Den 30 Mar».
3
Onsdagen den 30 Mars.
Kl. 10 f. m.
§ I-
Justerades protokollen för den 21, 22 och 23 i denna månad.
§ 2.
Föredrogs Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande
N:o 3 (i samlingen N:o 13), i anledning af en utaf Herr J. Mankellväckt
motion, N:o 101, angående religionsundervisningens skiljande från folk¬
skolelärarebefattningen och öfvertagande af presterskapet.
Ordet lemnades åt
Herr Manke 11: Då jag efter moget öfvervägande beslöt väcka
föreliggande motion, insåg jag å ena sidan fullkomligt den djupa betydel¬
sen af den genomgripande reform, som med densamma åsyftades, och måste
således vara beredd att med mycken ihärdighet och med användande af
alla krafter verka för dess genomförande; men å andra sidan motsåg jag
äfven ganska väl det skarpa motstånd, som från många håll skulle uppstå
emot densamma, och att den följaktligen icke kunde vinna framgång, an¬
nat än steg för steg tillkämpad. Således gjorde jag mig icke förhoppning
om hvarken hastig eller omfattande framgång; och skulle jag ändock i
detta hänseende hafva haft några illusioner, så skulle dessa helt och hållet
försvunnit vid åsynen af det Tillfälliga Utskotts sammansättning, som
skulle behandla motionen. Emellertid trodde jag dock, att Utskottet åt¬
minstone skulle från sin synpunkt försöka utreda alla de praktiska svå¬
righeter, som talade emot reformens genomförande. Men äfven denna
min förhoppning har, genom det nog knapphändiga sätt, hvarpå Utskottet
behandlat motionen, blifvit sviken. Emellertid är jag tacksam för den
behandling, som kommit motionen till del, och som åtminstone kan ut¬
göra en uppslagsända till diskussion.
Utskottet börjar med den anmärkningen, “att motionären, dels för
sina statistiska beräkningar angående det antal barn som undervisats i de
särskilda läroämnena, dels för stadgande af sina åsigter angående det
otillfredsställande i undervisningen, icke haft tillfälle rådfråga de sednaste,
för åren 1867 och 1868 afgifna berättelserna, utan de näst föregående,
hvadan, och då i båda de af motionären anförda förhållanden inspektö¬
rernas omdömen och statistiska uppgifter i de sista berättelserna ådaga¬
lägga betydligt framåtskridande inom folkskolan, Utskottet redan uti denna
omständighet finner ett vittnesbörd emot behöfligheten af den ifrågaställda
4
Den 30 Mars.
förändringen.“ Det är mycket riktigt att jag icke hade tillgång till de
sista berättelserna, när jag uppsatte motionen; men jag har likväl sedan
skafiat mig del af desamma, och jag vill icke neka att något, om än
obetydligt, framåtskridande ger sig tillkänna i desamma, dock icke i en
sådan grad, att det kan motverka min öfvertygelse om reformens nödvän¬
dighet. Låtom oss se dessa siffror, som skulle bevisa att reformen icke
vore nödig. Det visar sig då, att antalet skolbarn, som vid inspektions-
tillfället var närvarande, utgjordes år 1866 af 197,320, hvilket antal år
1869 hade stigit till 199,410. Bland dessa hade undervisats:
år 1866. år 1869.
i innanläsning och stafning................ 170,051. 170,860.
„ skrifning........ 167,223. 188,578.
„ biblisk historia...................... 166,308. 173,293.
„ katekes..........• ■.............. 159,642. 167,622.
,, räkning.......................... 135,575. 162,524.
„ historia och geografi................... 54,195. 70,085.
„ naturlära......................... 40,353. 59,161.
„ öfning i språkets användande............. 35,189. 58,620.
„ geometri och linearteckning............... 10,518. 20,778.
„ sång............................ 96,000. 110,739.
„ gymnastik och vapenföring . ,............. 50,000. 70,657.
„ trädgårdsskötsel..................... 10,000. 13,936.
Det är således, efter hvad dessa sifiror utvisa, onekligt, att ett något
större antal barn på sednare tiden besökt folkskolorna, äfvensom att ett
något större utrymme beredts för de verldsliga eller medborgerliga läroäm¬
nena, dock icke mer, än att från 1866 till 1869 antalet ökats af dem som er¬
hållit undervisning i räkning från 2h till %, i historia och geografi från
'/« till l/3, i naturlära och språkets användning från Va till '/«, samt i
geometri och linearteckning från Vw till något öfver Viordel, allt i förhål¬
lande till hela antalet skolbarn hvardera året. Det framåtskridande, som
gjorts i afseende på undervisningen i de medborgerliga ämnena, har så¬
ledes varit ganska ringa, om man endast ser på antalet barn som af
denna undervisning kommit i åtnjutande. Emellertid äro dessa siffror icke
på långt när tillräckliga att utvisa ofullständigheten af undervisnin¬
gen i öfriga delar. Det står qvar lika mycket som förr, att af samtliga
i skolåldern befintliga barn blott en tredjedel varit närvarande vid inspek-
tionstillfällena, och om äfven en annan tredjedel tillhört småskolorna, så
måste dock den öfriga tredjedelen (de i folkskolorna ej inskrifna) icke alls
hafva kommit i åtnjutande af undervisning, hvarken i medborgerliga eller
i religiösa läroämnen. Således måste man egentligen halfvera ofvannämnda
bråk för att erhålla deras rätta betydelse. Men de få ännu mindre vigt,
när man ihågkommer den korta tid, hvarunder barnen i allmänhet erhålla
undervisningen. Utskottet har nemligen icke motsagt den i motionen gjorda
beräkningen, att, under den tid af sju år, som skolåldern varat, hvarje
barn tillsammans knappast ett helt år besökt skolan, om man samman¬
räknar skoldagarnes antal, äfvensom att blott halfva tiden användts för
undervisningen i medborgerliga ämnen, under det att den återstående hälf¬
ten användts för de religiösa ämnena. Ännu mindre har Utskottet mot¬
sagt den anmärkningen, att beskaffenheten såväl som måttet af den kun-
Den 30 Mars.
5
skap, som meddelats i de medborgerliga ämnena, varit ganska ringa och
underhaltig. Det synes mig således, som om de af Utskottet åberopade
siffrorna icke alls skulle bevisa något emot behöfligheten af den utaf mig
föreslagna reformen. . .....
Utskottet säger vidare: “hvad i öfrig! vidkommer anmärkningen, att
religionsundervisningen upptager för mycken tid i folkskolorna, vill Ut¬
skottet, som icke anser sig böra i fråga härom afgifva vidare yttrande, än
att en skola för folket väl alltid måste bibehålla religionsundervisningen
såsom hufvudämne, endast anmärka att, då motionärens förslag att “filt
religionsundervisningen en dag i veckan anslåsw maste ur pedagogisk syn-
punkt aktas olämpligt, den af motionären föreslagna utvägen eller religions¬
undervisningens öfvertagande af presterskapet ingalunda kan anses befordra
det af motionären afsedda mål eller större utrymme för de öfriga läio-
ämnena“. Hvad den första delen af detta yttrande beträffar, medgifver
iag sanningen deraf, att religionsundervisningen bör vara hufvudämne i eu
skola för folket, och den, som med uppmärksamhet genomläst mm motion,
måste hafva insett att jag icke velat åstadkomma någon förminskning i
detta afseende utan tvärtom en ganska väsendtlig förbättring; men någon
sorts begränsning måste väl finnas äfven för detta ämne, ty folkskolorna
äro dock icke religionsskolor utan medborgerliga skolor. Erkänner man
behöfligheten af en sådan begränsning, så måste man angifva den i något slags
mått af tid eller annat; och jag har härvid, hållit mig till den bestäm¬
melse, som gjordes af folkskoleinspektörerna vid ett möte dem emellan for
några år sedan, att omkring sex timmar i veckan skulle anslås till reli¬
gionsundervisningen, hvilket, under antagande att läsningen i mec.eltal på-
e-år sex timmar dagligen, är detsamma som jag föreslagit. Detta, öfver-
ensstämmer äfven med praktiken inom Stockholms folkskolor, der religions¬
undervisningen upptager en sjettedel af tiden. Emellertid vill jag gerna
för min del medgifva, att denna begränsning icke från början bor eller
kan vara så sträng, och skulle jag icke hafva något emot att tiden for
de religiösa ämnena något utsträcktes, blott att undervisningen deri otver-
toges af pr ester skåpet. Hvad vidare beträffar Utskottets påstående, att
denna utväg ické skulle befordra det afsedda målet eller större utrymme
för de öfriga läroämnena, så har icke heller jag ansett att detta mål
skulle genom nämnda utväg befordras, utan på helt annat sätt; men hvad
jag deremot åsyftade, var en förbättrad religionsundervisning, och att. så¬
dan skulle vinnas genom den af mig föreslagna utvägen, torde val icke
kunna förnekas. , , ,
Utskottet fortsätter: “beträffande anmärkningen om. det bnstlalliga
sätt, hvarpå religionsundervisningen, enligt motionärens förmenande, lärer
skola bedrifvas, torde Utskottet icke sakna skäl för antagandet, att den
nyorganiserade seminarii-inrättningen, som just afser bildandet af skickliga
lärare så väl i religion som i öfriga läroämnen, skall, i den mån åtskil¬
liga mindre dugliga lärare af gamla stammen afgå och lemna rum för nya,
sa småningom afhjelpa befintliga brister vid undervisningen i folkskolorna
Här äro två punkter att bemärka: Utskottet förnekar icke det bristfälliga
sätt, hvarpå undervisningen i religion bedrifves, ehuru det använder frasen:
“efter motionärens förmenande;* ty då Utskottet icke motsätter sig detta
mitt förmenande, så måste man antaga att Utskottet gillar detsamma.
S
6
Den 30 Mars.
Skulle dock något tvifvel på riktigheten deraf hos eu eller annan före¬
finnas, så vill jag sedermera till stöd derför uppläsa ett yttrande af eu
folkskoleinspektör, som ganska vidlyftigt och omsorgsfullt behandlar
denna sak.
Hvad beträffar den andra punkten, eller att seminariernas nyligen
skedda ombildning skulle för folkskolelärarne öka möjligheten att under¬
visa både i medborgerliga och religiösa ämnen, så kan jag för min del
icke hysa en dylik förhoppning. Het är och blir omöjligt för en skollärare,
hur skicklig som helst, att undervisa i eu mängd medborgerliga ämnen
och tillika i de religiösa, ty dertill fordras så olikartad förmåga, att jag
icke tror den kunna vinnas genom seminariernas ändrande. Jag vill för¬
öfrigt icke här framkasta den från åtskilliga håll gjorda beskyllningen, att
denna förändring skulle åsyfta befrämjandet af den pietistiska riktningen,
som väl ä många ställen blifvit inslagen, men hvilken jag hoppas dock
icke ligger i institutionens beskaffenhet, utan hos de personer, som för
tillfället handhafva densamma.
Vidare säger Utskottet: “Angående åter frågan om lämpligheten och
möjligheten för presterskapet att öfvertaga religionsundervisningen i folk¬
skolan äfvensom om presterskapets rätta ställning till folkskolan i detta
afseende, tillåter sig Utskottet åberopa det af Kyrkolags-Utskottet vid
1868 års Kyrkomöte afgifna och af Mötet godkända yttrande i anledning
af eu i detta syfte väckt fråga, hvilken likväl då ställdes i sammanhang
med förslag om presterskapets befriande från verldsliga göromål. "
Ja, jag tillåter mig först, med afseende på den auktoritet som här
åberopas, anmärka, att det synes mig vara just detsamma som att “sätta
bocken till trädgårdsmästare “, när man såsom auktoritet i afseende på den
föreslagna reformen åberopar Kyrkolags-Utskottets yttrande vid 1868 års
Kyrkomöte, eller Kyrkomötets med anledning deraf fattade beslut; ty att
ett sådant alltid skall blifva i rak motsats mot tidsandan kan man på
förhand antaga för gifvet, och således betyder Kyrkomötets auktoritet alls
ingenting. Det åberopade yttrandet lyder emellertid sålunda:
“Hvad vidkommer förslaget, att presterskapet skulle öfvertaga den
egentliga religionsundervisningen i folkskolorna, så lärer det, oafsedt de
praktiska svårigheterna, hvilka inom vidsträckta och folkrika församlingar
antaga karakteren åt omöjlighet, icke kunna undfalla uppmärksamheten,
att _ kristendomsundervisningen i folkskolorna är och måste vara ett så
vigtigt läroämne, att presten, om han finge sig ålagd hela denna under¬
visning, skulle blifva en egentlig folkskolelärare “.
Här är åtskilligt att lägga märke till. För det första är detta enda
gången Utskottet berör de praktiska svårigheter, som sätta sig emot re¬
formens genomförande, och det är just dessa svårigheter som jag önskade
att Utskottet något omständligare behandlat, så att man deraf kunnat se,
om de varit så alldeles oöfvervinneliga. Jag vill dock, med ledning af
hvad jag samtalsvis bort från enskilda håll, upptaga frågan och se till, huru
det förhåller sig med dessa svårigheter.
Man säger att presternas antal är för litet, och att de således icke
skulle hinna till för att egna sig åt barnaundervis ningen. Jag medgifver
att det möjligen så kan blifva i framtiden, när folkskolornas antal ökats,
men för närvarande synes deras antal icke vara för ringa, åtminstone i
Den 30 Mars.
7
medeltal öfver hela riket, och ber jag i detta hänseende få anföra följande
siffror.
År 1865 utgjorde antalet pastorater i riket 1,289 och då tunnos:
2,306 kyrkosocknar.
105 stadsförsamlingar,
99 kapeller.
och 82 slotts-, bruks- och fångförsamlingar etc.,
Summa 2,592 församlingar,
eller dubbelt så många som pastoraternas antal. År 1860 funnos i riket
2,645 prester, således öfver 2 i hvarje pastorat. De fasta folkskolornas
antal var för tre år sedan 2,174 och de flyttbaras, hvilkas antal dock
minskas i den mån de fasta ökas, 1,251. År 1869 funnos 2,172 fasta
folkskolor och 1,161 flyttbara, samt behöfdes ytterligare 391 nya fasta.
Antalet småskolor utgjorde samma år 3,389 och behöfdes 843 nya. Be-
traktar man dessa siffror måste man erkänna, att åtminstone på de fle¬
sta ställen presternas antal synes vara tillräckligt, och på åtskilliga stäl¬
len torde en prest kunna räcka till för två skolor, åtminstone i mycket
små socknar der distanserna icke äro stora. Jag vill icke neka att i några
församlingar finnas 3 till 4 folkskolor, och der vore det således en ren
omöjlighet för presten att lemna undervisning en dag i veckan på hvarje
ställe; dock är jag fullkomligt öfvertygad att der detta undantagsvis
och jag lägger accent på undantagsvis — är förhållandet, man med eu
god vilja skulle kunna uttänka utvägar, som för presten gjorde möjligt att
åtaga sig religionsundervisningen. Jag har hört många förslag i den vägen
och jag har äfven sjelf tänkt öfver ämnet. Det bästa synes vara, att i
sådana större församlingar barnen delades i rotar, som vissa tider af året
gingo till presten för att erhålla religionsundervisning; och man skulle då
söka lämpa tiden så, att barnen turvis erhölle nödigt mått af denna
undervisning. Yi veta att redan nu måste barnen ofta gå långa vägar till
folkskolorna. Deruti att den medborgerliga undervisningen under någon
del af året afbröts, torde ingen stor våda ligga. På de flesta ställen torde
emellertid utstånden icke vara så stora, att ej presten sjelf skulle kunna
besöka en eller två skolor. Emellertid torde åtskilliga delar af landet
finnas, der detta likväl icke skulle låta sig gorå, såsom i Norrland och i
andra mycket glest befolkade orter, men der finge man vidtaga särskilda
åtgärder
Vidare säger man, att presterna icke hafva tid att meddela religions¬
undervisning i skolorna. Detta påstående synes mig med afseende på sin
inre halt vara alldeles otillfredsställande. Jag kan svårligen tänka mig
att presterna skulle hafva något vigtigare eller för sitt kall angelägnare
att sköta, än att i barnahjertat inplanta religionens läror och detta så
tidigt, att detsamma ännu icke hunnit blifva förstördt genom den dåliga
undervisningen i folkskolorna; och skulle de icke hafva tid härtill, så
måste man skaffa dem, emedan detta är hufvudsaken af deras åliggande.
Jag vill nu icke ingå i någon granskning af hvad de skulle hafva att
göra som vore vigtigare, ehuru det vore lätt att göra en liten utredning
i detta hänseende, men jag tror att en god vilja skulle kunna få tiden
att räcka till både för det ena och för det andra. Vid remissen af min
8
Den 30 Mars.
motion medsände Herr Ehrenborg eu opinionsyttring från åtskilliga pia¬
ster, som anköllo att blifva befriade från de verldsliga bestyren, och
man kunde ju genom att medgifva en sådan befrielse skaffa dem mera
tid för andliga bestyr. Emellertid tror jag att flertalet prester icke äro
' angelägna att blifva befriade från sina verldsliga bestyr, utan se rätt
gerna att de få bibehålla det inflytande, som de genom dessa bestyr
kunna utöfva öfver sina församlingar.
Utskottet säger slutligen:
Hvad pi estens ställning i afseende på folkskolan kan och bör vara,
är redan genom lag stadgadt. Presterskapet, säger nemligen Folkskole¬
stadgans 10 §, “utöfve sorgfällig uppsigt i synnerhet öfver religionsunder¬
visningen i folkskolorna. Församlingens lärare skola flitigt, och så ofta
deras ofriga embetsåligganden medgifva, sig infinna, efterhöra och under-
söka huru detta skolans vigtigaste kunskapsämne af skolläraren bibringas,
gifva honom, der det tarfvas, upplysningar och råd, samt sjelfve genom
undervisning, förklaring och tillämpning göra de heliga lärorna lefvande
i barnasinnet.« Dermed har, i Utskottets tanke, den rätta gränsen
blifvit uppdragen emellan prestens och folkskolelärarens åligganden i af¬
seende på religionsundervisningen i folkskolan, och tillfälle öppnats för
den nitiske pimsten att äfven inom detta område verka välsignelserikt för
det uppväxande slägtet.
Ja, mine Herrar, det vore verkligen väl om åtminstone denna para¬
graf af folkskolestadgan efterföljdes. Men kan man verkligen anse att
presten i detta hänseende uppfyller sitt åliggande mot folkskolorna? Denna
*r:o’a-J'r0r man. Aesta ställen måste besvara med nej, ehuru jag
medgifver, att aktningsvärda undantag finnas. Såsom ett exempel på den
likgiltighet, hvarmed denna sak på åtskilliga ställen betraktas, vill jag
meddela en upplysning, som jag från sakkunnig person erhållit. I en af
rikets största städer bereddes för några år sedan tillfälle för presterna
att två. gånger i veckan med två timmar hvarje gång frivilligt lemna un¬
dervisning i religion, hvilken undervisning de enligt folkskolestadgan borde
? var följden? Jo, att sedan dess har ingen enda prest
inställt sig på de bestämda tiderna, hvadan detta medgifvande befunnits
vara utan all verkan.
lör dem, som möjligen skulle kunna tycka att jag i mina fordringar med
afseende på denna reform gatt för långt, ber jag få omnämna, att Riks-
pagen sjelf tagit ett initiativ, som är ganska anmärkningsvärd^ nemligen
i ii äga om barn, som tillhöra främmande religionssekter.
... Sjunde paragrafen i det af Riksdagen antagna och hos Regeringen
till afgörande hvilande förslag till dissenterlag stadgar nemligen följande:
“1 afseende å folkundervisningen skola främmande trosförvandter och
deias barn vara underkastade derom gällande stadgar och anses tillhöra
det skoldistrikt, inom hvilket de äro boende. Barn, som — enligt be¬
stämmelser i andra paragrafer —. icke skall uppfostras i evangeliskt-
lutiieiska läran, må på framställning af vederbörande målsman fritagas
från undervisning deri såväl i folkskola som i elementarläroverk; dock
åligger vid den förra skolstyrelsen och vid den sednare rektor tillse, att
sådant barn, genom målsmans försorg erhåller tillbörlig religionsundervis¬
ning. Försummar målsman, oaktadt af skolstyrelse eller rektor erhållen
Den 30 Mars.
