Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.
9
Y.o (i.
Ank. till Riksd. Kansli den 27 Jan, 1870, kl. 6 e. in.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af åtskilliga vid
sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar; Gifven Stockholms
Slott den 7 Januari 1870.
Då nedannämnda af sednast församlade Riksdag beslutade lagförändringar,
öfver hvilka Kongl. Maj:t ej kunnat fatta och meddela Sitt nådiga beslut innan
Riksdagen åtskiljdes, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Maj:t i nåder antagna,
vill Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med 87 § Regeringsformen, underrätta
Riksdagen om de skäl, som derför utgjort hinder.
I underdånig skrifvelse den 14 Maj 1869 har Riksdagen anfört, hurusom nu
gällande konkurslag lemnade rum för ett ofta öfverklagadt missbruk, bestående
deri, att edgångsyrkande framställdes utan giltig anledning, under beräkning att
en eller annan borgenär, mot hvilken detsamma vore riktadt, skulle förblifva o-
kunnig derom, försumma edgången och således gå miste om utdelning i massan;
att dessutom för edgångens fullgörande olägenheter ofta kunde mota derigenom
att borgenär, i anseende till de långa mellantiderna för domstolarnes sammanträden
på landet, måste företaga en lång och kostsam resa till närmaste stad, för att der
aflägga eden; att, beträffande vilkoren för ackords godkännande, klagan vid sist¬
förflutna likasom vid föregående riksdagar förekommit öfver de rättsförnärmande
missbruk, hvartill de i konkurslagen angående detta ämne meddelade stadgande
gåfvo anledning; samt att Riksdagen i anledning häraf för sin del beslutat en för¬
fattning, hvarigenom förordnades, att 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen af
den 18 September 1862 skulle erhålla den förändrade lydelse, som den underdåniga
skrifvelsen utvisar.
Emot detta förslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högsta Domstolen blifvit börda,
har blifvit anmärkt, att åberopade 104 § i konkurslagen, efter den lydelse Riksda¬
gen deråt föreslagit, icke skulle komma att innehålla det i densamma genom För-
Bih. till Riksd. Prot. 1870. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.
ordningen den 12 September 1868 gjorda tillägg derom att fastställelse af ackord
må vägras på den grund, att säkerhet saknas för ackordets fullgörande.
På grund häraf och då det förslag till författning, som Riksdagens skrifvelse
innefattade, icke kunde annorlunda än i sin helhet godkännas, har Kongl. Maj:t
funnit sig förhindrad att bifalla Riksdagens förslag.
Vidare har Riksdagen, i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1869, med förmä¬
lan hurusom de olägenheter, som härflöto deraf att i de särskilda orterna ej fun-
nos kända personer, till hvilka parter och rättsökande med tillförsigt kunde vånda
sig i sina rättsangelägenheter, ofta öfverklagats och blefvo med en tilltagande ut¬
veckling af handel och rörelse alltmera kännbara, tillkännagifvit, att Riksdagen för
sin del beslutat en författning af följande lydelse:
»Såsom tillägg till hvad lagen i 15 Kapitlet Rättegångs-balken angående laga
fullmägtig innehåller, förordnas som följer:
Vid hvarje allmän domstol skola minst två skicklige män bemyndigas att
såsom fullmägtige tillhandagå parter, som dem anlita. Dessa fullmägtige skola
nämnas, vid Hofrätt och Underrätt af Rätten sjelf, och vid Högsta Domstolen af
Konungens Nedre Justitie-revision.«
Emot detta förslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högsta Domstolen bl Hvit börda,
är vordet anmärkt: att, enligt hvad Riksdagens skrifvelse omförmäler och den fö¬
reslagna lagtexten innebär, domstols bemyndigande för vissa personer att såsom
fullmägtige tillhandagå parter måste antagas innefatta domstolens vitsord om dessa
personers egenskaper för ett sådant kall icke blott i afseende å den skicklighet,
som på grund af domstolens erfarenhet kunde bedömas, utan ock i afseende å deras
moraliska egenskaper och pålitlighet; att en förmodan att inom alla domstolars
verkningskrets eller i närheten deraf städse skulle finnas två män, som, af domsto¬
len kände, kunde förtjena ett sådant dess omdöme och vore villige att slikt upp¬
drag sig åtaga, syntes icke böra, såsom förslaget innebär, tagas till grund för ett
o vilkorligt åläggande för domstolarne att meddela ett bemyndigande till sakförare-
kallet, på sätt förslaget innehåller; och att den föreslagna lagen sannolikt icke
kunde i en stor del af riket verkställas utan en den råtta meningen illa motsva¬
rande tolkning, till följd hvaraf den genom domstolarnes bemyndigande rekommen¬
derade sakförareklassen kunde komma att betydligen uppblandas med ingenting
mindre än kunnige och rättsinnade män.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt har Kongl. Maj:t funnit Sig
icke kunna bifalla Riksdagens ifrågavarande förslag.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.
