156
Den 12 Februari.
Lördagen den 12 Februari.
Kl. 10 f. m.
§ 1-
Justerades protokollet för den 5 i denna månad äfvensom de proto¬
kollsutdrag för den 9, hvilka sistnämnde dag icke blefvo till justering upplästa.
§ 2.
Herr Statsrådet Friherre af Ugglas, som, på sätt protokollet förden
9 dennes visar, förklarat sig vilja denna dag besvara det af Grefve Posse
till bemälde Herr Statsråd framställda spörsmål, begärde nu i sådant af¬
seende ordet; och yttrade
Herr Statsrådet, Friherre af Ugglas: Herr Talman! raine Herrar!
Det spörjsmål, ordföranden i Stats-Utskottet, Herr Grefve Posse till mig
framställt, afser väl hufvudsakligen att erhålla upplysningar rörande för¬
hållanden utom det Departement, jag har äran förestå, men då detsamma
blifvit stäldt till mig personligen, har jag, efter samråd med mina kolleger,
ansett mig böra upptaga spörjsmålet till besvarande och meddela de äskade
upplysningarne.
Detta spörjsmål, sådant det blifvit till mig officiel! öfverlemnadt, sön¬
derfaller i två delar. Med anledning deraf att chefen för Landtförsvars¬
departementet i Riksdagens Första Kammare förklarat sig vilja hos Kongl,
Maj:t göra framställning om inställande af andra klassens beväringsöfningar
för året, har Herr Grefve Posse begärt upplysning, hvarför den genom in¬
ställande af nämnda öfningar ifrågasätta besparing icke blifvit omnämnd
i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och be¬
hof. Om Herr Grefve Posse egnat tillbörlig uppmärksamhet åt chefens
för Laudtförsvars-departementet ifrågavarande yttrande, skulle han deraf
hafva inhemta!, att vid tiden för den Kongl. Propositionens uppgörande
hos krigsministern endast förefunnits en tanke på möjligheten af en sådan
inskränkning i beväriugens öfningar, samt att krigsministern, först sedan
utgången af pågående auktioner blifvit känd och en fullt tillförlitlig be¬
räkning kunnat uppgöras öfver den besparing, som genom den tilltänkta
åtgärden kunde vinnas, varit sinnad att till Kongl. Maj:t göra framställ¬
ning i ämnet. Häraf framgår, att vid nyssnämnda tid något beslut i detta
afseende icke var fattadt, och att då taga i beräkning en besparing, hvarom
ännu ingenting var afgjordt, hade varit lika oklokt som orätt, ty, i hän¬
delse den tilltänkta åtgärden icke kommit till stånd, hade en uppgift i den
Kongl. Propositionen om en sådan besparing varit vilseledande. Deremot
Den 12 Februari.
157
har det alltid varit min afsigt att, sedan detta beslut blifvit fattadt. med¬
dela vederbörande underrättelse om den tillgång för statsregleringen, som
derigenom kunde uppstå. Nu har Kong!. Maj:t den 7 i denna månad
fattat beslut om inställande af andra klassens vapenöfningar, och jag
ber nu att få meddela hvad till följd häraf kan vara förtjent af upp¬
märksamhet.
Den besparing, som genom inställandet af dessa vapenöfningar kom¬
mer att vinnas, är tvåfaldig. Till eu del faller den på ordinarie anslaget
till beväringsmanskapets öfningar, men den besparing, som derpå upp¬
kommer, bör ej beräknas såsom en tillgång för 1871 års utgifter, emedan
nyssnämnda anslag är ett förslagsanslag; möjligen blifvande öfverskott
derå tages vid en blifvande liqvid emellan Stats- och Riksgälds-kontoren
i beräkning för betäckande af brister å andra förslagsanslag, och att så¬
dana brister för år 1870 komma att uppstå, större än att de med nyss¬
nämnda besparing betäckas, är temligen visst. Den andra delen af be¬
sparingen faller på extra anslaget till beväringsmanskapets beklädnad, och
derigenom uppstår en verklig tillgång af 160,000 Riksdaler, som kan tagas
i beräkning och angående hvilken Kongl. Maj:t är sinnad meddela Stats¬
kontoret erforderliga föreskrifter.
Den andra delen af Grefve Posses interpellation innefattar en begä¬
ran, att jag ville, i samråd med öfrige Departementschefer, företaga en
utredning om och i hvad mån tillgängliga besparingar, reservationer och
obegagnade extra anslag må kunna, med Kongl. Maj:ts bifall, få an¬
vändas såsom bidrag till statsbristens betäckande. 1 detta afseende,
mine Herrar, har jag icke något annat svar än att hänvisa till Kongl.
Maj:ts Proposition om Statsverkets tillstånd och behof. Der har Rege¬
ringen så samvetsgrannt som möjligt sökt utreda dessa förhållanden och
angifva de medel, som äro tillgängliga för betäckande af 1870 och 1871
års utgifter, och att nu anställa en ytterligare utredning, att, på Grefve
Posses begäran, så att säga, framlägga en ny statsreglering, vore att er¬
känna att fel i den förra blifvit begångna, och dertill har jag ingen an¬
ledning. Jag har således, som sagd!, endast att hänvisa Grefve Posse till
den Kongl. Propositionen. Jag skulle nu kunna sluta, ty härmed är det
officiela spörjsmålet besvaradt, men då detsamma är åtföljdt af ett ytt¬
rande, dervid blifvit fogad en tabell, måste jag ytterligare taga Kamma¬
rens tid i anspråk med att vidröra åtskilliga deri förekommande sifferför¬
hållanden, och jag ber derföre att Kammaren ville skänka mig ännu en
stunds uppmärksamhet.
Herr Grefve Posse förmäler sig vid granskning af åtskilliga handlin¬
gar, som han förskaffat sig från de olika departementen, hafva kommit
till öfvertygelse om att under deras förvaltning funnes öfverfiödiga till¬
gångar, hvilka utan afsaknad kunde från vederbörande hufvudtitlar öf-
verföras och användas vid statsregleringen till betäckande af bristen.
Såsom den första bland dessa tillgångar har Herr Grofven angifvit den
allmänna beväringsfonden, hvilken, såsom han riktigt uppgifver, den 1
sistlidne Januari utgjorde 852,929 Riksdaler 33 öre. Men Herr Grefven
har icke tillika upplyst Kammaren derom, att Kongl. Maj:t uti dess till
Riksdagen afgifna Proposition om Statsverkets tillstånd och behof begärt
Riksdagens medgifvande att å denna fond anvisa 200,000 Riksdaler till
158
Deri 12 Februari,
bestridande af kostnaden för första uppsättningen af beklädnads- m. fl. persed¬
lar åt det manskap, hvarmed, till följd af den föreslagna regleringen af indelta
infanteriregementens och korpsers styrka, den effektivt tjenstgörande num¬
merstyrkan vid indelta arméen kommer att ökas, och det är sålunda endast
652,929 Riksdaler 33 öre, som nu äro disponibla, eller 200,000 Riksdaler min¬
dre än Grefve Posse uppgifvit. Innan jag öfvergår till närmare undersökning
om användandet af denna fond, ber jag få i minnet återkalla, att densamma
blifvit bildad genom friköpningsafgifter af beväringsskyldige, som på så
sätt undgått vapenöfning. Genom Kongl. Kungörelsen den 13 Novem¬
ber 1860, hvilken tillkommit genom Konungs och Rikets Ständers beslut,
och hvilken författning sålunda är att anse såsom eu civil-lag, är denna
fond ställd till Kongl. Maj:ts disposition, för att användas till bevärinys-
inrättningens ytterligare utveckling. Om nu denna fond skulle användas
för bestridande af allmänna statsutgifter, skulle sådant strida mot fondens
ändamål, och jag går till och med så långt, att jag påstår att det skulle
strida mot samma ändamål att använda fondens tillgångar till sådana
vapenöfningar, som, enligt gällande författning, redan äro påbjudna. Att
fortsätta med dessa vapenöfningar innefattar ju ingenting annat än att
bibehålla beväringsinrättningen i dess nuvarande skick, men icke någon
ytterligare utveckling af densamma. Jag tror sålunda, att man icke, utan
att bryta emot det ändamål, som med ifrågavarande fond varit afsedt,
kan använda densamma, på sätt Grefve Posse föreslagit. Kongl. Maj:t
deremot, som funnit att i afseende på allmänna beväringen åtskilliga be¬
hof föreffnnas, som böra afhjelpas, har ansett sådant böra ske genom an¬
litande just af denna fond. I detta afseende vill jag nämna, att redan år
1858 föreslog Krigskollegium att på mötesplatserna uppföra baracker till
skydd för beväringsmanskapet under den oblidare årstiden, det vill säga
just under en del af den tid, på hvilken beväringsmötena infalla, och
dylika baracker blefvo äfven uppförda i de norra provinserna, men målet
i sin helhet har dock ännu icke blifvit uppnådt. Nu har åter fråga upp¬
stått om uppförande af dylika baracker jemväl i öfriga provinser samt
kostnadsförslag upprättadt, hvilket slutar på omkring 300,000 R:dr, och
har Kongl. Maj:t beräknat att af beväringsfonden erhålla medel härtill.
Vidare hafva vid flera tillfällen klagomål försports öfver den mindre till¬
fredsställande beskaffenheten af beväringsmanskapets utredning, och för
icke så länge sedan fastade Rikets Ständers Revisorer uppmärksamhet på
det vådliga för beväringsmanskapets helsa, som ligger deruti att det be-
klädes med linnebyxor; i följd hvaraf fråga uppstått om anskaffande af
klädesbyxor, såsom för klimatet mera passande; och har kostnaden för
anskaffande af dylika plagg beräknats uppgå till 270,000 R:dr. Förutom
åtskilliga andra klädespersedlar anses vidare de kapotter, beväringsman¬
skapet nu begagnar, hvarken ändamålsenliga eller tidsenliga, och fråga har
derföre varit om anskaffande af nya sådana; ensamt kostnaden härför upp¬
går till 500,000 R:dr. Behof finnas således, hvilka Regeringen, med den
omtanke hon är skyldig egna landets barn, då de kallas under vapen,
måste vara betänkt på att afhjelpa, och de uppgifter jag nu i detta af¬
seende framlagt, visa att behållningen å allmänna beväringsfonden icke
ens är för detta ändamål tillräcklig, hvadan Regeringens mening varit
att härför anlita jemväl de särskilda regementenas beklädningsfonder; och
Den 12 Februari.
159
torde Kammaren sålunda finna, att behållningen å allmänna bevärings-
fonden icke är för statsbristens fyllande att påräkna.
Jag ber nu att få öfvergå till de tillgångar på Femte Hufvudtiteln,
hvilka Herr Grefve Posse förmenar vara disponibla för detta ändamål,
och jag anhåller dervid särskildt att få lägga vigt vid uttrycket disponibla,
men innan jag ingår i undersökning om de särskilda poster, Herr Grof¬
ven såsom sådana angifvit, ber jag att få fästa uppmärksamheten på att
Grefve Posse utgått från förhållandena, sådana de, enligt räkenskaperna,
förefunnits den 1 Januari 1869, men underlåtit taga kännedom derom,
huruvida af dessa tillgångar medel blifvit under år 1869 utbetalda eller
under samma år eller derförut disponerade.
Om man på detta sätt endast tager till utgångspunkt för sin beräkning
en siffra, som förefinnes i en räkning, men underlåter se till, huru densamma
under ett års lopp förändrat sig, är det icke underligt att man kommer
till ett sådant resultat som Grefve Posse. Jag vill derföre upplysa, huru
förhållandet var med dessa siffror den 1 Januari innevarande år.
Hvad nu beträffar första punkten, eller anslaget för båtsmäns för¬
seende med kojer och täcken, så har Chefen för Sjöförsvars-departe-
mentet inför Kongl. Maj:t upplyst, att å detta anslag vid innevarande
års ingång förefanns en behållning af 62,464 R:dr 19 öre och således
till och med betydligt mera än Herr Grefven uppgifvit, men att då af
denna reservation redan under innevarande år måste tagas i anspråk
21,800 R:dr för anskaffande af nya kojer och täcken, det, vid sådant
förhållande, ännu vore för tidigt att för andra ändamål påräkna någon
större eller mindre del af ofvannämnda behållning. Den utredning, som
Herr Grefve Posse i detta afseende begärt, finnes uti Statsråds-protokollet
för den 7 sistlidne Januari tillgänglig för hvem som helst.
Vidkommande härefter anslaget till exercis af flottans bemanning,
så torde de af Kammarens ledamöter, som egnat någon uppmärksamhet
åt Chefens för Sjöförsvars-departementet nyssberörda yttrande till Stats¬
råds-protokollet, deraf hafva inhemtat, att Kongl. Maj:t af reservationerna
å detta anslag, hvilka vid slutet af sistlidna år antagits uppgå till
574,260 R:dr 20 öre, eller till vida mera än Grefve Posse, på grund af
1868 års räkenskap, antydt, anvisat 297,788 R:dr 62 öre till krigsfartygs
nybyggnad, under vissa vilkor ställt till Riksdagens disposition ett belopp
af 200,000 R:dr och afsatt 74,260 R:dr 20 öre till betäckande af möjli¬
gen uppkommande brister i de genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 5
Mars 1869 till fartygs expeditioner afsätta belopp, efter hvilka disposi¬
tioner hela denna tillgång, så när som på några tusen Riksdaler, som man
ansett böra för framtiden reserveras, blifvit anvisade, och således icke
vidare kunna tagas i beräkning.
Med afseende å den af Grefven uppgifna tredje disponibla tillgången,
hvilken skulle förefinnas å anslaget till spanmålsupphandlings- och bageri¬
kostnader, inhemtas jemväl af Kongl. Maj:ts Proposition, att beräkningen
å samma anslag, som vid 1869 års slut uppgått till 30,000 R:dr, i sin
helhet ansetts böra tagas i beräkning vid anskaffning af ny krigsfartygs-
materiel, hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att detta anslag
måtte från 30,000 R:dr, som det för närvarande utgör, nedsättas till
20,000 R:dr årligen.
160
Den 11 Februari.
Den fjerde disponibla tillgången uppgifver Grefve Posse skola löre-
tinnas å anslaget till durchmarchkostnader. Angående detta anslag inne¬
håller Statsråds-protokollet för den 7 Januari en fullständig utredning,
deraf framgår, att utgifterna, bestridda af detta anslag, i medeltal årligen
sedan år 1863 uppgått till något öfver 29,000 R:dr, med anledning
hvaraf och då Riksdagen för år 1870 nedsatt anslaget från 30,000 till
20.000 R:dr, Chefen för Sjöförsvars-departementet ansett behållningen,
som vid årets början utgjorde 43,005 R:dr 43 öre, blifva för närmaste
framtid behöflig och icke kunna för armat ändamål afses.
Grefve Posse öfvergår härefter till de tillfälliga fonderna under Femte
Hufvudtiteln och antyder först såsom disponibla “influtna medel till uppköp
af spanmål“ 629,527 R:dr 67 öre. Äfven beträffande denna tillgång ligger
svaret öppet och klart i den Kong! Propositionen om Statsverkets till¬
stånd och behof, af hvilken framgår, att Kongl Maj:t ansett att af ifråga¬
varande fond, som vid 1869 års slut nedgått till 568,525 R:dr 43 öre,
468.000 R:dr borde användas till nybyggnad af krigsfartyg, men deremot
för inköp af spanmål reserveras återstoden, eller en summa, som vid
jemförelse med sednare årens utgifter ej är att anse för högt tilltagen.
Sålunda finnes ej heller å denna fond något belopp för närvarande
disponibelt.
Med den af Herr Grefve Posse under titeln influtna ersättnings- och
försäljningsmedel uppgifna tillgång förhåller det sig så, att dessa medel
äro att påräkna dels till underhåll af stenkolslager och dels till förrådens
kompletterande för derifrån utlemnade effekter vid fartygs utrustande och
försändande på expeditioner. Denna tillgång är sålunda att anse såsom
en förlagssumma, hvilken måste användas för att fylla hvad som genom
uttag från förråden fattas i deras bestämda qvantiteter, och man bör väl
icke använda denna summa till andra ändamål än dem, hvartill den¬
samma sålunda är afsedd.
Jag ber nu att få öfvergå till de af Grefve Posse såsom disponibla
uppgifna extra anslagen, af hvilka Herr Grefven först antyder ett vid
1853-—1854 årens riksdag anvisadt belopp af 36,642 R:dr 54 öre.
Af detta belopp har emellertid under år 1869 utbetalts kontant 21,464
R:dr 58 öre, och genom Kongl. Brefvet den 19 November 1869 anvisats
13,966 R:dr 14 öre till förändringar å fregatterna Norrköping, Josephine,
samt kanonsluparne Gunhild och Ingegerd, hvarefter återstår ett belopp
af omkring 1,200 R:dr, som man ansett böra reserveras.
Af extra anslag från 1859 och 1860 årens riksdag anser Herr
Grefven vidare 17,206 R:dr 22 öre vara disponibla; häraf har visser¬
ligen under år 1869 blifvit utbetaldt endast ett mindre belopp af om¬
kring 300 R:dr. men för åtskilliga ändamål hafva 16,907 R:dr 44 öre
redan dessförinnan blifvit anvisade, så att hela beloppet är antingen ut¬
betaldt eller af Kongl. Maj:t disponerad!.. Öfvergår jag nu till de obegag¬
nade anslagen från Riksdagen 1862—1863, af Grefve Posse uppgifna till
76,244 R:dr 92 öre, finner jag, dels att deraf under sistlidet år utbetalts
1,875 Rall- 92 öre, dels redan dessförinnan blifvit anvisade för uppförande
af en mastkran i Carlskrona 56,369 R:dr, och dels för en byggnad för
skärgårdsartilleriet
Den 12 Februari.
161
Skärgårds-artilleriet 18,000 R:dr, eller hela det belopp Herr Grefve Posse
angifvit såsom disponibelt.
Hvad det vid sistberörde riksdag anvisade belopp af 48,082 R:dr 13
öre till skjutförsök angår, får jag meddela att detsamma skall, enligt
nådig föreskrift, på vapen- och befästnings-komitéens förslag, användas
till bestridande af kostnaderna för skjutförsök, och det torde icke vara
obekant att dylika försök under förra hösten, likasom ännu, pågå, hvadan
dessa medel just för det afsedda ändamålet erfordras.
