8
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
N:o 3.
Af Herr Odelbcrg, Axel: Angående åtskilliga ändringar i tulltaxan.
Den frihet, som nu gällande tulltaxa medgifver åt näringsidkare i an¬
dra länder, att i alla produktionens riktningar ingå i eu för dem fördel¬
aktig täflan med producenterne inom våra egna gränser, och att, i följd
deraf, om ej helt och hållet undantränga dessa sednare, dock för dem
i hög grad försvåra möjligheten, att utaf sitt arbete draga den för ett knappt
lifsuppehälle nödiga profit — denna frihet har mer än något annat medverkat
till det ekonomiska betryck hos arbetsgifvaren, hvars tillvaro man numera
icke torde kunna förneka, och, såsom följd deraf, till den arbetslöshet, fat¬
tigdom och storartade emigration utaf de arbetssökande, som under de sed¬
nare åren beklagligen blifvit ett sorgligt faktum.
Att en storartad tillförsel från främmande länder af fabriksalster, af
sådana varor, hos hvilka det uti desamma nedlagda arbete representerar
största delen af 'försäljningsvärdet, i främsta rummet, genom att utur den
inhemska marknaden utestänga den lilla industrien och husslöjden, utöfvat ett
inskränkande inflytande på arbetarebefolkningens i Sverige utvägar att sig
försörja, är visserligen förhållandet, — och det statsekonomi^, kloka vore, att,
vid återgång till ett mera nationel tullsystem, göra början med förädlings¬
industriens alster; men då, under en nyss förfluten tid, Sveriges Regering
och Representation, genom en ännu gällande traktat, bortskänkt en af sina
dyrbaraste rättigheter, den att, efter förhandenvarande förhållanden, besluta
och handla i öfverensstämmelse med sina egna ekonomiska intressen, och då
denna traktat ännu i flera år omöjliggör den förändring, som i främsta rum¬
met borde afses, tvingas jag att inskränka det förslag till ändringar i
tulltaxan, som här efterföljer, till dels åsättande af tullsatser på några nu
tullfria landtmannaprodukter, dels till höjande af tullen på vissa kolonial¬
varor.
Det torde vara rådlig^, att ju förr desto heldre återgå från det system,
som endast afsett underlättande af konsumtionen, och det så mycket mer,
som genom eu åtgärd i den syftning en icke obetydligt ökad statsinkomst skulle
kunna
9
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
kunna beredas, hvaraf, såsom synes af Kong]. Maj:ts nådiga Proposition, lan¬
det tyckes vara i ett oafvisligt behof.
Vid full frihet att handla vore visserligen tull å jordbrukets alster en
ibland dem, som jag sist skulle ifrågasätta, men då, af ofvan angifna skäl,
valet icke mer är fritt, och då i alla fall, enligt min åsigt, äfven dessa va¬
ror böra vid införsel utifrån beläggas med en afgift, som åtminstone till nå¬
gon de] motsvarar skilnaden emellan produktionskostnad hos oss och samma
kostnad å mer lyckligt lottade produktionsorter; då jag ej kan återhålla en
bitter känsla af det orättvisa uti, att den Svenske jordbrukaren och den, som
till förbrukning förädlar jordbrukets alster, skall, genom en missförstådd filan¬
tropi och en oklok ömhet om konsumentens intressen, försättas uti en sämre
ställning än den, hvarunder jordbrukare i andra länder sköta sitt yrke, för-
anlåtes jag, att yrka åsättande af tullsatser äfvenledes å vissa jordbruks¬
produkter, som för närvarande utgöra föremål för en större import. Må de
bestämmas ganska lågt, det är dock ett erkännande att statsklokheten kraf¬
vel' en dylik åtgärd.
