!Mu ■•22 Mars'.
.m
Tisdagen den 22 Mars 1870, ■
Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.
Justerades protokollet för den 10 dennes.
Jemlikt Kammarens den 10 dennes fattade ■ beslut företogs na till
afgörande Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4, i fråga om användande
af bankovinsten. •
Herr Ekman, Johan Jakob: Under de tre sednaste Riksda-
garne har frågan om bankovinstens användande blifvit så vidlyftigt
debatterad, ..att jag .anser det vara olämpligt att nu upptaga Kam¬
marens tid med ett längre anförande, utan vill jag, intilldess sig vi¬
sar, om diskussionen äfven denna gång kommer att taga eu större
omfattning, inskränka mig till anhållan om bifall till den af mig jemte
fyra andra ledamöter af denna Kammare inom Utskottet afgifna re¬
servation, som går ut på att till statsverket öfverlemna hela den för
år 1869 upplupna b anko vinsten; och yrkar jag derföre, att .Kamma¬
ren måtte besluta, att Riksbankens under år 1869 upplupna vinst,
1,642,980 R:dr 94 öre, må anvisas till Riksgäldskontoret för Statens
allmänna behof, att från Riksbanken utbetalas under år 1871 å tider,
som Banko-fullmäktige ega bestämma.
Herr Hasselrot: Val inser jag, att privatbankerna under när¬
varande förhållanden äro icke allenast nyttiga, utan snart sagdt nö¬
diga för upprätthållande af den allmänna rörelsen i landet, och att
ett plötsligt indragande af dessa banker skulle verka icke blott skad¬
ligt utan jemväl ruinerande. Men det är emellertid möjligt, att den
mening, som förr inom Representationen gjort sig gällande, eller att
privatbankerna kunna och böra ersättas genom filialbanker i eu eller
annan form, ännu en gång vinner seger och kan föranleda indragning
af privatbankerna. Det är äfven tänkbart att, för den händelse pri¬
vatbankerna för framtiden icke lemna större utdelning än under
de sednare åren, eller i medeltal 6 ä 7 procent, — delegarne i dessa
banker icke i längden finnas hågade att, af patriotism, såsom man
sagt, uppoffra sig för bankerna och att till följd deraf en och annan
af dem kan komma att upphöra.
Ja.! det är icke ens omöjligt att i eu ej aflägsen framtid till och
i)eu 22 Mars.
327
med i denna Kammare kan komma att blåsa eu helt annan vind i pri-
vatbanlvsfrågan, än den; nu rådande; och. under. alla dessa eventua¬
liteter synes mig klokheten, bjuda, att man sträfva]'att;föflstä,rka Riks¬
banken, "på det att denna, derest en förändring i afseende;å vårt pri-
vatbankssystem kommer att inträda, måtte kunna upptaga och ersätta
privatbankernas rörelse. Af sådan anledning och på det de tvister
med afseende på bank o vinst ens användande, som hittills ständigt vid
våra riksdagar återkommit, omsider måtte upphöra, vore det hö¬
geligen ensidigt, om man i denna fråga kunde, fastställa en så till
sågandes oomkullrunklig princip och beslöte, att,af bankens upp¬
lupna vinst skulle t. ex. tre fjerdedelar användas , till fyllande af
.statsverkets behof, men deremot den återstående fjerdedelen ovilkor¬
ligen reserveras till Riksbankens förstärkande.
Jag tager mig derföre friheten hemställa, att Kammaren, måtte
biträda det af Medkammaren utan votering fattade beslut att,..i en¬
lighet med Herr Agardhs i. afgifven reservation framställda förslag,
“75 procent af 1869 års vinstmedel må anvisas för Statens allmänna
behof — och således att af vinstsumman 1,642,930 R:dr 94 öre för år
1869 måtte anvisas 1,232,198 Emir 21 öre - och återståeende 25 pro¬
cent reserveras åt banken; samt att den således anvisade summan
må under år 1871, å tider som bankofullmäktige ega bestämma, till
Riksgälds-tontoret öfverlemnas."
Herr De Maria På sätt den förste värde talaren redan om¬
nämnt, bär förevarande fråga under de tre sednast^ riksdagame blif-
vit så vidlyftigt debatterad, att man kan inskränka sig till att alle¬
nast angifva det yrkande, hvartill man vill komma. Emellertid anser
jag mig böra med några ord omförmäla de motiv, som föranleda, mig
att tillstyrka bifall till Banko-Utskottets ifrågavarande förslag.
