2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 23.
hållas till arbete under så lång tid på dagen, att deras helsa och kraf¬
ter deraf kunna lida.
Till följd häraf, och då det ingalunda är Utskottet obekant, hvad
motionären omförmält, att fabriker inom vårt land finnas, der ganska unga
barn dagligen äro utsatta för ett alltför ihållande och strängt arbete,
som hämmande inverkar på deras fysiska och moraliska utveckling, an¬
ser Utskottet sig ega giltig anledning att vördsamt tillstyrka Riksdagen,
att, i skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes i nu gällande nådiga Förordning angå¬
ende utvidgad näringsfrihet af den 18 Juni 1864 göra
det tillägg, att, vid påföljd, som Kongl. Maj:t behagade
bestämma, barn under 16 år icke må hållas till arbete
i fabriker under längre tid hvarje dag än sammanlagdt
tio timmar.
«
Stockholm den 9 April 1870.
På Utskottets vägnar:
AXEL TH. GUSTAFSON.
N:o 23.
Ank, till Riksd. Kansli d. 9 April 1870, kl. 12 midd.
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande (N:o 8),
rörande gjord framställning om underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t, att de bankholag, som. derom anhålla,
icke vidare må vara bundna af den föreskrift, som be¬
stämmer enskild banks utlåningsrätt med borgen till
högst en tiondedel af bankens grundfond.
Till Utskottets behandling har blifvit remitterad en af Herr J.
Wedberg inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 135), i hvilken Herr
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 23. 3
C. A. V. Kallstenius instämt, och hvari föreslås: »Att Riksdagen må till
Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan, att de bankbolag, som der¬
om göra ansökning, må få upphäfd den i deras oktrojbref intagna före¬
skriften, att endast en tiondedel af hvarje särskild banks grundfond får
mot borgen utlånas.»
Till stöd för sitt förslag har motionären åberopat, att lagstiftarens
afsigt med denna föreskrift —- hvilken afsigt, enligt motionärens' för¬
menande varit den, att möjligheten att upplåna penningar skulle till
hufvudsaklig del bero på gjorda affärer eller inskränkas till belåning af
egande fordringar eller valutor — ingalunda vunnits, utan att föreskrif¬
ten i stället haft till följd, det största delen af bankernas utlåning grun¬
das på af enskilda personer utgifna »fingerade, förbindelser, eller sådana,
för hvilka icke någon valuta erhållits». Rörande det missförhållande,
denna föreskrift sålunda skulle hafva framkallat, yttrar motionären:
»Utom det demoraliserande inflytande, utfärdandet af falska förskrifnin-
gar måste utöfva och det lättsinne, som alstras genom att utan betän¬
kande begagna en dylik, numera vanlig utväg, har saken äfven flera be¬
tänkliga sidor. Så t. ex.: — om man vill ingå i detaljer — utger mån¬
gen af allmogeklassen, i egenskap af löftesman, villigt sin revers att be¬
gagna såsom hypotek för ett diskontlån, hvilken revers sedermera icke
sällan förnyas för hvarje omsättning, utan att låntagaren någonsin åter-
lemnar ett föregående hypotek till utgifvaren, eller denne sistnämnde
återfordrar det, emedan han icke känner hvarken det oriktiga i sitt hand¬
lingssätt eller de möjliga följderna deraf. Han vet blott, att banken
fordrar reverser såsom säkerhet. Hvilket vidsträckt fält för vingleriet
kan icke i en bedräglig persons hand här öppnas? hvilka olyckor kunna
icke härigenom åstadkommas?»
Då de enskilda bankerna, för att motsvara det med dem afsedda
ändamål, i allmänhet böra vara i tillfälle att, för den händelse ett lån
icke infrias på förfallodagen, kunna, utan alltför stor tidsutdrägt, indrifva
detsamma, men sådant icke låter sig göra med lån på grund af borgen,
enär långifvaren då måste, genom lagsökning och andra långsamma exe¬
kutiva åtgärder, utkräfva sin fordran, torde, enligt Utskottets förmenande,
detta hafva utgjort ett ganska väsendtligt skäl till den för de enskilda
bankerna nu gällande bestämmelsen, att lån emot borgen icke finge ut-
lemnas till högre belopp än som motsvarade en tiondedel af hvarje sär¬
skild banks grundfond. Att fingerade skuldsedlar, eller så kallade acco-
modationspapper, kunna, såsom motionären omnämnt, förorsaka olägen¬
heter för dem, som utfärdat desamma, aldrahelst om hypoteksutgifvarne
äro nog oförsigtiga att vid förfallotiden ej återfordra dem, vill Utskottet
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 24.
icke förneka, men dessa olägenheter hafva dock sin egentliga grund ej
uti den ifrågavarande föreskriften, utan i ett väl långt drifvet lättsinne
hos dem, som hypothekerna utfärdat — ett lättsinne, hvarmed lagstif¬
taren icke torde böra befatta sig på sådant sätt, som motionären före¬
slagit. Till följd häraf, och då motionären i sin motion icke ens an-
tydt, att någon enskild bank hos Kongl. Maj:t gjort framställning att
få den oftaberörda föreskriften borttagen och å en sådan framställning
erhållit afslag, samt då det dessutom, enligt Utskottets förmenande, icke
kan vara lämpligt, att Riksdagen ingår till Kongl. Maj:t med underdå¬
nig anhållan i ett ämne, som måhända aldrig skall blifva föremål för
Kongl. Maj:ts pröfning, enär, såsom motionären i sitt förslag påpekat,
frågan, om någon åtgärd uti ifrågavarande hänseende skall af Kongl.
Maj:t kunna vidtagas eller icke, är beroende derpå, om de nuvarande
enskilda bankerna derom göra underdånig anhållan, anser Utskottet sig
sakna skäl till annan hemställan än den,
att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 April 1870.
På Utskottets vägnar:
AXEL TH. GUSTAFSON.
A:0 24.
Ank. till Riksd. Kansli d 9 April 1870, kl. 12 midd.
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande (N:o 9),
i anledning af väckt motion om tillägg till 27 § i Kongl.
Maj:ts Ordningsstadga för rikets städer.
Herr P. Staaff har uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(N:o 170) föreslagit, att nyss omförmälda § måtte erhålla följande tillägg:
»öfverklagas