Utaf sädesslagen är det hufvudsakligen hvete och råg, omalen och
malen, som utgöra föremål för en oupphörligt stigande import. Det är vis¬
serligen sann!, ^ att understundom har import varit nödvändig för att fylla
landets behof, såsom t. ex. efter 1868 års missväxt i en del af landet, men
importen fortgår ohejdad, äfven efter en så rik skörd, som den, hvarmed
Sverige lyckliggjorts under förlidet år, och det fastän denna skörd otvifvel¬
aktigt kan fylla landets behof. Skälet härtill är dels att, huru lågt priset
på spannmål än må ställa sig hos oss, är det dock alltid lägre på andra si¬
dan af Östersjön och dels att denna import, detta uppköp af säd i utlandet
kan verkställas nära nog utan penningeförlag, blott genom kredit i Hamburg,
hvilken, som man vet, i allmänhet är ganska lätt att vinna, då deremot
spannmalsuppköp af inhemska producenter vanligen måste ske med penningar
i hand. Att importera spanmål och mjöl och att vid ankomsten till Svensk
hamn genast försälja varan är således ett ganska beqvämt sätt att för till¬
fallet komma i disposition af större penningesummor, och det motivet har
väl föranledt mer än en stor införskrifning. Eu låg tullsats skulle, utan att
i någon märkbar mån fördyra varan, ganska verksamt motarbeta ett sådant
vingleri, och jag föreslår derföre af detta och förut angifna skäl en tull¬
sats på
råg af......................tio öre per kubikfot,
samt på hvete af.....................femton öre per dito.
Pa mjölet af dessa sädesslag, på den förädlade varan, hvars import i
stort berör flera inhemska intressen, måste jag yrka tullsatser tillökade med
50 procent utöfver tullen på råvaran och således på
Bih. Ull Rtksd. Blot. 1870. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft.
2
10
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
rågmjöl..................trettiofem öre per centner,
samt på hvetemjöl.................sjuttio öre per dito,
hvilka tullsatser motsvara ungefär 5 procent åt varans saluvärde.
Ibland ladugårdsalster inskränker jag mig för närvarande att yrka tull
å smör och ost till ungefär samma relativa belopp, som å hvetemjöl eller vid
pass 5 procent, motsvarande 2 R:dr 50 öre per centner.
Det kan visserligen synas ligga utom den Svenske producentens in¬
tresse att yrka tull å sådana förbrukningsartiklar, Indika hvarken äro eller
kunna blifva föremål för frambringande inom landet, såsom exempelvis kaffe,
eller hvilka endast med svårighet och i alla fall icke till bättre qvalitet
kunna här frambringas, såsom tobak och socker, men det är i producentens,
såväl som uti alla öfriga samhällsmedlemmars intresse, att sådana förbruk¬
ningsartiklar, hvilka icke kunna räknas till lifvets nödvändigaste, icke må
till landet utifrån införas i så stora qvantiteter, att landets finanser deraf kunna i
mer eller mindre mån lida och att, om importen icke kan minskas genom
högre tullsatser, Staten åtminstone må, uti ökade inkomster, draga fördel af
den hos nationen inympade njutningslust.
Hvad först beträffar kaffe, så är, såsom man väl vet, dess njutande i
sådant öfvermått, som beklagligen för närvarande mångenstädes sker i vårt
land, för helsan ganska skadligt, den föda, som kan finnas i denna dryck, är
deremot så högst ringa, att den under intet förhållande kan tagas i någon
beräkning, det inflytande, som kaffedrycken utöfvar på människokroppen, är
att jemföra med det af andra narkotiska och retande medel, t. ex. tobak.
