Don 2 Maj.
295
Måndagen den 2 Maj 1870.
Kammaren sammanträdde kl. 6 e. in.
Justerades ett protokollsutdrag för den 30 sistlidne April.
Föredrogs ånyo Stats- U t; s k o 11 e t s den 25 och 27 sistlidne April,
bordlagda Utlåtande N:o 60, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position om öfverlåtelse under full eganderätt åt Stockholms stads
och läns kurhusinrättning af den till samma inrättning upplåtna egen¬
dom å Kungsholmen.
Hen’ Stråle : På sätt Stats-Utskottets föreliggande betänkan¬
de utvisar, hafva båda statsmakterna år 1815 till gemensam kurhus-
inrättning^ för Stockholms stad och län upplåtit den Kronans egen¬
dom å Kungsholmen, hvarest inrättningen sedan dess befunnit sig.
Tid efter annan hafva betydliga kostnader användts på inrättningens
byggnader, men dessa befinna sig nu i det skick, att omfattande re¬
parationer. och ombyggnad tarfvas, på det inrättningen må kunna
uppfylla sitt ändamål. Kostnadsförslaget upptager ett belopp af icke
mindre än 130,000 R:dr och Stockholms Stadsfullmäktige hafva an¬
sett, att det icke vore rådlig! att nedlägga denna stora summa i
byggnader, belägna å eu tomt, dertill kurhusinrättningen icke hade
eganderätt. I anledning deraf hafva Stadsfullmäktige ingått till Kongl.
Maj:t med underdånig framställning i ämnet och Kongl. Maj:t har i
enlighet dermed till Riksdagen aflåtit nådig proposition om tomtens
öfverlåtelse under full eganderätt till kurhusinrättningen. Denna
proposition är af Stats-Utskottet afstyrkt och till stöd för detta sitt
afstyrkande åberopar Utskottet två skal, nemligen dels att, då Staten
kunde hafva behof af någon stadens tomt, borde Staten icke afstå
den ifrågavarande tomten med mindre ett utbyte egde rum, och dels
att förslag saknades för ordnande af förhållandet mellan Stockholms
stad och län i afseende å kurhusinrättningens egendom.
Hvad nu beträffar det förra skälet, eller att afstående af egan-
derätten skulle göras beroende af ett utbyte, på det Staten skulle
296
Den 2 Maj.
undgå de utgifter, som eljest erfordrades, då Staten ville af staden
förvärfva tomtplatser, hemställer jag, huruvida, när Staten till kur¬
husinrättningen upplåtit tomten utan inskränkning till viss tid, Sta¬
ten skäligen kan .gorå anspråk på att åter komma i besittning af fa¬
stigheten, och om sålunda något utbyte, såsom Ståts-Utskottet för¬
utsatt, kan komma i fråga.
Med afseende åter å det andra skälet bör jag upplysa, att enligt
Kongl. Brefvet den 28 Februari 1868 förvaltas inrättningen, der ett
visst antal sjuksängar är för länets behof anvisadt, af en direktion
bestående af Ofverståthållaren, eller, i händelse af förhinder för ho¬
nom, Underståthållaren, samt fyra ledamöter från staden och två från
länet; och genom ett emellan staden och länet ingånget kontrakt
är aftaladt, att staden öfvertagit bestridandet af alla kostnader för
inrättningen med förpligtelse allenast för länet att för hvarje patient
erlägga en viss afgift. Hvilka förhållanden äro då oordnade?
Då således icke något af de utaf Stats-Utskottet anförda skäl
kunna tillerkännas giltighet, vill det synas mig som om afstyrkande!
tillkommit af den anledning, att Utskottet möjligen föreställt sig, att.
omeganderätt erhölles, inrättningen kunde till annat ställe förflyttas
och egendomen, derefter försäljas. För min del vill jag icke tillstyr¬
ka en sådan försäljning och förflyttning derföre att fastigheten, se¬
dan byggnaderna blifvit nöjaktigt iordningställda, är lämplig för sitt
nuvarande ändamål, men synnerligast derföre, att, sedan det numera
är föreskrifvet att medicine studiosi, för att afsluta sin kurs, skola
under ledning- af särskild lärare vid Carolinska Institutet undergå
en klinisk lärokurs vid kurhusinrättningen, måste denna anses tillhö¬
ra den medicinska undervisningen, till följd hvaraf och då denna
undervisning i öfrigt bibringas å sjukhus, belägna å Kungsholmen,
kurhusinrättningens förläggande till annan trakt kunde blifva menligt
för den medicinska undervisningen.
Fn del reservanter hafva ifrågasatt, att man skulle bifalla Kongl.
Maj:ts proposition om öfverlåtelse af eganderätten, men fordra en
löseskilling af 39,000 Emir. Det synes dock icke vara lämpligt for¬
dra lösen, om man så,som vilkor bestämmer, att inrättningen skall
förblifva på det ställe, der den nu är förlagd; och då det hinder för
byggnadsarbetets företagande Stadsfullmäktige åberopat måste an¬
ses undanröjdt, om fortfarande dispositionsrätt till fastigheten till¬
försäkras staden och länet, anhåller jag om proposition derå, att
Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition måtte för¬
klara, att Stockholms stad ocil län ega att allt framgent besitta fa¬
stigheten, så länge densamma af dem användes till burhusinrättning
för staden och länet.
Herr Statsrådet Carlson: Då Utskottet afstyrkt Kongl. Maj:ts
proposition om öfverlåtelse af den å Kungsholmen belägna tomt, som
nu begagnas af kurhusinrättningen, har Utskottet hufvudsakligen upp¬
fattat framställningen såsom innebure den en öfverlåtelse till Stock¬
holms stad. Att så icke är händelsen, har Kammaren redan af den
föregående talaren erfarit; kurhusinrättningen eges gemensamt af
Stockholms stad och län, och följaktligen skulle ett sådant utbyte,
297
Den 2 Maj.
som Utskottet ifrågasatt och önskat, neppeligen med bibehållande af
antagna former kunna komma till stånd. I 55 år har kurhusinrätt¬
ningen varit i besittning af tomten och under tiden har den i ny¬
byggnad och förbättringar nedlagt betydliga summor. Jag hemstäl¬
ler då, huruvida det under sådana förhållanden vore Staten värdigt
att fordra en lösesumma för tomtens användande jemväl för framti¬
den till samma ändamål. Skälet, hvarföre inrättningen behöfver be-
tryggas i att fortfarande kunna förfoga öfver tomten, är det, att i
anseende till det ökade antalet patienter erfordras en ny och ända-
målsenligare byggnad, för hvilken kostnadsförslaget upptager eu sum¬
ma åt icke mindre än 130,000 R:dr. Ritningarne är o uppgjorda och
arbetet bör. om möjligt utan uppskof företagas, men verkställighet
kan icke följa förr än inrättningen är säker att få behålla tomten.
Utskottet har begärt en utredning om det värde, tomten kunde
anses ega. I detta hänseende torde dock endast behöfva uppgifva»
tomtens areal, och derom finnes upplysning meddelad i Kong!. Maj:ts
proposition. Ytterligare vill Utskottet veta, huruvida icke någon del
af tomten vore för kurhusinrättningen öfverflödig och derföre kunde
afstå». Man torde dock böra hågkomma, att vid en sjukvårdsinrätt¬
ning _ alltid behöfves stort utrymme, emedan tillfälle bör beredas de
tillfrisknande att röra sig i det fria. Den nedre delen af tomten är
dessutom så belägen, att grunden icke medgifver uppförande derstä¬
des af några fastare byggnader; den är likväl af stort värde för
inrättningen, emedan läget invid sjön föranledt anläggande af en tvätt¬
anstalt för inrättningens räkning.
Under sådana förhållanden och då inrättningen, hvilken mottager
patienter från icke blott Stockholms stad och län utan från hela ri¬
ket, och som tillika är en läroanstalt för landets blifvande läkare,
så lång tid varit i besittning af tomten, synes mig skäl icke haffa
saknats att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts framställning, helst det
icke i andra fåll, då fråga är om en så beskaffad inrättning, torde
vara vanligt att Staten fordrar en lösepenning, samt härtill kommer,
att Rikets Ständer år 1880 medgifva!; tomtens försäljning för kurhus-
inrättningens räkning, ehuru frågan härom sedan förfallit i anseende
dertill, att öfverenskommelse med barnhusdirektionen om vilkoren
för egendomens öfverlåtande icke kunnat åstadkommas. .Det enda
skälet till tveksamhet kunde vara farhågan, att knrhusinrättningen
försålde tomten och derpå skördade eu vinst, hvarpå Staten kunnat
sjelf göra anspråk. Men denna farhåga försvinner helt och hållet om
Riksdagen, på sätt den föregående värde talaren föreslagit, beslöte
att medgifva kurhusinrättningen fortfarande besittningsrätt till tom¬
ten så länge denna användes till kurhusinrättning.
Jag ber ännu en gång att få erinra, att det är fråga om envig¬
tig sjukvårdsinrättning, för hvilken nya byggnader äro af stort be¬
hof påkallade, men att dessa byggnader icke kunna komma till stånd
förr än inrättningen betryggats i sin besittningsrätt till den tomt,
hvilken hon redan en lång följd af år har innehaft. Utskottet har
ansett, att ett byte borde ega rum och att dessförinnan en utredning
borde, ske med afseende å de tomtplatser, mot hvitna detta byte i
framtiden kunde ifrågasättas. Men utom det att ett sådant utbyte,
338 Ben 2 Maj.
på sätt jag redan visat, icke kan ega ruin, skulle ju genom nämnda
utredning föranledas ett uppskof, som för kurhusinrättningens verk¬
samhet blefve ytterst menligt och jag anhåller derföre, att Kammaren
icke måtte lemna sitt bifall till Utskottets hemställan, utan, om Kam¬
maren icke vill bifalla Kongl. Maj:ts Proposition, fatta det beslut,
som af den föregående talaren blifvit föreslaget.
Herr Montgomery-Cederhielm: Hvad först beträffar Herr
Stråles förslag, måste jag bekänna, att jag icke kan finna hvari det-
skiljer sig från Utskottets hemställan, att Kongl. Maj:ts Proposition
icke måtte bifallas. Om nemligen denna hemställan bifölles, skulle
icke frågan om någon lösningssumma uppstå, utan kurhusinrättningen,
som genom Kongl. Brefvet den 16 Augusti 1815 fått sig tillerkänd
nyttjanderätten till tomten, skulle fortfarande vara i besittning af
densamma. Vid sådant förhållande innebär Herr Stråles förslag alle¬
nast det, att en ytterligare bekräftelse på ny ttj anderätten skulle med¬
delas inrättningen. Men någon sådan bekräftelse erfordras ju icke,
då icke någon rubbning af det en gång meddelade tillståndet blifvit
ifrågasatt.
Ser man åter på sjelfva saken, finner man, att Stockholms stad
åsyftar att vinna eganderätt och ej blott fortfarande besittningsrätt
till tomten, och till stöd för detta yrkande framhålles, att för inrätt¬
ningen kräfves att företaga ombyggnad, som beräknats skola kosta
130,000 R:dr. Nu inträffar ej sällan att Staten upplåter ganska be¬
tydliga tomter till allmännyttiga inrättningar, och vi hafva jemväl
vid denna riksdag derpå Saft exempel. Dervid användes vanligen
ilen form, att upplåtelsen eger bestånd så länge tomten för det af-
sedda ändamålet användes. Dermed har emellertid i detta fall Stock¬
holms stad icke varit belåten, i tv att staden redan är i besittning
af tomten, och frågan reducerar sig således derhän, huruvida man
vill afstå eganderätten, eller ej, och huruvida i sådan händelse lösen
borde fordras eller ej. För min del biträdde jag inom Utskottet den
åsigt, att staden väl borde erhålla eganderätt, men deremot erlägga
lösen till belopp af 39,000 R:dr, motsvarande den köpeskilling, som
för snart 100 år sedan för tomten betaltes. Denna fordran kan icke gerna
anses obillig och att priset är ytterligt lågt torde en hvar inse, då
det är fråga om en sjötomt, som innehåller en areal af icke mindre
än 28,1021 qvadratalnar, eller nära tvä tunnland. Staden skulle så¬
ledes gorå en god affär och borde dermed vara mera belåten än med
en bekräftelse på fortsatt besittningsrätt. Dessutom skulle det säker¬
ligen göra ett obehagligt intryck om staden, efter att hafva erhållit
tomten såsom gåfva, framdeles föryttrade densamma. Jag anhåller
derföre, att Kammaren, i enlighet med den åt mig biträdda reserva¬
tionen, måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
att Riksdagen för sin del medgifver ifrågavarande fastighets öfver¬
lemnande under full eganderätt åt den för Stockholms stad och län
gemensamma kurhusinrättning, emot en löseskilling af 39,000 R:dr.
Herr Berg: Då jag genomläste Stats-Utskottets Utlåtande.med
dervid fogade reservationer, stadnade jag i villrådighet om hvithet-
299
Den 2 Maj.
derå af de särskilda yrkandena jag borde biträda. Till en början
syntes mig, som är vän af sparsamhet, att Utskottets förslag borde
bifallas, enär det icke torde vara lämpligt att Staten afstår utan er¬
sättning hvad den eget', men å andra sidan talar för reservanternas
åsigt den omständighet, att den inrättning, till hvars förmån Staten
skulle afstå sin egendom, är allmännyttig och står i eu viss gemen¬
skap med hospitalsväsendet, deråt Staten., efter min uppfattning,
borde lemna större uppmuntran, än för närvarande är händelsen.
