Motioner i Andra Kammaren, N:o 172. 21
c) att till anskaffande af erforderliga läroapparater för omförmälda un¬
dervisningsanstalt ett anslag af 3,000 R:dr må för en gång beviljas.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1870.
M. Ahlg ren.
N:o 172.
Af Herr P. Palnuder; Om erhållande af rånte garanti å den an¬
läggningskostnad, som beräknats för en jernväg mellan
Wexiö och Carlskrona.
Af Bilagan N:o 3 a) till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riks¬
dagen angående Statsverkets tillstånd och behof finner man, att dåvarande
chefen för Fortifikationen ansåg, att Carlskrona örlogsstation ej kunde undgå
att. vara ett ständigt föremål för oro och bekymmer, till dess den blefve an-
tmgen satt i försvarbart skick eller ock utrymd.” Enligt min uppfattning,
sä val al äsigterna inom Representationen, som ock af landets nuvarande
bnansiela förhållanden, är det icke att förvänta, att de från 4 til] 7 millio¬
ner, som det uppgifves att Carlskronas nöjaktiga befästande skulle kosta
komma att under den närmare framtiden för detta ändamål anslås. Detta
ofverensstämmer jemväl med mina åsigter om hvad som är lämpligt, enär
jag anser, att för det närvarande och tills vidare de belopp, som landet
möjligen skulle kunna för dessa fästningsbyggnader afse, om de i stället på
ett ändamålsenligt sätt användas, dels i och för kommunikationernas lät¬
tande genom jernvägar, dels för ungdomens uppfostran till nyttiga samhälls¬
medlemmar, jemväl för landets försvarskraft äro bättre använda, än om de
afsägos för befästandet af inloppen till Carlskrona, synnerligen då för när¬
varande, med afseende å sjöfästningars beskaffenhet, äsigterna bland de sak¬
kunnige ingalunda torde vara eniga eller stadgade.
22
'Motioner i Andra Kammaren, S:o 172,
Men ehuru jag alltså icke för min del för närvarande skulle bevilja,
något ytterligare anslag till Carlskronas belastande, så anser jag dock icke
att något rimligt skäl finnes för dess utrymmande, eller för den uppfattnin¬
gen, att det ofullständigt belastade Carlskrona skulle vara ett ständigt före¬
mål' för oro och bekymmer. Detta likväl under förutsättning att hädanefter
icke några andra förråder af proviant, beklädnad, ammunition, materialier,
med mera dylikt der förvaras, än som erfordras för de under fredstid der¬
städes förefallande reparationer och mindre nybyggnader, för öfningar med
den derstädes stationerade exercismaterielen, samt i vissa nödvändiga delar
för de i dervarande dockor och fartygsbassiner upplagda krigsfartygs utru¬
stande, så snart moln på vår politiska himmel göra ett sådant fredsbrott
mot oss tänkbart, vid hvilket vi skulle vara utan starka bundsför-
vandter.
Tv den direkta förlusten, som landet skulle gorå genom att spränga
och förstöra Carlskronas värderika dockor och bassiner, mekaniska och an¬
dra verkstäder, mastkranar, magasiner, inventariehus, broar, kajer, sjukhus,
ångbageri, kaserner, kruthus, gjuterier, fartygsbäddar, byggnadsskjul, m, m.
torde blifva ungefär densamma, vare sig ödeläggelse^! sker nu eller
först när fienden hotar, förutsatt likväl, att nationen är förberedd på att en
dylik sorglig nödvändighet kan inträffa. Da nu dertill kommer, att, i fall
Carlskrona öfvergåfves, man i dess ställe måste annorstädes bygga ett nytt
sjökrigsetablissement, hvilken om än i vissa delar tilltaget i mindre skala än
det nuvarande i Carlskrona, likväl under mansåldrar årligen komme att på¬
kalla betydliga anslag, så torde det vara tydligt, att, om än den möjligheten
är tänkbar, att en framtid kan medföra Carlskronas utrymmande, denna tid¬
punkts annalkande dock ännu ej af några tecken bådats.
Men lika visst som det är, att Carlskronas etablissement icke bör
utan yttersta nödvändighet öfvergifvas, äfven om vi åt en kommande tid
måste lemna bestyret med dess fullständiga befästande, lika säkert är det
äfven, att Statens intresse fordrar, att detta etablissement genom jernväg
förbindes med landets ötriga jernbansnät. Vore Carlskrona starkt befästadt,
och alltså kunde komma att belägras, så skulle riktigheten af detta mitt på¬
stående troligen af hvar och en obetingadt erkännas. Men att dels jemväl och
måhända i ännu högre grad det är i Statens intresse att med jernväg förbinda det
öbefästade eller ofullständigt befåstade Carlskrona med det öfriga landet, det tror
jag att man vid ett lugnt eftersinnande skall finna, fy på möjligheten af att,
medan Östersjöns vikar och stränder ännu äro isbundna, kunna från det inre af
Sverige tillsända våra i Carlskrona rustande krigsfartyg hvad de behöfva,
och som på den öbefästade platsen ej bör finnas, af proviant, ammunition,
inventarier, utredning m. in. beror, huruvida dessa fartyg skola kunna före en
af isen längre innestängd fiendtlig flotta, intaga de ställningar vid vår kust,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 173.