9
påminnelse, sin skyldighet härutinnan, skall barnet deltaga i den reli¬
gionsundervisning, som i folkskolan eller vid elementarläroverk med¬
delas. “
Hvad innebär detta, mine Herrar? Jo, att barnen skola undervisas
i religion af presten i det samfund, till hvilket de höra. I denna detalj
har således Riksdagen för sin del beslutat eu sådan anordning, som jag
i min motion föreslagit att blifva allmänt vidtagen.
Såsom jag redan i början hade äran nämna, gjorde jag mig icke
räkning på någon hastig eller omfattande framgång åt min motion, men
jag framställde den likväl i sitt nuvarande skick, emedan jag ville att
tanken skulle framkomma ren och klar och att man skulle se den ytter¬
sta sidan af hvad jag ville. Emellertid vore jag för närvarande ganska
belåten äfven med ett mindre medgifvande i detta hänseende, och jag
har i den reservation eller det amendement, som en ledamot af Utskot¬
tet, Herr Hedin, afgifvit, trott mig finna ett minimum af de fordringar,
på hvilka jag skulle kunna ingå, 'hvarföre jag får förklara, att äfven jag
ansluter mig till nämnda reservation och, med förbigående af mina egna
fordringar, yrkar bifall till densamma.
Äfven anhåller jag att få ställa några ord till de Herrar ledamöter
af Andra Kammaren, som representera allmogen, d. v. s. den samhälls¬
klass, som denna reform närmast rör. Man säger att denna klass är
likgiltig för reformen, men jag kan aldrig föreställa mig att detta kan
vara förhållandet i afseende å en fråga, som så nära rör deras barns
framtida väl. Mine Herrar, jag behöfver icke erinra eder, att kunskap är
oberoende. Blott genom ökadt vetande kunna de fattigare klasserna höja
sig till de klasser, som representera bildningen. Kunskap är bröd. Endast
om edra barn få lära sådant, af hvilket de i det praktiska lifvet hafva
nytta, kunna de påräkna att få sina lefnadsvilkor något förbättrade, ty
de hafva då lättare att skaffa sig sitt timliga uppehälle.
Ytterligare ber jag få anmärka, att jag på det bestämdaste proteste¬
rar mot en sådan tydning af min motion, att den skulle vilja göra in¬
trång i den vigtiga religionsundervisningen. Jag är sjelf alltför djupt
religiös för att vilja misstänkas föreslå något, som leder derhän. Min
tanke är, att om religionsundervisningen äfven något makar åt sig för de
medborgerliga läroämnena, den likväl, på sätt jag föreslagit, skall blifva
bättre än den för närvarande är just derigenom, att presten ensam får
besörja densamma och handleda ungdomen från den ålder, då den först
börjar kunna fatta denna undervisning, tills den slutat den med första
nattvardsgången.
Slutligen ber jag få erinra, att blott genom en högre odling och ut¬
vidgad bildning kan en till sitt innevånaretal svag nation i längden
motstå de starka och mäktiga nationer, som å flera sidor omgifva den;
blott genom att i qvalitet vara starkare kunna vi försvara oss mot qvan-
titativt öfverlägsna fiender. Ser man frågan ur denna högsta synpunkt
och tillika inser, att icke någon annan utväg finnes att vinna målet än
att utvidga folkundervisningen, så skall man icke länge motsätta sig
den föreslagna reformen utan snart gifva den sitt bifall.
10
Den 30 Mars.
Herr. Witt: Motionären har såväl i motiveringen till sin motion
som ock i början åt sitt anförande i dag såsom bevis för folkskolans nu¬
varande klena ståndpunkt anfört att, enär antalet af de vid folkskole¬
inspektionerna i riket närvarande skolbarnen, hvilka år 1866 uppgingo till
H'7,000, under år 1868 ej stigit till mer än 199,000, sådant skulle bevisa,
huru ringa framsteg folkskoleväsendet under dessa tvänne år gjort. Men
jag ber härvid få fästa uppmärksamheten derå, att icke blott de barn,
hvilka infinna sig vid folkskoleinspektionerna, äro de hvilka begagna sig
åt folkskolans undervisning, utan att en mängd vid inspektionstilltället
frånvarande under årets lopp längre eller kortare tid besökt skolorna.
Hå t. ex. inspektionerna i ambulatoriska skolor kunna verkställas för blott
en rote i sender, så är det tydligt att, då barnen äro fördelade i t. ex.
f till o rotar, endast eu viss del af dem kunna infinna sig vid hvarje
inspektion. Likaså är att märka, att de små barnen vanligen endast in¬
finna sig vid inspektionerna under sommaren, hvaremot de under vintern
otta äro frånvarande både från skolan och de inspektioner som under
denna årstid förekomma. Deraf att de icke varit närvarande vid inspek¬
tionen, får man således icke draga den slutsats att de äro alldeles främ¬
mande för undervisningen. I allmänhet kan jag af erfarenhet vitsorda,
att skolbesöken i någon mån tilltaga. På åtskilliga ställen, hvarest jag
verkställt tillfälliga inspektioner, har jag haft glädjen att finna skolorna
talrikt uppfyllda al barn. På andra ställen åter, dä min ankomst på för¬
hand blifvit tillkännagifven, har tilloppet af skolbarn varit ännu större,
hvaraf följden blifvit att jag till och med nödgats låta den ena afdelnin-
gen aflägsna sig, medan förhöret med de öfriga pågått. Om det nu verk¬
ligen förhölle sig så, som den värde motionären uppgifver, att en tredje¬
del af de barn, som befinna sig i skolåldern, hvarken komma i åtnjutande
af religiös eller medborgerlig bildning, så inser jag ej huru detta förhål¬
lande skall kunna ändras derigenom, att en del af undervisningen, den
religiösa nemligen, Överflyttad es på presterskapet, eller att denna åtgärd
skulle komma att utöfva något väsendtligt inflytande i den riktning, att
skolorna hädanefter flitigare skulle besökas af ett större antal barn. Mo¬
tionären finner en ganska ringa tillväxt i antalet af dem, som vid in-
spektionstillfällena 1866 och 1868 ådagalagts hafva erhållit undervisning
i de olika läroämnena. För min del finner jag en tillväxt ifrån 10,000
till 20,000 eller ifrån 38,000 till 52,000 o. s. v. ej sä obetydlig. Men,
säger motionären ytterligare, det är icke endast dessa sifferuppgifter, utan
äfven måttet och beskaffenheten af den meddelade undervisningen, som
höra tagas till ledning för omdömet om folkskolans tillstånd. Just i detta
hänseende torde folkskoleinspektörernas berättelser, derest dessa med opar¬
tisk blick läsas, framställa glädjande bevis derpå, att stora framsteg såväl
i afseende å de profana ämnena som ock i religionsundervisningen under
sednare åren egt ruin. Jag minnes särskild!, att motionären uti inled¬
ningen till sin motion påslår, att bibelläsningen vid våra folkskolor på ett
så själsdödande sätt skulle bedrifvas, att dervid endast vers efter vers,
kapitel etter kapitel genomläses, utan att dervid någon förklaring af lära¬
ren skulle ifrågakomma. Jag får härvid intyga att, ehuru jag verkställt
inspektioner vid 136 småskolor, 36 ambulatoriska och 154 fasta skolor,
jag endast på ett eller ett par ställen funnit anledning till klagomål i
Den 30 Mars.
I 1
detta afseende. Eljest tillgår det vanligen så, att bibelläsningen står i det
närmaste samband med andaktsstunderna i skolan, hvarvid en afdelning
af tio till fjorton verser uppläsas i den mån de kunna bilda ett helt tor
sig, hvarefter läraren genomgår och förklarar den ena versen efter den
andra samt framställer de frågor och tillämpande formaningar, som åt
barnen kunna fattas och till hvilka texten kan gifva anledning,
motionären vidare antyder, att det hädanefter torde vara omöjligt or
folkskoleläraren att göra sig mera hemmastadd på den religiösa undervis¬
ningens område, enär så många andra undervisningsämnen taga hans tid
och krafter i anspråk, så kan det visserligen å ena sidan medgifvas att
någon svårighet härvid möter, men å andra sidan måste man icke he er
förbise den vinst för religionsundervisningen, som måste uppkomma derå ,
att läraren äfven inom andra områden vidgat sm synkrets och pa de¬
samma förmår att tillämpa kristendomens sanningar; och .att det■ tor
folkskoleläraren skulle vara en omöjlighet att jemte ofriga ämnen äfven
göra sig förtrogen med religionsundervisningen står för of ngt i en besyn¬
nerlig motsats mot det påståendet, att, om icke pimsten i församlingen
kan åtaga sig denna undervisning, det val. torde finnas någon annan
bland församlingens medlemmar som vore villig att besörja denna ange¬
lägenhet. Kunde man icke förutsätta förmågan att undervisa i religionen
hos skolläraren, som dock dertill erhållit vägledning vid seminarium, så
förmodar jag, att det skulle falla sig ännu svårare att hos församlingens
öfriga medlemmar finna dertill villiga och skickliga personel..
Då Utskottet, utan att i detta hänseende närmare motivera sitt yt¬
trande, häntydt till de praktiska svårigheter, som möta för religions¬
undervisningens bestridande af presterskapet, vill jag i motsats mot. mo-
tonären, som anfört åtskilliga exempel från Norrland, närmare omnämna
huru förhållandena i detta hänseende' gestalta sig inom några åt de syd¬
ligare häraderna af Sverige, om hvilka jag tagit en mera speciel känne¬
dom. För att närmare belysa detta vill jag uppställa följande tablå:
Härader:
|
Skolor:
|
1
Antal
pasto¬
rater.
|
Fasta.
|
Ambula¬
torisk*^
|
Småsko¬
lor.
|
Summa
skolor.
|
Luggude ..............
|
50
|
2
|
37
|
89
|
15
|
Willands ..............
|
33
|
1
|
35
|
69
|
12
|
Gärds ................
|
25
|
i 1
1
|
19
|
45
|
9
|
Östra ................
|
10
|
6
|
17
|
33
|
7
|
Medelstads.............
|
15
|
9
|
| 11
|
35
|
7
|
t Listers och Bräkne........
|
21
|
i 17
|
I 34
|
i 72
|
11 1
|
12
Den 30 Mars.
Härvid är tillika att märka, att inom de flesta pastorater blott eu
prestman finnes, och att två sådana endast förekomma i städerna eller i
sådana pastorater, hvarest kyrkoherden är alltför ålderstigen att ensam
bestrida embetsgöromålen eller till följd af sjuklighet urståndsatt att sköta
sitt kall. Af den nyss omnämnda tabellen finna vi nu, att medeltalet af
skolor för hvarje pastorat belöper sig till fem å sex. Huru är det väl
då möjligt, att en enda prestman skulle hinna besörja religionsundervis¬
ningen inom alla dessa skolor, hvilka ligga på en fjerdedel till en half mils
afstånd från hvarandra. Skulle nu, såsom motionären föreslagit, religions¬
undervisningen blott eu dag i veckan meddelas, finge prestmannen på den
dagen oupphörligt resa omkring på sin kärra till de olika skolorna inom
församlingen, utan att medhinna någon egentlig undervisning i någondera
af dem. Skulle åter denna undervisning på olika dagar i veckan meddelas,
så borde presten befrias från öfriga göromål som honom åligga, icke
blott af verldslig beskaffenhet, utan äfven från dem, som tillhöra hans
egentliga kall, såsom att utdela sakramenterna, förrätta sjukbesök, trösta
och hugsvala bekymrade och ångerfulla m. m.
Efter dessa allmänna anmärkningar vill jag såsom ytterligare motiv
för det. slut, hvartill Utskottet kommit och uti livilket jag i allo instäm¬
mer, nämna, att jag anser att den föreslagna anordningen på de flesta
ställen skulle icke allenast blifva omöjlig att genomföra, utan att den¬
samma äfven i pedagogiskt hänseende vore i högsta grad olämplig. Då
nemligen motionären föreslagit, att religionsundervisning sex timmar i
veckan borde meddelas hvarje skola, och detta på eu och samma dag,
så skulle naturligtvis ifvern och intresset för detta ämne i betydlig mån
minskas och slappas, enär det just är omvexlingen af läroämnen, som bi¬
drager. att hålla barnets håg och lust lefvande och vaken. Härtill kom¬
mer äfven att, då prestmannen af naturliga skäl icke på förhand och eu
gång för alla. kan bestämma hvilken dag i veckan han för hvarje skola
inom församlingen komme att meddela denna undervisning, det icke heller
blefve möjligt att uppgöra något bestämdt schema, efter livilket skolbar¬
nen hade att rätta sig. Långt ifrån sålunda att motionärens förslag skulle
vara egnadt att ytterligare befordra folkskolans utveckling, tror jag tvärtom,
att detsamma skulle verka hinderligt äfven för undervisningen i öfriga
för den medborgerliga bildningen nödiga ämnen. Yi veta nemligen, att
allmogen i främsta rummet högt värderar religionsundervisningen, hvaraf
ock skulle följa att, om presten på förhand skulle hafva tillkännagifvit
hvilken dag i veckan han ämnade besöka skolan, för att der meddela
religionsundervisning, föräldrarne just den dagen skulle vara angelägna
att ditskicka sina barn, men deremot låta dem från skolan uteblifva un¬
der andra öfningstimmar.
Utan att vilja inlåta mig i närmare svaromål på den af motionären
framkastade frågan, huruvida presterskapet alltid såsom sig bort uppfyllt
sin pligt att öfvervälla skolundervisningen, må det dock tillåtas mig fästa
uppmärksamhetan derå att, om än prestmannen icke direkt deltager i
skolundervisningen, så är han dock icke alldeles utesluten från allt arbete
hvad särskilt religionsundervisningen beträffar. Jag vill härvid endast
påpeka den tid han egnar åt nattvardsbarnens konfirmationsundervisning,
och kan dervid nämna, att denna icke är den minst ansträngande syssel¬
Den 30 Mara.
13
sättning. Så t. ex. har jag såsom själasörjare i staden Helsingborg under
loppet af 11 års tid ensam bestridt denna undervisning, hvarvid under
de sednare åren nattvardsbarnens antal uppgått till omkring 180, hvilka
jag nödgats fördela i Henne afdelningar. Då jag till denna undervisning
användt tolf timmar i veckan under sex månaders tid af året, hemställer
jag till en hvar, huruvida jag icke må anses i någon mån hafva uppfyllt
mitt kall såsom religionslärare inom församlingen. Jag har härvid hållit
mig till detta enskilda fall, men jag är fullkomligt öfvertygad, att från
många andra ställen vitsord kunna meddelas, att presterskapet egnat lika
mycken eller ännu längre tid åt denna undervisning. Jag anser för öfrigt
att, om det ålåge presten att vara religionsundervisare i folkskolan, man
svårligen skulle hafva rätt att fordra, det presten äfven på samma gång
skulle hinna egna tillbörlig uppmärksamhet och tillsyn åt undervisningen
i skolans öfriga ämnen. Jag tror att inom många församlingar presten
ännu är den, som inom skolrådet innehar de största insigter äfven i pro¬
fana ämnen, och att det sålunda är af synnerlig vigt, att han såsom
skolrådets ordförande egnar sin uppmärksamhet åt det sätt, hvarpå dessa
ämnen i skolan skötas, hvilket dock, derest det förevarande förslaget bi-
fölles, skulle blifva honom hardt när omöjligt.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra yrkar jag bifall till Ut¬
skottets hemställan, det Herr Mankells förevarande motion icke må till
någon Kiksdagens åtgärd föranleda.
Herr Ehrenborg: Den förste talaren har ställt en uppmaning till
allmogens representanter och jag vill försöka att i någon mån föra all¬
mogens talan. Det må visserligen synas glädjande, att tvänne ledamöter,
båda från Stockholm, den ene såsom motionär i förevarande fråga, den
andre såsom reservant mot Utskottets Utlåtande, ådagalagt en sådan nit¬
älskan för folkundervisningen i allmänhet och religionsundervisningen i
synnerhet. För min del nödgas jag dock bestrida, att den utväg, som
blifvit af dem föreslagen, skulle lända till sakens fromma under närva¬
rande förhållanden.
Hvad först motionen angår så har jag med största uppmärksamhet
genomläst densamma, men dock ej förmått att klart uppfatta motionärens
tankegång och syfte. Jag kan icke neka att vissa uttryck i motionen,
såsom t. ex. då der talas om storkatekesen och Lindblomska förklaringen
såsom två särskilda saker, ehuru detta är ett och detsamma, frestat mig
för något ögonblick att tänka på amiralen såsom kavalleri-inspektör eller
på generalen i biskopsstolen; men jag har ej velat gifva rum åt eu sådan
tanke, ty sjelf hvarken theolog eller skolman har jag ingen rätt att under¬
känna vare sig motionärens eller någon annans kompetens att utreda
dessa ämnen. Hvad jag dock tror mig med visshet kunna säga är, att
motionen genomgås af tvänne hvarandra korsande åskådningssätt i en
oupphörlig blandning. I afseende å sjelfva saken, eller religionsunder¬
visningen och dess innehåll, ser jag nemligen motionären å ena sidan
gifva föga ära åt just denna sak, då han t. ex. talar om den vigtiga ur¬
kunden Gamla Testamentet på ett sådant sätt att detsamma, utan af¬
seende på dess samband med och hänsyftning på det nya, identiheras
med en mythologi, men deremot å andra sidan uttrycker i hela motionen
14
Den 30 Mars.
det lifiigaste deltagande för religionsundervisningen, de allvarligaste bekym¬
mer öfver dess brister, talar om att den bör blifva en “hjertats sak“, att
en tanklös utanläsning är skadlig, att “religionens heliga sanningar" icke
få “stanna på ytan" och om vigten af ett “innerligt religiöst lif'“, med
dera vackra saker. Samma blandning af motsatser spårar jag ock i mo¬
tionärens uppfattning af presterskapet, då lian nemligen å ena sidan, so
pag. 10 i motionen, helt hvasst beskyller “andans män" för beqvämlighet
och nu i dag i sitt anförande karakteriserat Kyrkomötet såsom “bocken¬
trädgårdsmästare11, men å andra sidan i de mest förbindliga ordalag ut¬
trycker att, genom prestens öfvertagande af religionsundervisningen i folk¬
skolan, skall den blifva en hjertats sak, vinna i qvalitativt hänseende o. s. v.
Med ett ord, här förekomma tvänne särskilda grundtoner, hvilka med
hvarandra icke harmoniera.
Hvad åter beträffar reservanten, så går han väl icke så långt som
motionären, men yrkar likväl att presterskapet, jemte det att detsamma
befrias från några af de borgerliga eller så kallade verldsliga bestyren, må
öfvertaga en del af undervisningen i folkskolan, samt föreslår bland annat
att undervisningstiden må bestämmas för kristendomskunskap till sex tim¬
mar i veckan. Jag frågar då, hvem är den ärade reservanten och hvilket
det ändamål han vill befrämja? Jo, reservanten är samme man, som den
16 sistlidne Februari, således för eu och en half månad sedan, inför
denna Kammare på det mest otvetydiga sätt förklarade, att den religiösa
sanningen icke är någon oss gifven gåfva, utan finnes till blott i form af
personlig öfvertygelse. Å sid. 272, första bandet af denna Kammares pro¬
tokoll för innevarande Riksdag återfinnes detta yttrande och den åsigt,
detsamma tolkar, konseqvent utförd. Reservanten har således der förnekat
den objektiva, den uppenbarade sanningens tillvaro. Frågas då, hvad är
ändamålet med statskyrkans religionsundervisning om icke det att bibringa
barnen den uppenbarade, den objektiva sanningen. Huru är det möjligt
att reservanten, som icke erkänner denna sanning såsom sådan, och
som följaktligen, enligt hans ej längesedan ofientligt uttalade öfvertygelse,
icke kan vilja bidraga till dess befordrande, nu vill åt densamme inrym¬
ma ett vidsträcktare inflytande genom att till eu del öfverflytta bibrin¬
gandet af läran derom från folkskoleläraren till en korps, som är denna lära
edsvuren? Jag vill icke underskatta graden af den ärade reservantens
kända liberalitet, men att den skulle sträcka sig ända derhän, att han,
med uppoffring af sin öfvertygelse, ville befordra en mot densamma stri¬
dande sak, detta vore en så superlativ medgörlighet, att den svårligen
låter sig tänka. Icke heller kan jag gerna antaga någon brist på konse¬
qvens hos reservanten, enär, efter allt hvad jag vid denna riksdag för¬
nummit. det just är formen som utgör reservantens styrka och som för
värfvat honom de bifallsyttringar, hvilka här kommit honom till del.
