12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.
tarläroverk, som nu lärer pågå, hunnit afslutas eller något annat
läroverk kan komma staden till godo.
Nödiga handlingar i denna fråga, hvilka jag ännu icke erhåflit, torde tillåtas
mig att till vederbörligt Utskott få aflemna.
Om remiss till Utskott anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1870.
J G. Granlund.
]S:o 192.
Af Herr vice Talman Mannerskantz; Med förslag till bestämmelser i
fråga om förvandling till soldathåll af det inom Södra Möre
härad befintliga båtsmanshåll.
Att alltid i full kraft bevara förmågan att försvara sitt land emot främmande
öfvervåld är för hvarje folk icke blott en helig pligt, som det ej har rätt att nå¬
gonsin försumma, utan ock ett oeftergifligt vilkor för fortfarandet af dess egen sjelf-
ständiga tillvaro.
Känner sig folket icke, slägte efter slägte, djupt och kraftigt manadt af den
pligten att åt efterkommande oförkränkt öfverlemna den från fädren ärfda jorden,
med hela den egendomliga andliga eller materiela kultur, som derå uppvuxit, eller
glömmer det bort, att allt menskligt lif är en fortsatt kamp, som fordrar en stark
och ständigt verksam inre kraft för att kunna uthållas, då går det en säker under¬
gång till mötes, och skall snart upphöra att räknas bland de lefvande folkens antal.
Gäller detta, enligt historiens vittnesbörd och lärdomar, i allmänhet för alla
tider och alla folk, är det ändå mera giltigt just i närvarande tidpunkt, i afseende
på det Svenska folket, som från sina förfäders handlingsrika lif i ljusets, sanningens
och frihetens tjenst har fått ett särdeles dyrbart arf att förvara och förkofra, men
som, om det ser sig omkring med oförvillad blick, nu måste finna sig kringhvärfdt af
stora växande faror för sitt sjelfbestånd.
Dessa faror bestå deri, att, oaktadt alla bildningens och odlingens framsteg inom
Motioner i Andra Kammaren, N:o 192. 13
vår verldsdel, det dock, på sätt sednaste årens vigtiga händelser hafva visat, mera nu
än fordom är styrkan, som råder framför rätten inom de Europeiska folkens förhål¬
landen till hvarandra, och att, då hvarje folk derföre är anvisadt att lita blott på
sina egna krafter, det Svenska folket nu står jemförelsevis svagare än någonsin i när¬
heten af starka grannfolk, hvilkas förstoringsbegär eller maktlystnad hvad stund som
helst kan väckas och vilja söka sig ny näring.
Det kan visst både hända och är att hoppas, att den farliga, för vårt land
hotande möjligheten af ett inträffande anfall emot dess sjelfständighet ännu är långt
aflägsen, och det maste vara föreställningen om denna aflägsenhet och drömbilden
derom, att de den oafbrutna fridens dagar, som man sjelf önskar sig, icke af andra
skola störas, som hos flertalet bland dem, hvilka nu bära ansvaret för Svenska fol¬
kets framtida öden, hafva underhållit den alltför stora likgiltighet som hos dem visat
sig, då de icke vidtagit någon åtgärd, för att försätta vårt land i en mera tryggad
ställning.
Jag lör min del hade föreställt mig, att den största och angelägnaste om¬
sorgen, efter den började tillämpningen af det lyckligen införda nya statsskicket,
skulle blifvit, att på ett sådant sätt utveckla och ordna de försvarskrafter, som vi
hafva att tillgå, att vi derigenom hade beredt oss ett säkert skydd för vårt obero¬
ende. Ty hvartill båtar väl den inre frihet, som vi i ökadt mått vunnit, och som nu
är större än den de flesta folk åtnjuta, om den lätt genom utifrån kommande an¬
grepp kan tillintetgöras, eller hvad tjenar det till att i alla riktningar söka arbeta
på vårt samhälles förkofran, om vi måste känna oss icke ega någon säkerhet att för
oss sjelfva få behålla hvad vi förvärfvat. — Men, ehuru jag, under den treåriga riks-
dagsperiod som nyss förflutit, visserligen har sett några försök göras, att omorgani¬
sera vårt försvarsväsende på säkrare grund och till mera vidsträckt omfattning, har
dock känslan åt behofvet att icke dröja att förrätta ett allvarligt arbete i den rikt¬
ningen hittills icke visat sig stark nog att kunna öfvervinna de hinder, som stridiga
meningar och intressen lagt i vägen för detsammas utförande; och då de, som varit
öfvertygade att något måste göras, dock icke kunnat komma öfverens om rätta sättet,
hafva de, som under det skenbara lugn, som nu råder ikring oss, icke inse vådan
af ett uppskof, lyckats skjuta undan, bakom mindre vigtiga föremål för stundens kif
och oro och dagens små bekymmer, den stora samhällsfrågan, som dock alltid bör
stå i främsta rummet bland dem som fordra en snar lösning.