Slutligen återstår ett vid 1856 och 1858 årens riksdag beviljadt an¬
slag af 75,449 R:dr 13 öre för nybyggnad och komplettering af en ång-
fregatt och sex kanonångslupar. Af detta belopp har under år 1869
blifvit kontant utbetalde 24,969 R:dr samt för åtskilliga återstående ut¬
betalningar anvisade 1,455 R:dr 56 öre, men återstoden är verkligen ännu
odisponerad. Jag har sökt taga närmare reda på förhållandena med detta
anslag, och dervid funnit att sedan vid 1856 och 1858 årens riksdag ett
belopp af 750,000 R:dr blifvit beviljadt för byggande af kanonångslupar,
men dessa erhållits för ett billigare pris än beräkuadt varit, hade
öfverskottet anvisats till anskaffande af nödiga vapen till dessa slupar.
Nu har det emellertid visat sig att äfven, sedan detta ändamål blifvit
uppfyldt, en behållning å anslaget förefinnes af 49,024 R:dr 41 öre,
och jag får meddela Kammaren, att Chefen för Sjöförsvars-departe-
mentet ämnar, efter närmare undersökning af förhållandet, framlägga för¬
slag till dessa medels användande; och det är möjligt att efter en sådan pröf¬
ning denna tillgång kan blifva för Riksdagen disponibel. Lika öppet som
jag tillkännagifvit att så ej varit förhållandet med de öfriga anslagen, lika
öppet anser jag mig böra tillkännagifva i afseende å detta anslag, att
detsamma sannolikt kan komma att till Riksdagen öfverlemnas.
Af den utredning jag nu meddelat Kammaren, torde framgå att i
stället för det belopp af 1,533,178 R:dr 59 öre, utöfver hvad Kongl.
Maj:t af samma medel redan anvisat, som Grefve Posse ansett å Fjerde
och Femte flufvudtitlarne af uppgifna fonder och anslag finnas tillgäng¬
liga, ett belopp af omkring 50,000 R:dr möjligen kan komma Riksdagen
till godo.
Jag kan vid ett sådant förhållande icke neka till att denna utred¬
ning manar mig att för mig sjelf framställa några frågor, dem jag dock
icke tillåter mig att sjelf besvara. Månne man icke har rätt att fordra
af ordföranden i Stats-Utskottet, att när han framlägger sådana kalkyler,
som denna, och på grund deraf riktar anmärkningar mot Regeringen, för
det hon icke uppgifvit förhållandena, sådana de äro, sjelf noga under¬
söker och tager reda på alla dessa förhållanden? Och månne det icke för
våra gemensamma arbeten skulle vara vida bättre, om ordföranden i
Stats-Utskottet eller andra ledamöter af Riksdagen, som dertill hade an¬
ledning, öppet och förtroendefullt vände sig till Regeringens ledamöter
för erhållande af de upplysningar, som ansågos behöiiiga? Ingen skulle
derigenom förlora ett grand af sin sjelfständighet, och hvad jag vet är,
att Regeringen med största beredvillighet skulle gå tillhanda med alla er¬
forderliga upplysningar. Jag kan icke tro annat än att ett sådant sätt att
gå tillväga skulle medföra vida bättre resultat än något hvilket som helst
Rilc*d. Prot. 1870. 2 A d. 1 Band. 11
162
Den 12 Februari.
annat. Jag har emellertid, som sagd!, endast uppställt dessa frågor, —•
jag besvarar dem icke sjelf.
Sedan Herr Grefve Posse sålunda redogjort för alla dessa, som han.
förmenar, disponibla tillgångar, förklarar han slutligen, att hur “för¬
tviflad“ ställningen än ser ut i den Kongl. Propositionen, han dock hoppas
kunna reglera staten med befintliga tillgångar och utan ökad beskattning.
Detta yttrande föranleder mig hos Kammaren anhålla, att vi för ett ögon¬
blick helt lugnt och utan att begagna dylika kraftuttryck, hvilka bevisa
mindre än intet, måtte kasta en blick på denna ställning. Det är sannt,
att Kongl. Maj:t föreslår en ökad beskattning, såväl direkt genom eu
tilläggsbevillniug, samt indirekt genom tillökning i bränvinstillverknings-
afgiften.
Hvad nu angår till en början bränvinsskatten, så ber jag att få er¬
inra derom, att denna skatt för innevarande år är beräknad att utgå med
9.800.000 R:dr, och att Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition af denna
skattetitel ifrågasatt ett belopp af 10,000,000 R:dr. Det är sålunda endast
200.000 R:dr i förhöjning som Kongl. Maj:t satt i fråga. Om Riksdagen,
hvilket jag dock skulle anse vara oriktigt, vill beräkna tillverkningen åt
bränvin till 14,000,000 kannor, så försvinner i sjelfva verket anledningen
till den ökade bränvinstillverkningsafgift Kongl. Maj:t föreslagit, och deuna
skatteförhöjning är ju sålunda nästan uteslutande beroende af en beräk¬
ning. Hvad deremot den föreslagna tilläggsbevillningen, 550,000 It:dr,
an,rår, så utgör denna en verklig skatteförhöjning. Men å den andra sidan
innehåller den Kongl. Propositionen en skattenedsättning, vid hvilken ingen
hittills fästat den ringaste uppmärksamhet. Genom den af förra Riks¬
dagen beslutade omsättning i penningar af räntor och kronotionde^ upp¬
kommer en nedsättning i dessa inkomsttitlar, en nedsättning, som lör år
1871 blifvit beräknad till 807,000 R:dr. Det är klart att denna skatte-
nedsättning bör fråndragas skatteförhöjningen, och då återstå i verklig¬
heten, äfven sedan ofvanomförmälda 200,000 R:dr blifvit inberäknade,
eu skatteförhöjning af 450,000 R:dr; och jag frågar om med dessa fakta
för ögonen man med skäl kan påstå att ställningen är förtviflad? x
Jag har nu så kort jag förmått sökt ej blott att besvara den till
mig framställda interpellation, utan äfven att utreda förhållandena, så¬
dana de i Grefve Posses yttrande blifvit framställda. Intet skulle vara
mig kärare, än om denna min utredning förefallit Kammaren tillfreds¬
ställande, liksom intet för mig vara angelägnare än att lemna alla de upp¬
lysningar, Kammaren kan begära, och derigenom sätta Kammaren i till¬
fälle att noga få reda på alla förhållanden i Kongl. Maj:ts Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof.
Grefve Posse: Herr Talman! mine Herrar! På samma gång jag
uppriktigt tackar för den fullständiga utredning, Herr Finans-ministern
nu behagat lemna, och för det han funnit lämpligt att ej blott besvara
utan äfven i viss mån erkänna befogenheten af den framställning jag gjort,
på samma gång måste jag beklaga, att den ärade Finans-ministern anser
mig hafva brustit i grannlagenhet, derigenom att jag icke på förhand
underrättat honom om interpellationer!.
Den 12 Februari.
163
Jag anser mig så mycket mindre hafva haft skyldighet att förut till¬
kännagifva min afsigt att interpellera Herr Finansministern, som ja® vet,
att vår Arbetsordning medgifver Ministrarne rättighet att sjelfve bestämma
dag för besvarande af eu interpellation, vid hvilket förhållande, efter mitt
förmenande, en öfverraskning i detta hänseende icke ens är möjlig. I
sjelfva det ifrågavarande spörjsmålets ordalag ligger äfven, att någon tid
måste förflyta innan svar kunde afgifvas derå, enär jag begärde en ..ut¬
redning, som sålunda måste föregå sjelfva svaret. För (ifrigt tror jag, att
spörjsmålet i och för sig är af sådan betydenhet, att Herr Finansministern
icke vant i stånd att genast besvara detsamma, äfven om han på förhand
blitvit underrättad och till följd deraf varit i Kammaren närvarande, ,då
det framställdes.
Jag har nyss tackat för Herr Finansministerns välvilja att besvara
min interpellation, men jag kan likväl icke annat än beklaga, att Herr
Finansministern, såsom det ville för mig synas, med nog mycket lynne
förklarat sig anse, att dessa frågor kunde lämpligare utredas genom ett en¬
skilt samtal honom och mig emellan. Jag tror för min del, att, då vi
eftersträfva konstitutionela förhållanden, det är fullt riktigt, att söka
utveckla dem på den offentliga politiska skådeplatsen, utan att i något
fall beträda ett basculesystem.
I Herr Finansministerns svar fanns, efter min uppfattning, eu an¬
tydan, att jag icke vändt mig till rätter man inom Konungens råd, då jag
till honom riktat min interpellation. Jag vågar dock tro motsatsen. Vid
uppgörande af den årliga statsregleringen är det nemligen just Finansmi¬
nistern det tillkommer att i konseljen tillse, det befintliga tillgångar inom
hvarje departement blifva icke blott utredda utan äfven för statsreglerin¬
gen tillgängliga, så att nya skatter ej begäras, innan de tillgångar, som
redan finnas, blifvit använda. Man står vid thronen såsom en represen¬
tant af sparsamheten. Han skall noggrant öfverväga, om de. behofver,
som förekomma, äro oundgängligen nödvändiga, lian skall varna för att
begära af folket större skattebidrag, än som äro erforderliga, och det. är
slutligen lian, som, då utomordentliga förhållanden inträffa, — då Statens
inkomster icke räcka till att betäcka Statens utgifter — det är då han,
som med statsmannens snille och statsekonomens djupa insigter skall söka
utvägar att jemna missförhållandet. Jag tror således, att jag vändt mig till
den af Konungens rådgifvare, till hvilken jag bort vända mig.
Jag ber nu att få upptaga Herr Finansministerns svar till skärskå¬
dande i samma ordning som den, hvilken vid dess afgifvande blifvit af
honom följd; och kommer jag sålunda att i främsta rummet beröra All¬
männa Heväringsfonden. Härvid beder jag Eder, Herr Finans-minister 1
vara förvissad, att jag eget- full kännedom derom att denna fond blifvit
ställd till Kongl. Maj:ts disposition att användas “till utveckling af bevä-
rings-instit-utionen*. Jag har ej heller ifrågasatt att Representationen skulle
gorå något egenmäktigt ingrepp i denna dispositionsrätt, utan endast haft
lör afsigt med min förfrågan att möjligen få ett medgifvande till fondens
användning i och för statsregleringen. Jag tror mig hafva stått på en
fullt konstitutionel grund, då jag tillåtit mig i detta afseende framställa
en fråga, hvilken Regeringen kan bifalla eller afslå.
1G4
Den 12 Februari.
Det fägnar mig, att Herr Finansministern så väl i afseende på denna
soin öfriga af mig uppgiga siffror erkänt dem vara riktiga; och jag har
ingalunda förbisett, att Kongl. Maj:t satt i fråga att för ett uppgift, för
fonden främmande ändamål nu anordna 200,000 Hall' på denna fond.
Men äfven om denna nådiga framställning skulle vinna Riksdagens bifall,
som ännu icke erhållits, och man fråndrager detta belopp från den summa
jag uppgifvit, återstå dock 652,929 R:dr 29 öre — plus 1870 och 1871
årens intrader, hvilka hvavtdera året torde komma att uppgå till sextio eller
sjuttio tusen Riksdaler. Det finnes sålunda fullt tillräckliga tillgångar qvar på
fonden för bestridande af beväringens vapenöfningar år 1871 för den hän¬
delse att Kongl. Maj:t anser lämpligt derpå hänvisa för bestridande åt
denna utgift. Vi hafva nu emellertid hört, att Kongl. Maj:t icke vidgöra
det, icke° på grund deraf att tillgångar saknas, ty jag här bevisat, att så
ej är händelsen, men emedan denna tillgång enligt Kongl. Maj:ts åsigt kan
och bör på annat lämpligare sätt användas, nemligen, som orden lyda,
för högst angelägna äad linål, ändamål åt sådan vigt, att Regeringen ej
kan, på grund af den omtanke den är skyldig att egna landets barn, för¬
bise dem; och hvilka äro då dessa så angelägna ändamål? Baracker och
kapotter till beväringen. Om nu dessa anskaffningar verkligen aro så an¬
gelägna, vore det angenämt veta orsaken, hvarföre man först nu ifråga¬
sätter deras effektuerande. Dertill erforderliga model har redan Hela år
varit samlade och behofvet synes icke rimligen kunna vara större nu än
för fem å sex år sedan. Jag åtminstone kan icke se något skäl, hvarf Öl e
dessa behof just nu skulle vara så öfverhängande nödvändiga.
Vidare har man såsom skäl för sitt bestridande sagt, att, enligt mitt
förslag, fonden skulle komma att användas på ett sått, som icke öfveiens-
stämde med densammas ändamål. Det beror på den fina distinktionen, om
man påstår, att beväringens öfningar inverka på beväringsinstitutionens ut¬
veckling eller ej. Jag vill nu icke inlåta mig i någon tvist härom. Men
såsom, obestridligt tillåter jag mig dock antaga att fondens användande för
beväringens öfningar i vida mindre mån kan anses främmande för beva-
ringsinstitutionens utveckling än dess användande på sätt Kongl. Maj.t
föreslagit, till betäckande af kostnader vid uppsättande af indelad stam-
Herr Finansministern har behagat upplysa, att anledningen, hvarföre
den Kongl. Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof hvarken om¬
nämnt eller ens antydt den besparing, som uppkommer genom instäl¬
lande innevarande år af andra beväringsklassens vapenöfningar, vore den,
att, då den Kongl. Propositionen afgafs, var inställande af bevärings-
öfningarne endast eu tanke hos Herr Krigsministern, och att denna tan¬
kes förverkligande berodde på utgången af blifvande auktioner för be\ä-
ringens naturaunderhåll, livilkas resultat man då ännu ej bände, men om
hvilkas utfall man numera erhållit visshet. Jag vågar ej betvifla riktig¬
heten af denna uppgift, men nödgas dock förklara, att, efter Herr Krigs¬
ministerns yttrande i Första Kammaren, det förefaller mig såsom åtel st ode
ännu något att beträff Hide verkliga anledningen utreda. Bland de skal,
som af Chefen för Landtförsvars-departementet vid dess yttrande i borsta
Kammaren anfördes för inställande åt beväringens öfningar i år, var vis¬
serligen äfven detta af Herr Finansministern nu såsom afgörande ska
Den 12 Februari.
165
angifna; men jag får bekänna, att jag för min del då uppfattade
detsamma såsom en biomständighet, helst Chefen för Landtförsvars¬
departementet vid samma tillfälle framställde ett par andra så afgö¬
rande skäl att med fåstadt afseende å deras betydelse det redan då
för hvar och en var klart att den påtänkta inställelsen hvarken borde
eller kunde undvikas. Dessa skäl voro: att, då det nya reglementet lör
infanteriet i år för första gången kommer att tillämpas, den bevärings-
klass, som i ijol öfvades efter gamla reglementet, icke lämpligen borde i
år öfvas efter det nya; samt att för närvarande det icke funnes tillräck¬
ligt antal gevär af ny modell för både stamtruppen och beväringen, som
dock borde öfvas tillsammans. Dessa båda skäl synas mig af den beskaf¬
fenhet, att de bort vara längesedan kända, och tillika så afgörande, att
Regeringen redan för flera månader sedan bort kunna fatta definitivt
beslut i frågan. Att utan afseende å dessa skäl likväl underlåta att för
året inställa andra klassens bevärings vapenöfningar skulle endast varit
ett sätt att uppsåtligen utan ändamål bortkasta Statens penningar, en
åtgärd, jag är derom fullt förvissad, hvartill Regeringen icke kan göra sig
skyldig.
Herr Finansministern har sagt, att Kongl. Maj:t nu beslutat, att öf-
ningarne skola inställas, men tillika, att hvad som derigenom kommer att
besparas af det ordinarie förslagsanslaget, 500,000 Riksdaler, ej får be¬
räknas såsom tillgång vid uppgörandet af 1871 års statsreglering, emedan
det är möjligt att å förslagsanslagen brister komma att uppstå år 1870,
som behöfva betäckas, och att man då måste påräkna denna tillgång. Jag
ber att få fästa uppmärksamheten på pag. 46 i den Kongl. Propositionen,
der Kongl. Maj:t, “ beträffande Riksgälds-kontorets ställning för nu inne¬
varande år 1870, beräknar att den brist, för hvars fyllande åtgärd af
Riksdagen nu bör vidtagas, inskränker sig till 609,699 R:dr 74 öre".
Under förutsättning att denna Herr Finansministerns beräkning är riktig
och då dot icke är absolut nödvändigt att redan nu förutsätta möjlighe¬
ten af ytterligare brister, måste det äfven medgifväs att besparingen å
ifrågavarande anslag kan tagas i beräkning vid uppgörande af stats-
regleringen för nästa år, hvartill enligt den ärade Finans-ministerns med¬
gifvande äfven är att påräkna omkring 160,000 R:dr af anslaget till be-
väringens beklädnad.
Jag öfvergår nu till de punkter, som angå den Femte Hufvudtiteln.
Beträffande behållningen å denna hufvudtitel har Herr Finans-ministern
hufvudsakligen hänvisat till den Kongl. Propositionen och sålunda med ett
bleklagdt nej velat tillintetgöra alla förhoppningar, att dessa behållningar,
hvilkas tillvaro till mycket stora belopp icke bestrides, skulle få användas
till underlättande af statsregleringen. Det är med stor tillfredsställelse,
jag hört Herr Finansministern medgifva riktigheten af mina uppgifter i
afseende på siffrorna, sådana de voro den 1 Januari 1869. Att förän¬
dringar deruti sedermera skett, är icke någon öfverraskning för mig.
Ehuru siffrorna varit fullt exakta har jag naturligtvis icke kunnat
tillmäta dem annat värde än det de ega som eu utgångspunkt för en i
alla afseenden berättigad fråga: om icke dessa efter allt utseende högst
betydliga behållningar äfven i verkligheten kunde blifva lör statsreglerin¬
gen tillämpliga.
166
Död. 12 Februari.
I hvad mån ett gynsammare resultat än det Herr Finansministern
förutsätter kan vinnas, blir väl ändå beroende af Stats-Utskottets utred¬
ning och Kamrarnes slutliga pröfning. Ehuru jag visserligen icke har
några obilliga anspråk, vågar jag likväl upprepa, hvad jag vid interpel-
lationen nämnde, att jag fortfarande är öfvertygad, det staten kan regle¬
ras utan anlitande af den ökade beskattning Regeringen ifrågaställt.