Återstår då en tredje förklaringsgrund, nemligen att denna objektiva san¬
ning, som reservanten förut underkänt, lyckats under dessa sednaste sex
veckor vinna öfver honom en seger; och man kan i så fall motse att denna
sanning skall hädanefter få betjena sig af den ärade reservantens vackra
gåfva, och i honom räkna en målsman. Men så glädjande detta än kan
synas, lika sorgligt är att ifrågavarande båda religionsundervisningens vän-
mer, genom misstag i sina beräkningar om följderna, föreslå något som
Deri 30 Mars,
16
komme att motverka deras ädla syften; ty under närvarande förhållanden
vore en öfverflyttning å presterskapet af religionsundervisningen i folk¬
skolan detsamma som en indragning af denna undervisning. Jag hyser den
vissa förhojopning att detta mitt ytrande ej så uppfattas, som ansåge jag
presterskapet afvogt sinnadt mot religionsundervisningen; men jag anser
åliggandet att regelbundet meddela en sådan barnaundervisning vara för
pimsten omöjligt att fullgöra, såsom oförenligt med hans ställning och
hufvudsakliga tjenstepligt, vare sig att man afser de yttre bestyren eller
den egentliga själavården; ty hufvudkarakteren af hans embete ligger
deruti att han skall vara tillgänglig för alla, som tillhöra hans församling.
Prestens verksamhet vid religionsundervisningen i skolorna är lämpligen
bestämd såsom en ledande och inspekterande. Denna gräns, hvilken ge¬
nom den honom åliggande konfirmationsundervisningen redan är långt
framskjuten, låter sig icke öfverskridas utan do; olägenheter, som redan af
den näst föregående talaren framhållits. Jag nämnde särskild! först de
yttre bestyren. Val hafva motionären och reservanten förordat en in¬
skränkning af desamma; och jag respekterar denna välvilja, men beder
att få fästa uppmärksamheten på att efter den afsöndring som genom
vår kommunalinstitution redan skett, så äro de flesta af numera åter¬
stående yttre bestyr icke egentligen främmande för prestens kall, utan af
den beskaffenhet att de strängt sammanhänga med hans befattning i en
territorialiörsamling. Så främmande det än kan synas vara för hans egent¬
liga uppgift, måste han dock, så länge statskyrkan finnes och själavården
omfattar territorialförsamlingen med alla dess medlemmar, hafva att göra
med Konungens befallningshafvande, kronofogde, länsman, skolinspektör,
beväring, mantalsskrifningar o. s. v. Ser man åter på det, som skulle
vara det väsendtliga, eller den egentliga själavården, så måste väl motio¬
nären, som talar om religionen såsom eu hjertats sak för barnen, erkänna
att den äfven bör vara en hjertats sak för de äldre i församlingen. Ge¬
nom att året om vara bunden af barnaundervisning i de ofta på skilj da
håll inom församlingen belägna skolor, skulle själasörjaren endast med
svårighet vara tillgänglig för dem, som i själsangelägenheter behöfva och
söka honom. Men hvarföre anser då motionären att religionsundervis¬
ningen, i motsats mot hvad den nu förmenas vara, skulle blifva en hjer¬
tats sak först genom dess öfverflyttande på presterskapet, när dock mo¬
tionären å sidan 10 i motionen talar om den olyckliga bestämmelsen i
folkskolestadgan om minimikunskapsmåttet, och dervid säger att detta är
en föreskrift, som “andans män till underlättande af eget besvär gifvit
den mest vidsträckta tolkning. “ När så är, om de äro så rädda om
besväret, hvad har man då för grundad anledning till det antagandet
att de skulle såsom barnalärare utöfva religionsundervisningen bättre?
Mitt förstånd står stilla, och jag kan icke förklara förhållandet annat än
såsom en motsats inom motionärens egen åskådning. Emellertid vill jag
gerna gifva honom rätt i det anförda yttrandet om presternas fruktan
för besvär med barnaundervisningen, likväl med den förklaring att jag
vill finna grunden dertill icke i bristande vilja å deras sida utan i omöj¬
ligheten för dem att samvetsgrant förena sådant arbete med deras öfriga
kall. Motsatt är förhållandet med folkskolelärarne. Desse äro till endast
och uteslutande för barnaundervisningen, och jag tror att man måste ge
Den SO Mars.
16
ett ganska godt vitsord om en stor del biand dem, just i afseende på den
undervisning som nu är i fråga.
Jag har väl i denna Kammare, vid frågan om förhöjning af folkskole-
lärarnes löner, hört dem klandras för det sätt, hvarpå undervisningen af
dem bedrifves, och man har beklagat att pietistiska tendenser hos dem
gjort sig gällande; men äfven om sådant anses såsom en villfarelse, får
motionären väl erkänna att detta snarare bevisar att religionsundervis¬
ningen uppfattats såsom en hjertats sak, äfven af dem.
Vidare talar motionären om behofvet af eu “mångsidigf religiös bild¬
ning. Hvad menas med det? Jag kan ej undra på att motionären föror¬
dar mångsidighet, och jag vill ej eller förneka att grundlighet och mångsidig¬
het famna förenas. Man har någon gång hos samma person funnit grund¬
lighet i de mest olikartade ämnen, såsom i frihandel och fria konster, i
veterinärvetenskap och skeppsbyggeri, i försvarsväsende och religionsunder¬
visning, i theologi och skarpskytteväsende o. s. v.; men dertill fordras
mäktiga andar, hvilka äro mera sällsynta. Det vanliga och normala torde
deremot vara, att den eger mera grundlighet, hos hvilken man finner min¬
dre mångsidighet, och detta eger sin tillämpning äfven i förevarande fråga.
Tror väl den ärade motionären att hjertats sak hos barnet befordrades
bättre, om det erhölle eu omfattande öfversigt af särskilda religionssyste-
mer, än om det finge en något mera djupgående undervisning i vår kyrkas
troslära, äfven om det endast vore en moder som densamma bibringade?
Tror motionären väl, att det, som för barnet skall blifva dess fäste i lif-
vet och i döden, bättre meddelas på det förra än på det sednare sättet ?
Hade ej motionären genom så många och vackra ord uttalat sig så¬
som vän af denna undervisning, hade motionären genom sitt förslag velat
göra det omöjligt för presterna att sköta hvad som nu är deras väsendt-
liga kall, eller hade han rentut begärt bort religionsundervisningen i Sta¬
tens skolor, då skulle jag — nemligen i sistnämnda fall — velat gifva
honom rätt, dock endast under en förutsättning och denna långt aflägsen,
nemligen att kyrka och Stat vore från hvarandra skiljda. Det har synts
mig som om något dylikt föresväfvat motionären till och med i sjelfva
hans yrkande, der han talar om att religionsundervisningen borde öfver-
fiyttas å presten “i det religionssamfund, lärjungen tillhör“. I det mystiska
dunkel, hvari motionären här och der döljer för andras mera inskränkta
blickar sina djupare tankar, har här framskymtat en profetia om ett fram¬
tida förhållande, skilsmessa mellan Stat och kyrka, då han nemligen talar
om det religionssamfund, som lärljungen tillhör. Men huru kan motio¬
nären, då han ställer sig på en framtida, ej ännu vunnen, absolut reli¬
gionsfrihets ståndpunkt, tänka sig att Staten skall något bestämma om
hvad prest skall göra i den kyrka som icke är statskyrka. Står åter mo¬
tionären på det närvarandes ståndpunkt, hvad har han väl då menat med
de anförda orden; ty jag kan väl ej tro att motionären med “religions¬
samfund “ menat församling eller socken. Om kyrka och Stat en gång
blifva ätskiljda, så kommer visserligen religionsundervisningen att upphöra
i Slutens skolor, men derföre koinme ej barnaundervisningen och försam-
lingsvården att handhafvas af samma personer; ty dessa göromål kräfva
nog snart sin man. Såväl i den kyrka eller de kyrkor, som skilj ts från
Staten
Den 30 Mars.
17
Staten, som i den stat hvilken är förenad med kyrka. I denna sistnämnda
ställning befinna vi oss ännu. Jag nekar icke, att Kiksdagen tagit ett
steg, som väsendtligen kan bidraga till påskyndandet af kyrkans och Sta¬
tens skilsmessa, då den funnit sig af statsborgerliga billighetsskäl befogad
att på kyrkans lagstiftning lemna inflytande åt andra än dess egna med¬
lemmar; men detta mål är ännu icke vunnet.
Naturligtvis kan jag ej annat än på skäl, som blifvit af Utskottet
och af mig jemte den föregående talaren anförda, tillstyrka bifall till Ut¬
skottets hemställan; och jag är tillika förvissad, att om svenska folket
och isynnerhet svenska föräldrar skulle votera i denna fråga, motionären
och reservanten skulle komma att hafva mot sig eu af skenfagra satser
ännu oförvillad, högst betydande majoritet.
Herr Gr af ström: Herr Talman! mine Herrar! Hå jag nu går
att efter måttet af mina krafter yttra mig i denna stora vigtiga fråga,
så kommer det att ske uteslutande med afseende på religionsundervis¬
ningen i folkskolan, d. v. s. den första undervisningen i religionen som
landets minderåriga barn erhålla.
Vid många tillfällen och nu nyligen här på detta rum har man hört
uttalas ett djupt bekymmer öfver den allt mer omkring sig gripande ma¬
terialismen och den religiösa indifferentismen samt om nödvändigheten att
emot desamma sätta en gräns, ett botemedel. Hvad nu materialismen
beträffar, sä tror jag ej att dermed är så farligt. Såsom menniskor måste
vi underkasta oss våra materiela behof och kunna derifrån icke befria
oss. Under sådana förhållanden måste ju materialism såsom en nödvändig
och oundviklig egenskap hos oss förefiunas, och det torde således endast
kunna blifva tal om i huru stor grad, eller om detta lagom, hvarom väl all¬
tid kommer att tvistas.
Helt annorlunda är förhållandet med den religiösa indifferentismen.
Den är ej befogad och kan ej försvaras ur någon synpunkt, och man torde
väl kunna säga att den hvarken bör eller får finnas hos någon god med¬
borgare. Må man ställa denna sak på sin spets med frågan: huruvida
individen vill eller icke vill en Gud, en religion. Jag tror att då skulle
indifferentisternas antal ansenligen hopsmälta. 1 alla fall förefinnes nu
denna religiösa liknöjdhet. Jag instämmer med dem som deröfver uttalat
bekymmer, som önska deremot sätta eu damm och söka tillintetgöra den.
Jag kan dock icke finna något annat medel dertill än höjandet af det
religiösa medvetandet hos folket
Då jag redan sagt mig vilja ;ttra mig endast om den föreliggande
religionsundervisningsfrågan, så kan det icke falla mig in att nu vilja ingå
i någon undersökning af de flera orsakerna till den omtalade indifferen¬
tismen. Men en af de väsendtlig» af dessa orsaker anser jag mig finna i
religionsundervisningens nuvarande tillstånd hos oss. Enligt mitt förme¬
nande är denna undervisning felaktig såväl med afseende på den dertill
anslagna tiden, som till läroböckerna och undervisningssättet. Den tid
denna undervisning tager i skolan torde väl kunna anses utsträckt till
sina yttersta gränser, så att om den ännu något litet skulle utsträckas,
skulle folkskolan upphöra att vara annat än en katekesskola. Jag tror,
Riktid. IVoL 1870. 2 Afd. 3 Band. 2
18
Deri ^0 Mars.
att om en utsträckning af nämnde undervisning, äfven för ernåendet af
ett så vigtigt mål som inditferentismens motande, nu skulle Kammaren
föreläggas, så skulle icke många ja-sedlar falla i korgen.
Månne man icke, då man, naturligtvis för att så mycket säkrare i
barnets hjerta inplanta kristendomen, tillmätte religionsundervisningen ett
så rikligt tidsmått, begick ett ganska stort misstag? Mig förefaller det
alldeles klart, och jag tror att den som närmare betänker saken skall
deri instämma, att man genom att i så hög grad och så ofta, dagligen, sys¬
selsätta det lilla barnet med ett för detsamma så ofattligt ämne som
kristendomen enligt läroböckernas ordalydelse, uttröttar och uttråkar det¬
samma ; neddrager religionsundervisningen till skolans öfriga triviala äm¬
nen och sålunda utsår i barnets hjerta frön till just den så öfverklagade
indifferentismen ? Då jag talade om skolans öfriga ämnen och kallade
dem triviala, bör jag genast tillägga att jag till deras fulla värde vet upp¬
skatta dessa för barnet oundvikliga och nödvändiga läroämnen, men jag
kan ej annat än anse dem' triviala, när de sättas i bredd med det vigti-
gaste vi såsom kristna hafva att inhemta, nemligen religionen. Vill man
i barnets hjerta inplanta sann, lefvande kristendom och sålunda grund¬
lägga ett högt religiöst medvetande hos nationen, så torde det vara nöd¬
vändigt att man ej så ofta och så länge dermed tröttar barnen i skolan.
Jag tror det vara för sjelfva religionsundervisningen långt förmånligare,
att den inskränkes till eu eller annan dag i veckan, men att undervisningen då
också vändes direkt till barnets hjerta. Det skulle då icke såsom nu ut¬
tröttas och göras liknöjdt, utan med glädje omfatta denna undervisning
liksom all annan som lemnas dem på ett lefvande sätt, och de skulle ge¬
nom de mindre ofta återkommande undervisningstimmarne beredas tillfälle
att liksom smälta den erhållna och i alla fäll för barn svårfattliga un¬
dervisningen. Jag kan således icke annat än instämma med motionären
hvad tiden för religionsundervisningen i folkskolan beträffar.
Sedan jag nu yttrat mig om tiden, ber jag få yttra några ord om de
böcker som för religionsundervisningen i folkskolan begagnas. År det
sannt, såsom man både i tal och skrift hört och sett uppgifvas men hvar¬
till motstycke här i Stockholm icke finnes, nemligen att bibeln ännu lärer
begagnas såsom innanläsningsbok, så må jag erkänna att man, enligt mitt
omdöme, i detta hänseende gått utöfver det tillständigas gränser. Då
man sätter denna böckernas bok, denna kristendomens heliga urkund i
abc-dariens hand, har man icke med detsamma neddragit den heliga boken
till ett blott verktyg i folkskolans tjenst? Har man då icke gått utöfver
det tillständiga? Jag tror det, och jag tror äfven att den reaktion, som i
detta afseende redan lärer inträda är ett bevis för riktigheten af denna
min tro. Bibliska historien är ett sammandrag ur gamla och nya testa¬
mentet, och som således kan åstadkommas mer eller mindre väl. År detta
sammandrag så väl utfördt, att boken är god och lämplig till lärobok i
kristendomen, så är den ju allt för god att i skolan användas såsom in-
nanläsningstabell. Jag tror deu bor, med afseende å dess innehåll, ställas
på linien närmast bibeln. Bibeln borde, enligt min åsigt, icke sättas i
barnets händer förr, än detta barn kan icke allenast flytande och med
god uppfattning af språket bisa innantill utan äfven förstå det som i den¬
Den 30 Mars.
19
samma säges och läres. Jag tror ej, att barnet före 12—13:de året kan
någorlunda fatta detta innehåll såsom sig bör.
Den lärobok som egentligen ligger till grund för den närvarande kri-
stendomsundervisningen i folkskolan, är katekesen. Efter allt det, som
genom pressen, under föreläsningar, på möten o. s. v. blifvit sagdf om
denna boks olämplighet för skolan, borde icke mycket vara att vidax-e
derom säga, då opinionen derom torde kunna anses hemligen gifven. Men
då man hör huru i åtskilliga delar af landet ett stort antal personer,
troligen af gammal vana, ännu hänga fast vid katekesläsningen, och enligt
erfarne skolmäns yttranden “det blinda förtroendet för katekesen “ ännu
lärer vara ganska stort, så anhåller jag att med några ord få belysa denna
del af frågan. Ty jag har den stadgade öfvertygelsen att hvarje familje¬
fader, som af kärlek för sina barns religiösa uppfostran bemödar sig
derom, att med katekesen i hand, på dess ordalydelse och grund, hos dem
förklara och tydliggöra kristendomens läxor, snart skall inse och erkänna
katekesens olämplighet åtminstone- för den första undervisningen med små
barn. Det vanliga inkastet man erhåller af katekesens vänner, då, man
beklagar detta myckna, kunskapsbegäret dödande katekesläsande, är: -det
är ju blott lillkatekesen som läses, och den lärer ej vara för mycket att
kunna utantill. “
Nej, det vore visserligen icke för mycket att kunna utantill, om nem¬
ligen det lärda vore af den art, att det kunde af det lilla barnet förstås
och uppfattas. Men så är icke förhållandet. Ja, jag tror mig i storka¬
tekesen hafva funnit ett stöd för detta mitt omdöme, och att denna på
många ställen i sina svar lemnar eu indirekt men ganska tydlig kritik
på åtskilliga i lillkatekesen förekommande svar. Och detta gäller icke
blott de frågor som möjligen kunna anses något mindre vigtiga, utan
äfven de allra vigtigaste t. ex. sakramentena.
Sålunda svaras i lillkatekesen på frågan: “hvad är döpelse!!?“ —
Döpelsen är icke blott vatten, utan ett vatten, genom Guds bud förord-
nadt och med Guds ord förbundet. — Det rena svaret på. denna fråga
är således att döpelsen är ett vatten, visserligen med Guds ord förbundet,
men dock ett vatten. Om man nu påminner sig barnets benägenhet för
det påtagliga, för de konkreta begreppen, och dess oförmåga att uppfatta
de abstrakta, så torde man ej finna det underligt, att barnets fattnings¬
förmåga skall häråt pröfvas, så mycket mer som läraren vanligen förbi¬
ser att uttrycket “guds-ord" i vårt hvardagsspråk innefattar äfven ett
konkret begrepp.
Mötande de afgjorda svårigheterna att nöjaktigt få barnets uppfatt¬
ning klar, slår man upp storkatekesen. Då nu denna skall vara eu för¬
klaring öfver den lilla, så fördrar väl logiken att man der skall finna en
fråga af ungefär följande lydelse: huru kan döpelsen sägas vara ett med
Guds ord förbundet vatten? Men någon sådan fråga finnes icke. Deremot
upprepas samma fråga som i lillkatekesen: hvad är döpelsen, men derpå
lemnas följande svar: “Döpelsen är ett heligt verk, hvarigenom vi, under
begjutning med vatten, i Guds namn, upptagas i kristna församlingen,
blifva delaktige af Jesu välgerningar och förbindas att bekänna och ut¬
öfva Kristi lära." Om man nu ytterligare förkortar detta för lillkatekesen
möjligen för långa svar, så skulle det blifva ungefär så här: döpelsen är
20
Den SO Mars.
ett heligt verk, hvarigenom vi blifva kristna och delaktige af Jesu väl-
gerningar. Men detta är ju i alla fall ett helt annat svar än att döpel-
sen är ett vatten! Går man nu till nästa sakrament, så skall man påträffa
samma förhållande. Häraf synes att, då storkatekesen gifver ett helt
annat svar än lillkatekesen, utan att alls förklara det svar denna gifvit
på samma fråga, den ju tydligen, åtminstone enligt mitt förmenande, ogil¬
lat lillkatekesens och afgifver derför sitt svar utan vidare förklaring af
den förras.
Med hvad jag nu sagt har jag icke velat eller sökt åstadkomma någon
kritik öfver katekesen. Jag öfverlemnar detta åt dem som egnat sin tid
åt dylika studier. Men erfarenheter låta icke nedtysta sig, och jag har
här påpekat de erfarenheter jag gjort vid försöket att förklara, förtydliga,
den omtalade boken. Jag har påpekat det förhållandet, att de för vår
lära och tro vigtigaste frågor besvaras alldeles olika i stor- och lillkate¬
kesen, och att katekesen i allmänhet är så svårfattlig för minderåriga barn,
att det är nästan omöjligt att för barnet gorå dess innehåll begripligt,
utan måste man, om katekesen nödvändigt skall läsas, nöja sig med blott
utanläsning, utan uppfattning af ämnet. Men om, såsom det torde få
erkännas, eu sådan utanläsning måste vara skadlig för barnets undervis¬
ning i allmänhet och icke minst för religionen i synnerhet, så torde det
icke kunna förnekas, att om katekesen såsom lärobok skall bibehållas, så
bör den, såsom med ett par andra ämnen redan skett, flyttas upp, så att
blott de äldre, mera försigkomna barnen dermed undervisas.
