Motioner i Första Kammaren, N:o IT.
1
N:o 17.
Af Herr Häggströffi, Erik; Angående en underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t om undersökning fram till riksgränsen af en
föreslagen väganlåggning emellan Stensele kyrka och Hccmnss
eller Mo kyrka vid Harf jorden.
TJti de sydligare delarne af Sverige och Norge befordras samfärdseln emellan
dessa landsdelars innevånare, såsom bekant är, icke allenast af mellanliggande Imf
och liera vägar, utan en jernväg är derjemte under anläggning, som snart torde
blifva för trafiken öppnad; hvaremot den Skandinaviska hallons nordliga delar-
förete helt andra förhållanden. Norr om den väg, som sammanbinder staden Öster¬
sund i Jemtland med köpingen Levanger i Norge, finnes ej någon barrad väg öfver
Kölen, och dock är en vägförbindelse emellan Norrland och nordligare delen af
Norge, med dess ständigt isfria hamnar vid Nordsjön, af behofvet högt påkallad.
De hufvudsakligaste fördelarne för Norrland af en dylik vägförbindelse bestå uti en
lättad afsättning af do produkter, som denna ort frambringar, och anskaffande i ut¬
byte af förnödenlrctsartiklar från Norge. Obestridligt är att största fördelen till¬
faller Lappmarkens innevånare, men, så framt man vill att denna landsdel skall
framskrida i odling och utveckla sig i andra hänseenden, är det nödigt att bereda
lättade kommunikationsleder, så att otaliga dagsverken icke hädanefter, som hittills,
må förspillas, derigenom att allmogen nödsakas på ryggen bära sina alster till när¬
maste afsättningsort och på samma sätt till hemmet transportera sina förnödenheter.
Enligt erhållna tillförlitliga upplysningar är, norr om Östersund—Lo v an¬
gelägen, den trakt, som ojemförligt bäst egnar sig till vägförbindelse med Norge,
sträckningen från Lycksele genom Stensele socken och Tärna kapellförsamling öfver
Kölen till Ranfjorden i Nordlands amf. Öfvergången af Kölen efter denna sträck¬
ning är jemförelsevis ganska lätt, emedan Kölen här har sin minsta höjd och na¬
turen dessutom å sjelfva fjellet bildat en dalsträckning, der väg, utan särdeles stora
kostnader, kan åstadkommas. Dertill kommer att trakten utmed Umeå floddal ge¬
nom Tärna upp till riksgränsen är beväxt med skog, ehuru densamma på en del
af fjellet är af dvergartad beskaffenhet. Hela denna sträcka kan ock sägas vara
bebyggd oeh befolkad, ty afståndet emellan de längst ifrån hvarandra belägna bv-
arne och gårdarne är högst en mil. Från Westcrbottens lappmarker har under
Bih. till Riksd. Prot. 1870. 1 Sand. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. 1
1
Motioner i Första Kammaren, N:o 17.
många års vintrar lifligt varuutbyte efter denna sträckning egt rum, och de tvänne
sista åren har, enligt livad trovärdiga personer meddelat, med säkerhet ett tusen
lass varor blifvit hvarje års vinter forslade till Ranfjorden och lika många lass
tillbaka.