Då jag nu öfvergår till de särskilda posterna, möter först anslaget till
båtsmäns förseende med kojer och täcken. Beträffande detta har Herr Finans¬
ministern medgifvit att eu behållning finnes af 62,464 R:dr, men förklarat
att deraf 21,800 R:dr erfordras till uppköp af nödiga persedlar. Hvad
derefter blir öfrigt vill Herr Finans-ministern bespara till framdeles in¬
träffande behof. Jag vågar likväl invända, att behof alltid skola fram¬
deles yppas, och att det sålunda aldrig skulle vara möjligt att disponera
befintliga reservationer, om man anser dem böra bibehållas, endast derför
att i framtiden behof kunna inträffa. Huru långt aflägsen man för öfrigt
tänkt sig denna framtid, skall jag längre fram blifva i tillfälle att antyda.
Jag tror för min del, att, om behof framdeles uppstå, man har den enkla
och riktiga utvägen att framdeles begära anslag til! fyllande deraf. Om
jag från ofvannämnda behållning frånräkna!1 hvad som inom den när¬
maste framtiden måste användas, återstår obestridligen en behållning i
rundt tal af 40,000 Rall-, hvilket belopp jag för min de! anser utan vi¬
dare olägenhet kunna användas vid statsregleringen.
Behållningen å anslaget till exercis af flottans bemanning erkänner
den ärade Finans-ministern uppgå till 574,260 R:dr 20 öre. Häraf hafva,
såsom vi veta, 200,000 R:dr redan blifvit af Kongl. Maj:t erbjudna Stats¬
verket, och det är ifrågastäldt i den Kongl. Propositionen att ytterligare
297,788 R:dr skola derifrån öfverföras. Det är således nära 500,000
R:dr, som af detta anslag kominer statsregleringen till godo. Deremot
vill man af behåUningen reservera 75,000 Rall- för att betacka möjliga
brister å utgifter för fartygsexpeditioner, men man har ej sagt, att de
ovilkorligen skola dertill erfordras, utan endast att de synas böra för
detta ändamål afsättas, utan att likväl uppgifva någon vidare anledning
dertill. För min del vill jag fästa Kammarens uppmärksamhet derpå, att,
enligt hvad som inhemtas af Sjöförvaltningens till Kongl. Magt den 20
December 1869 aflemnade uppgift å dispositioner af samma anslag, re¬
dan blifvit afsätta icke mindre än 103,041 Riksdaler, just för att be¬
täcka förmodade brister i 1868 års expeditioner. Man tyckes sålunda
hafva temligen mycket att draga på; och jag tror, att man utan våda
ganska väl skulle kunna för statsregleringen använda äfven dessa ifråga¬
varande 75,000 Riksdaler.
I afseende på anslaget till spanmålsupphandlings- och bagerikostnader
behöfver jag icke yttra mig, enär Regeringen medgifvit att vida större
reservationer än dem jag ifrågasatt får användas till fyllande af stats¬
utgifterna 1871.
Anslaget för durchmarchekostnader, 20,000 R:dr årligen, medgifves ega
en behållning vid 1869 års slut af 43,005 Ridt' 43 öre; men af anled¬
ning att detta anslag årligen i medeltal erfordrat en utgift af 29,000
R:dr, anser den ärade Finans-ministern, att man bör behålla hela reser¬
vationen, för att hafva den att tillgå, i fall ett öfverskridande af anslaget
Den 12 Februari.
167
äfven framdeles skulle komma att ega rum. Jemte det jag tillåter mig
lemna den upplysningen, att, efter hvad räkenskaperna nu utvisa, under
år 1869 blifvit för detta ändamål använda icke 29,000 utan 6,000 R:dr,
bör jag icke lemna oanmärkt, att dessa kostnader slutligen, när de hunnit
för året till hela sitt belopp sammanföras, möjligen skola befinnas något
öfverskrida det nu kända beloppet.
Men äfven med antagande att anslaget komme att öfverskridas, torde
det vara tillfyllest, om af behållningen, som nu finnes reserverad, lemnas
qvar 9,000 lt:dr, eller så mycket som med stöd af beräkningen af medel¬
åtgången kan anses blifva erforderligt utöfver det ordinarie anslaget 1871.
Vid ett sådant tillvägagående återstår i allt fall minst 30,000 Rall' att
användas i och för statsregleringen.
Beträffande titeln: influtna medel för uppköp af spanmål, tillåter jag
mig upplysa, att å Femte Hufvudtiteln anslagna oindelade spanmål löses
efter statspriset 2 R:dr 10 öre, och att denna spanmålslösen jemte qvarn-
arrenden m. m. flvter in till ifrågavarande fond, som den 1 Januari 1869
egde en behållen tillgång af 629,000 R:dr, hvilken under årets lopp blif¬
vit något reducerad, så att Herr Finans-ministern nu uppgifva densamma
endast till 568,000 R:dr. Enligt den Kongl. Propositionen erbjudes häraf
till användande för nybyggnad af fartyg 468,000 Rall-. Med förundran
har jag, och sannolikt flera med mig, af den Kongl. Propositionen erfarit
att återstående 100,000 Il:dr böra qvarleinnas i Sjöförvaltningens vård
utan att den Kongl. Propositionen härtill uppgifver något positivt skål.
Ett negativ finnes deremot antyda då der meddelas att denna fond hittills
varit ansedd såsom en reservfond för större rustningar; det skulle således
vara meningen, att dessa penningar skola ligga qvar, tilldess att större
rustningar af fartyg framdeles komma i fråga. Eu sak har man dock
lemnat utom räkningen, nemligen att utöfver den erkända summan,
568,000 Il:dr, man dertill bör beräkna öfverskotten å 1869 och 1870
årens uppbörder. Jag anser mig pligtig nämna, att 1869 års uppbörd
väl lemnat endast ett obetydligt öfverskott, men jag har ingen anledning
tro, att icke ett vida högre och med förutgångna år jemförlig t öfverskott
skall uppstå innevarande år. Summan är således i sjelfva verket icke
568,000 R:dr utan vida betydligare. Efter denna utredning vågar jag
tillägga att jag sannerligen icke kan inse att något giltigt skål tinnes,
som bör hindra Riksdagen i dess goda rätt att som tillgång beräkna
dessa 100,000 Riksdaler, Indika från denna titel kunna erhållas.
Den utredning, Herr Finans-ministern har lemnat i afseende på de
obegagnade extra anslagen, innebär i sig bland andra äfven en upplysning,
som enligt mitt förmenande är egnad att påkalla en viss uppmärksamhet,
nemligen den att ett extra anslag, som Riksdagen redan år 1853 beviljat,
stått som ett dödt kapital ända till år 1869, och att den 1 Januari år
1870, således efter 16 års förlopp, deraf ännu återstå obegagnade icke
som det uppgifvits 1,200 R:dr utan 15,177 R:dr 96 öro, sedan år 1869
blifvit lyftade 21,464 R:dr 58 öre. Af ett annat anslag, beviljadt 1856 —1858
årens riksdag, finnas ännu obegagnade 49,024 R:dr 41 öre, sedan förlidet år
lyftats 26,614 R:dr. Då härtill kommer att af anslagen beviljade vid riksda-
garne 1859 — 1860, 1862-1863 och 1865—1866 ännu finnas oanvända re¬
spektive 14,000, 122,000 och 39,000 R:dr, förefaller det mig sannolikt att be¬
168
Den 12 Februari.
hållningen å samtliga dessa extra anslag borde vara disponibla till vida större
belopp än det af den ärade Finansministern medgifna af endast 50,000
R:dr. Om jag således för min del icke kan ställa detta belopp såsom det
enda resultatet af min interpellation, är jag dock belåten, att den i värsta
fall åtminstone föranledt framletandet af så mycket.
Utöfver de poster, som jag i interpellationen anmärkt, förekomma,
ytterligare några, som jag ber att nu få framlägga, nemligen anslaget till
flottans underhall. Detta upptages i Sjöförvaltningens hufvudbok den 1
Januari 1869 till 154,000 R:dr; Sjöförvaltningen har i skrifvelse till Stats¬
rådet den 23 sistlidne December utredt, att detta belopp under året blifvit
användt eller disponerad!, så att deraf återstod endast 33,657 K:dr vid
1870 års ingång. Då anslaget för flottans underhåll i penningar och an¬
ordnad spanmål uppgår till 633,000 Hall-, och då i djupet af hvarje Svenskt
hjerta det kännes mer än tungt att nödgas fråga: "hvar är denna flotta,
som vi underhålla?" — så vågar jag hemställa, om det "kan vara nöd¬
vändigt att behålla denna reservation för att dermed öka ett anslag, som
i och för sig sjelf! är icke blott tillräckligt utan obestridligen under när¬
varande förhållanden allt för högt tilltaget*. Vidare - reservationen å
anslaget for gemenskapens natura underhåll. Den uppgifves i Sjöförvaltnin¬
gens ofvanberörda skrifvelse vid 1869 års slut till 122,000 R:dr. Såväl
Sjöförvaltningen i sin skrifvelse som Kong! Maj:t i dess Proposition har
sagt, att dessa medel ej kunna undvaras, emedan vi en gång kunna motse
förhöjda priser på spanmålen, och medlen sålunda i framtiden blifva be-
höfliga. Detta kan väl vara möjligt. Men jag frågar då: "När kommer
denna framtid?" Icke åtminstone nu 1870, emedan spanmålspriserna nu
äro betydligt lägre än under föregående år. Framdeles kan det kanske
inträffa. Men hade Regeringen verkligen velat visa Representationen ett
tillmötesgående, hade den haft den utvägen att begära detta anslags för¬
vandling till förslagsanslag och på samma gång öfverlemna behållningen
derå till Statsverket. Vi hafva således här 122,000 R:dr. Lägga vi dertill
behållningen den 1 Januari 1870 å underhållsstatsmedel 190,000 R:dr, så
uppgår dessa sistnämnda poster till ej mindre än 345,657 R:dr. Derutöfver
visa räkenskaperna eu behållning å hufvudtitelns allmänna besparingar.
Kong!. Förvaltningens af sjöärendena Kammarkontors den 31 Maj
1869 afgifna förslag öfver Femte Hufvudtitelns ställning visar nem¬
ligen att allmänna besparingarne uppgå normalt till 102,943 Ihdr. Men
dermed står det till på det sätt, att 78,000 R:dr blifvit afsätta för åt¬
skilliga ändamål, så att den behållning, som i sjelfva verket finnes dis¬
ponibel, endast utgör 24,000 R:dr.
Går jag tillbaka til! det sätt, hvarpå dessa 78,000 R:dr beräknats,
finner jag, att större delen af beloppet blifvit disponerad^ det vill med
andra ord säga utsatt för utgifter, som framdeles möjligen kunna komma
att bestridas, men att endast någon del blifvit verkligen utbetaldt, hvaraf
följer att denna behållning, som jag likväl tillsvidare icke tager med i be¬
räkningen, är vida större än den synes vara. Jag skulle möjligen kunnat
närmare utreda denna detalj af frågan, men Stats-Utskottets utgiftsafdel-
ning, der Femte Hufvudtiteln i går förevar, hade dervid påräknat kamere-
rarens i Sjöförvaltningen biträde. Denne var likväl hindrad att infinna
sig, enär det uppgafs att han samtidigt skulle dels afgifva upplysningar i
Den 12 Fcliruari.
1C9
Statsråds-bered ningen och dels bevista ett sammanträde hos Sjöförvalt¬
ningen. Jag har velat nämna detta, icke såsom något bevis på bristande
grannlagenhet, men för att antyda anledningen, hvarför jag i detta fall icke
kunnat lemna så fullständig upplysning, som jag skulle önskat.
Om jag nu ser efter, hvad slutsumman af de behållningar, som kunna
komma statsregleringen till godo, utöfver hvad Kong!. Maj:t i sådant af¬
seende föreslagit, utgör, så finner jag, att såsom sådana tillgångar kan
beräknas:
af anslaget till båtsmäns kojer...............R:dr 40,000: —
till exercis af flottans manskap......... „ 75,000: —
till durchmarcher................ „ 30,000: —
af medlen för uppköp af spamnål............ „ 100,000: —
af obegagnade extra anslag enligt den ärade Finansmini¬
sterns medgifvande..................... « 50,000: —
Summa R:dr Runt 295,000: —
Om härtill lägges ofvannämnda 345,057 R:dr, så skulle finnas på
Femte Hufvudtiteln utöfver hvad Kongl. Maj:t erbjudit mer än 640,000 R:dr,
hvarmed statsregleringen 1871 rätteligen borde underlättas. Nu kan det
visserligen sägas, att den mängd siffror jag i särskilda poster uppgifva endast
med stor svårighet och efter noggrann undersökning kan kontrolleras och
att frågan om dessa belopp kunna i och för hufvudtitelns löpande utgifter
undvaras icke är så lätt att besvara. Jag medger detta. Men en utväg
finnes att få ett någorlunda klart begrepp om kassaställningen; den erbju¬
der sig om man fäster sig endast vid slutsummorna. Om man nemligen
inskränker sig att granska sednast förflutna årens räkenskaper och efterser
kassabehållningeu vid hvarje års slut, torde en klarare öfverblick vinnas. Det
har jag gjort, och jag ber att få meddela Kammaren resultatet af mina
undersökningar. Det visar sig då enligt hufvudboken, hvaraf jag här
har ett utdrag, att, sedan alla årsutgifterna blifvit anordnade, utgjorde öf-
verskottet eller kassabehållningen vid 1867 års slut iunestående hos Stats-
och Riksgälds-kontoren tillsammans 2,822,000 R:dr och vid 1868 års ut¬
gång 3,083,000 R:dr. Jag bör härvid skilja emellan behållningarne i
Stats- och Riksgälds-kontoret och får sålunda upplysa, att af 1868 års
behållning fanns hos Statskontoret innestående 2,484,000 R:dr. Detta var
vid början af år 1869. Under 1869 inflöto årsanslaget 3,757,000 R:dr,
vidare ersättning för spanmål 167,000 Rall', så att Sjöförvaltningens hela
tillgångssumma vid 1869 års utgång var 6,408.821 R:dr 4 öre. Vill jag
nu se till, om denna tillgång var större, än att den under det året kunde
användas, så finner jag likaledes af hufvudboken, att ifrån 1869 års bör¬
jan till Oktober månad Sjöförvaltningen icke lyftat en enda skilling af
årets statsanslag, men deremot varit i tillfälle att med behållningen från
föregående år bestrida alla utgifter intill början af Oktober 1869. Först
den , 6 Oktober har Sjöförvaltningen lyftat något af årets anslag, likväl
icke mera än 1,407,000 Rall- intill slutet af år 1869. Vid detta års slut
hade Förvaltningen sålunda i Statskontoret innestående en behållning af
2,517,000 Rall', som ingår såsom balanserad tillgång i 1870 års räken¬
skaper. Förhållandet är sålunda under alla dessa tre år.i så fall oför-
äudradt att hvarje års slut visar eu högst betydlig kassabehållning,
170
Den 12 Februari.
hvilken obestridligen måste tillerkännas egenskapen af ett öfverflödigt rö¬
relsekapital. Om till ingående behållningen 1870 lägges årets anslag 3,757,000
K:dr, får man i kassatillgång för samma år sammanräknade 0,274,000
R:dr. Under den ganska antagliga förutsättning, att utgifterna under år
1870 komma att uppgå till samma belopp, som sednast förlidna år eller
3,733,000 R:dr, uppstår sålunda vid årets slut eu behållning i Statskon¬
toret af mer än 2,500,000 R:dr. Vi finna häraf, att under fyra år Sjö¬
förvaltningen årligen haft en behållning vid årets slut varierande emellan
två och tre millioner, under det att de årliga utgifterna aldrig uppgått till
fyra millioner, men deremot rörelsekapitalet ständigt utgjort sex eller sju
millioner.
Om jag nu härtill fäster Kammarens uppmärksamhet på hvad Re-
visorerne pag. 45 af sin berättelse upplysa eller att Sjöförvaltningens
öfverfiödiga behållningar under tiden från den 31 December 1865 till
den 31 December 1868 stigit med ungefär två millioner Riksdaler,
så tror jag att jag har tern!igen klart sökt bevisa den uppfattning jag
för min del eger, eller att Sjöförvaltningen utöfver sitt årliga behof
disponerar en reservfond, uppgående till vida högre belopp än hvad rim¬
ligen kan anses erforderligt, äfven om det för Sjöförvaltningen kan vara
mycket angenämt att vara så rikligt utrustad. För Statsverket äro dessa
öfverfiödiga millioner ett dödt kapital, som onödigtvis föranleder nya be-
skattningsbördor. Att sålunda skrinlägga redan utkräfda skatter under
det man fordrar nya anser jag vara ett ohållbart system. Jag tror att
det vore statsekonomiskt rätt att tillse det sådana behållningar efterhand min¬
skas på lämpligt sätt, och jag vågar antaga att man vid detta tillfälle,
derest man lyckas förvissa sig att från denna Hufvudtitel utöfver det af
Kongl. Maj:t erbjudna belopp ytterligare kan användas minst en half mil¬
lion Riksdaler utan att sätta Regeringen i förlägenhet, kunnat ega rättmätigt
anspråk derpå att Regeringen kommit Representationen till mötes med
någon eftergift. Då Regeringen nu icke velat göra detta, och då vi ej
böra förbise att dessa besparingar äro ställda till Kongl. Maj:ts disposi¬
tion och således icke få af Representationen egenmäktigt från hufvudti-
teln öfverfiyttas ; åligger det oss under sådana omständigheter att på det
sätt som står Representationen till buds likväl tillgodogöra dessa bespa¬
ringar i statsregleringen. Vi böra helt enkelt indraga af hufvudtitelns
ordinarie anslag och hänvisa Kongl. Maj:t till besparingarne. När vi äro
öfvertygade om att tillräckliga medel finnas för statsutgifternas bestri¬
dande, så tror jag det vara Representationens oafvisliga pligt, att ytterst
sparsamt bevilja anslag. Åtminstone hvad denna Kammare beträffar
är jag förvissad att den skall med särdeles uppmärksamhet följa de sär¬
skilda Hufvudtitlarne.
Herr Finansministern sade mycket riktigt, att statsregleringen egent¬
ligen ej är någonting annat än en beräkningsfråga. Derom äro alla ense;
men det beror just på huru man gör denna beräkning. Den statsregle¬
ring, som nu föreligger till Riksdagens bedömande, yrkar en förhöjd brän-
vinsskatt, hvarigenom en förökning i statsinkomsterna af 1,050,000 R:dr
skulle uppstå, samt en extra bevillning af 550,000 R:dr. Det är således
ökade skatter, högst betydligt ökade skatter, som af oss fordras, uppgå¬
ende till sammanräknadt 1,600,000 R:dr.