De olika åsigternas strid har väsendtligen rört sig derom, huruvida den ut¬
veckling eller förstärkning af våra lefvande försvarskrafter, som gemensamt erkännes
vara behöflig, skall byggas på gammal eller ny grund, antingen hufvudsakligen ge¬
nom en tillökning med nya krafter af den stående hären i sin nuvarande form, eller
genom öfvergång till eu mera uteslutande tillämpning af den allmänna folkbeväpnin-
gens grundsats. Mig tyckes likväl, att härom icke mycket länge borde kunna
stridas emellan dem, som, med någon insigt om hvad som dertill erfordras, allvarli¬
14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.
gen vilja i denna tidpunkt skapa ett verkligen starkt försvar. Ty äfven från den
sidan, som icke finner något säkert skydd för vårt försvar annat än i en liten, men
väl öfvad och disciplinerad stamhär, bör icke kunna förbises nyttan af den militäri-
ska uppfostran för hela det yngre manliga slägtet, som den andra sidan anser för
det jemförelsevis mest kraftiga och minst kostbara medel, som vi hafva att försvara
oss med; och de som hufvudsakligen sätta sin lit till den vapenölvade och väpnade
Svenska folkhärens förmåga att kasta tillbaka hvarje fiende, som beträder vår strand,
kunna ej undgå finna, att denna talrika här också måste behöfva ett stort antal åt
skickliga ledare och lärare, samt att en god och väl inöfvad krigarestam, af ålder
vand att troget följa sin fana i alla skiften, icke är så lätt att uppdraga, att man
utan stor fara kan våga försöket att förstöra den kraft man deri eger, innan man
är viss, att kunna skapa någon annan kraftigare och bättre i dess ställe.
Min egen öfvertygelse i det ifrågavarande vigtiga afseendet är fortfarande
densamma, som jag under tretio års tid har hyst och ofta offentligen uttalat, eller
att vårt lands sjelfständighet på intet annat sätt med lull säkerhet kan betryggas,
än derigenom, att alla Svenska män göras skickliga att deltaga i landets försvar,
genom att från deras tidiga ungdom och till mannaålderns början flitigt öfvas i
vapnens bruk — vänjas vid ordning och lydnad, göras kraftiga, modiga och beslut¬
samma samt lära sig att så älska sitt land, att de anse intet offer för dyrbart, för
att bevara dess frihet.
Vi ega ej mera materiela tillgångar nog att möta en angripare ute på haf-
vet med samma verksamma men dyrbara anfallsmedel, som han der emot oss kan
använda, och vi kunna knappast på de mest vigtiga punkterna af vår långsträckta
kust uppföra sådana fästen, att de kunna anses utgöra något verkligt hinder emot
ett fiendtligt inbrott. Men om vi derföre ej kunna al hålla eu fiende från att intränga
i vårt land, äro vi dock talrika nog att, om blott vi förvärfvat stridsfärdighet nog
dertill, kunna öfverväldiga honom hvar han visar sig; och de vapen, som häi vid måste
finnas att sätta i hvarje Svensk mans hand, medföra jemförelsevis så ringa kostnad
för sitt anskaffande, att den ej kan anses öfverstiga våra krafter att bestrida.
Då jag sålunda antager folkbeväpningen såsom den rätta tilllörlitliga giund,
hvarpå vårt försvar bör byggas, menar jag likväl icke dermed, såsom många tyckas
göra, att oordnade, oöfvade och oförberedt hopsamlade massor, utan säker och skick¬
lig ledning, skola kunna uthärda en allvarsam strid, och jag kan derföre ej, under¬
känna det oafvisliga behofvet, att alltid hafva en fast och väl utbildad armé-kärna,
deromkring, i farans stund och på de punkter som hotas, den i vapen öfvade öfiiga
manliga befolkningen genast kan samla och ordna sig. Men jag ställer på en sådan
kärna strängt den fordran, att den, för att göra den nytta som dermed afses, måste
hafva erhållit eu emot sin bestämmelse fullt svarande utveckling.
