Motioner i Andra Kammaren, N:o 21.
21.
Af Herr Nils Lfirsoil! Om nedsättning af den godtgörelse som
till åtskilliga stapelstäder nu utgav såsom ersättning för
mist ad tolag.
Nu gällande Riks-stat upptager å Sjunde Hufvudtiteln ett för¬
slagsanslag af 1,040,000 R:dr R:mt, att användas till ersättning åt sta¬
pelstäderna för mistad tolag. Före den år 1857 af Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer gemensamt beslutade indragning af tolagen såsom sär¬
skild afgiftstitel, var, enligt hvad utaf en af Kommers-kollegium den 5
November 1856 till Kongl. Maj:t afgifven redogörelse kan inhemtas, rät¬
tigheten att uppbära tolag, som af Kongl. Maj:t i administrativ väg be¬
viljats, en del. städer medgifven endast tillsvidare; men för de flesta
utan inskränkning till viss tid. Afgiften uppbars för in- och utförda
varor och under namn dels af ordinarie eller stadslag, dels af inqvar-
terings- eller tillöknings-tolag,. dels ock i vissa städer af allmän tolag,
hvarunder inbegreps så väl ordinarie som inqvarterings-tolag. Den or¬
dinarie eller egentliga tolagen grundade sig i de flesta stapelstäder på
s. privilegier eller särskilda Kongl. resolutioner; och genom Kongl.
Brefvet den 21. September 1715 förklarades samtliga dåvarande stapel¬
städer, hvilka ej .dessförinnan uppburit dylik afgift, berättigade att sådan
åtnjuta till bestridande af kostnader för underhåll af bryggor, packhus
och andra nödiga byggnader. Medelst Kongl. Brefvet den 3 Maj 1718
berättigades alla dåvarande stapelstäder att, i likhet med hvad redan
förut val Stockholms stad förunnadt, till lindring uti inqvarterings-
besväret uppbära inqvarterings- eller tillöknings-tolag. Sistnämnde slags
tolag hade .sedermera i en del städer antingen upphört eller, såsom
här ofvan blifvit omförmäldt, sammanslagits med stadens ordinarie tolag.
Uti vissa städer uppbars dessutom med stöd af Kongl. Brefvet den 2
Bill. till Riksd. Prof. 1870. 1 Sami 2 Afd. 2 Band. 3 Häft. 1
Motioner i Andra Kammaren, N;o 21.
Maj 1809 och Kammar-kollegii derpå grundade kungörelse den 29 i
samma månad och år, Kongl. Brefvet den 17 Mars 1813 samt särskilda
Kongl. Resolutioner, under namn af fattigvårds-tolag, fattigvårdsafgift
eller öfverflödsafgift, en till städernas fattigvård inflytande afgift för
åtskilliga från utrikes ort inkommande varor, nemligen kaffe, risgryn,
socker, tobak och vin.
I äldre tider hafva tolagsafgifterna uti samtliga dertill berättigade
städer utgått efter enahanda grunder. Sålunda var den ordinarie tolagen,
enligt Kongl. Brefvet den 28 Februari 1717, bestämd att utgå, så väl i
Stockholm som i rikets öfriga stapelstäder, med en procent af inkom¬
mande tillarbetade samt utgående råvaror och med en half procent af
inkommande råvaror samt utgående tillarbetade eller fabricerade varor;
och inqvarterings- eller tillöknings-tolagen fastställdes genom Kongl.