Såsom jag redan vid föregående Riksdagar framhållit, utgår jag
från den åsigt, att Riksbanken i likhet med andra bankanstalter bör
af sin årliga behållning afsätta en del för att kunna möta oberäkne¬
liga eventualiteter, ingen kan bestrida, att icke Riksbanken är fullt
solid. Men denna soliditet hvila!.- på eu grundfond af 25 millioner,
som i sjelfva verket icke finnes, tv i denna grundfond inbegripes ett
högst betydligt belopp i obligationer, hvilka icke, alla ega så högt
värde, som det, hvartill de finnas upptagne.
Jag vill icke att hela banko vinsten skall reserveras till Riksban¬
kens förstärkande. Ej heller biträder jag den af den siste värde ta¬
laren förordade åsigt, att eu fjerdedel deraf skulle reserveras. .lag
vill blott, att något skall för nämnda ändamål afmattas, och nöjer
mig i sådant hänseende med hvad Banko-Utskottet föreslagit. Om
man eu gång för alla bestämde, att till Riksbankens förstärkande år¬
ligen skulle reserveras, icke eu qvot, utan en öfverskottssumma, tror
jag att dermed vore vunnet ganska mycket, tv .Regeringen visste då,
vid upprättandet af sitt förslag till budget, huru mycket af banko¬
vinsten kunde för statsreglering»! påräknas. 1 allmänhet har banko-
vinsten utgjort något mor än en och en half million, och det kunde
derföre vara skäl att bestämma, att af bankovinsten en och eu half
JO ce 22 Marn.
we
million skalle till Riksgälds-kontoret aflemnue för att användas till
Statens allmänna behof, men deremot den summa, hvarmed banko¬
vinsten öfverstege nämnda en och en half million, reserveras till Riks¬
bankens förstärkande.
Att, säsong den förste värde talaren påyrkat, öfverlemna hela
bankovinsten till Riksgälds-kontoret, synes mig högst betänkligt ej
blott derföre, att en del af vinsten alltid bör reserveras, utan jemväl
derföre att, i händelse Första Kammaren stadnade i ett sådant beslut
och den gemensamma voteringen således komme att gälla å ena si¬
dan hela bankovinsten och å andra sidan 75 procent deraf, såsom
Andra Kammaren beslutat, så kunde mången, som, i likhet med mig,
anser att 1 £ million bör för statsverket användas, finna sig föranlå¬
ten att ansluta sig till det alternativet, som måhända är mindre för¬
delaktigt för åstadkommande af jemnvigt i statsregleringen.
Jag anhåller om bifall till Öanko-Utskottets förslag.
Herr Hammar: Bä jag på sätt och vis varit upphofsman till
det förslag, som, enligt hvad Banko-Utskottets föreliggande Betän¬
kande utvisar, omfattats af Utskottets majoritet, torde det vara mitt
åliggande att angifva grunden, hvarpå detta förslag stöder sig. Denna
grund är helt enkelt att söka i den omständighet, att Kongl. Maj:t
tillstyrkt Riksdagen att af bankovinsten använda 1 A million till fyl¬
lande af statsverkets brist. Visserligen erinras uti en af åtskilliga
ledamöter af denna Kammare afgifven reservation, att anledningen,
hvarför allenast 1A million af bankovinsten utaf Kong!. Maj:t äskats
till betäckande af Riksgälds-kontorets utgifter, vore den, att, vid al¬
låtandet af Kongl. Maj:ts Proposition om statsverkets tillstånd och
behof, bankovinstens belopp icke var till siffran känd: men om man
besinnar, att, äfven om utaf bankovinsten användes 1.} million till
statsverkets behof, i allt fall till fyllande af dess brist erfordrats
en förhöjning af 30 procent af inkomsten efter andra artikeln, vid
hvilket förhållande skilnaden mellan 1 \ million och bankovinstens
sedermera utrönta verkliga belopp icke skulle kunnat i annan mån
Inverka på uppgörandet af statsregleringen, än att fyllnadsbeloppet
af bevillning utgjort 22£:dels procent, om hela bankovinsten tagits i
beräkning i stället för det nu påräknade vida jemnare beloppet af
30 procent, så vågar jag antaga, att Kongl. Maj:t, jemväl för den
händelse bankovinstens belopp varit kändt vid tidpunkten för aflå-
tandet af den Kongl. Propositionen, skulle begärt allenast den nu
äskade och af Banko-Utskottet föreslagna summan. Af denna anled¬
ning ansåg jag mig icke kunna biträda deras åsigt, som ville, att
hela bankovinsten skulle för statsverkets behof användas. Men an¬
norlunda hade förhållandet gestaltat sig om fråga uppstått, att till
fyllande af statsbristen använda icke blott hela bankovinsten, utan
dessutom en från föregående år reserverad och i Riksbanken inne-
stående behållning af 739,053 R:dr 64 öre, som, enligt min öfverty¬
gelse, banken utan olägenhet kunnat undvara; tv hade denna summa.