Men jag ber nu att få ställa både katekesen och bibliskan på bok¬
hyllan och öfvergår till undervisningssättet. Lika litet som jag tror att
den långt utsträckta undervisningstiden för religionen och de nu derunder
begagnade läroböckerna äro för den första undervisningen lämpliga och
nyttiga för barnet och ämnet, lika litet kan jag gilla det nuvarande sät¬
tet att hufvudsakligen genom utanlexor liksom söka plugga in religionen
i barnen.
För att för mig göra klart och tydligt huru eu god. lefvande reli¬
gionsundervisning borde meddelas, har jag försökt skaffa, mig en fullt
säker utgångspunkt. Och jag har funnit den. Hvem som helst kan finna
den lika lätt som jag. Jag tror ej, att någon i denna Kammare eller
någon kristen skall kunna ogilla denna utgångspunkt. Den finnes om vi
gå omkring ett tusen åttahundrafyratio år tillbaka i tiden och till det
lilla fattiga, obemärkta men af kristendomens sol först belysta Galileen.
Vi hafva alla sett, huru den store mästaren i städerna och byarne om¬
kring Genezareths stränder undervisade det fattiga, okunniga men för
kristna läran mottagliga folket. Aldrig hafva vi lärt, att Kristus under¬
visade med det skrifua ordet i ena och ferlan i andra handen. Nej vi
hafva funnit honom med det evangeliska leendet på läpparne, med kärleks¬
fullt hjerta, med godhet, öfverseende, förlåtelse och nåd uttala sina höga
kärleksfulla läror. Han vände sig direkt till sina åhörares hjertan. Han
begärde inga utanlexor o. s. v., och hans lära spridde sig också så myc¬
ket fortare. Uttalade han någon gång stränga ord, härda straffdomar, så
var det då han sammanträffade med de skriftlärde och de fariseer. Men
dessa lärde han icke.
Den 30 Mars.
21
Jag tror och bär föreställt mig, att det är efter detta den store mä¬
starens föredöme vi böra söka inrätta den första undervisningen i reli¬
gionen. Läraren bör hafva ordet i sitt hjerta och muntligen, direkt vända
sig till de små barnens hjertan för att sålunda der inplanta de kristen¬
domens frön. som sedan skola växa upp och bära frukt, men aldrig för¬
vandlas till indifferentism.
Men hvem skall meddela denna undervisning? Mig synes att ingen
är dertill mera förmögen och värdig än de, som egnat sitt lif åt religio¬
nens sak, sjelfva valt till sitt kall att vara Kristi efterföljare: presterne.
Jag har mer än ett skäl för denna min åsigt. Det är icke allenast der¬
före att de böra dertill vara de skickligaste och lämpligaste, utan äfven
derföre att det otvifvelaktigt skall i barnens uppfattning höja religions¬
undervisningen, om den meddelas dem af den rätte religionsläraren som
äfven sedan skall undervisa dem såsom eonfirmander. Helst skulle jag
önskat, att religionsundervisningen helt och hållet skiljdes från skolan och
skedde i t. ex. kyrkan eller på annat ställe, men denna tanke han icke
verkställas för det närvarande: den må för mig hägra såsom en fram¬
tidsdröm.
Nu säger man: presterna hafva icke tid att åtaga sig undervisningen,
de hafva för långt till skolan, barnen för långt till dem m. m. Hvad är
allt detta annat än de obotfärdiges förhinder? Om prestens tid är så
upptagen genom verldsliga omsorger, husförhörslängder, statistiska arbe¬
ten för nativitet, mortalitet, äktenskap o. s. v. så må statsmakterna der¬
ifrån befria honom, så att han må kunna sköta sitt rätta kall såsom re¬
ligionslära!^.
Af hvad jag nu haft äran anföra framgår, att jag anser tiden för
religionsundervisningen höra inskränkas till en eller par dagar i veckan,
hvarföre jag i detta afseende instämmer med motionären; att undervis¬
ningen bör öfverlemnas åt presterna, på det kristendomen må blifva lef¬
vande hos barnet, hvarföre jag äfven i detta fall instämmer i motionärens
yrkande.
Mine Herrar! Då jag nu vågat inför Eder uttala mitt hjertas tankar
och oförbehållsamt utveckla de åsigter jag hyser i denna fråga, så har
det skett med ärligt uppsåt och i den tro att jag dermed kunnat i någon
mån verka för den åsigt jag omfattar. Jag har yttrat mig derföre, att
mitt hjerta lifligt och varmt klappar för denna stora fråga; derför att
jag känt mig mäktigt manad att uttala hvad jag i den tänker.
Om det för en eller annan individ och synnerligen för sådana, som
stå högt i vetenskapligt vetande och äro gynnade med lyckans förmåner,
om det, säger jag, för några få sådana individer är möjligt att lefva lyck¬
ligt, att do lyckligt — utan religion — så är det dock icke så med
nationer.
Min orubbliga öfvertygelse är den, att äfven det friaste folk, det ri¬
kaste folk, om det är utan religion, dock är ett fattigt folk, ett bekla-
gansvärdt folk.
Herr Åke Andersson: Väl hade jag icke behöft att begära ordet
i denna fråga, då jag redan förut visste, att Utskottet för sitt förslag
skulle erhålla mig förutan många försvarare, bland hvilka den siste tala-
2'3
Den SO Mar?.
reu uttryckt jemväl min åsigt bättre äu jag sjelf mäktat det, men mitt
lifiiga intresse för denna fråga har manat mig till att begära att få till
protokollet antecknad den ställning ja,g till densamma intager. Ehuru jag
erkänner, att Herr Mankell visat sig hafva haft de bästa och renaste af-
sigter med sin förevarande motion, anser jag dock att den hos Utskottet
rönt det Öde, den förtjenat. Utskottet har för sitt afstyrkande Utlåtande
gifvit klara skäl, och jag har endast ett att lägga dertill och detta är att
jag tror, att i händelse en motion sådan som denna skulle vinna sympatier
inom Representationen, detta skulle väcka icke blott missnöje hos folket i
allmänhet, utan äfven farhåga. Ty många skulle bringas på den tanke,
att under ett sådant förslag hvilade den första minan till att spränga den
sanna religionen i luften.
Jag anser detta enda skäl tillräckligt talande och hemställer om bi¬
fall till Utskottets förslag.
Herr Statsrådet Carlson: Då jag vid kyrkomötet 1868 haft till¬
fälle att uttala min öfvertygelse i den fråga som nu är å bane, anser jag
mig böra äfven här, om än i största korthet, anföra hvad jag i detta af¬
seende tror vara det rätta.
Äfven vid kyrkomötet förevar den fråga, som här blifvit väckt, nem¬
ligen att skilja religionsundervisningen från folkskolan och öfverflytta den¬
samma till presterskapet. Detta är en åtgärd, som, enligt min uppfatt¬
ning, icke låter förena sig hvarken med skolans fordringar eller med de
åligganden hvilka tillhöra presterskapet.
Vid kyrkomötet framställdes vidare äfven det förslag, att en del af
kristendomsundervisningen i folkskolorna skulle öfverlemnas åt presterska¬
pet, ett förslag, som af Kyrkomötet icke antogs, men som föll endast för
en ringa pluralitet.
Efter min tanke är det ostridligt, att ett element i frågan, hvilket
här blifvit från olika sidor belyst, egcr sin sanning, nemligen att prester¬
skapet kan tillkomma ett vidsträcktare deltagande i religionsundervisningen
i skolorna än nu är fallet, äfvensom atl, eu så beskaffad anordning skulle
i flera hänseenden vara välgörande.
De svårigheter som dervid möta hafva redan blifvit nämnda, och de
äro äfven mig väl bekanta. De bestå dels i de många göromål, som redan
nu åligga presterskapet, dels i folkrikheten och vidsträcktheten af många
församlingar, och dels deri att ej sällan flera folkskolor finnas inom samma
pastorat. Ännu finnes dock eu svårighet, hvilken måhända är ännu
större än dessa, och den ligger deri att ämnet ännu är oss allt för litet
bekant.
Hvad först angår de presterskapet redan åliggande många göromål1,
så är det tydligt, att detta förhållande måste föranleda en inskränkning i
regelns tillämpning, men jag tror icke, att det behöfver leda till upp¬
häfvande af denna sjelf. Jag betvifla!- icke, att presterskapet till de
många och obestridliga förtjenster det eger om folkskoleväsendet, gerna
skulle, när det uppfattat frågan i dess rätta ljus, vilja lägga äfven den,
att deltaga i denna undervisning.
I församlingar nes vidsträckthet och folkrikhet ligger ett oöfverstigligt
hinder för att anförtro presterskapet kela religionsundervisningen, men om
Den 30 Mars
23
församlingens ungdom är samlad i en skola, synes det mig icke klart, att
vidsträcktheten och folkrikheten i sig sjelf skulle göra det svårare för pre-
sten att fullgöra ett undervisningsåliggande än det nu är för läraren.
Men denna svårighet ikläder sig sin rätta form och framträder i sill
egentliga styrka, då förhållandena föranledt dertill, att flera skolor blifvit
inrättade i ett pastorat. Inom riket firmas öfver 300 pastorat, som icke
hafva mera än en folkskola, och de, som hafva två skolor, utgöra ett an¬
tal af något öfver 400. I afseende å den förra klassen synes icke något
synnerligt hinder möta, för att presterskapet kunde deltaga i religions¬
undervisningen, och. hvad angår den sednare klassen, så torde det äfven
der vara i viss mån möjligt. En verkställighet i mera än hälften af lan¬
dets folkskolor skulle redan uträtta ganska mycket. Sedan komma de
pastorat, livilka hafva mera än två folkskolor, och de. der skolorna äro
flyttande. Der äro svårigheterna större. Men om presten ock deltager i
undervisningen blott inom en af församlingens skolor, så måste verknin-
garne deraf sträcka sig äfven till de öfriga; ännu mera måste i en flytt¬
bar skola undervisningen i en af rotarne återverka på undervisningen i
de andra. Och vidare torde äfven böra tagas i betraktande, att i de
pastorat, der sådana förhållanden ega rum, ofta finnes mera än en
prest.
Att svårigheterna icke äro oöfverstigliga, derom lemnar érfarenheten
vitsord. Jag har i andra länder sett presterskapet bestrida eu del af re¬
ligionsundervisningen i folkskolorna, och detta i länder med icke mycket
olika naturförhållanden med dem i vårt land. Hvad angår förhållandet
hos oss, hafva från folkskoleinspektörerna infordrats uppgifter på sättet,
huru de i 11 § af Folkskolestadgan meddelade bestämmelser, angående
presterskapets förhållande till religionsundervisningen tillämpas och sär-
skildt om det antal skolor, der presterskapet deri deltager. Deraf har
visat sig, att det finnes inom landet ett femtiotal skolor, der ett sådant
deltagande verkligen eger rum. Detta är visserligen icke ett stort antal,
men då här är en väsendtligen ny anordning i fråga, kan man icke vänta
att den skall så hastigt utbredas. Det visar dock, att anordningen låter
sig verkställa.
1 en provins med ganska brutna lokalförhållanden, nemligen flelsing-
land, finnas tre skolor, der presterna deltaga i religionsundervisningen, så
t. ex. en flyttande skola, der kyrkoherden hvarje vecka undervisa i en af
rotarne, och om sommarferierna handleder alla de barn, hvilka begärt
afgångsbetyg.
Inom Östergötland finner man, att i församlingar, der presterna del¬
tagit i religionsundervisningen inom folkskolorna, de funnit följderna deraf
så goda, att de äro sinnade dermed fortsätta. I Westergötland finnes
exempel, att kyrkoherden tre gånger i veckan besöker folkskolan, före¬
trädesvis för kristendomsundervisningen. Likartade förhållanden hafva
egt rum i Nerike, Dalarne, Wermland till och med i Norrland, der meren¬
dels fasta skolor finnas i närheten af kyrkorna.
Detta synes ådagalägga, att sjelfva tanken är riktig äfvensom inom
vissa gränser verkställbar; och det är härpå, som jag, oberoende af alla
meningsbrytningar inom Kammaren, trott mig böra fästa uppmärksam¬
heten.
24
Den 30 Mars.
Den ifrågavarande anordningens välgörande inverkan må tillskrifvas
icke blott den vinst, undervisningen hemtar deraf, att den bestrides af
män med djupare bildning. Men den inverkar på skolan i dess helhet,
äfven genom det förhållande, hvari presten derigenom kommer till läraren
och genom det förhållande, som uppstår emellan presten och skolbarnen.
Det är väl sannt, att tillfällen kunna inträffa, rlå presten måste blifva
förhindrad att ä viss tid infinna sig i skolan, men att en sådan under¬
visning å bestämda tider i allmänhet är möjlig, äfven om någon gång ett
undantag skulle inträffa, visar sig af förhållandet vid konfirmationsunder¬
visningen, och det förefaller mig äfven, som denna skulle betydligt under¬
lättas af en dylik förberedande undervisning, och derigenom en ersättning
i minskadt arbete å eu sida vinnas för den tillökning, som skulle upp¬
komma å den andra, f prestens förhållande till församlingen ligger i all¬
mänhet något så beslägtadt med lärareverksamheten, att deri finnes en
inre väsendtlig grund till denna gemenskap.
På grund deraf hoppas jag, att frågan skall allt mera tillvinna sig
uppmärksamhet och är för min del villig, att i den mån det finnes gör¬
ligt bidraga till dess framgång.
I afseende på frågan om ett schema, hvilket, skulle lika för alla skolor
bestämmas, bör jag nämna, att ett sådant val uppgjordes vid sista mötet
med folskoleinspektörerna år 1867, men att ett allmänt påbjudande af
detta schema svårligen låter sig göra, emedan förhållandena äro så högst
omvexlande och schemat blott förutsätter ett fall, nemligen en skola utan
skiljda afdelningar, som hafva sins emellan olika sysselsättningar, och
emedan folkskolan, sedan det uppgjordes, gjort betydliga framsteg. Det
uppgjorda schemat har likväl gjort och gör mycket gagn derigenom, att
iuspektörerne, öfverallt der det är lämpligt, erinra om dess iaktta¬
gande.
Man kan ej med skäl påstå, att religionsundervisningen uttränger
undervisningen i de öfriga ämnen, hvilka äro nödvändiga att känna. Detta
är redan visadt åt folkskoleinspektörernas berättelser och bekräftas ytter¬
ligare af skolrådens uppgifter, hvilka icke, såsom de förra, upptaga antalet
blott af de vid ett visst tillfälle närvarande skolbarn, utan af alla full¬
ständigt. Enligt dessa uppgifter undervisades t. ex. i historia och geografi
år 1865: 95.000, år 1868: 154,000 lärjungar. Undervisning i naturlära,
hvilken 1865 meddelades åt 72,000 folkskolebarn, sträckte sig 1868 till
138,000 o. s. v.
Vida derå fäkta skulle kunna anföras, men dessa må göra tillfyllest
såsom exempel.
Herr Kol modin: En ärad talare bar förklarat, att efter hans för¬
menande tvänne grundtoner genomginge motionärens framställning, hvilka
han ansåg befinna sig i bestämd disharmoni med hvarandra. Jag, som
icke har så fint öra för musik, har ej kunnat rinna annat, än att de
två grundtoner, hvilka äfven jag tyckt mig urskilja, harmoniera med hvar¬
andra ganska väl.
Den ena är en uppriktig kärlek till folkundervisningen, en kärlek
hvilken jag delar och följaktligen glädjer mig öfver att rinna, hvarhelst
den uppenbarar sig, den andra åter är en omisskännelig nitälskan för ung¬
Den ii0 Mars.
25
domens religiösa uppfostran, hvilken nitälskan, med den åsigt jag hyser om
religionens betydelse i alla lifvets förhållanden, likaledes måste vara en för
mig tillfredsställande företeelse.
Jag beklagar likväl, att motionären i sitt förslag, genom hvilket han
vill befrämja båda dessa stora syften, misstagit sig i tvänne punkter, nem¬
ligen först och främst i afseende på sjelfva grunden till de nu befintliga,
öfverklagade bristerna och vidare angående botemedlet mot desamma.
Grunden till det onda har lian trott sig finna deruti, att samme man, som
har att meddela undervisning i de ämnen, hvilka tillhöra den s. k. med¬
borgerliga bildningen, derjemte skall undervisa i religion, och botemedlet
har han i konseqvens med denna sin uppfattning sökt i en öfverflyttning
från folkskoleläraren till presterskapet af sistnämnda undervisningsämne.
För min del tror jag emellertid, att den bristfälliga religionsundervisningen
har sin grund i möjligen underhaltiga kunskaper hos skollärarne och må¬
hända äfven i mindre goda läroböcker, derom eu talare nyss haft så
mycket att säga; och botemedlen böra således vara bättre lärarebildning
och bättre läroböcker. Men att, på sätt motionäien antagit, en stor ar¬
betsfördelning här skulle vara af nöden, eller att kristendomsundervisnin-
gen skulle behöfva afskiljas från de öfriga läroämnena och öfverlemnas åt
en särskild lärare, kan jag omöjligen fatta, då det ju icke är fråga om
att i folkskolan inlära några dogmatiska eller moraltheologiska systemer,
utan helt enkelt dessa stora kristliga grundsanningar, hvilka egentligen äro
alla kristnas gemensamma tillhörigheter och böra utöfva sitt lifvande och
helgande inflytande på hela deras lif och verksamhet. Det är detta folk¬
skoleläraren har att meddela, och då frågas, om den, som anses vuxen att
undervisa i de ämnen, hvilka i öfrigt fälla inom folkskolans bildningsom¬
råde, icke äfven skulle kunna med välsignelse och framgång gifva barna¬
sinnet kännedom om dessa vår läras grundsanningar, derest han öfver
hufvud har gåfvor för sitt kall. “Den bäste kristne är den bäste solda¬
ten “, har eu gång en af våra största konungar yttrat. Och gäller detta
om krigarens oroliga lif, bör det väl äfven gälla med afseende på idkarne
af mera fredliga yrken och sysselsättningar inom samhället, och särskildt
med afseende på folkskoleläraren i hans vigtiga, fast anspråkslösa värf.
Om någorstädes måste hos honom finnas en kärlek, som icke förtröttas,
och ett tålamod, som icke ger sig öfver. Följaktligen är äfven för honom
en kristlig uppfostran af vigt, och långt ifrån således att undervisningen i
religion bör skiljas från seminarierna, tror jag att den der bör med om¬
sorg idkas och få af den utträdande läraren sedermera meddelas äfven i
folkskolan. Visserligen säger man, att man icke vill taga bort undervis¬
ningen i kristendom från folkskolan; man vill blott skilja den från folk¬
skoleläraren. Men åtgärden är dock för honom af större vigt, än man
synes föreställa sig. Nu är han aktad, ärad och älskad af allmogen, så¬
som deras barns icke blott lärare utan äfven uppfostrare, såsom en ledare
för dem ej blott i kunskaper och färdigheter, som afse det timliga lifvet,
utan särskildt i de stycken, som äro egnade ätt föra våra tankar till det
land, dit vi alla en gång och det snart nog skola vandra. Tåg bort från
honom religionsundervisningen, och man sätter honom derigenom på samma
linie som domarens eller fogdens skrifvare, de der ock äro flinka män,
försedda med allehanda insigter i dagens frågor, men det oaktadt inga
2G
Den 30 Mars.
synnerliga föremål för allmänhetens kärlek eller vördnad, samt åstadkom¬
mer sålunda i ett enda drag, att den vackra ställning folkskolelärare!! för
närvarande intager, för honom icke mera finnes till. Redan från denna
synpunkt kan jag icke annat än motsätta mig motionärens förslag att
fråntaga honom ofta nämnda åliggande för att öfverflytta det till prester-
skapet.
Denna åtgärd skulle enligt motionärens tanke vara botemedlet mot
religionsundervisningens närvarande, mindre goda tillstånd i folkskolan
—- ja mot. folkskolans brister öfver hufvud. De svårigheter, för att ej
säga omöjligheter, som från en annan sida möta hela denna reform,
hafva emellertid redan blifvit här så vidlyftigt framställda och så väl ut¬
vecklade, att icke ens den högt aktade stämma, som näst före mig ytt¬
rade sig, förklarade, att "något" borde och kunde göras i den syftning,
motionären antyda i minsta mån förmått att rubba min öfvertygelse. Jag
medgifver, att fall finnas äfven bär, der “något~ kan göras. Men hvad
jag betvifla!-, är möjligheten att i en lag inskrifva detta "något11 såsom
gällande för alla svenska församlingar. Jag anser detta tvifvel så myc¬
ket mera berättigad^ som den högt ärade talaren sjelf i slutet af sitt an¬
förande förklarade, att han, med hänsyn till vårt lands omvexlande och
skiljaktiga förhållanden, ej ansåg det vara möjligt att påbjuda en för
alla folkskolor gemensam läseöfning. Mig synes dock, att påbudet om
ett gemensamt schema borde möta vida mindre svårigheter, än utfärdan¬
det af ett för presterskapet i hela riket gällande stadgande om en större
eller mindre undervisningsskyldighet i folkskolan. Jag lemna!- likväl frå¬
gan härom å sido, helst man kan vara fullt förvissad, att, sedan Herr
Ecklesiastikministern sagt, att "något1- kan och bör göras, det ock inom
kort skall vara gjordt. Och härmed öfvergår jag till reservationen.