Brefvet den 29 Maj 1719 att i samtliga stapelstäderna erläggas med 3!4
procent af inkommande och *|.t procent af utgående varor, allt beräknadt
efter varans värde; men till följd af derom tid efter annan gjorda un¬
derdåniga framställningar hafva, genom särskilda nådiga beslut, dessa
beräkningsgrunder undergått betydliga förändringar. Uti tvänne städer,
Kalmar och Malmö, utgjordes tolagen, näst före 1857 års reglering,
med vissa belopp i förhållande till den för varorna erlagda tullafgift,
nemligen: i Kalmar, vid inkommandet, för sill med tio procent, tobaks¬
blad och stjelk med l‘|2 procent och för andra varor med 3 procent,
samt vid utgåendet, för alla varor, med tio procent af tullbeloppet,
enligt Kongl. Brefvet den 1 Oktober 1851; och i Malmö, för både in¬
kommande och utgående varor, med 3 procent af den tull som enligt
gällande tulltaxa hvarje vara påfördes; af hvilken tolag två tredjedelar
ansågs såsom ordinarie och en tredjedel såsom inqvarteringstolag; jemlikt
Kongl. Brefvet den 22 Augusti 1850. Uti samtliga öfriga till tolags
uppbärande berättigade stapelstäder erlades före 1857 års reglering
denna afgift med vissa procent af det på inkommande och utgående
varor genom tulltaxa bestämda eller i författningsenlig ordning utrönta
värde, nemligen:
i Carl shamn: ordinarie tolag med '% procent vid inkommandet och
1 procent vid utgåendet samt inqvarterings-tolag med % procent vid
inkommandet och ‘j4 procent vid utgåendet; enligt Kongl. Brefvet den 15
September 1664, stadens privilegier den 20 Oktober 1668, Kongl. Blefven
den 3 Maj 1718 och 29 Maj 1719, Kongl. Resolutionen på städernas besvär
den 16 Oktober 1723 och Kongl. Resolutionen den 28 Januari 1724;
i Carlskrona: Ordinarie tolag med 3 procent af tillarbetade och
l1|v procent för råvaror vid inkommandet samt med l'j>> procent af full¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 21.
3
komligen tillarbetade och 3 procent af råvaror vid utgåendet; enligt
stadens privilegier den 10 Augusti 1680, Kongl. Brefven den 21 Februari
1717, den 25 November 1783 och Kong]. Resolutionen den 21 Juli 1819;
i Christianstad: ordinarie tolag med "'j3 procent vid inkommandet
och 1 procent vid utgåendet samt inqvarteringstolag med ‘|> procent så
väl vid inkommandet som utgåendet; enligt Kongl. Resolutionen den 21
November 1660 m. d och Kongl. Brefvet den 4 September 1783;
i Gefle: ordinarie tolag med J|4 procent för inkommande och ‘j2
procent för utgående varor; enligt Kongl. Brefvet den 16 Mars 1827;
i Göteborg-, allmän tolag med 2 procent för inkommande och 1
procent för utgående varor, hvilka icke enligt 1816 års sjötullstaxor
voro från stadstolag frikallade, och med iakttagande af särskild afgifts-
beräkning för vissa varor, såsom färgträd, hampa, hampolja, hudar, in¬
digo, krapp och socker; jemlikt Kongl. Brefven den 10 Augusti 1825
och 5 Juli 1827;
i Halmstad: allmän tolag med 1 % procent vid inkommandet och
2 procent vid utgåendet; enligt Kongl. Resolutionen den 3 April 1646
och 21 Januari 1648 samt Kongl. Brefvet den 8 Oktober 1783;
i Haparanda: enligt Kongl. Brefvet den 13 Juni 1855;
i Helsingborg: allmän tolag med 1 ^ procent af tillarbetade och
5|6 procent af råvaror vid inkommandet samt med °|6 procent af tillarbe¬
tade och 1 1|6 procent af råa varor vid utgåendet; enligt Kongl. Reso¬
lutionen den 17 December 1660 och Kongl. Brefvet den 4 September
1783;
i Hernösand: ordinarie tolag med 1 procent och inqvarterings¬
tolag med 1 procent så väl vid inkommande som utgående; enligt Kongl.
Brefvet den 13 Juni 1855;
i Hudiksvall: ordinarie tolag med 2|3 procent för inkommande och
1 procent för utgående samt inqvarteringstolag med '% procent för in¬
kommande och 1 procent för utgående varor; enligt Kongl Brefvet den
29 Augusti 1851;
i Kongelf: ordinarie tolag med 1 procent för så väl in- som ut¬
gående varor; enligt Kongl. Brefvet den 17 December 1680, den 16
Juni 1688, den 21 September 1715, den 28 Februari 1717 och den 4
September 1783;