Jag har ånyo framställt dessa förut uttalade åsigter vid detta tillfälle, derföre,
att jag tyckt rätta tidpunkten vara inne, att söka få dem tillämpade just inom den
15
Motioner i Andra Kammaren, N.-o 192.
trakt af landet der jag är boende, och för hvars ena hälft jag innehar det hedrande
uppdraget att här vid Riksdagen vara ombud. Genom Kongl. Maj:ts nådiga Propo¬
sition vid Riksdagens början har nemligen blifvit föreslaget, att det inom Södra Möre
härad nu befintliga båtsmanshåll, som för flottans tjenst icke längre anses behöfligt,
skall förvandlas till eu landtförsvaret tillhörande stamtrupp. Och då denna ifråga¬
satta nya organisation af det lefvande försvaret inom nämnda ort, uti hvars både
ekonomiskt och militäriskt riktiga hufvudsyftning jag fullkomligt instämmer, kan ge¬
nomföras på alldeles fri grund, utan hinder af förut varande förhållanden och med
tillräckliga tillgångar att dertill disponera, synes mig både önskligt och lätt att
göra en början eller ett försök, att der i tillämpningen förena bägge de grundsatser,
om hvilka, såsom förut har nämnts, åsigterua hittills visat sig alltför stridiga, — nem¬
ligen genom att både gifva eu kraftig impuls åt folkbeväpningsidéens utveckling och
på samma gång bilda eu kärntrupp af fullkomligt god och ändamålsenlig beskaffenhet-
Härtill fordras enligt min tanke, i främsta rummet, i afseende å den
föreslagna nya stamtruppens soldater, dels att de må antagas och aflöuas på
ett sådant sätt och med sådana vilkor, att de komma att utgöra ett urval åt derför
krigarekallet mest passande, duglige, kraftige och pålitlige män, som inom hvarje
kommun finnas att erhålla; dels att, angående deras antagande och aflöning, der¬
jemte må stadgas, att ingen må antagas till fullt aflönad stamsoldat, förr än han
under de första beväringsåren, emot något derföre tilldela dt lönebidrag, underkastat
sig att genomgå eu mera fullständig rekrytbildning, och dels att någon del af stam¬
truppen må komma att bestå af ett visst bestämdt antal i beväringsåldern varande
ynglingar, med hvilka aftal träffats att de, emot åtnjutande af någon ringare aflö¬
ning eller andra förmåner, skola undergå flera efter hvarandra följande vapenöfniti-
gar samt förbinda sig att, efter beväringstidens slut, under ett par år qvarstå i
krigsreserven; samt, i afseende å stamkorpsens underbefäl, dels att passande ämnen
dertill vid väl inrättade befälsskolor må kunna erhålla den utbildade skicklighet att
de, när de, efter genomgången undervisningskurs, fördelas inom häradets samtliga
socknar, der, såsom det bör dem åligga, må kunna användas till duglige och nitiske
lärare för den uppväxande manliga ungdomen både i vapnens bruk och andra kroppsliga
ölningar och dels att till reservbefäl må kunna begagnas mera bildade ynglingar,
som, utan att inträda i stamkorpsen, dock befinnas villige och skicklige till att vid
stammens och beväringens sammandragning kunna tjenstgöra såsomjbefäl.
Om, på sätt nu blifvit föreslaget, stamkorpsen såsom befäl tillhörande, till
full duglighet utbildade vapenmästare, komme att finnas att tillgå inom alla delar af
häradet, lider intet tvifvel att desse unge och driftige lärare, särdeles om de ledas
och lifvas af ett för den vigtiga saken fullt intresseradt öfverbefäl samt, såsom är
att hoppas, jemväl erhålla ett kraftigt stöd ifrån kommunernas egna medlemmar,
väl skola lyckas att, äfven om undervisningen deri icke göres obligatorisk, dock
hos gossar och ynglingar före beväringsåldern utveckla en sådan kunskap i vapens
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.
användande, att mycken hvarken öfning eller dermed förenad kostnad sedan kali
blifva behöflig, innan de stridsfärdige unge beväringsmännen i ordnade led kunna
föras emot fienden. Och af sådane, vid goda militärskolor bildade läromästare,
bör äfven den nytta väntas, att de, åtminstone i afseende å några grenar af den
egentliga skolundervisningen, skola kunna lemna en inom kommunerna väl behöflig hjelp.