Kaffe innehåller icke heller sådana beståndsdelar, att det kan, såsom medel
att underhålla lifsvärme^ ersätta alkoholen i bränvinet, med andra ord allt
talar för att denna utländska vara, till hvars inköp en betydlig del af lan¬
dets export måste bidraga, belägges med så hög tull, att den öfverdrifna
förbrukningen måtte något stäfjas, och att Staten må sättas i tillfälle deraf
draga större inkomst än hittills varit fallet. Man torde invända, att det är
betänkligt och hårdt att fördyra denna vara, hvars begagnande öfvergått till
ett behof hos eu stor del af landets befolkning. Jag svarar med att hänvisa
till beskattningen å bränvin, hvars njutande i öfvermått likaledes är för hel¬
san skadligt och hvars åtkomst man derföre försvårat genom hög beskattning;
och dock var bränvinet, då den nya bränvinslagstiftningen beslöts, fullt lika
allmänt i bruk som för närvarande kaffet, hvarjemte det icke torde kunna
förnekas att för Sveriges befolkning, liksom för folket i hvarje kallt klimat,
är ett måttligt njutande af alkohol i hvad form som helst icke allenast för
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
11
helsan icke skadligt, utan tvärtom ganska nyttigt och ofta nödvändigt. När
man nu ur moraliska och filantropiska skäl och kanske äfven till en viss
grad ur finansiela (statsinkomsten af bränvinet är nemligen icke att förakta)
ansett sig kunna och böra med eu ganska hög beskattning belägga alkoholen
i bränvinet, hvaraf befolkningen har verkligt behof, både till förtäring och
för hvarjehanda tekniska yrken, så förefaller det mig ganska naturligt, att
kaffedrycken, hvaraf vi här i norden alldeles icke hafva något verkligt behof,
hvars förtärande visserligen blifvit en inrotad vana, som det kanske skulle
vara påkostande för mången att öfvergifva, men som kan tillfredsställas ge¬
nom hvarjehanda surrogater, att, säger jag, denna dryck äfven underkastades
en beskattning, om ej motsvarande den å bränvinet, dock betydligt högre än
den nu gällande. För daglig måttlig förbrukning torde ett skålpund kaffe
och eu kanna bränvin om 50 procent kunna utspisas under ungefärligen lika
lång tid, och då beskattningen å denna sednare utgör i tillverkningsafgift
70 öre samt uti försäljningsafgift vid pass SO öre eller tillsammans 1 R:dr,
så torde det ej vara förmätet föreslå, att den utifrån tillförda öfverflöds-
varan belastas med en tullbeskattning motsvarande åtminstone fjerdedelen af
den, som redan trycker en inhemsk produkt, hvilken för tillfredsställande af
befolkningens behof är minst lika oundgänglig som kaffet. Mitt förslag är
således att artikeln kaffe åsättes en tull per skålpund af 25 öre.
Hvad här är sagt om kaffe gäller äfven rörande tobak. Äfven denna
varas förbrukning, vare sig för näsan eller munnen, kan ej försvaras ur
synpunkten af något verkligt behof, det är äfven här, om man anser bruket
af tobak såsom ett behof, blott en undfallenhet för den inrotade vanan. Jag
tillåter mig fästa uppmärksamheten på huruledes man i flera af Europas
mest civiliserade länder betraktar tobaksförbrukningen såsom förtjent af hög
beskattning och såsom en bland inkomstkällorna för statsbehofven. Vi äro
icke numera i den ställning, att vi kunna eller böra förbise de tillfällen vi
kunna bereda, att öka Statens inkomst genom att beskatta öfverflödet och
njutningslystnaden, hvarhelst den yttrar sig, och äfven om förhållandet skulle
blifva, att en hög tullbeskattning å tobak icke skulle i samma proportion,
som tullsatsen ökades, höja statsinkomsten deraf, vunnes dock ett annat godt,
att, nemligen importen kom me att minskas. Man föregifver såsom skäl mot
tullens höjande å tobak, att fullsatsen derå i vårt grannland Norge är låg,
att någon benägenhet att höja densamma derstädes icke förspörjes och att
vid sådant förhållande det skulle vara svårt om ej omöjligt att förekomma
tullförsnillning. Jag svarar derpå, att man i allmänhet kan hvad man vill,
att det ej bör vara tvifvel underkastadt, det ju tullstationerna vid gränsen
skulle kunna förekomma insmugling i stora partier och att det med skäl kan
anses af ringa betydelse om några fotvandrare på obanade stigar lyckas att
12
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
till vårt land inpraktisera ett eller annat hundratal af skålpund, utaf Indika
Staten icke kommer i åtnjutande af stadgad tullintrad.
