2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.
N:o 177.
Af Herr J. EllglailCler: Om förbud för landthandlare att idka han¬
del med vissa varor.
Uti 1846 års författning om näringsfriheten begränsades landthandlares
rörelse till vissa artiklar, med hvilka det medgafs dem att drifva handel Genom
dessa bestämmelser var landthandeln utsträckt så mycket som behöfdes alldenstund
de till försäljning lofgifna varorna tillfredsställde allmogens behof, och. ehuiu på
flera ställen missbruk utöfvades, voro följderna deraf visserligen för omkringliggande
ort skadliga, men de verkade icke i så stor skala som nu, då alla sorters varor få
finnas hos hvarje landthandlare. Detta är visst beqvämt, isynnerhet for dem som halva
tillgång på penningar, men för allmogen i allmänhet är landthandeln i sitt nuva¬
rande skick en ibland de orsaker, som bidragit och bidraga till allmogens förstörande
i både moraliskt och ekonomiskt afseende. Icke nog med den mängd utländska grann¬
låter som locka den lättsinnige att derpå bortkasta penningar, der finnas äfven andra
varor, som äro ännu begärligare, såsom vin och utländska spirituösa, så a t de .fleste
landthandlare lägga sig lika mycket på krog- som handelsrörelsen, hvilket gor att
många i mindre nyktert tillstånd handla saker eller uppgöra aftal, som de eljest icke
skulle göra. Mångfaldiga exempel gifvas ock, att väl bergade bönder som räkat u
för dylika äfventyrares lockelser, lemnat sitt namn som borgen för dem och blifvit
helt och hållet ruinerade, så att fattigvården slutligen måst draga försorg om de a -
sigkomnes hustrur och barn. ..
Icke nog med den enskilde individens förderf, får sålunda äfven det allmänna
sota för dylika bedragares gerningar, och då nu härtill kommer, att kommunerna icke
eo-a någon rätt att kunna hindra eller inskränka handlarnes antal, utan de alltmer
föröka sig, och i samma mån flere och flere af allmogen bringas , på. obestånd, synes
tiden vara inne att på lagstiftningsväg söka åstadkomma någon förbättring häruti..
Jao- får derföre vördsammast föreslå, att landthandlare måtte, inom bestäm
tid förbjudas att idka handel med andra varor än dem som i 1846 års författning
dem tillåtas, samt att derjemte dem måtte särskiidt förbjudas, vid äfventyr af han-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178. ;j
delsrättighetens förlust, icke blott att befatta sig med handel af spritvaror, vin, Öl
och porter, utan äfven att vid handelns idkande utan betalning utdela dylika varor.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 28 Januari 1870.
J. d/: aon, Englander,
från Konga härad i Kronobergs län.
N:o 178.
Af Herr P. PetCFSSOll från Kronobergs län: Om nedsättning i nu
stadgadt postporto och relcommendationsafgift för bref.
Under flera föregående riksdagar hafva motioner blifvit väckta om nedsättande
af postporto, utan att vinna Riksdagens bifall. Likväl vågar jag förnya detta yr¬
kande, under den säkra förhoppningen att, derest en jemnare, med vårt myntsystem
mera öfverensstämmande afgift bestämdes, ej allenast en lättnad vid räkenskapernas
uppgörande vunnes, utan jemväl de korresponderandes antal säkerligen komme att ökas,
hvaraf en större inkomst till Postverket skulle beredas; och får jag, med åberopande
af de ytterligare skäl för min åsigt, som finnas anförda i motionerna N:is 38 och
200, afgifna inom Andra Kammaren under sistförflutna riksdag och intagna i Bihan-
get till Riksdagens protokoll, 1 samlingen 2 afdelningen för 1869, vördsammast
föreslå:
l:o) att afgiften för hvarje portosats orekommenderade bref bestäm¬
mes till (10) tio öre riksmynt och
2:o) att för sluten rekommendation af bref stadgas en afgift af (20)
tjugo öre samma mynt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1870.
P. Petersson,
från Kronobergs län.