Ett sådant sätt att antaga och aflöna den nya stamkorpsens soldater, som
ofvan blifvit ifrågasatt, kan likväl icke användas om så väl deras antagande som
aflöning fortfarande skall besörjas af den nu rustnings- eller roteringsskyldige jord-
egaren. Men den förändring, som i sådant afseende skulle erfordras, torde äfven
af många andra vigtiga skäl böra anses vara både behöflig och ändamålsenlig.
Jag bör först anmärka, att i den Kongl. Propositionen med dertill hörande
Statsrådsprotokoll icke har blifvit tydligt uttaladt huru i afseende på de cirka
300 båtsmansnummer, som icke föreslås att användas för den tillämnade stamkorpsens
bildning, för framtiden skulle komma att tillgå antingen båtsmän fortfarande borde
hållas för dessa nummer, eller ock vakans-afgift derför erläggas. Det förra al¬
ternativet hoppas jag väl icke har varit afsigten att använda; men jag måste dock,
för dess möjlighets skull, uttala den åsigten, att det skulle blifva i hög grad betun¬
gande för orten och leda till många förvecklingar derinom, om der på en gång
komme att hållas både eu talrik soldattrupp, som säkerligen blefve dyrare än det
motsvarande der förut varande båtsman shållet, samt derutöfver ett återstående ganska
betydligt antal båtsmän, äfvensom att införandet af ett dylikt dubbelt knektehåll der¬
städes skulle blifva så mycket mer olycksbringande, som derigenom säkerligen komme
att afskäras all möjlighet att inom någon närmare tidpunkt bereda eu väl behöflig
lindring i den svårare tunga, hvarunder orten, genom sitt talrika, till två procent af
häradets hela folkantal uppgående båtsmanshåll och dess många den lösa befolk¬
ningen förökande afkomlingar, för närvarande, ehuru indirekt, genom den stora fattig-
vårdsbörda som deraf föranledes allra värst lider. Och hur nyttigt för både ortens
och hela landets försvar jag än anser inrättandet al eu stamkorps inom Södra Möre
vara, skulle jag dock för min hembygds ekonomiska välfärds skull nödgas bestrida
uppsättandet af en sådan korps, om icke samtidigt det återstående båtsmanshållet
komme att der indragas.
När eu sådan indragning skall verkställas kan sättet derför antingen blifva
det, att det antal rusthållsnummer, som icke anslås till det nya soldathållet, ställes
på vakans, eller ock det, att från samtliga rusthåll så stor del af deras förut ut¬
gjorda rustningsbidrag, som för den nya soldatrustningen erfordras, dertill anslås,
och det derigenom uppkommande öfverskottet ifrån hvarje rusthåll eller hemman
användes för andra, antingen landt- eller sjöförsvarets eller ock Statens allmänna
behof. För min del tror jag, att åt den sednare utvägen bör gifvas ett afgjordt före¬
träde, dels derföre, att den jemnare fördelar vinsten eller förlusten af den skeende
ändringen
17
Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.
ändringen emellan samtlige rustningsskyldige, och dels emedan det endast derigenom
, 5 moJhgt> att brmga någoa reda och enkelhet inom Södra Möres mycket inveck-
lade och hoptrasslade gamla indelningsverk. Detta verk egde redan, sådant som
det orst upprattades, ett mycket tillkrångladt utseende, genom det ytterligare stora
antal af s. k. tillgifter, som för rustningsbesvärets utlemnande måste tagas eller gif-
vas emellan flertalet bland häradets hemman och deribland äfven emellan sådana
som ligga ifrån hvarandra långt aflägsna, och de olägenheter, som, genom otaliga
uqvider med krångliga uträkningar emellan enskilde jordegare, som härigenom för¬
orsakas, hafva än ytterligare förstorats genom de många klyfningar i smärre delar,
som hemmanen under tidernas lopp undergått; och då härtill kommer, att flera rust¬
håll finnas, som, fastän liggande i hvarandras närhet, dock tillhöra olika kompa¬
niers nummer-serier, synes verkligen klokast och lättast vara, att låta samtlige hem¬
man efter enahanda grund och på lika sätt deltaga i den tillämnade omregleringen
af rustningsskyldigheterna inom häradet.