i Landskrona: ordinarie tolag med % procent vid inkommandet
och 1 procent vid utgåendet samt inqvarteringstolag med procent
så väl vid inkommandet som utgåendet; enligt Kongl. Resolutionen den
24 November 1660 och Kongl. Brefvet den 4 September 1783;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 21.
i Luleå: allmän tolag med 1 *j4 procent både af inkommande och
utgående varor; enligt Kongl. Brefvet den 4 Maj 1833;
i Marstrand: ordinarie tolag med 1 procent af tillarbetade och
’|a procent af råa varor vid inkommandet samt '|2 procent af tillarbe¬
tade och 1 procent af råa varor vid utgåendet; enligt Kongl. Resolu¬
tionen den 19 Oktober 1667;
i Norrköping: ordinarie tolag med 1 procent så väl för inkom¬
mande som utgående varor, samt inqvarteringstolag med 3{4 procent för
inkommande och \ procent för utgående; enligt Kongl. Resolutionen
den 2 Juli 1777 och 6 § af Kongl. Resolutionen på städernas besvär
den 16 Oktober 1723;
i Nyköping: ordinarie tolag med 1 procent för inkommande och
'J* procent för utgående samt inqvarteringstolag med 3|4 procent för in¬
kommande och 'j4 procent för utgående varor; enligt Kongl. Brefvet den
21 December 1833;
i Piteå: ordinarie tolag med 1 procent för så väl in- som utgå¬
ende samt inqvarteringstolag med 'j procent för så väl in- som utgå¬
ende varor; enligt Kongl. Brefvet den 4 Maj 1833;
i Stockholm: allmän tolag med 2 ^ procent på inkommande samt
1 'j.j procent på utgående varor, som icke enligt 1816 års sjötullstaxor
voro från stadstolag frikallade; dock skulle för vissa varor, nemligen
hampa, hampolja, hudar, indigo, kreatur, silke och socker, tolagen be¬
räknas efter särskildt stadgade grunder; jemlikt Kongl. Brefvet den 20
April 1825 och den 6 Maj 1826;
i Strömstad: ordinarie tolag med fj procent för ingående och 1
procent för utgående, samt inqvarteringstolag med likaledes % procent
för ingående och 1 procent för utgående varor; enligt Kongl. Brefvet
den 4 September 1783;
i Sundsvall: ordinarie tolag med 2|3 procent vid inkommande och
1 procent vid utgående; enligt Kongl. Brefvet den 13 Juni 1855;
i Söderhamn: ordinarie tolag med 1 procent vid inkommande och
‘|ii procent vid utgående; enligt Kongl. Resolutionen den 21 Maj 1819;
i Söderköping: ordinarie tolag med 1 procent så väl vid inkom¬
mande som utgående samt inqvarteringstolag med 3j4 procent vid in¬
kommandet och jt procent vid utgåendet; enligt Kongl. Brefvet den 29
Juni 1833;
i Uddevalla: ordinarie tolag med 2|3 procent för inkommande och
1 procent för utgående samt inqvarteringstolag med likaledes 2|, pro¬
cent för inkommande och 1 procent för utgående varor; enligt Kongl.
Resolutionen den 1 Oktober 1688, Kongl. Brefvet den 28 Februari 1717,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 21.
5
Kongl. Resolutionen den 16 Oktober 1723 och Kongl. Brefvet den 4
September 1783;
i Umeå: enligt Kongl. Brefvet den 3 Mars 1832;
i Warberg: ordinarie tolag med % procent för inkommande och
2 procent för utgående samt inqvarteringstolag med 1j2 procent för så
väl inkommande som utgående varor; enligt Kongl. Resolutionen den
8 Oktober 1783;
i Westervik: allmän tolag med 1 3ji procent vid inkommande och
1 ij procent vid utgående; enligt Kongl. Brefvet den 22 April 1830;
i Wisby: allmän tolag med 1 3|s procent för inkommande och 1 ?j8
procent för utgående varor; enligt Kongl. Brefvet den 9 Juni 1852; och
i Ystad: ordinarie tolag med % procent af tillarbetade och ‘|3 pro¬
cent af råa varor vid inkommandet samt ‘|2 procent af tillarbetade och
1 procent af råa varor vid utgåendet äfvensom inqvarteringstolag med
U procent vid inkommandet och 'l4 procent vid utgåendet; enligt 1770
och 1771 årens tulltaxor samt Kongl. Resolutionen på städernas besvär
den 16 Oktober 1723.
Enligt 22 § af underrättelserna till 1854 års tulltaxa voro dock
alla tullfria varor jemväl fria från tolag, och fick i intet fall tolagen
beräknas högre än tullafgiften. Dessutom hafva, dels genom tulltaxe-
underrättelserna och dels medelst Kongl. Resolutioner, så väl i allmän¬
het som för särskilda stapelstäder, undantagsbestämmelser rörande to-
lagsberäkningen för vissa varuslag blifvit meddelta, hvaribland må näm¬
nas Kongl. Brefven den 14 Aug. 1830 och den 29 Juni 1852, enligt
hvilka tolagsafgiften för socker af alla slag, utom topp- kandi- och kak¬
socker, skulle i alla de städer, der tolag å denna vara egde ruin, beräknas
till blott 2 skillingar banko för hvarje etthundra skålpund.