Den 12 Februari.
171
Jag har från denna plats uttryckt min åsigt, att staten hör kunna
regleras utan att nya skatter nödvändigt måste anlitas. Jag vet icke om
jag riktigt uppfattat ett ord, som undföll Herr Finansministern; men det
föreföll mig som om han velat antyda att denna min åsigt vore föga mera
än ett tomt ord, som icke kunde blifva till verklighet. Jag anser mig
derföre skyldig att framställa ett förslag, huru denna tanke bör kunna
realiseras, eu antydan, som, när Hufvudtitlarne komma att i Kammaren
behandlas, jag skall tillåta mig att vidare utveckla. Jag utgår från en
ståndpunkt, som måhända är icke så alldeles hållbar, nemligen från den
att Kammaren tilläfventyrs kommer att å alla Hufvudtitlarne utom den
Femte bevilja allt hvad Kongl. Maj:t i dess nådiga Proposition begärt.
Det är på basen af denna förutsättning jag tänker mig statsregleringen ge¬
nomförd utan skatteförhöjning. För vinnande af detta mål erfordras, en¬
ligt hvad jag nyss hade äran nämna, att ett belopp af 1,600,000 R:dr
uppväges medelst antingen disponibla besparingar eller ock minskade an¬
slag å den Femte Hufvudtiteln. Först i ordningen möter man då frågan
om anslaget till beväringens vapenöfningar under år 1871. Jag anser
det vara af stor vigt för landet att beväringsinstitutionen upprätthålles,
äfven om jag icke kan medgifva att dess öfningar för närvarande äro
ordnade på ett tillfredsställande sätt. Under förhoppning, att man inom
eu icke allt för aflägsen framtid skall förmå lösa beväringsfrågan, så att
beväringen skall kunna kraftigt understödja vårt försvar, vill jag likväl
endast i nödfall vägra anslag för dessa öfningar. Jag tror att man nu
icke behöfver vägra detsamma, men ser intet hinder för att bevilja an¬
slaget med vilkor att Kongl. Maj:t använder beväringsfonden till bestri¬
dande af kostnaden för öfningarne. Genom en sådan anordning försvin¬
ner från utgifterna ett belopp af 600,000 R:dr. Kongl. Maj:t har begärt
till förstärkning af våra monitorer ett anslag af 240,000 R:dr. Jag ser
att Herr Statsrådet och Chefen för Sjöförsvars-departementet är i Kamma¬
ren närvarande och vill derföre begagna tillfället att till honom hem¬
ställa, huruvida han kan säga huru denna förstärkning skulle ske. Jag
känner ej om denna fråga ingått i den interpellation, som till Herr Stats¬
rådet blifvit gjord i Första Kammaren, i hvilket fall jag naturligtvis icke
kan vänta upplysning i detta afseende förr än nästa Onsdag, då Herr
Statsrådet, enligt hvad jag hört, ämnar besvara Herr Grefve Hamiltons
interpellation. Emellertid tillåter jag mig dock vara förvissad, att man
för närvarande icke är fullt enig om sättet huru denna förstärkning skall,
utföras. Det är således antagligt att detta är en framtidsfråga, som må¬
hända behöfver en lång utredning, och jag får säga att, efter samtal med
mycket sakkunnige män af facket, det förefaller mig föga sannolikt att
den blir utredd så tidigt att man redan år 1871 skulle kunna börja ar¬
betet. Alldeles detsamma är förhållandet med anslaget af 420,000 P.:dr,
som begärts till tvänne pansarbåtar. Man är alldeles icke ense om sättet,
på hvilket båtarne skola byggas, om deras konstruktion eller om den cert
de skola hafva. Någon beräkning eller utredning i detta afseende har ej
heller blifvit framlagd för Riksdagen. Dessa båda anslag, utgörande tillsam¬
mans 660,000 R:dr, böra enligt mitt förmenande icke beviljas. Vidare
har Herr Finansministern gifvit oss den glädjande underrättelsen att vi
utaf de extra anslagen under Femte Hufvudtiteln kunna påräkna eu be¬
172
Den 12 Februari.
hållning af 50,000 R:dr, hvilket belopp således är obestridt. Den ärade
Herr Finansministern har jemväl medgifvit att å innevarande års anslag
lör beväringens beklädnad uppstår en tillgång af 160,000 R:dr. För att
fylla den brist af 130,000 R':dr, som återstår efter afräkning af de summor
jag nu haft äran uppgifva, tvekar jag icke föreslå att ordinarie pennin-
geanslaget till flottans underhåll nedsättes med 130.000 R:dr eller till
462,888 R:dr 30 Öre. Genom en anordning så enkel som den jag nu
haft äran antyda och genom hvilken enligt mitt förmenande alldeles ingen
förlägenhet beredes Koogl. Maj:ts Regering, kan vinnas den för folket
stora fördelen att undgå förökad beskattning, under det missförhållandet
mellan Statens utgifter och inkomster afhjeipes.
Jag har härmed inlöst mitt ord, åtminstone i den mån att jag an-
tydt huru statsbristen kan, utan nya skatter, fyllas, och jag kan icke,
i likhet med Herr Finansministern, anse omöjlig att vidtaga de utvägar
jag haft äran föreslå.
Medan jag har ordet skall jag bedja att få fästa Herr Finansministerns
uppmärksamhet på ett förhållande, som ofta vant påpekadt, men som nu
väl snart närmar sig sin lösning, jag menar öfverflyttande till Statsverket
af de kassor, som nu på skiljda håll förvaltas. Utan tvifvel påminnen ni
Eder, mine Herrar, att vid 1865 — 1866 årens riksdag uppgjorde den då¬
varande Finansministern ett förslag till statsreglering, der man använde
alla de tre föregående årens besparingar som bidrag till fyllande af stats-
behofven 1867. Denna åtgärd har som alla andra haft sina konseqven-
ser. Eu af dem är att sedan dess och då statsregleringen alltid blifvit
ettårig och nämnvärda besparingar under mellanliggande tid således icke
kunnat uppstå på samma sätt som under den tid, då statsregleringsperio-
derna voro treåriga, har Statskontoret sedermera a ltid varit i förlägenhet
för fullgörandet af sina förbindelser. Jag vill icke dermed säga, att det
icke har fullgjort dem, men det har haft svårighet att göra det, och
detta kan Herr Finansministern bäst intyga, som under de sednast för¬
flutna åren nödgats från Riksgälds-kontoret reqvirera betydliga summor
till förstärkande af Statskontorets kassa. Statskontorets förlägenhet bör
icke förundra någon, som tager i öfvervägande att statsregleringen hänvisar
Kontoret till inkomster, som icke inflyta förr än ett hälft, eller ett år efter det
utgifterna skola vara bestridda. Detta är onekligen ett missförhållande,
som icke i längden kan fortgå. Det måste ordnas, och huru vill Repre¬
sentationen ordna det? Vill Representationen åtaga sig eu särskild be¬
skattning för att skaffa Statskontoret en verklig grundfond? Jag behöfver
verkligen ej något svar på denna fråga, fullt förvissad som jag är att
svaret blir ett enhälligt nej. Någon besparing kan svårligen vinnas, ty
alla sådana är man icke blott angelägen utan snart sagdt skyldig att an¬
vända till nya statsutgifter. Således måste Statskontoret på något annat
sätt förses med nödigt rörelsekapital och hvarifrån taga det, om icke från
dessa kassor, dessa fonder, som samlats öfverallt. Jag tillåter mig likväl
förutskicka den anmärkning att jag icke anser Representationens ställning
lika berättigad mot alla dessa kassor som mot en del af dem, men jag
hoppas att vid eu närmare undersökning komma till visshet om att eu
stor del af dem kan af Representationen disponeras. Det är väl kändt
att i de förvaltande verk, der kassorna vårdas, utlånas penningar på samma
Den 12 Februari.
173
sätt som uti en privatbank, eller för att hänvisa till en institution, som
har större sympatier, på samma sätt som i Riksbanken. Dessa förvaltande
verk diskontera, förlora på utlåningen och hafva stora förvaltningskost¬
nader. Man är frestad antaga, att det så kallade “Kamcrerare-intresset*
är särdeles mäktigt och svårt att öfvervinna, derest man antager att just
detta intresse i väsendtlig mån bidragit till undanskjutande åt frågan om
kassornas öfverflyttning. Om man erkänner det olämpliga uti att våra
förvaltande verk äro utlåningsinrättning, att Statens tillgångar förvaras i
olika förvaringsrum, i olika lådor och att det icke finnes någon gemensam
kassa, der man kan sanda alla Statens tillgångar — om man erkänner
detta, nå väl, hvarföre då icke ordna så, att alla Statens tillgångar komma
på ett ställe, i synnerhet som något särdeles giltigt skäl emot eu sådan
åtgärd väl svårligen torde kunna uppgifvas.
Jag har här i min hand eu utredning af belopp och utlånmgssätt
för hvarje särskild kassa, som af Arméförvaltningen vårdas, och skulle
gerna deraf lemna Kammaren utförlig del, men då jag redan allt för
länge upptagit Kammarens tid torde vara lämpligt att jag endast nämner
alla fondernas sammanräknade kapitalbelopp, hvilket uppgår till den vis¬
serligen icke obetydliga summan af 7,347,889 R:dr 79 öre. Om dessa
kassor eller större delen af dem öfverflyttas till btatskontoret, så skulle
deraf bildas en grundfond tillräckligt stor och med hvilken Statskontoret
kunde bestrida sina förskotter och komma, som man i dagligt tal säger,
på grön qvist. Det kan ej vara och det är ej heller min mening, att
denna öfverflyttning skall ske på ett våldsamt sätt; den skall ske med
noggrann besinning och beräkning. Man bör med klokhet påakta att de
rubbningar eu sådan åtgärd måste medföra i de enskilda affärsförhållan¬
dena blifva så litet kännbara som möjligt, så att eu aftärskris derigenom
ej framkallas. Den grundsats, hvilken jag velat uttala, är att dessa kas¬
sor jemte andra, som jag ej nu vill besvära Kammaren med att uppräkna,
böra öfverföras till Stats- eller Riksgäldskontoren och att systemet bör
helt och hållet förändras i denna riktning, att man söker sammanföra
Statens tillgångar i en kassa i stället för att hafva dem fördelade på
flera ställen. __ .
Jag ber om ursäkt derför att jag kanske alltför länge upptagit Kam¬
marens tid; men på samma gång ber jag också att fa påpeka att fiågan
i och för sig är af ganska stor vigt, till och med större än den synes.
Ehuru det för tillfället närmast icke år fråga om annat än ordnande åt
1871 års budget, har jag likväl tillåtit mig antyda den oeftergifliga nöd¬
vändigheten, att rätt snart beträda ett annat, ett, om jag så får saga,
Hytt finanssystem i stället för det hittills följda, hvilket från Regeringens
sida obestridligen gått ut på att sanda penningar och så länge som möjligt
förvara dem under egen vård i kassor, besparingar, reservationer m. m.
och detta under den, som jag tror, icke synnerligen hållbara föreställ¬
ningen att med dessa tillgångar en eller annan anslagsvägran kunde göras
mindre betydande. Detta system kan icke längre tillämpas under den
nuvarande reformerade Representationen. Regeringen måste utan förbehåll
erkänna att bon i afseende på anslagen dr beroende af Representationen
och ensamt af den. Det hittills följda systemet är antiqveradt, det hvar¬
ken kan eller behöfver numera användas, ty i den omständigheten att vi
174
Den 12 Februari.
hafva årliga riksdagar ligger grunden hvarför en Regering, som åtnjuter
Representationens förtroende, i afseende på anslag aldrig kan komma i för¬
lägenhet, då den hvarje år är i tillfälle att begära och erhålla för nödiga
statsutgifter erforderliga anslag. I denna som i organisationsfrågor i all¬
mänhet är det för Representationen väl möjligt att taga initiativet, men
deremot ganska svårt att tillvägabringa den för frågans genomförande nö¬
diga utredningen, hvarföre det vore synnerligen önskligt, förutsatt likväl
att min uppfattning af denna sak är riktig och öfverensstämmande med
pluralitetens mening inom Representationen, att Regeringen ju förr dess
heldre ville taga i allvarligt öfvervägande, huruvida kassorna från de för¬
valtande verken icke böra öfverflyttas till Statsverket. Då man sjelf an¬
ser en sak förnuftig, har man godt hopp att den såsom sådan skall er¬
kännas af andra, oaktadt det alltid återstår en möjlighet att man miss¬
tagit sig. Men i eu sak, i den grundsats, som jag ofta uttalat: att man
icke skall, icke bör hvarken fordra eller bevilja nya skatter förr än man
användt de tillgångar, som äro redan tillgängliga för statsutgifternas be¬
stridande, i rättmätigheten af denna grundsats misstager jag mig säkert
icke. Det är med stöd af denna grundsats som jag också vågar uttala
att under nuvarande förhållanden Regeringen icke har rätt att fördra
nya skatter, och vi, mine Herrar, folkets representanter, vi ega icke rätt
att bevilja sådana.
Herr Statsrådet Friherre De ijon hufvud: Jag har begärt ordet
endast för att tillägga några få ord till hvad chefen för Finans-departe¬
mentet yttrat i afseende på en del anslag under Femte Hufvudtiteln, mot
hvilkas reserverande Herr Grefve Posse här gjort anmärkning. Den första
af dessa reservationer å båtsmännens kojer uppgår i rund summa till
40,000 R:dr. Denna behållning har uppkommit på sådant sätt, att då
Kronan öfvertog underhållet af båtsmanskojerna, lemnade rotehållarne till
Kronan de dåvarande kojerna. Så länge dessa kojer kunde nyttjas, be-
liöfdes ingå stora utgifter för denna post och det ordinarie anslaget till
densamma kunde således reserveras. Men i den mån kojerna utslitas måste
de naturligtvis ersättas med nya. Redan i år har för anskaffande af nya
persedlar af detta slag måst på ett bräde utanordnas 21,800 R:dr och
mera torde snart komma at-t behöfvas. Skulle det dock visa sig att någon
behållning å detta anslag verkligen uppkommer, så skall densamma komma
Statsverket till godo. Herr Grefven har vidare fästat sig vid att det uti
anslaget till sjövapnets öfningar finnes en summa af 74,260 R:dr 20 öre
qvarliggande till betäckande af den brist, som på 1868 års anslag möjli¬
gen kan uppkomma. Att eu brist på detta anslag förefinnes är bekant.
Siffran är af Kongl. Magt uppgifven på ett ungefär — Herr Grefven upp-
gaf den på öret till och med — men den kan icke afföras förr än rä¬
kenskaperna komma in och hinna granskas. Det är en i sjelfva verket
redan använd och utbetald summa, fastän den ännu står qvar i räken¬
skaperna af ofvannämnda skäl. På detta anslag återstår således endast
en högst obetydlig summa, 6,500 Ralr. Men deremot har Förvaltningen
af sjöärendena redan rnmält att det på 1869 års anslag uppkommit eu
brist af 56,000 R:dr, hvilken icke är tagen i beräkning, och som således
måste betäckas, icke af reservationerna, ty de äro slut, utan af 1870 års
Den 12 Februari.
175
anslag. I afseende på durchmarchkostnaderna har det redan blifvit an¬
märkt af Ilerr Finansministern, att de sedan 1863 i medeltal uppgått till
29,000 R:dr. Anslaget för detta ändamål har af Riksdagen blitvit ned¬
satt från 30,000 till 20,000 R:dr. En årlig brist är således att motse.
Anslaget är reservationsanslag, och hvartill skall väl en sådan dess
natur tjena, om icke det ena årets öfverskott Unge användas till betäc¬
kande af ett annat års brist. Vill man förändra anslaget till ett förslags¬
anslag, så inträder ett annat förhållande; men så länge icke detta skett,
anser jag, att Regeringen är fullkomligt berättigad att använda den lond,
som nu tinnes, till de med densamma afsedda ändamål. Utaf spanmåls-
inköpsfonden, som vid sednaste bokslut uppgick till 568,000 li:dr, bär
Kongl. Maj:t föreslagit, att eu summa af 468,000 R:dr måtte användas till
nybyggnad af krigsfartyg. De återstående 100,000 Rall- äro alsedda att
användas Lill uppköp af 1870 års behof af spanmål, hvaraf ungefär hälf¬
ten i höstas inköptes för 129,000 R:dr och andra hälften i vår erfordras,
så att på detta anslag i sjelfva verket ej heller linnes något att taga.
Ej heller låter det sig beräkna, om några öfverskott kunna komma att
på denna fond nu eller framdeles uppstå och huru stora de kunna blifva.
En utredning af uppkomsten af grundplåten till denna kassa pågår, men
är ännu icke afslutad. Herr Grefven fästade vidare sin uppmärksamhet
vid anslaget till flottans underhåll och frågade hvilken flotta vi hade att
underhålla. Det är sannt att flottan är liten; men vi hafva stora etablis-
sementer, som måste underhållas. Den summa, som genom indragning af
öfverskottet å detta anslag skulle vinnas för Statsverket, är också alltför
ringa för att kunna tagas med i beräkningen, då fråga är att öka stats¬
inkomsterna. Hvad monitorerna angår, har jag ansett, att den fråga, som
i afseende på dem bär blifvit af Grefve Posse till mig framställd, ingår i
den interpellation, som blifvit gjord i Första Kammaren och som der skall
af mig besvaras. Slutligen har Herr Grefven funnit det nog förunderligt
att kamererare!) i Sjöförvaltningen ej varit i tillfälle att meddela honom
de upplysningar lian till följd af sin befattning i nämnda verk bort kunna
gorå. Denne tjensteman har de dagar, då ordföranden i Stats-Utskottet
önskat att han skulle gå honom till banda, varit af sina tjensteåligganden
upptagen och har derföre ej kunnat infinna sig i Stats-Utskottet, hvil-
ket eljest ingalunda blifver honom förmenadt.
Jag inskränker mig till hvad jag nu haft äran att anföra och öfver-
lemnar åt Herr Finansministern att till besvarande upptaga de öfriga an¬
märkningar, som af Herr Grefve Posse i hans sednaste anförande blifvit
framställda.
