Riksdagens underd, Skrifvelse, N:o 62.
19
IM so 6‘S.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1889.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt fråga om uppgöran¬
de af plan för framtida jernvägsanlåggningar samt sättet för
deras utförande.
(Stats-Utskottets Betänkande N:o 66.)
8. A. K.
Med anledning af inom Riksdagen väckt fråga om uppgörande af plan för
framtida jernvägsanläggningar samt sättet för deras utförande har Riksdagen, bland
annat, tagit under öfvervägande gjorda framställningar om godkännandet af vissa
jernvägslinier, hvilka för landets utveckling i industriel!: hänseende kunna anses vara
af behofvet mest påkallade, och hvilkas utförande till följd deraf herde af Staten på
tjenligt sätt uppmuntras; och har Riksdagen med afseende å behofvet deraf att möj¬
liggöra införandet af ett system för privatbanors anläggning funnit uppgörandet af en
sådan plan varu desto mera angeläget, som, efter det Statens förnämsta behof af
jernvägar blifvit fyldt, de hädanefter erforderliga jernvägsbyggna derna skulle utgö¬
ras af en stor mängd ortsbanor, hvar för sig hufvudsakligen betjenande särskilda lands¬
delars lokala behof. Alla dylika jernbanor, som för närvarande äro ifrågasätta el¬
ler framdeles kunna blifva föreslagna, äro naturligtvis icke af lika vigt. Det blir
således i afseende på privatbanorna nödvändigt att klassificera dem under flera af-
delningar. För den närmaste framtiden kan understöd icke afses för andra än de
vigtigaste. Enligt Riksdagens åsigt höra i första rummet upptagas de baner, som
afse bergsbrukets befordrande, hvilket vid stambanornas anläggande icke i någon
väsendtlig mån kunnat afses. De bergslager, som företrädesvis äro i behof af lät¬
tade kommunikationer, äro otvifvelaktigt Westmanlands, Nerikes och Dalarnes.
Detta länge insedda behof har framkallat en mängd förslag till jernvägsanlägg-
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 62.
ningar i dessa orter. Då likväl Riksdagen icke funnit sig böra närmare ingå i
bestämmandet af banornas läge, utan endast för frågans skyndsammare afgörande
uttrycka hvad Riksdagen anser för dessa bergslager behöfligt och således angifva
ungefärliga beloppet af det understöd, som för berörda orters jernvägsanläggningar
må kunna beviljas, får Riksdagen här angifva dem, hvilka Riksdagen anser vigti-
gast, nemligen:
Bana från Frövi till Falun med grenbana till Insjön;
Utter sb er g sb anans förlängning till trakten af Ludvika; samt
Bana från Ludvika-trakten till Norbergs bergslag.
Näst bergslagsbanorna torde böra ifrågakomma:
l:o. Köping-Hultbanans utsträckning från Köping till Norra stambanan;
2:o. Jernväg från Woxid till Calmar och Carlskrona;
3:o. Jernväg från Nässjö till Westervik eller Oscarshamn;
4:o. Jernväg från Norska gränsen i riktning mot Fredrikshall till någon punkt
på Uddevalla- Wennersborgs jernväg, så belägen att banan kan sträckas till Göteborg
och långs vestra kusten till Helsingborg; samt
5:o. Jernväg från Södra stambanan till lämplig hamn på vestra kusten.
Det vore visserligen önskligt om de ifrågavarande banorna kunde utan
Statens biträde komma till stånd. Detta torde dock, åtminstone under närvarande
förhållanden, icke kunna påräknas; och då det icke lärer förnekas, att Staten ge¬
nom banornas anläggning tillskyndas betydande fördelar, torde det icke kunna an¬
ses såsom ett för Staten främmande åliggande att på lämpligt sätt befrämja deras
anläggning. Detta kan ske hufvudsakligen på tre sätt, nemligen genom låneunder¬
stöd, genom räntegaranti eller genom direkt anslag. Af dessa har det första blifvit
under den förflutna tiden begagnadt för understödjandet af privata bolags!)anor;
men det torde numera knappast vara användbart, synnerligast då fråga är om
jernvägsanläggningar i större skala. En af de förnämsta orsakerna dertill ligger i
den omständigheten, att, då, såsom billigt är, Staten fordrar ränta på sina utlånta
medel, dessa räntebetalningar under första tiden efter jernvägens anläggande blifva
svåra att verkställa och ej kunna, såsom räntan på delegarnes egna tillskott, innestå
till dess jernväg^trafiken med tiden kan dem ersätta. Då, såsom hittills vanligen egt
rum, bolagsmännen sjelfve endast tillsläppt en tredjedel af anläggningskostnaden
och Staten såsom lån lemna! de öfråga två tredjedelarne, har det belopp Staten
fatt för detta ändamål anskaffa, uppgått till alltför stor summa, samt såmedelst i
betydlig man ökat statsskulden.
Det andra sättet, eller att genom räntegaranti understödja jernvägsanlägg¬
ningar, är, om garantien motsvarar full ränta å byggnadskapitalet, ett säkert me¬
del att få banorna anlagda; men detta sätt har olägenheten af Statens inblandning
uti och kontrollering af enskildas affärer, dervid det vanligen blir Staten som för¬
lorar. Staten torde nemligen sällan kunna påräkna att erhålla den nedsättning i
hin utgift, som herde densamma tillfalla, i dep män jernvägstrafiken ökas. Atmin-
21
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 62.
etone blir detta händelsen vid sådana jernvägar, som icke äro lönande, enär det är
ganska lätt att, genom den ringa behållningens användande direkt för jernvägen,
undandraga Staten den del af inkomsterna, som bör förminska räntegarantien.
