4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.
under erinran hurusom det torde vara temligen allmänt erkändt, att organisationen
af Kyrkans styrelse, sådan den i vårt land stadgat sig. vore otillfredsställande; men
att outredt vore huruvida bristerna uti och olägenheterna af organisationen vore att
söka i biskopsembetet eller om de hufvudsakligen uppkommit af konsistoriernas
nuvarande sammansättning, skolans fortfarande förening med kyrkan eller andra
omständigheter. I enlighet med detta Stats-Utskottets Utlåtande aflat 1867 års
Riksdag underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t, med anhållan det täcktes Kong!.
Maj:t taga i öfvervägande, hvilken organisation vore för Svenska Kyrkans styrelse
mest ändamålsenlig samt till framdeles sammanträdande Kyrkomöte i sådant hän¬
seende afgifva nådigt förslag.
Till 1868 års Kyrkomöte lät Kongl. Maj:t jemväl aflemna nådigt Förslag
till förordning angående ändring i vissa delar af föreskrifterna om domkapitlens
sammansättning och arbetssätt, hvilket förslag, efter af Kyrkomötet derutinnan vid¬
tagna förändringar, icke blifvit, så vidt jag kunnat inhemta, af Kongl. Maj:t till
slutlig pröfning företaget; och vid sådant förhållande samt enär redan väckt fråga
om domkapitlens sammansättning och arbetssätt fortfarande torde vara på Kongl.
Majds nådiga pröfning beroende, får jag, under åberopande af detta skäl, för min
del tillstyrka, att Herrar F. Petterssons och Johan Olssons motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda».
af Herr Ola Bosson Olsson: »Då, så vidt jag kunnat inhemta, Kong], Maj:t
ännu icke tagit i nådigt öfvervägande af 1867 års Riksdag aflåtna och af Herr
Ahlgren i här ofvan intagna reservation omförmälda underdåniga skrifvelse, anser äf¬
ven jag för min dol någon Riksdagens åtgärd för närvarande icke påkallas i an¬
ledning af ifrågavarande motion, som af Utskottet emellertid blifvit afstyrkt på
skäl, mot hvilka jag måste nedlägga min reservation».
27,
Ånk. till Eiksd. Kansli den 7 April 1869, kl. 11 f. än
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande lag röran¬
de ränta.
I detta ämne hafva särskilda förslag blifvit framställda inom Andra Kärn-
af Herrar P. Blidberg (motionen N:o 141) och A. Medin (motionen N:o 242),
af
maren
5
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.
af hvilka den förre yrkat, »att Koogl. Förordningen angående ränta vid försträck¬
ning på viss kort tid, utan säkerhet i fast egendom, af den 13 September 1864
skall upphäfvas och en ny förordning utfärdas af följande lydelse:
Hvad uti 9 Kap. 6 § Handelsbalken är stadgadt om förbud att taga eller
låta förskrifva sig större ränta, än sex för hundrade om året, ege ej tillämpning
vid försträckning, som mot förskrifning lemnas på viss tid, ej öfverstigande sex må¬
nader; dock må inteckning i fast egendom till säkerhet för sådan förskrifning icke
meddelas»;
hvaremot Herr Medin föreslagit, »att Riksdagen ville aflåta underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj:t, det lagen om räntans frigifvande för korta papper måtte
sålunda ändras, att ej öfver'sex procent får tagas i ränta och provision för dylika
papper, per år räknadt».
Det sednare af dessa förslag afser ett fullkomligt upphäfvande af den genom
Kongl. Förordningen den 13 September 1864, såsom undantag från stadgandet i 9
Kap. 6 § Handelsbalken om förbud att taga eller låta förskrifva sig större ränta än
sex för hundrade om året, medgifna frihet i ränteaftalet, hvad angår försträcknin¬
gar, som mot förskrifning, utan säkerhet af inteckning i fast egendom, eller pant
af i sådan egendom intecknadt skuldebref, lemnas på viss tid, ej öfverstigande sex
månader. Men då berörda författning, utgörande ett öfvergångsstadgande från för¬
ut gällande lag om en viss ränta, såsom den högsta lofliga, till en fullkomlig fri¬
görelse af ränteaftalet, i anseende till den korta tid och de för landets näringar och
handel mindre gynnsamma förhållanden, under hvilka författningen hittills egt till—
lämpning, ännu ej kunnat lemna någon tillförlitlig eller fullständig erfarenhet af
den medgifna räntefrihetens verkningar i allmänhet, än mindre ådagalagt, att denna
frihet i regeln är skadlig till sina följder, far Utskottet, med erinran att ett af .sam¬
me motionär vid förra riksdagen framstäldt likartadt förslag då ogillades, vördsamt
hemställa,
l:o att Herr Medins omförmälda motion må lemnas utan vida¬
re afseende.
Utan att förbise vigten af de skäl Herr Blidberg anfört till stöd för sin fram¬
ställning, som går i motsatt riktning mot Herr Medins, anser Utskottet sig likväl
icke nu böra tillstyrka bifall till densamma. Ofvan antydda omständighet, att någon
tillförlitlig eller fullständig erfarenhet af den redan medgifna räntefrihetens veik-
ningar i allmänhet ännu .icke kunnat vinnas, torde nemligen göra det till en af
klokheten betingad nödvändighet, att något mera se tiden an, innan ett ytterligare
steg på den beträdda nya vägen tages, såsom Herr Blidberg föreslagit; och minst
kan rätta tidpunkten för en sådan lagstiftningsåtgärd, egnad att framkalla rubbnin¬
gar i redan bestående förhållanden, i afseende å fastighetskrediten, vara för hand,
när, såsom nu är händelsen, näringarne och jordbruket befinna sig af ogynnsamma
konjunkturer betryckta. Ej heller synes frågan vara af någon påträngande beskaf-
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 7 Sami. 14 Häft. ' “ 2
6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.
fenhet för det närvarande, då årliga räntan i allmänhet ej står högre än sex
procent.
På grund häraf hemställes,
2:o att Herr Blidbergs motion ej heller må till vidare åtgärd
föranleda.
Stockholm den 7 April 1869.
4.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.
Reservationer:
af Herr von Gegerjelt, emot Utskottets hemställan i 2:dra punkten af Utlå¬
tandet; och
af Herr Åhlgren, som förklarat sig anse några giltiga skäl icke hafva blifvit
af Utskottet anförda för afstyrkande af Herr Blidbergs motion, hvilken Herr Ahl-
gren för 6in del tillstyrkt måtte af Riksdagen bifallas.
Herr Faxe har begärt att få antecknadt, det han ej öfvervarit ärendets be¬
handling hos Utskottet.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rvmstbdt, 1869.