Herr Statsrådet Friherre af Ugglas: Jag ämnar ej många ögon¬
blick upptaga Kammarens tid. Grefve Posse har nemligen i sitt sed¬
naste anförande uppgifvit åtskilliga ytterligare tillgångar utöfver dem,
som han i sin interpellation beräknat, och att nu söka utreda förhållan¬
det med hvarje ny tillgång, som Grefve Posse kan uppgifva — och detta
inom eu församling af 200 personer — anser jag för min del ej vara på
sin plats, utan tror att ett sådant arbete lämpligast kan öfverlemnas åt
Stats-Utskottet. Ett faktum vill jag endast konstatera, och det är att se¬
dan Grefve Posse i sin officielu interpellation förklarat att utaf särskildt
176
Den 12 Februari.
angifna anslag 680,000 R:dr funnes disponibla på Femte Hufvudtiteln
utöfver hvad Kongl. Magt uppgifvit, så har han, om jag uppfattat ho¬
nom rätt, i dag förklarat, att af samma anslag endast 209,000 R:dr
funnes tillgängliga, och han har måst uppsöka åtskilliga nya titlar lör att
komma ungefär till förut nämnda belopp. Herr Grefven har också för¬
klarat, att man icke hade att vänta någon beredvillighet, något tillmötes¬
gående från Regeringens sida i denna fråga. Hvem är det då, mine
Herrar, som har utredt dessa förhållanden på den Femte Hufvudtiteln,
hvem är det, som satt Grefve Posse sjelf i tillfälle att här framkomma
med alla dessa uppgifter? Jag vågar påstå, att det är Chefen för Sjö-
försvars-departementet genom den utredning af denna Hufvudtitel han
lemnat i den Kongl. Propositionen. Utaf denna synes, att han önskat
ställa i öppen dag förhållandet med Femte Hufvudtitelns anslag, och att
han sjelf påvisat reservationer på dylika anslag till ett belopp af omkring
1,000,000 R:dr, såsom Hex-r Grefve Posse sjelf antyda Kan man då
säga, att Regeringen ej sökt taga denna fråga i öfvervägande? Under de
Henne år, som jag innehaft mitt nuvarande embete, har dessutom Rege¬
ringen sjelf till Representationens förfogande ställt befintliga reservatio¬
ner, diverse fonder m. in., till ett belopp af närmare 3,000,000 R:dr.
Grefve Posse har ytterligare påpekat, hurusom, genom sammanförande till
Statskontoret af förvaltningen utaf åtskilliga fonder, en högst betydlig
kassatillgång skulle kunna beredas, och Herr Grefven sade, att hans för¬
slag i detta afseende skulle utgöra ett nytt finanssystem. Så är icke för¬
hållandet. Denna tanke är ganska gammal. Sednast förekom frågan
derom vid 1868 års riksdag, då till Kongl. Maj:t afläts eu underdånig
skrifvelse med en framställning, som just gick ut på, att alla dessa fon¬
der skulle sammanföras under en gemensam förvaltning. Häröfver har
Regeringen från vederbörande infordrat utlåtanden, men dessa hafva ej
ännu inkommit, och frågan är sålunda i denna stund beroende på Rege¬
ringens pröfning.
Hvad mig angår, så tror jag mig mer än en gång hafva ådagalagt,
att jag, när sådant utan olägenhet kan ske, icke motsätter mig öfverlemnande
till Statsverket af dessa fonder, och sednast förra året föreslog, på min
föredragning, Kongl. Maj:t Riksdagen att öfvertaga åtskilliga fonder, till¬
hörande skogsväsendet. Från Regeringens sida har åtminstone ännu in¬
genting uttalats, som berättigar Grefve Posse att påstå, det Regeringen i
detta fall icke vill gå Representationens önskningar till mötes.
Jag har redan vid början af mitt anförande haft äran förklara, att
jag hvarken kan eller vill ingå i några sifferundersökningår, då jag anser
det omöjligt för den, som icke är särdeles hemmastadd i saken att kunna
följa med en utredning i detta fall. Jag vill slutligen blott fästa upp¬
märksamheten derpå, att Femte Hufvudtitelns sammanräknade tillgångar,
hvilka, på sätt Grefve Posse angaf, den 31 Augusti 1869 utgjorde
7,584,881 Rall- 33 öre, under den återstående delen af året från och med
den 31 Augusti till och med den 31 December minskats med icke mindre
än 1,500,000 R:dr, så att behållningen den 31 December 1869 uppgick
till något mindre än den var den 31 December 1868 och sålunda under
året åtminstone icke ökats.
Herr
Den 12 Februari.
177
Herr Statsrådet Abel in: Då Herr Finansministern, till hvil¬
ken denna interpellation blifvit ställd, så fullständigt besvarat den¬
samma, har jag icke med anledning af sjelfva interpellationen något sär¬
skilt att tillägga, särdeles som Herr Finansministern på samma gång
uttryckt min åsigt i den sak, som är i fråga. Men Herr Grefve Posse
har i sin replik på Herr Finansministerns svar fällt ett par yttranden
som jag anser mig icke kunna med tystnad förbigå. Herr Grefven säger
att, då Kongl. Maj:t ifrågasatt ett öfverförande från allmänna bevärings-
fonden af 200,000 R:dr för användande till första uppsättning af bekläd¬
nad åt den nya stamtrupp, som är i fråga att bildas, Kcngl. Maj:t deri¬
genom vida mer frångått ändamålet med denna fond, än då det, såsom
Herr Gi-efven yrkat, ifrågasättes att använda den till bestridande af om¬
kostnaderna för de vanliga öfningarne för beväringen. Anmärkningen
torde dock lätt förfalla vid den upplysning, att inom de orter, der den
nya truppen skulle uppsättas, beväringen är i saknad så väl af stam¬
trupp, som af nödigt befäl i öfrigt, hvarigenom ock dess öfvande i dessa
orter måste vara jemförelsevis mera ofullständig. Uppsättandet af en så¬
dan trupp, som i sig innesluter en talrik, vigtig befälsgrad och en icke
mindre vigtig reserv för detta befäl kan väl ej förnekas afse en ytter¬
ligare utbildning af beväringsinrättningen, då det ju gäller bereda bevä¬
ringen under fredstid en tillräcklig öfning och, i händelse af inträffande
krig och arméens mobilisering, det stöd och den ledning den icke bör sakna;
då deremot ett användande af fonden, på sätt Herr Grefve Posse före¬
slagit, till sådana beväringens öfningar, som sedan länge och redan vid
fondens stiftande egt rum, alldeles icke kan verka till något “ytterligare
utbildande“ af beväringsinrättningen och sålunda måste anses för fondens
ändamål fullkomligt främmande.
Herr Grefven har vidare uttryckt sin förvåning deröfver, att, då det
af Herr Finansministern uppgifna ofullkomliga i beväringsinstitutionen
vore af så stor vigt att afhjelpas, detta oaktadt ända hittills föga eller
intet blifvit gjordt i denna riktning. Följande omständigheter böra —
synes det mig — äfven för den med förhållandena mindre hemmastadde,
än Herr Grefven, nöjaktigt förklara den förmenta uraktlåtenheten. Un¬
der den första tiden af min embetsförvaltning var jag sysselsatt med
utarbetandet af ett omfattande förslag till landtförsvarets ordnande, hvar¬
uti förutsattes åtskilliga åtgöranden med beväringsinstitutionen, för hvil-
kas genomförande den fond, hvarom nu tvistas, var ifrågasatt att tagas
i anspråk. Vid sådant förhållande var det helt naturligt, att jag först
ville afvakta detta förslags öde och se utgången af den behandling be-
väringsfrågan rönte inom Riksdagen, innan jag föreslog några åtgärder
med denna fond, som i någon mån kunde anses strida mot de förut an-
gifna. Såsom skäl, gällande äfven för föregående förvaltningar, torde
kunna anföras, att fonden för icke längesedan varit otillräcklig för de nu
med densamma afsedda stora förbättringarne, och att klokheten bjuder
att icke begynna företag, som man icke ser sig kunna gå fullt i land
med. Här skulle kunna tilläggas — hvad som ej kan förnekas — att
den departementschef, som vill och anser sig böra handla i öfverensstäm¬
melse med de åsigter, som inom Riksdagen gjort eller göra sig gällande,
Riksd. Prat. 1870. 2 Afd. 1 Band. 12
178
Den 12 Februari.
uti Riksdagens beslut i denna fråga har lika litet stöd som ledning.
.lag har efter bästa förmåga sökt förekomma att något blifvit förbisedt
eller obeaktadt, men de många ofullkomligheter och missförhållanden,
som förefunnits och ännu förefinnas, hafva naturligtvis icke samtidigt
kunnat till afgörande företagas, afhjelpas eller rättas. Hvarje sak kraf¬
vel- sin tid och fordrar en föregående utredning och omsorgsfull pröf¬
ning; och det inses lätt, att en ansvarig Konungens rådgifvare icke i
frågor, som afse vigtiga förhållanden för framtiden, kan gå till väga lika
lätt och obepröfvadt som den utom rådkammaren stående anmärkare!!.
Herr Bergström: Herr Talman! Då den nya Riksdags-ordningen
trädde i kraft och man började tillämpa dess stadgande, att Stats-Rådets
herrar ledamöter egde deltaga i Kamrarnes förhandlingar men icke i be¬
sluten, så antog Representationen såsom något, det der folie af sig sjelft,
att dermed var rätt medgifven åt Kamrarne att göra interpellationer, eller
framställa spörsmål till Regeringen. Man såg derföre äfven genast vid
1867 års riksdag Kamrarnes ledamöter flitigt begagna sig af denna rätt,
och man interpellerade, både när Konungens rådgifvare voro närvarande
och när de icke voro det, man interpellerade både muntligen och skrift¬
ligen, ja man interpellerade till och med å annans vägnar utan att, sa
vidt jag vet, den interpellerande styrkte sig hafva livad man i handels¬
stat kallar procura. Regeringen delade också Representationens uppfatt¬
ning i detta hänseende, och såsom svensk konstaterar jag med stolthet
detta betydelsefulla faktum, att en så vigtig rätt som interpellationsrätten
tillföll den Svenska Representationen på sedvänjans väg utan någon slags för-:
fattningsstrid, under det samtidigt denna rättighet i andra länder utgjort
föremål för heta strider. Men det oformliga sätt, hvarpå interpellationer
vid flera tillfällen framställdes, gaf Regeringen anledning att genom sin
främste ledamot påpeka det önskliga deri att spörjsmålen framställes
skriftligen och att Regeringen för att kunna besvara dem erhölle full¬
ständig kännedom af deras innehåll. Det tillfälliga utskott, som fick i
uppdrag att utarbeta arbetsordning för Andra Kammaren, och i hvilket
jag hade äran vara ledamot, lät sig derföre intet vara mera angeläget
än att skapa en ändamålsenlig form för utöfning af interpellationsrätten;
och derföre inflöt i vår arbetsordning § 21 bestämmelse derom, under
hvilka vilkor och i hvilken ordning ledamot finge utom dagordningen
till Konungens rådgifvare framställa spörsmål. Den sålunda bestämda
formen har sedermera troget iakttagits. Dock hafva äfven derefter in¬
terpellationer framställts, som synts temligen onödiga eller öfverflödiga.
Möjligen har anledningen, hvarför dylika interpellationer af Kammaren
tillåtits, varit att söka deruti, att nämnda paragraf förbjuder all före¬
gående öfverläggning, innan Kammaren beslutar, huruvida spörjsmålet må
framställas, eller icke. För att anföra ett exempel, tillåter jag mig i ert
minne. Herr Talman, återkalla, huru vid en af de förflutna riksdagarne
en ledamot i denna Kammare tilläts att, utom dagordningen, till krigs¬
ministern göra spörsmål om de nya gevären blifvit till vederbörande
regementen utlemnade, och huru detta spörsmål endast föranledde en
enkel hänvisning till en generalorder, som mera än eu månad derför-
innan stått att läsa i de allmänna tidningar^, och hvarigenom gevärens
Den 12 Februari.
179
utdelning blifvit anbefalld. Det bar ännu icke förekommit exempel der¬
på att denna Kammare förvägrat någon sin ledamot att framställa en
interpellation. Vid sådant förhållande kan det vara skäl att, sedan en
interpellation blifvit framställd, och i vanlig ordning besvarad, uttala sitt
omdöme både om dess befogenhet och om det sätt, hvarpå den besvarats;
och i sådant afseende anhåller jag att nu få yttra några ord.
Det är icke min afsigt att karakterisera den af Stats-Utskottets ord¬
förande, Grefve Posse, gjorda interpellationen såsom onyttig eller onödig.
I sin egenskap af ordförande inom Stats-Utskottet förmår han att i
frågor åt beskaffenhet som den förevarande i viss män beherrska situa¬
tionen, och kanske tror han sig göra det ännu mer; men obestridligt
är att haris interpellation gifvit anledning till en upplysande öfverläggning,
hvilken Kammaren med uppmärksamhet åhört, jag ogillar således icke,
att spörjsmålet blifvit framstäldt. Hvad jag för min del deremot ogillar,
är att Grefve Posse i det svar, hvarmed han bemött Herr Statsrådets och
chefens för Finans-departementet, utredning af förhållandena, gått ut¬
öfver ämnet samt till och med framställt nya interpellationer utom dag¬
ordningen, hvilket, om Grefven ställt sig till efterrättelse ofvan åberopade
bestämmelse i arbetsordningen, icke kunnat ske. Vid det faktiska i de
delar af interpellantens yttrande, hvarutinnan han enligt mitt omdöme
åt detsamma gifvit en obehörig utsträckning, vill jag icke fästa mig, helst
jag icke kunde följa de siffror, med hvilka han öfverhopade Kammaren.
Hvad deremot angår de förhållanden, hvilka finnas omförmälda i
Grefvens skriftliga, i rättslig form framställda interpellation, och dervid
först frågan om anledningen, hvarföre Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof hvarken beräknar eller antyder den
af Herr Krigsministern erbjudna tillgång eller besparing, som uppkommer
derigenom att vapenöfningarne för andra klassen af beväringen under
innevarande år inställas; så synes mig det ligga föga makt uppå, att nå¬
got svar på denna fråga erhölls. Herr Krigsministerns tillkännagifvande,
det omförmälda vapenöfningar under innevarande år komme att inställas,
lemnades så tidigt, att Stats-Utskottet icke börjat med uppgörande af
statsregleringen; och då synes Utskottet tidigt nog hafva fått kännedom
om förhållandet. Den från ministerbänken lemnade förklaring af an¬
ledningen, hvarföre något derom icke förekom i den Kongl. Propositionen
om Statsverkets tillstånd och behof, synes mig dessutom hafva varit fullt
tillfredsställande.
Beträffande vidare beväringsfonden och dess användning, så innebär
frågan derom en ganska vigtig grundsats. Det är af Herr Finansmini¬
stern påpekadt, att denna fonds bildande är en följd af Kongl. Kun¬
görelsen af den 13 November 1860 om allmänna beväringen. Nämnda
lag, som stiftades af Konung och Riksdag gemensamt, således i samma
ordning som allmän civillag, är ännu gällande, och någon ändring deraf
har icke ens blifvit ifrågasatt. Vid sådant förhållande tror jag befogen¬
het saknas att, genom användning af fonden för andra än de i lagen af-
sedda ändamål, indirekte upphäfva lagen och tillintetgöra dess verkan.
Jag tillåter mig, för konstaterande af hvad som är fondens ändamål, upp¬
läsa hvad författningen i detta afseende innehåller. Dess 37 § lyder
nemligen som följer: “Af de i § 15 omförmälda afgifter skall, under be-
180
Den 12 Februari,
»åmning: “Allmänna beväringsfonden“, bildas en särskild tillgång, att
efter Vår nådiga disposition och emot vanlig redovisning användas till
beväringsinrättningens ytterligare utbildande'1. Hittills har man användt
denna fond till att aflöna beväringseliter, som skulle utgöra befäl för
beväringen; och det sätt, hvarpå 200,000 It:dr deraf nu skulle, enligt
Kong!. Maj:ts derom gjorda nådiga förslag, användas, tror jag äfven vara
fullt öfverensstämmande med fondens ändamål, ty jag kan icke tänka
mig ett bättre sätt att utbilda beväringsinstitutionen än att åt de delar
af beväringen, som ännu sakna stam, bereda en sådan. Det Utskott,
som år 1867 handlade frågan om försvarsväsendets ordnande, uttalade
också den åsigten, att vår armé skulle bestå af stam och beväring, och
beväringen är väl ingenting utan en stam.
För öfrigt och slutligen finner jag också, att Herr Finansministern
nöjaktigt utredt förhållandet med de särskilda, å Femte Hufvudtiteln be¬
fintliga besparingar och reservationer.
Då jag således för egen del anser interpellationen hafva blifvit nöj¬
aktigt besvarad, och jag dessutom är öfvertygad, att många inom denna
Kammare hysa samma åsigt, så vore jag till följd häraf benägen att for¬
mulera förslag till motiverad dagordning; men då jag åtminstone icke
nu vill införa något så nytt som en motiverad dagordning, hemställer
jag endast att Kammaren nu utan vidare förhandlingar måtte öfvergå
till dagordningen.
Herr Staaff: Jag skall icke lång stund taga Kammarens uppmärk¬
samhet i anspråk, utan endast säga några få ord.
Efter min tanke utgör interpellationsrätten, sådan den nu finnes,
en ganska dyrbar rättighet, och derföre bör man också noga vårda den,
så att den icke blir utsatt för missbruk. Men missbruk deraf kunna
ske på flera sätt, såsom först genom att interpellation framställes i
oträngdt mål — något som jag icke vill påstå hafva egt rum nu — samt
vidare genom att, sedan den framställda frågan blifvit behörigen besvarad,
interpelianten ytterligare uppträder och söker utbreda sina åsigter utan
att tillika framställa en enda häntydning om att han vill hafva någon
ny fråga besvarad. Sådant kan icke vara fullt öfverensstämmande med
interpellationens mening; ty då upplysning är vunnen, och den, som
framställt interpellationen, kan såsom ledamot och ordförande i Stats¬
utskottet genomdrifva sin mening der och invänta nya svar af Konungens
rådgifvare, för att se hvad de kunna inverka på beslutet, samt sedan
vid diskussionen inom Kammaren föra Stats-Utskottets talan äfvensom
ytterligare framlägga sina egna åsigter, så kan jag icke finna annat, än att
han obehörigen tager Kammarens uppmärksamhet i anspråk genom att,
så som nu skett, sedan interpellation är gjord och genast som den är
besvarad, ytterligare framkomma med ett anförande af så särdeles vid¬
lyftighet, som det vi nyss hört, och hvars innehållsrikhet för öfrigt jag
icke vill söka att afgöra. Det är så mycket mer oparlamentariskt att
så göra, när man inlägger ämnen, som icke utgjort föremål för inter¬
pellationen, såsom nu t. ex. frågan om att införa ett nytt finanssystem,
— så vida jag icke oriktigt uppfattade hans ord — hvilket system skulle
bestå i att indraga alla för vissa ändamål stiftade fonder, som dock icke,
Den 12 Februari.