jemte hela bankovinsten disponerats för statsverkets behof, då både
någon förböjning af allmänna bevillningen icke erfordrats, utan stats¬
regleringen ändock kunnat ordnas. Att Riksbanken utan olägenhet
Den Ti Mufti.
m
kunnat afstå såväl hela 1869 års bankovinst som förutnämnda be¬
sparing, synes mig vara uppenbart, då banken, med en grundfond af
215 millioner och hela nationen såsom solidariskt förbundne delegare,
i allt fall måste anses tillräckligt stark, både för att uppfylla sitt
ändamål och sina förbindelsers fullgörande.
Uti den af några reservanter af Andra Kammaren omfattade
åsigt, att den princip borde fastställas, att under alla förhållanden
en viss procent af bankovinsten skulle för statsverket disponeras
och återstoden reserveras, har jag icke kunnat instämma, dels eme¬
dan statsverkets behof under olika år kan vara ganska olika, dels
ock derföre, att det torde vara mindre lämpligt, att denna Riksdag
fattar ett beslut, som en kommande Riksdag måhända anser sig icke
böra efterlefva. Då emellertid meningarne inom Utskottet tycktes vara
temligen jemn! fördelade emellan å ena sidan att lemna hela banko¬
vinsten och å andra sidan att lemna blott en viss procent, föreföll
det mig som om, till undvikande af frågans lösning genom slumpen
i form af den förseglade sedeln, en lämplig förmedling borde. eg a
rum genom förslaget att, i enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition,
till fyllande af statsverkets behof skulle anvisas 1,500,000 R:dr. Se¬
dan ärendet förevarit inom Utskottet, hafva visserligen förhållandena
något förändrats, emedan Hufvudtitlarne derefter blifvit genomgångna,
dervid åtskilliga afprutningar egt rum ehuru inga nya utgifter be¬
slutats, men i betraktande af den fyndighet Stats-Utskottet vid denna
riksdag ådalagt i att anvisa på “reserverade medel" och Bevillnings¬
utskottet i uppletande af beskattningsföremål, som bättre än andra
artikeln bälte förhöjning, betvifla!' jag icke, att ju den slutliga ståts-
regleringen kan försiggå utan att bankovinsten derför tages i an¬
språk i större mån än som af Utskottet föreslagits; hvarföre jag
tillstyrkt, afl, Utskottets förslag måtte af Kammaren antagas.
Friherre Tersmeden: Så långt jag minnes tillbaka har trägan om
användande af bankovinsten utgjort ett ständigt föremål för allvarliga
strider. Innan, banken förvärfvat den betydliga grundfond, som den nu
lyckligtvis egen. var denna strid, enligt min åsigt, i allo berättigad från
den sidan, som påyrkade, att vinsten skulle reserveras till bankens
förstärkande. Men sedan numera banken lyckligtvis hunnit till denna
grundfond synes mig att man väl måste låta sig angeläget vara att
bibehålla grundfonden oförminskad, men att deremot ingen anledning
förefinnes att ytterligare öka denna grundfond. Hvartill skulle också,
dessa penningar användas? Skulle man köpa obligationer, eller skulle
man använda dem för en ökad lånerörelse? I det sednare hänseendet
förekommer dock, att banken redan har svårighet att få alla sina
derför afsedda medel utlånade och har betydliga fonder liggande
outlånta. Å andra sidan veta vi nogsamt, att Staten mycket val be-
bäfver förökade tillgångar till att bestrida utgifterna, och då. frågas.
