Motioner i Andra Kammaren, N:o 139.
9
TV :< > 130.
Af Herr Sven Nilsson i Eftertid: Om förändrade föreskrifter
rörande klockares aflönande.
Genom 6 § af Kongl. Förordningen af den 8 Februari 1681 är
stadgadt »klockares rättighet skall vara att bekomma af hvarje bonde år¬
ligen till lön och underhåll, råg en kappe, korn en kappe, hafre eu
kappe, sedan när vigning sker 2 öre, för barndop 1 öre, för kyrkotag¬
ning efter barn 2 öre, efter ett lik 2 öre: allt silfvermynt»; hvarjemte
särskilda konventioner för åtskilliga delar af landet på sistlidet och det
nästföregående århundradet blifvit upprättade och fastställda, för sättet
af klockarelönernas utgörande, olika för de särskilda orterna i riket.
På den tiden, då klockarnes lönevilkor enligt ofvanberörda stad-
ganden bestämdes, voro dessa för försainlingarne utaf ganska stor be¬
tydenhet, enär de hade ett slags uppdrag som skolmästare, hvilka vore
ålagda att för ungdomen sköta undervisningen icke allenast uti läsning,
skrifning och räkning, utan äfven i sång, dä de i någon mån hade mot¬
svarande göromål för sin lön, men detta har lyckligtvis upphört genom
1842 års folkskolestadga, och hvad som nu återstår af klockarnes skyl¬
digheter kan lätteligen öfverflyttas på personer inom samhället, som ej
hafva så stora anspråk, och således en inbesparing i lönen göras, som
kunde användas för nyttigare ändamål.
Bland flera andra skäl, som tala för att ofvan påpekade författnin¬
gar, hvilka i intet fall motsvara tidens fordringar att alla skola efter
sina inkomster lika beskattas, tarfva en väsendtlig förändring, är äfven
det lindrigast sagdt orimliga sättet för klockarnes aflöning, som måste
leda till oerhörda orättvisor för löngifvarne i de orter, isynnerhet der
Dill. till Riksd. Prof. 1870. 1 Samt. 2 Afd. 2 Rand. 12 Häft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 139.
styckning af jordegendomarne till mindre hemmantal i någon större skala
eo-er ruin, och der ingen konvention åstadkommits, hvilket kan leda till
det resultat att för Viooo:dels mantal kan komma att till klockaren ut¬
gifva.^ lika stor lön som för 10 hela hemman o. s. v.
Åter på åtskilliga andra orter, der konventioner kommit till stånd,
uppstå å många ställen lika stora orättvisor, som leda derhän att vissa
hemman, ja till och med hela kommuner äro nästan helt och hållet
befriade från utgörande af lön till klockaren, och såmedelst jemväl bör
tagas i betraktande. Detta orimliga förhållande uppkom genom Kongl.
B refvel den 17 September 1856, hvarigenom för vissa församlingar
återvunnits den, till åtskilliga städer i landskapen Skåne, Halland och
Blekinge, fordom utgående såkallade kloekare-helgonskyld, för att för
församlingarnes egna behof användas, derigenom att inom ett pasto¬
rat, som består af flera församlingar, hvilka utgjort helgonskyld, till¬
förene så tillgått, att, helgonskyldsgifvarne i den ena församlingen till
hela, eller till större eller mindre del lemnat den derifrån utgående
helgonskylden till en stadsskola, men deremot i den andra församlingen
helgonskyld^ utgjorts som lön till hela pastoratets gemensamma kloc¬
kare, och till följd deraf inträffat, att, sedan helgonskylden från stads-
skolorna återvunnits, denna förmån tillkommit endast den församling,
hvarifrån den utgått, och för dess egna behof användes, hvaremot den
andra församlingen ännu ensamt får aflöna dess gemensamma klockare,
— eller till större eller mindre del. För öfrigt är klockaresysslan nu¬
mera af ganska ringa betydenhet och blifver det säkerligen ännu mera,
isynnerhet om, såsom sistlidet års Riksdag genom underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t föreslagit, såväl klockare- som organist- och skol-
lärarebefattningarne må få förenas, så att man med skål kunde ifråga¬
sätta klockarnes fullkomliga afskaffande. Men då jag ej tror mig vinna
Riksdagens bifall till något sådant förslag, och för mig synes, som att
församlingarnes klockare äfven äro dess gemensamma tjenare, och såsom
sådana betraktade äfven böra aflönas gemensamt af hela församlingen;
och med fästadt afseende till de å olika orter med tjensten förknippade
olika göromålen bör det äfven lemnas församlingarne fritt att sjelfva
bestämma aflöningsbeloppet, vill jag inskränka mig till att på nu an¬
förda skäl för Riksdagen föreslå,
att Riksdagen för sin del ville hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att, med upphäfvande af 6 §
i Kongl. Förordningen den 8 Februari 1681 och der¬
med sammanhängande under olika tider och för olika
orter gällande lagbud och bestämmelser, stadga:
Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.
11
a) att de nu till församlingarnes klockare utgående
löneförmåner, med undantag af boställen, måtte få
återgå till löningsgifvarne; och
b) att församlingarne sjelfva må ega rätt att,
på sätt lagen om kyrkostämma stadgar, bestämma
lönen till de klockare, som hädanefter antagas, och
efter fyrktal af kommunerna utgå.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1870.
Sven JSfilsson
i Efveröd.
!>:<> 140.
Af Herr Friherre G. Tamm: Om underdånig framställning till
Kongl. Maj:t med anhållan om utredning, huruvida Up-
sala och Stockholms län lämpligen må kunna förenas till
ett landshöfdingedöme och Södertörn öfverflyttas till Ny¬
köpings' län.
Sednare tidens förbättrade kommunikationer, ångbåts- och jern-
vägsförbindelser samt eu tätare postbefordran hafva jemte andra förde¬
lar äfven beredt åt vissa orter en lättare beröring med länens residens¬
städer på samma gäng som respektive landshöfdingar kommit i tillfälle
att beqvämare än förr företaga resor inom sina län. Detta förhållande
inger den tanken, om icke eu förändrad länsindelning skulle vara
lämplig och ledande till besparing, der sådant låter sig göra utan att
afståndet till länsresidenset blir alltför stort, samt en sådan proportion
af folkmängden iakttages, att en landshöfdings göromål ej öfver höfvan
ökas. G öromålen för öfrige tjensteman inom Länsstyrelsen torde ej be-