181
bero af statsmakterna, utan äro en gång för alla bestämda till att i nö¬
dens stund tjena med sina besparingar. Detta är icke, enligt min upp¬
fattning, riktiga sättet att begagna interpellationsrätten, och jag tror att
denna rätt skulle blifva dyrbarare och mera praktiskt nyttig, om man
inskränkte sig till hvad som skulle utgöra dess föremål och klart fram¬
ställde detta, samt sedan icke ytterligare framträdde i annat fall, än om
man icke funnit svaret tydligt och tillfredsställande eller öfvertygande.
Herr Asker: Med synnerlig uppmärksamhet afhörde Kammaren
den ärade Grefvens och ordförandens i Stats-Utskottet interpellation
och de särskildt framförda skälen dertill. Med icke mindre stegrad upp¬
märksamhet hafva vi i dag af hört Herr Finansministerns derå lemnade
svar, grundadt på obestridlig sakkännedom, på omsorgsfull utredning af
de uti spörjsmålet väckta frågor och på en öppenhet, som till och med
medgifvit interpellantens fordran i så måtto, att af den halfannan million,
som Grefven ansåg kunna för den blifvande statsregleringen tagas i be¬
räkning, man skulle kunna i detta hänseende sammanleta särskilda be¬
sparingar till ett sammanräknadt belopp af 50,000 R;dr, om jag eljest
rätt uppfattat Herr Finansministerns framställning.
Icke belåten med det öppna och öfvertygande svaret har den ärade
Grefven i en ny interpellation, vida utöfver ämnets gräns, tagit Kam¬
marens tid i anspråk. Det torde förlåtas mig, om jag finner tvifvelaktigt
huruvida med vårt konstitutionela och parlamentariska statsskick anses
öfverensstämma att så som nu skett utsträcka interpellationsrätten till
alldeles nya, förut icke framställda frågor. Jag tillåter mig derföre an¬
hålla att få i protokollet förvarad min åsigt rörande betänkligheten, att
medelst ett sådant förfarande förvandla debatten om eu interpellation
af ifrågavarande art till en Stats-Utskotts-diskussion.
Herr John Ericson: Herr Talman! Mine Herrar! Då i dag från
statsrådsbänken blifvit berördt och till förklaring upptaget ett yttrande af
Herr Krigsministern i Första Kammaren, hvilket sedan ledt till Herr Krigs¬
ministerns åtgärd att indraga årets öfningar för andra klassens beväring,
så torde det tillåtas mig att nu, eftersom detta sannolikt är det enda till¬
fälle som dertill kommer att gifvas, nedlägga min protest emot denna åt¬
gärd, såsom varande, i min tanke, jemförelsevis onödig samt, genom det
prejudikat den lemnar och de konseqvenser deraf framdeles kunna dragas,
äfven i många fall olycklig.
Den 8 Januari innevarande år emanerade från Herr Krigsministern
en order angående sättet, hvarpå andra klassens beväringsöfningar i år
skulle anordnas. Dessa anordningar voro för alla, som i likhet med mig
anse beväringsinrättnmgen såsom vårt försvarsverks “piece c]e résistance“,
af stort intresse, och man hoppades att Krigsstyrelsens ofta uttalade in¬
tresse för beväringsinrättningens utveckling nu ändtligen skulle öfvergå
från ord till handling.
Så mycket mer förvånad blef man då, när Herr Krigsministern den
25 i samma Januari månad uti Första Kammaren tillkännagaf, det han
ämnade tillråda Hans Maj:t Konungen att inställa nämnda öfningar.
182
Den 12 Februari.
Man gör sig då helt naturligt den frågan: hvad har händt emellan
den 8 och den 25 Januari, som kunnat så förändra Herr Krigsministerns
åsigter? Mig veterligen har intet passerat, som kan tjena att förklara
denna förändring. Visserligen har en inflytelserik talare i Första Kam¬
maren i förbigående antydt, att på beväringsöfningarne kunde någon in¬
dragning vara önsklig, men jag vågar påstå att intet giltigt skäl kommit
till offentlighetens kännedom, hvilket må kunna till stöd för ifrågavarande
åtgärd anföras. Jag har visserligen hört anföras såsom skäl: nödiga in¬
dragningar i utgifterna och Representationens önskningar. Besparingsåt¬
gärden skulle vara betingad deraf, att hithörande anslag föregående år
öfverskridits; men jag ber härvid få anmärka, dels att sistnämnda förhål¬
lande icke kunde vara Herr Krigsministern obekant redan den 8 Januari,
samt dessutom att medel funnos i allmänna beväringsfonden, hvilken, såsom
afsedd för beväringsinstitutionens utveckling och bästa, kunnat med allt
skäl användts för beväringsmanskapets öfningar, och att denna fond då
långt bättre befordrat det med fonden afsedda ändamål än genom att,
såsom Kong!. Maj:t föreslagit, 200,000 R:dr af densamma användas till be¬
kostande af beklädnads- och utredningspersedlar för 1,883 man föreslagen
ny stamtrupp. Det andra skälet skulle vara Herr Krigsministerns benä¬
genhet att gå Representationens önskningar till mötes, men jag protesterar
mot att från Representationens sida — så vidt man icke vill anse enstaka
motionärer eller talare likbetydande med Representationen i dess helhet —
framställts någon önskan om förstnämnda öfningars inställande. Jag tror
tvärtom, att dessa anslag äro de, hvilka minst ogerna lenmas på Fjerde
Hufvudtiteln.
Emellertid är nu saken skedd och kan icke vidare ändras, och jag
skulle icke ens önska, att ordres för beväringsöfningarne ännu en gång
ändrades. Det är utan tvifvel, att Herr Krigsministerns åtgärd skall
vinna bifall från de representanters sida, hvilka endast se på besparing af
medel utan att göra afseende på de ändamål för hvilka medlen skola ut¬
gå; men det är äfven sannolikt att följden blir den, att de män som i
dag ogilla den vidtagna åtgärden måste snart nog blifva de som tå hjelpa
Herr Krigsministern till erhållande af de nödiga anslagen på Fjerde Huf¬
vudtiteln — mot just de på detta sätt förvärfvade väjinerna — och från
min ståndpunkt, efter min uppfattning af medlen och vilkoren för vårt
lands försvar kan jag icke annat än djupt beklaga, att hvad föregående
krigsministrar allt från 1809 lyckats genomdrifva till förmån för bevärings-
inrättningens utveckling, på sätt, som nu skett, af Konungens nuvarande
rådgifvare i kommandomål — äfventyras.
Herr Palander: Måhända torde jag böra anhålla om ursäkt för
det att jag vid detta tillfälle begärt ordet. Jag vill dock försöka att yttra
mig så kort som möjligt. Stats-Utskottets ordförande har, med afseende
på det af Kongl. Maj:t såsom nödigt ansedda förstärkandet af tornen å
våra monitorer, haft ett yttrande, hvilket, för den händelse att Represen¬
tationens beslut skulle komma att dermed öfverensstämma, enligt min åsigt,
för landet vore ganska olycksbringande. Han har nemligen ifrågasatt —
och mer än ifrågasatt — ty han uttalade, så framt jag riktigt uppfattade
hans ord, nästan såsom sin åsigt, att det vore klokast att icke bevilja det
af Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål begärda anslag. Jag ber med
Den 12 Februari.
183
anledning deraf att få hemställa, huruvida man icke skulle anse såsom en
synnerligen god affär, om man för det i och för monitorernas förstärkande
äskade beloppet finge köpa tre stycken verkligen krigsdugliga monitorer?
Om man härtill, såsom jag är förvissad, svarar ja, så torde det äfven vara
skäl att bevilja det begärda anslaget.
Af de profskjutningar, livilka sistlidna höst egde rum vid Finspong,
framgick nemligen, att tornen å våra monitorer för närvarande icke kunna
påräknas lemna skydd emot tidsenligt artilleri, hvadan dessa monitorer i
närvarande ögonblick, och enär sjövapnets personal för dem, i deras nu¬
varande skick, förlorat förtroendet, från sjömilitärisk synpunkt torde få
anses vara sä godt som utan värde. Kunna de nu återigen, på sätt mo¬
nitorernas uppfinnare påstår —- och hans ord böra väl i denna fråga till¬
mätas stor vigt — så förstärkas, att de åter blifva nästan lika tidsenliga
som de en gång voro, så bör val sådant ske, enär man i så fall i sjelfva
verket för den summa, som förstärkandet kostar, erhåller tre krigsdugliga
monitorer. Det var egentligen för att uttala denna min åsigt, som jag för
ett ögonblick anhållit om Kammarens uppmärksamhet. Men då jag nu
har ordet, kan jag icke annat än instämma med ordföranden i Stats-Ut-
skottet med afseende på de åsigter, som han uttalat rörande möjligheten
af att utaf vissa bland besparingarne å Femte Hufvudtiteln afse en del
medel för Statsverkets allmänna behof. Detta för så vidt den goda viljan,
såsom man bör kunna antaga, icke hos vederbörande saknas. Man kan
möjligen agse det underligt, att jag, som tydligen lifligt intresserar mig för
vårt sjöförsvar, understödjer ett dylikt yrkande, men dem som som så
kunna tycka vill jag svara, att just den som är en vän af sjöförsvaret
måste vara angelägen om, att fullt förtroende förefinnes emellan Represen¬
tationen och styrelsen; men ett sådant förtroende kan, enligt mitt förme¬
nande, icke exsistera under sådana förhållanden som dem, hvilka statsre-
visorernes berättelse antyder. Åtskilligt skulle här kunna anföras, egnadt
att ytterligare belysa denna sak, men på grund af Herr Talmannens nyss
gjorda erinran vill jag icke längre taga tiden i anspråk. Ett exempel
ber jag dock att i korthet få omnämna. Enligt den af Kong!. Maja fast¬
ställda specialstaten för användandet af ordinarie anslaget till “Flottans
underhåll", har man förutsatt, dels att anslaget af spanmål in natura skall
vara otillräckligt, dels att för fyllande af den beräknade bristen — 10,200
kubikfot — besparingarne å titeln “Influtna medel till uppköp af spanmål“
skola användas. Detta tyckes antyda, bland annat, att nämnda besparings¬
fond skall vara att anse såsom permanent, och kan jag i så fäll icke annat
än finna detta förhållande åtminstone oegentligt. Äfven ber jag att till
vederbörandes beaktande få hemställa, huruvida icke en god hushållning
skulle betydligt underlättas derigenom, att anslagen å F'emte Hufvudtiteln
sammanfördes under färre poster? Så t. ex. ser man nu i Rik s-staten en
särskild anslagspost för “Båtsmäns förseende med kojer och täcken". Jag
kan icke finna annat, än att man nästan med lika mycket skäl skulle kunna
upptaga särskilda anslagsposter för nämnda manskaps förseende med mös¬
sor, byxor, o. s. v. Detta blott såsom eu antydan om den mening jag
nyss uttalat, att man, genom att sammanföra de olika anslagen på färre
poster, skulle möjliggöra en mera ekonomisk förvaltning af dessa medel.
184
Den 12 Februari.
Grefve Pos se: Efter de intressanta föredrag, som härjjhållits om
interpellationsrätten och dess natur, torde det vara afskräckande att åter
begära ordet. Jag ber dock få säga, att äfven jag känner denna rätts
natur, och jag erkänner mig veta, att i alla konstitutionela länder det är
brukligt att låta ministern behålla sista ordet, under förutsättning att han
resumerar riktigt. Då nu emellertid Herr Finansministern behagat angifva
de odisponerade tillgångar^ till 260,000 R:dr, har jag nödgats visa re¬
sultatet utgöra 550,000 R:dr, samt dessutom att de hopade öfverskotten
under fyra år belöpa sig till 2 ä 2'/2 millioner Riksdaler.
Friherre Gripenstedt: Att nu ingå i ytterligare utredning af de
sifferförhållanden, som vidrörts, finner jag icke lämpligt, och ännu mindre
skall jag följa det gifna exemplet att till pröfning upptaga de frågor, som
här framkastats om behöfiigheten eller obehöfligheten af vissa anslag eller
om ändamålsenligheten af vissa administrativa åtgärder, hvilket allt, en¬
ligt min uppfattning, icke står i direkt sammanhang med den interpella¬
tion, som nu utgör föremål för Kammarens öfverläggning. Deremot före¬
komma i interpellationen och det svaromål, som på grund af densamma
afgifvits, åtskilliga grundsatser, hvilka jag anser vid detta tillfälle icke
böra lemnas helt och hållet oanmärkta.
Interpellanten tyckes hafva gjort till föremål för sitt sträfvande —
och anser sig troligen deruti hafva inlagt en synnerlig förtjenst — att
uppsöka, huruvida icke på de många reservationsanslag, som Riksstaten
omfattar, några besparingar skulle finnas disponibla. Jag ber dock få
påminna derom, att sjelfva naturen af reservationsanslag just är den, att
man ena året påräknar att ett öfverskott skall uppkomma, som afses för
att fylla bristen under ett kommande år. Då man sålunda vid mångfal¬
diga anslag funnit denna form lämplig och nödig, har man ock förut¬
satt, att sådana reservationer skola finnas, och clet vore följaktligen en
inkonseqvens att genom frångående af denna grundsats göra en alltför
häftig jagt efter reservationerna och borttaga dem, så snart de uppkom¬
ma. Först då det tydligen visar sig, att dessa för sitt ändamål icke er¬
fordras, kan det vara skäl till en sådan åtgärd. Regeringen behöfver
dessutom alltid medel till sin disposition, och det gifves många] tillfällen,
då den på långt när icke kan uppfylla sin bestämmelse, om den saknar
de tillgångar, som dertill erfordras. Jag vill således alldeles icke anse
såsom någonting lämpligt eller välbetänkt att, endast derföre att eu re¬
servation uppstått, man genast skall vara färdig att indraga densamma i
den löpande utgiftsstaten.
Vidare bär blifvit framstäldt såsom något ganska illa, att behållnin¬
gar uppstått på åtskilliga gamla anslag. Jag ber dock de Herrar, som
måhända ej äro fullt förtrogne med dessa förhållanden, att de icke måtte
anse någon egentlig olägenhet ligga deri, ty dessa pengar ligga icke så
att säga på hyllan som ett dödt kapital, utan de utgöra blott en fordran,
som myndigheterna hafva hos Stats- eller Riksgäldskontoren, och det är
endast på den grund att dessa anslag icke alltid utgå vid den tid de
påräknas, som Stats- och Riksgäldskontoren sättas i tillfälle att någor¬
lunda ledigt kunna verkställa sina liqvider och få sin kassaställning för¬
Den 12 Febrnari.
185
bättrad, ty eljest skulle Statsverkets så kallade grundfond ^dertill vara
alldeles otillräcklig.
Stats-Utskottets ordförande liar äfven vidrört dessa förhållanden och
framkastat någonting om hvad han kallade ett nytt finanssystem, som
skulle göra denna grundfond tillräcklig. Dessa idéer äro, såsom nyss
blifvit visadt, ingalunda nya, och jag vill härvid blott påminna derom,
att innestående reservationerna af gamla anslag i viss mån förminskat
de öfverklagade olägenheterna, att de sålunda åtminstone icke medfört
någon olägenhet.
Vid Grefve Posses sednaste beräkningar måste jag dessutom göra
den anmärkning, att sedan Herr Finansministern visat, att behållningen
af reserverade medel under sistlidna år ganska betydligt sjunkit, så har
Grefve Posse, för att åter komma upp till sina primitiva summor, vid¬
tagit den utvägen att tillägga anslagen för åren 1869 och 1870, utan
att likväl göra afdrag för utgifterna under dessa år. Jag förmodar dock,
att Ilerrarne något hvar skola finna, att detta förfaringssätt endast är
hvad man kallar eu volt, ty om man vill såsom tillgång beräkna inkom¬
sterna för två år, lärer det väl icke gå an att på samma gång utesluta
de motsvarande utgifterna, som kanske under samma tid komma att öf¬
verstiga inkomsterna.
Som tiden emellertid är långt framskriden, vill jag nu ej förlänga
diskussionen utan endast framställa den förhoppning, att Stats-Utskottet
måtte se sig väl före och vara försigtigt i sina försök att‘"genom indrag¬
ning af dylika fonder mer än tillbörligt ingripa i administrationens gång.
Herr- Adlersparre: Det må tillåtas äfven mig att i denna fråga
yttra några få ord. Till en början ber jag få förklara, att jag så väl
som hvar och en annan inom Kammaren önskar göra alla möjliga in¬
dragningar för att åstadkomma jemnvigt i statsregleringen, och detta så
mycket heldre som jag vet, att en statsbrist förefinnes. Men på samma
gång jag erkänner denna min villighet, kan jag icke med tystnad åhöra
att, samtidigt med detta tal om besparingar, utbredas grundsatser, hvilka,
jemte det att de äro falska, äfven om de konseqvent tillämpades, skulle
i sina följder blifva högst vådliga. Den högt ärade ordföranden i Stats-
Utskottet yttrade — så vidt jag eljest rätt uppfattat hans ord, och har
jag häri misstagit mig, ber jag derföre om ursäkt — att de begärda an¬
slagen till förstärkning af monitorerna och byggande af pansarbåtar un¬
der år 1871 borde på den grund förvägras, att man ännu icke gjort
klart för sig, huru dessa fartyg för år 1871 skulle komma att se ut.
För min del trotsar jag hvem som helst att finna en ingeniör, vare sig
här eller i England, i Frankrike eller Amerika, som på förhand kan för¬
utsäga, huru 1871 års krigsfartyg komma att se ut. Modellens grund¬
linie!’ har man temligen klart för sig, men att i detalj bestämma, om
pansarsidan bör bestå af solida plåtar, lameller med eller utan så kallad
backning m. m., allt detta bör man icke ens förutsätta att i Kongl.
Maj:ts Proposition med ojäfaktig sannolikhet kunna angifvas. Skulle
denna grundsats att förvägra anslag till krigsfartyg, intilldess man kunnat
uppvisa huru detsamma i detalj komme att byggas, fruktar jag i sanning,
att vi i all evighet finge vänta på pansarfartyg. Det är emot en sådan
186
Den 12 Februari.
uppfattning af saken jag måste inlägga min protest, ty blefve denna
oriktiga grundsats gällande, skulle icke blott vårt sträfvande att förstärka
våra krigsfartyg förlamas, utan vi skulle derjemte blifva ur stånd att
åstadkomma några krigsfartyg.