om det kan vara skäl att underlåta att anlita redan befintliga till¬
gångar, för Indika man icke har lämpligare användning. Utaf Banko-
Utskottets Betänkande inhemta», att förutom 1869 års bankovinst,
1,642,930 R:dr 94 öre, finnes från derförutgående år ett odisponeradt,
vinstbelopp af 739,053 R:dr 64 öre, eller tillhopa 2,381,984 R:dr 58
330
Den 22 Mars
öre. Derest utsigt förefunnes, att ett förslag om öfverlemnande till
statsverket af kela detta belopp kunde blifva Riksdagens beslut,
skulle jag ovilkorligen yrka derpå; men då Andra Kammaren med stor
majoritet, beslutat, att till statsverkets behof skulle användas blott
■J:delar af 1869 års bankovinst och resten reserveras, samt det såle¬
des icke är någon förhoppning att kunna genomföra ett förslag om
afstående af hela vinstsumman, återstår för mig blott valet emellan,
den af Utskottet föreslagna summa och den som påyrkats af en del
reservanter af denna Kammare, eller hela 1869 års banko vinst. Och
då tror jag större utsigt förefinnes att vid eu blifvande gemensam
votering få det af Utskottet föreslagna belopp antaget, enär detta
innebär en medelväg emellan nämnde reservanters förslag och An¬
dra Kammarens beslut, hvarföre jag af detta skäl biträder Banko-
Utskottets förslag.
Herr Rydqvist: Då i denna fråga icke mindre än fyra olika
-meningar gjort sig gällande, nemligen den som omfattats af'Utskot¬
tets flertal, samt de som innehållas i de trenne olika 1'eservationerna,
utbeder jag mig att med några ord få tillkännagifva, hvilkendera af
dessa meningar jag anser mig böra biträda.
Vrid slutet af år 1834, sedan utvexlingen enligt 1830 års lag om
myntbestämningen börjat, egde Riksbanken ett kapitalöfverskott, för-
deladt i grundfond och behållning derutöfver,
i runda tal stort........... R:mt R:dr 7,976,000,
25 år derefter, eller vid 1859 års slut, uppgick
detta öfverskott till......... „ „ 24,955,000.
Detta för Riksbankens och således för hela landet fördelaktiga resul¬
tat hade vunnits derigenom, att Rikets Ständer, såsom på eu gång
Svenska folkets och bankens målsmän och inseende både behofvet
©ch nyttan af den sednares konsolidering, funnit sig böra gå skon¬
samt till väga i fråga om anlitande af den årliga bankovinsten för
Statens allmänna behof, samt förthy under 12 af de 25 åren 1835—
1859 icke anslagit något af denna vinst till nämnda behofs fyllande.
Hela beloppet af de anslag, som under dessa 25 år anvisades af
bankovinsten under rubriken “Riksgäldskontorets behållning", upp¬
gick således blott till...........R:dr 20,234,000,
eller i medeltal till ............„ 809,200.
Men äfven denna, relativt mindre betydande påkänning ansågs ännu
i sednare hälften af 1850-talet, innan privatbanksintresset hunnit
blifva öfvermäktigt, vara vida starkare än Riksbanken kunde tåla vid.
En högt värderad, med bankväsendet särdeles förtrogen, numera af¬
liden ledamot af Ridderskap och Adeln väckte således motioner vid
både 1857 och 1859 årens riksdagar om anslående af minst 1,000,000
K:dr af bankens årliga vinstmedel till en särskild reservfond för
bankens konsolidering, att på uppgifvet sätt disponeras och för¬
räntas, och ehuru dessa motioner icke vunno Rikets Ständers bi¬
fall, medförde de dock den för Riksbanken helsosam®a verkan, att
åtrån och ifvern att åtkomma dess vinstmedel stäfjades icke obetyd¬
ligt. Följden blef således den, att banken fick behålla och för egna
ändamål använda hela nettovinsten för år 1859 samt att för de tre
331
Ben 22 Mars
area 1860—1862 anvisades sammanl.agdt allenast eu million af dessa
vinster för .allmänna behof. ’ ,
Sedan dess hafva åsigterna hos Representationen eller, med an¬
dra ord, hos Riksbankens målsmän förändrats högst betydligt. . Jag
nämnde nyss, att medeltalet af anslagen. på banko vinsten utgjorde
under de 25 åren 1885—1889 .........R:dr 809,200.
Under de derpå följande 10 åren 1860—1869 bär detta
medeltal uppgått till........... „ 1,469,500,
under de sednaste 7 åren 1863—1869 till ..... , 1,956,500.
Numera har man kommit så långt, att för Statens allmänna behof af
Riksdagen på bankovinsten disponerats, år 1867 3,500,000 R:dr och.sist¬
lidet år eu lika summa, motsvarande, vid hvartdera tillfället, i det
närmaste tvenne års behållningar.
