverka på qvinnans eganderätt, att hon i allt som
angår hennes egendom skulle lagligen betraktas såsom vore hon ogift, men
att för öfrigt de åligganden som tillhöra mannen, med afseende på hen¬
nes och barnens underhåll, skulle i samma mån drabba henne; med ett
ord, att samma förmåner och skyldigheter, som hittills varit hans, nu
äfven blifva hennes. Denna reform mötte emellertid ett lifligt motstånd
i öfverhuset och undergick der betydliga inskränkande förändringar;
men detta har åstadkommit en så stor missbelåtenhet i landet, att följ¬
den deraf anses blifva ett förnyande vid nästa parlament af lagförslaget,
i den form Underhuset antagit detsamma.
I Nord-Amerika har staten New-York sedan 1848 infört likstäl¬
lighet och hustruns myndighet inom äktenskapet, utan alla konventioner
och vilkor, och Massachusetts samt Vermont och Öfre Canada voro de
första, som följde exemplet. Sedermera hafva åtskilliga punkter af New-
Yorks lag blifvit ändrade och tillagda, men endast för att skydda tredje
mans rätt, testamentsdispositioner och dylikt. En särskild paragraf i
den lagen stadgar dessutom, att fadren må ej skicka barn i tjenst eller
sätta dem i lära, eller till annan person aflåta målsmanskap öfver bar¬
net eller för samma barn utse förnyndare, utan modrens skriftliga sam¬
tycke. Lagen stadgar intet om hustruns bidrag till hushållet, hvflket
är fullkomligt frivilligt, emedan allmänna meningen anser det, å ena
sidan sårande för mannens stolthet, om det antages, att han gifte sig,
utan att kunna försörja sin familj, och å den andra antages, att mo¬
derskänslan för barnen gör ett sådant stadgande obehöfligt.
Bill. till Biksd. Prof. 1871. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band. 11 Häft.
3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.
Vid inhemtad kännedom af de här förutnämnda särskilda lagarnes
innehåll, sävidt jag dertill kunnat erhålla tillgång, har den i staten
New-York sedan 1848 gällande, sedermera blott till en obetydlig del
förändrade lagen, hvilken dessutom är nästan ord för ord lika med den
redan år 1845 i staten Massachusetts antagna, synts mig obetingadt
vara den enklaste och bästa, äfvensom utmärkte lagfarne der i landet
lemnat det vitsordet, att allmän belåtenhet råder med dessa lagar och
deras verkan.
Det synes derföre icke vara någon anledning att betvifla, att en
sådan, redan genom erfarenheten inom andra länder, till sin ändamåls¬
enlighet bepröfvad lag, äfven här bör kunna användas för att gifva eu
af våra lagstiftare önskad, men hittills ej funnen lösning af frågan om
en mera rättsenlig ställning för den gifta qvinnan i afseende på rättig¬
heten att råda öfver sin egendom; hvarföre jag här tillåter mig, att till
höglofliga Lag-Utskottets bepröfning meddela det hufvudsakliga deraf i
öfversättning, jemte det jag skall hafva äran tillhandahålla Utskottet en
fullständig afskrift deraf.
Genom staten New-Yorks lagar af 1860 och 1862 förklaras, att
den både fasta oc h lösa egendom, som en hustru nu eger såsom sin
egen och särskilda egendom; den som tillfaller henne genom arf, testa¬
mente, gåfva eller förläning; den hon förvärfvar genom sitt yrke, hand¬
tering, arbete eller tjenster för hennes egen och särskilda räkning; den
som en hustru i denna stat eger vid tiden af hennes giftermål, samt
räntor, inkomster och afkastning af all sådan egendom skall, oaktadt
hennes giftermål, vara och förblifva hennes särskilda egendom och må
begagnas, samlas och lagfaras i hennes eget namn och skall icke vara
underkastad inblandning eller öfverinseende af hennes man, eller hon
vara ansvarig för hans skulder, undantagande sådana som kunna blif-
vit ådragna för hennes eget eller barnens underhåll, genom hennes för¬
vållande.
En hustru må belåna, sälja, anvisa och öfverflytta sin särskilda
personliga egendom, drifva ett yrke eller handtering och uträtta hvilket
arbete eller tjenst som helst för sin egen räkning; och inkomsten, som
tillfaller en hustru af hennes yrke, handtering, tjenst eller arbete, må
begagnas och användas af henne i hennes eget namn.
Denna lag innehåller vidare, att hvarje hustru kan öfverlemna
och hemula sin särskilda egendom, söka och sökas för densamma, samt
anställa åtal i sitt eget namn för oförrätter emot hennes person eller
barnens egendom. Hon skall ock sjelf ansvara för kostnaden för rätte¬
gångar som röra hennes egendom.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 123. 19
Äfven fordras modrens skriftliga samtycke, tillika med fadrens,
för att gorå lärlingskontrakter angående deras barn bindande, eller att
kunna skicka dem i tjenst hos andra.
Då det sålunda, å ena sidan, visat sig, att alla de Lag-Utskott, som
under de förflutna riksdagarne afgifvit utlåtande i denna fråga, äfven¬
som de fleste bland de riksdagsmän, hvilkas yttranden deröfver åter-
flnnas i Riksdagaimes protokoll, varit ense om det i hög grad behöf-
liga och behjertansvärda af en sådan förändring i vissa delar af den
gällande civillagen, att den gifta qvinnans rätt, i afseende på förfogan¬
det om och förvaltningen af hennes egendom, icke längre blefve helt
och hållet beroende af mannens godtycke; då eu förbättring af det
nuvarande missförhållandet uteblifvit, endast derföre att de hittills upp-
gifna förslagen icke befunnits tillfredsställande; samt
då den här ofvan åberopade, i staten New-York införda lagen,
under en redan mångårig utöfning, befunnits tillfredsställande och jem¬
väl annorstädes blifvit efterföljd,
så yrkar jag vördsamt,
att Lag-Utskottet täcktes föreslå, dels en lagförändring
i omförmälda afseende, i likhet med den här ofvan åbe¬
ropade, dels upphäfvande af 8:de, 9:de och 1 Ute kapit¬
len Giftermålsbalken, i de delar som för närvarande
utgöra hinder emot den ifrågavarande författningens
införande
I följd af denna motion skall jag hafva äran tillställa Utskottet
såväl en ordagrann afskrift af den åberopade lagen i staten New-
York, som åtskilliga upplysande handlingar i öfrigt angående i några
andra länder införda, lagar rörande samma ämne.
Skulle Utskottet detta oaktadt finna sig ur stånd att afgifva något
lagförslag till det afsedda ändamålets vinnande, så anhåller jag,
att Utskottet måtte inkomma med förslag till en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med begäran att
ett sådan förslag i omförmälda hänseende, hvarigenom
ett af de mest beklagansvärda missförhållanden inom
det borgerliga och familjelifvet kunde afhjelpas, mätte
blifva utarbetadt och af Kongl. Maj:t framlagdt för
nästa Riksdag.
L. J. Hierta