23
på hvilkas försvar mot en sjöledes framträngande fiende så mycken vigt lig¬
ger, och hvilket försvar af vår tids fortgående uppfinningar i sjömineväsen-
det så betydligt underlättats. Åtskilliga andra vigtiga skäl skulle kunna an¬
föras såsom bevis för denna jern vägs stora vigt för det allmänna, men jag
är förvissad, att redan dessa nu anförda sanningar, om de fördomsfritt be¬
grundas, äro tillräckliga för att ådagalägga att, med undantag af den felan¬
de delen åt nordvestra stambanan, det icke numera i Sverige finnes någon
föreslagen jernväg, af hvars byggande hela landet, eller Staten har större in¬
tresse än den, synnerligen fullständigt undersökta jernväg, som med det öf-
riga landet skulle förbinda Carlskrona örlogsetablissement.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag mig böra föreslå,
att Riksdagen till påbörjande af arbetena för en smalspårig stam¬
bana från Wexiö öfver Emmaboda till Carlskrona, i öfverensstäm¬
melse med uppgjorda och till Kongl. Maj:t och dess komiterade m-
gifna förslager och ritningar, anslår så stort belopp, som rikets till¬
gångar kunna medgifva, efter det att nödiga medel för nordvestra
stambanans fullbordande blifvit afsedda.
Om emellertid Riksdagen, oaktadt synnerligen stora skäl, som tala för
att denna nu föreslagna jernväg bör byggas såsom stambana, eller, med an¬
dra ord, på Statens bekostnad, likväl icke skulle vilja besluta detta, så torde
dock finnas en möjlighet att denna jernväg, enär den för hela det hittills
med afseende på kommunikationer så styfmoderligt behandlade sydöstra Sve¬
riges och Olands materiela utveckling och välfärd är af den aldra största
vigt, kan komma till utförande genom enskilda ansträngningar. För att detta
skall kunna ske, är det dock oundgängligen nödvändigt, att Staten, hvilken i
egenskap af egare till Carlskrona örlogsetablissement af företaget i hvarje
fall har det största gagnet, och alltså deruti bör vara mest intresserad, för
tolf år garanterar ränta å fem procent å det beräknade anläggningskapitalet,
eller 8,500,000 R:dr Runt. En sådan räntegaranti skulle icke för Staten
komma att medföra någon utgift förr än under loppet af år 1875, emedan,
om den ifrågasatta räntegarantien af nuvarande Riksdag beviljas, jernvägen
likväl icke kan för trafiken upplåtas förr än år 1874, och som det först un¬
der det derpå följande året skall visa sig om och i hvad mån trafikinkom-
eten påkallar något tillskott för räntans betäckande, så kan en statsutgift då
först ifrågakomma.
För den händelse, att hvad jag ofvan föreslagit med afseende på
Carlskrona—Wexiö-jernvägens byggande såsom smalspårig stambana på Sta¬
tens bekostnad, mot förmodan och oaktadt de riksvigtiga skäl $om derför
tala, icke vinner Riksdagens bifall, så får jag föreslå,
24
Motioner i Andra Kammaren. N:o 172.
att Riksdagen i och för anläggandet enligt af Kong! Maj:t fast¬
ställd plan af den föreslagna jernvägen mellan Wexiö och Carls-
krona, öfver Emmaboda, garanterar ränta å fem procent å det be¬
räknade anläggningskapitalet, 8,500,000 R:dr R:mt, under de vil¬
kor för öfrig!, hvilka till Statens säkerhet kunna böra uppställas.
Om remiss till Ståts-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1870.
F. Ad.-son Palander.
mo m,
Af Herr Hallin, 0. E. L.i Om beviljande af anslag för en jern-
vägs byggande mellan Kalmar och Emmeboda öfver Nybro.
Då den tolf mil breda östra delen af Småland, mellan södra stamba¬
nan och Calmar sund, i saknad af nutidens lättare kommunikationsanstalter,
ej utan ytterst höga transportkostnader på backiga vägar kan finna afsätt-
ningsorter för sina hufvudsakligen tunga produkter; då dess industriela in¬
rättningar genom dyra transporter, som höja priset så väl på deras förnöden¬
heter och råvaror som på deras industrialster, numera ej kunna täfla med dy¬
lika anläggningar på andra med lätta transportmedel gynnade orter, utan an¬
tingen redan gått eller småningom måste gå sin undergång till möte; då
odlingen i dessa, af en idog och arbetsam befolkning bebodda trakter ej, i brist
på transportmedel, kan gå framåt på sätt önskligt vore; då dessa vanlottade
bygder likväl lika med andra delar af riket fått och få bära tungan för an¬
läggningen af alla de kommunikationsanstalter i andra provinser, hvaraf
dessa skördat en fördel, hvilken östra Småland icke afundas, men hvilka
för denna landsdels innevånare genom stockning i och afledning af handel
och rörelse visat sig i väsendtlig mån menliga, — så är det lätt förklarligt,
att inom dessa bygder en liflig längtan uppstått efter de fördelar, som jern-
vägar medföra. Det vill måhända synas, som skulle en befolkning, hvilken i