Den högt ärade reservanten har med stor taktisk talang dragit sig
tillbaka från motionärens långt framskjutna ställning, under reträtten
presenterande batalj öfverallt, der terrängens beskaffenhet sådant med-
gifvit. ^ Slutligen har han, efter att hafva dragit till sig ledamöterna i
1868 års folkskoleinspektörsmöte såsom förstärkning, förskansa! sig bakom
en skrifvelse till Kongl. Maj:t. Jag vill icke ingå i någon närmare gransk¬
ning af denna reservation. Jag får i afseende å densamma endast för¬
klara, att jag af skäl, hvilka jag förut anfört, är förhindrad att ingå på
deri halfmesyr, som denne eljest så radikale man här funnit lämpligt att
förorda. Särskildt inä det vara mig tillåtet att betvifla, det reservantens
angifna syfte minskning af de för religionsundervisningen nu anslagna
läsetimmarne skulle kunna vinnas genom att gifva folkskolan två lä¬
rare i. detta ämne i stället för en. Efter vanlig slutkonst borde resulta-
tet blifva det rent motsatta.
0 I öfrigt och slutligen har det icke kunnat undfalla mig, att genom
så väl motionen som reservationen går ett drag af så högkyrklig tendens
.. gans^a anmärkningsvärd från det hållet — att jag äfven af detta
skäl icke^ vill biträda någondera. Man försöker, så vidt möjligt är, att
rycka religionsundervisningen ur lekmännens händer, för att uteslutande
lägga den i det vederbörligen ordinerade presterskapets. Mot en sådan
grundsats måste jag nedlägga min protest, äfven om den ej utgått från
konciliet i Rom. Jag yrkar bifall till Utskottets Betänkande.
Den SO Mara.
27
Herr Carl Isak Bengtson: Då jag för min del lägger största
vigt uppå, att folkets barn må i folkskolan uppfostras till insigt om och
kärlek till vår kyrkas heliga lära och sålunda danas till göda medborgare,
men jag i likhet med föregående talare, anser, att stora svårigheter mota
för genomförande af det förslag, som blifvit framlagdt af motionären och
reservanten, samt befarar, att detsamma endast skulle föranleda dertill att
religionsundervisningen i folkskolorna blifver indragen, då dess ordentliga
meddelande icke låter sig förena — åtminstone i församlingar med en
större folkmängd, vore sådant alldeles omöjligt — med presterskap!» Öv¬
riga mångfaldiga åligganden och bestyr, hvilka redan taga dess tid runt i
anspråk, yrkar jag bifall till Utskottets här gjorda framställning.
Herr Lass Olof Larsson: Jag både icke ämnat begära ordet i
denna fråga, emedan jag trott det vara öfverflödigt, då man val med skal
bort kunna föreställa sig, att ett sådant missfoster som detta förslag snart
sagd! af sig sjelft skulle do, men sedan Sveriges Ecklesiastikminister i
denna fråga ställt sig på ungefär samma ståndpunkt, som mnehaives åt
herrar kapitenen Julius Mankell och konditor Grafstrom, bär saken fatt
en annan och större betydelse. Jag skall dock icke mycket sysselsätta
mm med de skäl, som af den ärade Statsrådsledamoten blifvit framstallda,
tv'°när jag betraktar den högt ärade talarens anförande i skolfrågan vid
1868 och 1869 årens riksdagar, och finner att hvad som vid hirra riks¬
dagen yttrades vederlägges helt och hållet vid den andra-, sa tår jag
säga, att orden från detta håll icke kunna för ring hafva den betydelse, som
jag gerna ville tillmäta hvad som uttalas från statsrådsbänken. Jag hade
verkligen icke trott, att eu sådan motion skulle kunnat framkomma i
denna" Kammare; jag hade trott det vara möjligt att den frågan kunde
framkomma ocli diskuteras i en annan församling har på Liddarnolmen,
men icke på detta rum. Motionen är så mycket mer motbjudande, som
den under masken af kärlek till religionen döljer minst sagdt en sorglig
likgiltighet för densamma. Man vill inskränka, eller rättare, man vill taga
bort kristendomen från våra skolor, ty när man vill ordna deri undervis¬
ningen på ett sätt som i tillämpningen är omöjlig,_ då ar väl det ungefär
detsamma som att taga bort den. Läser man i historien, sa matte man
väl ändå se, att bildningens gång är och har vant sådan, att kristendo¬
men kommit först och sedan den så kallade medborgerliga bildningen.
Icke hafva de som röjt vägen för all sann bildning gatt ut i hednaverl-
den, för att först meddela undervisning i t. ex. naturlära, i linearteckning
och dylikt, nej det var med och genom kristendomen, som de trångt sig fram.
Ser jag på de samhällen der religionen föraktas, der man anser och ak¬
tar den såsom eu bisak, och ser jag på samhällen der kristendomen be¬
finner sig i blomstring, så stadnar jag icke i valet om hvilketdexa som ar
det lyckligaste, och hvar upplysningen står högst, samt hvar de basta med-
borgarne finnas. . „ . „
Går man in in eu skola, der kristendomen är hufvudsak, sa skall man
otvifvelaktigt finna, att den stål- högre i öfriga undervisningsämnen än i
en skola der kristendomen skötes såsom bisak, ty der står merendels
också den öfriga undervisningen på eu ganska låg ståndpunkt; och i hvit-
28
1)cm 30 Mars.
ken af dessa skolor tror ni väl. mine Herrar, att de bästa medborgare
danas. °
Vill man se in i det husliga lifvet, så inöter oss der alldeles enahanda
erfarenhet. Hvad skulle val dessa, verkligt goda medborgare svara, om
porde dem: vill ni skilja kriskendomsundervisningen från edra
skollärare? Jo, utan tvifvel, svarade de nej! Skall man då för den min¬
dre goda medborgarens skull begå en orättvisa emot den gode medbor¬
garen ? °
i • *nv^r,K^er. vissei'bgen, att bär icke är fråga om att taga bort
kristendomsundervisningen från folkskolorna, utan endast att inskränka
den och öfverflytta resten på presterna. Man säger nemligen, att
kristendoinsundervisningen inkräktar allt för mycket på de ämnen, som
afse den medborgerliga bildningen, och Indika folkskolelärare företrädes-
vis borde bibringa Darnen. Jag för min del trodde, att kristendom också
lorae till den medborgerliga bildningen. Mången gång finner man goda
medborgare bland dem som äro göda kristna, äfven om de icke kommit
sa särdeles långt i t. ex. geografi, historia, naturlära, liniarteckning och
gymnastik, men bland dem som förakta kristendomen finner jag aldrig
en god medborgare. Jag tror att vi höra låta kristendomen vara hufvud-
saken i vara folkskolor; derpå vinna äfven de andra ämnena, ty i sådana
s rolor, der kristendomsundervisningen är eu bisak, der äro äfven de andra
arnnena en bisak, och tvärtom. Motionären tyckes mig för öfrig! höra
tdi de der s. k. pappersorganisatörerna. hvilkas starka sida är att upp¬
göra toi slag, som kanske kunna taga sig ut på papperet, men i verklighe¬
ten duga foga eller intet. Att, såsom han vill, taga bort kristendoms-
underyismngen från skolläraren vore precist detsamma, som att säga åt
en trädgårdsmästare, att man skulle taga bort ljus och värme från hans
planta, och att inskränka den till en dag, som då skulle vara uteslu¬
tande deråt egnad, men på det sätt att den då skulle skötas åt pimsten
och icke åt skolläraren, strider detta icke emot all pedagogisk ordning och
en dagliga erfarenheten, som visar att , omvexling i läroämnen gagnar
hvad man med skolor a ther, nemligen upplysning? Att bifalla motionärens
förslag, vore det icke ungefär detsamma som att åt trädgårdsmästaren
~ ' Ja8' ber om ursäkt, att jag ännu eu gång kommer till den der träd¬
gårdsmästaren ---såga: du får eller beböfver icke under hela veckan vattna
(jma. plantor, ty en dag i veckan kommer eu annan och vattnar dem,
. et t11,, °*ta> rnen sä håller ban då på och vattnar hela dagen;
jag traktar att plantorna icke skulle befinna sig väl af en sådan vattning,
livad nu den praktiska sidan af motionärens förslag beträffar, så frågas
huru det skall vara möjligt för prosteri att undervisa i kristendom en hel
dag i veckan i hvarje folkskola inom pastoratet, om t. ex. folkskolornas
antal derstädes är flera än presternas, och ännu värre, om det är
större än dagarnes i veckan? Motionären har särskild! föreslagit lörda-
geu, men, sä vidt jag vet, finnes ju icke mer än eu sådan i veckan. Men
skulle prosten äfven under de ötriga dagarne af veckan undervisa, så fick
han icke hafva annat att göra än att tjenstgöra som skollärare, men han
bär val också åtskilligt annat att göra, och folket i allmänhet skulle väl
icke heller vara synnerligt betjenta af sina prester, om de skulle behöfva
springa i skolorna för att få rätt på dem.
Deu 30 Mars,
29
Man har i denna fråga fäst sig endast vid de egentligen s._ k. folk¬
skolorna, men vi hafva äfven eu annan, ännu talrikare klass af skolor,
der undervisning skall bibringas folkets barn, nemligen småskolorna, hos
hvilkas lärare ännu mindre skicklighet kan förutsättas än hos den exami¬
nerade folkskoleläraren, och motionären säger ju, att den sednare icke
eger den mångsidiga bildning och insigt som erfordras för att meddela
religionsundervisning, således kan det väl icke vara meningen att an¬
förtro denna undervisning åt småskoleläraren, lika litet som jag kan tio
det vara meningen att helt och hållet taga bort religionsundervisningen
från småskolan; således måste jag antaga, att motionären förmenat att
presten äfven der skulle meddela ifrågavarande undervisning. Men huru
tagel- detta sig ut i tillämpningen. I den församling jag tillhör finnas 7
folkskolor och 38 småskolor. De ordinarie presterna äro till antalet 2.
Huru skulle det der gå till, om presterna skulle i alla dessa skolor be¬
strida religionsundervisningen eu dag i veckan ? Detta blir, som jag tror,
ett ganska svårlöst problem, det är det åtminstone för mig, som icke gör an¬
språk på att vara någon mästare i räknekonsten - - men kanske kan den
ärade motionären lösa det ? Den ärade motionären tyckes verkligen hafva
ett särdeles stort förtroende för vårt presterskap. Ja, man säger att jag
äfven har så, men jag tror att han öfverskatta!’ deras förmåga. Det
gläder mig dock att 'finna ett sådant förtroende lins honom. Man har
annars sagt mig, eller jag har läst det i tidningarne, att han tillköl en
åsigt, eller jag kan gerna säga ett sällskap, soin icke lärer hafva så särdeles
stort förtroende för presterna. Men detta visar blott, ati man icke fåi
sätta tro till allt som står i tidningarne.
Hvad nu sjelf va skolorna beträffar, så bär jag gjort ett utdrag ur
folkskoleinspektörernes berättelser, hvaraf synes att folkskolorna gjort störa
framsteg sedan den tid, från hvilken motionären hemtat uppgifter till stöd
för sin motion. Han har emellertid förklarat, att dessa siffror icke mycket
betyda, och jag vill derföre icke heller med dem besvära honom. Han bar
vidare klandrat sammansättningen af det Utskott, som behandlat hans
motion, och sagt att med eu sådan sammansättning intet hopp fanns för
honom att erhålla eu gynnsam behandling åt sin motion. I mina ögon var,
med ett enda undantag, Utskottets sammansättning sådan jag önskar deri,
hvad denna, fråga beträffar. För motionären har Utskottets utredning af hans
motion synts allt för liten, mig åter har den synts allt för mycken, ty en
sådan motion var icke värd ens den utredning Utskottet gjort. Det. nit
för kristendomen, som motionären låter påskina, förefaller allt något tvif¬
velaktigt, ty det motsäges såväl af hans yttrande som af motionen, hvil¬
ken jag skall underkasta eu liten granskning; jag skall ej tala om den
Lindblomska förklaringen öfver storkatekesen, som omnämnes i motionen,
ty jag känner ej någon sådan, och dels har en föregående talare talat
derom — men 'lian säger, att han af nit för kristendomsundervisningen
vill öfverflytta den på presterna, på samma gång han säger att presterna
ingalunda uppfylla de skyldigheter som folkskolestadgan nu ålägger dem
i fråga om religionsundervisningen. Man plägar väi icke i vanliga tall,
för att befrämja en god sak, uppdraga detta åt dem, som man på samma
gång klandrar för liknöjdhet.
30
Ben 30 Mars.
Vidare beter det i motionen, att, såsom det nu tillgår med läsningen
af bibliska historien, katekesen etc., vänjes barnet vid att tanklöst läsa
buds ord, eu vana som medföljer under hela lifvet, men straxt bredvid
sägei han, att detta är likgiltigt hvad gamla testamentet beträffar o. s. v.
L äril är tankegången här? han säger att bibliska historien är Guds ord-~
och i samma andetag säger han att det är likgiltigt om den läses tank¬
löstPa ett annat ställe heter det, att religionsundervisningen nu upptager
hälften af skoltiden, men af nit för kristendomen vill han inskränka un¬
dervisningen till eu dag i veckan, eller till en sjettedel af skoltiden.
Detta, mule Herrar, är ett högst eget och ovanligt sätt att befrämja en
sak, Ai det sättet att ga till väga riktigt, då skola vi icke för att be-
fordra den öfriga undervisningen, hvilket motionären påstår vara en del
at änaamålet med motinonen, gå till väga på det sätt han föreslagit, utan
då böi man för a ut vinna målet, endast inskränka den lärotid som är an¬
slagen för hvarje ämne.
Mycken sådan motsägelse finnes både i motionen och motionärens an¬
krande, men jag skall ej trötta med a,tt anföra vidare. De ord han om
Kyrkomötet utslungat, borde han hafva hållit inne med, då han bör hafva
sig bekant, att åtminstone hälften af detta möte var valdt af Svenska
folket, och att beskyllningen således lika mycket träffar dem som mötet.
, . . aiman talare på Stockholmsbänken har upptagit till förklaring
åtskilliga hufvudstycken i katekesen och sjelf besvarat de frågor han upp¬
ställt, men äfven om han icke gjort det, får jag säga, att de voro sådana,
ati jag icjte skulle brytt, mig om att besvara hans frågor Får endast
uili slut saga. att vill man gifva ett dödshugg åt folkskolan, så finnes intet
sakrare, än ^ att skilja religionsundervisningen derifrån. Dock torde det
icke gå så lätt, ty ehuru vi visst äro kända för att vara ett laglydigt folk,
så sand oss en lag som säger att kristendomsundervisningen skall °skiljas
från våra skolor, och vi skola — trotsa den lagen — jag hade så när
sagt. fast motionären med vapen i hand komme för att få den tillämpad.
dag yikar bifall till Utskottets afstyrkande af motionären, som jag
o ris Kar matte komma till evig hvila för att aldrig mer uppstå
^ Hell Hedin: Herr 1 alman! Det förefaller mig, som skulle man till
mouto öfver denna diskussion passande kunna använda orden “alla vägar
bära till Rom", det är uttolkadt: alla slags medel äro goda, då det gäller
att dräpa ett misshagligt förslag, kommande från misshaglig person, såväl
uppenbara förvrängningar som ett forcera dt löje och qvickheter af det
bedröniga . slag vi nyss hört af en representant för Dalarne. Jag för¬
undrar mig ej så mycket öfver, att dylika vapen användts af en och
annan talare, som öfver det hemligen allmänna bifall, hvarmed detta strid-
satt helsats. Visserligen kan jag häraf sluta, att det foga gagnar att tala
till oron, som tyckas vara af naturel! döfva för skäl och bevis; men lika
litet som jag förut, enligt hvad Herr Kolmodin behagade påstå, retirerat
tran en ståndpunkt — hvilken jag icke innehaft, lika litet finner jag i
den påtryckning, som nu gör sig gällande i de så särdeles bevisande
bravoropen, någon anledning att gifva den ståndpunkt förlorad, som jag
verkligen innehaft och innebar, och som finnes angifven i min reservation
emot Utskottets Utlåtande. Till en början — innan jag öfvergå!' till en
Den SO Mars.
31
granskning af Utskottets Utlåtande -- några anmärkningar om vissa
yttranden under debatten. ... . . . . ....
Herr Ehrenborg har, naturligtvis i följd af sitt kristliga sinnes ingif¬
velse, råkat i djup bedröfvelse för min skull, derför att mellan min stånd¬
punkt i dag och den 16 Februari skulle finnas en svår motsägelse. Mine
Herrar! Hvad som är eller icke är motsägelse, det utredes och afgöres icke
med bibeln i hand eller några konventikelfraser på läpparne, utan af
förståndet. När nu detta, som bekant, underkännes i det läger, som den
värde talaren tillhör, så torde det ursäktas, att jag tager mig friheten att
i fråga om konseqvens och motsägelsefrihet i mina egna åsigter och hand¬
lingar lita på min egen uppfattning och lemna hans uppfattning i dess
— förståndsmässigt att tala — ovärde. Herr Ehrenborg bär vidare vid¬
lyftigt och gående som katten kring het gröt sysselsatt sig med den frå¬
gan, hvem jag, reservanten, egentligen är. Det långa talets korta mening
kan rättast resumeras sålunda: jag, reservanten, hör ej till Herr Ehren-
borgs fårahus, och derför är jag ovärdig att hafva en mening eller ett ord
om eu sådan fråga som religionsundervisningen. Skulle jag befatta mig
med att besvara denna egendomliga blandning af galla — hånets galla
och salvelsens sirap? Nej, jag kan bättre använda min tid och jag är skyl¬
dig att göra det, isynnerhet när, såsom nu, min tid tillika är Kammarens.
Endast det vill jag anmärka, att, när Herr Ehrenborg oriktigt citerade min
reservation, han för sin del ej gifvit något synnerligt bevis på det ärliga
sinnelagets kompetens att deltaga i en allvarlig diskussion om allvarsam¬
ma ämnen. Jag öfvergå!' till Utskottets Utlåtande. Reservant i Utskottet,
som syntes mig nog hastigt affärda ett förslag, hviket enligt min öfverty¬
gelse har framtiden fös sig, anser jag mig böra något skärskåda beskaffen¬
heten af de anförda grunder, hvarpå Utskottet stödt sin förkastelsedom.