Jag vill nu ej påyrka en verklig hög tullsats på tobak, sådan t. ex.
som den Engelska, men jag vågar yttra den förmodan, att vi, som mer än
våra grannar hafva behof af att beskatta öfverflödet, kunna åsätta denna vara
en tullsats, åtminstone dubbelt så hög som den närvarande. Jag föreslår
således att tullen å oarbetad tobak sättes till........50 öre per skölp.
och att tullen å arbetad tobak förhöjes med 25 öre pr skålpund, så att den
blifver för cigarrer och cigarretter.....................1,35,
„ karfvad tobak...........................0,70.
„ malen „ eller snus......................0,75,
„ spunnen, vriden eller pressad..................0,6o,
„ stänger och karotter.............*..........0,so.
Till de så kallade kolonial-varorna, som skäligen kunna och böra be¬
skattas, hänför man vanligen äfven socker. Produktionen af denna vara har,
under de sednaste årtiondena, mer än kanske någon annan varit underkastad
en revolution i afseende å lokalerna för varans frambringande. Ifrån det att
uteslutande i tropikländerna odlades den växt, hvaraf sockret tillverkades, har
numera, uti länder i den kalla tempererade zonen, odlingen af en annan till
sockerberedning tjenlig växt vuimit den största utbredning, och äfven hos oss
tyckes en god början vara gjord till framkallande af en sockerberedning utaf
hvitbetor i så stor skala, att kanske inom en icke aflägsen framtid vi hinna
det mål, som i flora andra länder redan är uppnådt, att nemligen sjelfva pro¬
ducera största delen af vårt behof utaf socker. Den sålunda gryende hvit-
betssockerindustrien har man visserligen vid förflutna riksdag försökt att
hämma genom beslut om dess beskattning, men det tyckes såsom om den¬
samma, kommen i farten, icke skulle vilja låta hämma sig utaf den beklag¬
ligen alltför allmänt rådande afvogheten mot inhemsk näring, som uppen¬
barat sig i beslutet om hvitbetssockerindustriens beskattande. Man vet
emellertid icke huru mycket i beskattningsväg den ifrågavarande indu¬
strien skulle kunna tåla, och då det är att befara att en höjd tull på råsocker
genast skulle följas af framkastade förslag om en förhöjd beskattning på
odlingen och sockerberedningen af hvitbetor, vill jag icke framställa något
yrkande om tullförhöjning å denna vara. Deremot anser jag det på tiden
att söka utverka högre tull på det raffinerade sockret, uti hvars bestämmande
man ända derhän gått utländskt fabriksintresse till mötes, att man vid 1867
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
13
års riksdag bestämde densammma lägre än Franska traktaten medgifver, och
lägre i proportion till tullen å råsocker, än den någonsin förut varit, hvilket haft
den naturliga följden, att utländskt raffineradt socker importeras i allt större
qvantiteter och sannolikt skulle helt och hållet öfversvämma vår marknad
samt förorsaka våra sockerraffinaderiers undergång, om ej förbrukningen i
alla länder vore så i tilltagande, att produktionens öfverskotta de länder, för¬
nämligast Frankrike, Belgien och Holland, som raffinera socker till export,
icke vanligen behöfver i större mängd söka vår obetydliga och aflägsna mark¬
nad för att vinna afsättning.