Till Lycksele kvrkoplats har från TJmeå stad, till en längd af nära 13 mil,
banad väg funnits under en tid af 40 år och från Lycksele till Stensele, hvar¬
emellan afståndet utgör 9 mil, är väganläggning redan påbörjad och bör, under
gynnsamma omständigheter, kunna antagas inom få års förlopp vara fullbordad. —
Från Stensele skulle, på sätt förut är nämndt, den föreslagna vägen sträcka sig
genom Tärna öfver riksgränsen, antingen till Ebemnes eller Mo kyrkor, båda be¬
lägna vid hvar sin vik af Ranfjorden, varande afståndet från Stensele till Haemnes
kyrka 24f mil, deraf 16f mil inom'Svenska området samt emellan Stensele och Mo
kyrka 25 mil, deraf 21-4 mil på donna sidan riksgränsen; och har, enligt den upp¬
lysning, som blifvit mig benäget meddelad, undersökning af ifrågavarande väg-
sträckning inom Norska området redan försiggått. Den föreslagna vägen bör sträcka
sig till Ranfjorden, men om dess ändpunkt skall vara antingen vid Haunnes eller
Mo kan ej, innan noggrann undersökning af bägge väglinierna äfven på denna si¬
dan riksgränsen blifvit verkställd, afgöras, likasom fullt tillförlitliga upplysningar
om ändamålsenligaste sättet för anläggningen af ifrågavarande kommunikationsled,
antingen helt oeh hållet till lands, hvarigenom den fördel vinnes, att allmogen kan
efter densammas hela längd färdas med egna dragare, eller dels till lands och dels
till vatten, ej heller kunna, utan undersökning af den föreslagna kommunikations¬
leden utaf dertill kompetente personer, erhållas.
Det är mig visserligen ej obekant att undersökning af en föreslagen väg
emellan Arvidsjaurs lappmark i Norrbottens län och Bod i Norge redan egt rum,
och jag bestrider ej heller den nytta, som denna väg kan medföra, men emellan
nämnde väg samt den af mig föreslagna vägsträckningen från Stensele till Ran¬
fjorden, hvilken sednare går genom eu mera bebyggd och befolkad trakt, är ett
afstånd af 15 till 20 mil, hvadan, och då man ej lian antaga att medel anslås till
byggande af båda dessa vägar samtidigt, jag anser det vara af stor vigt att det
utrönes, Indika af dessa vägar må kunna med minsta kostnad för Staten anläggas,
på samma gång den för orten bereder största fördel, med anledning hvaraf jag hos
Riksdagen vördsamt vågar begära,
att Riksdagen måtte till Kong! Maj:t ingå med underdånig anhållan, det
undersökning, så fort sko kan, anställes till riksgränsen å föreslagna
väglinien emellan Stensele kyrka oeh Haemnes eller Mo kyrkor vid
Ranfjorden samt att, sedan undersökning försiggått, Kong]. Maj:t ville
till Riksdagen aflåta nådig Proposition i ämnet; åfvensom
att Riksdagen till Kongl. Maj:ts nådiga disposition ställer erforderliga
medel till bestridande af kostnaderna för ifrågavarande undersökning.
Om remiss till Stats-Utskottet ankålles.
Stockholm don 28 Januari 1870.
Erik Iläggström.
Motioner i Första Kammaren, N:o IS.
3
Anförande, afgifvet af motionären samma dag motionen väcktes.
Sedan jag i dag till Kammaren ingifvit min motion om undersökning afen
väganläggning från Stensele kyrka till riksgränsen med sträckning till Ranfjorden
i Norge, har jag erfarit, att medel för denna undersökning möjligen kunna erhållas
af för dylika ändamål förut beviljade anslag, och vågar derföre anhålla om den
förändring i motionen, att, med uteslutande af min gjorda framställning om anslag
af erforderliga medel för berörda vägundersökning,
Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan, det
undersökning till riksgränsen, så fort ske kan, anställes å föreslagna
väglinien emellan Stensele och Hennes eller Mo kyrkor vid Ranfjorden.
samt att, sedan undersökning försiggått, Kongl. Maj:t ville till Riksdagen
aflåta nådig Proposition i ämnet;
samt att till följd häraf motionen måtte blifva till Tillfälligt Utskott remitterad.
Stockholm den 29 Januari 1870.
Erik Håggström.
N:o 18.
Af Herr Häggström, Erik: Om anvisande af medel för anläggning af
en fyr på skäret Gråklubben vid Skogsudde, norr om Örn¬
sköldsvik.
Ehuru det erkännes att från Statens sida mycket hlifvit gjordt under de
sednare åren för underlättandet af seglingen i de farvatten, som beröra Sveriges
kuster, så är dock visst, att största omtankan sträckt sig till de södra delarne deraf,
men äfven de nordliga farvatten påkalla uppmärksamhet, då sjöfarten der i så vä¬
sendtlig mån tilltagit.