Med anledning af eu Kongl. Maj:ts Proposition till Rikets Ständer
vid 1856- 58 årens riksdag och sedan Kongl. Maj:ts framställning i äm¬
net blifvit af tre Stånd hufvudsakligen bifallen, men af ett Stånd afsla-
gen, beslöt samma riksdags Förstärkta Bevillnings-Utskott med Rikets
Ständers rått och med 65 röster emot 54, att utom den till 10 procent
å tullbeloppet för alla inkommande varor bestämda afgift till den så
kallade Handels- och Sjöfarts-fonden, jemväl den under benämningen
af tolag, efter olika grunder till städerna då utgående afgift, skulle så¬
som särskild beskattningstitel upphöra, mot godtgörelse af tullmedlen,
samt innefattas i den tullsats, som för varors in- eller utförsel genom
tulltaxan bestämdes, och att, med upphörande på nyssnämnda sätt af
denna till städerna såsom särskild afgift ingående tolag, derunder inbe-
gripen så väl ordinarie stads- och allmän tolag, som den i vissa städer
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 21.
särskilt utgående inqvarterings-tolagen, fattigvårds-tolagen och öfver-
flödsafgiften, hvilka umgälder, der de ditintills såsom tolag utgått, jem¬
väl skulle komma att upphöra och i tullsatserna inbegripas, följande sta¬
pelstäder skulle, från och med den blifvande nya tulltaxans tillämpning,
af tullmedlen undfå årlig godtgörelse:
Med tillökning af 5 Med minskning för
proc. å den tullupp- hvad stadens tullupp-
Med R:dr Rmt. börd, som i hvarje börd understiger
stad öfverstiger vidstående belopp
R:dr Rmt. efter följande proc.
Calmar........
|
8,700.
|
270,500.
|
3,25
|
proc.
|
Carlshamn.....
|
6,900.
|
114,300.
|
6,00
|
>>
|
Carlskrona.....
|
12,700.
|
77,100.
|
16,50
|
??
|
Christianstad ....
|
2,900.
|
50,900.
|
5,50
|
|
Gefle.........
|
13,000.
|
119,900.
|
10,75
|
|
Göteborg......
|
303,600.
|
3,570,700.
|
8,50
|
>>
|
Halmstad......
|
5,400.
|
78,500.
|
7,00
|
|
Haparanda.....
|
3,700.
|
79,200.
|
4,75
|
>>
|
Helsingborg.....
|
8,500.
|
143,700.
|
6,00
|
|
Hernösand......
|
3,300.
|
26,700.
|
12,25
|
|
Hudiksvall.....
|
900.
|
15,500.
|
6,00
|
|
Kongelf.......
|
30.
|
200.
|
1 2,50
|
|
Landskrona.....
|
15,600.
|
342,600.
|
4,50
|
|
Luleå........
|
400.
|
13,400.
|
3,00
|
|
Malmö........
|
14,000.
|
385,200.
|
3,75
|
|
Marstrand ......
|
600.
|
2,800.
|
21,50
|
|
Norrköping.....
|
44,600.
|
467,100.
|
9,50
|
V
|
Nyköping......
|
1,700.
|
4,300.
|
40,50
|
V
|
Piteå.........
|
1,700.
|
26,000.
|
6,50
|
|
Stockholm......
|
335,300.
|
3,244,500.
|
10,25
|
|
Strömstad......
|
1,000.
|
12,400.
|
7,75
|
|
Sundsvall......
|
3,500.
|
38,100.
|
9,25
|
??
|
Söderhamn.....
|
1,700.
|
10,900.
|
15,75
|
??
|
Söderköping.....
|
2,600.
|
28,200.
|
9,25
|
|
Uddevalla......
|
1,800.
|
43,200.
|
4,00
|
|
Umeå........
|
2,500.
|
59,600.
38,900.
|
4,25
|
|
Warberg.......
|
5,500.
|
14,00
|
>>
|
Westervik......
|
3,000.
|
54,200.
|
5,50
|
|
Wisby........
|
2,900.
|
48,200.
|
6,00
|
>>
|
Ystad.........
|
7,700.
|
160,900.
|
4,75
|
V
|
Motioner i Andra Kammaren, N:o 21.
7
och sedan Eongl. Maj:t den 18 December 1857 fastställt dessa be¬
stämmelser, hafva desamma från och med år 1858 varit tillämpade.