Nu vill jag visserligen icke bestrida, att statsverkets ställning
sedan länge, i följd af det finansiela system, som hos oss.biifvit det
Ridande, varit så' beskaffad, att, för undvikande af förhöjd beskatt¬
ning under vissa rubriker, sedan man utan skäl och utan behof efter¬
skänkt eller minskat den på andra, bankovinsten måst i betydlig
män anlitas. Men icke kan jag derföre tillsluta mina ögon för .de be¬
tänkliga tilldragelser, som sålunda timat, och uraktlåta att höja min
röst mot fortsättandet af detta system, att är för år beröfva banken
hela dess behållna vinst. Visserligen är sannt, hvad en värd talare
nyss yttrat, att oaktadt de högst dryga utbetalningar, som Repre¬
sentationen på banken i sednare åren anvisat, hans. förmåga att full¬
göra alla sina förbindelser ändock ej är minsta tvifvel underkastad.
Detta lyckliga förhållande bär likväl sedan länge egt rum och är eu
följd af de kloka åtgärder, beträffande bankens . konsolidering, som,
på sätt här ofvan visats, den förra Representationen, Rikets Stän¬
der. vidtog. Nutiden åter har inslagit en motsatt väg. Sålunda egde
Riksbanken vid 1865 års slut ett kapitalöfverskott å R:dr 30,295,200.
Detta öfverskott hade åter nedgått vid 1869 års
slut till....... ..........„ 28,850,800.
och förthy minskats på denna korta tid med cirka . „ 1,444,400.
Månne ef ett sådant förhållande bör med skäl ådraga. sig bankens
målsmäns uppmärksamhet? Dessutom är denna hank icke blott en
vexelbank med skyldighet, i främsta rummet, att upprätthålla reali¬
sationen. Han har flera andra funktioner än denna, och i samma mån
han konsolideras, hans förmåga ökas, att såsomen storbank, eller en
bank med flera fonder och resurser, verka för och ingripa i de. allmänna
penningeförhållandena., desto mera välgörande blir hans inflytande
på hela landet. Denna hanks hufvudändamål är nemligen icke och
får icke vara. att skörda så stor räntevinst, som omständigheterna
möjligen må medgifva, att således under svåra och. betryckta pen¬
ningtider uppjaga utlåningsräntan till det högsta möjliga och utsuga
näringsidkarne. Tvärtom bör han vara en regulator af räntefoten,
när denna oskäligt vill stegras, och kan blifva det, till oberäknelig
lycka för landet, om Riksdagen låter honom småningom ytterligare
konsolidera sig, så att han slutligen må kunna, i likhet med främ¬
mande störa, så kallade nationalbanker, verksamt uppträda för att
33'2
Deji Ti Mam
hejda clet privata, penningeintressets alltför oförsynta vinstbegär. Af
dessa skäl anser jag det desto heldre vara vår pligt att låta Riks¬
banken få behålla åtminstone en del af dess årliga nettovinst, som
åtskilliga tecken antyda, att den tidpunkt måhända icke är aflägsen,
då sådana anlopp mot Riksbanken skola göras, att han behöfver vara
väl rustad för att dem behörigen emotstå. Jag påyrkar således bi¬
fall till det förslag Herr Agardh med flere framställt i deras reser¬
vation mot Banko-Utskottets förevarande Betänkande, eller att 25
procent af 1869 års vinstmedel må reserveras åt banken, och vilt
slutligen här upprepa de minnesvärda ord den af mig förut omnämn¬
da representanten år 1859 ställde till Ridderskapet och Adeln:
“Låtom oss tänka på framtiden. Den eget' intet annat stöd än vårt
förstånd och våra hjertan. Den är stum ännu, men dess tid kommer att
döma oss“.
Herr Reutersvärd: Det förefaller mig besynnerligt att såsom
Herr Ekman föreslagit, man redan innan bokslutet vore färdigt, eller
åtminstone, behörigen revideradt, skulle till sista öret uttaga banken»
vinst och jag tror icke att enskilda bankbolag gå till väga på det
sättet. Emellertid hoppas jag, att Första Kammaren icke vill be¬
träda en sådan bana. Att jag för min del helst sluter mig till den
åsigt,, som gjort sig gällande inom Andra Kammaren, behöfver jag
icke säga, då jag vid föregående riksdagar ständigt röstat för, att en
del af bankovinsten måtte reserveras för bankens eget behof. Men
under nu varande förhållanden och då den af Kongl. Maj:t före¬
slagna summan verkligen erfordras till fyllande af Statens behof,
ber jag dock få öppet förklara, att, i händelse Första Kammaren bi¬
träder Utskottets förslag, äfven jag gör det, men skulle pluraliteten
inom Kammaren biträda Herr Ekmans med flere» förslag, kommer
jag, och troligen många med mig, att sluta oss till den mening, som
segrat inom Andra Kammaren.
