Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
1
N:o 1.
Af Herr E. Leijers Om anvisande af anslag, dels till fullbordande
af den utanför Wisby hamn befintliga vågbrytaren, och dels
till uppmuddring af sjelf va hamnbassinen derstädes.
♦
Gotland är visserligen Sveriges minsta landskap, men i afseende på
politisk vigt och betydelse torde det kunna anses intaga en mycket hög plats.
Derom vittnar dess historia, ej blott från dess magts- och välmagts-dagar,
utan äfven från det sed naste kriget i Östersjön.
Hade Wisby kunnat bibehålla eller återvinna sin storhet såsom han¬
delsstad, skulle Gotland äfven i statsekonomiskt hänseende hafva intagit ett fram¬
stående rum.
Ehuru ingen utsigt finnes för återkomsten af ett dylikt ärorikt tide¬
hvarf för den fordna hansestaden, torde dock dess politiska och handels¬
historia i förening med Gotlands naturhistoria, om jag så får säga, d. v. s.
dess läge, klimat, bördighet m. m. berättiga till förhoppning, att denna herr¬
liga ö en gång skall kunna genom en klok och ändamålsenlig förvaltning
utveckla sina rika tillgångar och ernå sådan betydenhet, att det i alla afse-
enden värdigt fyller sin plats bland Svenska landskap.
Det synes vara en gifven naturlag, att, då ett samhälle faller, fallet
blir så mycket djupare, ju högre det stått och att i samma mån längre tid
behöfs, innan det börjar repa sig. Så har ock förhållandet varit med Wisby.
Det stod högt, föll djupt och århundraden hafva åtgått, innan det börjat repa
sig, men, ehuru tidsförhållandena förbjuda, att någon enskild stad numera kan
uppstiga till en sådan rang som Wisby fordom egde, förefinnas dock tecken
som bebåda en ljusare framtid, och att statsmagterna äfven ansett tiden vara
inne för dess lyftande ur ett sekellångt lägervall visar den omvårdnad och
det tillmötesgående från deras sida, hvarmed Gotland på sednare tiden
hugnats.
År denna uppfattning rigtig, torde så väl rättvisa som klokhet bjuda,
att de fortgå på denna bana — så att en gång nedlagda kostnader ej gå
förlorade — och det är derföre jag nu förhoppningsfullt vågar vända mig
till Riksdagen med framställning om anslag för fullföljande af hamnanlägg¬
ningen vid Wisby, hvilken för närvarande, långt ifrån att fylla sitt ända-
Bih. till Riksd. Prof. 1870. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 1 Käft. 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
mål, tvärtom i sitt nuvarande skick hotar att förstöra äfven inloppet till flen
inre hamnen, d. v. s. stadens förnämsta näringskälla.
Wisby hamns iståndsätta!^ är ett oeftergiflig! vilkor för stadens fram¬
åtskridande, ja kanske för dess ”vara eller icke vara”, och då Wisby är öns
enda stad och sätet för dess förvaltning, undervisnings-, sjukvårds- in. fl.
inrättningar — alla med dyrbara byggnader — är denna fråga af genom¬
gripande vigt för hela ön, ja för hela riket, och till och med för alla på
Östersjön seglande nationer, om der blir anlagd en fullt säker allmän hamn,
som dessutom blefve lätt att angöra och som nästan alltid är fullt isfri.