Motionärens åsigt, att religionsundervisningen i folkskolan upptager
för mycken tid, och att den bedrifves på ett bekymmersamt bristfälligt
sätt, har Utskottet blott så till vida motsagt, som det påpekat att -
medan motionären begagnat inspektionsberättelserna för 1864—1866 och
på dem grundat förenämnda åsigt — deremot de allra sista inspektions¬
berättelserna, för 1867—1868, i båda dessa hänseenden "ådagalägga be¬
tydligt framåtskridande inom folkskolan.“ Redan häri finner Utskottet
ett bevis på obehöfligheten af den förändring, motionären afsett. Låt oss
granska denna första kärnpunkt i Utskottets bevisföring. Det torde då
befinnas, att detta -betydliga framåtskridande inom folkskolan'1 mera är
en önskan och ett antagande hos Utskottet än ett ur de sista inspek-
tionsberättelserna uppvisligt, faktiskt resultat. Skulle det, som jag tror,
förhålla sig så, då ramlar, i och med premissen, äfven konklusionen, för
så vida den nemligen är eller skall betraktas såsom konklusion ur denna
premiss, och ej tilläfventyrs ur några andra förutsättningar, som Utskottet
behållit för sig sjelf. Låt se! Om jag ej misstager mig, har Utskottet
gått till väga på följande sätt. I de sista inspektionsberättelsernas tabell-
volum finns ett s. k. "sammandrag för alla stiften af tabelluppgifterna
angående folkskoleväsendet", upptagande, bland annat, antal barn i skol¬
åldern, antal i skolan inskrifna barn, antal vid inspektionen närva¬
rande, antalet af dessa sistnämnda som undervisats i de särskilda läro¬
ämnena. Nåväl: dessa slutsummor för 1867—1868, särskildt den sist¬
32
Don SO Mars.
nämnda, bär Utskottet jemfört med de slutsummor för 1864- 1866, som
motionären åberopat, och då Utskottet faun de förra högre, hade det
straxt sin slutsats om det “betydliga framåtskridandet- färdig. Härvid
bör dock märkas för det första, att skiljaktigheten mellan de förra och
de senare slutsummorna i vissa fall icke är så synnerligen stor: i det
vigtiga ämne t. ex., som kallas rättstalning och rättläsning, var slutsum¬
man i de näst sista berättelserna 170,051, men i de sista 170,860, så¬
ledes en skilnad, till förmån för de sista åren, af 809 barn mer, som
^ervisats r rättstafning och rättläsning; när det nu är fråga om nära
400,000 vid inspektionen närvarande barn åt 400,000 i skolan inskrifna
fif’000 1 s^0låldern, bär jag för min del svårt, att i denna tillökning
åt 609,^ som under de sista åren åtnjutit den mest elementära af all un¬
dervisning, skåda det “betydliga framåtskridande“, som eu nog rask slut¬
konst föregycklat Utskottet. Denna min mening rubbas ej heller i någon
afgörande grad deraf, att slutsummorna för 1867—1868 utvisa, i fråga
om vissa andra läroämnen, en ej ^betydlig ökning af antalet barn, som i
dem undervisats, tv af de vid inspektionstillfällena närvarande 199,410
både mindre än en tredjedel (58,620) fått någon öfning i att förstå och
använda språket, mindre än en tredjedel (59.161) någon insigt i natur¬
lära, ej mycket mer än en tredjedel (70,085) undervisats i historia — detta
i skötel, som dock hafva till uppgift att meddela den stora mängden af
svensk medborgare de forsta grunderna för eu allmän medborgerlig bild¬
ning. Men om man nu, detta oaktadt, vill medgifva, att Utskottet, ge-
110111 oe ul’ inspektionsberättelserna anförda siffror, i någon mån be¬
mött hvad som, enligt Utskottets egen sammanfattning af motionärens
motiv enlig, är det ena af hufvudskälen för hans förslag, nemligen reli¬
gionsundervisningens nuvarande alltför stora inkräktning af lärotiden på
andra läroämnens bekostnad, så får jag vidare och för det andra erinra,
att det ar mig alldeles ofattligt, huru Utskottet från de högre siffrorna
i de sista berättelserna — siffror, som ju ej visa något annat än eu till¬
ökning i antalet af undervisade barn — kan sluta till en förbättring af
undervisningens, här speciel religionsundervisningens qvalitet. Motionä¬
rens andra hufvudskål är just religionsundervisningens skrala beskaffenhet,
och detta nar Utskottet sålunda lemnat orubbadt, ty om ett ‘framåt¬
skridande- i det hänseendet upplysa de ifrågavarande siffrorna jemnt upp
ingenting. Och härmed, Herr Talman, lärer en af hörnstenarne i Utskottets
argumentation hafva fallit bort; säkrare voro ej fogningarna.
.. ,auuau hörnsten i sitt resonnement har Utskottet lånat från Kyrko¬
mötets Kyrkolag™tskott, — det är fara värdi, att äfven här Utskottet
råkat på ett dåligt byggnadsmaterial. Utskottet afråder ifrån att låta
piesten -utnötas på ett så speciel, område som folkskolans11. Jag förmo¬
dar, att jag ej är ensam om min stora förundran öfver en sådan utlåtelse.
Skulle verkligen religionsundervisnings meddelande åt det uppväxande släg-
tet vara ett alltför - speciel område för eu luthersk prest? Eller är hon
- för att sluta af det smakfulla uttrycket: “utnötas- — är hon, frågar
■la&’ / Utskottets tanke ett ovärdigt lioveri, som det vore synd och skam
att ålägga presten? I sanning, jag antager att mången kyrkans tjenare
val kunde känna sig frestad, inför ett sådant resonnement som Utskottets,
att
Den SO Mars.
33
att ä egna och kyrkans vägnar utbrista i den bekanta bönen: Gud bevare mig
för unna vänner! För min del vågar jag tro, både att prestens egenskap
af religiouslärare helt naturligt åt honom anvisar just det verksamhets¬
område, der Utskottet tyckes anse det för en horreur att han skulle in¬
träda, och att han der, d. v. s. såsom det unga slägtets lärare, skulle ut¬
föra ett arbete af ojemförligt större betydelse, än de reglementerade pre-
dikningarue å helgdagarne. Men han hinner ej med detta nya åliggande
— svarar man. Hvarför? Det vanliga svaret är: för de många verldsliga
bestyrens skull. Men, bör man då ej från dem befria presten? Eller är
det i sin ordning, att han skall i väsendtlig mån sysselsättas med sådant,
som är främmande för hans egentliga kall? År det riktigare och vigti-
gare, att han skall vara eu Statens skrifmaskin, eu — om jag så får säga
— permanent jourhafvande för eu småaktig administrations bagateller, än
att han förlossas från detta påhäng och återgifves åt sitt rätta kall ? Han
hinner icke ändå — svarar Andra Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 1,
som äfven häri gjort sig solidariskt med. eller rättare, till ett eko åt
kyrkomötets kyrkolagsutskott. De båda Utskotten mena väl således, att
de presten åliggande verldsliga göromåleu äro mycket obetydliga och upp¬
taga eu så ringa del af hans tid, att det gör hvarken till eller ifrån, om
han har eller mister dem — ty menade Utskotten, att dessa göromål äro
betydligt tidsödande, då skulle de ock nödgats tillstå, att presten, genom
att från dem belrias, skulle vinna eu betydlig tidsbesparing, som satte ho¬
nom i stånd att meddela några timmars religionsundervisning i veckan.
Men detta Utskottens antagande — som väl ej är uttryckligen anfördt,
men som måste ligga under deras resounement i detta fall — att prestens
verldsliga göromål ej äro någonting att tala om, håller ej stånd. Må man
t. ex., i fall man ej genom egen åskådning derom vunnit någon kännedom,
blott taga i betraktande hvad llerr Soudén i eu å kyrkomötet väckt
motion om dem yttrade: redan de af honom, blott exempelvis, anförda
måste tydligen medföra ej ringa tidspillan. Blotta afskaffande! af de högst
otjenlig» s. k. husförhören skulle skaffa presten eu icke ringa del af den
tid, som man ifrågasätter att han för religionsundervisning skulle använda.
Och någon svårighet för eu sådan förändring finnes visst ej: de befolk-
uingsstatistiska uppgifterna kunna åvägabringas å annat sätt; katekesför¬
hörets bottagande skulle, i fråga om kristendomskunskaps och sedligt lef-
vernes befrämjande, visserligen mer än uppvägas af prestens deltagande i
ungdomens undervisning; och hvad den tredje och sista delen af husför-
hörs-iustitutionen vidkommer, sa vore väl förlusten ej stor, om man eljest
på dem kan tillämpa, hvad Tegnér sade om ett annat slags kyrkliga för¬
rättningar, att de “mera skada magen, än gagna församlingen.1' Äfven
må erinras, att presten, genom att deltaga i religionsundervisningen för
folkskolans lärjungar, skulle för sig lätta bördan af konfirmandundervis¬
ningen. emedan han dä hade bered t sig eu god grund att bygga på. J:.g
vågar sålunda sägs, att Utskottens påstående, att presten, äfven med be¬
frielse från sina nuvarande verldsliga bestyr, ej skulle hinna med religions¬
undervisningen, åtminstone ej kan drabba det i min reservation gjorda
förslaget, att presten skulle öfvertaga eu del af folkskolelärjungarnes re¬
ligionsundervisning.
Rik sd. Fi ol M JO. 2 Afd. 3 Band, 3
34
Den 30 Mars.
I)et förtjenar för öfrigt anmärkas, att den riksdag, som grundläde
vårt nyare folkskoleväsen, ej ansåg några oöfvervinneliga praktiska svårig¬
heter ställa sig i vägen för en sådan anordning. Bevis derpå är ej blott
den i reservationen anförda § 10 i förslag till lag om folkundervisningen.
Jag förutser här den möjliga invändningen, att denna § — mot Preste-
ståndets, mot de i frågan mest sakkunniges och intresserades yrkande —
dikterades af de tre andra stånden, och jag påminner derför derom, att
dels i Presteständet flere röster höjde sig för just den mening, som blot
Riksdagens beslut, dels prestestånds-majoritetens förslag till formulering ej
så afgjordt skiljer sig från den slutligen antagna, dels flere ledamöter af
Presteständet egentligen derföre motsatte sig ett lagbud, att enligt deras
mening presterskapet nog derförutan skulle göra sitt bästa. Några ut¬
drag ur protokollen rörande detta ämne torde ej sakna intresse.
Doktor Morén yttrade: föreskriften om presterskapets deltagande i
undervisningen är riktig och nyttig. Den hör till presterliga kallet.
Biskop Butsch kunde ej se, att saken skulle i allmänhet möta “nå¬
gra oöfvervinneliga svårigheter. “
Biskop Holmström ville blott, genom ett par redaktionsändringar,
“något moderat det ovilkorliga stadgandet. Med honom instämde Bi¬
skop Hedrén och Kontraktsprosten Nordhammar.
Geijer anförde till stöd för sin åsigt, att presterskapet kunde under¬
visa i folkskolan, den omständigheten, att Sverige hade ett i förhållande
till folkmängden talrikare presterskap än något annat protestantiskt land;
ännuflättare skulle det blifva, “ju mera den högre skolan skiljer sig från
kyrkan, och den sednare ej längre tvingas att försörja den förres invali¬
der I en replik härpå uttryckte Talmannen — i hufvudfrågan —■ en¬
dast tvifvelsmål om möjligheten att öfverallt kunna genomföra den yrkadé
anordningen.
Prosten Sidner •■fägnade“ det, att Utskottet velat “förbehålla“ reli¬
gionsundervisningen åt pimsten. Andra, hvilka — såsom Prosten Öster¬
man — motsatte sig stadgandet, åsyftade dock ej dermed, att prester¬
skapet icke alls skulle befatta sig med religionsundervisning i skolan;
tvärtom ansågo de högst vigtigt, att presten verkade på det området,
men de köllo före, att nitet, der det funnes, vore tillfyllestgörande, men.
der det ej funnes, ej heller kunde genom påbud framkallas. Slutligen
antog Presteständet följande formulering:
— — -— “åligger det likväl vederbörande presterskap att meddela
barnen undervisning i kristendomen, samt att för sådant ändamål infinna
sig i skolan, så ofta tjensteåliggande och öfriga förhållanden det med¬
gifva. “
Sådan var 1840 års riksdags och dess Prestestånds uppfattning af
de praktiska svårigheter, som man nu vill förstora till omöjligheter. När
man nu besinnar, att presterskapets verldsliga bestyr sedan dess blifvit
minskade, och att kyrkan, i följd af flere sam vexlande skäl, ej mera är
nödd och tvungen att, som Geijer sade, försörja skolans invalider, så böra
ju möjligheterna hafva ökats. Svårigheter kunna här och der möta, men
talar man om att ovilkorliga hinder i allmänhet skulle resa sig mot den
åtgärd jag föreslagit, så måste jag hänföra dem till den kategori, som
benämnes “de obotfärdiges“.
J)<rn 30 Mars.
35
Detta om utförbarheteu. Nu ett par ord om sakens vigt. Jag fin¬
ner den väsentligen ligga deri, att skolläraren härigenom skulle bättre
kunna bedrifva undervisningen i öfriga läroämnen, dels derför att han åt
dem kunde egna mera tid och krafter, dels derför att dessa hans krafter
dertill skulle blifva bättre förberedda å seminariet, hvilket ej längre, som
nu, behöfde öfver fyllas af teologi på andra ämnens bekostnad. Jag fin¬
ner sakens vigt vidare deri, att religionsundervisningen sjelf skulle för¬
bättras, dels derför att presten, som finge de äldre i skolan redan något
förberedda barnen, således ett mindre antal, att undervisa, ej skulle nöd¬
gas, såsom skolläraren, att drifva en mer eller mindre tanklös utanläs¬
ning, utan kunde rikta sin undervisning till barnens förstånd och hjerta,
dels derför att den bättre undervisningen i de så kallade verldsliga läro¬
ämnena skulle underhjelpa sjelfva religionsundervisningen. 1 afseende
härpå vill jag betona, att den nuvarande religionsundervisningen visst icke
har något gagn af sitt nästan fullkomliga envälde; utan hjelp af andra
kunskaper blir den religiösa uppfattningen blott alltför lätt rå, jordkry¬
pande, vidskeplig; liksom all naturen för sitt lif likaväl behöfver solens
ljus som hennes värme, så behöfver ock menniskan ej blott trons känslo-
värme, utan ock det utvecklade förståndets ljus för ett sundt andligt lif.
Herr Abraham Rundbäck: Då förevarande ämne redan blifvit
skärskådadt från så många sidor, vill jag yttra mig endast helt kort till
försvar för Utskottets Betänkande, som man från vissa håll, enligt min
mening, bedömt alltför hårdt.
Hvad angår de beskyllningar den siste ärade talaren behagat fram¬
kasta emot Utskottet, derföre att detta icke fästat afseende vid den skilj¬
aktiga mening, som han i sin reservation uttalat, vill jag endast anmärka,
att hvad som utgjort föremål för Utskottets behandling har varit motio¬
närens förslag, men ingalunda reservantens mening.
Motionären anför: “att religionsundervisningen i folkskolorna i all¬
mänhet bedrifves på ett sa bristfälligt sätt, att derigenom berättigade och
allvarliga bekymmer hos hvar och en måste uppstå**, och han åberopar
till stöd härför de statistiska tabellerna för år 18(>(>. Utskottet har här¬
emot anmärkt, att undervisningen sedan dess gjort betydliga framsteg,
och om motionären, såsom han bort, hade jemfört de sednast utkomna
berättelserna med dem för år 18(53, så skulle han hafva funnit, att un¬
dervisningen gått framåt med jättesteg.
Vidare säger motionären: "att religionsundervisningen i allmänhet
upptager sä mycken tid, att den i betänklig mån inskränker utrymmet
för de öfriga läroämnena". Jag tillåter mig med anledning häraf fästa
hans uppmärksamhet derå, att hvad som mest hindrat undervisningen i
dessa öfriga ämnen har varit otillräcklig bildning hos lärarne samt brist
på skolhus och undervisningsmateriel. För undervisningen i geografi
nödvändiga kartor, och för skrifning erforderliga skriftaflor äfvensom pap¬
per hafva oftast saknats, och läroböcker i naturvetenskap samt historia
hafva icke heller förrän på sednare tider anskaffats. Men sedan dessa
brister så småningom blifvit afhulpna, hafva folkskolelärare, presterska-
pet samt inspektörerne sökt och äfven lyckats ordna undervisningen på
ett allt bättre och mera tillfredsställande sätt. Jag vill emellertid med-
36
Den 30 Mars.
gifva, att religionsundervisningen har allt for mycket inkräktat på de ol¬
aga läroämnena, och att den ännu i liera skolor gör det; men jag är
viss om att detta missförhållande allt mer och mer kommer att rättas,
utan att sådana radikala åtgärder behöfva vidtagas, som motionären före¬
slagit, och som jag för ingen del kan gilla.
Folkskolan är nemligen icke endast en verldslig och borgerlig läro¬
anstalt. utan äfven och i ännu högre grad eu kristlig uppfostringsanstalt,
som vid sidan af hemmet har att upptaga de ännu outvecklade och
ohyfsade barnen och hos dem inplanta medvetande om rätt och orätt,
om pligt och dygd samt de christliga sanningar och löften, hvarå deras
moraliska styrka i lifvet och deras förhoppningar i döden ytterst hvila.
Och — - det må jag fråga — hvilket ämne kan vara lämpligare för allt
detta än den kristliga undervisningen? Enligt min öfvertygelse finnes
intet sådant. Jag kan derföre icke gå in på att skilja denna undervis¬
ning från skolan, och jag kan med så mycket mera bestämdhet uttala
mitt nej mot förslaget, emedan jag tror mig hemta det från folkets egna
läppar, hvilket alls icke vill medgifva, att religionsundervisningen skall så
anordnas.
Men ■ säger motionären — meningen är alls icke att förringa, utan
fastmer att höja den kristliga undervisningen. Jag påstår dock, att så¬
dant icke kan ske på det sätt han föreslagit, ty det möter oöfvervinne-
liga praktiska svårigheter, såsom Utskottet äfven antydt. Men då icke
alla dessa svårigheter blifvit förut under diskussionen tillräckligt fram¬
hållna, må det tillåtas mig att nu få påpeka åtskilliga sådana.
1 de församlingar, der skolorna äro många eller der pimsten är gam¬
mal eller sjuklig, är det ju icke möjligt för denna att på ett nöjaktigt
sätt bestrida religionsundervisningen. Icke heller låter det sig göra i de
stora och vidsträckta socknarne, såsom t. ex. i Norrland, der det finnes
socknar, som omfatta ofantliga områden af ända till 200 qvadratmil, och
der barnen möjligen skulle fä 12 a 10 — ja, ända till 20 mil till pim¬
sten. Ingen kan väl begära att de skola gå eu sådan väg? Då man
vidare känner, att skolbarnens mängd i medeltal uppgår till 300 i hvarje
socken, och om man indelar dessa i afdeluingar med 50 barn i hvarje,
hvilket torde få anses såsom "det högsta antal som kan af eu person sam¬
tidigt undervisas, så kan undervisning icke meddelas oftare än hvar sjette
vecka för hvarje afdelning, och barnen skulle sålunda erhålla religions¬
undervisning sammanräknad! endast 8 dagar om året. Häraf synes omöj¬
ligheten att ordna undervisningen så som motionären föreslagit, och jag
tror det hafva varit alldeles tillräckligt, att Utskottet blott i allmänhet
framhållit de praktiska svårigheterna såsom skäl för sitt afstyrkande.
Man borde nemligen kunna vänta, att hvar och eu med någon erfarenhet
och eftertanke skulle hafva begripit, hvad detta uttryck innebär.
Under diskussionen har blifvit vidrördt ett ämne, deri jag anser mig
på visst sätt skyldig att uttala min mening. Motionären har nemligen,
under det lian talat om fördelen af att presterskapat öfvertoge religions¬
undervisningen, jemväl sagt, att presterskapet icke nu fullgör sina skyl¬
digheter i det afseende!. Visserligen kan det vara sannt, att eu och an¬
nan medlem af denna stora kår icke är fullt pligttrogen, men jag påstår,
att bland Statens samtliga klasser och korporationer ingen gjort så mycket
Den 30 Mars
37
för folkskolan som just presterskap^. Ty då så väl statsmakterna, som
kommunerna och pressen ända till sednare tider negligerat denna vigtiga
sak, har presterskapet likväl inlagt dera väsendtliga törtjenster om den¬
samma.
Med anledning af hvad som blifvit yttradt från statsrådsbänken der¬
om att presterskapet bör kunna åtaga sig något mera beträffande under¬
visningen i folkskolan, än hvad enligt lag nu åligger detsamma, vill jag
erinra om innehållet af 10 § i folkskolestadgan. Nämnda paragraf stad¬
gar: -‘Presterskapet utöfve en sorgfällig uppsigt i synnerhet öfver reli¬
gionsundervisningen i folkskolorna. Församlingens lärare skola förden¬
skull. så väl i de fästa som flyttbara skolorna, flitigt och så otta deras
öfriga em betsåligganden medgifva, sig infinna, efterhöra och undersöka,
huru detta skolans vigtigaste kunskapsämne af skolläraren bibringas, gifva
honom, der det tarfvas, upplysningar och råd, samt sjelfve genom under¬
visning. förklaring och tillämpning göra de heliga lärorna lefvande i barna¬
sinnet. *■ Jag vill fråga, om icke detta stadgande må anses tillräckligt?
Man kan möjligen vilja påstå, att det i afseende på tiden som presten för
detta ändamål skall använda icke är nog bestämdt. Men jag vågar be¬
tvifla, att man genom lag lämpligen kan stadga något mera bestämdt i
detta afseende. Inom det stift, der jag är folkskoleinspektör, skulle ett
sådant stadgande, enligt min fasta öfvertygelse, icke kunna efterlefva^ och
såsom ledamot i ett domkapitel har jag mig tillräckligt bekant, hvilka
svårigheter det under nuvarande förhållanden möter att uppehålla själa¬
vården inom många församlingar, att jag ingalunda är tveksam, aå jag
förklarar det nu vara omöjligt för presterskapet att åtaga sig den tids¬
ödande religionsundervisningen i folkskolan.
Mycket mera kunde vara att tillägga i detta ämne, meji jag vill in¬
skränka mig till hvad jag nu yttrat, under yrkande om bifall till Utskot¬
tets Betänkande.
Herr J. E. Eriksson: Herr Talman! mine Herrar! Äfven jag är
af den åsigten, att religionsundervisningen bör fortfarande utgöra hufvud-
ämnet i folkskolan, och jag är öfvertygad att om Riksdagen skulle fatta
ett beslut, som skulle leda till motsatsen, detta vore det sämsta och olyck¬
ligaste som kunde hända. Enligt nu gällande folkskolestadga är ock re¬
ligionsundervisningen skolans '•vigtigaste kunskapsämne", och jag hoppas
att det så måtte förblifva, ty helt visst skulle det medföra sorgliga följ¬
der, om detta kunskapsämne blefve i mer eller mindre måtto undanträngat:
skolorna, fruktar jag, blefve då tomma. Af folkskoleinspektörer nes sed-
naste berättelser ser man, att undervisningen i alla ämnen gått betydligt
framåt, och det må väl anses vara bättre, om undervisningen gör säkra
fastän icke så hastiga framsteg som oroliga menniskor fordra, än om den
allt för fort sig till skada pådrifves. Hvad beträffar förslaget att pre¬
sterskapet skulle få sig ålagdt att en dag i hvarje vecka meddela religions¬
undervisning i skolan, så vill jag påstå, att sådant är opraktiskt, ja, inom
Halorten i allmänhet omöjligt, och jag vill såsom bevis derpå anföra ett
exempel från min församling. Denna är nemligen sä vidsträckt, att den
har. utom folkskolan, närmare 20 småskolor, deri minimikunskapen i all¬
mänhet inhemtas; der finnas två prest er, och huru kan någon sätta i
Don 30 Mars.
38
fråga, att dessa skulle kunna medhinna att undervisa i religion eu dag i
hvarje vecka uti dessa skolor? Om de än icke hade annat sig ålagdt än
denna undervisningsskyldighet, så skulle deras tid dock icke vara tillräck¬
lig. Men presterskapet har i allmänhet så trägna embetsåligganden,
att, om det rätt vill sköta sitt kall, tiden är mer än väl upptagen.
Jag fruktar derföre, att förslaget, fastän motionären säger, att lian har
skolans val i sigte, likväl åsyftar eu tillämpning af satsen “divide et im-
Ijera“!'• hvilken sats jag i förevarande fall vill uttolka sålunda: söndra
prestersktipets krafter, så skall det icke kunna verka något egentligt godt
hvarken i. skolan eller kyrkan! Och jag må val bedja Gud bevara oss
för någonting sådant. Må deremot vår kära folkskola få i lugn och fred
utveckla sig.
Jag vill, för att vara kort, instämma i allmänhet uti Herr Kyrko¬
herde!^ Witts yttrande och yrkar bifall till Utskottets Betänkande,
och afslag på så val Herr Mankells motion som Herr Hedins reser¬
vation.
Herr Rundgren: Den nu förda diskussionen torde hafva iidaga-
lagt, att Utskottet träffat det rätta i afseende, såväl å beslut som moti¬
vering Att motiveringen är riktig har motionären sjelf ådagalagt, då
han, efter att hafva punkt för punkt granskande genomgått densamma,
öfvergaf sin egen motion och anslöt sig till reservationen. Sådant förhål¬
lande . torde val ock något bevisa i fråga om dot slut hvartill Utskottet
kommit. Ett faktum är, att motionen nu är stendöd, och att den icke
vidare kan uppväckas, icke ens af reservantens skicklighet. Derföre vill
jag icke heller till besvarande upptaga något vidare af motionärens munt¬
liga yttrande än hans anmärkning i fråga om kyrkomötet, att nemligen
åberopandet af dess beslut i denna fråga vore detsamma som att sätta
bocken till trädgårdsmästare. Jag undrar storligen, om han skall finna
något understöd inom Kammaren för eu sådan åsigt, ty enligt mitt för¬
menande lärer väl Kyrkomötets åsigt i frågan vara den rätta auktorite¬
ten. Och fråga kan väl vara, om icke motionären sjelf, genom att inlåta
sig på bedömande af detta ämne, blifvit just en sådan der besynnerlig
trädgårdsmästare. Om motionärens förslag vill jag emellertid icke vidare
yttra mig, utan öfvergå!' till reservantens, synnerligen som detta vunnit
understöd från ett håll, nemligen från Chefen för Ecklesiastik-departemen-
tet, dit skrifvelse i ämnet skall afgå, om Riksdagen godkänner samma
förslag. Men äfven derom är föga att säga. Det skiljer sig å ena sidan
ganska litet, men å den andra ganska mycket från hvad folkskolestadgan
bestämmer. Reservanten vill hafva en lagbestämmelse, att presterskapet
minst eu gång i veckan skall undervisa i folkskolan, under det att nuva¬
rande lag giller presterskapet uppsigteu och omvårdnaden om skolan.
Reservanten vill således förvandla presten till folkskolelärare. För den,
som närmare ransaka!' förhållandet, lärer väl sådant förhållande visa sig
föga ändamålsenligt. Och när dertill kommer, att förslaget i många fall
är praktiskt omöjligt, sa kan jag icke inse, hvartill det skulle tjena att
hafva ett lagstadgande, hvilket vore på de flesta ställen att anse såsom
en död bokstaf. Hvad slutligen beträffar den andra punkten af reser¬
vantens förslag, så — oberoende deraf att det icke kan vara lämpligt att
Den 30 Mars.
30
Representationen inlåter sig i sådana specialiteter —- bär det redan blif¬
va ådagalagdt. att folkskoleinspektörerne vidtagit åtgärder, som skola leda
till en lämplig indelning af läsetiden. .
Då emellertid redan är tillräckligt ordadt i ämnet, vill jag icke län¬
gre upptaga Kammarens tid, utan slutar med den erinran att, om man
borttager religionsundervisningen från folkskoleläraren, sa berötvar man
honom med detsamma det kraftigaste medel han nu eger att i sann me¬
ning höja folkbildningen.
Jag yrkar afslag å så väl motion som reservation, men bifall till Ut¬
skottets Utlåtande.
Herr Jonas Jonasson-: Jag hade icke ämnat begäia ordet- under
denna diskussion, som redan blifvit ganska långvarig, men da motionären
uppmanat de representanter af Kammaren, sona tillhöra allmogens klass,
att äfven yttra sig i frågan, så har jag för min del ansett mig skyldig att
efterkomma denna hans uppmaning. Jag får med anledning häraf i kort-
het tillkännagifva, att Utskottets i Utlåtandet uttalade, motiv föi utslag
å motionen äro för mig alldeles tillfyllestgörande. Motionären har före¬
slagit, att religionsundervisningen i folkskolorna skiljes från folkskolelära¬
rebefattningen samt öfvertages af presten i det religionssamfund lärjungen
tillhör; men att, der detta af en eller annan orsak undantagsvis ej kan
ske,, anmälan af församlingens pastor derom må göras till domkapitel eller
annan myndighet för folkskoleväsendet, hvilken da om religionsundei vis¬
ningen förordnar. Är motionärens mening härmed att draga religions¬
undervisningen undan presterskapets omvårdnad, sa visar detta huiu föga
motionären ' känner till förhållandet emellan prest och församling på lan¬
det i afseende på skolundervisningen, och huru litet lian gjort sig bekant
med presterskapets skyldigheter i detta fall. Att till religionsundei visnin¬
gen anslå endast en dag i veckan, är också ett förslag, som ingalunda
kan anses vara välbetänkt, och församlingarne vore att beklaga, ifall dylika
omogna åtgärder kunde komma i fråga att sättas i verket, Lika omöj¬
ligt att verkställa är förslaget att på presterskap^ öfverflytta hela reli¬
gionsundervisningen, i synnerhet i störa och vidsträckta .församlingar, men
då flere talare förut redan påpekat denna omöjlighet, vill jag derom icke
vidare yttra mig. Jag inskränker mig endast till att yrka bifall till Ut-
skottets hemställan.
Herr Stenbäck: Det är beklagligt, att folkskolestadgans 10 §om
presterskapets åliggande, nemligen att “genom undervisning, förklaring
och tillämpning göra de heliga lärorna lefvande i barnasinnet," endast
står der som eu vacker illustration, då paragrafen kanske undantagsvis tilläm-
pas, men ej som praxis af presterskapet åtlydts. Nationen har rättighet for-
dra, att ifrågavarande § bör iakttagas, då det är BO år sedan Riksdagen
fattade det beslut, som ålägger presterskapet denna skyldighet. I jemfö¬
relse med öfrige tjensteman äro få så väl afiönade som. presterskapet
i förhållande till dess göromål, hvarför tiden ej bör utgöra hinder, .om
nitälskan tinnes för saken. Så länge statskyrkan exsisterar, är angeläget
att dess tjenare öfvervaka och gifva ledning åt kristendomsundervisnm-
gen, för att derigenom värna den mot schismatiska irrläror. Då det er¬
40
lJf»n 30 Mars
kännes, att kunskap är makt, är troligt, om presterskapet sorglöst förbi¬
ser huru skolans religion inplantas hos ungdomen, eller längre åtnöjes
med den innötta muntliga katekeslexan, att, sedan religiösa medvetandet
jemte förståndet tillväxt, statskyrkans makt och välde öfver sinnena kan
befinnas så undergräfda, att tiden snart kan blifva mogen bifalla yrkandet
på kyrkans åtskiljande från staten. Motionen kan anses vara ett lyst¬
ringsord i detta hänseende.
Den politiska situationen krafvel', att befolkningen växer i kommunala
och representativa skyldigheter och rättigheter, hvaraf följer att folksko¬
lestadgan behöfver en ny revision. Som utgångspunkt har den bestående
skolstadgan uppfyllt sitt ändamål, ej ur framtidens synpunkt. Som obli¬
gatorisk bör undervisningen upphöra vid tolfte året, hvarefter yrkesbild-
ningen bör vidtaga, så att kroppsarbete jemte humaniora kunna under¬
lätta och härda den blifvande arbetaren i hans strätvan efter en obe¬
roende framtid. Folkets barn hålles nu, tvärt emot dess natur, i ett
öfvervägande kammarstudium till femtonde året, hvarefter barnet, enerveradt
mot klimatet, utträder i det praktiska litvet som eu klen kroppsarbetare,
för att kanske framdeles fördöma det filantropiska system, som sugit mer-
gen ur hans arm. Elementar- och folkskolan begå samma fel, qvarhålla
lärjungen för länge, så att han blir främmande för ett nyttigt kropps¬
arbete. Skolans uppgift är: “att lära det, hvaraf mannen i lifvet har
nytta", underlätta sjelfhjelpsprincipen.
Bland skolans främsta ändamål sätter jag eu praktisk kristendoms-
öfning, kristna grundsatser såsom ett lifsvilkor för vårt framtida obe¬
roende äfven i materiell hänseende, ty de andeliga, politiska och ekono¬
miska principerna stå i ett visst sammanhang till hvarandra. Som min-
neskunskapslexa bör kristendomen varligt behandlas, så att det unga
sinnet ej förlorar sin lifsriktning; försvinner behofvet af barnaskap, qvar-
står endast det formela af systemet, under det anden kan förloras. An¬
geläget är derför, att den religiösa lexläsningen ej får börja före en något
stadgad period, t. ex. tolfte året, Hvad som kan och bör göras, är en
inskränkning af den tid, som kristendomsundervisningen tager i folksko¬
lan, särdeles på landet, som i stället genom en lefvande, åskådlig metod
kunde bära mångdubbel frukt; de få bättre undantag, som redan nu fin¬
nas, bevisa, att detta undervisningssätt kan blifva regel. Man lägger pim¬
sten till last katekesutanläsningen och den dryga tid denna tager från
Övriga undervisningen; ofta nog är presten oskyldig till tadlet, han är
beroende af allmogens slentrian, dess helighållande af katekesen.
Folkskolans bästa och säkraste bundsförvandt blir dess fordna lär¬
jungar. särdeles den unga modren; det är arbetarens hem, som skall gifva
näring åt skolans lärdomar, ty eljest kan aldrig skolan uppfostra vår
framtida generation till en jemn utveckling af själs- och kroppskrafter.
Som ett yrkande i frågan anser jag behöflig en skrifvelse till KongL
Majrt, för att, i sammanhang med en blifvande omarbetning af folkskole¬
stadgan, få den obligatoriska lexläsningen i religion framflyttad till cn
mer stadgad skolålder.
Herr Med in: Herr Talman! 1 egenskap af landsortsrepresentant
har jag, i anledning af motionärens till oss ställda uppmaning, funnit mig
Den 30 Mars.
41
uppfordrad att begära ordet, för att äfven i min ringa män kunna uttala de
åsigter. som i landsorten äro gällande angående denna vigtiga fråga. Mo¬
tionären har lagt oss den på hjertat, och det icke utan skal,, ty den är
verkligen af aldra största vigt och betydenhet, och derför höfves det äf¬
ven väl en hvar att derom uttala sin mening, ehuru denna i de flesta
fall icke torde befinnas vara öfverensstämmande med motionärens. Den,
som i all sin tid varit bosatt å landet och kommit till någorlunda mo¬
gen ålder, påminner sig nog förhållandet före 1842. dä nu gällande folk¬
skolestadga utfärdades, och inser säkerligen den högst betydliga förän¬
dring och förbättring i ungdomens undervisning, som denna stadga med¬
fört, och derföre bör densamma icke heller utan särdeles tvingande skäl
förändras i åtminstone sina aldra väsendtligaste bestämmelser. Men om
motionärens eller reservantens förslag nu skulle gå igenom, så skulle eu
dylik högst väsendtlig förändring genomföras, som, enligt min åsigt, blefve
ytterst oiycksbringande för landet, hvilket derigenom skulle finna sig full¬
komligt bedraget på de frukter skolundervisningen hittills lemnat. Jag
vill fråga, hvad skall väl folkskolelärare!! fn att gorå, ifall religionsunder¬
visningen fråntages honom? Man säger väl, att åt de ('kriga läroämnena
skulle i stället sä mycket större utrymme lemna?, men jag för min del
bär den öfvertygelsen. att skolrådet skulle tå ganska svårt att i säd ant
fall förmå föräldrarne att sätta barnen i skolan, och sannolikt
skulle man på många ställen snart sagdt få lof att begagna tjenliga medel
för att få dem dit, På landsbygden hafva ■ nemligen föräldrarne i de
flesta fall den afsigten med barnens skolgång, att dessa skola tå eu i
möjligaste måtto fullständig och god kristendomsundervisning. och mall
må ej förundra sig öfver, att på dessa orter, der elementarläroverk ej
finnas, man vill hafva en. så vidt sig göra låter, fullständig undervisning
åt barnen i alla ämnen. Man vet ock, att barnen hafva lättare att fatta,
ifall någon omvexling gifves åt ämnena, och att de uttröttas, itall de allt¬
för länge sysselsättas med endast ett undervisningsämne, hvarföre det ock
vore ganska olämpligt att använda eu hel dag i veckan uteslutande för
religionsundervisningen. Omvexling i läroämnena är nödvändig, ifall bar¬
net skall fatta någon kärlek för skolan, och omvexling^! gör sinnet mera
1 i f vad t samt skänker större kraft och spänstighet åt barnets förmåga att
fatta och bibehålla den meddelade undervisningen.
Man säger att förhållandet med den religiösa undervisningen skulle
blifva så ypperligt, ifall densamma lades helt och hållet i presterskap^
band. Ja! det må så vara; möjligen skulle sådant gå an i Stockholm,
der man bär öfverflöd på piaster, men helt annat blir förhållandet på
landet der mångenstädes verklig brist på piaster finnes, och der försam¬
lingar om många qvadratmil räkna blott eu enda själasörjare. Der blir
att söka genomföra det nu framlagda förslaget helt enkelt eu omöjlighet.
För öfrig t vill jag erinra att, enligt § 10 i nu gällande folkskolestadga,
presterskapet redan har såsom en skyldighet sig ålagdt att utöfva sorg¬
fällig uppsigt i synnerhet öfver religionsundervisningen i folkskolorna. Jag
erkänner villigt, "att på många stälien presterna fullgöra denna sin skyl¬
dighet med verkligt nit och till och med skicklighet, men del är en orim¬
lighet att fordra, det de ensamme skulle öfvertaga hela religionsundervis¬
ningen. Jag har flere gånger bemärkt, att de, då tiden sådant medgifvit,
42
Dan 30 Mars.
gått upp i skolorna och deltagit i undervisningen, ställande frågor på
både lärare och lärjungar. Men att härtill bestämma en hel dag i veckan
är ej lämpligt och ej heller möjligt i större församlingar, der presten är
af andra sysselsättningar öfverhopad.
Man torde icke böra ställa allt för stora fordringar på vår folkskola,
som dock visat sig mäktig af ganska märkbar utvidgning och förbättring.
Såsom eu talare redan erinrat, kämpade hon under de första tio åren af
sin tillvaro med svårigheter al alla slag, brist på materiel, brist på dug¬
lige lärare och brist på snart sagdt allt, som borde hafva kunnat bidraga
till hennes utbildning, och ändock har denna så småningom kommit. Det
behöfdes nog någon tid. innan folket hann gorå sig förtroligt med folkskolan,
men nu, sedan detta skett, vore det ingalunda lämpligt att göra den
förändring nu blifvit föreslagen, så att religionsundervisningen skulle med¬
delas allenast en dag i veckan och af presten allena; jag är säker derom,
att många föräldrar dertill skulle svara: Ja, under sädana förhållanden
komma våra barn icke vidare att gå i skolan.
Pa grund al hvad jag nu yttrat, yrkar jag afslag å så väl motionen
som reservationen samt bifall till Utskottets Utlåtande. Visserligen bal¬
ett slags lamt understöd kommit så väl motionärens som reservantens för¬
slag till del från ministerbänken i så måtto att derifrån erkändes, att
något borde göras, men äfven detta bifall, ehuru klent det var, synes mig
ändock vara för mycket redan det, och jag tror, att vi böra akta oss för
att röra på den strängen. Jag yrkar bifall till Utlåtandet.
Herr Mankell: Då jag hör, att Kammarens herrar ledamöter.med
otålighet ropa på proposition, skall jag ej, så mycket än vore att säga,
yttra många ord. För de anmärkningar, som i sak blifvit mot motionen
framställde, är jag tacksam, emedan de utan tvifvel bidraga till frågans
utredning, hvarpå den säkerligen i längden skall vinna. Emedlertid kan
jag ej underlåta att fästa uppmärksamheten derå, att de flesta inkast
emot den föreslagna reformen blifvit hemtade från undantagsförhållanden,
hvilkas befintlighet visserligen i flera fall måste medgifvas, men Indika
derföre ingalunda kunna anses såsom regel.
Om jag sålunda ej till vederläggning vill upptaga de verkliga skäl,
som emot förslaget blifvit anförda, kan jag ännu mindre ingå i svaromål,
hvarken på de oärliga och jesuitiska hänsyftningar mot renheten af mina
syftemål, som blifvit gjorda, särdeles af eu talare från Nerikes-bänken,
eller på sådana grofheter, som framförts af eu representant från Dalarne,
och Indika sednare just utgöra ett lysande bevis på den låga ståndpunkt
folkbildningen, i hans hemort åtminstone, måtte intaga. Beträffande den
bräde representantens från Norrköping anmärkning, att jag, genom att
frångå mitt eget och öfvergå på reservantens förslag, skulle komma till
ett resultat, som jag alldeles icke anat eller kunnat beräkna, sfi vill jag
upplysa, att jag före början af denna diskussion insett, att min motion i
dess närvarande skick icke hade någon utsigt till framgång, hvadan jag
redan då öfvergick till reservantens förslag, hvarigenom åtminstone nå¬
gonting kunde vinnas, äfvensom att detta skedde efter mogen öfver¬
läggning.
Den 30 Mars.
43
Vidare ber jag att få tillkännagifva, att det ampla erkännande utåt'
riktigheten af mitt förslag, som kommit mig till del från ministerbänken,
för mig varit i hög grad tillfredsställande, och detta så mycket mera
som det af vissa uppgillra sifferförhållanden visar sig, att reformen redan nu pa
många ställen skulle kunna genomföras, då icke mindre än 300 försam¬
lingar blott eu skola finnes samt i 400 två skolor af 1,270 fasta i hela
riket. För min del är jag till en början belåten med ett sådant resultat,
och om blott försöket nu först göres i dessa församlingar, så komma nog
alla de andra sedermera efter. Dermed har det ingen fara.
