8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 6 Utlåtande N:o 43.
På dessa grunder får Utskottet föreslå, att Riksdagen ville i under¬
dånig skrifvelse till Kong]. Maj:t hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes förordna:
att den tid, hvarinom de ekonomiska besigtningar,
som enligt gällande författningar å ecklesiastika, militära
och civila boställen böra förrättas, sättes lika för alla bo¬
ställen, och bestämmes så rymlig, som med omsorgen om
boställenas ordentliga häfd och vidmagthållande möjligen
är förenligt, äfvensom att dessa besigtningar inom hvarje
slag af boställen ordnas efter en bestämd följd i förhål¬
lande till boställenas belägenhet, så att resorna kräfva
minsta möjliga väglängd och tidspillan, samt med iakt¬
tagande jemväl deraf att inträffande laga syn må, i fråga
om bestämmande af tiden för nästföljande ekonomiska
besigtning, lika med sådan besigtning anses;
och att i afseende å soldattorp och dermed jemförliga
lägenheter, å hvilka för närvarande besigtningar hvart tredje
år skola förrättas, de angående syner å båtsmanstorp stad¬
gade, här ofvan upptagna föreskrifter skola vara gällande.
På Utskottets vägnar:
F. G. ISBERG.
N:o 43.
Auk. (il! Riksd. Kansli d. 19 April 1869, kl. Ii f. in.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 6 Utlåtande N:o 10,
angående Herr J. Jonassons från Calmar län motion
N:o 51, om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om Kongl. Majrts medverkan för åstadkommande
af en allmän afvägning och en evig fred. '
Med anledning af den bekymmersamma ekonomiska ställning, hvari
fäderneslandet under de sednare åren råkat, samt det trängande behofvet att
göra besparingar på alla håll, der de utan men för det allmänna kunna låta
sig verkställas, har motionären kommit att rikta sin uppmärksamhet på de
oerhörda siffror, hvartill, enligt hvad statistiken utvisade, inom vårt och an¬
dra länder de till krigsrustningar samt underhåll af arméer och flottor utgå¬
ende
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 6 Utlåtande N:o 43.
9
ende medel årligen bestiga sig, såsom de der i främsta rummet kunde göras
till föremål för nedsättningar och besparing. Och i betraktande ej mindre
af det i ekonomiskt hänseende förkastliga i sådana improduktiva utgifter,
helst i ett land, hvilken såsom vårt, för tillgodogörandet af sina rika, nu
merendels obegagnade naturtillgångar så väl behöfde använda allt tillgäng¬
ligt kapital, än isynnerhet af det förnuftsstridiga i sjelfva kriget, denna"lem¬
ning från barbariets tider, som alla folk och alla regeringar synas böra vara
lika angelägne att utplåna, föreslår motionären, som anser, att, om något
steg i denna riktning skall uttagas, det för intet folk kan vara mera värdigt
att räcka en vänlig hand till sina bröder på civilisationens arbetsfält än för
det Svenska, som nu i femtiofem år åtnjutit fredens välsignelser,
att Riksdagen ville till Kong!. Magt ingå med underdånig skrifvelse, det
Kong!. Maj:t täcktes räcka handen åt alla Europas regenter och representationer
till allmän afväpning, och att med Sverige besluta en för evigt stående fred.
Vid pröfning af denna motion har Utskottet, som, lika med motionä¬
ren och sannolikt det stora flertalet inom såväl vårt som andra civiliserade
länder, lifligt behjertar såväl det mångfaldiga och fruktansvärda onda, som
kri gen oundvikligen medföra, som den väpnade fredens svåra och tryckande
olägenheter, likväl icke kunnat förbise,
att genomförandet af allmän afväpning och ett stadigt fredstillstånd
synas, ega synnerligt ringa utsigter under närvarande tidpunkt, då de marter,
som i fråga härom måste anses bestämmande, just egna sina yttersta bemö¬
danden åt krigsväsendets utbildning och förstärkande, och till följd deraf det
rådande fredslugnet snarare torde kunna betraktas såsom en tillfällig vapen¬
hvila än såsom frukten af en uppriktig, öfver all lystnad och lidelse upp¬
höjd fredspolitik;
att de ännu sväfvande frågor, som framkallat detta tillstånd, i ringa
eller alldeles ingen mån beröra Sveriges intressen, och att derföre en inbland¬
ning från Sveriges sida i fråga om sättet för deras lösning sannolikt skulle
komma att tillbakavisas såsom obefogad;
och att i allt fall den politiska betydenhet, som Sverige för närvarande
eger, föga egnar sig att ingifva några förhoppningar, att dess råd skulle
lyckas göra sig hörda i en angelägenhet, hvilken fruktlöst gjorts till föremål
för framställningar och bearbetningar från vida inflytelserikare magter; och
finner Utskottet i anledning häraf icke skäl att tillstyrka bifall till Herr J.