Det föreföll mig emellertid, som om tomtens areal vore större än för
ändamålet erfordrades och att derföre möjligen eu förening mellan
ds olika intressena borde kunna åstadkommas derigenom, att tomten
delades, så att kurhusinrättningen finge behålla under eganderätt
hvad för dess ändamål erfordrades, hvaremot Staten skulle återtaga
besittningen af återstoden. För att förvissa mig, huruvida en sådan
delning lämpligen kunde åstadkommas, begaf jag mig i går till plat¬
sen och fann uå att tomten, som utgör ungefär 2 tunnland, innehåller
vid sjöstranden, der längden är kortare än vid gatan, 140 alnars
längd och från sjön till gatan 200 alnar. Den öfre delen af tomten
har fast grund, hvaremot den nedre icke utan betydliga kostnader
torde kunna användas till uppförande af större byggnader.
Då nu tomten torde ega ett ganska högt värde och det icke kan
vara skäl att Staten afstår mera af tomten, än som erfordras för
.kurhusinrättningen, samt den ifrågasatta löseskillingen, 39,OCH} R:dr,
lagd till byggnadssumman, 130,OCH) R:dr, kunde blifva ganska känn¬
bar för Stockholms stad och län, synes det mig som en närmare ut¬
redning derom, huruvida icke tomten skulle kunna delas, borde föregå
Riksdagens beslut i ämnet, hvarföre jag anhåller att Utlåtandet måtte
till Utskottet återremitteras. Måhända kunde Stats-Utskottet nu icke
medhinna eu sådan utredning, men frågan hölls då öppen till en kom¬
mande riksdag.
Friherre N ordenfalk: Att Stockholms kommun icke ogerna
skulle mottaga den gåfva här föreslagits finner jag helt naturligt,
men jag frey att man vid den föreliggande frågans bedömande måste
fästa mera afseende vid Statens än vid stadens fördel. Här har ännu
icke biff vit yrka dt bifall till Stats-Utskottets förslag. Jag vill dock
göra. det. Då man vill afhända Staten en tomt, torde det vara skäl
se till livad den kan vara värd. Den nu ifrågavarande tomten är
belägen i samma qvarter, som Kongl. Myntet och har således ett
godt läge, som icke försämras derigenom att tvänne dess sidor stöta
till sjö. och tvänne till gata. Den innehåller 112,000 qvadratfot.
Tomtpriset är visserligen olika, men den tomt, staden för kort tid
sedan sålde till Staten och som är afsedd att användas för Postver¬
kets behof, betalades med 3 R:dr 50 öre per qvadratfot. Om man
blott tager hälften af detta pris. skulle ändock en tomt, som för kur¬
husinrättningen nu är upplåten, vara värd 196,000 R:dr, det vill säga med
de å densamma uppförda byggnaderna, som äro uppskattade till 20,000
R:dr. öf ver 200,000 R:dr. Nu är föreslaget, att staden skulle få lösa tom¬
ten för 39,000 R:dr, hvadan således staden i sjelfva verket skulle erhålla
en gåfva af omkring 160,000 R:dr. Huruvida staden kan hafva någon
300 l)en 2 Maj.
rätt till denna tomt är svårt att säga. Att Riksdagen en gång till¬
förene afslagit stadens begäran om full eganderätt till den, visar
dock, att saken icke är så alldeles klar. Då förhållandet mellan sta¬
den och länet i detta afseende icke är fullt utredt, kan jag icke få
klart för mig, huru eu fördelning dem emellan skulle kunna gå för
sig. Emellertid har man sagt, att, då staden så länge äfgiftsfritt be¬
gagnat tomten, Staten icke nu bör göra sin eganderätt gällande. Härpå
går jag. så tillvida in att jag anser, att, Staten icke bör återtaga
"denna tomt, men jag tror, att, då så väl Staten som staden i en snar
framtid blifva i behof af byggnadstomter, det icke vore illa, om Sta¬
ten égde denna tomt att lemna i utbyte. Statens behof äro i detta
afseende ganska stora. Jag vill endast påpeka de nybyggnader, som
äro komna i fråga under den närmaste framtiden, nemligen för Musi¬
kaliska Akademien och Kong], Stallet. Dessutom finnas andra tom¬
ter, som kunna vara af intresse för Staten att ega, exempelvis den,
der assistansen nu är belägen och som jag tror är den enda staden
tillhöriga tomt på Riddarholmen. Äfven den tomt, som nu är upp¬
tagen åt Veterinärinrättningen, lämpar sig för utbyte, ty denna in¬
rättning måste flyttas, då strandvägen längs Nybroviken blir färdig.
Då Staten dessutom till Stockholms stads och läns kurhusinrättning
årligen lemnar 15,000 R:dr, tror jag man måste erkänna att denna
inrättning röner icke endast rättvisa, utan äfven välvilja.
På de skäl, jag anfört, anhåller jag om bifall till Stats-Utskottets
förslag.
Herr Berlin: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten på,
att Rikets Ständer redan en gång förr, nemligen vid 1859 års riks¬
dag, under full eganderätt öfverlåtit tomten med de på densamma
uppförda byggnader till Stockholms stad och län mot vilkor, att den
icke Unge försäljas. Det oaktadt skulle jag icke nu yrka förändring
i Stats-Utskottets förslag, såvida det endast vore fråga om att be¬
reda Stockholms stad och lön eu fördel, men denna öfverlåtelse har äf¬
ven ett annat och i mina ögon vigtigare ändamål, alldenstund hvarje
medicine studiosus några månader skall tjenstgöra på denne, kurhus¬
inrättning, hvilken tjenstgöring skulle blifva omöjlig att fullgöra,
derest inrättningen vore aflägset belägen från de Omgå sjukvårdsan-
' slåtter, vid Indika han samtidigt skall tjenstgöra. Om Stockholms
stad till följe af den osäkra besittningsrätten icke vågar på tomten
uppföra de erforderliga nybyggnaderna, måste den so sig om efter en
annan plats och möjligen skulle man då kunna välja t. ex. Sabbats-
berg. hvarigenom enligt mitt förmenande inrättningens ändamål så¬
som undervisningsanstalt skulle förfelas. En talare har ansett' ömk¬
ligt, att tomten måtte delas. Jag vill med anledning deraf erinra,
att kurhusinrättningen för närvarande hyser omkring 200 patienter
och att det årliga antalet uppgår till omkring 2,000, hvarföre synner¬
ligast vintertiden ett provisoriskt kurhus, måst inrättas på Söder¬
malm. Nybyggnader erfordras derföre i ganska stor skala, hvilka,
åter betinga platsens bibehållande vid dess nuvarande areal.
Då emellertid Stockholms stad anser den nuvarande besittnings¬
rätten alltför osäker för att våga uppföra de nödvändiga byggna¬
301
Den 2 Maj.'
derna, vore det enligt mitt förmenande särdeles lyckligt, om Riksda¬
gen åtminstone kunde fatta ett sådant beslut, som för all framtid
bekräftade stadens och länets besittningsrätt till tomten med derå
befintliga fastigheter, mot vilkor att den fortfarande användes för
det med densamma afsedda ändamålet.
Det af Herr Stråle väckta förslaget synes mig i detta afseende
tillfredsställande och anhåller jag derföre att få biträda detsamma.
Herr Leijonancker: Den siste ärade talaren har så fullstän¬
digt utredt de skäl, som tala för bifall till Kongl. Maj ds Proposition,
att jag icke har något annat att dertill tillägga, än ytterligare fästa
uppmärksamheten derå, att denna fråga icke rörer endast Stockholms
■stad och län, utan landet i allmänhet. Orsaken, hvarföre jag reserve¬
rat mig mot Utskottets beslut, är den. att, då så många exempel fin¬
nas på tillmötesgående från Statens sida i frågor af dylik beskaffen¬
het, jag. icke kan finna någon anledning, hvarföre man icke nu skulle
handla i konseqvens dermed. Det är så mycket angelägnare att sta¬
den och länet erhålla full eganderätt till tomten, som det icke är
tänkbart att det ganska betydliga och för inrättningen så nödvän¬
diga byggnadsföretaget kan påbörjas förr än eganderätt är medgif-
ven, — ett medgifvande, som måste synas vara så mycket mera af
behofvet påkalla dt, sedan man nu hört röster höja sig för att det
möjligen i en framtid kunde komma i fråga att Staten återtoge tom¬
ten för att använda den till andra ändamål.
På. grund af dessa skäl anhåller jag om bifall till Kongl. Maj:ts
Proposition.
Herr Brus ewitz: Jag är hufvudsakligen förekommen af den
siste ärade talaren, som i likhet med mig reserverat sig mot Utskot¬
tets beslut. Förhållandet är nemligen, att staden väl icke gerna kan
frånkänna^ nyttjanderätt till tomten, så länge den användes till det
ändamål, för hvilket den är upplåten. Vid 1860 års riksdag med-
gåfvo Rikets Ständer dessutom staden och länet full eganderätt till
tomten i och för byte med allmänna barnhuset, ehuru detta beslut
sedermera gick om intet, emedan någon uppgörelse mellan barnhu¬
set och inrättningen icke kunde komma till stånd.
Dessa skäl gifva mig anledning att i öfverensstämmelse med min
reservation yrka bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.
Herr Stråle: Eu talare har ansett, att det förslag, jag tagit
mig friheten framställa, icke skulle innebära den ringaste förändring
i de närvarande förhållandena och att det föreslagna beslutet, i hän¬
delse det af Kammaren fattades, icke skulle innehålla svar på tal.
Jag medgifver att 1815 års upplåtelse icke borde kunna tydas
annorlunda än att staden och länet ega för all framtid besittnings¬
rätt till tomten, så vidt den för det åsyftade ändamålet användes.
Stadsfullmäktiges framställning visar emellertid, att en viss osäker¬
het anses vidlåda denna upplåtelse, och man har till och med hört
den åsigt. uttalas, att Staten skulle ega att när som helst återtaga
den. Följden häraf är, att man icke vågar uppföra de stora och dyr¬
302
Den 2 Maj.
bara byggnader, som för inrättningens försättande i ändamålsenligt
skick äro af behofvet påkallade. Det förslag, jag framställt, inne¬
håller, att platsen för all framtid skulle vara af Staten upplåten med
vilkor, att den användes för Stockholms stads och läns gemensamma
kurhusinrättning. Blefve detta förslag bifallet af Representationen,
skulle väl ingen tvekan längre skäligen förefinnas att utföra det ifrå¬
gasatta byggnadsföretaget. Det må vara möjligt, att, såsom en ta¬
lare yttrat, Stockholms stad icke skall blifva fullt belåten med ett
sådant svar, särdeles om meningen är att sälja hela tomten och flytta
inrättningen. Men jag har genom mitt förslag afsett, icke stadens
eller länets, utan det allmännas bästa, och just för att förekomma
en försäljning är det som jag föreslagit, att vid öfverlåtelsen skall
fästas det vilkoret, att platsen fortfarande skall användas för nu be¬
stämda ändamål. Att tillika fordra löseskilling lärer dock icke skä¬
ligen kunna gå för sig. Om mitt förslag bifalles och stadsfullmäk¬
tige ändock icke besluta att verkställa det ifrågavarande byggnads¬
företaget, finnas derför skäl, som åtminstone för mig äro obekanta.
En talare har proponerat att återremittera frågan. Detta måste jag-
på grund af riksdagens nära förestående slut motsätta mig. Det
ligger nemligen allt för mycken vigt uppå att byggnadsföretaget med
det snaraste kan påbörjas, för att man icke skulle, så vidt möjligt är,,
söka undanrödja alla hinder derför.
Jag anhåller fortfarande om bifall till mitt förslag.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag tror icke någon kan be¬
strida att Staten gör ganska stora uppoffringar för Stockholms städs
och läns kurhus dels genom de årliga kontanta anslagen, dels deri¬
genom att den bidrager till aflönande af den der anställde öfverlä-
karen. Ordalydelsen i 1815 års upplåtelse känner jag icke, menuett
det funnits en tid, då vederbörande icke ansett nödvändigt, att bibe¬
hålla kurlmsinrättningen på den plats, der den nu befinnes, kan in-
hemtas af Utskottets föreliggande Betänkande. Då det emellertid
nu är fråga om att upplåta denna tomt till Stockholms stad, torde
man böra erinra sig det sätt, hvarpå staden bemött liknande fram¬
ställningar från Regeringens och Riksdagens sida. Så till exempel
har det varit fråga om att vid det Kong!, stallets ombyggnad för¬
lägga det antingen till den tomt, som förut intagits af dåra fattig¬
hus och som nu är försal dt till Staten att användas för postverkets
räkning, eller ock till Sillhofvet. Båda dessa förslag hafva strandat
mot Herrar Stadsfullmäktiges obenägenhet att gå Regeringens önsk¬
ningar till mötes. Skall då Riksdagen nu afstå denna tomt utan att
ens vara förvissad om att den fortfarande användes till kurhusinrätt¬
ning? Herr Stråle bär yttrat, att, om tomten npplåtes till staden och
någon byggnad ändå icke blir utaf, ligger der någonting inunder.
Jag anser då att det vore bäst att detta först komrae i dagen, innan
Riksdagen samtycker till upplåtelsen. Dessutom tror jag, att de
skal. som af en min granne nyss blifvit anförda, ega icke ringa be¬
tydenhet, ty man ser ständigt hvilka höga siffror, som framträda,,
då Staten behöfver af staden tillhandla sig en tomt. Ingen lärer
Den 2 Maj. 803
neka, att det vore väl om Staten för sådant fall hade något att
lemna i byte.
På grund af hvad jag nu anfört förenar jag mig i det af Friherre
Nordenfalk framställda yrkande.
