Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 55.
1
JW:o SS.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1870.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ett tillägg till 11 Kapitlet
7 § Rättegång s-kalken rörande delgifning af stämning.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 45.)
S. A. K.
Hos Riksdagen har i öfvervägande kommit, hurusom gällande föreskrifter om
sättet för stämnings delgifvande i vissa fall icke äro tillfredsställande. Då lagen i 11
Kapitlet 7 § Rättegångs-balken, såsom undantag från det allmänna stadgandet att stäm¬
ning skall svaranden i händer ställas, medgifver att den må fästas å hans husdörr, så¬
vida han håller sig undan, förty att han stämningen väntar, och veterlig!, är att han i
häradet eller staden vistas, så förutsattes här en bevisning om anledningen till svaran¬
dens bortovaro, som i de flesta fall är omöjlig att åstadkomma; han kan dessutom fria
sig från stämningen blott dermed att han begifver sig öfver häradsgränsen eller ur sta¬
den, i hvithet fall, likasom när han är utrikes faren, omförmälda allmänna stadgande
länder till efterrättelse. Det är dock icke möjligt, att iakttaga detta stadgande, när sva¬
randens vistelseort är okänd, och förhållandet blir nästan detsamma, då han rest ur
landet, äfven om upplysning kan erhållas om flen ort, dit han begifvit sig.
I dessa fall är således genom gällande lag föga sörjdt för kärandens rätt, och
behofvet af en förändring härutinnan har under sednare tider framträdt såsom en nöd¬
vändighet, synnerligast med afseende å den betydliga emigrationen från vårt land till
Amerika.
Bih. till Riksd. Prat. 1870. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 0 Häft.
1
2
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 55.
Enär bruket att delgifva stämning genom dess kungörande i tidningarne icke
är alldeles främmande för vår lagstiftning, samt någon tjenligare utväg att uti ifråga¬
varande händelser få stämning kungjord ej lärer gifvas, synes detta stämningssätt lämp¬
ligen kunna här medgifvas. Till förekommande af missbruk torde det dock böra an¬
komma på domstolen att i hvarje särskild!) fall på förhand pröfva, huruvida sådana
omständigheter äro för hand, som betinga rättigheten att begagna nämnda utväg. Men
förmånen af detta stämningssätt synes ej lämpligen kunna käranden förunnas, ifall sva¬
randen vistas utrikes i Konungens eller rikets ärende.
I öfverensstämmelse härmed har Riksdagen för sin del beslutat ett tillägg till
11 Kapitlet 7 § Rättegångs-balken af följande innehåll:
»År det ej kunnigt, hvar han sig uppehåller, eller vistas han utrikes utan att
vara stadd i Konungens och rikets ärende, och finnes ej för honom ombud, som stäm¬
ningen tillställas kan, då må Rätten förordna att stämningen genom allmänna tidnin¬
garne honom kungöras skall, och läte käranden den kungörelse i tidningarne införas tre
gånger, minst fjorton dagar emellan hvarje gång och sista gången minst sex månader
före den tid, som i stämningen svaranden förelagd är.»
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 11 Maj 1870.