Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o -t.
Ant till Kikad. Kansli d. 5 Mars 1870, lcl. 2 e. in.
Utlåtande, i fråga om användande af bankovinsten.
Till Tullgörande af föreskriften i 1 § ar Utskottets instruktion, får Utskottet
härmed afgifva förslag om användningen af Riksbankens under år 1869 upplupna vinst.
Dervid hör Utskottet först anmäla, att, enligt hvad den tryckta öfversigten
åt Riksbankens ställning efter 18(5d års bokslut upplyser, bankens öfverskott af till¬
gångar utöfver skulder vid 1868 års slut utgjorde . . . R;dr 29,239 053 64
deraf grundfond....... . . "....._,, 25,000,000,o o’,
och behållning derutöfver...........R:dr”4,25p53,"64~
hvaraf disponerad behållning från år 1866 . R:dr 707,797,64
vinst år 1867 ........ \ por. u/,7 in
vinsl år 1808 • • •,.....: " «£>M08,t» 4,259,053,6 4.
Häraf anvisade sist församlade Riksdag alt
till Riksgälds-konloret för statens allmänna behof
utbetalas under år 1869 ....... R:dr 1 995 647 77
och alt lör enahanda ändamål utbetalas under inne-
”,le ............• » <,504,552,23 3,500,000,00,
hvadan alltså af ofvan nämnda öfverskott finnes odisponeradt . Ralr 739 055 6 4.
Enligt Utskottet meddelad upplysning, utgör behållna
vinsten för 1869 .......'......... 1,642,930,6 4,
»och således den för närvarande befintliga odisponerado behåll¬
ningen utöfver grundfonden...........H:dr 2,381,984,58.
Bill. till Riksd. Prat. 1870. 6 Sand. V Afd. 4 Höft. \ '
2
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.
Bland do vid innevarande riksdag till Utskottet hänvisade motioner rörande
Riksbanken förekomma följande, som angå användningen af bankovinslen, nemligen:
af Herr E. Frisk, Första Kammaren N:o Vi, derom, alt Riksdagen måtte
besluta, det Riksbanken af sin årliga vinst tillätes behålla minst 1,000,000 R:dr, att
användas till bankens konsolidering och utvidgande af dess verksamhet;
af Herr Sctmuel Johnsson, Andra Kammaren N:o 34, bland annat derom alt
”Riksbankens vinst reserveras till utlåning af Riksgälds-kontorel, för att användas tdl
”Riksbankens utvidgning sålunda, all, i den man privatbanker upphöra, afdelnings-
”kontor af Riksbanken inrättas, der Kongl. Maja pröfvar sådant vara för penmnge-
”rörelsen beböfliga;”
af Herr Jöns Pehrsson, Andra Kammaren N:o 50, bland annat: att Riksda¬
gen beslutar bankovinstens bibehållande för Riksbanken” för att, efter hvad motio¬
nären vidare föreslagit, användas till allmänna diskontfondens ökande;
al Herr J. W. Lunclqvist, Andra Kammaren N:o 43, all bankovinsten skall
behållas och användas för Riksbankens läkning till allmänna diskontlondens ökande;
af Herr Hans Larsson, Andra Kammaren N:o 152, »att Riksbankens odispo-
”nerade vinst, både den nu befintliga och deri, som hädanefter kan uppkomma, må,
”intilldess Riksdagen annorlunda beslutar, ensamt till bankens egna ändamål användas;
af Herr Ola Månsson, Andra Kammaren N:o 250, ”alt Riksbankens odispo-
”nerade vinst, som är och hädanefter utfaller, må, intilldess annorlunda bestämmes,
”uteslutande i och för bankens egna ändamål användas, på det sätt, som säkrast
”öfverensstämmer med hufvudgrunderna för dess verksamhet och det allmännas väl.
Jemte det Utskottet åt de förslag, som sålunda af enskilde motionärer Iramslällls,
egna t behörig uppmärksamhet, bar Utskottet tillika tagit i betraktande, dels bankens
ställning, dels del behof statsverket må ega att för allmänna utgifter få använda
bankovinsten.
