Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.
1
N:o 19.
Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1869, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i Kongl. Förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862.
De stadganden i omförmälda Kongl. Förordning, om hvilka här är fråga,
innefattas i §§ 15, 18, 19, 33 och 37, så lydande:
Ȥ 15.
Ofverståthållaren, som, enligt § 18, vid Stadsfullmägtiges sammanträden fö¬
rer ordet då han tillstädes är, kan icke till Stadsfullmägtig väljas. Likaså äro af
deras embets- och tjenstemannaställning förhindrade att vara Stadsfullmägtige: Un¬
derståthållaren, Polismästaren och stadens fiskaler, äfvensom de tjensteman och be¬
tjente, hvilka i och för sina befattningar äro inför Stadsfullmägtige eller under dem
ställda nämnder redo skyldige.
§ 18.
Ibland Stadsfullmägtige föres ordet af Ofverståthållaren, när han tillstädes
är, med rätt för honom att i öfverläggningarne, men ej i besluten, deltaga. Genom
val utse Stadsfullmägtige ibland sig, särskildt för hvarje år, en vice Ordförande.
Aro både Ofverståthållaren och vice Ordföranden hindrade att vid något
Stadsfullmägtiges sammanträde närvara, välja de, som tillstädes äro, en annan ord¬
förande för tillfället.
Fullmägtige antaga ock en Sekreterare, hvars åligganden bestämmas i den
instruktion, som de kunna finna skäligt för honom utfärda.
Bill. till Riksd. Prat. 1869. 7 Sami. 10 Raft.
1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.
§ 19.
Stadsfullmägtige, för hvilka tjenstgöringsåret börjar den 1 April, samman¬
träda å första helgfria dag hvarannan månad af året, och deremellan, så ofta Of-
verståthållaren finner sådant af nöden. Kallelse till sammanträde bör ock utfärdas
då tio eller flera af Fullmägtige, med uppgift om anledningen, skriftligen derom
anhålla.
§ 33.
Stadsfullmägtige utse ibland sig högst tio personer att, jemte Ofverståthål-
laren och vice Ordföranden hos Fullmägtige, utgöra ett särskild! Utskott, som har
att med sin uppmärksamhet följa förvaltningen af stadens angelägenheter i alla
riktningar; till Fullmägtige göra framställningar och förslag, som i ett eller annat
hänseende häraf kunna föranledas; till föredragning bereda alla de ärenden för öf¬
rig!, i hvilka Fullmägtige skola utlåtanden eller beslut meddela, samt, å Stadsfull-
mägtiges vägnar, företrädesvis öfvervaka verkställigheten af Fullmägtiges beslut.
Detta Berednings-Utskott eger att ifrån de under Stadsfullmägtige lydande nämn¬
der eller tjensteman infordra de yttranden och upplysningar, som för ärendenas ut¬
redande äro af nöden, äfvensom att hos Öfverståthållare-embetet omedelbart göra
framställning om upplysningars infordrande från embetsmyndigheter, på sätt för
Stadsfullmägtige i § 28 medgifvet är.
Den hos Stadsfullmägtige anställde Sekreterare tjenstgör ock, i sådan egen¬
skap, hos Berednings-Utskottet.
§ 37.
De i föregående § omförmälda nämnder äro:
Drätselnämnd, som förvaltar stadens drätselväsende, hvartill jemväl skall
räknas de frågor, som röra inqvartering, brandvakts- och båtsmanshåll, stadens
militär-kompanis underhållande, gatuiäggning, lyshållning och vattenledning.
Denna nämnd består af tjugofyra ledamöter, hvilka samfäldt handlägga frågor af
större och allmännare vigt, men utöfva sin verksamhet i ofri er t å afdelningar, hvilka
ordnas efter göromålens olika beskaffenhet och uti instruktionen för nämnden be¬
stämmas;
Sundhetsnämnd, som handlägger alla frågor, rörande allmänna helsotillstån-
det och sjukvården. I denna nämnd äro åtta ledamöter; och
Fattigvårds-nämnd, som besörjer den allmänna fattigvården, jemte den der¬
med förenade tillsynen öfver sedlighet och ordning, samt utgör eu gemensam öf¬
verstyrelse för de allmänna arbetshusen och för de inom församlingarne inrättade
fattig- och försörjningsanstalter. Ledamöternas antal i denna nämnd är sexton.
