400
Den 5 Mars.
Lördagen den 5 Mars 1870.
Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.
Justerades sex protokollsutdrag för den 2 dennes och protokol¬
let för den 23 sistlidne Februari.
Herr Bni mm er: Å Ryttmästaren Möllers .vägnar får jag an¬
hålla, att .Kammaren måtte bevilja honom, som, till följd af hans
hustrus nyligen inträffade död, är i behof af ledighet från riksdags-
göromålen, sådan ledighet under tre veckor, räknade från denna dag.
Uppå gjord proposition beviljade Kammaren Herr von Möller
ledighet från riksdagsgöromålen under tre veckors tid, räknad från
denna dag.
Herr Berg: Jag får vördsamt anhålla att, för vårdande af en¬
skilda angelägenheter, erhålla ledighet från riksdagsgöromålen under
tre veckor, räknade från nästkommande Onsdag.
Denna anhållan bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets den 1 och 2 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 15, i anledning af väckta förslag om ändring
i gällande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges egendom.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 1 och 2 dennes bordlagda
Utlåtande N:o 16, i anledning af väckta motioner om begränsning till
viss tid af de förmånsrätter, som omförmäla® i 17 Kap, 10 och 11 §§
Handels-balken.
Grefve
Den 5 Mars.
401
Grefve Mörner, Oscar: Den ifrågavarande motionen innehål¬
ler tvänne delar, nemligen den ena om den förmånsrätt, som är till¬
erkänd Kronan, kyrkor, allmänna, kassor med flera, för fordringar
hos uppbördsman och föreståndare, och emot Lag-Utskottets afstyr¬
kande Utlåtande angående denna del har jag intet att invända, men
deremot har jag icke kunnat biträda Lag-Utskottets åtgärd att af¬
styrka bifall till äfven den andra delen af motionen, som afser be¬
stämmande af någon viss tid, hvarinom, sedan en person upphört att
innehafva eu förmyndarebefattning, det åligger den fordne pupillen
att för sina medel fordra redo och räkning, vid äfventyr att den i
lag för förmyndaremedel stadgade förmånsrätt annars försvunnen.
Efter den förändring af förmånsrätterna, som sednast egt rum, qvar-
står dock omyndigs rätt till betalning hos förmyndare framför dennes
oprioriterade fordringsegare, och detta synes mig riktigt, men jag kan
ej^finna att man derföre skall behöfva bevilja myndiga personer för¬
månsrätt under _ en möjligen lång tidrymd. Personer, som upphöra
att vara omyndiga, bry sig stundom icke om att af förmyndarne be¬
gära redovisning, och då vi hafva prejudikat af Högsta Domstolen
att, om förmyndaren flera år derefter gör konkurs och hans förut¬
varande myndling gör anspråk på att med förmånsrätt utbekomma sin
då ännu hos förmyndaren innestående fordran, sådan förmånsrätt be¬
viljas, anser jag det af motionären föreslagna stadgande icke utan
skal hafva blifvit ifrågasatt. Man inlåter sig i affärer med en per¬
son, om hvilken man vet att han ej är förmyndare, men många åi
derefter, då denne person gör konkurs, får man helt oförväntadt er¬
fara, att en fordringsegare finnes, som för sin fordran har förmånsrätt,
derföre att denna fordran utgör förmyndaremedel, som ännu ej blifvit
redovisade. Jag frågar,_ kan detta vara rätt? Skulle jag döma af
Kammarens beslut vid sistlidne riksdag, då fråga var om förmånsrätt
för kommunalutskylder, tror jag att Kammaren skulle vara benägen
anse en sådan lagstiftning felaktig. Man afslog då förslaget om för¬
månsrätt för nämnda slags utskylder just på den grund, att man icke
ville öka antalet af de 'så kallade tysta förmånsrätterna, och nu vill
man bibehålla äfven det uppenbara'missbruket af en sådan tyst för¬
månsrätt. De skäl Lag-Utskottet i Betänkandet anfört äro af ingen
vigt. Utskottet åberopar, att Riksdagen till Kongl. Maj:t måtte låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag om vården af
omyndigs egendom. Nu frågas, hvad hör detta hit? Om Kongl. Maj:t
upptager framställningen och låter utarbeta ett lagförslag i angifven
syftning, så har detta förslag en lång bana att genomlöpa, innan det
blir lag, och åtminstone under tiden kommer detta tillstånd, att en
myndig person eger en tyst förmånsrätt, att fortfara, oafsedt att för¬
slaget verkligen icke afser en ändring i Handelsbalken utan blott af
mig till gagnet betviflade förordnanden angående förvaltningen af
omyndiges medel. Helt nyss har i den trakt, der jag är bosatt, en
person fått sig förmånsrätt tillerkänd för en större fordran uti en
annan persons konkurs, hvilken sistnämnda person redan för fem eller
sex år sedan afträdde det förmynderskap han innehaft för den först¬
nämnda. Jag är icke i tillfälle att nu formulera något bestämdt för-
Riksd. Pro t. 1 Afd. 1 Band. 26
402
Den 5 Mars.
slag, men anser att Lag-Utskottet Bort med ett sådant framkomma,
och då jag har anledning antaga, att äfven inom Andra Kammaren
skall väckas fråga om återsändande till Lag-Utskottet af ifråga¬
varande ärende, yrkar jag att denna Kammare måtte besluta, att Herr
Walbergs motion, för så vidt den afser ändring i föreskriften om för¬
månsrätt för omyndigs fordran, till Lag-Utskottet återremitteras.
Herr Berg: Jag skulle visserligen kunnat inskränka mig till
att instämma i hvad den siste värde talaren yttrat, men då han der¬
vid icke nämnt eu sak, som jag äfven anser vara särdeles vigtig, ber
jag att få tillägga att jag tror, att den tysta förmånsrätten skall
menligt inverka på inteckningars värde och, då man vet huru svårt
det är att få belåna inteckningar, får jag med detta ytterligare skäl
begära att motionen måtte till Lag-Utskottet återremitteras.
Herr von Gegerfelt: Jag skall med några ord besvara de emot
Utskottets Betänkande framställda anmärkningar. Villigt medgifves, att
under den tid då omyndig för dess hos förmyndare innestående medel
kunde hafva förmånsrätt framför intecknade fordringar, göda skål fun¬
nits till nu ifrågaställda lagförändring, men numera, då sådant icke kan
ske, synes fråga® vara af ringa vigt. Deremot bör ej förbises att en
förändring i den af motionären angifna syftning har sina störa olä¬
genheter. Hvar och en känner i hvilket förhållande en omyndig står
till sin förmyndare, synnerligen om denne sistnämnde är fäder, eller
moder, och att den omyndige i det längsta vill undandraga sig att
genom väckande af rättegång utfå medel, som hos förmyndaren kunna
vara innestående. Skulle det nu ej vara hårdt, om den nyss myndig-
blifne, genom försummelse att ej genast utkräfva sin rätt, skulle gå
miste om hvad han eger? På Kongl. Maj:ts pröfning är för närva¬
rande beroende en af Riksdagen aflåten skrifvelse, hvarigenom mera
för myndlingar betryggande föreskrifter rörande förvaltning af deras
medel påkallats och en förändring i motsatt riktning torde åtminstone
nu icke vara lämplig. Jag känner icke met än ett enda prejudikat
af sådant innehåll, som Grefve Mörner omförmält; och får jag, med
anledning af hvad jag sålunda andragit, yrka att Kammaren måtte
till Lag-Utskottets ifrågavarande Betänkande lemna bitall.
Grefve Mörner, Oscar: Den siste talaren har yttrat, att under den
långa tid, som förflöt, innan den förmånsrätt, som tillkommer omyn¬
dig för hos förmyndare innestående medel, flyttades efter intecknin¬
gar, någon klagan ej hördes deröfver, att tiden,. under hvilken för¬
månsrätten för omyndigs medel finge fortfara, ej blifvit begränsad.
Detta må vara, men faller sig också helt naturligt. Huru ofta får
icke en mindre sak stå tillbaka för en "större af än mera vigt, och
den om inteckningars framflyttande var så af behofvet påkallad och
så allmänt önskad, att man förbisåg hvad vidare kunde behöfva stad¬
gas. Vidare talade Herr Gegerfelt om den omyndiges känslosamhet,
och det der kan visserligen vara godt och väl, men kan jag väl ega
rättighet utöfva ädelmod på en annans bekostnad, och, om jag vet
att, derest jag dröjer med utkräfvandet af min fordran, det sannolikt
Den 5 Mars.
403
icke blifver jag utan andra, som deraf blifva lidande, är ädelmodet
och grannlagenheten icke att mycket uppskatta, och långt ifrån att
uppmuntra sådant, bör det i möjligaste mån förhindras. Fortfarande
vidhåller jag mitt yrkande om återremiss.
Herr Berg: Jag instämmer åter i hvad den siste talaren sagt
och vill endast tillägga, att just det skäl Herr von Gegerfelt andragit så¬
som stöd för sitt yrkande om bifall till Lag-Utskottets Betänkande,
nemligen att ej störa ett godt förhållande mellan en far och förmyn¬
dare och dess myndlingar, synes mig tala för att det bör återremit¬
teras, ty om en far och förmyndare ej vill göra rätt utan att andras
rätt kränkes, bör heldre det goda förhållandet störas. Han yttrade
äfven, att den omyndig tillkommande förmånsrätt ej hade inverkan
på inteckningar. Jag vet väl, att denna förmånsrätt ej inverkar på
de inteckningar som tillkommit före förmynderskapet, men att det
deremot har inflytande på dem som derefter blifvit meddelade. Jag
yrkar fortfarande återremiss.
Herr von Gegerfelt: Jag har endast begärt ordet för att i
anledning af den siste talarens yttrande upplysa att, enligt Kongl
Förordningen den=8 Oktober 1861, kan intecknad fordran icke i något
fall komma att stå efter fordran, som omyndig person kan ega hos
sin förmyndare.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, samt Herr Grefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Lag-Utskottets förevarande Utlåtande och dels återremiss deraf, fram¬
ställde Herr Grefven och Talmannen först proposition på bifall till
Utlåtandet, hvarvid svarades många nej, blandade med ja, och seder¬
mera proposition på återremiss deraf, då svaren utföllo med många
Ja blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Herr von Gegerfelt begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs en så lydande voterings¬
proposition:
Hen, som bifaller Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16, röstar
' . . ja;
Den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, återförvisar Kammaren detta Utlåtande.
Omröstningen företogs, och befunnos vid dess slut rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 30;
Nej — 42.
404
Den 7 Mars, f. m.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets den 1 och 2 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 17, i anledning af väckt motion om ändring
af 3 kap. 5 och 7 §§ Ärfdabalken.
Anmäldes och bordlädes Andra Kammarens protokollsutdrag N:o
119, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Tillfälliga Ut¬
skotts Utlåtande N:o 2, i anledning af Herr Åke Anderssons motion
N:o 62, om rättighet för rusthållare vid de indelta kavalleriregemen¬
tena att. under vissa vilkor begagna nummerhästen till måttligt
arbete.
Kammaren åtskiljdes kl. 13 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Måndagen den 7 Mars 1870.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades ett protokollsutdrag för den 5 dennes och protokollet
för den 26 sistlidne Februari.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 1 och 2 dennes bordlagda
Utlåtande N:o 19, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående anslag till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader, dels
enskilde motionärers framställningar i fråga om stambanornas spår¬
vidd och anläggningssätt samt angående understöd eller räntegaranti
för ifrågasatta jern vägsanläggningar.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Grefve Mörner, Carl Göran: Uti femte punkten af föreva-