Såsom grund dels för den sålunda bestämda normala tolagsersätt-
ningen och dels för det fastställda procentförhållandet emellan nämnde
ersättning och tulluppbörden, för så vidt som den förra icke utgår af
belopp, hvarmed den sednare ökas, har vid denna reglering för hvarje
stad tagits dels medelbeloppet af de under åren 1853, 1854 och 1855
staden tillflutna tolagsafgifter och dels medelbeloppet af den vid stadens
tullkammare under de nyssnämnda åren influtna tulluppbörden samt det
emellan nämnda medelbelopp befunna procentförhållandet, utan afseende
derpå, att dessa procentförhållanden varit så beroende af tillfälligheter,
att de från det ena året till det andra kunnat i en högst väsendtlig grad
omkastas, hvarpå såsom exempel må kunna anföras, att staden Nyköping,
som i medeltal under åren 1853, 1854 och 1855, vid en tulluppbörd af
4,300 R:dr haft en tolagsinfeomst af 1,700 R:dr, under det näst derpåföl-
jande året 1856, då tulluppbörden i staden uppgick till 4,324 R:dr, en¬
dast erhöll 301 R:dr i tolagsafgifter. Man förbisåg den högst väsendt-
liga förändring i förhållandet mellan tolagsuppbörden och tulluppbörden,
som, efter de ofvannämnda tre åren, redan vid den tid tolagsregleringen
beslutades, blifvit en följd af stadgad tolagsfrihet för åtskilliga förnöden¬
hets- och exportartiklar, hvilka under tiden förklarats tullfria, men
hvilka förut, såsom lågt tullbeskattade, dragit en mycket hög tolag i för¬
hållande till tullen. Man förbisåg att, då handels- och sjöfartsafgiften
samt tolagen tillädes tullsatserna för att genom tullverket uppbäras utan
åtskilnad från den öfriga tullintraden, dessa afgifter skulle komma att
i tullverkets räkenskaper presentera sig såsom annan ökad tulluppbörd
och att, då enligt regleringens bestämmelser städerna skulle åtnjuta viss
andel af det belopp hvarmed tulluppbörden ökades, staten skulle på det
sättet komma att till städerna utgifva tolag på tolag, och tolag på han¬
dels och sjöfartsafgiften.
För öfrigt öfverlemnade Rikets Ständer åt Kongl. Maj:t att, hvad
anginge redan befintliga, men till uppbärande af tolag då icke berätti¬
gade stapelstäder, äfvensom ytterligare blifvande stapelstäder, om anled¬
ning dertill, vid pröfning af hvarje särskilt fall, förekomme, bevilja sådan
stad, i stället för tolag, ett anslag af tullmedlen, motsvarande fem pro¬
cent af stadens årliga tulluppbörd, och har, på sådan grund, Kongl.
Maj:t derefter, vid särskildta tillfällen, beviljat dylika anslag dels åt stä¬
derna Oskarshamn, Jönköping och Sölvesborg, hvilka under åren 1864,
1865 och 1866 i medeltal uppburit sådana anslag med respective 2,062
R:dr 21 öre, 4,977 R:dr 22 öre och 1,210 R:dr 41 öre, allt riksmynt;
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 21.
dels åt staden Wener sborg, hvilken dock sedermera upphört att vara sta¬
pelstad och följaktligen äfven frångått rättigheten att uppbära tolagsan-
slag; dels ock åt staden Trelleborg, från hvilken likväl ännu icke till
Kongl. Kommers-kollegium inkommit någon redogörelse för uppbörd
af sådant anslag.