3
Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 19.
Ordnandet af stadens territorial-församlingars särskilda fattigvård bestämmes af
Stadsfullmägtige i sammanhang med den instruktion, som för nämnden upprättas.
Vid val af ledamöter i dessa nämnder utses suppleanter, till hälften af le¬
damöternas antal.
Finna Stadsfullmägtige lämpligt att göromålen emellan nämnderna annor¬
lunda fördelas, än här ofvan sagdt är, eller att för ärenden af viss art särskild nämnd
tillsättes, böra Fullmägtige upprätta förslag dertill och underställa detsamma Kongl.
Maj:ts pröfning.
Öfverståthållaren är obetaget att dessa nämnders sammanträden öfvervara
och i öfverläggningarne, men ej i besluten, deltaga.»
L afseende på den ställning, som Öfverståthållaren enligt dessa föreskrifter
intager såsom sjelfskrifven ordförande hos Stadsfullmägtige i Stockholm, har Herr
Friherre J. Liljencrantz, uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottets
behandling öfverlemnad motion (N:o 310) anmärkt, att det torde vara svart, att
uppgifva någon rimlig anledning, hvarför bemälde Stadsfullmägtige gatt miste om
rättigheten att sjelfva få välja sin Ordförande, då en sådan rättighet förunnats Stads¬
fullmägtige i rikets öfriga städer, äfvensom kommunalstämmorna på landet. Den
omständighet att hufvudstaden utgjorde ett eget landstingsområde, kunde icke i
ifrågavarande hänseende tillmätas någon betydelse, enär förhållandet vore enahanda
med staden Göteborg, hvars Stadsfullmägtige dock fått sig anförtrodt att sjelfva
välja sin Ordförande. Ej heller kunde det förutsättas, att större svårigheter skulle
möta att finna lämplig Ordförande för Stadsfullmägtige i Stockholm än pa, andra
ställen. Tvärtom kunde det tagas för gifvet att inom en korporation, så talrik
som Stockholms Stadsfullmägtige, mer än annorstädes skulle finnas tillgång på der¬
till lämpliga personer. Också hade den komité, som uppgjorde förslag till kom-
munalföHattning för hufvudstaden, ingalunda ifrågasatt Öfverståthållaren till Ord¬
förande i kommunalrepresentationen.
Det vore emellertid ej ensamt eller ens hufvudsakligen med afseende å den
i viss mån förödmjukande undantagsställning, hvari hufvudstaden sålunda blifvit
försatt, som motionären funne sig föranlåten påyrka en förändring i anmärkta hän¬
seendet, utan skedde sådant i synnerhet för att undanrödja de ganska stora olägen¬
heter och abnormiteter, som skulle vara en följd af Öfverståthallarens ordföl ande-
skap hos Stadsfullmägtige. Genom denna anordning hade Öfverståthållare-cmbe-
tet kommit i en ytterst skef ställning. Enligt författningen ålåge det denna myn¬
dighet att »efter besvär pröfva lagligheten af Stadsfullmägtiges och förvaltnings¬
nämndernas beslut samt, efter omständigheterna, meddela eller vägra stadfästelse
derå.» Såsom Ordförande hos Fullmägtige vore Öfverståthållaren ej utrustad med
magt att hindra olagliga beslut; honom tillkomme blott att framställa de proposi¬
tioner, som Fullmägtige begärde. Enahanda vore förhållandet i nämnderna, f ölj-
den häraf blefve, att Öfverståthållaren tidt och ofta kunde hos fullmägtige och
hos nämnderna å embetets vägnar — ty det vore i kraft af sitt embete som han
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.
beklädde ordförandeplatsen — göra framställning om beslut, hvilka han sedermera
måste, likaledes å embetets vägnar, förklara olagliga eller vägra att fastställa. Att
detta icke bidroge att upprätthålla embetets anseende vore sjelfkärt. Man hade
ock redan haft tillfälle bevittna, huruledes Öfverståthållaren, den högsta verkstäl¬
lande myndigheten i Stockholm, måst hos Stadsfullmägtige framställa proposition
derom, att ett Kongl. Mapts beslut i ett hos Fullmägtige handlagdt ärende icke
skulle verkställas. Sådant vore abnormt, såsom förhållandet ock vore med hela
anordningen att till Ordförande hos Fullmägtige och deras nämnder sätta den em¬
betsman, hvilken det ålåge att pröfva lagligheten af deras beslut. Antingen skulle
han, genom att låta framskymta afsigten att, i sin egenskap af beslutande i Öfver-
ståthållare-embetet, underkänna ett beslut, som han ogillade, söka förhindra det¬
samma och dymedelst inverka på beslutet, i hvithet fall han likväl på ett betänk¬
ligt sätt ingrepe i kommunens sjelfstyrelse; eller ock kunde eller ville han icke på
sådant sätt inverka och han blefve då på sätt och vis medansvarig i möjligen olag¬
liga beslut. Ännu betänkligare och för embetets anseende menligare blefve för¬
hållandet samt ännu mer brydsam Öfverståthållarens ställning, om man tänkte sig
att han, som egde deltaga i öfverläggningarne, skulle dervid hafva sjelf tillstyrkt
ett beslut, som Ofverståthållare-embetet sedermera, då besvär deröfver anfördes,
funne sig nödsakadt att förklara olagligt, något som ganska lätt läte tänka sig så¬
som en följd af skäl och upplysningar, hvilka anförts under den af besvären för¬
anledda skriftvexling samt af det mognare begrundande af saken, hvartill besvären
kunde gifva anledning. Att i sådant fäll hos Öfvers tå t håll aren kunde förutsättas,
såsom naturlig, rätt mycken obenägenhet att gifva sig sjelf dementi, minskade in¬
galunda det betänkliga i hela anordningen. Motionären föreslår derföre, att ofvan-
berörde §§ i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj
1862 må erhålla följande förändrade lydelse:
Ȥ 15.
Nedannämnde personer må, med hänsigt till deras embets- eller tjenstemanna-
ställning, icke vara Stadsfullmägtige: Öfverståthållaren, Underståthållaren, Polis¬
mästare och stadens fiskaler, äfvensom de tjensteman och betjente, hvilka i och
för sina befattningar äro inför Stadsfullmägtige eller under dem ställda nämnder
redo skyldige.
, Vid Stadsfullmägtiges sammanträden eger Öfverståthållaren, eller, i hän¬
delse af hinder för honom, Underståthållaren, att vara tillstädes och i öfverlägg¬
ningarne, men ej i besluten, deltaga.
5 18.
Stadsfullmägtige välja årligen bland sig en Ordförande och en vice Ordfö¬
rande, om hvilka val underrättelse skall till Ofverståthållare-embetet insändas,
5
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.
Äro både Ordföranden och vice Ordföranden hindrade att vid något Stads-
fullmägtiges sammanträde närvara, välja de, som tillstädes äro, en annan ordförande
för tillfället.
(Tredje momentet oförändradt).
§ 19.
Stadsfullmägtige, för hvilka tjenstgöringsåret börjar den 1 April, samman¬
träda å första helgfria dag hvarannan månad af året, och deremellan, så ofta Ord¬
föranden finner sådant af nöden. Kallelse till sammanträde bör ock utfärdas då
tio eller derå af Fullinägtige, med uppgift om anledningen, skriftligen derom anhålla.
§ 33.
Stadsfullmägtige utse ibland sig högst tio personer att, jemte Ordföranden
och vice Ordföranden, utgöra ett särskilt Utskott, som — — — — — —
hos Berednings-Utskottet.
§ 37.
De i föregående § omförmälda nämnder äro:
underställa detsamma Kong!. Maj:ts pröfning.
Öfverståthållaren är obetaget att dessa nämnders sammanträden öfvervara
och i öfverläggningarne, men ej i besluten, deltaga. Ej må han i någon af nämn¬
derna föra ordet.»