De uti Sverige befintliga sockerraffinaderier skötas i allmänhet väl och
de torde kunna mäta sig med de flesta dylika i utlandet, hvad beträffar
den tillverkade varans godhet och myckenheten af raffineradt socker, som er¬
hålla ur en viss qvantitet råsocker, men det oaktadt ligga de af helt natur¬
liga skäl under i möjligheten att sälja för lågt pris. Ju närmare fabrikatio¬
nen bedrifves till Europas stora sockermarknader, London och Amsterdam,
desto billigare kan råämnet köpas, och desto mindre förlag kan raffinadören
behöfva, det mindre förlaget drager äfven en högst betydligt lägre ränteom-
kostnad, dels derföre att det till qvantitet är lägre, dels emedan räntefoten
uti utlandet alltid är lägre än hos oss. Härtill kommer, att då lagstiftaren
uti ofvannämnda länder i allmänhet hyllar den åsigt att det inhemska arbe¬
tet bör understödjas, att afsättningen å utländsk ort af i landet för¬
ädlade varor bör så vidt möjligt underlättas, man, i afseende å artikeln
socker, ibland andra, utfunnit och tillämpar hvarjehanda sätt för utgif¬
vande af tullrestitution eller drawback, som gör denna i viss män till
exportpremie. Trots alla traktater och exportpremiers borttagande existera de
likväl, fastän i mindre synlig måtto, och svåra att taga reda på för den uti
de respektive ländernas administrativa förhållanden oinvigde. De raffinaderier
vi redan ega äro mer än tillräckliga för tillverkning af landets hela behof,
och då importen af utländsk vara år efter år växer på tio år från 3 till
8,000,000 R:dr, måste våra fabriker, som i prisbillighet af ofvananförda or¬
saker icke kunna täfla, vid vissa tillfällen betydligt inskränka sin tillverk¬
ning, till skada såväl för fabriksidkaren som för de vid fabriken anställda
arbetare. Om nu, hvilket är att motse och hoppas, den inhemska hvitbets-
sockerindustrien kommer att utsträcka sig till raffinering af större delen utaf
sin tillverkning, så torde blott derigenom konkurrensen emellan inhemska
sockerraffinadörer blifva så pass betydlig, att konsumenten ingalunda behöfver
befara någon fördyring af varan sockret, äfven om utländska raffinadörer
skulle helt och hållet utestängas från vår marknad. Sådant låter sig emel¬
lertid icke göra och vore visserligen hvarken önskvärd! eller för ändamålet
nödvändigt; men då nu den suprema lex, hvarefter vi måste reglera vår
Motioner i Första Kammaren, N:o 3,
ekonomi, den Franska traktaten medgifver en tullsats å raffinöradt socker, som
med 50 procent öfverstiger den å råsocker, och då detta förhållande emellan
clessa båda tullsatser äfven före år 1867 varit hos oss gällande, tager jag mig
friheten föreslå att tullen a raffineradt socker måtte, från sitt nuvarande be¬
lopp 14 öre, höjas till 15 öre per skålpund.
Till betäckande af statsutgifterna under nästkommande år erfordras, så¬
som synes åt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, icke allenast nya lån utan
en ökad beskattning på bränvin samt förhöjning af allmänna bevillningen. Att
statsutgifterna växa med en stigande civilisation, derom är icke något att
säga, tv förhållandet är detsamma i alla andra länder; men de bördor, som de
ökade utgifterna föranleda, böra, så vidt möjligt är, fördelas på det sätt, som
minst trycker och som minst skadar den inhemska produktionon. Hvarje
ny beskattning pa den inhemska näringsidkaren drabbar slutligen den af
honom producerade varan, fördyrar densamma och gör det i och med
detsamma allt svårare för honom att bestå i täflan med den främmande
producenten, som icke drabbas af samma bördor. Det tillhör således repre¬
sentationen att tillse, att de skatter, som de ökade utgifterna föranleda, ut¬
tagas på det minst tryckande sätt, och onekligen är beskattning å utländska
varor, i synnerhet om de kunna hänföras till öfverflödsartiklar, den för landets
skattdragande befolkning minst kännbara.
