Motioner i Andra Kammaren, N;o 104,
19
N:o Wi.
Af Herr L. KillllltlllSOll: Angående ändring i strafflagens stadgan-
den om fängelse vid vatten och bröd.
Vid förra riksdagen gjorde jag framställning om upphörande af fängelse vid
vatten och bröd såsom särskild straffart. I detta syfte tillstyrkte Lag-Utskottet en
underdånig skrifvelse, hvilken dock endast af ena Kammaren godkändes. Det är nu¬
mera bekant att Högsta Domstolen afgifvit ett af Kongl. Maj:t infordradt utlåtande
angående utarbetadt förslag till ändring af lagens stadganden angående nämnda straff.
Och då, för min ringa del, jag med erkännande af betydelsen af det sålunda lemnade
vitsord, rörande behofvet af förändrade, stadganden härutinnan, dock anser frågan kunna
betraktas äfven ur annan synpynkt än den i samma förslag angifna, har jag ock,
under antagande att nådig Proposition derom må komma att aflåtas, trott mig böra
medelst förnyad motion utsträcka gränsen för Riksdagens pröfningsrätt i detta ämne.
Medan fängelse vid vatten och bröd, som allenast användes såsom förvand-
lingsstraff vid bristande tillgång till ådömda böter, nu skall, enligt 10 och 11 §§ 2
kapitlet strafflagen, af den medellöse bötfällde undergås, utan annat undantag härvid
än för det sällan förekommande fall, att våda för hans helsa vore för handen, då
han i stället skall hållas i enkelt fängelse under tre gånger så lång tid som eljest
vatten- och brödstraffet bort fortgå; afser åter den ifrågasatta lagförändringen att
medgifva den bötfällde frihet att sjelf efter önskan bestämma, om.han heldre, än att
aftjena de bristande böterna med fängelse vid vatten och bröd, vill undergå annat
fängelse efter omförmälda beräkningsgrund.
Enär på detta sätt vatten- och brödstraffet skulle komma att utbytas efter
sådan grund att, t. ex. det ringaste bötesbelopp ej finge förvandlas till kortare tids
enkelt fängelse än nio dagar, motsvarande tre gånger den lägsta bestraffningstiden för
fängelse vid vatten och bröd, eller tre dagar, måste ock mot- införande af ett sådant
nytt stadgande, redan i afseende härå, uppstå betänkligheter, dels derföre att icke
mindre än nio dagars fängelse såsom minsta förvandlingsstraff för den obetydligaste
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.
förseelse förefaller obilligt -— dels derföre att de båda olika straffen, tänkta såsom
föremål ■ för bestämning af den bötfällde sjelf, till undergående af ettdera efter egen
önskan, icke torde kunna betraktas såsom emellan sig nog likställda — dels slutligen
derföre att, äfven om den sakfälldes valfrihet godkännes, det dock vill synas att den
till beskaffenheten lindrigare, ehuru till tiden mera utsträckta strafifarten, eller enkelt
fängelse, bör fastställas såsom det egentliga förvandlingsstraffet, hvilket derefter den
sakfållde må, om så åstundas, ega utbyta mot svårare, men till tiden kortare fängelse
vid vatten och bröd; samt att således ett förfarande i omvänd ordning, hvarigenom,
såsom ifrågasatt blifvit, straff på kortare tid skulle kunna förvandlas allenast till ett
annat med längre tidsmått, icke torde vara lämpligt.
Den danska strafflagen, hvars stadganden rörande böter och deras förvandling
äro väsendtligen olika den svenska lagens, har väl medgifvit den medellöse bötfällde
valfrihet i afseende å förvandlingsstraffet, men bestämmer enkelt fängelse såsom det
härvid egentliga, med utsatt minsta tid af tvänne dagar, hvarefter den bötfällde, om
böternas dagantal är större, eger få detta straff utbytt emot en kortare tids fängelse
vid vatten och bröd, icke under tvänne dagar. Annorstädes finnes det minsta förvand¬
lingsstraffet af enkelt fängelse vara ännu lägre bestämdt, till ett dygn eller till
tolf timmar.
Under sådana förhållanden och med afseende dels å svårigheten att, vid till-
låtelse till den bötfälldes eget val af förvandlingsstraff, kunna åstadkomma en skälig
likställighet emellan tvänne så olika straffarter som enkelt fängelse och fängelse vid
vatten och bröd, dels å den i sig sjelf stridiga frågan, huruvida sådan valfrihet bör
i lagen medgifvas, framställer sig åter tanken derpå att fängelse vid vatten och bröd,
som i öfrigt från svenska strafflagen uteslutits, också bör 'såsom förvandlingsstraff all¬
deles upphöra. I detta hänseende tillåter jag mig att åberopa motiverna till min vid
förra riksdagen uti Andra Kammaren gjorda motion, N:o 16, såsom voro de här in¬
förda. Lag-Utskottet uti sitt Utlåtande, N:o 43, tillstyrkte ock för nämnda än¬
damål en skrifvelse till Kongl. Maj:t, yttrande till stöd derför, att då vatten- och
brödstraffet onekligen är en strafifart af svårare beskaffenhet än vanligt fängelse, det
i och för sig vore i hög grad oegentligt att låta vatten- och brödstraffet träda i
stället för den lindrigaste straffarten, böter, som är afsedd för mindre förseelser, samt
att, då fängelse vid vatten och bröd hos oss afskaffats såsom sjelfständig straffart,
det vore föga konseqvent att i lagstiftningen bibehålla detsamma såsom förvandlings-
strafif. Uti flera andra länder, såsom i. förra motionen anfördes, har man ock upp¬
hört att vid bötesförvandling på något sätt begagna denna straffart.