Friherre Nordenfalk: Huruvida de skal. jag tagit mig friheten
utveckla, äro af något värde för Kammaren, känner jag icke, men
jag vill dock till hvad jag förut sagt lägga några ord. Innan Riks¬
dagen gör Stockholms stads och läns kurhusinrättning en så betydlig
gåfva, bär man vara betänkt på, huruvida man eger vilja och förmå¬
ga att i samma mån begåfva öfriga kurhusinrättningar i landet. Kan
man icke det, sker en orättvisa mot dem, om den ifrågavarande upp¬
låtelsen beslutas. Hvad tomtens storlek beträffar, ber jag för jem-
förelsens skull få nämna, att den utgöres af 112,000 qvädratfot under
det den nyligen för postverkets behof af staten inköpta tomten, som.
omfattar ett helt qvarter, innehåller 23,000 qvadratfot.
Herr Stråle: Ännu en gång nödgas jag fästa uppmärksamheten
derpå, att här icke ärj fråga om upplåtelse af tomten, utan endast
att den eu gång skedda upplåtelsen måtte bekräftas, så att staden
och länet måtte blifva försäkrade om en fortfarande besittningsrätt
till tomten. Jag vet då icke huru man kan tala om en gåfva. Äf¬
ven måste jag i anledning af ordandet om tomtutbyte med staden
erinra, att Stockholms län måste tagas med i beräkningen, och att
länet icke har några tomter, som kunna komma i fråga att öfverlem-
nas åt Staten.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Hem
(Trefven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande
yrkanden, nemligen: l:o) att Stats-Utskottets förevarande Utlåtande
måtte, bifallas; 2:o) af Herr Stråle, att Kammaren för sin del skulle
fatta ett så lydande beslut: “att Riksdagen må, i anledning af Kong!.
Maj:ts Proposition, förklara, att Stockholms stad och län eg a att allt
framgent besitta f astigheten, så längs densamma af dem användes till
kurhusinrättning för staden och länet;" 3:o) af Herr Montgomery-
Ce.derhjelm, att Kammaren för sin del måtte fatta ett beslut af
följande lydelse: “att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning
på det sätt bifalles, att Riksdagen för sin del medgifver ifrågava¬
rande fastighets öfverlemnande under full eganderätt åt den för Stock¬
holms stad och län gemensamma kurhusinrättning emot en löseskil¬
ling af 39,000 R:dr;“ 4:o) att Kammaren, med afslag å Utskottets Ut¬
låtande, måtte bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga Proposi¬
tion; samt 5:o) att Utlåtandet skulle till Utskottet återförvisas.
Härefter framställdes särskilda propositioner å alla dessa yrkan¬
den, af hvilka propositioner de två första besvarades med många ja
och nej i blandning, samt de tre sednare med många nej jemte åt¬
skilliga ja; hvarefter och sedan proposition på. bifall till Utlåtandet
ånyo framställts samt med många så väl ja som nej besvarats, Hem
(Trefven och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervä¬
gande.
304
Den 2 Maj.
Herr Stråle begärde votering.
Efter förmälan, att Kammaren egde att bestämma livilketdera
af de öfriga fyra yrkandena skulle utgöra kontrapropositionen vid
den blifvande voteringen, framställde Herr (Trefven och Talmannen
proposition derå, att Herr Stråles förslag skull» i kontrapropositio¬
nen iutagas, och, då dervid svarades många ja, blandade med nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvei’vägande.
Med anledning deraf, att votering äskades, om kontrapropositio¬
nens innehåll, uppsattes, justerades och anslogs en så lydande vote¬
ringsproposition :
Den som vill, att, vid blifvande votering om bifall till Stats-Ut-
skottets Utlåtande N:o 60, kontrapropositionen skall innehålla bifall
•det af Herr Stråle i ämnet framstälda förslag, röstar
Ja;
Den det ei vill, röstar
Nej;
Vinner nej, kommer annan kontraproposition att bestämmas;
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 64;
Nej — 20.
Uppsattes, justerades och anslogs en så lydande voteringspropo¬
sition för hufvud voteringen:
Den som bifaller Stats-Utskottets Utlåtande1 N:o 60, röstar
J a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager Kammaren det af Herr Stråle i ämnet af-
gifna förslag.
Vid denna omröstnings utgång och efter öppnande af den förseg¬
lade voteringssedeln, befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja —43;
Nej — 44.'
Vid ånyo skedd föredragning af Stats-Utskottets den 25 och 27
sistlidne April bordlagda Utlåtande N:o 61, i frågan om skjutsnings-
besvärets ordnande m. in., lades lista punkten till handlingarne och
blefvo Utskottets i 2:dra och 3:dje punkterna gjorda hemställanden
af Kammaren bifallna.
Föredrogs
305
Den 2 Maj.
Föredrogs __ ånyo Stats-Utskottets den 25 och 27 sistlidne April
bordlagda . Utlåtande N:o 62, i anledning åt väckt motion angående
frälserusttjenstens utgörande in natura m. m.
^erri.von 1^10C^1: skulle här vilja säga nästan såsom vid ett
tillfälle da en ledamot af Högsta Domstolen yttrade: “med omkastande
åt nedre revisionens tankeföljd gillas dess betänkande.'1 Jag har nem¬
ligen ej något emot det slut, hvari Stats-Utskottet i förevarande frå¬
ga stadnat, men sa mycket felaktigare och farligare finner jag moti¬
verna. Det förekommer mig som om hela motionen vore skrifven af
Heir Jöns Andersson eller någon af hans skrifkunnige vänner—- på
drift, och jag är rädd att Stats-Utskottets ledamöter ej gifvit sig nog
tid att granska densamma. I alla gamla Bevillnings-förordningar har
!™...var1^ löreskrifvet, att rusttjenstmarken skulle utgå med 30 öre och
1772 ars Bevillnmgs-förordning innehöll, att hälften deraf efterskänk¬
tes, derest Kongl. Maj:t behagade förordna att rustningen åter skulle
utgöras m natura. ^ 1862 års och följande Bevillnings-förordningar
finnas ej likalydande men likartade föreskrifter. Dock tror jag knap¬
past, att någon innehafvare af frälsehemman på långliga tider drömt
om att adelsfanan numera skulle kunna sättas upp.
Jag vill väl ej bestrida att med lika skäl som några yrka, att
sådana bergsmanshemman, som fullgjort alla sina skyldigheter, värmt
vid hytta och af god malm tillverkat dåligt tackjern för att bevara
sina privilegier, skulle kunna åläggas inträda i samma skyldigheter
som före lbOH. Med än större skäl kunde man då säga, att adelsfa¬
nan skulle kunna sättas upp — efter 120 år! Detta är den der s. k.
rattvisan i skatteväg, som kan leda till så besynnerliga resultater. att
en som ej anar att några nya grundskatter förestå, ett tu tre får öf¬
ver sig ett onus det lian icke anat. — Det ligger i Stats-Utskottets
motiver,. att adelsfanans uppsättande skulle vara endast en tidsfråga.
JUter min åsigt, så äfven om man ej kan anse en domare berätti¬
gad att betrakta en gammal orimlig lag eller föreskrift såsom anti¬
kverad — hvilket han dock någon gång tillåter sig, så är man dock
såsom representant berättigad dertill, då frågan gäller återupptagande
åt en skatt, som ej på ett eller ett par hundra år utgått. En förfär¬
lig osäkerhet skulle annars uppstå i de ekonomiska förhållandena. —
ra denna grund yrkar jag bifall till Utskottets hemställan, men med
ogillande af motiverna.
Herr Montgomery-Cederhielm: Förhållandet var verkligen
sadant som den föregående ärade talaren antydde, nemligen att man i
Utskottet tvekade huruvida motionen kunde vara allvarsamt menad, och
flere röster höjde sig äfven för att besvara den ännu knapphändigare
an som skett. Skulle man svara något, så fans der emellertid ett så¬
dant öfverflöd pa skal, att man råkade i en fullkomlig “embarras de
iichesse. Man tvekade hvilka skäl som borde användas, och mån-
ga behofdes ej ty saken var klar i sig sjelf. - Om den ärade talaren
gillar motiverna, så har han väl för sin del andra skäl, genom
hvilka han i allt fall kommer till samma resultat. Jag har derföre
Riksd, Prot. 1870. 1 Afd. 3 Band. 20
306
Den 2 Maj.
ej något emot. hans hemställan om ogillande af motiverna, men yrkar
bifall i hufvudsaken.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och
Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
det förevarande Utlåtandet och dels af Herr von Koch, att Kam¬
maren. med ogillande af Utskottets motivering, måtte bifalla det slut,
hvartill Utskottet i frågan kommit; framställde Herr Grefven och
Talmannen proposition på bifall till Utlåtandet och, då dervid sva¬
rades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfver¬
vägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets den 25 och 27 sist-
lidne April bordlagda Utlåtande N:o 63, i anledning af väckt motion
om åtgärders vidtagande för rustnings- och roteringsskyldighetens
skiljande från jordbruket.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 25 och 27 sistlidne April
bordlagda Utlåtande N:o 64, i anledning af väckt motion angående
afskaffande af åtskilliga från kyrkorna i de fordom Danska provin¬
serna utgående afgifter.
Herr Dickson, Charles: Jemte det jag får anhålla om bifall
till Utskottets förslag, tillåter jag mig att föreslå ett litet am ende-
ment dertill. Dessa afgifter, som äro antydda att drabba de tor-
dom Danska provinserna," drabba i lika mån Bohuslän, och bör så¬
lunda i min tanke den åsyftade lindringen _ äfven sträcka sig till
detta landskap. Ehuru jag vet att man möjligen skulle kunna hän¬
föra Bohuslän till de fordom “Danska provinserna," emedan denna
provins förr hört till Danmark, fastän såsom del af Norge, så tager
jag mig dock friheten föreslå, att för tydlighetens skull dessa ord “de
fordom Danska provinserna" utbytas emot: “Skåne, Halland, Blekin¬
ge och Bohuslän."
Herr Beckman: Villigt må erkännas, att Utskottets förslag är
så försigtigt affattadt, att det icke gerna kan föranleda någon rätt.skrän-
kande åtgärd. Men äfven en begäran om utredning och nådig fram¬
ställning bör grunda sig på skäl. Då frågan gäller att indraga häfd-
vunna skatter eller afskaffa så beskaffade afgifter, böra åtminstone
klara skäl äfven för en sådan åtgärd, som den nu ifrågasatta fram¬
ställas. Hvilka skäl förefinnas då att i afseende på just dessa afgif¬
ter, mer än andra, påkalla utredning och nådig framställning om deras
upphörande? Samma motion väcktes vid förra riksdagen._ Ståts-
Utskottet afstyrkte då framställningen derföre att saken ej var ut¬
redd. Nu har Utskottet ej heller vunnit djupare insigt i ämnet, än
att det genom eu inblick i räkenskaperna öfvertygat sig, att de ifra-
307
Den 2 Maj.
gavarande afgifterna verkligen existera. Kan ett sådant förhållande,
att afgifter existera, vara tillräcklig grund att hos Kongl. Makt be¬
gära framställning om deras upphörande? T sådant fall skulle jag tro
att alla skatter och afgifter påkalla eu dylik framställning. Jag
måste erkänna, att jag ej har så noga reda på förhållandet med dessa
f. d. Danska provinser, att jag kan med säkerhet yttra mig om ifrå¬
gavarande afgifters beskaffenhet eller ändamål. “ I afseende på en,
nemligen, “Biskopens studieskatt", tror jag mig veta, att densamma
redan är tagen i beräkning vid reglering af Biskopens lön. Detsam¬
ma torde vara förhållandet med de öfriga, nemligen att de äro be¬
stämda för vissa ändamål, så att de ej kunna derifrån utan svårighet
borttagas. Med bibeltryckstunnan lärer väl detta åtminstone vara
händelsen. Det vill således synas, som qvarstode ännu med oförmin¬
skad styrka det skäl, som föranledde Stats-Utskottets afslag förlidet
år, nemligen att saken är så outredd, att man ej har något, hvarpå
man kan grunda den föreslagna åtgärden. Jag kan ej tro, att det
vore omöjligt för en motionär att åstadkomma åtminstone så pass
utredning, att Riksdagen kunde se att i afseende på just dessa utgif¬
ter mera än i afseende på alla andra förefunnes skål att draga i
tvifvelsmål deras berättigande. — På grund af hvad jag anfört kan
jag ej finna lämpligt, att Riksdagen för närvarande ingår med den
föreslagna skrifvelsen, utan yrkar afslag å Utskottets hemställan.
Herr Montgomery-Cederhielm: Jag vill ganska gerna med¬
gifva, att någon sådan utredning af frågan, som fullt motiverar en
skrifvelse till Kongl. Maj:t, ej blifvit i motionen anförd. Motionären
omtalar de olika, utgiftstitlarne, som utgå från kyrkorna i hans hem¬
ort, men kan ej lemna någon upplysning om deras tillkomst eller
om användandet af dessa medel. Man ansåg sig dock böra fästa
något afseende vid motionärens framställning. Det är nemligen onek¬
ligen svårt för en enskild person att i ett fäll som detta kunna åstad¬
komma tillräcklig utredning. Att emellertid de faktiska förhållandena
voro sådana, som motionären uppgifvit, derom har Utskottet ansett
sig öfvertygadt genom de från Kongl. Kammarrätten reqvirerade
räkenskapsböckerna, deri samtliga dessa titlar funnos upptagna.
Att det är ganska svårt att säga huru dessa titlar uppkommit och
för hvad ändamål de utgå, torde väl få medgifvas, då till och med
den siste ärade talaren erkände sig sväfva i en viss okunnighet der¬
om. Jag tror således att här existerar för en del af landet något
ovanligt förhållande, hvarföre jag tror frågan kunde kräfva en ut¬
redning; och då den föreslagna skrifvelsen är så försigtigt framställd,
att den endast begär en utredning om tillkomsten och beskaffenhe¬
ten af dessa utgifter, samt just betonar, att fråga ej är om någon
ökad utgift för Statsverket, än mindre om rubbning af några rätts¬
förhållanden^ tror jag denna åtgärd verkligen vara så oskyldig, att
den kan af Kammaren bifallas. Om genom den äskade utredningen
ett upphörande af dessa skatter erhålles, anser jag dermed en för¬
del vara vunnen, som ej är att förakta, och tillstyrker lag derföre
bifall till Utskottets förslag.
308
Den 2 Maj.
Herr von Möller: Få af den ärade Kammarens ledamöter torde
hafva riktig reda på dessa afgifter. Det ar här ej fråga om afgif-
terna i sig sjelfva, som äro ganska obetydliga. Vaxljusmedlen t. ex.,
som gå till Lunds domkyrka, utgöra endast några få öre, och unge¬
fär samma förhållande är med öfriga titlar. Jag har sjelf blifvit
ombedd att söka medverka till något förslag, så att dessa afgifter
kunde åtminstone få gemensamt utbetalas i stället för de många re¬
misser, som nu måste ske, och hvarför kostnaderna ofta gå upp till
mer än sjelfva afgiften. Och då just i slutet af Stats-Utskottets Be¬
tänkande hemställes, att Kongl. Maj:t ville tillse, huruvida ej afgif-
terna utan Statsverkets betungande eller förnärmande af någons rått,
kunde för framtiden upphöra, så ifrågasättes ju ej annat, än att kyr¬
korna skulle gifva något vederlag för befrielsen från dessa afgifter.
Församlingen känner just ej till dem, men det är presten, som be¬
sväret af ett ganska vidlyftigt bokhålleri drabbar. Det. är en för¬
enkling häri, som motionären åsyftat, och anser jag för min del detta
så önskvärdt, att jag ej kan annat än förorda bifall till Utskottets
hemställan.
Herr Dickson: Då min uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att,
om ordet Bohuslän i förslaget tillägges, eu sådan förändring skulle
innefatta ett nytt förslag, ej grundad på någon, väckt motion, tager
jag mig friheten förändra mitt förslag, så att, i stället för “de for¬
dom Danska provinserna11, införes “kyrkorna i de provinser, som
förut tillhört Danska monarkien."
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(Trefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bi¬
fall till förevarande Utlåtande; dels af Herr Dickson, att detsamma
måtte bifallas med den förändring, att orden: de forna Danska pro¬
vinserna utbyttes emot orden: de provinser, som fordom tillhört Danska
monarkien; och dels slutligen, att Utlåtandet skulle af Kammaren
afslås. Härefter framställde Herr (Trefven och Talmannen först pro¬
position på bifall till Utlåtandet oförändradt, hvarvid svarades många
nej, blandade med ja, och sedermera proposition på bifall-till samma
Utlåtande med den deri af Herr Dickson föreslagna ändring, då sva¬
ren utföllo med många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Stats-Utskottets den
25 och 27 sistlidne April bordlagda Memorial N:o 65, i .anledning af
återremiss å en § uti Utlåtandet N:o 33, angående Riksdagens år
1869 församlade Revisorers berättelse om Statsverkets granskning.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 27 och 28 sistlidne April
bordlagda Utlåtande N:o 67, i anledning af väckt motion angående
309
Den 2 Maj.
befrielse för Skillinge fiskelägesåboar från erläggande af nu utgående
afgäld till borgmästaren i Christianstad.
Grefve Wachtmeister, Axel Knut: Bland Skillinge fiskeläges
åboar har från längre tid tillbaka försports allmän klagan öfver den
orättvisa, som de, förlåtligt nog, anse sig lida, derigenom att de —
ett fattigt fiskarefolk på en aflägsen kust — äro skyldiga att bi¬
draga till borgmästarens i ett, efter deras sätt att se, rikt samhälle
aflöning. Grunden till staden Christianstads rätt till afgälden har på
laglig väg blifvit fullkomligt utredd, och frågan år 1868 af Kongl.
Maj:t afdömd till förmån för Christianstads samhälle, men denna ut¬
gång af frågan har likväl icke kunnat hos Skillingeboarne qväfva
känslan af ovilja att i ekonomiskt afseende vara beroende af en per¬
son, med hvilken de för öfrigt icke hafva att skaffa. Christianstads
nuvarande borgmästare har — jag medger med en berömvärd und¬
fallenhet för Skillingeboarnes vidare klagomål — sökt att i möjli¬
gaste måtto gå deras önskningar till mötes, derigenom att han in¬
gått på af dem föreslagen konvention, men missnöjet hos dessa åboar
är dock så djupt, att deras klagomål oförändradt fortfara. Den af-
slutade konventionen måste äfven anses såsom provisionel, då den
är beroende på borgmästarens lifstid samt således måste för åboarne
vara temligen osäker, och då denna beskattning tyckes mig vara
lika obehaglig för löntagare som löngifvare, och då jag har hopp om
att genom den af Utskottet föreslagna åtgärd en för Skillingeboarne
ganska behöflig lindring kan åstadkommas, så vill jag anhålla om
bifall till Utskottets förslag; dock får jag vördsamt begära, att ett
par ord måtte tilläggas, nemligen att efter orden “må kunna" i Ut¬
skottets förslag till underdånig skrifvelse måtte insättas orden “med
tillgodoseende äfven af staden Christianstads rätt", hvarigenom Ut¬
skottets förslag således skulle erhålla följande lydelse: “att Kongl.
Maj:ts täcktes låta utreda om och på hvad vilkor en till tryggad be¬
sittning för Skillinge fiskeläges åboar ledande reglering må kunna,
med tillgodoseende jemväl af staden Christianstads rätt, åvägabrin¬
gas samt till Riksdagen derom aflåta nådig .Proposition."
Herr Montgomery-Cederhielm: Egentligen kan jag icke inse,
att det af den föregående talaren förordade tillägg kan vara be¬
höflig!. Man begär hos Kongl. Maj:t en utredning huruvida en regle¬
ring må kunna åvägabringas, och i en sådan utredning lärer väl icke
staden Christianstads rätt kunna komma till korta. Såsom jag re¬
dan nämnt, kan jag icke föreställa mig att något tillägg behöfves i
Utskottets förslag till underdånig skrifvelse, men skulle jag misstaga
mig samt det begärda tillägget anses i något afseende nyttigt, så
vill jag icke motsätta mig detsamma.
Grefve Wachtmeister: Den invändning, som af den siste ta¬
laren blifvit gjord emot mitt förslag, var icke oväntad. Jag med-
gifver, att det af mig begärda tillägg kan synas öfverflödigt, men det
kan å andra sidan icke heller skada, och när man tager i betrak¬
tande de olika skattetitlar, som här skola ifrågakomma och jemväl
310
Den 2 Maj.
betänker grunden till dessa skattetitlar — de hafva nemligen till¬
kommit till följd af eu enväldig konungs penndrag — så torde det
icke skada, att man äfven fäster uppmärksamheten på att staden
Christianstad måtte bibehållas vid sin lagliga rätt.
Då jag talar lika mycket för staden Christianstads som för
åboarnes i Skillinge fiskeläge rätt och blott önskar, att kyrkan måtte,
så att säga, ställas midt i byn, fortfar jag i mitt yrkande, att de
ord jag föreslagit måtte tilläggas, och har jag anledning tro, att ett
sådant tillägg äfven inom Andra Kammaren kommer att föreslås af
Representanten från Christianstad och der blifva bifallet.
Friherre Raab, Adam: Jag både förstår och gillar, att lands-
höfdingen i Christianstads län vill hafva uttaladt ett förbehåll, att
staden Christianstad måtte oförkränkt blifva bibehållen vid sina rät¬
tigheter, men om man vänder sig till Kongl. Maj:t och begär, att
Kongl. Maj:t ville låta utreda förhållandena och afgifva nådig Pro¬
position, så synes det mig falla af sig sjelft, att någon orättvisa icke
kan ifrågakomma, och då det skulle vara en orättvisa att från Chri¬
stianstad borttaga en rättighet, som den eger, lärer Kongl. Maj:t nog
tillse, att denna rättighet icke utan ersättning blifver staden frånhänd.
På sådan grund anser jag det begärda tillägget icke vara erforder¬
ligt, utan yrkar bifall till Utskottets förslag oförändradt.
Herr Nordström: För min del eger jag ej annan kännedom
om saken, än den man kan vinna genom de af Utskottet meddelade
upplysningar. Dessa äro emellertid tillräckliga, för att visa att här
egentligen är fråga om ett enskildt rättsförhållande, och således är
att räkna till de ärenden, med hvilka Riksdagen icke får taga befatt¬
ning; kommande härtill, att sjelfva frågan år 1868 blifvit af Kongl.
Maj:t pröfvad och afgjord, hvadan Utskottets nu föreliggande förslag,
som åsyftar att på indirekt sätt bereda åt Skillinge fiskeläge en för¬
mån, som Kongl. Maj:t funnit detsamma icke kunna tillerkännas,
synes mig sålunda ingå på ett område, som uti 90 § Regeringsfor¬
men är Riksdagen förbjudet att beträda. Man finner af Betänkandet,
att åboarne å Skillinge fiskeläge hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit dels om skatteköp af den till fiskelaget hörande jord, dels
ock om upphäfvande af den staden Christianstad enligt privilegierna
tillagda dispositionsrätt i afseende å fiskeläget; och förklarade Kongl.
Haj:t, sedan vederbörande blifvit hörda, till svar härpå uti nådig re¬
solution den 10 Februari 1868: “att då staden Christianstad genom
1622 års privilegier fått sig, intilldess annorlunda förordnades, Skil¬
linge fiskeläge till nyttjande, brukande och bibehållande upplåtet,
samt anledning icke syntes vara för handen att, såsom åboarne be¬
gärt, till fördel för dem upphäfva berörda, staden vid dess grund¬
läggning förunnade, sedermera vid särskilda tillfällen bekräftade och
aldrig förverkade privilegier, i hvad de rörde nämnda fiskeläge, hvil-
ket af staden innehades med samma rätt som annan jord, hvilken
blifvit denna stad, lika med många andra städer, donerad, och hvar¬
till någon skatterätt icke kunde de till brukare derå af städerna an¬
tagne personer tillkomma, funne Kongl. Maj:t icke skäl att innehaf-
Ben 2 Maj
311
varnes af Skillinge fiskeläge ifrågavarande framställningar i nåder
bifalla." Hvad skulle nu efter en sådan resolution vidare vara i sa¬
ken att göra? Om åboarne vid fiskeläget vilja tillvinna sig en mera
tryggad besittningsrätt, så är det en sak, hvilken de få uppgöra med
Christianstads municipalitet, men ej kan Riksdagen ingå i pröfning
om dessa till den enskilda öfverenskommelsens område hörande för¬
hållanden. För min del finner jag derför icke något skäl förefinnas
till den föreslagna underdåniga skrifvelsen, hvarföre jag yrkar af-
slag å Utskottets hemställan.
Herr Montgomerv-Cederhielm: Såsom synes af ifrågavarande
Utlåtande har Stats-Utskottet icke ingått i någon pröfning afsjelfva
rättsförhållandet eller Kongl. Maj:ts derom meddelade beslut, hvar¬
före man icke kan anse att något brott här blifvit begånget emot 90 §
Regeringsformen. Utskottet har endast afsett en utredning och ett
ordnande af förhållandet emellan Skillinge fiskeläges åboar och sta¬
den Christianstad, och då sådant synes önskvärdt å alla parters sida,
kan väl en dylik begäran om utredning icke anses farlig. Jag an¬
håller derföre om bifall till Utskottets förslag med eller utan det be¬
gärda tillägget, som jag icke mycket fäster mig vid.
Herr von Gegerfelt: Jag anhåller att få instämma i den näst
siste talarens yttrande. Då Kongl. Maj:t genom tvänne särskilda
beslut 1852 och 1868 afgjort de af Skillinge fiskeläges åboar väckta
anspråk på vidsträcktare rätt till de af dem innehafda lägenheter, så
skulle Riksdagen, om den nu åter upptoge frågan, nära nog upphäfva
sig till en kassationsdomstol, hos hvilken talan finge fullföljas mot hög¬
sta myndighetens beslut. Att på samma gång lindra åboarnes utgif¬
ter och tillgodose staden Christianstads rätt blefve dessutom omöjligt,
om icke Staten vore benägen ersätta skilnaden.
Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten på, att förevarande
motion icke bort föranleda Utskottets hemställan. I samma motion
yrkas nemligen endast, att Skillinge fiskeläges åboar måtte blifva be¬
rättigade att erlägga afgälden till Staten i stället för till staden
Christianstad, som af Staten skulle få motsvarande godtgörelse der-
för, ett arrangement hvarpå ingendera af parterna skulle vinna. _ Åt
ofvan angifna orsaker och då jag dessutom anser, att Riksdagen icke
bör vara allt för frikostig med underdåniga skrivelser om likt och
olikt, yrkar jag afslag å Utskottets förslag.
Herr Wsern: Jag kan omöjligt inse den kollision, i hvilken vi
skulle komma med 90 § Regeringsformen, om vi bifalla Utskottets
hemställan. Det må vara riktigt efter lag, att fiskelägets åboar be¬
tala afgäld, men då ställningen, sådan den är, är onödigt hinderlig
för åboarne och icke angenäm för staden Christianstad, kan jag icke
se något skäl att icke få ett missförhållande afhjelpt, särdeles som
begge parterna önska få förhållandet ändradt. Det synes mig, att vi
icke böra vägra vår medverkan till att få äfven de små missförhål¬
landena afhjelpta, och att vi derföre nu icke böra vägra utan bifalla
312
Den 2 Maj.