Jag tillåter mig nu att kalkulationsvis ådagalägga den ökade statsin¬
komst, som genom mitt förslag till förändrade tullsatser sannolikt skulle vara
att påräkna, för den händelse att importen skulle fortfarande blifva densamma,
som den varit i medeltal under de fem sist förflutna åren, öfver hvilkas im¬
port berättelse blifvit för allmänheten tillgänglig. Under loppet af de fem åren
1864 1868 har från utrikes ort i medeltal och i runda summor årligen till
Sverige inkommit
Råg
Hvete
Rågmjöl
H vetemjöl
Smör
Ost
Kaffe, 16,466,000
9
2,500,000 kubikfot, som med tull af'
108W „ „ „ „ „
380,000 centner „ ,, „ ,,
2i 8,000 „ „ „ „
25,600 „ „ „ „ „
8,800 „
skålpund,
för
10 öre inbringa
15 „ ,,
Ö-) ,, ,,
70 „
2,50 R:dr „
2 so
77 77
en tullförhöjning
250,000:
16,200
133,000
152,600
64,000
22,000:
hvilka
från 12 till 25 öre. således af 13 öre per skålpund, skulle
inbringa............................. 2,140,580:
Tobak, alla slag, 5,674,000 skålpund med eu tullförhöjning
^ af 24 å 25 öre ........................ 1,400,000:
Socker, raffineradt, 7,100,000 å 1 öre............. 71,000:
Summa ökad statsinkomst 4,249,380: —
Motioner i Första, Kammaren, N:o 3.
15
Skulle förhållandena till vårt grannland Norge för närvarande lägga
alltför stora hinder emot tobakstullens höjande till ofvan föreslagna belopp,
b vilket jag dock icke håller troligt, och således den deraf beräknade tullin¬
komsten ur beräkningen utgå, återstår likväl en summa af 3,000,000 R:dr,
eu summa mer än tillräcklig att betäcka den brist i statsinkomsterna, hvilken
enligt Kong!. Majrts nådiga Proposition bör fyllas genom en tillökning i skat¬
ten på bränvin samt genom förhöjning af 30 procent å allmänna bevillnin-
gen äfven om, i följd af den förhöjda tullen, importen skulle komma att
något minskas.
•Tåg förutser att detta mitt förslag till åsättande af tull å vissa jord-
bruksalster och att höja tullen å några kolonialvaror skall mötas af klander
och ett hardnackadt motstånd, och jag anser mig af sådan anledning böra
ådagalägga att, ehuru många af Sveriges statsmän anse tullfrihet eller låg
tull å utlandets produkter såsom bidragande till ekonomiskt välbefinnande i lan¬
det och i följd deraf söka motarbeta hvarje försök till rubbande af de tull-
bestämmelser, som de lyckats göra gällande, äfven om statsbehofven icke
•kunna fyllas utan förhöjd direkt beskattning, är dock eu sådan åsigt rörande
eget lands förhållanden till utlandet långt ifrån allmän hos lagstiftare i an¬
dra länder, hvilkas ekonomiska ställning utan öfverdrift kan sägas vara bättre
än vår. Jag ber derföre få anföra några uppgifter om tullsatser å span¬
nmål, smör och ost i flera Europeiska länder samt Nordamerikas förenta stater,
hvilka uppgifter jag hemtat ur en artikel om Frankrikes handelstraktater i
en Fransysk tidskrift, redigerad i frihandels riktning. De uppgift^ tullsat¬
serna äro:
|
l:o) på spanmål.
