IKIongL Ivtajris Tal
på Eiks-Salen vid urtima Riksdagens öppnande,
den 12 September 1871.
Gode Herrar och Svenske Män!
Det länge erkända behofvet af våra fdrsvarskrafters förstärkande bär, ehuru
föremål för flera Riksdagars behandling, ännu icke blifvit afhulpet. För ett af
ålder fritt folk, som högt skattar sin sjelfständighet, finnas få angelägenheter, som
med denna täfla i vigt. Väl ligga folks och länders öden i den Allsmäktiges
hand och tryggast är det land, der sann gudsfruktan bor. Men likasom ingen
seger vinnes utan kamp, så bevarar ej heller ett folk sin sjelfständighet, der den
ej med kärlek och offervillighet vårdas. I likgiltighetens ro fostras icke den kraft,
som består i pröfningens tid.
Med den rätt Grundlagen mig tillerkänner, bär jag särskild! för denna vig¬
tiga angelägenhet nu påfordrat Edert sammanträdande, hvarigenom möjlighet be-
redes att redan under nästa år begynna genomförandet af den nya ordningen. Ett
år kan i ett folks historia betyda oändligen mycket; och betänkligt är att till en
osäker morgondag uppskjuta hvad som redan i dag kan göras.
I de förslag till försvarsväsendets ordnande Jag vid detta tillfälle, enligt
Grundlagens bud, låter till Eder öfverlemna, äro intagne föreskrifter, afsedda att
inom den, hufvudsakligen på indelningsverkets gamla grund hyflande stamtruppen
Bill. till urt. RilcscL Prot. 1871. l:a Sami. l:a Af dela.
utveckla en ökad befälsduglighet. I sammanhang härmed äro i afseende å rote-
hållet och rusthållsinrättningen sådana bestämmelser föreslagna, hvilka af sakens
egen natur och billigheten kunna synas påkallade. De anmärkningar, som i dessa
hänseenden gjordes mot de vid sednaste riksdagen framlagda förslagen, torde
derigenom äfven hafva förfallit.
Förlitande mig på Eder högsinnade uppfattning af hvad fäderneslandets väl
kräfver, hoppas Jag, att den tid I nu kommen att egna åt detta, för Eder förut
ingalunda främmande ärende, skall genom detsammas bringande till eu slutlig lös¬
ning, långt ifrån att vara förspilld, medföra åt en hvar af Eder tillfredsställelsen
af uppfyllda pligter, åt fäderneslandet lycka och trygghet.
Det urtima Riksmötet förklaras härmed af Mig öppnadt; och förblifver Jag
med all Kongl. Nåd och ynnest Eder, Gode Herrar och Svenske Män, städse
välbevågen.
Stockholm, 1871. P. A. Norstedt & Söner.