Utskottets hemställan om en underdånig skrifvelse, isynnerhet som
landshöfdingen i Christianstads län förordat denna hemställan.
Hvad angår det begärda tillägget, så skulle jag, om jag derom
blifvit rådfrågad, hafva afstyrkt detsamma, emedan^ jag anser det
icke vara behöfligt, men då enahanda förslag blifvit väckt inom An¬
dra Kammaren, der det lär hafva sympatier, och det således lär
vara sannolikast att besluten inom båda Kamrarne blifva lika, om
tillägget antages, får jag yrka bifall till Utskottets hemställan med
tillägg af de utaf Grefve Wachtmeister föreslagna ord.
Herr von Koch: Jag är väsendtligen förekommen af den siste
ärade talaren. Här är icke fråga om upphäfvande af Kongl. Maj:ts
beslut, emedan det är något helt annat, att Kongl. Maj:t i administra¬
tiv väg beslutar enligt gällande stadganden och att Statsmakterna
besluta om dessa stadgande^ upphäfvande eller förändring. Der¬
igenom att Riksdagen ingår med den föreslagna skrifvelsen, torde den
fördel kunna vinnas, att en temligen talrik befolkning i framtiden kan
erhålla en mera tryggad besittning till sina lägenheter, och yrkar
jag derföre bifall till Utskottets hemställan, på sätt Grefve Wacht¬
meister föreslagit.
Herr Brun: På de af tvänne föregående talare anförda skäl får
jag förena mig med dem i att yrka afslag å Utskottets hemställan,
särdeles som frågan blifvit af Kongl. Maj:t pröfvad så nyligen som
år 1868. Jag önskar också att få fästa uppmärksamheten på, att det
förhållande,_ som förefinnes emellan åboarne å Skillinge fiskeläge och
staden Christianstad, icke är ensamt i sitt slag utan finnas ganska
många andra städer, åtminstone i de norra orterna, till Indika fiske¬
lägen stå i enahanda förhållanden. Mig synes att det icke skulle
vara rätt att upphäfva dessa genom resolutioner och beslut åtskilliga
städer tillförsäkrade intrader. Skulle Kammaren emellertid bifalla
Utskottets förslag, så vill jag åtminstone föreslå, att de ord Grefve
Wachtmeister äskat få tillagda måtte uti den underdåniga skrifvelsen
inflyta, men helst skulle jag önska att Utskottets hemställan blefve
afslagen.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Grefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall
till förevarande Utlåtande; dels af Grefve Wachtmeister, att det¬
samma skulle bifallas med den förändring, att efter orden: må kunna
infördes orden: med tillgodoseende äfven eif stadens rått; och dels slut¬
ligen att Utlåtandet skulle af Kammaren afslås.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen först propo¬
sition på bifall till Utlåtandet oförändradt, hvarvid svarades många
nej jemte åtskilliga ja, och sedermera proposition på bifall till Ut¬
låtandet med den deri af Grefve Wachtmeister yrkade ändring, då
svaren utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
313
Den 2 Maj.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 27 och 28 sistlidne April
bordlagda Memorial N:o 69, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga
beslut rörande Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48, angående Kong!.
Maj:ts nådiga Proposition om rättighet för Göta kanalbolag att af de
till säkerhet för kanalens framtida underhåll i Riksgälds-kontoret de¬
ponerade medel lyfta en summa af Etthundratusen Riksdaler mot
aflemnande af 1,000 stycken aktier i Kinda kanalverk å sammanlagdt
enahanda belopp.
Hans Excellens Herr Grefve Sparre: I förevarande fall, der
Stats-Utskottets hemställan i hufvudsaken blifvit af Första Kamma¬
ren bifallen, men af Andra Kammaren afslagen, har Utskottet ansett
frågan, såsom inverkande på Riksgälds-kontorets utgifter, enligt 65 §
Riksdagsordningen höra afgöras genom omröstning i den ordning
samma paragraf föreskritver. och i anledning deraf afgifvit förslag
till voteringsproposition. För min del tror jag, att Stats-Utskottet
ganska väl kunnat komma till ett annat slut, enär här egentligen
icke är fråga om någon Riksgälds-kontorets utgift, utan blott om en
återbetalning af en Kontorets skuld. Stadgandet i 65 §:en om gemen¬
sam omröstning är ett undantag från den allmänna föreskriften' i 63
§:en Riksdagsordningen, att alla frågor, der Kamrarne stadna i olika
beslut, skola anses förfallna, och om detta stadgande gäller således
detsamma som om andra undantagslagar, att det icke får tolkas ex-
tensivt. Då nu det ingalunda är klart, att det fall, som här före¬
ligger, bör hänföras under 65 §:en, tror jag att Utskottet bort hafva
ansett frågan vara förfallen, och tillåter mig derföre yrka afslag å
Utskottets hemställan.
Friherre Funck: Frågan huruvida den föreslagna utbetalningen
från Riksgälds-kontoret, hvilken bifallits af ena Kammaren, men af-
slagits af den andra, skulle komma under gemensam omröstning eller
anses hafva förfallit, debatterades ganska utförligt inom Stats-Ut¬
skottet, och Utskottet kom, såsom det synes af Betänkandet, hvilket
icke är åtföljdt af någon reservation, enhälligt till den åsigt, att vo¬
tering borde anställas. Ordalagen i 65 § Riksdags-ordningen äro
enligt mitt förmenande tydliga nog; der står “Riksgälds-kontorets
inkomster och utgifter". Frågan blir då: är denna utbetalning en
utgift eller icke. Det är visserligen en sanning, att här egentligen
är fråga om afbetalning af en skuld eller kanske rättare utbetalning
af deponerade medel, men det föranleder dock alltid en bestämd ut¬
gift för Riksgälds-kontoret och vållar således äfven, att de behof, för
hvilkas fyllande Stats-Utskottet skall föreslå utväg, blifva så mycket
större. Summan kunde ju lika gerna hafva varit en eller två millio¬
ner, och då hade väl alltid votering måst anställas, ty icke kunde
det hafva varit riktigt, att en fråga, som skolat till den grad inverka
på Kontorets ställning fått förfalla. I den beräkning öfver Statsver¬
kets. utgifter, hvilken, som jag hoppas, nästa Onsdag skall blifva
färdig att framläggas för Kammaren, hafva ock dessa 100,000 R:dr
blifvit upptagna såsom en Kontorets utgift, och jag anhåller derföre
om bifall till Utskottets förslag.
314
Den 2 Maj.
Grefve Hamilton, Henning: Det är visserligen å ena sidan en
sanning, att man icke bör extensivt tolka 65 §:n i afseende å voteringar
Kamrarne emellan, men å andra sidan tror jag grannlagenheten fordra,
att då i en sådan fråga, som här är före, Kamrarne stadnat i olika
beslut, man icke utan fullt giltiga skäl förvägrar. Medkammaren att
få sin mening underkastad votering. Vore en utgift alldeles liktydig
med minskad tillgång, skulle någon votering här icke kunna komma
i fråga, ty hvad som föreslagits är endast att Riksgälds-kontoret skall
göra en afbetalning å den skuld Kontoret för närvarande bär till
Göta kanaldirektion, men ordet får icke tagas i denna betydelse, och
såsom Friherre Funck redan anmärkt, frågan kommer att inverka,
icke endast på Riksgälds-kontorets ställning, utan äfven på hela stats-
regleringen, då utbetalningen måste upptagas såsom en Kontorets
utgift, till hvilken medel skola af Stats-Utskottet föreslås och af
Riksdagen beviljas. Man kan sätta i fråga, huruvida utgiften skall
förekomma under stundande statsregleringsperiod, då det upplysts af
Herr Finansministern, att Kinda kanalarbete sannolikt icke blir fär¬
digt och afsynadt under år 1870, och således denna utgift, hvilken
icke behöfver ega rum förr än ett år derefter,, icke skulle ifråga¬
komma under 1871; men detta är blott en sannolikhet, och det beror
ännu på bolaget att afsluta arbetet så tidigt, att afsyning kan verk¬
ställas i år, i hvilket fall utbetalningen måste ske under 1871. Ännu
ett annat skäl finnes, hvarföre jag tror votering bör ega rum. Det
kan nemligen vara tvifvelaktigt, huruvida ett Riksdagens beslut kan
upphäfvas i annan laga form än det tillkommit. Rikets Ständer be¬
viljade vid 1828 års riksdag ett visst bidrag till Göta. kanalbygg¬
nads fullbordande, mot vilkor att kanalbolaget skulle i Riksgälds-
kontoret insätta såsom säkerhet för arbetets fullbordan och under¬
håll 281,778 R:dr B:ko, deraf en tredjedel eller 93,926 R:dr B:ko
skulle allt framgent innestå. Om nu bolaget tillätes att återfå .större
delen af dessa medel, upphäfver Riksdagen det vilkor, som vid an¬
slagets beviljande var fästadt. Nu är emellertid klart, att om vid
den riksdag, då beslut om anslagets beviljande fattades, två Stånd
i fråga om vilkoret stadnat mot två, hade frågan måst slitas genom
votering i förstärkt Stats-Utskott, och då hyser jag betänklighet
huruvida vilkoret kan å annan väg upphäfvas. Jag tror således icke,
att man har fullt fog att undandraga sig. den votering Stats-Utskot¬
tet ifrågasatt, och anhåller derföre om bifall.
Sedan ö verläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels godkän¬
nande af den ifrågavarande voteringspropositionen och dels afslag
derå; framställde Herr Grefven och Talmannen proposition på vote-
ringspropositionens godkännande och, då dervid svarades många ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 27 och 28 sistlidne .April
bordlagda Utlåtande N:o 70, angående ifrågasatt godtgörelse för en
vid eldsvåda förkommen Svensk statsobligation.
315
Den 2 Maj.
Herr Hallenborg: På samma gång jag yrkar bifall till hvad
Stats-Utskottet nu föreslagit, kan jag icke annat än beklaga, att våra
former äro så tunga, att Riksgälds-fullmäktige, Indika hafva sig upp¬
draget att afsluta lån till betydliga belopp, der, om äfven genom deras
åtgöranden förluster skulle Statsverket tillskyndas, någon annan påföljd
för Fullmäktige icke kan inträffa, än att de icke återväljas till sin
befattning — skola vara tvungna att underställa Riksdagen en sådan
råga som denna. Om nu Kamrarne skulle stadna i skiljaktiga be¬
slut, skulle saken komma att slitas genom gemensam votering, men
det kan val ej annat än skada vår kredit, att sådana rena admini-
strationsåtgärder skola blifva föremål för Riksdagens pröfning. På
allmänna hypotheksbankens obligationer står utsatt, att om de för¬
komma, de fa mot andra utbytas, och Bank-styrelsen beslutar derom
sjelf, utan att behöfva inhemta delegarnes åsigter. Det är alldeles
nödvändigt, att dylika frågor afgöras så enkelt och hastigt som möj-
ligt, ^ och jag anhåller derföre hos Fullmäktiges ordförande om upp¬
lysning, huruvida någon föreskrift finnes, som utgör hinder för Full¬
mäktige att härom sjelfva besluta.
Grefve Hamilton, Henning: På den siste talarens förfrågan
får jag lemna det svar, att det visserligen någon gång inkommit
framställningar till Fullmäktige om erhållande af godtgörelse förför-
komma obligationer, vanligen jernvägslånsobligationer på 10 Thaler,
och att dessa framställningar afgjorts af Fullmäktige, men alltid ge¬
nom utslag, enär det hittills icke lyckats för någon att leda i full¬
ständigt bevis, att obligationen verkligen förkommit. Samma för¬
hållande är med den ifrågavarande Professor Rovsing tillhöriga obli¬
gationen. Hade det kunnat fullständigt bevisas, att den förkommit,
skulle Fullmäktige utan tvekan tagit på sitt ansvar att utfärda en
ny, men under de förhållanden som här äro för handen, eller att det
endast kunnat göras högst sannolikt att så inträffat, och då således
ännu återstår möjlighet att obligationen kan finnas i behåll, hafva
Fullmäktige icke ansett sig och torde icke heller böra ansett sig be¬
rättigade att utlemna eu annan obligation i stället. Förhållandet är,
att vid en eldsvåda för 5 år sedan förlorade Professor Rovsing obli¬
gationen. Han skyndade att anmäla detta för Fullmäktige och be¬
gära en ny, hvilken anhållan genast afslogs, då naturligtvis blotta
uppgiften att obligationen förkommit icke utgjorde bevis för sannin¬
gen deraf, och man således icke kunde utsätta Riksgälds-kontoret
för risken att få två obligationer af samma serie och nummer pre¬
senterade till inlösen. Sedermera hafva flera år förflutit, under hvilka
Professoren Rovsing åtskilliga gånger förnyat sin anhållan, och han
har genom åtskilliga vitsord, hvilka på diplomatisk väg kommit Full¬
mäktige till hända, styrkt att han anses såsom en fullt pålitlig man,
hvars uppgift om den gjorda förlusten icke borde betviflas. Dess¬
utom förekommer den omständighet, att alla förfallna räntekuponer
till de för 1861 års statslån utfärdade obligationer å 2,000 R:dr redan
blifvit hos Riksgälds-kontoret till inlösen företedda, med undantag
endast af kuponerna till en enda obligation, hvilket gör sannolikt
att denna enda måste hafva förkommit, och att det är just den som
316
Den 2 Maj.
innehafts af Professor Rovsing. Ytterligare har han styrkt, att han
köpt och innehaft en sådan obligation, och det finnes sålunda all
möjlig sannolikhet för att hans uppgift om förlusten är riktig. Vid
sådant förhållande och då Professor Rovsing tillika erbjudit sig lemna
full säkerhet, så att någon förlust för statsverket icke skall uppkom¬
ma, anhåller jag om bifall till Stats-Utskottets hemställan.