Af Kongl. Maj.ls
Utskottet inbemtal att
kontorets utgifter intill
för år 1869, hvilken
efter den kännedom
nådiga Proposition angående statsverkets tillstånd och bebo! bär
Kongl. Maja funnit nödigt att, till bestridande af Riksgälds-
1871 års slut, taga i beräkning, bland annat, bankovinsten
Kongl. Maja antagit till 1,500,000 R:dr; och da Utskottet,
om bankens ställning, Utskottet varit i tillfälle att inhemta,
finner bibehållandet af bankovinslen för bankens egen räkning icke vara af beholvct
påkalladt, men deremot föreställer sig att statsverkets nödvändiga utgifter icke kunna
varda bestridda med mindre, än att antingen ifrågavarande vinstmedel få tagas i an¬
språk, eller ock ett motsvarande belopp måste anskaffas genom skatteförhöjning eller
lån, så anser Utskottet för sin del ändamålsenligost att framför de sistnämnda ulvä-
garne föredraga användandet af tillgångar, dem staten redan egen och bvilka, efter
hvad Utskottet redan anfört, ingalunda äro nödiga för bankens egen säkerhet.
Då Utskottet sålunda vill föreslå, att 1,500,000 R:dr af 1869 års bankovinst
skola till statens allmänna behof lä användas, bör Utskotta! tillika, hvad angar liden
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.
3
för aflemnande! af dessa medel, erinra, att det belopp af 1868 års vinst, som sist
församlade Riksdag anvisade till Riksgälds-kontoret, kommer alt från Riksbanken utgå
under innevarande år; vid hvilket förhållande Utskottet anser aflemnande af vinst¬
medlen för 1869 böra ske under år 1871, med öfverlemnande åt Banko-fullmäktige
att närmare bestämma tidpunkten derför.
Utskottet hemställer alltså,
all af Riksbankens under år 1869 upplupna vinst eu million
femhundratusen Riksdaler må anvisas till Riksgälds-kontoret för
statens allmänna behof, att från Riksbanken utbetalas under
år 1871 8 tider, som Banko-fullmäktige ega bestämma.
Utskottet anser sig härmed hafva besvarat de ofvan omförmälda motionerna i
hvad desamma angå bankovinstens bibehållande, men skall ej underlåta att framdeles
taga i öfvervägande de delar af samma motioner, hvilka beröra andra ämnen.
Stockholm den 4 Mars 1870.
Pä Utskottets vägnar:
J. v. Scliweriii.
Utskottets Ordförande.
Reservationer:
af Herrar Geijer, Ekman, Cronéborg, Nordenfeldt och Wijkander: ”Då af
Kong!. Maj:ls nådiga Proposition angående statsverkets tillstånd och behof fram¬
går att anledningen hvarför ett belopp af endast R:dr 1,500,000 af den un¬
der 1869 upplupna bankovinst blifvit begärd till betäckande af Riksgälds-kontorets
utgifter endast är att söka deruti alt summan, då denna Proposition afgafs, ännu
icke var till siffran känd och det sålunda kan med visshet antagas att, om Banko¬
vinsten, som enligt nu förrättad! bokslut visat sig uppgå till R:dr 1,642,950,94,
kunnat redan då bestämmas, det hela derutaf blifvit taget i anspråk, så anse vi att
sistnämnda summa bort af Utskottet löreslås till öfverlemnande åt Riksgälds-kontoret,
4 Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.
enär statsverkets behof deraf lör vara obestridligt och Utskottet, efter den kännedom
om bankens ställning, som detsamma varit i tillfälle inhemta, finner bibehållandet af
bankovinsten för bankens egen räkning icke vara af behofvet påkalladt”.
Af Herrar Agardh, Ericson och Sääf: ”Då bankens obestånd under förflutna tider
hufvudsakligen vållats deraf att den fått tillskjuta livad statsverket för sina utgifter
behöfde, och de sednaste årens erfarenhet synes antyda en återkommande benägenhet
att, i mån af statens behof, anlita — hittills visserligen endast — vinstmedel utöf¬
ver bankens grundfond; då i motsats härtill icke blott en allmän mening, uttalad i
riksdag efter riksdag återkommande motioner, utan jemväl Herrar Banko-fullmäktige,
i sitt yttrande til! föregående Riksdags Banko-Utskott, ansett det önskvärd! att banken
alltid af den årliga vinsten [inge bibehålla någon del; så hafva vi Sl ott det man
borde söka fixera eu viss grund för vinstmedlens fördelande; och är det i sådant
syfte vi våga vördsamt föreslå, att denna Riksdag behagade besluta,
alt 75 procent af 1869 års vinstmedel må anvisas för statens
allmänna behof — och således att af vinstsumman 1,642,930,94
för år 1869 måtte anvisas 1,252,198 R;dr 21 öre — och
återstående 25 % reserveras åt banken; att den således anvi¬
sade summan må under år 18 71 å tider, som Banko-fullmäk¬
tige ega bestämma, till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.”