11
Riksdagen har uti skrifvelse den 13 Maj 1869 förmält, att Riksdagen, hos
hvilken framställningar blifvit gjorda om förändrade stadganden angående främ¬
mande kristna trosbekännare och deras religionsöfning, efter öfvervägande af detta
vigtiga ämne funnit åtskilliga ändringar i nu gällande Kongl. Förordningen den
23 Oktober 1860 vara af behofvet påkallade samt i följd deraf för sin del beslutat
utfärdande af en författning i ämnet af den lydelse, det underdåniga förslaget in¬
nehåller.
I afseende å detta förslag, öfver hvilket Stats-Rådet och Högsta Domstolen
blifvit börda, är vordet anmärkt, att i förslaget berördes ämnen, som borde hän¬
föras till kyrkolag, och att detsamma förty icke kunde utan Kyrkomötets sam¬
tycke oförändradt antagas; Och har Kongl. Maj:t på grund häraf och då Kongl.
Maj:t ej funnit skål kalla Kyrkomöte, som så nyligen varit församla^, att åter före
nästa riksdag sammanträda, funnit skäligt låta Riksdagens nu väckta lagförslag
få förfalla. Emellertid, enär det synts lämpligt att vid en ny lagstiftning ordnan¬
det af främmande trosbekännares ställning till Staten gjordes till föremål för en lag,
som helt och hållet blefve oberoende af Kyrkomötets samtycke, men dels det här¬
för erforderliga frånskiljande af visso delar i nu gällande författning vore förenadt
med synnerliga svårigheter, innan kyrkolagens omfång blifvit närmare bestämdt
än som nu vore fallet, och dels det vore att befara, det ett lagförslag i ämnet,
hvithet upptoge endast sådana bestämmelser, som ostridigt folie utom Kyrkolagen,
ej skulle finnas motsvara det af Riksdagen åsyftade ändamål, om icke på samma
gång kyrkolagen affattades så, att den icke innefattade hinder för åtskilliga af de
förändringar Riksdagen åsyftat, har Kong], Maj:t öfver!emnat Riksdagens skrifvelse
till Kyrkolags-komitéen, för att vid affattande af de stadganden i kyrkolagen, som
med förevarande ämne ega sammanhang, taga de af Riksdagen föreslagna ändrin¬
gar i öfvervägande.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse väl¬
bevågen.
CARL
Louis De Geer.
12
Kongl, Majds Nåd. Skrifvelse N:o 6.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Fredagen den
7 Januari 1870,
i närvaro af:
Hans Excellens Justitie-statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Wachtmeister,
Statsråden: Friherre af Ugglas,
Bredberg,
Thulstrup,
Carlson,
von Ehrenheim,
Berg,
Adlercreutz.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern uppläste till justering ett, i öf¬
verensstämmelse med förut på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande fattade nådiga
beslut, uppsatt förslag till Skrifvelse till Riksdagen i anledning af åtskilliga vid
sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar;
Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Stats-Rådets till¬
styrkande, gilla berörde förslag, sådant det finnes detta proto¬
koll bilagdt, och förordnade att Skrifvelse skulle i öfverens¬
stämmelse dermed till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Oscar David Egge.
N:o 1.