Jonassons motion,
hvilken alltså torde böra förfalla.
På Utskottets vägnar:
o
F. G, ISBERG.
Bih. till Riksd. Prof. 1869. 8 Sciml. 2 Afd. 2 Rand, JO Häfl. 2
JO
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 6 Utlåtande N:o 43.
Emot detta beslut anmälde Herr J. Jonasson följande reservation:
“Då jag emot Utskottets beslut anmält min reservation anhåller jag få
anföra följande:
Det var naturligt, att den hänsynslösa eröfringslystnad, som ledde en
stor nations politik vid början af detta århundrade, skulle mana alla folk,
som höllo sin sjelfständighet kär, till de yttersta ansträngningar för att för¬
svara sitt oberoende.
Så trädde folkens massor under vapen och eröfringspolitiken sjönk
tillbaka inom sina bräddar. Men den nya försvarsmagten organiserades till
anfallsmagt, och så stå Europas stater gentemot hvarandra med härmassor,
sammansatta af nationernas manbaraste elementer, utrustade med den allt
mera dyrbara krigsmateriel, som blifvit punkten af det mekaniska snillets
uppfinningsförmåga. Så har vår verldsdel inträdt i detta tillstånd af den
s. k. “beväpnade freden,“ som utsuger folkens must och merg, i det ej blott
den öfvervägande delen af deras statsinkomster uppslukas af militärutgifterna,
utan derjemte eu väsendtlig del af deras ungdoms- och mannakraft förtäres
onyttigt i kasernen och på exercisfältet, hindrande familjelifvets normala da¬
ning och utveckling samt brytande dess heligaste band.
När man, såsom förklaring till detta onaturliga tillstånd, talar om lan¬
dets försvar, och när man för dess bibehållande ockrar på fosterlandskär¬
lekens heliga känsla, så ligger i detta tal eu god del falsk förevändning och
en god del skrymteri. Den verkliga grunden — det kan och bör ej fördöljas
— ligger uti magtlystnad och flärd hos de styrande samt uti det förherr¬
skande inflytandet af den nya magt, som under tiden uppstått, hvilken blif¬
vit kallad: militärism. Europas furstar uppfostras allt fortfarande i traditio¬
ner från de tider, då kriget var det ädla yrket, och betrakta sig ännu såsom
företrädesvis krigshöfdingar eller härhöfvidsmän. Men de omgifvas nu icke
längre af eu utvald, frivillig krigarskara eller uppbådade feodalriddare, för
att med dem utföra sina bragder, utan af ofantliga härmassor, bildade och
sammanhållna med tvång. Nödvändigheten af att leda dessa krafter och
bringa dem till en mekanisk lydnad har framkallat just detta militärismens
system, hvarför furstemagten ställt sig i spetsen.
Man har beräknat de bidrag, hvarmed Europas folk uppehålla detta
olycksdigra system, till 3i milliarder francs årligen, de uppoffringar oberäk¬
nade, hvilka ligga uti förlusten af många millioner dagsverken, som undan¬
dragas näringslifvet och hvilka förstöras onyttigt, i stället för att verka för
samhällenas förkofran i andligt och ekonomiskt hänseende. Och denna be¬
räkning lärer ej vara öfverdrifven. Endast de synliga utgifterna för det s. k.
försvarsväsendet till lands och vatten visa sig uti Almanach de Gotha för
innevarande år i jemnade tal sålunda:
Andra Kariwiarens Tillfälliga Utskotts N:o 6 Utlåtande N:o 43.