Ehuru jag således ej till besvarande, vid detta tillfälle, vill upptaga
de mot motionen riktade inkast, hvartill likväl rika materialier föreligga,
måste jag dock ännu eu gång beklaga den ringa anklang, motionen er¬
hållit just hos representanterna af den folkklass, hvars gagn och nytta
den företrädesvis åsyftar, men jag hoppas dock att framtiden i detta hän¬
seende skall visa andra resultat. Slutligen kan jag icke undgå att på¬
peka det bedröfliga och sorgliga faktum, att den folkvalda, Kammaren vid
1870 års riksdag skall visa sig i en så vigtig kulturfråga stå så långt
efter 1840 års riksdag, hvilken var sammansatt af så olikartade elementer,
men som dock redan då nästan enhälligt uttalade sig till förmån för de
åsigter, jag här i min motion försökt förfäkta.
Herr Hjelm: Då så många talare redan yttrat sig i frågan, och
dä tiden redan är långt framskriden samt Kammarens otålighet synes
hafva nått eu mer än vanlig höjdpunkt, vill jag afstå från att yttra mig
1 hufvudfrågan, men vill tillkännagifva att jag, gent emot ett yttrande från
statsrådsbänken, tror att eu bestämd arbetsordning för folkskolan är af
största behof, både för enhets vinnande, folkupplysningens befrämjande
och förekommande af skolråds, inspektörers eller lärares godtyckliga upp¬
ställande af läseordningar, som nu till och med inom samma kommun på
sina ställen är olika. Jag tror. att reservantens förslag kan höjas med
2 timmar i veckan.
Öfverläggningen var slutad. På derom framställd proposition biföll
Kammaren Utskottets förslag.
§ :;-
Enligt ingifven och för Kammaren nu uppläst fullmakt, som vid
granskning inför Hans Excellens Herr Justitie-stats,ministern befunnits
vara i behörig form upprättad, hade Wedbo och Tössbo härader åt Elfs¬
borgs län, vid förnyadt val till riksdagsman i denna Kammare för inne¬
varande riksdagsperiod, i sådan egenskap utsett vice häradshöfdingen,
godsegaren A. W. Westerdal, som, med företeende af sin erhållna riks-
dagsmannapolett och sedan Kammaren förklarat sig icke hafva något mot
deri ifrågavarande fullmakten att erinra, nu tog inträde bland Kamma¬
rens ledamöter.
44
Pen 30 Mars.
§ 4.
Föredrogs Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande
N:o 1 (i samlingen N:o 14), i anledning af väckt motion om nedsättning
i portot för svar å telegram.
Herr Gu in® Hus: Den motivering och de beräkningar, som Ut¬
skottet här anfört, kan jag ej i allo biträda.
Utskottet har gjort ett vanskligt försök att beräkna den “förlust*,
soni den ifrågavarande portonedsättningen kan komma att tillskynda tele¬
grafverket och dervid kommit till ett belopp åt 7,300 Rall-. Om jag an-
säge den väg Utskottet härvid gått, vara den riktiga, skulle jag ej hafva
kommit till mer äu måhända hälften åt den nyssnämnda siffran: ty det
kan icke antagas, att samtliga de nu förutbetalda svarstelegrammerna om
20 eller inemot 20 ord skulle hafva inskränkts till 10-ordiga, ifall sådana
emottagits för hälft pris.
Men om man skall uppehålla sig vid tanken på sådan förlust, synes
Utskottet å andra sidan hafva räknat den alltför lågt. Såsom svarstele-
grammer har Utskottet nemligen räknat endast de telegrammer, Indika nu. då
ingen prisnedsättning tillgodokommer svaret, likväl af ett eller annat skäl
förutbetalas, och Indika utgöra blott 0 procent af hela telegramantalet.
Jag vågar tro, att det vida öfvervägande antalet af telegrammer utgöres af
sådana, som antingen motse svar eller sjelfva äro svar, och sålunda ville
jag antaga, att måhända 40 procent i stället för 0 af hela telegraman¬
talet verkligen äro att betrakta såsom svarstelegrammer, ehuru de icke
under nuvarande förhållanden antecknas såsom sådana. Att dock en betydlig
del åt dem skall, efter införande af den föreslagna reformen, framstå så¬
som 10-ordiga svarstelegrammer, kan man taga för gifvet, och knappast
torde man beräkna för högt, om man antager detta blifva händelsen med
15 till 18 procent af hela telegramantalet. I stället för den af Utskottet
beräknade förlusten al 7,300 R:dr. hvilken jag på grund af Utskottets
förutsättningar ville nedpruta till vid pass 3,600 R:dr, måste jag på grund
åt denna nu anförda beräkning anslå ifrågavarande förlust till 25 eller
30 tusen Ralr.
Frågan blir nu, om det finnes anledning antaga, att den föreslagna
reformen skall föranleda eu sådan ökning i telegrammernas antal, att detta
ersätter . dels ifrågavarande 25,000 Ralr, dels det ökade arbetet. I
detta afseende delar jag Utskottets förväntningar och ber att få erinra,
att dels många telegrammer, som nu lemnas obesvarade eller besvaras post-
ledes, skulle komma att föranleda 50-öres telegrafsvar, som åter i månget
tall torde gifva uppslag till fortsatt telegrafering. Vidare och då, såsom
jag förut antydt, telegrammer kunna till stor del sammanparas, så att ett
spörjande telegram och dess svar bilda, hvad man kunde kalla en “full
telegrafering", som hittills kostat 2 R:dr, men nu skulle kunna nedbringas
till 1 R:dr 50 öre, så är det temligen påtagligt, att en sådan nedsättning
af 25 procent måste medföra en betydlig tillökning i telegrafering. Mo¬
tionären har trott sig kunna uppgifva, att 1865 års nedsättning af tele¬
grafportot med 33 procent medförde nära 100 procents förhöjning i tele¬
grammernas antal. Om än denna märkliga tillökning icke uteslutande be-
Den SO Mara.
45
rodde på nyssnämnda portouedsättning, äro dock motionärens siffror val
varda att beaktas och synas mig innebära ett äfven för den nu ifråga¬
varande nedsätningen betryggande löfte.
Utskottet yttrar till sist, att "den ökade korrespondensen, som genom
ifrågavarande nedsättning kan uppkomma, icke framkallar behof af ett-
större antal telegraftjenstemän än det, som för närvarande finnes, men
kan förskaffa tjenstemännen på de mindre telegrafstationerna eu måhända
ringa, men väl behöflig tillökning i deras göromål." Äfven af detta Ut¬
skottets yttrande visar sig, att Utskottet alldeles underskattat betydelsen
af den förändring, som förordats. Hvad nu först de mindre stationerna
beträffar, tror jag, lika med Utskottet, att deras tjensteman både kunna
besörja och med fröjd skulle motse en ökad telegrafering. Jag är viss,
att exempelvis föreståndarinnan för telegrafstationen i motionärens hem¬
ort skall blifva rätt glad, om Grenna stations telegramantal förökas, för¬
dubblas. ja flerdubblas till fromma för Grenna-industriens ytterligare ut¬
veckling. Och samma glädje skall af liknande anledning framkallas pa
många båll. En af de första grundsatser, som af telegrafverkets stiftare
inpreglades hos de inträdande unge tjenstemännen, var den, att “verket
är till för allmänhetens skull, ej allmänheten för verket;" och, genom¬
trängde af denna riktiga tanke, som förtjenade att komma till heder inom
hela tjenstemannav elddon, skola telegrafisterna, derom är jag öfvertygad, vara
lika villige som de äro skyldige att fullgöra de ökade åligganden, som
ett antagande af Utskottets förslag kan medföra. Dock tror jag ej, att
den goda viljan allestädes gill' till fyllest. Några af de större stationerna
äro nemligen redan nu öfverhopade af arbete, eu del telegraflinier likaså,
och der skulle eu ytterligare betydlig ökning föranleda en ur allmänhetens
synpunkt ingalunda önsklig stockning, fördröjande telegrafexpeditionen.
Detta torde visserligen i någon män kunna motverkas genom förenkling
af telegrafverkets nog vidlyftiga bokföring, och om sålunda äfven denna
art af måugskrifveri kunde kriugskaras, vore sådant redan eu fördel åt
reformen; men jag tror ej, att detta är nog. Äfven någon tillökning i
tjenstemännens antal, kanske också eu eller annan ny telegialträd pa de
mest anlitade vägarne torde efter hand erfordras. Hvad mer.' \äxer
trafiken, så att trafikmedlen behöfva ökas, är ju detta eu fördel,
Om jag icke af motionens framgång väntade något mera. än Ut¬
skottet synes hafva tänkt sig, .skulle jag betrakta förslaget såsom likgil¬
tigt; men då jag tror, att uedsättuingeu skulle föranleda betydligt ökad
telegrafering och sålunda väsendtligen främja handel och näringar äfven¬
som annan samfärdsel, är det mig ett nöje att tillstyrka densamma.
Sjelfva formen för Utskotts-Utlåtandets klännn kan jag emellertid
icke fullt gilla. Utskottet vill. att Kong!. Maj:t mätte i telegrafverkets
reglemente införa ett stadgande om. att inländskt, 10-ordigt svarstele-
grarn får gå för hälft pris; men jag ber få erinra, att Sveriges telegraf¬
linier endast delvis behöfva ställa sig ett sådant stadgande till efterrät¬
telse. Vidsträckta telegraflinier tillhöra statens jernvägar, för hvilka tele¬
grafreglementet icke är lag; eu mängd andra, kortare telegraflinier (t. ex.
utefter G eib: Dala och Köping - Hult-jernvägarne) äro i enskilda bolags
våld, för hvilka hvarken Riksdagen eller Kongl. Maj:t eget- i detta fall
46
J)en SO Mars.
lagstifta. Ytterligare har man ännu några optiska telegrafstationer, som
ansluta sig till elektriska tegrafverket.
Jag hemställer då, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, ätt i vederbörande stadgar och taxor för såväl statens jernvägar
som telegrafverket måtte, beträffande telegrafering å deras linier, intagas
sådana bestämmelser, att 10-ordigt, eller kortare inländskt telegrafsvar får
förutbetalas med hälften af portot för enkelt telegram.
Bifalles detta, hemställes vidare:
att Rikdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. telegraf¬
styrelsen bemyndigas söka med de enskilda personer eller bolag, som ega
en del svenska telegraflinier, träffa öfverenskommelse om motsvarande pris-
nedsättning jemväl för dylika svarstelegrammer, som utvexlas mellan svenska
stats- eller statsbane- och privat-telegrafstationer.
Herr Gustafsson: Jag vill icke ingå i någon vederläggning af
den siste talarens sifferuppgifter, utan endast hålla mig till det af honom
formulerade förslag, som, efter hans förmenande, skulle vara lämpligare
än Utskottets. För min del tror jag, att om motionären väckt en motion
i så vidsträckt syftning, som Herr Gumselii förslag går ut på. hade detta
måhända kunnat vara lämpligt, men om Kammaren nu bifaller Herr Gu-
melii förslag, går, efter min åsigt, Kammaren utöfver sin befogenhet och
beslutar en anhållan till Kongl. Maj:t, som icke är grundad på någon
inom Riksdagen väckt motion, ty motionären har endast föreslagit, “att
den ändring i nu gällande reglemente för telegrafverket måtte göras, att
afgiften för tio ords svar på telegram, hvilket vid afsändningen betalas,
måtte bestämmas till hälft porto eller 50 öre." Det är klart att, om en
sådan förändring i stadgarne för elektriska telegrafverket kommer att gö¬
ras, så måste jern vägstelegraf erna och de enskilda bolagen, för att kunna
konkurrera med statstelegrafen, äfven besluta en likartad nedsättning.
För min del tror jag att, om Kammaren gillar den föreslagna nedsättnin-
gen i telegramportot, något annat för närvarande icke är att göra än att
bifalla Utskottets förslag.
Herr Granlund: Då jag haft nöjet höra en af telegrafverkets äldre
tjensteman förorda den af mig föreslagna nedsättningeu i telegrafportot,
hvilket ock af Utskottet blifvit tillstyrkt, vill jag inskränka mig till att
endast yrka bifall till Utskottets hemställan och får blott tillägga med
enledning af Herr Gumselii yrkande, att jag icke trott det förslaget be-
höft så vidt utsträckas, som Herr Gumselius påyrkat. Såväl jernvägssty-
relsen som de enskilda telegrafbolagen lära nog gå in på den ifrågaställda
tidsenliga nedsättningeu, som otvifvelaktigt skall inbringa dem så väl som
statens telegrafverk ökade inkomster. Jag yrkar således bifall till Ut¬
skottets hemställan.
Herr Per Nilsson i Espö: Då jag icke tror, att den föreslagna
nedsättningen i telegrafportot skulle åstadkomma den nytta för telegraf¬
verket, som man dermed åsyftat, kan jag icke annat än yrka afslag å
Utskottets hemställan.
Herr Gumselius: Med anledning af en föregående talares yttrande,
att det icke skulle vara nödigt att formulera förslaget så vidsträckt, som
fjell 30 Mars
47
jag gjort, derför att “konkurrensen" skulle tvinga de enskilda bolag, som
ega eu del telegraflinier, att vidtaga samma nedsättning i portot, som för
elektriska telegrafverket beslutas, ber jag få fästa uppmärksamheten på
det förhållande, att någon täflan emellan statstelegrafen och de enskilda
telegraf bolagen egentligen icke eger rum, ty mellan orter, der statstelegraf-
stationer finnas, får allmänheten gemenligen icke begagna sig af enskilda
bolags telegraf ledningar. Derför har jag ansett nödigt att, om man ville
understödja motionen och uttrycka den mening, att telegramportot för tio
ords svar borde nedsättas till haft porto, så vore endast en half åtgärd
vidtagen, om man icke, såsom jag tagit mig friheten föreslå, uttager ste¬
get. sä att nedsättningen tillämpas vid, om möjligt, alla Sveriges telegraf¬
stationer, och jag hemställer till motionären, huruvida icke han skulle
gerna se, att han kunde mot hälft porto få tio-ordigt svar exempelvis å ett
af honom från Grenna till Halsberg afsändt telegram. Skulle mot för¬
modan Herr Talmannen finna formela hinder möta det af mig framställda
förslag, tror jag att hela frågan heldre kan anstå till ett annat år att
då fullständigare genomföras, men då det ej är ovanligt, att väckta för¬
slag under diskussionen undergå förändring och eu organisk utveckling,
hoppas jag, att ej mitt förslag skall undertryckas, om det, som jag tror,
fullständigare än det af Utskottet framlagda motsvarar motionens syfte.
Efter denna öfverläggning upptogos yrkandena och framställdes deraf
föranledda propositioner. Af dessa propositioner fann Herr Talmannen
den besvarad med öfvervägande ja, som afsåg bifall till Utskottets förslag.
Kammaren hade alltså beslutat i öfverensstämmelse med berörda förslag;
Och skulle, jemlikt 63 § 3 mom. Riksdags-ordningen, detta beslut, genom
utdrag af protokollet, Första Kammaren delgifvas.
§ 5.
Till förnyad behandling företogs Andra Kammarens Tredje tillfälliga
Utskotts Utlåtande N:o 2 (i samlingen N:o 15), i anledning af Herr Ola
Nilssons motion (N:o 156) om förändring i 16 § af gällande jagtstadga.
Härvid anförde
Herr Ola Nilsson: Af intresse för jagten har jag väckt min ifråga¬
varande motion, och jag tror mig ega någon erfarenhet om, huru det
vanligen tillgår vid fångandet af rapphöns, hvilket ingalunda sker så, som
Utskottet tyckes hafva föreställt sig. Utskottet har sagt, “att garn icke
kan innefattas under benämningen finare giller". Det torde dock vara
någon tvekan härom, men.för Utskottet synes den saken vara klar. Ut¬
skottet har vidare sagt: “det är Utskottet bekant, att man, just i jagtens
intresse, i mellersta och en del af södra Sverige under senhösten fångar
de späda rapphönsen, för att, sedan de under vintern blifvit vårdade och
räddade från den oundvikliga död, som för dem vanligen är en följd af
stränga vintrar, på våren åter utsläppa dem“. Jag vågar dock betvifla,
att det så tillgår. Åtminstone har jag icke sett exempel derpå. Utan
jag tror, att då de blifvit fångade, så tillgodogör man sig dem snart nog.
48
Deu 30 Mar*.
Vi in as te nemligen besinna, att jag ten och jagträtten tidt och ofta komma
i andra händer; och de som skola lemna dem ifrån sig, hafva icke något
intresse af att taga vård om, att det vilda icke utrotas.
Jag kan derföre icke annat än fortfarande yrka bifall till min motion
och utslag å Utskottets hemställan.
Vidare yttrades ej; och blef, på framställd proposition, Utlåtandet
bifallet.
§ 6-
Föredrogs och bifölls Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts
Utlåtande N:o b (i samlingen N:o 16), i anledning af Herr Lars Erssons
motion (N:o 229) om förändring i Kongl. stadgan den 31 Januari 1835
angående justering af mått, mål och vigt.
§ 7.
Härefter föredrogs Stats-Ufskottets Memorial N:o 32, i anledning af
erhållna återremisser å Stats-Utskottets Utlåtande N:o 24, puukten 1. mom.
a, c, och d, samt N:o 25, puukten 4.
Lades till handlingarne.
§ 8-
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 18 och Utlåtanden
N:is 19 och 20, men blefvo på begäran för andra gången bordlagda.
§ 9-
Anmäldes till bordläggning nu inkomna ärenden:
Lag-Utskottets Utlåtanden:
21» i anledning åt väckta motioner åsyftande förändringar i gäl¬
lande författningar om kommunalstyrelse;
N:o 22, i anledning af väckt motion om ändring j Kongl. Förordnin¬
gen angående grunderna och vilkoreu för hemmansklyfning och jordaf-
söndring, den 6 Augusti 1864;
N:o 23, i anledning al väckt motion om upphäfvande af stadgandet
i 24 Kap. 10 g Kyrkolagen;
N:o 24, ; anledning al väckta motioner om ändring i gällande stad-
gauden angående prestval samt tillsättande af klockare och folkskole¬
lärare ;
N:o 25, i anledning af väckt motion om upphäfvande af det stad¬
gande i presterskapets privilegier af den 16 Oktober 1723, enligt hvilket
presteruas gårdar i städerna förklaras fria från borgerligt besvär och tunga;
och N:o 26, i anledning af väckt motion om tillerkännande af presterlig
tjensteårsberäkning åt lärare vid högre folkskolor; samt
Andra
t)eu SO Mars.
49
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtanden:
N:o 17, i anledning af motion om underdånig hemställan till Kongl.
Maj:t, att eu författning måtte utfärdas i fråga om beskaffenheten af och
tillsynen å ångkittlar och ängpannor;
N:o 18, i anledning af Herr P. Staaffs motion N:o 169;
N:o 19, angående ifrågasatt ändring i gällande bestämmelser rörande
trafiken å Statens jernvägar;
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtanden:
N:o 20, rörande ändring i 5 § af den genom Kongl. Kungörelsen den
21 Oktober 1864 fastställda instruktion för direktionerna öfver länens la¬
sarett och kurhus; och
N:o 21, i anledning af väckt fråga derom att landshöfdinge- och mi-
litärbefälhafvare-befattningarne på Gotland måtte åtskiljas.
Kammaren beslöt, att dessa, nu första gången bordlagda ärenden
skulle sättas främst å den föredragningslista som för nästa sammanträde
kom me att upprättas.
§ 10.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Grefve Posse.........
|
. . . från
|
deuua
|
dag
|
under
|
14
|
Herr Appeltoft........
|
|
den 31
|
Mars
|
n
|
14
|
Herr Sven Magnusson ....
|
|
|
April
|
*
|
14
|
Herr Carlsund........
|
|
„ 4
|
»
|
v
|
14
|
Herr Jöns Rundbäck . . . .
|
|
„ 4
|
|
„
|
14
|
Herr Granlund........
|
|
5
|
»•
|
>•
|
14
|
Hen- C W. Sjögréen . . . .
|
|
„ 0
|
|
v
|
14
|
§ 11.
Justerades protokollsutdrag om det under § 4 här ofvan upptagna
ärende.
Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. 3/43 e. in.
In tidem.
H. Husberg.
Riksd. lYol. Vill). 3 l/d. .? Band.
i