Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
5
så vill synas, hvilka slöra uppoffringar Malmö kommun är beredd att för sagde
vigtiga ändamål sig åtaga.
Jag anhåller vördsamligen,
alt Riksdagen behagade bevilja, till uppförande af nytt skolhus
för elementarläroverkets i Malmö behof, en summa stor EU
hundra tusen Riksdaler Riksmynt, att utgå med en tredjedel,
hvardera af åren 1871, 1872 och 1875;
och får jag lika vördsamt anhålla om remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 26 Januari 18 70.
G. von Geijer.
X:o 43.
t
Af Herr J. W. Liniclquist: Om bankovinstens användande för
- Riksbankens räkning och förökande af allmänna diskontfonden.
Jordbrukets tryckta ställning gifver dagligen förnyad anledning till allvarliga
bekymmer. Den nya banklagstiftningen och derpå grundade enskilda bankinrättnin¬
gar, hufvudsakligen passande för handeln och industrien, hafva hell och hållet gäckat
jordbrukarens förhoppningar om lämpligt rörelsekapitals erhållande. Vinsten af dessa
banker, uppgående till flera millioner Riksdaler årligen, tillfaller endast ett fåtal
personer al landets innebyggare, hvilken vinst vore en mera rättvis och ganska be¬
höflig inkomst lör Staten, om Staten ensam både bankinrättningen. — Det är ett
stort behof att Riksdagen, i någon mån, med snaraste afbjelper detta missförhållande.
Jordbrukarne, såväl som andra lofliga yrkesidkare, behöfva förlags-och rörelsekapital;
detta nödgas nu jordbrukaren söka bos de enskilda bankerna, hvilka endast utlemna
lån på kort tid och mot högsta ränta, sällan under 7 procent. Detta för jordbru¬
karen svåra förhållande kunde lätt afhjelpas, om viljan vore med.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
Flera millioner Riksdaler hafva under åren, af Riksbankens medel, legat
obegagnade och således äfven räntelösa; dessa millioner borde heldre utlenmas till
allmänheten, såsom lån med omsällningsrält, hvithet vore icke allenast omtänksamt,
utan ock välgörande för det allmänna och för den enskilde.
Riksbankens allmänna diskont är en låneinrättning, som skulle bra mycket,
för tillfälliga behof, kunna afhjelpa jordbrukarens, handtverkare!^ och fleras behof
och förlägenhet i omnämnda afseende, då dessa lån utlenmas med omsätlningsrätt
och återbetalas med eu femtedel hvar sjette månad och mot 5 procent årlig ränta,
derest här funnos någorlunda tillräckliga medel och eu viss del deraf vore auvisad
för jordbrukets räkning.
Till manufakturernas och fabrikernas understöd har Riksdagen an¬
visat låneunderstöd mot 4 procent årlig ränta.........Rdr 1,750,000.
Till Jernkonloret å 4 procent.................... „ 750,000.
Till Allmänna Diskonten mot 5 procent, fördeladt
så all Diskontkontor^ i Stockholm till ha nda-
hålles .....................Rdr 5,750,000,
Lånekontoret i Göteborg.............. ,, 2,450,000,
d:o i Malmö................ ,, 1,250,000,
och d:o i Wisby................ „ 150,000, 9,600,000,
hvilka medel äfven äro tillgängliga för handeln och industrien.
Eldigt Riksdagens Revisorers sista berättelse angående Bankens ställning, utgjorde,
vid årets början, anvisade anslag samt innestående medel för Handels- och Närings-
diskontfondens rörelse 23,995,064 Riksdaler. Af detta kapital har varit använda
genom upplåning, å upp- och afskrifning samt depositräkuingar, omkring 8,500,000
Riksdaler, och genom utlåning medelst vexeldiskontering, mot hypotek af löpande
förskrifningar, af vågförda effekter samt genom kassa kreditiv, ett belopp af om¬
kring 15,495,064 Riksdaler.
Räntan vid diskontering och utlåning härå, beräknad efter helt år, var vid
delta års början för 5 månader 4| procent och för längre tid 5 procent. Här¬
utinnan beslöto dock Fullmäktige den 15 April den förändring, att räntan vid all
diskontering och utlåning skulle utgöra 5 procent; räntan å utlånta medel höjdes
sedermera ytterligare till 5.j- å 6 procent.
Enligt Kongl. Maj:ls nådiga Kungörelse den 20 Augusti 1869 får ingen
låntagare i Handels- och Närings-diskonten häfta för större lånebelopp än 200,000
Riksdaler och i Allmänna Diskonten för större belopp än 6,000 Riksdaler.
Handeln, manufakturer och fabriker äro således väl tillgodosedda; endast jord¬
bruket är lemnadt åt sitt öde. Visserligen kan jordbrukaren från de enskilda ban¬
kerna erhålla lån, men då alltid, som förut är nämndl, på kort tid och mot så hög
ränta, att han kan draga föga eller ingen båtnad af desamma, helst omsättningen
af hans produkter fordrar mycket längre tid, än omsättningen inom andra närings¬
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
grenar. Man kan med fullt skäl sägn, ocli utan någon slags öfverdrift, att delta,
i mer eller mindre mån, lör jordbrukaren är elt utsugningssystem, som den om¬
tänksamme endast i största nödfall måste anlita.
Svårigheten att erhålla nödigt rörelsekapital drabbar alltid först den mindre
jordbrukaren, hvars affärsverksamhet är bunden inom trängre gränser, oe,h sedan de
enskilda bankerna numera, genom deras förmenta säkerhet, draga till sig alla"kapi-
taler, som lön- funnits att tillgå hos den enskilde. Medel till afhjelpande af
detta jordbrukarens bekymmer torde icke saknas, då man vet att eu nedsättning af
Handels- och Närings-diskonlfonden utan ringaste skada kan ske af minst 5,000,000
Riksdaler; och torde det tillåtas mig nämna, enligt Revisorernas berättelse, att
denna summa under året bär legat obegagnad, likasom att Riksbankens sedelutgif-
ningsrält har vant obegagnad till elt belopp af fö å 1 1,000,000 Riksdaler, utan
beräkning af influtna vinstmedel af omkring 1,000,000 Riksdaler.
Med anledning al hvad jag halt äran anföra får jag vördsammast yrka:
1:o) Alt bankovinsten belialles och användes för Riksbankens räkning;
’2:o) Alt af bankovinslen, Manufaktur-, Handels- och Närings-diskonten
samt af inbetalningar från Filialbankers kreditiv med flera dispo¬
nibla medel anslås, till förhöjning af Allmänna Diskont-fonden,
0,400,000 Riksdaler;
3:o) Att nuvarande anslag till Allmänna Diskonten, 9,600,000 Riks¬
daler, jemväl bår bibehållas, och att således hela anslaget till
Allmänna Diskonten må al Riksbankens medel uppgå till
18,000,000 Riksdaler, att utlånas med omsättningsrält eller på
de vilkor, som nu finnas stadgade, och att minst hälften häraf
alsältes för jordbrukets räkning.
Om remiss till Banko-Utskottet anhålles.
Stockholm den 24 Januari 18 70.
J. W. Lundquist,
från Skaraborgs län.