Motioner i Andra Kammaren, N:o 51.
1
J¥:o 37.
Af Herr F. Asker. Om norra stambanans fortsättande från Upsala åt
Sala, Krylbo och Horndahl till Storviks station på Oeflc
—Dala-j ernvägen.
Frågan om fortsättning af norra stambanan står nu på dagordningen och kommer
otvifvelaktigt att vid innevarande riksdag få sin definitiva lösning. Att denna lösning
måtte blifva den för fosterlandet bästa möjliga är visserligen allas önskan, huru delade
ock meningarne visat sig vara angående sättet att uppnå ett så önskvärdt mål.
Förnyade och, såsom ju alla böra antaga, efter enahanda grunder oväldigt utförda
undersökningar af en mångfald ifrågasatta olika sträckningar af den norra banan före¬
ligga nu till pröfning och hafva åtminstone i så måtto underlättat pröfningen, att den
tvekan om våglängder och byggnadskostnader, som tillförene kunnat från ena och andra
sidan åberopas, nu måste anses undanröjd.
Den hufvudsakliga meningsskiljaktigheten torde, utan fara för misstag, kunna an¬
tagas hvälfva sig derom, huruvida norra stambanan skall fortsättas från dess nuvarande
ändpunkt, Upsala, förbi Sala och vidare med en böjning närmare Norbergs bergslag till
Storviks station på Gefle—Dala-banan, eller om den skall från Stockholm—Upsala-banan
afvika, vid Thureberg, för att derifrån öfver Sevalla dragas i samma riktning som den
förra, nemligen närmare Norbergs bergslag och vidare till Storviks station — eller, för
att genast antaga eu kortare benämning som alla förstå, om Sala- eller Sevalla-linien
skall gifvas företrädet, ty hvilkendera af de två alternativa sträckningar, som för begge
eller endera af dessa linier blifvit undersökta och kunna betecknas efter beröringspunk¬
terna »Lasjö—Wansjö», »Muren—Wansjö», »Dufmuren—Knisberg—Krylbo», »Dufmuren—
Knisberg—Utsund»; »Brovallen—Krylbo» och »Brovallen—Utsund», må sins emellan gif¬
vas företrädet kan väl äfven omtvistas, men är dock ingalunda för det hela af den mera
framstående vigt, att frågan derom lärer framkalla någon starkare ineningsstrid. Man
torde nemligen nu mera lätt kunna förena sig derom att norra stambanan, ehvad Sala-
eller Sevalla-linien blir den segrande, bör så utläggas, att deu så mycket som afseendet
Bill. till Riksd.-Prot. 1870. 1 Sami., 2 Afd., 2 Band., 6 Haft, 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 51.
å dess i sjelfva benämningen uttryckta allmänna riktning och ändamål medgifva, äfven
tillgodokommer Westmanlands och Södra Dalarnes bergslager samt följaktligen gifves en
vestlig riktning till närheten af Norberg och Avesta,
Hufvudfrågan är således denna: Skall Sala- eller skall Sevalla-linien af Riksdagen
godkännas?
För mig synes denna frågas besvarande mycket enkelt.
Sala-linien går genom den del af landskapet, som, till största delen odlad och
bördig, saknar hvarje annat kommunikationsmedel än landsvägar.
Sevalla-linien åter följer de första 5 å 6 milen af sin sträckning, oftast på mycket
nära, aldrig på något stort afstånd Mälarens segelbara vatten och vidare, sedan detta
lemnats, Strömsholms kanal.
Sala-linien, som utgör en fortsättning af den redan byggda Stockholm—Upsala-
banan, tillförer denna all den trafik, som upphemtas på Sala-banan från det omgifvande
större landområdet och från de norra och vestra orterna.
Sevalla—Thureberg-linien åter dels konkurrerar med Upsala—Thureberg-banan
inom samma trafikområde, dels ock undanrycker sistnämnda statsbana största delen af
den trafik, som genom Sala-linien eljest skulle tillföras densamma.