§ 3.
Till Kammaren hade ankommit och blef nu uppläst ett så lydande
protokoll:
År 1870 den 9 Februari sammanträdde Kamrarnes valmän för ut¬
seende af Riksdagens komiterade till tryckfrihetens vård; och befunnos,
efter valsedlarnes öppnande, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Riksantiqvarien Bror Emil Hildebrand . . med 24 röster,
„ f. d. Kongl. Bibliotekarien Johan Erilc
Bydqvist..........„........ „ 24 „
» Professoren Johan Arrhenius........ „ 24 „
„ Riksarkivarien Johan Jakob Nordström . . „ 23 „
„ Hofrättsrådet Carl Johan Schöning . . . . „ 28 „
„ Professoren Nils Haquin Selander..... „ 22 „
På framställning af Herr Talmannen beslöt Kammaren, att under¬
rättelse om detta val skulle genom utdrag af protokollet meddelas Riks¬
dagens Kansli, med anmodan till Deputerade för nämnda Kansli att upp¬
sätta förslag så väl till förordnanden för de valde, som äfven till Riks¬
dagens underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t med anmälan om. valet.
§ 4.
Herr Talmannen meddelade, att en af Stockholms stads riksdags¬
män inom denna Kammare Friherre Johan Liljencrantz i dag på morgo¬
nen aflidit.
Jemlikt 28 § Riksdagsordningen beslöt Kammaren, att underdånig
anmälan skulle göras hos Kongl. Maj:t om den inom Kammaren sålunda
yppade ledighet.
§ 5.
Företogs val af tjugufyra ledamöter i den nämnd, som, enligt 103
§ Regeringsformen och 69 § Riksdagsordningen, eger att döma, huruvida
Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vig¬
tiga kall bibehållas; och blefvo dervid i sådan egenskap utsedde:
Friherre J. A. Gripenstedt............med 167 röster,
Herr P. Lithner.................. „ 167 „
„ F. A. Falander............... „ 167 „
„ P. Östman.................. „ 120 „
„ A. P. Andersson .............. „ 119 „
„ Hans Andersson................. 119
Den 12 Februari.
187
Herr P. Bcnjaminsson .........med 119 röster,
„ C. E. Hjelm................ . „ 119 „
„ Daniel Isaksson............... „ 119 „
„ Johannes Jonsson.............. „ 119 „
„ Magnus Jonsson .............. ,, 119 „
„ Per Jonsson i Teg ............. „ 119 .
„ C. 0. Kjellberg................ „ 119 „
„ Hans Larsson................ „ 119 „
„ Olof Larsson i Nästa........... « 119 „
„ Sven Magnusson .............. „ 119 „
„ Per Nilsson i Kulhult............ 119 „
„ S. F. Norén................. „ 119 „
„ Olof Olsson i Mosstakan.......... „ 119
„ G. von Proschwitz.............. * 119
„ tT. Rutberg.................. * 119 „
„ P. Sahlström................. „ H9 „
„ H. Schmidt.............. * 119 „ och
„ P. J. Warberg................ „ 119
om hvilket val underrättelse genom utdrag af protokollet skulle med¬
delas.
§ 6.
Företogos val af dels sex revisorer för deltagande uti innevarande
års granskning af Statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets till¬
stånd, styrelse och förvaltning, och dels tre suppleanter för desse reviso¬
rer; dervid utsågos:
Ull Revisorer:
Fabriksidkare!! Herr Jo rån Sääf i Norrköping med 100 röster,
Friherre J. G. N. S. Åkerhjelm på Margretelund „ 100
F. d. Talmannen Herr Nils Larson i Tullus . „ 83 „
Kaptenlöjtnanten Herr G. C. Witt i Carlskrona „ 83 „
Godsegaren Herr O. G. Hedengren på Riseberga „ 82
Riksdagsfullmäktigén Herr Sven Nilsson i
Österslöf...................... „ 82 „
samt till Suppleanter:
Riksdagsfullmäktigén Herr J. F. Fredricson i
Eklunda......................med 74 röster,
Vice häradshöfdingen A. W. Dufva i Stockholm „ 67 „
Kaptenen Herr J. Ph. Ericson i Rånnum ... „ 66 „
och
Föredrogs Riksdagens Kansli-Deputerades Utlåtande N:o 2, angående
åtgärders vidtagande till befordrande af skyndsammare tryckning af Kam¬
marens protokoll m. m.
188
Den 12 Februari.
Kansli-Deputerades hemställan å sid. 5 i anledning af förra delen
utaf Friherre Raabs motion.
Bifölls.
Yttrandet å samma sida rörande sednare delen af nämnda motion.
Lades med godkännande till handlingarne.
Yttrandet å sid. 6 i anledning af Herr Åstrands motion.
Godkändes.
Kansli-Deputerades sista hemställan (å sid. 7.)
Härvid yttrade:
Herr Åstrand: Herr Talman! Mine Herrar! Vid 1868 års riks¬
dag väckte jag motion af innehåll, att det skulle stå hvar och en i hela
riket fritt att prenumerera på Riksdagens protokoll och öfriga tryck, för
att få del af detsamma så fort och så fullständigt som möjligt. Denna
motion blef enhälligt bifallen i Kamrarne, men till följd af den lång¬
samhet, som egt rum vid tryckningen, och som jag anser härflyta från
felaktighet i anordningen häraf, har jag väckt den motion, som ligger till
grund för Kansli-Deputerades nu föredragna betänkande.
Kansli-Deputerade hafva icke velat gå mitt förslag till mötes genom
att träffa aftal med boktryckare om tryckning af riksdagsprotokollen med
den skyndsamhet, att dessa kunde utdelas utan tidsutdrägt och så fort,
att ej intresset måtte svalna hos dem, som utom hufvudstaden önskade
följa riksdagsförhandlingarnes gång.
Ehuru, enligt hvad Kansli-Deputerade meddelat, tvänne boktryckare
afgifvit anbud på tryckning af tio till tolf ark i veckan, — således hvarje
Kammares protokoll särskildt, — hafva dock Kansli-Deputerade, af fruktan
att desse boktryckare icke skulle gå i land med nämnda anbud, ansett
sig icke böra tillstyrka antagande af desamma, utan trott att, för vinnande
åt ifrågavarande ändamål, tillfälle borde lemnas åt flera boktryckare att del¬
taga i protokollstryckningen. Häraf skulle dock blifva en nödvändig följd, att
protokollen komme att utgå från trycket i särskilda häften och sakna fort¬
löpande paginering, hvilket återigen skulle medföra den olägenhet, att den,
som önskade taga del af förhandlingen rörande någon viss fråga, omöjligen
skulle af något register kunna få reda derpå. Mig synes derföre nöd¬
vändigt att, om ett register skall kunna medföra lättnad till återfinnande
af hvad i ett eller annat ämne förekommit, protokollet måste vara för-
sedt med en fortlöpande paginering. Dessutom är jag öfvertygad, att
boktryckarne, då de afgifva ett anbud, sjelfve veta, huru mycket de kunna
medhinna att trycka, bättre än Kansli-Deputerade, som stödja sitt om¬
döme endast på förutfattad tro. Boktryckaren Norman, åt hvilken tryck¬
ningen af Andra Kammarens protokoll är anförtrodd, har i dag i bref
meddelat, att han på två dagar tryckt fyra ark af Kammarens protokoll,
och att han är oförhindrad att under hela riksdagen trycka 12 ark i
veckan, då protokollen således skulle hinna utdelas till prenumeranter
och Kammarens ledamöter i medlet af Juni månad, i stället för att, så¬
Den 12 Februari.
189
som fallet var vid sista riksdagen, slutligen utkomma först i November
månad.
Med anledning' häraf vågar jag, i strid mot Kansli-Deputerades ut¬
talade åsigt, hemställa, att Kammaren ville, med förkastande af Kansli-
Deputerades ifrågavarande förslag, i likhet med hvad i Första Kammaren
egt rum, uppdraga åt Kansli-Deputerade att träffa aftal om tryckning med
de boktryckare, som förklarat sig villige att trycka 10 till 12 ark i veckan.
För att närmare angifva den form ett blifvande beslut i detta afseende
torde böra erhålla, beder jag att få uppläsa Första Kammarens i denna
fråga fattade beslut, hvilket lyder sålunda:
'■'Med afslag härå (eller hvad Kansli-Deputerade i sista punkten af
utlåtandet föreslagit) beslöt Kammaren anmoda Kansli-Deputerade dels
att antaga anbuden om tryckning af Kammarens protokoll från de bok¬
tryckare, som utfäst sig att lemna 12 färdigtryckta ark i hvarje vecka,
dels ock att låta utdela hvarje färdigtryckt ai’k i sender.
Herr Sven Nilsson i Österlöf: Lika med den siste ärade talaren
har jag funnit det blifva omöjligt att reda sig vid uppsökandet af någon
viss fråga i protokollet, om detta kommer att tryckas utan fortlöpande
paginering, och då denna min åsigt sålunda redan blifvit af honom uttalad,
inskränker jag mig till att instämma i hvad Herr Åstrand anfört.
Herr Kin man son: Jag önskar nämna, att den omständigheten, att
mitt under detta Betänkande tecknade namn icke åtföljes af någon re¬
servation, ej innebär att jag nödvändigt skulle i allo hafva gillat Kansli-
Deputerades förslag. Mig synes väl deri angifna sätt att gå till väga vara
det för tillfället enda möjliga för att kunna med full säkerhet påräkna
skyndsam tryckning af protokollen; men jag inser ock de olägenheter,
som en icke fortlöpande paginering af protokollen skulle medföra, äfven¬
som det olämpliga deri att, om Kansli-Deputerades förslag godkändes, olika
stilsorter måhända komme att användas vid tryckning af delar af samma
protokoll. Och derföre får jag förklara, att jag ganska gerna biträder
det af Herr Åstrand nu framställda förslag.
Herr Hierta: Då jag anmälde mig till erhållande af ordet, hade
jag ämnat göra samma proposition, som Herr Åstrand nyss framställt,
men jag vill gå ännu längre, i det jag förklarar mig anse att den respit,
som skulle komma boktryckaren till del, om man fordrade protokollens
fullständiga färdigtryckande först i Juli månad, kunde förkortas. Jag
har här en tabell, som visar huru många ark de protokoll utgjort, som
hvarje vecka under sednaste riksdagsperiod skickats till tryckeriet. Deraf
visar sig, att Andra Kammarens protokoll vid 1869 års riksdag utgjort
146 ark 10 sidor, hvilket, om arktalet divideras med antalet veckor, un¬
der hvilka riksdagen pågått, eller talet 16, gör i medeltal för hvarje
vecka 9 ark och något deröfver. Då nu boktryckare erbjudit sig att
trycka 12 ark i veckan, tyckes tryckningen kunna afslutas förr än tre
månader efter riksdagens slut. Man linner vidare af denna tabell, att
det under nämnda riksdag varit endast fem veckor, som protokollets ark¬
tal öfverstigit detta medium, och detta har inträffat först i Mars månad,
190
Den 12 Februari.
då det uppgått för en vecka till 15 ark 12 sidor och för en annan
vecka till 18 ark 7 sidor, hvarefter det åter hållit sig under ofvannänmda
medeltal till slutet af April, vid hvilken tid det ånyo stigit för en vecka
till 18 ark 11 sidor och under derpåföljande tvänne till 18 ark 8 sidor
och 16 ark 13 sidor. Antager jag nu, att boktryckare ej kunnat åtaga
sig att trycka mera än 9 ark i veckan, skulle af här nämnda protokoll
blifva öfrigt endast 26 ark, och jemväl dessa skulle hinna att färdigtryckas
på något längre tid än 2 veckor efter riksdagens slut; hvaremot om bok¬
tryckare kunna aflemna 12 ark i veckan, på sätt anbud derom blifvit
gjordt, protokollen skulle kunna erhållas ännu förr.
Jag vill nämna detta till någon ledning för Kansli-Deputerade vid
uppgörandet med boktryckare; jag har sett af bref från den, som nu
trycker Kammarens protokoll, att han skulle kunna åtaga sig att trycka
12 ark i veckan, men att dertill erfordrades ett större antal stilar, än
det hvarpå han eger tillgång, och hvars inköpande han ansåge sig kunna
bekosta endast i det fall, att kontrakt med honom uppgjordes om tryck¬
ning af protokollen för liera riksdagar.
Men jag ber att fä. påpeka .äfven en annan omständighet, som har
inflytande på tiden, då protokollen komma i ledamöternas händer, och
denna är protokollens skyndsammare expedierande från kansliet till bok¬
tryckaren. För min del hade jag önskat och trott, att man genom en
annan anordning af protokollsföringen skulle kunna komma derhän, att
alla yttranden i Kammaren blefve uppsatta sednast till dagen efter sessio¬
nen, hvilket med någon liten förstärkning i notariernas antal antagligen
skulle kunna gå för sig. Men om ledamöterne äro belåtne med att er¬
hålla ett yttrande tryckt inom en eller två veckor efter det detsamma
afgifvits, anser jag såsom det vigtigaste för uppnåendet häraf, att leda¬
möterna sjelfva underkastade sig en strängare ordning vid revideringen af
sina yttranden. Med högst få undantag nemligen, torde det icke hafva
någon svårighet att fullborda tryckningen af ett anförande inom två da¬
gar efter det anförandet blifvit justeradt, hvadan dröjsmål i sistnämnda
afseende utgör det- egentliga hindret för en skyndsam tryckning af proto¬
kollen. Likväl känna vi en vana, som jag skulle vilja kalla: ett missbruk,
hvilket tyvärr ej är sällsynt inom Kammaren. Det har nemligen ofta
händt, att ledamöter, i afsigt att granska ett upptecknadt anförande, tagit
det-till sig och sedan möjligen qvarglömt det hemma, hvaraf följden blif¬
vit, att sekreteraren först efter liera påminnelser och budskickningar åter¬
fått detsamma och dess befordrande till trycket sålunda blifvit fördröjdt.
Visserligen har jag sett, att det förekommit ett förslag, att alla an¬
föranden skulle uppsättas med kopiebläck och en deraf genast tagen kopia
sändas till tryckeriet, hvarefter det skulle stå ledamot öppet att korrigera
det erhållna korrekturet; men detta förslag vill jag icke underskrifva, ty
jag tror det. skulle medföra många olägenheter vid korrekturet, då många
ledamöter skrifva om en del af sina anföranden. I stället vågar jag fö¬
reslå, icke såsom en åtgärd, som tillkommer Kammaren, utan såsom en
öfverenskommelse, hvilken kunde träffas ledamöterne emellan, om de önska
få protok filen från trycket så fort som möjligt: att hvarje anförande
granskades inom två dagar sedan det blifvit lagd! på Kammarens bord,
vid påföljd att det eljest i befintligt skick befordrades till trycket.
Den 12 Februari.
191
.Tåg hemställer till Herr Talmannen, om det icke går för sig att fram¬
ställa eu sådan proposition, utan att fela mot hvad i 14 § af Kammarens
arbetsordning finnes stadgadt.
Herr Leffler: Då jag al alla de talare, som hittills uppträda icke
hört annat än ogillande af Kansli-Deputerades förslag, vill jag icke taga
detsamma i försvar; dock ber jag få förklara, att visst icke någon ogen¬
het, såsom motionären tycktes antyda, hos Deputerade förefunnits mot hans
motion; utan att dessa tvärtom,just för att vinna eu obestridligen högst
önskvärd skyndsamhet vid protokollens tryckning, framställt sitt förslag.
Detta förslags genomförande skulle onekligen medföra den olägenheten, att
en fortgående paginering komme att saknas, men vi hafva trott, att erfaren¬
heten af det s. k. bihangstrycket, hvithet också saknar en sådan, skulle
visat att denna brist icke är så farlig. Dess häften äro nu så noterade,
att de med lätthet låta sig sammanbindas till en bok. Värre är visser¬
ligen olägenheten med stilarnes olikhet, men man ansåg, att man för
skyndsamhetens skull, hvilken i denna fråga är hufvudsaken, något skulle
kunna uppoffra af skönhetsanspråken. Hvad slutligen registret angår, så
skulle dess anvisningar kunna blifva tillräckligt tydliga, när hvarje häfte
af protokollen komme att börja med datum på den dag, då plenum hölls,
och omfatta ett helt plenum.
Jag har nu redogjort för huru, Kansli-Deputerade tänkt sig saken,
men har visst ingenting emot att hvad som af motionären föreslagits blif-
ver af Kammaren antaget; likväl kan jag icke underlåta att uttala min
öfvertygelse, att viskola blifva svikna i vår beräkning att af en enda bok¬
tryckare erhålla ända till tolf ark i veckan. Emellertid önskar jag, att
erfarenheten häri måtte komma att gifva mig orätt.
Herr Hjerta: Jag ber att endast få nämna ytterligare några ord
rörande det tekniska af saken. Då jag sjelf en längre tid varit boktryc¬
kare, tror jag mig deri kunna ega någon kännedom. Jag anser att ett
ark af den storlek och täthet i trycket, som här är i fråga, för att på
en dag blifva färdigt, erfordrar högst sex sättare. Således erfordras högst
tolf sättare för att åstadkomma tvä ark på dagen. Nu visar erfarenheten
från sistlidne riksdag, att det endast var under 5 veckor som arktalet
öfversk ridit. det medeltal af 9 ark i veckan, hvilket man erhåller, om man
delar summan af protokollens arktal, 144, med veckoantalet 16, men of¬
tast har arktalet understigit detta medeltal. Att åtaga sig en sådan
tryckning iir för ega,ren af ett någorlunda stort boktryckeri ingen svårig¬
het,, om han blott har tillräcklig mängd stil, tv det är det väsendtligt
Jag tror dock, att måhända icke någon boktryckare för närvarande har
en så stor qvantitet af en sort, men om kontrakt uppgöres för längre
tid, t. ex. ett par riksdagar, så kan det ganska väl löna sig att anskaffa
den erforderliga stilmängden. Äfvenså är det billigt att man betalar nå¬
got mer än vanligt, när man gör anspråk på eu så stor skyndsamhet vid
ett ojemnt arbete. Blir det någon gång nödvändigt att förstärka antalet
af sättare, kunna sådane för tillfället lätt tagas från andra arbeten eller
få lånas från andra tryckerier. Jag anser det således med lätthet kunna
ställas så, att den ifrågavarande planen realiseras, utan att man behöfver
192
Den 12 Februari,
taga sin tillflykt till den utväg Herrar Kansli-Deputerade föreslagit, att
anlita flera boktryckare.
