Motioner i Andra Kammaren, N:o 66.
19
l¥:o Uti.
Af Herr J. Andersson från Bohuslän: Om ändring i 4 § i Kongl.
Förordningen den 24 September 1861, angående tillsyn
öfver förmyndares förvaltning af myndlings egendom.
Enär Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 24 September 1861, angående tillsyn
å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom, uti dess § 4 innehåller, enligt min
uppfattning, ett öfverflödigt och ofta till myndlingens skada ledande stadgande, att för¬
myndare skall, sedan förmyndareräkningen blifvit granskad af kommunalnämnden och
räkningen jemte det utdrag, som utvisar myndlingens behållning, blifvit till förmyndaren
återställd, i stad till Rätten ingifvas före den första påföljande September och å landet
till domaren före eller sednast å första rättegångsdagen af sista tinget, året näst efter
det då räkningen afslutas bort, så vågar jag härmed fästa uppmärksamhet vid en del
olägenheter, hvartill detta stadgande leder, hufvudsak ligast på landet.
Pa aflägse belägna orter hafva förmyndare ofta 5 å 6 mil, ja ännu längre till
tingsstaden. De måste för att fullgöra sina omförmälda skyldigheter således antingen
sjelfva företaga denna resa fram och åter eller också anskaffa annan säker person, som
fullgör deras åliggande. I bada fallen medför det kostnad och tid. Har myndlingen
något att taga, sa får han naturligtvis betala kostnaden, och det synes hårdt att belasta
en myndling, hvars hela förmögenhet mången gång i lyckliga omständigheter utgör ett
par hundra riksdaler samt i sämre endast en femtio å sextio riksdaler och ännu mindre,
med en årlig utgift af cirka femton riksdaler, då han åtnjuter i ränta endast 6 procent
af sitt kapital. Det har derföre redan kommit derhän, att af myndlingens hela arf så
småningom allihopa medtagits. Att begära det förmyndare skulle utan ersättning verk¬
ställa denna sak synes också i hög grad obilligt, ehuru tyvärr det finnes många förmyn¬
dare, som måste utan den ringaste ersättning uträtta saken, då myndlingen ej har något
att ersätta med.
Då, enligt min åsigt, § 5 i samma förordning innehåller fullt tillräckligt tyd¬
ligt stadgande huru kommunalnämnden eller gode männen böra tillvägagå då myndlings
egendom kan genom förmyndares vårdslöshet och slarf vara i fara att förloras, och
20 Motioner i Andra Kammaren, N;o 67.
all öfrig kontroll, genom Rätten utöfvad, af mig anses obehöflig, så vågar jag ödmjuk¬
ligen föreslå:
att Riksdagen behagade för sin del besluta och i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla om utfärdande af en förordning, hvarigenom nuvarande
§ 4 i Kongl. Förordningen den 24 September 1861, angående tillsyn å
förmyndares förvaltning af omyndigs egendom, endast måtte få föl¬
jande lydelse: »Förmyndare skall, för hvart ar, afsluta räkning öfver
allt det lian har om händer, med uppgift af den säkerhet, hvaremot
den omyndiges reda penningar utsatta äro, och ingifve, vid början
af följande år, den räkning, jemte ett utdrag derur, innehållande
summarisk uppgift af den omyndiges behållning, så i fast som lös
egendom, till gode männen eller kommunalnämnden.»
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1870.
J. Andersson
från Bohuslän.
l¥:o 1i?.
Äf Herr L. Ohlin: Om åläggande för Kronans uppbördsman att debi¬
tera, uppbära och redovisa presterskapets löner och om för¬
ändring i denna syftning af 15 § 1 och 2 mom. i Kongl.
Förordningen den 11 Juli 1862.
Vid 1869 års riksdag väckte Herr Häradshöfdingen Hessle motion, N:o 13, om
ett tillägg till 11 § i Kongl. Förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets
löner af den 11 Juli 1862, gående derpå ut, att lönerna borde debiteras, uppbäras och
redovisas af vederbörande kronofogde och häradsskrifvare pa landet och af vedeiböiande
uppbördsman i stad i sammanhang med den allmänna kronouppbörden, men grund,
Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 4 afstyrkte motionen, hufvudsakligast på den Andra
att, om motionen bifölles, presterskapet skulle få vänta ett hälft ar längre än nu pa
sina inkomster. — Utskottets utlåtande blef jemväl af Riksdagen bifallet.