För verkställandet af en dylik operation, som äfven förebygger svårigheten
vid afgörandet om hvilka hemman som skulle uppsätta soldat och hvilka ställas
på vakans, blir det dock nödvändigt, att inom hvar socken för sig fixera rustnings-
bidraget till något visst medelvärde för hvarje rusthåll och deraf sedan anslå en del
till den nya rustningen och en del till användning på annat sätt. Och till en så¬
dan bestämning af ett visst begränsadt bidrag från hvarje rusthåll kan hemtas ett
nytt, vigtigt skäl derifrån, att det sannolikt blir vida dyrare att hålla soldat än det
varit att hålla båtsman, dels derföre, att för den förre vanligen göras större anspråk
på hans duglighet till krigstjenst än för den sednare — och dels emedan soldatens
lönevilkor troligen på annat och strängare sätt skulle utfordras, än som i allmänhet
ända till de sednaste åren har skett för båtsmannen. Och då det måste vara obil¬
ligt om eu tyngre börda än den förut nog svära, som de hittills burit, skulle genom
den nya rustningen läggas på Södra Möre rusthållare, synes derföre eu gräns böra
fastställas, hvarutöfver deras bidrag för framtiden icke skall behöfva gå.
Vid bestämmandet åt denna gräns torde hufvudsakligen afseende böra fästas
vid storleken af den kostnad, som Södra Möre rusthållare hittills måst vidkännas
för båtsmansrustningens utgörande, och det beräknade medelvärdet derföre åtmin¬
stone icke få öfverskridas. Hvarjemte det vore mycket öuskligt om, till undvikande
af framtida obehag och ovisshet, det förenade bidraget ifrån hvarje rusthåll nu, då
en stor förändring i alla fall måste komma att ske, kunde blifva bestämdt, icke så¬
som förut i ett större antal diverse prestationer, utan att utgå, antingen, endast
i penningar, eller i penningar och spanmål.
Sedan dessa bidrag ifrån rusthållen sålunda blifvit fixerade, skulle det äfven
ur ekonomisk synpunkt vara enklast och rättast, om de alla kommo att uppbäras
af korpsbefälet och genom dess försorg utdelades till soldaternas aflönande och — bli
Bih. till Riksd. Prot. 1870. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Eäft. 3
18 Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.
så mycket enklare ordnadt om äfven soldatlönerna bestämdes att utgå på lika sätt
i penningar, eller i penningar och spanmål. Men om det anses nödvändigt eller
önskligt att i det hänseendet bibehålla det gamla indelningsverkets grund, kunde,
utan rubbning af den fastställda planen i öfrigt, föreskrifvas, att bidragen ifrån vissa
hemman skulle indelas att till viss soldat utgå.
Slutligen måste den ytterst vigtiga anmärkningen göras, att det väl icke kan
vara med ingångna aftal eller häfdvunna rättigheter öfverensstämmande, om stats¬
makterna bestämma om en så vigtig förändring i åliggande skyldigheter, som den i
afseende på rusthållet inom Södra Möre nu ifrågasatta, utan att dervarande rusthål¬
lare, hvilkas rätt och fördel så nära deraf beröres, lemnas tillfälle att yttra sig, om
de äro villige, att på de vilkor, som derföre blifvit föreslagna, till soldathåll låta för¬
vandla det nu inom häradet befintliga båtsmanshållet.
Med stöd af hvad jag nu anfört får jag vördsamligen hemställa, att Riksda¬
gen för sin del, såsom vilkor för det nu inom Södra Möre härad befintliga båtsmans-
hållets förvandling, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, till soldathåll, måtte bestämma:
a) att samtlige rotar eller rusthåll inom hvarje socken af
Södra Möre härad skola vara skyldige att, i stället för den
rustning eller rotering af båtsmän, som de nu genom olika
slags prestationer måste utgöra, hädanefter för det af Kongl.
Maj:t föreslagna soldathållets besörjande betala en årlig af¬
gift, som en gång för alla bör bestämmas, antingen endast
i penningar, eller i penningar och spanmål;
b) att denna afgifts storlek skall för hvarje, rusthåll
eller rote så bestämmas, att den icke öfverstiger medelvär¬
det af den kostnad, hvartill underhållet af en båtsman, en¬
ligt de uppgifter, som derom blifvit insamlade af den för
beredande af lindring i båtsmanshållet af Kongl. Maj:t till¬
satta komité, skäligen kan beräknas att hittills hafva upp¬
gått ; men med afdrag dock från detta medelvärde för be¬
loppet af de beklädnadsbidrag från rusthåll och rotar, som
deri hafva ingått;
c) att denna afgift från så väl stamrote som tillskotts-
gifvande hemman skall utgå i förhållande till den andel,
hvarmed hvardera hittills i båtsmannens underhåll deltagit;
d) att samtliga ofvannämnda afgifter antingen skola
debiterasoch uppbäras i sammanhang med den öfriga kro
nouppbörden, eller ock omedelbart redovisas och aflemnas
till vederbörande korpsbefäl;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.