I enlighet med hvad jag nu anfört, anhåller jag om bifall till
Utskottets hemställan.
Friherre af Ugglas: Frågan om bankovinstens användande
förefaller mig vara vid denna Riksdag särdeles enkel, emedan den
beror endast på besvarandet af den frågan: för hvilket ändamål äro
dessa medel mest behöfliga, antingen för Riksbankens eller stats¬
verkets? Att en sådan tillgång kan med fördel användas för stats¬
verket har tydligt framgått af de sednare dagarnes öfverläggningar j
att dessa medel deremot icke behöfvas för Riksbankens konsolidering
framgår deraf att, såsom vi veta. bankens tillgångar utöfver dess
skulder för närvarande uppgå till ungefär 29,000,000 Riksdaler. Jag
antager sålunda, att inom denna Kammare tankarne icke kunna vara
delade derom, att åtminstone större delen af bankovinsten bör an¬
vändas. Frågan inskränker sig då till: huru stor del deraf bör nu
anvisas för fyllandet af Statens behof? Hvad beträffar den me¬
ning, som äfven bär blifvit yttrad, att endast 75 procent af banko¬
vinsten skulle användas, vågar jag lägga den helt och hållet åsido.
Jag vill endast undersöka hvilketdera af de två öfriga beloppen, an¬
Den 22 Mara
333
tingen det af Kong!. Maj:t föreslagna, eller det hvartill bankovinsten
i salfva verket uppgått, bör användas. Åt Kongl. Maj:ts nådiga
.Proposition framgår, att Kongl. Maj:t ansett att hela bankovinsten
borde tagas i anspråk för betäckande af statsbristen. Då beloppet
af denna vinst vid den tid den Kongl. Propositionen afgafs icke var
till siffran känd, antog Kongl. Maj:t beräkningsvis densamma till
1,500,000 K:dr. Nu har denna vinst uppgått till 1,640,000 R:dr, och för
min del är jag visserligen af den mening att det vore klokt att an¬
vända hela detta belopp, men i ovisshet om man kan ernå detta mål
och af fruktan att genom ett sådant yrkande, om det vunne denna
Kammares bifall, äfventyra att vid det slutliga afgörandet erhålla
endast det belopp som Medkammaren beslutat anvisa, vill jag icke
spänna bågen så högt, utan hemställer att Kammaren ville godkänna
Utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(Trefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bi¬
fall till Banko-Utskottets förevarande Utlåtande, dels af Herr Ek¬
man, att Utskottets hemställan måtte bifalla(s med följande förän¬
drade lydelse: “att Riksbankens under år 1869 upplupna vinst,
1642,930 R:dr 94 öre, må anvisas till Riksgäldskontorct för Statens
allmänna behof, att från Riksbanken utbetalas under år 1871 å tider,
som Bankofullmäktige ega bestämma11; och dels slutligen af Herr
Hasselrot, att Kammaren skulle fatta följande beslut: “att 75 pro¬
cent af 1869 års vinstmedel må anvisas för Statens allmänna behof
— och således att af vinstsumman 1,642,930 R:dr 94 öre för år 1869
må anvisas 1,232,198 R:dr 21 öre — och återstående 25 procent re¬
serveras åt banken; samt att den således anvisade summan må un¬
der år 1871 å tider, som Banko-fullmäktige ega bestämma, till Riks-
gäldskontoret öfverlemnas.“
Härefter framställde Herr (Trefven och Talmannen proposition
på bifall till Utlåtandet och, då dervid svarades talrika och starka
fa jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Justerades ett protokollsutdrag rörande Banko-Utskottets Utlå¬
tande N:o 4.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o 31, med
förslå»- till sammanjemkning eller voteringspropositioner i anledning
af Kamrarnes skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor rörande ansla¬
gen under Riks-statens särskilda kufvudtitlar.
Kammaren åtskiljdes kl. 7 e. m.
In fidem
O. Brakel.