Utskottet kan icke annat än erkänna giltigheten af de skäl, på hvilka mo¬
tionären grundat sin framställning i hvad den afser rättighet för Stadsfullmägtige i
Stockholm att inom sig utse Ordförande. Föreskriften att Öfverståthållaren, när-
han är tillstädes, skall föra ordet, synes ej betingad af några för hufvudstaden egen¬
domliga förhållanden. Om ändamålet med inrättandet af hufvudstadens Kommunal¬
representation endast varit det, att af denna bilda en rådgifvande församling, hvil¬
ken Öfverståthållaren egde sammankalla, för att med henne ingå i rådplägningar
om medlen att befordra kommunens ekonomiska väl. hade det varit i sin ordning,
att ordförandeplatsen blifvit honom tillerkänd. Sådan är likväl icke denna institu¬
tion; det är en inom lagliga gränser beslutande församling, bildad i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de principer för den kommunala sjelfstyrelsen, som genom
Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862 vunnit tillämpning i fråga om rikets öf¬
rig» städer. En anordning, hvarigenom ordförandeskapet för Stockholms Stads-
6 Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.
fullmägtige förbehållits Ofverståthållaren, såsom sådan, synes derför föga förenlig
med institutionens idé.
Enligt 31 och 49 §§ af ifrågavarande Kongl. Förordning ankommer det på
Öfverståthållare-embetet dels att, efter underställning, antingen fastställa eller
gilla vissa hos Stadsfullmägtige fattade beslut, dels ock att upptaga och afgöra
besvär öfver Fullmägtiges beslut i stadens gemensamma angelägenheter. Den
pröfning, som sålunda tillkommer Ofverståthållaren, utgör ett särdeles vigtigt
skäl till att vidtaga föreslagna förändringen; ty utom det att, på sätt motionären
anmärkt, Ofverståthållaren under närvarande förhållande ganska lätt kunde blifva
försatt i en skef ställning, egnad att framkalla missförstånd och misstydningar, bör
ej heller förbises, att det äfven strider mot andan af vår lagstiftning i öfrig! att
låta samma ärende i två instanser af samma person handläggas, hvilket derföre
torde böra, så vidt möjligt är, undvikas. Den större tillgång på intelligens, för¬
enad med administrativa och juridiska insigter samt vana vid offentliga förhand¬
lingar, som i hufvudstaden finnes koncentrerad och som tvifvelsutan aldrig kom¬
mer att sakna representanter bland Stadsfullmägtige derstädes, innebär en säker
borgen för det antagandet, att inom denna korporation städse skall finnas män,
hvilka ega vilja och förmåga att med nit och skicklighet bestrida ordförande-
befattningen.
Lika med motionären anser Utskottet, att Ofverståthållaren, i kraft af sitt
embete, må Stadsfullmägtiges sammanträden öfvervara och i öfverläggningarne,
men ej i besluten, deltaga. Enahanda rättighet torde oek böra honom förbehållas
i afseende på Berednings-Utskottets sammanträden, såsom redan nu är förhållan¬
det beträffande nämndernas sammankomster, enligt 37 § i den Kongl. Förordningen.
På grund af hvad nu anfördt blifvit, får Utskottet vördsamt hemställa,
l:o att Riksdagen må för sin del besluta en författning,
hvarigenom förordnas att 15, 18, 19 och 33 §§ i Kongl. För¬
ordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862
skola erhålla följande förändrade lydelse:
Ȥ 15.
Nedannämnde personer må, med hänsigt till deras em¬
bete- eller tjenstemannaställning, icke vara Stadsfullmägtige,
nemligen Ofverståthållaren, Underståthållaren, Polismästare och
stadens fiskaler, äfvensom de tjensteman och betjente, hvilka i
och för sina befattningar äro inför Stadsfullmägtige eller under
dem ställda nämnder redo skyldige.
Vid Stadsfullmägtiges sammanträden eger Öfverstå thål-
laren, eller, i händelse af hinder för honom, Underståthållaren,
7
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.
att vara tillstädes och i öfverläggningarne, men ej i besluten,
deltaga.
§ 18.
Stadsfullmägtige välja årligen bland sig en Ordförande
och en vice Ordförande, om hvilka val underrättelse skall till
Öfvei-ståthållare-embetet insändas.
Äro både Ordföranden och vice Ordföranden hindrade
att vid något Stadsfullmägtiges sammanträde närvara, välja de,
som tillstädes äro, en annan Ordförande för tillfället.
Fullmägtige antaga ock eu Sekreterare, hvars åliggan¬
den bestämmas i den instruktion, som de kunna finna skäligt
för honom utfärda.
§ 19.
