Motioner i Andra Kammaren, N:o SS. 7
lmr lönlöst ett sådant arbete voro. Samma svårighet möter om man likaledes
skulle ställa den relativa röstbegränsningen i något visst förhållande till de röstande
eller röstegandes antal.
h)å emellertid det relativa röstmaximum endast komme att verka inom mindre
kommuner progressivt i förhållande till deras storlek intill gränsen der det absoluta
röstmaximum uppnås; så, och på det förmögenheten, som mången så gerna vill hålla
på, äfven här måtto få behörigt inflytande, torde gränsen för ett relativt röstmaxi¬
mum å landet kunna sättas ganska låg eller så att den komme att motsvara en tionde¬
del af en kommuns alla röster efter röstlängden. Endast i sådana mindre kommu¬
ner, hvarest röstantalet understeg 8,800 röster, kom denna röstbegränsning att
vcika. Kär som här donna gräns bestämmes fem gånger lägre än för städerna,
synes all obefogad farhåga för ett allt för stort folkligt inflytande vara undanröjd.
Skulle mot förmodan någon, vid granskningen af förestående förslag, tycka,
att detsamma ej tillförsel- förmögenheten nog stor rösträtt; så torde dock granskaren
betänka, att det i menskliga lifvet jemväl tinnes andra faktorer, kvilka hafva an¬
språk på och äro berättigade till inflytande. Do förnämsta af dessa äro: intelligens
och moralitet. . Utom dessa kan förmögenheten icke länge herrska, med dem kan
äfven den fattige utöfva ett stort, gagnande och långvarigt inflytande. Att behö-
ngt afseende å dessa jemväl i förestående blifvit fästadt kan icke förringa försla¬
gets värde.
På giund af hvad jag sålunda haft äran andraga, får jag vördsammast hem¬
ställa,
att Riksdagen för sin del måtte besluta, att 11 § af Kongl. Förordningen
om kommunalstyrelse på landet skall erhålla följande förändrade lydelse:
Röstvärdet skall beräknas efter det enhvar röstegande åsätta fyrk-
tal. Dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster än som
svarar emot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlänoden •
eller i något fall för mera än 880 röster.
Om remiss till Lag-Utskottet anhållcs vördsammast.
Stockholm den 2G Januari 1870.
J. Rundbäck.
N:o 88.
Af Ilerr J. Rundbäck: Angående tillägg till 32 § i Fabriks- och Handt-
verks-förordningen den 22 December 1846, i syfte att arbets¬
tiden för barn icke må utsträckas öfver tio timmar om dagen.
I Kongl. Fabriks- och Handtverks-ordningen af den 22 December ISIG är
eu lika välbetänkt som lofvärd grundsats uttalad och stadgad, angående mi lider-
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
åri ga barns användande vid fabrikerna. Det heter nemligen i berörda förordnings
32 §, inom. 4, att barn, som ännu icke fyllt 12 År, få ej till arbetare i fabrikerna
antagas. Detta stadgande, i ocli för sig^så godt, är icke tillfyllestgörande; ty vid
nämnda ålder är hvarken ett barn så utveckladt, eller dess uppfostran såafslutad, att
det obetingadt från donna ålders-pcriod kan användas till ett ihållande arbete.
Visserligen bjuder jemväl omrörda förordning, att barn, som blifvit intagna på en
fabrik, skall erhålla nödig undervisning och en faderlig omvårdnad, och nekas kan
icke att mångenstädes, men icke allestädes, dessa goda förmåner komma dylika
barn till del. På alla do ställen, der en dylik omtänksamhet mot barnen icke
iakttages, är dock rättelse af nöden och den måste ske genom skyddande lagar.
På vissa missförhållanden, i afseende å minderåriga barns användande vid
fabriker, har min uppmärksamhet blifvit fästad och jag går nu i min ordning att
derå fästa Riksdagens.
Det finnes fabriker inom vårt land, der barn af båda könen intagas till arbetare
vid fyllda 12 år och hållas till arbete från klockan 5 förmiddagen till 8 eftermiddagen.
Den rastetid, som bestås dem, är eu timma vid middagstiden och oftast, icke alltid, 4
timma på förmiddagen från klockan 8 till -^9 samt om eftermiddagen från klockan
45 till 5. Undervisningen dessa barn erhålla omfattar tiden mellan klockan 6 till
klockan S om Lördags-cftermiddagarne samt 3 timmar, eller från klockan 2—5
eftermiddagen om Söndagarne.
Denna långa arbetstid i förening med den höga temperatur, som måste hållas
i fabrikslokalerna, samt den qvalmiga, ofta orena, atmosfer der råder inverkar på
det ofördelaktigaste på barnens utveckling. Att de jemväl under dylika omstän¬
digheter icke på den tid, som dertill är afsedd, skola vara mottagliga för den under¬
visning' dom meddelas är påtagligt.
Med några hjerta färger behöfver man icke utmåla hurudan barndoms- och
ungdomstid dessa varelser hafva, ty det framgår af sig sjelf. Om deras framtid
skall man icke tala, ty tärda och försvagade nå do sällan eller aldrig någon
hög ålder.
Visserligen måste man medgifva att nöden och den lilla förtjensten, 40 å
50 öre por dag, tvinga föräldrar och barn till detta lif; men solklart är, att genom
ett så ihållande, om än icke strängt arbete och tvång, som har här anmärkta men¬
liga följder, skall sjukdomar, nöd, liknöjdhet och annat elände framkallas, som i
stället, för att afvärja nöd och fattigdom i stället befrämjar sådant. Hjelp är här
således af nöden och utan att vidare tala om detta ämne, hvarom så mycket kunde
sägas, anser jag att det är nödigt för att i någon mån förekomma denna öfveran¬
strängning, utan att derföre hindra barn, som uppnått 12 år, att i fabriker få an¬
vändas, det arbetstiden något bör inskränkas och närmare bestämmas åtminstone
för barn under 16 års ålder. Af denna anledning är det jag vördsamt hemställer,
att Riksdagen för sin del måtte besluta ett tillägg uti 32 § i Fabriks- och
Handtverk s-ordningen af don 22 December 184b af innehåll, att arbets¬
tiden för barn emellan 12 och 16 år, som vid fabriksarbete användas, icke
får utsträckas öfver tio timmar per dygn.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1870.
./. Rundbäck.
N:o 89.