Sala-linien har eu mellan Thureberg och Upsala färdigbyggd statsbana af nära
fem mils längd och erfordrar ytterligare banbyggnad af endast omkring 14 mil och till
eu kostnad af mellan 12 och 13 millioner R:dr.
Sevalla-linien deremot är ännu från Thureberg obyggd och erfordrar omkring 18
mils banbyggnad samt en kostnad af mellan 15 och 16 millioner R:dr.
Sala-linien besparar således, jemförd med Sevalla-linien, den byggnadstid, som
anläggningen af omkring 4 mils bana medtager och en byggnadskostnad af närmare 3
millioner R:dr, men den besparar tillika för alla tider den dubbla underhålls- och trafik¬
kostnaden på nyssnämnda väglängd af 2:ne konkurrerande banor och hvilken besparing
för Statsverket, såsom egare af begge banorna, torde kunna beräknas till minst 150,000
R:dr årligen, motsvarande efter 5 proc. ett kapital af 3 millioner R:dr.
Vore nu de orter, som närmast omgifva Sala- och Sevalla-linierna, hval föi sig i
verkligt och sins emellan i lika stort behof af detta kommunikationsmedel, och kan det
tagas ”för gifvet att Staten, för sina och landets allmänna behof, måste bygga endera af
dessa linier, men deremot icke kan uppoffra medel för dem begge, så vill det synas mig
otvifvelaktigt, att Staten bör gifva företrädet åt den bana, som erbjuder största bespa¬
ring i anläggningstid samt byggnads-, underhålls- och trafik-kostnad och att, då kapital¬
besparingen på en väglängd af tillsammans endast omkring 20 mil utgör icke mindre än
närmare 6 millioner R:dr, detta äfven för en vida rikare stat än vår är af så stor be¬
tydelse, att endast de mest talande riksvigtiga angelägenheter skulle kunna berättiga till
valet af den andra, så mycket dyrbarare sträckningen.
Det är visserligen sannt, att Sevalla-linien, enligt de sednaste undersökningarne i
sin helhet från Stockholm till Storviks station, blir från 2/3:dels till omkring 1 mil kor¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.
3
tare än Sala-linien emellan samma ändpunkter, och att den sålunda till fördel för Sevalla-
linien förefallande minskningen i väglängd tillgodokommer den del af linien, som förenar
hufvudstaden med trakten af Norbergs bergslag. För kommunikationen emellan dessa
vigtiga punkter, likasom för kommunikationer i allmänhet, är det ingalunda oväsendtlig!
att vinna en sådan förkortning; men äfven detta medgifvet, måste dock i all kalkyl vin¬
sten å ena sidan jemföras och mätas med uppoffringarne å den andra. Med den stora
hastighet jernvägsfarten äfven hos oss uppnått, har tidsvinsten för en mil på en sträcka
af 13 a 14 mils längd för godstrafiken alls ingen och för personbefordringen så ytterst
ringa betydelse, att man väl dervid icke på allvar kan fästa något egentligt afseende,
minst när, såsom i Sverge, de största och flesta delar af landet måste skatta sig lyck¬
liga, om de få en jernväg inom några mils afstånd. Yigtigare är naturligtvis kostnaden
för den längre transporten. Men huru ringa betydelse den ökade kostnaden för en mils
längre jernvägsfrakt å Sala-linien intager i förhållande till Statens uppoffring för bere¬
dande af besparing deraf på Sevalla-linien, kan lätt inses. Om man, för att förenkla
beräkningen, reducerar hela den påräkneliga rörelsen till 2 millioner centner gods årligen
samt antager frakten till 11/2 öre centner per mil, så skulle hela besparingen i fraktkost¬
naden på den högst omkring en mil kortare Sevalla-linien uppgå till 30,000 R:dr per år.