Af Herrar J. Rundbäck och O. B. Olsson: ”Emot Banko-lJtskottets beslut, att
tillstyrka Riksdagen det 1,500,000 R:dr af sistlidna årets hankovinst må anvisas til!
Riksgälds-kontoret för statens allmänna behof, få vi härmedelst afgifva vår vördsamma
reservation.
Det torde icke vara behöflig! upprepa de skäl, som mångtaliga stämmor vid
flera föregående riksdagar uttalat i afseende å den välgrundade åtgärden, att årligen
åt Riksbanken förbehålla hela eller eu del af bankovinsten. Särskilda omständigheter,
hvilka dels bestyrka alt de skäl, som hitintills blifvit för den antydda åsigten aulörda,
ännu ega full giltighet, dels alt nu om någonsin det är nödigt få en länge erkänd
princip genomförd, föranlåta dock oss framställa några anspåkslösa erinringar, hvilka,
om de, som vi hoppas, påaktas, torde hafva något inflytande vid frågans ompröfning
och slutliga afgörande.
Till att börja med torde vi i minnet få återkalla, att sistliden Riksdag be¬
slutade, emot allt hvad ditintills vant vanligt, att, i och för stalsbristens fyllande, till
Riksgälds-kontoret öfverlemna tvänne föregående årens bankovinst, utgörande tillsam¬
mans i rundt tal 3,500,000 R:dr. Följderna af att på detta sätt under eu för
Girigt missgynnande tidpunkt frånhända banken en stor sedelmassa, utan all lian der¬
för erhöll ett enda värdepapper, hafva icke uleblifvit. Redan under år 1868 hade
eu stark påkänning å bankens metalliska kassa låtit sig förnimma och denna på¬
tryckning blef under sistliden året så stark, att allt ifrån April tills i sednare hälf¬
ten åt Oktober kunde den del af berörda kassa, som icke får understiga 10 millioner,
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.
5
ej uppehållas vid detta belopp. I följd af denna påtryckning tvingades alltså banko-
styrelsen att under sistlidna året icke blott drifva eu förlustbringande utländsk vexel-
rörelse och med stora omkostnader införskrifva ädla metaller, ulan äfvenledes att
realisera en mängd innehafvande obligationer, inskränka utlåningen från handels- och
näriugsdiskonten samt kassa-kreditivrörelsen och derjemte böja utlåningsräntan.
Att dylika visserligen af omständigheternas kraf påkallade operationer skulle
menligt inverka på bankens egna afFärsiif är påtagligt; men värre var, att den stora
allmänna rörelsen, och den enskilda företagsamheten på detta sätt genom förminskad
och fördyrad kredit på del betänkligaste hämmades. Nödvändigheten, som tvingade
Banko-fullmäktige att qvarhålla och ur allmänna rörelsen indraga bankens sedlar, dy¬
medelst att utlåningen minskades och räntan höjdes, föranläl jemväl privatbankerna,
som icke heller kunde undgå känna trycket, alt i sin ordning vidtaga liknande åt¬
gärder. Ilade denna indragning och förminskning af rörelsemedlel varit naturlig, då
hade den ock varit bankmessig; men efter reservanternas förmenande var den hvar¬
ken del ena eller det andra, ty del torde icke kunna nekas, alt en stor del af för¬
lägenheten kom sig deraf, att Riksbanken utan ersättning måste aflemna en så stor
del af sin vinst. Tillståndet hade dock kunnat blifva ännu betänkligare, om icke
banken hatt alt påräkna inbetalningar i stor skala från numera upphörda lånegrenar
och derjemte, som Banko-fullmäktige i en skrifvelse till Utskottet anmärker, erhållit
hjelp till att liqvidera utländska krediter genom det af Riksgälds-kontorel i England
upptagna lånet. Detta lån är nu upprymdi; men räntor och annuiteter å landets
hela utländska skuld återstå, och dessa måste betäckas. Som vanligt torde, oaktadt
årets lika skörd, ett deficit komma att uppstå i exporten mot importen, likasom en
större utvexling att fortfara i följd af utvandringen till Amerika. Allt detta krafvel-
mynt, eller hvad deremot svarar, och i följd häraf torde försigligheten jemväl bjuda
att man icke allt för hardt ingriper i bankens behållning.