Ofverläggningen förklarades slutad och Utlåtandet bifölls.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 27 och 28 sistlidne April bord¬
lagda Utlåtande N:o 71, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga Propo¬
sition angående beviljande åt Storbritaniske undersåtare Äudley C.
Gosling och Hugh C. Smith af vissa förmåner i och för jernvägsan-
läggning emellan Frövi och Ludvika.
Friherre Raab, Adam: Stats-Utskottet har i det nu föredragna
Betänkandet tillstyrkt, att Riksdagen ville bifalla Kongl. Maj:ts Pro¬
position derom, att Storbritaniske undersåtare Gosling och Smith
måtte vid byggandet af jernväg mellan Frövi och Ludvika få sig
tillerkända förmånerna- att “dels erhålla upplåtelse af den för jern-
vägsanläggningen erforderliga, Kronan tillhöriga jord, utan annan
kostnad än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild
person upplåten kronojord, ersättning derför bör lemnas i enlighet
med hvad nådiga Förordningen den 14 April 1866 derom stadgar,
dels ock för anläggningen kostnadsfritt begagna sådana å Kronans
egor belägna kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla". Såvidt
jag erhållit riktiga underrättelser, lär det endast vara på några få,
om ens på något ställe, som bolaget skulle kunna draga någon sär¬
deles nytta af detta medgifvande. Men saken har verkligen två sidor;
å ena sidan är, såsom jag antydt, sjelfva medgifvandet en ren obetyd¬
lighet, å andra sidan kan Riksdagens beslut hafva ganska stor be¬
tydelse. Man bör nemligen fästa mycket afseende vid huruvida Riks¬
dagen bör genom ett bifall till Kongl. Maj:ts Proposition likasom
gifva styrka, gifva sanktion åt det ifrågasatta bolaget. Det är inga¬
lunda min mening att klandra den koncession Regeringen lemnat; jag
vet att under loppet af många år varit fråga om att en jernvägsan-
läggning i dessa trakter skulle komma till stånd, att något bolag
inom orten emellertid icke kunnat bildas, och att det är af stort värde
för bergslagen att få en järnvägsförbindelse emellan Frövi och Ludvika,
framför allt i händelse den kunde utsträckas ännu längre norrut; men
jag tror dock ej, att Riksdagen bör våga att å sin sida understödja
detta företag. .Tåg ber eder, mine Herrar, ihågkomma, huru det gått
med de utländska bolag, som förut varit bildade här i landet. Först
alla trakasserierna med Köping—Hult-bolaget, och sedermera de ännu
större förvecklingarne med Gellivara-bolaget, der Rikets Ständer
bekostade icke mindre än 500,000 R:dr för kanalanläggning och jern¬
väg vid Luleå eif, men der man sedermera, när det blef fråga om
att de herrar, hvilka erhållit dessa penningar, skulle tvingas att full¬
Den 2 Maj.
317
göra sina skyldigheter, drog i betänkande — och det säger jag för öfrigt
ingenting om — att göra sin rätt gällande, derföre att vi äro en liten
stat, som skulle väcka anspråk mot en stor. Yi hafva nyss fått in
i landet ett dylikt utländskt bolag, som bygger Nässjö—Oscarshamns-
banan. Yi veta icke alls huru det kommer att gå med det, men det
börjar verkligen att se betänkligt ut. Jag erinrar mig ett annat fall.
I början af 1850-talet inkallade åtskilliga Skånska jordegare några
Engelska ingeniörer, Indika skulle undersöka en föreslagen enskild
jernvägsanläggning i Skåne. Ingeniörerna hade för sitt arbete be¬
tingat sig 2,000 pund sterling och fullgjorde äfven undersökningen.
Emellertid beslöts vid 1858—1854 årens riksdag, att Staten skulle
för egen räkning bygga j ernvägar, hvadan den ifrågavarande enskilda
jernvägsanläggningen aldrig kom till stånd. Ingeniörerna erhöllo
emellertid sitt arfvode, men de voro icke nöjda dermed, utan yrkade
att, då de anställt undersökningarne, de äfven skulle få bygga jern-
vägen, samt korresponderade derom både länge och väl med den
Skånska jernvägskomitéen, hvars ordförande lyckligtvis var Lands¬
höfding von Troil, hvilken till komplett evidens bevisade obefogen¬
heten af deras anspråk. Saken slutade emellertid icke förr än 1856,
då Lord Palmerston aflat en skrifvelse i ämnet till vår Utrikes Mi¬
nister, och man fann för godt, för att vidare slippa höra talas om
saken, att bevilja ingeniörerna ännu några tusen R:dr, som lära hafva
utgått af jernvägsbyggnadsmedlen. Det går så vanligen, när man
inlåter sig med engelska undersåtare, och att Englands regering all¬
tid tager sina landsmäns parti, hafva vi haft tillfälle att se i Portugal,
Grekland och på flera andra ställen, Om det blir något trassel med
denna jernväg, vore det derföre ganska illa, om Engelska bolaget
kunde åberopa, att Riksdagen gemensamt med Kongl. Maj:t sanktio¬
nerat företaget. För resten böra vi ihågkomma, hvartill ett bifall
till Kongl. Maj:ts Proposition i första hand skulle leda. Den ifråga¬
varande koncessionen, hvilken redan lär utbjudas i England, kommer
genast att stiga i värde, då man der kan säga: det är en statsaffär,
Konungen och Riksdagen hafva godkänt företaget. För att ej komma
i något sådant moraliskt ansvar, bör Riksdagen undvika att blanda
sig i saken; koncessionen gäller ju i alla fäll, äfven om denna lilla
obetydliga förmån icke beviljas, men Riksdagen har, så att säga,
tvätt.sina händer.
Ännu en annan omständighet torde böra bemärkas. Grängesber-
gets malmfält lär verkligen innehålla den rikaste malm både i af¬
seende å procent och tillgång inom hela bergslagen. Då nu det ifrå¬
gavarande jernvägsbolaget erhållit rättighet att för trafiken betinga
sig den högsta afgift, som något annat enskildt jernvägsbolag bestämt,
får ju bolaget i sina händer den rikaste malmtillgången i hela Sverige
och kan utföra den ur vårt land utan någon egentlig nytta för oss.
Ur alla dessa synpunkter anser jag Riksdagen handla försigtigast
att icke bifalla Kongl. Maj:ts Proposition, dervid jag dock ännu en
gång vill fästa uppmärksamhet derå, att jag ingalunda vill klandra
eller ifrågasätta beståndet af sjelfva koncessionen. Jag anhåller så¬
ledes om afslag å Utskottets hemställan.
318
Den 2 Maj.
Friherre Funck: Såvidt jag rätt uppfattade den siste värde
talarens anförande, gick det ut på att visa de vådor, som kunna
uppstå deraf att ett utländskt och särskildt ett Engelskt bolag får
rättighet till jern vägsanläggningar här i Sverige, och han nämnde
äfven exempelvis, att man ännu icke sett huru det går med Nässjö—-
Oscarshams-banan, hvars byggande är öfverlemnadt åt ett sådant bo¬
lag. Jag vill icke neka, att det kan förefinnas vissa dubier i detta
hänseende, och jag hyste Jern redan vid samma tillfälle, då den värde
talaren på det ifrigaste förordade en millions anslag till den ifråga¬
varande jernvägen. Härom är emellertid nu icke fråga, utan endast
huruvida vissa förmåner — Herr Friherre Raab har sjelf förklarat
dem obetydliga — Indika förunnats alla andra enskilda jernvägsan¬
läggningar, skulle förvägras det ifrågavarande Frö vi—Lud vika-bola¬
get. Härtill har Utskottet icke kunnat finna ringaste skäl. Friherre
Raab bär äfven talat åtskilligt om sjelfva koncessionen, om höga
taxor o. s. v., men då detta icke alls hör hit, vill jag icke inlåta mig
derpå, utan inskränker mig att anhålla om bifall till Stats-Utskot-
tets hemställan.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag anhåller att få förena mig
med den förste värde talaren och ber att såsom stöd för min åsigt
få i Kammarens minne återkalla det yttrande, som Hans Excellens
Utrikes-statsministern här afgaf, då fråga var, huruvida man skulle
vända sig till en Engelsk jurist för att få hans omdöme om Gellivara-
bolagets affärer. Han förklarade nemligen då, att man i England
icke. kan komma ifrån den uppfattningen, att, då båda statsmakterna
fifvit sitt bifall till ett sådant företag som det, hvarom då var fråga,
e äfven derigenom tillkännagifvit sin afsigt att genomföra detsamma
och att derföre göra nödiga uppoffringar. Jag har nu icke detta
yttrande till hands, så att jag kan anföra sj elfva ordalagen, men
Kammaren lärer det oaktadt nogsamt erinra sig, om icke den En¬
gelska uppfattningen al en koncession, sådan som den nu ifrågava¬
rande, deri beskrefs på sätt jag nu nämnt. De förmåner, till hvil-
kas .beviljande man nu här begärt Riksdagens bemyndigande äro vis¬
serligen obetydliga, men de förvecklingar, som möjligen deraf kunna
uppstå, äro enligt min tanke af vida betänkligare art än dem, som
varit förenade med något af de likartade företag, hvarom i vårt land
förut varit fråga. De två Herrar, Gosling och Smith, hvilka ännu
icke bildat något bolag, äro temligen obekanta. Åtminstone har jag
icke om deras förmögenhetsvilkor den kännedom, att jag vet, om de
kunna anses vederhäftiga för ett företag sådant som detta, och då
dessa Herrar försökt att genom underhandlingar med de grufegare,
som bo i närheten af den ifrågavarande jernvägen, förmå dem att
åtaga sig under en lång följd af år bestämda avgifter på malm och
annat, som skulle j>å jernvägen transporteras, vill det synas mig att
hvar och en som gjort sig reda för de svårigheter, som häraf kunna
uppstå, har skäl att två gånger väl betänka sig, innan han lemnar
sitt godkännande till den nu ifrågavarande framställningen. Jag an¬
ser frågan innefatta stora betänkligheter och anser mig derföre icke
böra med min röst biträda Utskottets förslag, hvarå jag yrkar afslag.
319
Den 2 Maj.
Herr Nordström: Detta ärende faller under Riksdagens pröf¬
ning endast med hänseende dertill, att det Engelska bolag, som för¬
klarat sig vilja utföra Erövi—Ludvika-jernbanan, bland annat begärt
äfven den förmån att af Kronan tillhörig mark få, utan erläggande
af någon expropriationskostnad, sig tillerkändt så mycket, som för
banans byggande i den uppgifna sträckningen kunde blifva nödigt;
en förmån som det enligt grundlagen ej ankommer på Kongl. Maj:t
allena att bevilja. I sig sjelf är denna förmån, såsom ock redan af
en föregående talare blifvit anmärkt, icke af någon stor ekonomisk
betydelse; men betraktad ur synpunkten af frågan i dess helhet, för¬
tjena!' den dock att närmare öfvervägas. Den erfarenhet, man hit¬
tills vunnit om det sätt, hvarpå de Engelska bolag, som här i Sverige
öfvertag^ anläggande af vissa jernvägar och utförande af åtskilliga
större ekonomiska företag, fullgjort sina åligganden, (t. ex. Köping-
Hult och Gellivara-bolagen) är icke tillfredsställande eller uppmun¬
trande; men obestridligt är, att under den tid, de varit i åtnjutande
af sin kontrakts enliga rätt i afseende å de af dem utlofvade företag,
all annan spekulation i samma syftning varit utestängd. Detsamma
kunde äfven nu inträffa. Med den förmån, hvarom nu är fråga, till-
lagd till dem, bolaget förut fått sig, enligt hvad handlingarne utvisa,
tillerkända, skulle bolaget i koncessionsväg från Statens sida erhål¬
lit allt hvad det begärt, och under fyra år vore sålunda all utsigt
aflägse ad för hvarje annat bolag att spekulera på en jernväg i samma
sträckning, derest den nu ifrågavarande af eu eller annan anledning
icke blefve i god tid utförd med den drift och kapitalstyrka, som
gaken påkallar. En fullständig och ovilkorlig koncession skulle ock
innebära rättighet för bolaget att öfverlåta den på andra mot be¬
tingad löseskilling eller andra förmåner, och en mellanspekulation
kunde derigenom uppkomma, som lätteligen kunde bidraga till min¬
skande af de garantier för företagets noggranna verkställande, hvilka
vid koncessionens beviljande måste förutsättas hafva varit afsedda.
Sådant kunde emellertid i viss mån förekomma!?, derest Riksda¬
gen vid den af dem nu begärda koncessions beviljande fästade det
vilkor eller förbehåll, att denna koncession icke skall anses utgöra
hinder för annat bolag, att i samma sträckning anlägga^ en ny jern¬
väg, närmare eller fjermare från den förra, om något sådant bolag,
äfven under den tid arbetet på den förra fortgår, derom gjorde an¬
sökan. Man kunde då snarare få med större visshet erfara, huruvida
det är allvar med nu ifrågavarande bolags företagsamhet, eller om
det ej kunde vara skäl för ett nytt bolag att öfvertaga byggande
af en Erövi—Ludvika-bana, och måhända på samma gång fortsätta
linien från Ludvika till Falu-banan, hvarigenom för de deromkring
liggande bergslagen en fullständigare och än mera gagnande jern-
vägskommunikation skulle tillvägabringas; och anhåller jag om pro¬
position uppå, att nämnda af mig nu uppställda förbehåll måtte vid
den ifrågasatta koncessionens beviljande varda fästadt.