Full räntegaranti verkar äfven till framkallande af omogna och mindre nödvändiga
företag. Gifves åter räntegarantien till ett belopp, som understiger den vanliga
räntan, så befordrar den naturligtvis endast i mindre män banornas anläggning af
enskilde.
Genom räntegaranti, som ej motsvarar den allmänna räntan, kunna dock
jernvägsbolagen icke befrias från den störa och ofta oöfvervinnerliga svårigheten att an¬
skaffa hela byggnadskapitalet. Erfarenheten har visat, huru svårt det är för bolag
att fa de sista delaree af detta kapital tecknadt. Bolagen hafva, till följd deraf,
för att kunna utföra de afsedda arbetena, ofta nödgats genom lån, utfärdande af
preferensaktier och andra dylika åtgärder anskaffa de erforderliga medlen, hvilket
stört affärens jemna gång och dess ordnande till alla delegarnes lika fördel.
Af alla dessa skal anser Riksdagen det lämpligaste sättet att uppmuntra
enskilda jern vägsanläggningar vara, att Staten understödjer dem med direkt an¬
slag till viss del af den beräknade anläggningskostnaden. Att Staten dock icke
kan utfästa sig att obetingadt lemna understöd för alla de jern vägsanläggningar,
som kunna ifrågakomma, torde knappt behöfva erinras. Det blir derföre nödigt,
icke blott att meddela föreskrift om huru stor del af kostnadssumman må i form
af anslag högst kunna beviljas, utan ock att en viss årlig summa härtill anslås,
samt att Riksdagen bestämmer hvilka bär»sträckningar, som anses vara af den vigt,
att de må af ett sådant understöd komma i åtnjutande.
Riksdagen anser visserligen, att det obestridligt vore ur mera än eu syn¬
punkt önskligt, om Staten på förhand anvisade en viss summa att årligen under
någon längre tid utgå till understöd för enskilda jernvägsanläggningar, helst det
svårligen kan antagas, att bolag skola, i beräkning på möjligheten att erhålla så¬
dant understöd, uppstå, om icke fonder dertill finnas på förhand anslagna, och
Riksdagen skulle derför icke tvekat att redan nu härtill anvisa erforderliga medel.
Men då nödig utredning saknas, om de jernvägssträckningar, som borde ifråga¬
komma att af sådant understöd erhålla de], samt om det belopp, som för sådant
ändamål kan behöfva anvisas, äfvensom rörande de vilkor, som för understödets
tillgodonjutande må föreskrifvas, får Riksdagen nu endast i underdånighet anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t måtte pröfva, dels hvilka jernvägsanläggningar må anses
för utveckling af landets industri mest af behof ve t påkallade under den närmaste
tiden af 12 till 15 år, samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan
antagas uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra deras utförande genom ett eller
flera enskilda bolag, vare sig genom direkt anslag till belopp af högst 1/4:del af
anläggningskostnaden eller på annat sätt; samt att Eders Kongl. Maj:t derefter
behagade till nästkommande Riksdag aflåta nådig framställning i ämnet; och har
22
Riksdagens underd. Skrifvelse, A’:o 63.
Riksdagen för bestridande af de härmed förenade kostnader till Eders Kong!.
Maj:ts nådiga disposition anvisat Tjugofemtusen Riksdaler.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 12 Maj 1869.
liv® 68.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1869.
— — — —- Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående beviljadt statsbidrag för anlägg¬
ning af jernväg mellan Nässjö och Oscarshamn.
(Stats-Utskottet-s Betänkande N:o 66 och Memorial N:o 87.)
8. A. K.
Med tillkännagifvande att ett bolag bildats, som har för afsigt att redan
under innevarande år påbörja anläggning af jernväg mellan Nässjö och Oscarshamn
samt att Engelska ingeniörer och kapitalister förbundit sig tillsläppa Utdelar af anlägg¬
ningskostnaden, hvilken beräknats i rund summa till 8 millioner R:dr, deraf V idel
skulle anskaffas genom obligationer, 73:del genom preferensaktier och V3:del genom
en andra seriens aktier å 100 R:dr Runt, har inom Riksdagens framställning blifvit
gjord att för byggande af ifrågavarande jernväg måtte anvisas en million Riksda¬
ler Riksmynt, med en tredjedel under hvardera af åren 1869, 1870 och 1871, an¬
tingen utan återbetalningsskyldighet eller mot öfvertagande af motsvarande belopp
i andra seriens aktier i jernvägsbolaget samt med de vilkor och förbehåll för be¬
varandet af Statens rätt och säkerhet, som Riksdagen kunde finna lämpligt stadga.
Sedan Eders Kongl. Maj:t under den 26 nästlidne Februari fastställt bo¬
lagsreglor för Nässjö—Oscarshamns jernvägsaktiebolag samt åtskilliga ledamöter
i nämnda bolags direktion till Eders Kongl. Maj:t den 8 dcrpåföljande April i un¬
derdånighet ingifvit dels en skriftlig anhållan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå