Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till Riksd. Kansli d. 5 Maj 1870, kl. 1 e. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande, i anled¬
ning af remiss utaf Andra Kammarens 'protokollsutdrag N:o
208, med delgifvande af Andra Kammarens beslut i fråga
om förändrad plan för undervisningen vid rikets elementar¬
läroverk.
Genom beslut den 27 sistlidne April har Första Kammaren till sitt Till¬
fälliga Utskott N:o 2 behagat remittera Andra Kammarens protokollsutdrag N:o
208, innehållande delgifvande af Kammarens beslut med anledning af Herr A. Rund¬
bäcks motion (N:o 22 bland Andra Kammarens motioner) om förändrad plan för
undervisningens meddelande vid rikets elementarläroverk. Enligt åberopade pro¬
tokollsutdraget äro de beslut Andra Kammaren fattat, på grund af den utredning
af frågan, som innehålles i dess Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 28, af följande
lydelse:
A) att undervisningen vid rikets elementarläroverk måtto ordnas i enlighet
med följande grundsatser:
l:o att studiet af främmande språk i elementarläroverkets fem första
klasser inskränkes derhän, att blott tvänne sådana i dem läsas,
nemligen från första klassen ett lefvande språk, som bör vara obliga¬
toriskt för alla, och från tredje klassen derjemte latin på den klas¬
siska och ett nytt lefvande språk på den reala linion; samt att
studiet af öfriga främmande språk uppskjutes till gymnasialafdel-
ningen.
2:o Att i sammanhang härmed lärokurserna, såväl i sin helhet som för
hvarje klass, bestämmas i passande förhållande till den tid, hvarje
läroämne får åt sig anslagen.
Bih. till Riksd. Frot. 1870. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Häft.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
3:o Att, sedan undervisningen i elementarläroverkets fem första klasser
sålunda kan blifva för begge linierna gemensam i alla ämnen, utom
i ett främmande språk, densamma så ordnas, att hela lärokursen
för dessa klasser kommer att utgöra ett, så vidt möjligt, afslu-
tadt helt.
4:o Att efter slutad lärokurs i femte klassen särskild afgångspröfning
med lärjungarne anställes, och att det dervid afgifna betyget berät¬
tigar lärjunge, som blifvit godkänd i alla ämnen, till inträde på
vederbörande bildningslinics gymnasialafdolning.
5:o Att de begge bildningslinierna på gymnasialafdelningen, eller från
och med sjette klassen, i den mån förhållandena medgifva, helt och
hållet åtskiljas och förläggas till olika läroverk.
6:o Att, i sammanhang härmed, lärokursen för reala linien på gvmna-
sialafdelningen inskränkes till tvänne eller högst trennc ettåriga
klasser,
samt
B) att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga nödiga åtgärder för undervisningens ordnande vid rikets elemen¬
tarläroverk i öfverensstämmelse med förenämnda allmänna grundsatser.
Den fråga, öfver hvilken Utskottet således har att afgifva yttrande, afser
ingenting mindre än en väsendtlig omgestaltning af våra elementarläroverk i nära
öfverensstämmelse mod do grundsatser, efter hvilka motsvarande undervisnings¬
anstalter i broderriket nyligen blifvit ordnade. Äfven om Utskottet, sammansatt
för behandlandet af ärenden af en helt annan och vida mindre omfattande natur,
hade varit i besittning af erforderliga insigter för att åt en så vigtig fråga kunna
lemna den fullständiga utredning hon kräfver och förutan hvilken representationen
icke i densamma torde böra fatta några definitiva eller i detalj gående beslut,
möter emellertid en omständighet, hvilken det icke stått i Utskottets makt att
undanrödja, nemligen tidens knapphet, hvilken måsto i högst väsendtlig mån
försvåra och äfven inskränka Utskottets tillgöranden. Men äfven om längre
tid och mera spcciela insigter stått till Utskottets förfogande, betvifiar Ut¬
skottet dock att det skulle kunnat tillstyrka Kammaren att fatta enahanda
beslut med dem, som af Mcdkammaren biifvit antagna. Dessa synas nemligen
Utskottet gå alltför mycket i detalj och utan tillräckligt mångsidig pröfning
hafva afgjort frågor, hvilka för det uppväxande slägtet och således äfven för lan¬
dets framtid, äro af don mest genomgripande betydelse, och hvilka derföre äfven
måste med den yttersta varsamhet behandlas. Men om Utskottet således icke till¬
tror sig kunna tillstyrka Kammaren att antaga Medkammarens här ofvan intagna
beslut, kan dock Utskottet icke dölja för sig, att i det sätt, på hvilket vår elementar¬
undervisning för närvarande är ordnad, åtskilligt förekommer hvilket torde för¬
klara, och i någon mån väl äfven berättiga de vid hvarje riksdag återkommande
framställningar om detsammas ordnande på ett annat, enligt motionärernes för¬
menande, för lärjungarne och undervisningen mera tillfredsställande sätt, önskningar
hvilka fått sitt fullständigaste uttryck i den motion, som vid innevarande riksdag
blifvit väckt af Herr Rundbäck och gifvit upphof till do beslut i frågan, Andra
Kammaren fattat. Dessa ständigt återkommande framställningar häntyda otvifvel¬
aktigt på en befintlig oro hos folket beträffande ändamålsenligheten af don plan,
efter hvilken elementarläroverken äro inrättade. Denna oro torde icke heller
sakna all befogenhet, och tror Utskottet sig böra i korthet antyda de omständig¬
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
heter, på hvilka Utskottet grundar detta omdöme. Utskottet har nemligen trött sig
finna huruledes sedan år 1856 förändringar och omkastningar i undervisnings-
planorna bidragit till att rubba tron på sjelfva riktigheten af de grundsatser, på
hvilka skollagen är uppförd, eller åtminstone på dessas fulla ändamålsenlighet för
vårt folk och våra förhållanden; huruledes språkundervisningen i de nedre klas¬
serna af skolan utvidgats till att på ett betänkligt sätt upptaga barnens tid och
anstränga deras vid den åldern föga utbildade krafter; huruledes såväl härigenom
som genom mängden af ämnen, som i skolan samtidigt läsas och framför allt genom
deras föredragande af särskilda lärare, lärjungarnc ytterligare och på ett stundom
för deras helsa betänkligt sätt blifvit öfveransträngda; huruledes från flera orter
klagomål förspörjas deröfver, att lärokurserna äro så ordnade, att, i verkligheten,
någon afslutad undervisning icke erhöiles förrän efter genomgång af skolans alla
klasser, under det att det störa flertalet af hennes alumncr, hvilket icke liar tillfälle att
fullständigt genomgå henne, tvingas att vid den tid, då de för sin framtida utkomst
måste so sig om efter arbete, lemna skolan med, i vissa ämnen åtminstone, ganska
ofullständiga kunskaper; huruledes slutligen sammanförandet i samma skola af
såväl den förfina gymnäsialafdclningen som båda bildningslinierna — den klassiska
och den reala — vållat att skolorna blifva så öfverfyllda, att disciplinen icke
alltid torde kunna nöjaktigt öfyervakas, samt att denna förening på de flesta
ställena ansetts menlig för undervisningen, särdeles å don reala linien. Sist¬
nämnda förhållanden torde äfven hafva gifvit upphof till den tanken, som sy¬
nes alltmera hafva vunnit insteg, att det vore önskligt att skolan så kunde
ordnas, att undervisningen i de nedre klasserna blcfve i möjligaste måtto för
alla gemensam, men deremot i do öfre, — motsvarande do fordna gymnasierna —-
kunde fullständigt särskiljas ända derhän, att, om möjligt, dessa klasser från-
skiljdes den öfriga skolan och upptogos i fristående, sjelfständigt läroverk, af-
sedda särskildt för bibringande af don så kallade klassiska bildningen, och sär¬
skilt för undervisning å den reala linien. Huruvida de klagomål öfver det
närvarande förhållandet med våra elementarläroverk, hvilka Utskottet påpekat,
verkligen hafva den betydelse för ynglingarnes uppfostran, som man allmänt synes
böjd att tillmäta dem, vågar Utskottet icke' afgöra. Deras ständiga framhållande
och deras obestridliga befintlighet synes emellertid Utskottet vara af den vigt, att
äfven från Riksdagens sida något bör göras för deras afhjelpande, eller, i fall de
efter närmare pröfning skulle befinnas obefogade, för folkets upplysande derom,
att de fel, som man nu är' benägen att anmärka, i sjelfva verket icke förefinnas
utan bero på en missuppfattning, af förhållandena. Det måsto nemligen, enligt
Utskottets förmenande, ligga makt deruppå, att folket är förvissadt om att den un¬
dervisning, som meddelas dess söner i landets offentliga läroanstalter, icke allenast
är den fullständigaste som, med afseende å landets tillgångar och behof, kan åstad¬
kommas, utan äfven att donna meddelas på ett sätt och under vilkor, som ej tvinga
ynglingen att vid skolan tillbringa alltför lång tid af hans ungdom, och som ej
heller öfver höfvan anstränger hans krafter, utan fastmera bibehåller dem oför¬
minskade, så att, då han lemnar skolan för att antingen vid specialskolorna fort¬
sätta sina studier eller omedelbart utgå i det praktiska lifvet, lian besitter den
spänstighet och den viljekraft, hvilkas egande är för landets ungdom lika vigtig
som mångsidiga, omfattande kunskaper. En undersökning, verkställd af med
ämnets alla sidor förtrogne män, i syfte att vinna klarhet i dessa frågor och om¬
fattande tillika en pröfning af hela vårt skolväsende, i hvad detta rörer elementar¬
läroverken, har derföre synts Utskottet af omständigheterna påkallad och nöd¬
%
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
vändigtvis böra föregå alla beslut om mera eller mindre genomgripande för¬
ändringar i den hittills följda planen för elementarläroverkens ordnande. Sedan
en sådan granskning af nu gällande slcolstadga egt rum, torde det blifva möjligt
att så ordna elementarläroverken, att desamma derefter må kunna komma i åt¬
njutande af den orubblighet och det fullständiga förtroende, hvilka äro väsendtliga
vilkor för deras lyckosamma arbete och jemna, ostörda, utveckling. Det ligger
emellertid i sakens natur, att en dylik revision icke kan anordnas af Riksdagen
eller utföras af något dess Utskott, och att det endast kan tillkomma Riksdagen
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att Kong! Maj:t täcktes förordna
em sådan och derefter underställa Riksdagens pröfning de förslag, öfver hvilka
Kongl. Maj:t kan finna nödigt att inhemta Riksdagens mening. Detta, men också
icke något mera, har Utskottet trott sig kunna föreslå; och får Utskottet således,
med hänvisande till hvad Utskottet här ofvan anfört, härmed vördsamt hemställa:
l:o att Första Kammaren icke måtte biträda de af Andra Kammaren enligt
protokollsutdrag N:o 208 för , sin del fattade beslut i fråga om förändrad
plan för undervisningens meddelande vid rikets elementarläroverk;
2:o att Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhåller, det ville Kongl. Maj:t genom sakkunnige män
låta företaga en revision af nu gällande skolstadga och särskilda, tid
efter annan meddelade föreskrifter rörande dess tillämpning, samt der¬
efter underställa Riksdagens pröfning de förslag till förändringar i den¬
samma, öfver hvilka Kongl. Maj:t kan finna nödigt inhemta Riksdagens
yttrande; samt,
och om förestående punkt af Kammaren godkännes,
3:o att Kammaren ville inbjuda Andra Kammaren att biträda samma beslut.
Stockholm den 5 Maj 1870.
På Utskottets vägnar:
L. Manderström.
Stockholm, tryckt hos O. Wilh. Hagman, 1870.