|
|
|
|
|
|
|
1
|
r rankrike
|
0,60 francs
|
per
|
100
|
kilogr. —
|
18 öre pr
|
Svenskt centner
|
77
|
Belgien
|
0,60
|
77
|
77
|
77
|
77 ——
|
77 71 77
|
11 77
|
11
|
Tullföreningen
|
fritt
|
|
|
|
|
|
|
11
|
Österrike
|
1,75
|
77
|
77
|
77
|
77 =~
|
53 „ „
|
7 7 77
|
11
|
Schweitz
|
0,30
|
77
|
77
|
77
|
77 —
|
9 0 0
|
77 77
|
77
|
Spanien
|
3,16
|
71
|
77
|
77
|
77 ~
|
96 „ „
|
77 . 11
|
77
|
Holland
|
0,ii
|
77
|
77
|
hectolitre —
|
g
J 77 71
|
kubikfot.
|
77
|
Förenta Staterna 3,
|
77
|
77
|
77 ~
|
56 ,, ,,
|
77
|
|
2:o) på smör.
|
|
|
|
|
|
|
I
|
Frankrike
|
2,50
|
77
|
77
|
100
|
kilogr. ==
|
0,76 Rall'
|
pr centner.
|
77
|
Belgien
|
5,
|
77
|
77
|
77
|
77 =-
|
1,52 „
|
77 7 7
|
77
|
Tullföreningen
|
10,
|
77
|
77
|
77
|
77
|
3,06 „
|
77 77
|
77
|
Österrike
|
10,
|
77
|
77
|
77
|
77 ==
|
3,06 „
|
77 77
|
77
|
Schweitz
|
1,
|
77
|
77
|
71
|
77 Z=:
|
0,30 „
|
77 11
|
77
|
Spanien
|
42,n
|
77
|
77
|
77
|
77
|
12,89 ,.
|
11 11
|
77
|
Förenta Staterna
|
46,
|
77
|
77
|
77
|
77 ~
|
14,09 „
|
77 77
|
|
16
|
Motioner i
|
Första Kammaren,
|
N:o 4.
|
|
|
|
|
3: o) på ost.
|
|
|
|
|
|
|
|
I
|
Frankrike
|
4 francs
|
per 100 kilogr. —
|
1,22
|
R:dr
|
per
|
centner.
|
rf
|
Belgien
|
10 „
|
11 11
|
ii :
|
3,06
|
11
|
a
|
n
|
r
|
Tullföreningen
|
12,50 „
|
11 11
|
v —
|
3,82
|
11
|
ii
|
ii
|
ii
|
Österrike
|
12,50 „
|
11 11
|
ii =
|
3,82
|
11
|
a
|
ii
|
ii
|
Schweitz
|
4 >i
|
11 11
|
n —~
|
1,22
|
11
|
a
|
a
|
ii
|
Holland
|
10,60 ,,
|
11 11
|
ii —
|
3,22
|
11
|
n
|
ii
|
ii
|
Spanien
|
26 „
|
11 11
|
|
7,92
|
11
|
a
|
ii
|
ii
|
Förenta Staterna
|
46 „
|
ii n
|
ii —
|
14,09
|
11
|
n
|
ii
|
I England äro numera dessa artiklar tullfria.
Enligt från annat håll mig benäget meddelade upplysningar utgör tul¬
len å mjöl i Svensk vigt och Svenskt mynt:
i Frankrike hvetemjöl 0,36 R:dr per centner.
„ „ andra slag fritt.
„ Belgien alla slag 0,36 R:dr per centner.
„ Österrike „ ,, 1,18 „ „
„ Schweitz „ „ 0,29 „ „ „
Stockholm den 27 Januari 1870.
Axel Odélbery.
Nio 4.
Af Herr Hazclius, Johan Augusti Angående Statens befrielse från
embets- och tjenstemäns pensionering.
Förra Riksdagens Stats-Utskott gjorde i sitt Betänkande N:o 40 vid
behandlingen af Nionde Hufvudtiteln följande hemställan:
”att Riksdagen måtte anhålla, att Kongl. Maj:t behagade tillse, om
icke Staten skulle kunna helt och hållet befrias från skyldigheten att pensio¬
nera sina embets- och tjensteman, derigenom att åt desse bereddes tillfälle
att