Herr Statsrådet Adlercreutz: Jag kan icke fatta befogenhe¬
ten af den störa farhåga, som här yttrat sig i afseende å den bevil¬
320
Den 2- Maj.
jade koncessionen åt Herrar Gosling och Smith, helst ifrågavarande
företag uppenbarligen är af helt annan beskaffenhet än det, för hvit¬
het vi råkat i obehagliga förhållanden med Engelsmännen. Här är
nemligen icke fråga om, att Svenska Staten eller Svenska medbor¬
gare skola i England behöfva göra sin rätt gällande emot dem, som
ämnat bygga denna jernväg, och de personer, som fått koncessionen,
hafva redan i Sverige deponerat den summa, som skulle utgöra bor¬
gen för, att de verkligen hafva allvar med det företag, de förklarat sig
vilja utföra. Om arbetet icke till fullo utföres, komma de otvifvel¬
aktigt att göra en förlust, som icke stadna!’ endast vid den depone¬
rade summan. Ännu är företaget helt och hållet Engelskt; men vilja
de Engelska bolagsmännen, i likhet med Köping—Hult-bolaget, med
sig associera Svenskar, må dessa se sig före, att de icke inlåta sig i
en ofördelaktig affär. Då vårt eget land lider brist på kapital, har
jag svårt att fatta annat, än att det i fråga om jernvägsbyggnader
är den största fördel för oss, om utländska kapital söka sig hit för
byggande af jernvägar, så att våra egna kapital kunna användas för
andra ändamål, som ligga närmare till hands, såsom till utveckling
af vår grufverörelse, bergshandteringen i öfrigt m. m.
En talare har framställt anmärkning med afseende å det sätt,
hvarpå Herrar Gosling & Smith tillvägagått för att bereda sig bi¬
drag till jernvägen af de orter, som skulle skörda fördelen deraf.
För min del kan jag icke finna något skadligt deri, att dessa orter
på något sätt bidraga till jernvägen, fast heldre ligger deri en ganska
stor billighet, och, såvidt jag har mig bekant, har icke förutsatts,
att dessa orter skulle lemna bidrag ens under längre tid än tio år,
hvarförutan man måste taga hänsyn dertill, att Engelsmännen icke
kunna draga någon synnerlig ränta af sina på jernvägen nedlagda
kapital under de första åren efter jernvägens fullbordande, emedan
rörelsen i de trakter, den skulle genomgå, ännu är högst obetydlig.
Hvad beträffar den tid, som måste förlöpa, innan man vet, om
jernvägen kommer till stånd eller icke, får jag fästa uppmärksamhe¬
ten derå, att vi likaledes sakna all kännedom om, när statsanslag
till en jernväg uti ifrågavarande riktning skulle kunnat ifrågakomma.
Enligt koncessionen bör jernvägen vara färdig till hösten 1873, och
äfven om vi tänka oss, att den nedsatta komitéen för jernvägsbygg¬
nader skulle afgifva sitt förslag till nästa Riksdag, samt att redan vid
den riksdagen anslag beviljades till Frövi—Falu-banan, skulle dock
icke arbetet derå kunna börjas förr än under 1872, och således jern¬
vägen icke blifva färdig förr än åtskilliga år derefter. Jag nödgas
äfven erinra, att, jemte det att de förmåner, hvarom nu är fråga,
äro ganska obetydliga och alldeles desamma, som förut beviljats åt
alla andra bolag för jernvägsbyggnader, hvilka erhållit understöd af
Staten, är det alldeles nödvändigt att bevilja dessa förmåner, om jern¬
vägen skall komma till stånd, emedan, då fråga är om kronojord,
expropriationslagen icke torde kunna, utan särskildt medgifvande af
Riksdagen, för ett enskildt bolag tillämpas och således jernvägen i
annat fall icke skulle kunna dragas fram i den riktning, som vore
den fördelaktigaste. Slutligen skulle jag äfven hos Kammaren med
ett
321
Ilen 2 Maj.
ett ord vilja antyda vigten deraf, att Riksdagen icke i en fråga så¬
dan som denna gifver Kongl. Maj:t en dementi, som väl icke gerna
borde utan dess vigtigare skäl ifrågakomma.
Friherre Rank: Med anledning af hvad chefen för Civildepar¬
tementet yttrat derom, att Riksdagen icke borde gifva Kongl. Maj:t
dementi i denna fråga, har jag endast velat ytterligare betona, att
jag icke klandrat, att koncession blifvit lemnad för ifrågavarande
företag, utan att min mening endast varit, att Riksdagen borde un¬
dandraga sig ansvaret för följderna deraf. Hvad beträffar det af
Herr Nordström föreslagna vilkor för koncessionens beviljande eller
att det skulle lemnas öppen rätt äfven för andra bolag att bygga
ifrågavarande jernväg, så tror jag, att ett sådant vilkor är alldeles
obehöflig!, emedan Regeringen i detta afseende varit mycket försigtig,
i det att den icke gifvit detta bolag uteslutande rätt eller meddelat
förbud för andra bolag att anlägga jernväg i samma riktning. Ilet
har visserligen blifvit sagdt, att om man skulle komma i tvist med
detta bolag, man icke skulle behöfva processa med detsamma uti
England, men, mine Herrar, det är icke detta jag är rädd för, utan
mina farhågor bestå deri, att Engelsmän skulle kunna få anspråk här
i Sverige och att de, såsom de förr gjort, skulle på ministeriel väg
vända sina anspråk emot den Svenska kronan, på den grund att
bolaget blifvit sanktioneradt af både Kongl. Maj:t och Riksdagen. I
fråga om den stora lyckan att få in utländska penningar må jag
säga, att jag icke anser det vara särdeles lyckligt, att vi få in pen¬
ningar på det sättet, att inkomsterna gå direkte till utlandet och
draga andra penningar med sig, men om penningarne stadnade qvar
i landet, då vore det ett annat förhållande. Hvad beträffar den tid,
inom hvilken jernvägen skulle vara färdig, så är det visserligen före-
skrifvet att den skulle vara fullbordad till hösten 1878, men ännu ett år
kan dermed dragas ut, ty bolaget har fått ett år på sig för att göra för¬
bättringar, och således kunna vi först 1874 blifva förvissade om huru¬
vida arbetet blifvit behörigen utfördt. Jag vidhåller min åsigt, att
Riksdagen icke bör sanktionera detta företag.
Herr Nis ser: Då föreliggande fråga på det närmaste berör
den provins jag har äran att representera, och ingen annan af Da-
larnes riksdagsmän ännu uppträde, torde det vara en skyldighet för
mig att yttra några ord. Bland de många förslag, hvilka på sednare
tider uppstått i afsigt att upphjelpa vår andra hufvudnäring, eller
jernhandteringen, har knappast något varit af större betydelse, än
det som utgick från åsigten att de stora (jag skulle säga outtömliga,
om det uttrycket kunde begagnas om grufvor) tillgångarne på malm
i Gfrängesberget och Norberg skulle förenas med den absolut outtöm¬
liga tillgången på kolskog i Siljansdalen och de lika outtömliga na¬
turkrafter (w essman-Barkens, Dalelfvens med flera vattendrag), som
finnas i de trakter, der jernvägen skulle framgå. Frågan om en jern¬
väg mellan Frö vi och Siljan med bibana till Falun omfattades der¬
före med det lifligaste intresse inom Dalarne, Westmanland och Nerike.
Riksd. Prof. 1870. 1 Afd. 3 Band. 21
322
Den 2 Maj.
Jag anser mig visserligen böra nämna, att Dalarnes landsting icke
omfattade denna fråga såsom den aldra förnämsta, enär lands¬
tinget i det längsta bibehöll en förhoppning att få en bana i den
stråkväg, der från uråldriga tider Westmanlands och Uplands span¬
nmål förts till den fattigare Dalabygden, men fastän denna jernvägs-
anläggning stod främst,., var dock intresset för Frö vi—Siljans-banan
alltid särdeles varmt. Örebro landsting ställde denna jernväg främst.
Hade nu den koncession, Regeringen lemnat, omfattat hela denna
bansträckning, hade allt varit godt och väl, men då koncessionen
endast afser eu del af vägen, är hela den stora planen förfallen, ty
söder om Falun finnas visserligen några rätt respektabla skogstrak¬
ter, men de blifva dock helt obetydliga, då man afser den ierntill-
verkning, som skulle kunna baseras på förenämnda malmtillgångar
och naturkrafter, och hvilken tillverkning, grundad på Siljans-dalens
kolskogar, knappast skulle komma att ega någon annan begränsning
än afsättningens möjlighet. Nu är olyckan, att vägsträckningen från
Frövi till Ludvika är den del af banan, som blir billigast att an¬
lägga, och der största ressurser att få bidrag till banan finnas, lika¬
som de största inkomsterna på denna del af banan till en början äro
att påräkna, under det att förhållandet är alldeles motsatt, då banan
skall fortsättas norrut till Siljan. Följden deraf är, att blott jern-
vägen till Ludvika kommer till stånd, äro de närmaste intressena
förnöjda, och att då fördelarne af den återstående delen af jernvägen
äro beroende af nya, storartade anläggningar, det näppeligen kan
påräknas, att det utländska bolaget endast med förhoppning på dessa
skulle fortsätta arbetet. Då således det jernvägsföretag, åt hvilket
koncession nu är lemnad, verkligen och troligtvis kommer att lägga
hinder i vägen för förverkligandet af den stora jernvägsanläggning,
som jag anser vara en lifsfråga för hela landets jernindustri, måste
jag uppriktigt bekänna, att jag anser det önskligare om det inskränk¬
tare företaget aldrig kommer till stånd, då derigenom frågan står
öppen att förr eller senare lemna en koncession, omfattande hela det
stora företaget, och det är af detta skäl jag yrkar afslag å Utskot¬
tets hemställan.
Herr Wsern: Jag tror, att man bör observera hvarom frågan
här egentligen är, och afgöra densamma efter dess egna meriter.
Här är endast fråga om några ringa uppoffringar, som gjorts för
alla andra bolag, som här byggt jernvägar, eller att man icke skall
vägra dem att framdraga sina jernvägar äfven öfver den jord, som
tillhör Kronan. Anledningen till Kongl. Maj:ts framställning har
endast varit den, att Kronans jord icke kunnat exproprieras utan
Riksdagens samtycke, och icke kan det vara skäl att vägra en så
obetydlig förmån eller att gifva Regeringen dementi på de skäl, som
här blifvit anförda, hvilka egentligen utgjort suppositioner, såsom
misstroende till utgången af företaget samt en fruktan för, att den
bana, som man väntat sig skola uppgå ända till Siljan, möjligen icke
skulle komma till stånd, om den ej blefve på en gång utförd. Jag
anhåller om bifall till Stats-Utskottets förslag.
323
Den 2 Maj.
Grefve Mörner: Det är enligt mitt förmenande mindre fråga
om de små fördelar, hvilka i den Kongl. Propositionen omnämnas,
utan om den nimbus, med hvilken företaget skulle komma att omgif-
vas och som säkerligen skulle med ganska mycken skicklighet fram¬
hållas, då den blir behöflig för att åt företaget bereda ökadt förtro¬
ende. Man borde, vill det synas mig, hafva tillräcklig erfarenhet af,
hvart sanktion af ett sådant företag som detta kan leda, samt om de
olägenheter, hvarmed man i anledning deraf kan få att. kämpa, för
att icke åter vilja inlåta sig på en sådan affär, och mig förefaller
det icke inbjudande att vid samma riksdag, då man nödgats afstå
ifrån att söka göra Statens rätt gällande mot ett annat utländskt
bolag, fatta, ett beslut, hvarigenom man kan förutse, att man kan
råka i ännu större ledsamheter.
Derest öfverenskommelse angående de fördelar, som bolaget ve¬
lat betinga sig åt den jernvägen omgifvande orten, voie tiäffad mel¬
lan Svenskt bolag och nämnda ort, skulle i händelse af tvist denna
komma att utageras uteslutande vid Svensk domstol och under Sven¬
ska myndigheters tillsyn, men, såsom förhållandet nu är, hai man
stor anledning befara, att andra krafter kunna komma att, derest så
behöfves, blanda sig i saken, och då jag fruktar detta, är det ansva¬
ret härför, som jag tror det vara skäl för Piksdagen .att undvika.
Om en utredning funnits, som bestämdt utvisat, huruvida de förde¬
lar, hvarom här är fråga, ens förekommo på någon punkt utmed jern-
vägslinien, skulls män kafva käft något ätt stödja sig vid ock kun-
nät' bedöma vidden och behöfligheten af koncessionen, men då man
vet, att i de trakter, som denna jernväg skulle genomgå,, inga indel¬
ta trupper finnas förlagda och sålunda icke der, såsom i de traktei
der våra andra jernvägar blifvit anlagda, särdeles manga Staten till¬
höriga boställen kunna förefinnas, synes man.mig hafva ytterligare
anledning att anse den koncession, som nu är i fråga, mera vara nå¬
got som skimrar, än något som är af verkligt behof påkalladt. Jag
kan således icke frångå mina betänkligheter emot ett bifall till för¬
slaget.
Grefve H amil t o n, Henning : Jag ber att få ansluta mig till
Herr Hordströms förslag, då deri icke ligger en sådan dementi, som
Herr Statsrådet Adlerereutz ansett ligga i ett rent utslag a Kongl.