19
e) att, med användandet af dessa ifrån i båtsmans-
hållet deltagande hemman ingående afgifter, genom korps¬
befälets försorg skall antagas och aflönas ett så stort antal
soldater inom hvarje socken att det motsvarar cirka % af
det antal båtsmän, som hittills inom socknen underhållits;
f) att soldatens aflöning företrädesvis bör bestämmas att
utgöras, antingen endast i penningar, eller i penningar
och spanmål, med skyldighet för honom att, på sätt förut
i allmänhet för båtsmännen varit vanligt, sjelf skaffa sig
bostad. Och må äfven, om så mera fördelaktigt anses,
hvarje soldat kunna aflönas genom afgifterna från dertill
särskild! indelade hemman eller hemmansdelar samt, om nöd¬
vändigt erfordras att soldaten skall förses med boningshus
och kåltäppa, särskildt aftal derom träffas socknevis, vid
båtsmanshållets förvandling till soldathåll;
g) att det öfverskott, som vid soldathållets uppsättning
uppstår, må användas antingen till vidare utveckling och
ordnande af de lefvande försvarskrafterna inom orten, eller
för andra landtförsvarets behof, eller ock till sjöförsvaret
öfverlemnas;
h) att rättighet skall lemnas och tillfälle beredas för
rust- och rotehållarne i Södra Möre att yttra sig, huruvida
de för sin del vilja ingå på nu föreslagna vilkor för båts¬
manshållets förvandling till soldathåll, samt att, om de vägra
samtycka härtill, frågan om sådan förvandling då ånyo bör
hänskjutas till Riksdagens pröfning;
i) att, i händelse framdeles någon allmännare lindring i
rustnings- och roteringsbördan af Konungen och Riksda¬
gen gemensamt medgifves, densamma då, i lika förhållande
som för öfriga rusthåll eller rotar då bestämmes, må få åt¬
njutas af de rustnings- eller roteringsskyldige inom Södra
Möre.
Och hemställer jag tillika, att Riksdagen vid aflåtande af sin underdå¬
niga skrifvelse i ämnet, jemte framställandet af nu anförda vilkor, ville uttala
följande önskningar i afseende å den blifvande nya försvarsorganisationen inom
Södra Möre.
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.
a) att af det antal soldater, hvaraf den tillämnade jä-
garkorpsen skall bildas, högst två tredjedelar må antagas
$,r längre tjenstgöringstid samt erhålla den fullständiga krigs-
bildning, som för en verklig stamsoldat måste anses erfor¬
derlig, men fyllnaden i det beräknade antalet beredas der¬
igenom, att aftal träffas med i beväringsåldern varande yng¬
lingar, att de emot någon årlig aflöning frivilligt under¬
kasta sig dels en fullständigare rekrytbildning, dels fort¬
satta öfningar under beväringsåren, och dels att, efter be-
väringstidens slut, under ett par år qvarstadna i krigs-
reserven;
b) att det blifvande öfver- och underbefälet vid den
korps, som skall uppsättas, i förhållande till der befintliga
soldatantal må fördelas inom häradets samtliga socknar
samt så väl inöfvas och inläras vid dertill inrättade befäls-
skolor, att de icke allenast kunna användas såsom fullt
duglige nitiske lärare för den uppväxande manliga ungdo¬
men, både i vapnens bruk och i andra kroppsliga öfningar,
utan ock blifva skicklige nog att kunna biträda åtminstone
inom några grenar af den egentliga skolundervisningen inom
kommunerna;
c) att en del af de disponibla tillgångarne må använ
das till aflöning åt ett reservbefäl af mera bildade ynglin¬
gar, som, ehuru ej tillhörande stamhären, utan qvarstående
i andra yrken, dock förvärfvat skicklighet nog att vid stam¬
mens och beväringens sammandragning kunna tjenstgöra så¬
som underbefäl.
Stockholm i Januari 1870.
Carl Axel Mannerskantz.