Emot dess fullständiga borttagande ur strafflagen, skall kanske erinran göras
med hänseende till den ökade underhållskostnad, som ett långvarigare förvandlingsstraff
af enkelt fängelse måste medföra. Utan att bedöma hvilken vigt denna erinran må
hafva ur rättvisans egen synpunkt, bör dock härvid uppmärksammas, att de flesta
Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.
21
bötesförvandlingarne skulle utan allt tvifvel komma att afse ringa belopp och i samma
mån ringa strafftid. Redan nu visar eu i Kongl. Fångvårds-styrelsen befintlig uppgift
för år 1868, att af 4,490 bötfällde personer, som alla undergått förvandlingsstraff
med fängelse vid vatten och bröd, ett antal af icke färre än 1,909 aftjena! sådant
fängelse under lägsta strafftiden eller 3 dagar, samt inalles 1,276 personer under
4, 5 eller 6 dagar. Om derföre, såsom en nödvändig gärd åt billighetens fordringar,
ett till enkelt fängelse förändradt förvandlingsstraff upptoge för ringare bötesbelopp
endast deremot svarande lindriga grader af strafftid, torde den ökade underhållskost¬
naden icke blifva för statsverket betungande.
Deremot skulle ett sådant, till enkelt fängelse förbytt förvandlingsstraff un¬
derlätta upprättandet af större antal mindre häkten, hvilka kunde blifva använda,
utom för ransakning, äfven för undergående af enkelt fängelse vid bristande tillgång
till ålagda böter, åtminstone då förvandlingsstraffet blott afsåg någon kortare tids fort-
varo. Redan har blifvit förordnadt om sådana häkten på några ställen å landet för
undergående af vatten- och brödstraff, å hvars verkställande likväl behörig tillsj-n der¬
städes svårare åstadkommes. Ett dylikt ordnande undanröjde möjligen befarad olä¬
genhet af brist på utrymme i länshäktena och medförde den väsendtliga fördel att
långa transporter till dessa länshäkten af medellöse bötfällde alltmera kunde undvikas
och derigenom för statsverket besparas en betydlig del af den nu oundvikliga trans¬
portkostnaden, som för år 1868 ensamt för forsling af personer till undergående af
förvandlingsstraff beräknats uppgå till ett belopp af 66,374 R:dr.
Om än icke närmast berörande frågan om ändring i ett strafflagens stadgande,
torde tillika uppmärksamhet böra fästas å förhållandet i afseende å det antal bötfällde
personer, som årligen undgå all bestraffning derigenom att de begifva sig bort från
orten och blifva förgäfves eftersökta med påföljd att böterna, utan att varda guldna
eller med fängelse aftjenta, måste afskrifvas. Sålunda blefvo under år 1869 böter
till en summa af 53,730 R:dr 50 öre afskrida för. inalles 4,461 personer inom
riket, utom från Stockholms stad; utgörande personernas antal med tillägg af afskrif-
ningarne från hufvudstaden omkring 4,650. Anledning saknas ej till den förmodan
att detta förhållande, som sålunda visar att bestraffning icke kan utkräfvas å ett
ganska stort antal bötfällde — hvilkas hela antal, eller de till endast böter dömdes,
uppgick år 1867 till 28,090 personer—-skulle genom åtgärder i ofvannämnda syft¬
ning kunna i någon mån förekommas, för såvidt man vill anse en sådan inverkan
möjlig såsom följd, dels af förvandlingsstraff utaf mildare art, dels synnerligast af
tillfället att hålla hand öfver detsammas undergående i orten utan längre omgång.
I betraktande af allt detta, får jag först, i syfte att Riksdagen måtte besluta
åtgärd för att fängelse vid vatten och bröd må alldeles upphöra såsom särskild straff-
art, hemställa, det Lag-Utskottet, om Utskottet ej anser sig sjelf böra framlägga för¬
slag till lag härom, ville, såsom vid förra riksdagen skedde och mest ändamålgenligt
synes, föreslå:
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse, med uttalande af
den åsigt att fängelse vid vatten och bröd ej lämpligen bör
såsom förvandlingsstraff bibehållas, samt att följaktligen önskvärdt
vore att detsamma kunde utbytas emot annat fängelse, anhålla
att Kongl. Maj:t täcktes i sådant afseende låta tillvägabringa
nödig utredning af de på frågans lösning inverkande förhållanden
samt derefter för Riksdagen framställa förslag i ämnet.
Men om det anses böra föredragas, att nu i gällande föreskrifter, angående
förvandlingsstraff, endast vidtaga sådan förändring, att valfrihet för den medellöse böt-
fällde emellan de båda olika slagen af fängelse infördes, en åtgärd, hvars lämplighet
jag dock för min del icke kan medgifva, hemställer jag i andra rummet:
att Lag-Utskottet behagade uppgöra och till godkännande af
Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring uti strafflagen,
att det egentliga förvandlingsstraffet, då bötfälld saknar tillgång
till böterna, kommer att bestå i enkelt fängelse, men med frihet
för den bötfällde att, om han det heldre åstundar och det utan
våda för hans helsa kan ske, i stället undergå en kortare tids
fängelse vid vatten och bröd; med iakttagande i öfrigt af en
så väl i afseende å maximum som minimum tjenlig förvand-
lingsskala, lämpad för ringare bötesbelopp till deremot svarande
lindriga grader af strafftid.
Stockholm den 28 Januari 1871.
L. Kimnanson.