11
Baijern
|
. . 15,000,000
|
gulden.
|
Belgien
|
. . 37,000,000
|
francs.
|
Danmark .
|
. . 6,700,000
|
Rbd.
|
Frankrike .
|
. . 556,000,000
|
francs*).
|
Storbritanien.
|
. . 28,500,000
|
£■
|
Italien .
|
. . 179,000,000
|
francs.
|
Holland .
|
. . 25,000,000
|
gulden.
|
Nordtyskland
|
. . 76,000,000
|
Thaler.
|
Österrike .
|
. . 106,000,000
|
fl.
|
Ryssland . .
|
. . 148,000,000
|
Rubel.
|
Sverige
|
. . 13,000,000
|
R:dr**).
|
Spanien
|
. . 49,000,000
|
escudos (1 es. — 2 fr. 70 c
|
Turkiet
|
. . 1,000,000
|
Beutel (1 b. = 1127a frcs).
|
Wurtemberg.
|
. . 4,500,000
|
flor. o. s. v.
|
I dessa ofantliga statsutgifter inberäknas icke de, som drabba en mängd
mindre stater, icke heller de räntor, som utgå för de hopade massorna af
statsskulder, som väsendtligen uppstått till följd af de militära utgifterna. Icke
heller ingå häri de många millioner, som utgå för militärpensioner, in. in.
Och likväl kunna alla dessa direkta utgifter anses ringa i jemförelse med
den förlust, som ligger deri att millioner män af den kraftigaste befolknin¬
gen beröfvas en nyttig användning af sin verksamhet.
Denna ställning är samhällsförstörande och onaturlig. Det är då icke
att undra öfver, det Europas flesta länder lida af ett större eller mindre
ekonomiskt betryck, som isynnerhet drabbar folkens djupaste lager, der nöden
föder den samhällskräfta, som synes breda allt mer omkring sig, hvilken man
kallar pauperism. Man behöfver ej söka efter tillfälliga anledningar till detta
onda, när man har dess hufvudsakliga grund liggande så nära under ögonen.
Man drager icke ostraffadt de kraftigaste näringssafterna utur ett träd, utan
att gifva det ny näring tillbaka. Följden deraf måste blifva vissnade grenar,
sårnader m. fl. yttre tecken af den aftynande lifskraften.
Inom Europas folk hafva också ögonen småningom börjat öppnas för
detta samhällslidande. Och redan börja röster ljuda, hvilka ropa: “Vi
vilja ej döda våra bröder! Vi vilja räcka dem handen till frid och samarbete
på odlingens bana. Bort med krigen! Bort med förstörelseredskapen! Bort
med militärismen!“ I den mån lidandets omfång växer, skola dessa röster
blifva alltmera högljudda, och de skola ej kunna undgå att göra sig hörda
äfven vid de styrandes rådsbord.
*) Utom den speciel budgeten af ett par tre hundrade millioner.
") Summan uppgår i sjelfva verket till öfver 20 millioner K:dr Runt.
| 2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 6 Utlåtande N:o 43.
Då jag vågat föreslå, att Sveriges Regering skulle taga initiativet till
en framställning om allmän afväpning, ligger deri utan tvifvel en hög tanke
om Svenska folket och dess Regering. Måhända har jag öfverskattat bådas
inflytande på de Europeiska staternas rådslag, men likväl hör detta icke heller
alltför mycket underskattas. Det är en nation såsom den Svenska, hvilken
förvärfvat ett historiskt namn genom sina krigiska bragder, fullt värdigt, att
nu göra sig till bärare af fredens idé; och visst är, att ett sådant handlings¬
sätt från vår sida skulle hos många folk, om också icke hos deras regerin¬
gar, möta varma sympatier. Det sanna och ädla har det företräde, att det
gör sig gällande äfven med i yttre hänseende svaga målsmän. Men när ett
helt folk gör sig till dess målsman, så är detta folk icke längre svagt; det
höjer sig fastmer till en storhet, som är både högre och mägtigare än hvarje
annan.
En nation, sådan som vår, den der kan och vill inom egna' landamä-
ren betrygga sitt oberoende, kan icke misstänkas för att vilja nedlägga vap¬
nen af feghet eller svaghet. Men hon förklarar, genom en öppet uttalad
fredspolitik, att hon icke vill angripa någon annan, och förvärfva!' sig sålunda
en rättighet att vara neutral vid möjligen uppkommande brytningar, hvilken
under andra förhållanden torde blifva svår att häfda.
Det är en sådan förklaring jag velat åstadkomma från Riksdagens sida,
och jag tvekar derföre ej att tillstyrka:
det Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kong!. Maj:ts Regering ville hos Eu¬
ropas och Nord-Amerikas Förenta Staters regeringar till¬
kännagifva Svenska nationens önskan, att en fredskongress
måtte komma till stånd, å hvilken öfverenskommelse kunde
träffas om minskning i de stående arméerna för lättande
af de bördor, hvarunder folken nu digna till följd af de
hotande härmassorna. “
STOCKHOLM, IWAK HÄGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1869.