Maj*.ts Proposition, samt emedan ett sadant beslut som det af Herr
Nordström ifrågasatta skulle ådagalägga, att Riksdagen hyst betänk¬
ligheter för att understödja det bolag, som här är i fråga, och skulle
gifva Kongl. Maj:t anledning att bevilja koncession äfven åt ett an¬
nat bolag, som möjligen skulle erbjuda sig att anlägga eu jernväg från
Frövi ända till Siljan. Det är visserligen sant, att Kongl. Maj:t för¬
ut har en sådan rätt, men om den begagnas, utan att Riksdagen gjort
en framställning i den syftning Herr Nordström föreslagit, skulle
det bolag, som först erhållit koncession, möjligen med skål kunna be-
klaga sig öfver Regeringens k a n d lin g s s ä tf, k vilken Klagan är alldeles
obefogad, om vid bifall till Kongl. Maj:ts Proposition af Riksdagen
fästes ett sådant vilkor som det af Herr Nordström föreslagna.
324
Den 2 Maj.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(trefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bi¬
fall till förevarande Utlåtande, dels af Herr Nordström att Kam¬
maren skulle bifalla Utlåtandet med det vilkor, att den af Kongl.
Maj:t åt ifrågavarande bolag beviljade koncession icke skulle anses
utgöra något hinder för annat bolag att anlägga jernväg i samma
riktning som den nu ifrågakomna jernbanan; och dels slutligen att
Utlåtandet måtte af Kammaren afslås.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen proposition
på bifall till Utlåtandet och, då dervid svarades många ja, blandade
med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Sedan Kammaren, uppå gjord framställning, såsom kontrapropo¬
sition vid den blifvande voteringen antagit Herr Nordströms yrkan¬
de, uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den som bifaller Stats-Utskottets Utlåtande N:o 71, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifaller Kammaren detta Utlåtande, dock med det
vilkor att den af Kongl. Maj:t åt ifrågavarande bolag medgifna kon¬
cession icke må anses utgöra något hinder för annat bolag att an¬
lägga jernväg i samma riktning som den ifrågavarande jernbanan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 52;
Nej — 25.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 27 och 28 sistlidne April
bordlagda Utlåtande N:o 72, i anledning af väckt fråga om Kamere-
rareni Riksgälds-kontoret G. C. Norlings öfverflyttande på Riksgälds-
kontorets pensions-stat.
Grefve Mörner, Carl Göran: Såsom af Betänkandet upplyses
är Herr Noiding ©tjenstbar. Han bär således måst af sin lön afstå
åtminstone något åt den, som gjort hans tjenst. Det skulle för mig
vara särdeles upplysande att fä veta, huru stort detta belopp varit,
samt om icke den pension, hvartill han nu är berättigad, är så stor,
att den fullt motsvarar hvad han af sin lön har i behållning efter att
hafva aflönat vikarien ? I fall det är händelsen, att han afstår så
mycket af sin lön, att han ej har qvar mera, än pensionen utgör, kan
jag ej finna, hvarföre större pension skall beviljas honom än Riks-
Den 2 Maj.
32 ö
gäldskontorets reglemente medgifver. Jag får tillika erinra derom,
att Statens tjensteman ej erhålla hela lönen i pension, så vida den¬
na öfverstiger 3,000 R:dr. Det synes mig derföre, som Herr Norling
ej borde hafva skäl att klaga, om han erhåller den pension, hvartill
han är berättigad.
På grund häraf får jag anhålla om afslag å Utskottets fram¬
ställning.
Grefve Hamilton, Henning: Den fråga, som här är före, kan
betraktas ur två synpunkter, dels ur en rent ekonomisk och dels med
afseende på det fördelaktigaste för tjenstgöringen inom Riksgälds-
kontoret. Hvad den sednare beträffar, kan det naturligtvis ej för
Riksgälds-kontoret vara ovigtigt, att en så maktpåliggande befattning
som bokslutkamererarens måste skötas på förordnande, derför att
dess ordinarie innehafvare är sjuk. Han har redan under flera år
varit bosatt i Södertelje och derifrån insändt läkarebetyg, som visat,
att han är och fortfarande måste blifva oförmögen att någonsin be¬
fatta sig med sin tjenstgöring. Under sådana omständigheter hafva
Fullmäktige ej kunnat neka honom tjenstledighet. Det är således
klart, att det för tjenstgöringen inom Kontoret är af ej ringa vigt,
att han måtte kunna få afsked, och således till tjensten kunna ut¬
nämnas någon dertill qvalificerad person. I afseende på tjenstgörin¬
gen har det hittills kunnat gå för sig, derföre att man haft en nära
honom stående person, som varit skicklig att sköta tjensten. Detta
har likväl medfört den obilligheten, att nämnde person fått sköta
denna maktpåliggande och mödosamma befattning mot en jemförelse¬
vis ringa ersättning.
Hvad den ekonomiska delen af frågan angår, så är det alltid en
fördel för Norling att hålla sig qvar vid tjensten, till dess han kan
få hela lönen i pension, hvadan det för honom ej är någon anledning
att taga afsked, då han blott hvarje halfår behöfver inskicka läkare¬
betyg, men för Riksgälds-kontoret vore det i ekonomiskt hänseende
en fördel, om Norling genast fick afsked med hela lönen i pension,
emedan den del af lönen, som Norling nu påräknar att hafva i be¬
håll jemte det tillskott, som skall utbetalas till de tjensteman, som,
i följd af Norlings ledighet, förordnas att bestrida tjensten i högre
grad, tillsammans utgöra mera än hvad Norling skulle få i pension.
Någon förlust för Kontorets aflöningsstat uppstår ej, om pensionen
beviljas, hvarföre jag på det varmaste vågar anhålla om bifall till
Utskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
förevarande Utlåtande och dels afslag derå; framställdes proposition
på bifall till Utlåtandet och besvarades med ja.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afförande Stats-Ut-
skottets den 27 och 28 sistlidne April bordlagda Memorial N:o 73, i
326
Den 2 Maj.
anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om 2:dra och 3:dje
punkterna i Stats-Utskottets Memorial N:o 56, angående erhållna
återremisser å trenne punkter i Utlåtandet N:o 19, rörande dels an¬
slag till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader, dels stambanor¬
nas spårvidd och anläggningssätt m. m.
Utskottets å sid. 10 framställda sammanjemkningsförslag.
Grefve Mörner, Carl Göran: Utskottet har haft till ålig¬
gande att söka åstadkomma en sammanjemkning, men jag tycker att
Utskottet snarare jemkat bort begge Kamrarnes mening.. Uti den
förra skrifvelsen står, “att Kong! Maj:t måtte taga i nådigt öfver¬
vägande, huruvida icke det må finnas lämpligt etc.“, men i den nu
föreslagna står det “att Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt öfver¬
vägande huruvida det må finnas lämpligt etc.“ Det der lilla ordet
“icke" har Utskottet uteslutit. När Andra Kammaren bestämdt sagt,
att norra banan skulle byggas smalspårig och Första Kammaren
hemställt, huruvida den icke skulle kunna byggas på sådant sätt, så
är det besynnerligt att just sluta bort ordet: icke. Jag anhåller der¬
före, att detta ord må få återtaga sin plats.
Herr Hasselrot: Jag är förekommen af den nästföregående
talaren och instämmer i hans yrkande.
Herr Bergstedt: Jag skall ej yttra mig, om banan skall byg¬
gas smalspårig eller bredspårig, utan inskränker mig till att se detta
försök till sammanjemkning ur konstitutionel synpunkt. Om man
betraktar de olika beslut, som skola sammanjemkas, så är det på
intet vis ett öfvergrepp af Första Kammarens befogenhet att besluta
en underdånig skrifvelse, ty ingenting hindrar Kiksdagen att hos
Kongl. Maj:t göra framställningar äfven i afseende på ett sådant an¬
slag, som utan vilkor blifvit stäldt till Kongl. Maj:ts förfogande.
Med afseende på Andra Kammarens beslut är förhållandet olika, enär
denna Kammare, sedan anslag redan blifvit beviljadt, inlåtit sig på
att besluta, huru detta anslag skall användas. Stats-Utskottet har
ingått på Andra Kammarens tankegång och kommit till ett förmed¬
lingsförslag och hemställt, att Riksdagen måtte besluta, huru Kongl.
Maj:t i en administrativ detalj skall använda ett anslag, som utan
alla vilkor blifvit stäldt till Kongl. Maj:ts förfogande. Jag yrkar
afslag.
Grefve Mörner: Då min uppmärksamhet blifvit fästad derpå,
att det ej går an att göra någon förändring uti Utskottets samman-
jemkningsförslag, så ser jag ingen annan utväg än att vidblifva det
gamla beslutet och förenar mig i Herr Bergstedts yrkande om afslag.
Friherre Funck: Hvad sjelfva förslaget vidkommer, så förtje-
nar det ej att blifva särdeles omtyckt. Det hade ej heller inom Ut¬
skottet några stora sympatier, utan har tillkommit genom den för¬
seglade sedeln och kan ej sägas vara särdeles väl hopkommet. Det
S27
Den 2 Maj.
var svårt att få något lämpligt förslag, men Stats-Utskottet ansåg
sig emellertid, på grund af Riksdagsordningens föreskrift, skyldigt
att söka sammanjemka Kamrarnes skiljaktiga beslut. Det är klart,
att då olika meningar skola sammanjemkas, kan detta ej ske på an¬
nat sätt än att begge parterna få 1 of att gifva med sig. _ Det förslag,
som föll i Utskottet, men som jag ej lämpligen kan delgifva Kamma¬
ren, löste, enligt min tanke, frågan på ett lyckligare sätt. Emellertid
får jag, ehuru det kan vara temmeligen likgiltigt, om Utskottets för¬
slag antages eller ej, dock yrka bifall till detsamma.
Herr Hasselrot: Ehuru jag ej kan se annat, än att Kammaren
borde kunna förändra Utskottets förslag, får jag likväl, af samma
anledning som Grefve Mörner, återkalla mitt yrkande om bifall till
den af honom föreslagna förändringen.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Stats-Utskottets ifrågavarande förslag och dels afslag derå; fram¬
ställde Herr Grefven och Talmannen först proposition på bifall till
förslaget, hvarvid svarades många ja, blandade med nej, och seder¬
mera proposition på afslag derå, då svaren utföll o med många nej,
blandade med ja; hvarefter och sedan proposition på bifall till för¬
slaget ånyo framställts samt med många ja, blandade med nep be¬
svarats, Herr Grefven och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller det af Stats-Utskottet i lista punkten af Me¬
morialet N:o 73 framställda sammanjemkningsförslag, röstar
J a;
Den det ei vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår Kammaren detta förslag.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja —43;
Nej — 24.
Utskottets i slutet af Memorialet gjorda anmälan.
Lades till handlingarne.
328
Den 2 Maj.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Bevillnigs-Utskottets den 28 sistlidne April bordlagda Memorial:
N:o 9, i anledning af återremiss af Bevillnings-Utskottets Betän¬
kande JN:o 2, i fråga om ändring i § 10 mom. 2 af Kongl. Förord-
nmgen den 20 Juli 1861, angående mantals- och skattskrifningars
förrättande; samt 6
TT, * anledning af Kamrarnes olika beslut i fråga om Stats¬
utskottets hemställan under g 6 i dess Utlåtande N:o 33, angående
iliksdagens ar 1869 församlade Revisorers berättelse om granskning
åt Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders till¬
stånd, styrelse och förvaltning under år 1867.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
Lag-Utskottets den 28 sistlidne April bordlagda Utlåtanden:
6 § S4togsbatentg °m ‘f 14 KaPitkl
• S } finkdning af väckt motion om ändring af föreskrifterna
kostnad- ^ ^^tegangsbalken, angående gäldande af rättegångs-
• N:.°, 41’ i anledning af väckt förslag om rätt att meddela inteck-
nmgssakerhet i åbyggnader på landet; samt
tv T?:0,f2’ 1 afledning af väckt motion om tillägg till stadgandet i
it Kapitlet 5 g Rättegångsbalken angående vittnesersättning.
Foredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
r 0rftaTT^imf ei4S Tlllfälliga utskotts den 28 sistlidne April bord¬
lagda Utlåtande L:o 7, i anledning af väckt motion om revision af
Konsulsstadgan.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets Utlåtanden:
N-o 74, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angå¬
ende bemyndigande för Kongl. Maj:t att till uppförande afnyttpost-
hus i btockholm_ använda erforderligt belopp af Postverkets öfver-
skottsmedel för innevarande och nästföljande år; samt
329
Den 4 Maj.
N:o 75, i anledning af väckt motion angående eftergift af den
vissa hemman inom Hellestads, Risinge och Wånga socknar ålagda
förhöjning i mantalsräntan.
Kammaren åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem
O. Brakel.
/■
Onsdagen den 4 Maj 1870.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för den 2 dennes och protokol¬
let för den 21 sistlidne April eftermiddagen.
Upplästes och godkändes Riksdagens Kanslis förslag dels till
Riksdagens underdåniga skrivelser:
N:o 22, angående yal af fullmäktige i Riksbanken;
N:o 23, angående val åt fullmäktige i Riksgälds-kontoret;
dels ock till Riksdagens förordnanden:
N:o 24, för fullmäktige i Riksbanken;
N:o 25, för fullmäktige i Riksgälds-kontoret;
N:o 26, för suppleanter till fullmäktige i Riksbanken;
N:o 27, för suppleanter till fullmäktige i Riksgälds-kontoret;
N:o 28, för styrelseledamöter vid lånekontoren i Göteborg, Malmö
och Wisby; samt