Gerna medgifva vi, att staten har stora behof och att man af banken kan
fordra något bidrag för ad fylla dessa, likasom vi tro, alt bankens soliditet derige¬
nom icke rubbas; men att så här oupphörligt fråntaga banken medel, hvarigenom
den förhindras utvidga sin verksamhet, derpå förlorar icke minst det allmänna och
derföre kan med fog ifrågasättas, huruvida icke andra och bättre utvägar borde till¬
gripas än de som afse att fördyra penningen och förminska krediten, hvilket, säge
hvad man säga vill, dock i sista hand och aldra svårast trycker på arbetet.
Genom all behålla hela eller eu del af bankovinsten för bankens räkning, kan
man icke allenast afböja förut antydda olägenheter och undgå förluster, utan man
kan jemväl direkt tillskynda staten mera vinst än om den öfverlemnas för inte. Ett
närliggande exempel skall visa detta. Af det lån, 1,150,000 Dd. St., Riksgälds-
kontorel för statens räkning 1808 upptog i England, har Riksgälds-kontoret till
Riksbanken försålt 147,100 Dd. St. Då detta belopp förtjenade Riksgälds-kontorel
endast i minskad kapitalrabatt, mot hvad som betaltes till långifvarne i England för
Bill. till Riksd. Prof. 1870. 6 Samt. 1 Afd. 4 Iläft. 2
6
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.
den andel de öfverlogo, i rundt tal 156,000 R:dr R:mt. Denna summa var en ren
behållning för statsverket och på samma gång eu god affär för Riksbanken; ty icke
nog med att hanken genom köp af dessa Riksgälds-konlorets obligationer kom i besitt¬
ning af goda, räntebärande lätt realisabla papper, hvarför reel valuta när som helst
kan erhållas, ulan banken kan ock genom försäljning af dessa papper, Indika nu no¬
teras öfver pari, tillskynda sig och det allmänna nya fördelar. Anförda exemplet
torde vara nog för att visa huru äfven i detta fall bankens och allmänhetens fördel
är förknippad och huru fördelaktigt det skulle vara, om banken kunde sättas i till¬
fälle förse sig med dylika värdepapper.
För all Riksbanken nu och framgent måtte få behålla hela eller större delen
af sin vinst, derför talar jemväl den allmänna meningen, som önskar ett snedt och
ordnadi banksystem, grundadi på löftet i grundlagen: “Riksdagen allena eger rätt
att genom banlcen utgifva sedlar.“
Som reservanterna hoppas, framgår af det anförda den önskan, alt striden om
bankovinstens användande måtte bringas till ett afgörande. Vi tro alt detta mål
bäst skulle vinnas, om man antoge den grundsatsen, alt ständigt eu del anvisade
till statens tarf, eu annan åter förbehölls åt banken och detta alltid i ett visst
procentförhållande, oberoende af vinstens belopp. Denna delning anse vi rätteligen
borde ske så, att tvåtredjedelar af vinsten årligen öfverleinnades till staten, hvaremot
andra tredjedelen skulle bibehållas åt banken.
På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi vördsammast hemställa, det Riksda¬
gen måtte besluta, . ..
att af Riksbankens under år 1869 upplupna vinst, utgörande
R:dr Runt 1,642,930: 94, sextiosex och tvåtredjedels procent,
eller 1,095,287 R:dr 29 öre R:mt, må anvisas till Iliksgälds-
kontoret för statens allmänna behof, all från Riksbanken utbe¬
talas under år 1871 å tider, som Banko-full makt ige ega bestäm¬
ma; hvaremot återstoden 55g procent, eller 547,643 R:dr 65
öre, förhehålles åt Riksbanken att för egna ändamål använda.”
Af Herr Friherre af Schmidt.
Herr Staaff ville hafva anmäldt, att lian icke deltagit i behandlingen al
frågan om bankovinstens användande.
Stockholm, Alb. Bonniers boktryckeri 1870.