£}enom nuvarande vågbrytarens sammanbindning med land skulle, så¬
som Kongl. Tåg- och Yattenbyggnads-styrelsen i underdånigt utlåtande den 3
Februari 1868 yttrat, ”en för sjögång och strömsättning skyddad bassin åväga¬
bringas utanför Wisby stads last- och lossningshamn, en gagnelig nödhamn,
sålunda bildas, och på grund häraf, det allmänna mera än den enskilda kom¬
munen komma att vinna på ifrågavarande anläggnings utförande,
Nyttan och nödvändigheten af eu sådan sammanbindning för att före¬
komma yttre hamnens - totala uppgrundning och inloppet till den inre ham¬
nens fullständiga tillstoppande och för att borttaga den genom vågbrytaren
vid vissa vindar uppkommande och för hamnens angörande nu så ytterst
farliga strömsättning äro - påtagliga, Statens fördel af öns höjande i förmåga
att tillgodogöra sina tillgångar, hvarföre Wisby hamn är conditio sine qva
non, och af tillvaratagande af redan derpå nedlagda kostnader tala för denna
hamnbyggnads fortsättande — och dertill kommer den förbindelse, som Staten
på sätt och vis kan anses hafva iklädt sig, då den vid sista anslagets bevil¬
jande, Riksdagen 1850—1851, bestämdt skiljande på yttre och inre hamnen,
beviljade hela den för yttre ^hamnen då af Kongl. Maj:t föreslagna summa,
84,625 R:dr Banko, med åliggande för staden att sjelf draga omkostnaderna
för den inre, och detta med ett af Kongl. Maj:t särskild! gjordt förbehåll, att
framdeles få begära redan då beräknade, men först sednare behöfliga 110,000
R:dr Banko, Indika sedan aldrig utgått, hvaremot staden erhållit ett lån på
150,000 R:dr Runt och med detta inberäknadt hittills påkostat yttre ham¬
nen af egna medel 310,000 R:dr R:mt utöfver af Staten anslagne 244,087
R:dr 50 öre.
För öfrig! kunna åberopas de flera skäl, som förefinnas i Lektor Berg¬
mans motion i frågan vid 1868 års riksdag, till hvilken äfven i afseende på
frågans historik hänvisas.
Då således Gotland icke blott eger historiska minnen om forntida magt
och rikedom att bevara utan äfven för nutid och framtid måste genom sitt
läge vara för sin innehafvare af stor politisk betydelse och vigt;
då dess besittning numera kanske till och med kan anses såsom ett
vilkor för Sveriges försvar och för hela Nordens frihet;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
3
då en genom egen rikedom och utveckling fri och sjelfständig provins
måste vara bättre än en i lägervall;
då för Gotlands utveckling och dess resursers tillgodogörande dess enda
stads bibehållande och lyftande torde kunna anses oundgängligt;
då allmän omvårdnad, nya kommunikationers inrättande, m. m., som på
sednare tider kommit Gotland till del, ej härföre kunna vara tillräckliga så
länge sjelfva anknytningspunkten för samfärdseln med fastlandet — eller
Wisby hamn — ej är försatt i oklanderligt skick;
då Staten redan nedlagt betydliga summor på denna hamns iordnings-
ställande och dessa, så väl som de ännu större af Wisby stad derpå använda,
eljest handlöst bortkastade, med en jemförelsevis ringa ytterligare kostnad ej
blott kunna göras fruktbärande, utan ledande till det åsyftade målets fulla
uppnående;
då Wisby samhälle städse villigt, efter bästa förmåga och med veder-
börandes ofta uttalade beröm, fullgjort sina åtaganden och mycket derutöfver,
men nu på detta sitt vigtigaste mål uttömt alla sina tillgångar och högt
uppdrifvit sin kommunalskatt; och
då sluteligen sjelfva hamnen, såsom sådan, är vigtig ej blott för Wisby
stad utan äfven för det öfriga Sverige och alla som segla på Östersjön, tillå¬
ter jag mig föreslå,
att Riksdagen måtte i enlighet med det förslag, som Chefen för
Kongl. Väg- och Vättenbyggnadsstyrelsen, Öfverste Modig, jemte
Herrar Leijonancker, Remmer och Grafström uti sitt vid samman¬
träde i Wisby den 28, 29, 30 Juni och 1 Juli 1868 förda proto¬
koll framställt, anslå en summa af 130,000 R:dr R:mt — antingen
på en gång eller fördelad på liera år — för den utanför Wisby
hamn befintliga vågbrytarens fullbordande genom sammanbindning
med land;
och då ofvanberörda uppgrundning uteslutande orsakats af vågbrytaren, i
hvars konstruktion och placering Wisby samhälle ej haft någon del, och så¬
ledes ej ens kunnat anses vållande, äfven om mensklig beräkning kunna
förutse verkan häraf,
vågar jag ytterligare föreslå,
att Riksdagen ville anslå den i nyss åberopade protokoll beräk¬
nade summa af 32,000 R:dr R:mt för uppmuddring af bassinen
efter vågbrytarens sammanbindning med land.
Om remiss till Stats-TJtskottet anhålles och förbehåller jag mig att få
dit aflemna vidare behöfliga upplysningar och handlingar.
Stockholm den 20 Januari 1870.
Ernst Leijer.