Slutligen ber jag att än en gång få fästa uppmärksamheten på vig¬
ten af, att icke tryckningen fördröjes derigenom, att ledamöterne hem¬
taga sina yttranden och icke inom stadgad tid verkställa justeringen. Om
nu icke proposition kan ske derpå, att ledamöterne skola inom 2 dagar
hafva genomsett sina yttranden, sedan dessa äro tillgängliga, så må då
gerna 4 dagar medgifvas, men må då också iakttagas hvad som står i
arbetsordningen, att “har ledamot icke inom stadgad tid justerat sitt
yttrande, anses detsamma ändock såsom justeradt och förses med påskrift
derom af vederbörande tjensteman11. Endast det önskar jag måtte fram¬
ställas till Kammarens godkännande, att ingen ledamot eger rätt att
stoppa på sig sina yttranden, utan är skyldig att genomse dem på stället,
så vida han icke kan garantera sekreteraren, att han inom fyra dagar
skall återlemna dem. Här är i korthet taladt helt simpelt 'endast fråga
om utförande af eu lag, som redan finnes och är gällande.
Öfverläggningen var slutad. I öfverensstämmelse med hvad derunder
yrkats, beslöt Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, anmoda
Kansli-Deputerade dels att antaga anbudet om tryckning af Kamrarnes
protokoll från de boktryckare, som utfäst sig att lemna 12 färdigtryckta
ark i hvarje vecka, dels ock att låta utdela hvarje färdigtryckt ark i
sender.
På Herr Hiertas yrkande kom derefter under särskild pröfning det
af honom under den nu hållna öfverläggningen afgifna förslag rörande
de åtgärder, som kunde vara att vidtaga för vinnande af större skynd¬
samhet vid justeringen af Kammarens protokoll.
I anledning häraf yttrade
Herr Sven Nilsson i Osterslöf: Jag vet icke om det är lämpligt
att Kammaren skulle yttra sig, som om den vore på något sätt missnöjd
med sitt kansli. Vi hafva hittills icke haft skäl dertill. Skulle blott två
dagar medgifvas till justering, vore det en ändring af arbetsordningen,
hvarom motion först måste väckas. Jag anser derföre, att det vore bäst
om Herr Hierta återtoge sitt yrkande.
Herr Hierta: Jag har icke haft för afsigt att uttrycka missnöje
med kansliet utan med de ledamöter, som tilläfventyrs hemtaga sina
yttranden och icke i behörig tid återlemna dem, och derföre har jag trott
att det skulle göra godt, om från Herr Talmannen kom en proposition
att Kammaren skulle yttra sin önskan, att arbetsordningen i det ifråga¬
varande afseendet blefve strängare följd.
Öfverlä ggningen var slutad. Herr Talmannen afgaf proposition på
bifall till Herr Hiertas förslag, men härtill svarades nej ; och blef detta
svar på vanligt sätt med klubbslag befästadt.
§ 8.
Ueu 12 Februari.
1S»8
§ 8.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 2, angående till be-
inälda Utskott remitterade motioner om aflåtande till Kongl. Maj:t af un¬
derdåniga skrifvelse!*, rörande dels utarbetande af fullständig plan för
rikets befästningsväsende och dels utredning af frågan om indelnings¬
verkets aflösande och upprättande af en ny stam.
Herr Manke 11: Jag får anhålla att Kammaren måtte besluta att
de ifrågavarande tvänne motionerna, som af Stats-Utskottet återlemnats,
måtte för andra gången åter till Stats-Utskottet remitteras. Jag känner
icke skälet för Utskottets åtgärd, men förmodar att det ligger deri, att
Utskottet anser dessa motioner icke stå i direkt sammanhang med stats-
regleringen under innevarande år. Den ena, om befästningsväsendet, gör
det dock så mycket mer, som jag deri föreslår förändringar i befästniugs-
väsendet, som väsendtligt inverka på de dithörande anslagsfrågorna i
Kongl. Maj:ts Proposition; den andra motionen står äfven i ett visst
sammanhang med statsregleringen, då jag deri föreslår en aflösning af
indelningsverket, på sådant sätt att man vid den nya organisationen af
landtförsvaret skulle komma att hålla sig inom de nuvarande kostnaderna.
För öfrigt får jag åberopa prejudikat från 1867, 1868 och 1869 årens
riksdagar; särskildt vill jag omnämna Herr Sven Nilssons motion om för-
svarsväsendet, som förlidna år remitterades till Stats-Utskottet, ehuru en
motion af honom i samma syftning detta år är af Utskottet återskickad.
Jag tror att, om man skulle förfara så strängt, som nu här är i fråga, så
skulle aldrig motioner af detta slag kunna komma till Särskildt Utskott.
Jag anhåller derföre om proposition på dessa motioners återremitte¬
rande till Stats-Utskottet.
flen- Ahlgren: Det är en sanning att under förra riksdagen till
Stats-Utskottet remitterades Kongl. Maj:ts Proposition om försvarsverkets
organisation samt de inom båda Kamrarne i samma ämne väckta motio¬
ner; men dessa stode i ett viss sammanhang med statsregleringen, enär
åtskilliga af de väckta förslagen redan under detta års statsreglerings-
period skulle genomföras, såsom utgörande grundvalen för ifrågasatta orga¬
nisation. Men ser man deremot på förevarande tvänne motioner, så inne¬
hålla de endast önskningar och hemställanden af den ärade motionären,
hvilka endast afse skrivelser till Kongl. Maj:t. Jemlikt 39 § Riksdags¬
ordningen torde Stats-Utskottet vara förhindradt att behandla sådana mo¬
tioner, hvilka således höra till Tillfälligt Utskott, dit jag ock yrkar att
de måtte remitteras.
Tlerr Carl Hvar sson: Det är onekligt, att det är ganska svårt
att afgöra om de här ifrågavarande motionerna höra till Stats-Utskottet
eller till Tillfälligt Utskott. Det beror hufvudsakligen på, om man ser på
hvad de egentligen innehålla, eller på formen. Ser man nemligen på
sjelfva ämnet, så höra de till Ständigt Utskott, men ser man på formen,
så höra de till Tillfälligt Utskott, emedan de endast afse skrifvelse!' till
Riksd. Prat. 1870. 2 Afl. 1 Band. 13
194
Den 12 Februari,
Kongl, Maj:t. Jag tviflar på att någon skulle, i hvilketdera fallet som
helst, antingen man öfverlemnade den till Ständigt eller Tillfälligt Utskott,
kunna säga, att grundlagen vore öfverträdd. Väl vore emellertid om
Kammaren kunde stadga en princip, huru i sådana fall bör förfaras. Er¬
farenheten har visat, att frågor i allmänhet icke behandlas med samma
grundlighet af de Tillfälliga Utskotten, som af de Ständiga. Jag tror
derföre att det kunde vara skäl att, i fall sådana som det här föreva¬
rande, beträda den väg, att, då det kan ske utan att stöta grundlagen,
låta dem få gå till Ständigt Utskott. Såsom ledamot af Stats-Utskottet
kunde jag väl hafva anledning önska att Utskottet måtte få slippa de nu
ifrågavarande motionerna, då Utskottet ändock har mer än tillräcklig att
göra, men ett sådant skäl är dock af underordnad betydelse, och jag
hemställer derföre att Kammaren måtte till Stats-Utskottet återlemna
dessa motioner. Jag vill dessutom tillägga att, om Första Kammaren
skulle tillsätta ett Särskildt Utskott för frågor rörande försvarsverket,
skulle man bli hindrad att få dessa motioner af nämnda Utskott behand¬
lade, i fall man nu öfverlemnade dem till Tillfälligt Utskott.
Herr Asker: Inom talmanskonferensen voro beträffande dessa mo¬
tioner meningarne till en början delade, men ju mer diskussionen fram¬
skred, tycktes man komma till den öfvertygelsen, att dessa motioner kunna
utöfva åtminstone indirekt inflytande på likartade till Stats-Utskottet öf¬
verlemnade frågor och man ansåg dem derföre desto heldre böra komma
under Stats-Utskottets behandling, som den åsigt gjort sig vid flera före¬
gående riksdagar gällande, att, då någon fråga blifvit väckt, som ansetts
kunna beröra statsregleringen, man då alltid öfverlemnat densamma till
Stats-Utskottet. Af detta skäl och då dessa motioner dessutom äro af
ganska stor vigt, hvilket för frågornas behöriga pröfning gör det önsk¬
värd! att de måtte komma att granskas af ett Ständigt Utskott, så in¬
stämmer jag med de talare, som yrkat att de här ifrågavarande motio¬
nerna måtte till Stats-Utskottet återlemnas, för att af detta Utskott be¬
handlas.
Öfverläggningen var slutad. Kammaren, som fortfarande ansåg de i
detta Memorial omförmälda motioner tillhöra Stats-Utskottets handlägg¬
ning, beslöt att samma motioner skulle till Utskottet återförvisas.
§ 9.
I fråga om Stats-Utskottets Memorial N:o 3, angående en till be-
mälda Utskott remitterad motion rörande rikets försvarsväsende, anförde
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Den motion jag här väckt är
alldeles ordagrant lika med den som i fjor remitterades till Särskildt Ut¬
skott och får jag på grund deraf anhålla att densamma nu äfven i år
behandlas i konseqvens dermed och till Stats-Utskottet återförvisas.
Den i 2 Februarii
195
Herr Carl Ifvarsson: I full konseqvens med det föregående be¬
slutet och på grund af hvad Herr Sven Nilsson anfört, yrkar jag att
den nu ifrågavarande motionen till Stats-Utskottet återställes.
Vidare anfördes ej och blef äfven denna motion till Utskottet åter¬
förvisad.
§ 10.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Memorial N:o 4, angå¬
ende en till bemälda Utskott remitterad motion om upphörande af friköp
eller lega för beväringeu, yttrade
Herr Mankell: Då denna motion afser en förändring i bevärings-
lagstiftningen och denna är af civillags natur, så anhåller jag att denna
min motion måtte blifva remitterad till La g-Utskottet.
Herr Carl Ifvarsson: Jag får endast förklara att på den grund,
som af Herr Mankell blifvit anförd, jag med honom instämmer och yrkar
att denna hans motion måtte till Lag-Utskottet remitteras.
Med godkännande af Utskottets åtgärd att återlemna ifrågavarande
motion, beslöt Kammaren hänvisa densamma till handläggning af Lag¬
utskottet.
§ 11-
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 5, angående till nämnda
Utskott remitterade motioner om underdånig framställning till Kougl.
Maj:t i fråga om utarbetande af förslag till förändrad organisation af
civila embetsverk och embeten.
Härvid uppstod öfverläggning, hvari deltogo:
Herr Gustaf Jonsson: Då Stats-Utskottet ansett sig förhindradt
att handlägga denna motion, liksom Herr Ribbings i samma ämne, så an¬
håller jag att densamma måtte blifva remitterad till Tillfälliga Utskottet
N:o 2.
Herr Carl Ifvarsson: Jag är af alldeles motsatt åsigt med den
föregående talaren. Han har nemligen i sin motion gjort ett bestämdt
yrkande om anslag, och motionen hör således oemotsägligen till Stats-
Utskottet. Som vidare äfven Herr Ribbings motion sammanhänger med
Herr Gustaf Jonssons, så anhåller jag att båda motionerna måtte till
Stats-Utskottet återlemnas.
Herr Ahlgren: Jag är af en annan åsigt än den föregående värde
talaren. Om icke Herr Gustaf Jonssons motion blifvit väckt, så hade
Herr Ribbings motion onekligen blifvit hänvisad till Tillfälligt Utskott.
196
Peu 12 Februari.
I Herr Gustaf Jonssons motion förekommer visserligen i slutet en anhål¬
lan om anslag; men bör man väl låta ett sådant mindre väsendtligt til-
läggsyttrande bestämma hvart motionen hörer, i stället för att låta det,
so in i densamma är hufvudsakea, afgöra af hvilket Utskott den skall be¬
handlas? Här har förut i fråga om remisser till Utskott åberopats pre¬
judikat. Jag får derföre ock i nu förevarande hänseende åberopa behand¬
lingen af Herr Per Nilssons från Christianstads län motion förlidna riks¬
dag om indragning af öfverflödiga embets- och tjenstebefattningar, hvil¬
ken motion till Tillfälligt Utskott remitterades. Jag anser att man vid
motioners remitterande bör se på deras egentliga syfte och innehåll och
icke på något mer eller mindre tillfälligt eller oväsendtligt yttrande deri
och får på denna grund anhålla att den nu ifrågavarande motionen måtte
till Tillfälligt Utskott öfverlemnas.
Herr Gustaf Jonsson: Då jag blifvit utsedd till ledamot af Till¬
fälliga Utskottet N:o 2 och dit redan finnes remitterad en motion i samma
syftning af Herr Olof Larsson, så, på det att icke något hinder måtte
möta för min motions behandling af samma Utskott, så kan jag afstå
från det yrkande om anslag, som i motionen förekommer, och anhåller
om proposition på densammas remitterande till Tillfälliga Utskottet N:o 2.
Herr Carl Ifvarsson: Så vida Herr Gustaf Jonsson verkligen vill
afstå från det yrkande af anslag, som i hans motion förekommer, så ser
jag intet hinder för att den remitteras till Tillfälliga Utskottet N:o 2,
men vidhåller han deremot sitt anslagsyrkande, så vore dess hänvisande
till Tillfälligt Utskott detsamma, som att motionen skulle afslås. Det
beror således på om han vill afstå från detta yrkande af anslag, huru¬
vida hans motion skall till Tillfälligt Utskott remitteras. Om motionären
verkligen vill afstå från sitt anslagsyrkande, så håller jag icke strängt på
min åsigt, men eljest vidhåller jag mitt yrkande att den måste till Stats¬
utskottet öfverlemnas.
Öfverläggningen förklarades slutad. Med godkännande af Stats-Ut-
skottets åtgärd att återlemna de i förevarande Memorial omförmälda mo¬
tioner, beslöt Kammaren hänvisa såväl Herr Gustaf Jonssons motion N:o
15 som Herr S. Ribbings motion N:o 107 till behandling af Kammarens
Tillfälliga Utskott N:o 2.
§ 12.
Till behandling förekom Stats-Utskottets Memorial N:o 6, angående
en till Utskottet remitterad motion i fråga om förändrad reglering af
landssekreterarnes aflöning.
Herr Diss Olof Larsson: Då Stats-Utskottet vid 1868 års riks¬
dag behandlade en motion i alldeles samma ämne, får jag anhålla att min
nu förevarande motion måtte blifva till samma Utskott återförvisad.
Den 12 Februari
197
Herr Gustafson: Derest Kammaren beslutat, att de föregående
motionerna af likartad natur skolat till Stats-Utskottet återförvisas, skulle
jag gerna förenat mig med motionären, men på det att man måtte i fö¬
revarande fall följa samma princip, som omedelbart förut blifvit antagen,
får jag anhålla, att den ifrågavarande motionen måtte blifva remitterad
till Tillfälliga Utskottet N:o 2.
Herr Liss Olof Larsson: Det är en väsendtlig skilnad emellan
min motion och de tvänne andra här åberopade motionerna. De rörda
en omorganisation af embetsverken i allmänhet, under det att min inne¬
håller ett bestämdt förslag angående de besparingar Staten skulle göra
genom en omreglering af landssekreterarnes löner.
Herr Gustafson: Då Herr Liss Olof Larsson medgifvit, att hans
motion innehåller en speciel del af hvad de audra motionerna omfatta
generel^ så, enär hvad som gäller för det generela äfven måste gälla
för det speciela, får jag vidhålla mitt yrkande, att Herr Liss Olof Lars¬
sons motion måtte remitteras till Tillfälliga Utskottet N:o 2.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Här är icke fråga om någon
omorganisation af embetsverk, utan helt enkelt en förändring i aflönitigs-
staten, någonting som jag icke tror inverka på organisationen af det
embetsverk de ifrågavarande tjenstemännen tillhöra. Jag får således yrka
motionens återförvisande till Stats-Utskottet.
Herr Carl Ifvarsson: Sedan Kammaren i sina föregående beslut
tillämpat två motsatta principer, så har jag nu intet att yrka, utan tyc¬
ker att man i förevarande fall kan förfara huru man vill och behagar.
Öfverläggningen var slutad. Kammaren förklarade sig vidhålla sin
åsigt derom att denna motion borde behandlas af Stats-Utskottet, dit den¬
samma alltså återförvisades.
§ 13.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 1, deruti Utskot¬
tet, — som från Andra Kammaren fått emottaga en af Herr A. Törnfelt
under N:o 80 afgifven motion, “att, med upphäfvande af alla äldre och
yngre författningar derom, alla personliga och matlagsafgifter till Staten,
länet, kommunen och kyrkan måtte upphöra och den summa, som de
inbringa, läggas på nuvarande Andra Artikelns bevillning11 — till Kam¬
maren återlemnat ifrågavarande motion, enär uti densamma flera mål af
olika beskaffenhet blifvit sammanförda.
Härvid anförde:
Herr Törnfelt: Jag inskränker mitt yrkande till endast sådana
delar af min motion, som oomtvistadt tillhöra Bevillnings-Utskottet, såsom
t. ex. den till Första Artikelns bevillning hörande skyddsafgiften, och får
198
Den 12 Februari.
på grund häraf anhålla att min motion, sålunda begränsad, måtte till
Bevillnings -Utskottet återförvisas.
Efter detta anförande och sedan Kammaren förklarat sig medgifva en
sådan begränsning af motionens innehåll, som Herr Törnfelt nu antydt,
blef, i sålunda förändradt skick, motionen till Bevillnings-Utskottet åter¬
förvisad.
§ 14.
Vid nu skedd föredragning bordlädes andra gången:
Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 3—6 och
Riksdagens Kansli-deputerades Memorial Nio 1.
§ 15.
Ledighet beviljades:
Herr Wennérus under 10 dagar från den 14 dennes, och
Herr Ekenstam likaledes under 10 dagar från den 19 i denna månad.
§ 16-
Till bordläggning anmäldes:
Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 7, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande stad-
ganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar och broar
samt färjor; och
N:o 8, i anledning af väckt förslag om ändring i 6 Kap. 3 § Bygg-
ninga-balken, rörande dikning grannar emellan.
§ 17-
Justerades protokollsutdrag rörande de i detta sammanträde afgjorda
ärenden.
Kammarens ledamöter åtskiljdes klockan '/24 e. m.
In fidem
TI. Husberg.