Men då denna jernväg i ränta å anläggningskostnaden samt i underhålls- och drift¬
kostnad skulle årligen betunga Statsverket med omkring 300,000 R:dr utöfver hvad Sala-
linien skulle kosta, blefve den beredda fraktvinsten alldeles för dyrköpt. Långt bättre
vore då för Statsverket att alldeles fraktfritt fortskaffa godset den öfverskjutande milen
på Sala-linien, hvilken äfven med denna lilla uppoffring skall icke blott väl bära sig,
utan ock lemna god behållning, under det deremot de tvänne, med hvarandra konkurre¬
rande linierna Thureberg—Upsala och Thureberg—Sevalla helt säkert komme att drifvas
med ganska stor förlust.
Äfven i strategiskt hänseende anses Sevalla-linien erbjuda någon fördel framför
Sala-linien. Man torde dock desto heldre kunna ifrågasätta lämpligheten af något öfver¬
vägande afseende å den, såsom vi alla hoppas, mycket aflägsna undantagshändelse, att
nämnda förmån komme att anlitas, som en i hithörande ämnen obestridd auktoritet,
Generalen Hazelius, inom 1862 års jernvägskomité afgifvit ett denna fråga belysande
anförande, enligt hvilket de strategiska företrädena helt och hållet kunde och borde blifva
utan inflytande på valet emellan de ifrågavarande tvänne banriktningarne.
Slutligen har ock i den af Kongl. Maj:t nyss afgifna nådiga proposition såsom
ett hufvudsakligt motiv för Sevalla-liniens företräde blifvit framstäldt, att derigenom ett
enskildt bolag kunde förväntas blifva i tillfälle ett emellan Sevalla och Köping öfver
Westerås anlägga eu sammanbindningsbana, hvarigenom trafiken lenmades frihet att ut¬
veckla sig i ostlig eller vestlig riktning, allt efter trafikens naturliga behof.
Långt ifrån att underkänna vigten af en sådan trafikens valfrihet, anser äfven jag
tillfälle dertill böra beredas, men deremot kan jag omöjligen inse hvarföre anläggningen
af en sammanbindningsbana direkte emellan Sala och Köping med en kort bibana till
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.
Westerås icke ännu heldre må föredragas, då en sådan sammanbindningsbana icke alle¬
nast lemnar trafiken lika god valfrihet, som sammanbindningen Sevalla—Westerås—
Köping erbjuder, utan dessutom framför denna eger det obestridliga företrädet att genom¬
skära det inre landet samt beröra och hela året betjena flera betydliga jernverk, så¬
som Svanå, Surahammar, Ramnäs in. fl, under det deremot strandvägen Sevalla—Westerås
—Köping icke träffar några jernverk och endast under vintermånaderna kunde uthärda
täflan med Mälarens segelbara vatten.
De med sammanbindningsbanan Sala—Köping förknippade fördelar äro, enligt
min öfvertygelse, så öfvervägande att, så vida bildandet af ett bolag för Sevalla-We-
sterås—Köping-linien är allvarligt menadt och icke blott ett löfte för inverkan pa Riks¬
dagens beslut i hufvudfrågan, ännu större och mäktigare krafter nog skola förena sig till
utförande af den förra, hvilken i annat fall Statsverket både kan och bör utföra med
allenast en del af den besparing, som genom föredragandet af Sala- framför Sevalla-
linien uppkommer, och i motsats hvartill de förut angifna högre kostnaderna för Sevalla-
linien nog torde ytterligare ökas genom det bidrag af statsmedel, hvilket sammanbind¬
ningsbanan Sevalla-Westerås-Köping lärer taga i anspråk - om den i öfrigt kommer
till stånd.
På dessa och de ytterligare skäl, som förefinnas, men för närvarande icke torde
vara nödigt att anföra, tillåter jag mig vördsamt föreslå:
att Riksdagen nu måtte för sin del, med anvisande af det utaf
Kongl. Maj:t för Norra stambanan äskade belopp, besluta, att denna
stambana skall fortsättas från Upsala åt Sala, Ki\lbo och Hoin-
dahl till Storviks station på Gefle—Dala jernväg med de närmare
bestämmelser i öfrigt angående banans riktning och beröiings-
punkter, till Indika ärendets vidare utredning hos Stats-Utskottet
må föranleda.
Stockholm den 27 Januari 1870.
F. Asker.