Stadsfullmägtige, för hvilka tjenstgöringsåret börjar den
1 April, sammanträda å första helgfria dag hvarannan månad
af året, och deremellan, så ofta Ordföranden finner sådant af
nöden. Kallelse till sammanträde bör ock utfärdas då tio el¬
ler flere af Fullmägtige, med uppgift om anledningen, skriftli¬
gen derom anhålla.
§ 33.
Stadsfullmägtige utse ibland sig högst tio personer att,
jemte Ordföranden och vice Ordföranden, utgöra ett särskildt
Utskott, som har att med sin uppmärksamhet följa förvaltnin-
gen‘af stadens angelägenheter i alla riktningar; till Fullmägtige
göra framställningar och förslag, som i ett eller annat hänse¬
ende häraf kunna föranledas; till föredragning bereda alla de
ärenden för öfrigt, i hvilka Fullmägtige skola utlåtanden eller
beslut meddela, samt, å Stadsfullmägtiges vägnar, företrädesvis
öfvervaka verkställigheten af Fullmägtiges beslut. Detta Be-
rednings-Utskott eger att ifrån de under Stadsfullmägtige ly¬
dande nämnder eller tjensteman infordra de yttranden och upp¬
lysningar, som för ärendenas utredande äro af nöden, äfven¬
som att hos Öfverståthållare-embetet omedelbart göra fram¬
ställning om upplysningars infordrande från embetsmyndighe-
ter, på sätt för Stadsfullmägtige i § 28 roedgifvet är.
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.
Ofverståthållaren är obetaget att Berednings-Utskottets
sammanträden öfvervara och i öfverläggniugarne, men ej i be¬
sluten, deltaga.
Den hos Stadsfullmägtige anställde Sekreterare tjenstgör
ock, i sådan egenskap, hos Berednings-Utskottet.»
I Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm förekommer ej
någon bestämmelse, som berättigar Ofverståthållaren att vid de under Stadsfull¬
mägtige lydande nämnders sammanträden föra ordet. Deremot finnes sådant stad¬
gadt i de af Kongl. Maj:t den 4 Mars 1864 för dessa nämnder utfärdade instruk¬
tioner. Men som dessa instruktioner, i hvilka motionären ej föreslagit någon än¬
dring, icke äro hänförliga hvarken till allmän civil-, kriminal- eller kyrkolag eller
till de kommunallagar, hvilka, enligt 57 § Regeringsformen, af Konungen och Riks¬
dagen gemensamt stiftas, torde Riksdagen sakna grundlagsenlig befogenhet att be¬
sluta det af motionären föreslagna tillägg till 37 § i ifrågavarande kommunallag,
hvarigenom Ofverståthållaren skulle betagas den honom i berörda instruktioner till¬
erkända rättighet att vid nämndernas sammanträden föra ordet; och Utskottet hem¬
ställer alltså,
2:o att motionärens förslag i denna del må af Riksdagen
lemnas utan vidare afseende.
Stockholm den 31 Mars 1869.
På Utskottets vägnar:
Arvid Faxe.
Reservationer:
af' Herr Grefve Sparre •
» Herr Faxe;
» Herr von Gegerfelt;
» Herr Asplund;
» Herr Hederstierna;
» Herr Ribbing: »Mot Utskottets beslut får jag anmäla min reservation, hufvudsakligen
af den grund att, då Stadsfullmägtige äro representanter af kommunen i dess sjelf-
styrelse, men intet vare sig förslag, anhållan eller opinionsyttring från Stadsfull-
9
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.
mägtige sjelfva veterligen blifvit framstäldt till ändring af nu gällande författnin
i den riktning, Herr Liljencrantz i sin motion föreslår, samt då vidare förslå
till ändring i gällande bestämmelser angående Öfverståthållare-embetet just nu
är under utarbetning, så saknas, enligt min åsigt, tillräckligt skäl till att för det
närvarande bifalla Herr Liljencrantz’s förslag.»
af Herr Grefve J. O. Mörner, som instämde med Herr Ribbing.
Derjemte har Herr Beckman begärt att få antecknadt, det han ej öfvervarit
ärendets behandling hos Utskottet.
Bill. till Rik sd. Prot. 1869. 7 Sami. 10 Eåft.
2
bo bo