Resultatet af den omförmälda regleringen är lätt att finna, om de
tolagsinkomster städerna enligt de gamla beräkningsgrunderna under ett
visst år i verkligheten åtnjutit jemföras med de belopp, hvartill tolags-
ersättningen med tillämpning af de nya bestämmelserna skulle hafva
för samma år uppgått. År 1 857, det sista under hvilket tolagsafgifterna
erlades efter de gamla grunderna, utgjorde tolagsuppbörden, enligt
derom af vederbörande magistrater och drätselkommissioner till Kom¬
mers-kollegium afgifna berättelser: i Stockholm 285,543 R:dr, i Göte¬
borg 268,620 R:dr, i Norrköping 41,470 R:dr, i Gefle 4,590 R:dr, i
Malmö 15,076 R:dr, eller tillsammans för nu uppräknade fem städer
615,299 R:dr Rmt. Om deremot de bestämmelser, som genom den nya
tolagsregleringen stadgades, skulle hafva tillämpats under sistnämnda år,
så skulle för det första, utan beräkning af tolag på tolag, och tolag på
handels- och sjöfart saf giften, nämnda fem städer hafva af staten uppburit
följande tolagsersättningsbelopp, nemligen Stockholms stad, på eu tull¬
uppbörd af 3,575,608 R:dr, 351,825 R:dr; Göteborg, på 3,700,546 R:drs
tulluppbörd, 310,092 R:dr; Norrköping, der tulluppbörden utgjort 535,020
R:dr, 47,996 R:dr; Gefle, på en tulluppbörd af 127,560 R:dr, 13,383 R:dr;
och Malmö, på 506,044 R:drs tulluppbörd, 20,042 R:dr, allt riksmynt eller
tillsammans 743,338 R:dr, och således 128,039 R:dr mer, än tolagsafgif¬
terna efter de gamla beräkningsgrunderna visat sig hafva i nämnda fem
städer under det ifrågavarande året utgjort; och om nu, jemte den för¬
höjning, som den nya regleringens tillämpning på samma sätt skulle
hafva åstadkommit äfven för alla de öfriga till tolag berättigade stapel¬
städerna, härtill lägges beloppet af den tolagsersättning, som ytterligare
skulle hafva tillkommit till följe af handels- och sjöfartsafgiftens och
tolagens inberäknande bland tulluppbörden, hvilket belopp på det hela
skulle hafva utgjort omkring 80,000 R:dr; — så visar det sig faktiskt,
att tolagsafgifterna för hela riket under är 1857 skulle, om den nya regle¬
ringens bestämmelser hade tillämpats, med mer än Tvåhundratusen Riks¬
daler Riksmynt hafva öfver stigit det belopp, hvartill de enligt förr stad¬
gade grunder i verkligheten visat sig hafva under samma år uppgått.
Men äfven oafsedt detta mest uppenbara missförhållande, är sla¬
gen, eller den numera så kallade tolugsersättningen, för så vidt den kom¬
mit
Motioner i Andra Kammaren, N:o 21. 9
mit utom omfånget af en taxa för ersättningen af de beqvämligheter,
hvarmed städerna förse tullverket, en beskattning som icke kan försva¬
ras; och nationen har rättmätiga anspråk på att den bringas inom behö¬
riga gränser. En fullständig och rättvis reduktion lärer dock icke kunna
genomföras utan noggranna förberedelser; men äfven om sådant läte sig
göra, torde likväl skäl finnas för att icke på en gång återtaga eu så be¬
tydande förmån som den, hvilken de flesta af stapelstadskommunerna
under en lång tidrymd vant sig att i tolagsinkomsterna åtnjuta.
Det ofvan anmärkta missförhållandet kräfver dock snar rättelse, och
på samma gång torde för hvarje stad ett visst maximum böra bestäm¬
mas, hvaröfver tolagsersättning icke må i något fall utgå. För sådant
ändamål och i öfverensstämmelse med hvad, rörande sättet för ändring
af nu ifrågavarande statsutgift, stadgadt är, föreslår jag härmed vörd¬
sammast, det Riksdagen måtte för sin del besluta:
att, beträffande godtgörelsen för mistad tolag till en
hvar af de stapelstäder, hvilka före år 1857 voro till
uppbärande af tolag berättigade, den nu medgifna till¬
ökningen i nämnda godtgörelse af fem procent å den
tulluppbörd, som öfverstiger det i Kongl. Brefvet den
18 December 1857 för hvarje stad utsatta tulluppbörds-
belopp, icke vidare må, från och med år 1871, till
någon af dessa städer utgå;
att det en hvar af städerna Oscarshamn, Jönköping och
Sölvesborg, i stället för tolag beviljade anslag af tull-
medlen, från och med år 1871 icke må för något år
utgå med högre belopp, än medeltalet af hvad staden
i sådant afseende åtnjutit under åren 1864, 1865 och
1866 ;
att staden Trelleborg, från och med år 1871 icke må
för något år undfå, i stället för tolag, högre belopp
än medeltalet af hvad staden såsom tolagsanslag åt¬
njutit under åren 1868, 1869 och 1870; samt
att i 1871 års Riks-stat uppföra anslaget till ersättning
åt städerna för mistad tolag med ett till 825,000 R:dr
Runt minskadt belopp.
Att denna min framställning
terad anhåller
måtte varda till Stats-Ut skott et remit-
Nils ■ Larson.
Bil), till Rik sä. Prof. 1870. 1 Samt. 2 Ajd 2 Band. 3 Häll,
o