Den i Maj. ^
Grefve Ehrenswärd: Jag får äran hemställa att de i dav för
första gången bordlagda Betänkanden måtte uppföras främst å före-
diagnmgshstan till nästa sammanträde; att derefter unnföre«
äää T‘s £f£Ä
Ä A"ar“ K—«
Detta förslag bifölls.
Kammaren åtskiljdes kl. 12 på natten.
In fidem
0. Brakel.
Lördagen den ! Maj 1869.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades protokollet för den 17 sistbdne April e. in,
tjj. 1 Doredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Stats¬
utskottets Memorial N:o 74, angående bestämmande af aflöningen för
de vid innevarande riksdag hos Kamrarne och Utskotten samt! Riks-
dagens .Kansli anställde tjensteman och vaktbetjente.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets den 30 sistlidne April bord¬
lagda Memorial N:o 75, angående en gratifikation åt statskommissa-
nen Bruno Johansson.
Riksd. Prof. 1869. 1 Band. 4 Afd.
7
98
Den 1 Maj.
Vid föredragning af Stats-Utskottets den 30 sistlidne April bord¬
lagda Memorial N:o 80, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut
rörande Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64, i fråga om anslag för
skogsväsendet samt om fastställelse af utgiftsstater tor skogsstyrelsen,
skogsstaten och skogsåverkan; godkände Kammmaren den i forsta
punkten föreslagna voteringspropositionen och biföll Utskottets i andia
punkten gjorda hemställan.
Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet An¬
dra Kammarens den 30 sistlidne April bordlagda protokollsutdrag.
N-o 261, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Till¬
fälliga Utskotts Utlåtande N:o 35, med anledning af Herr Jons Ols¬
sons i Nordanå motion N:o 24, om underdånig framställning till Kongi.
kart, att arrendatorerne af Upsala och Lunds akademihemman matte
till dessa hemman tillförsäkras optionsrätt, i likhet med hvad for dom-
kyrkohemman är stadgadt;
N-o 262, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Till¬
fälliga Utskotts Utlåtande N:o 36 med anledning af Herr Sven Nils¬
sons motion N:o 80, om vidtagande af åtgärder för att från Danmark
utfå åtskilliga der befintliga, handlingar och kartor;
N-o 263. med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Till¬
fälliga Utskotts Utlåtande N:o 38, angående _ väckt förslag om befri¬
else för Svensk kommun att utgifva ersättning for i Norge lemnadt
understöd åt Svenske arbetare;
N:o 265, med delgifvande af Kammarens beslut öfver^ dess Till-
fällie:a Utskotts första hemställan i Utlåtandet N: o 40, angående Hen
A Myrtins motion N:o 105, om aflåtande åt underdånig skrifvelse
till Kongi. Maj:t rörande skyldighet för utländsk undersate, so™
riket förvärfva!’ och besitter fast egendom, att, der han icke tillika
är här bosatt, för sig hafva ständigt i orten bosatt ombud, samt .
N-o 267, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Till¬
fälliga Utskotts Utlåtande N:o 42, angående Herr C. Orres motion
N-o 29 om underdånig skrifvelse till Kongi. Maj:t rörande forandrade
föreskrifter i afseende å ekonomiska besigtnmgar.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Betänkande N:o
66, i anledning af väckta frågor dels om uppgörande af planer för
framtida iernvägsanläggnmgar samt sattet for deras utfoiande, dels
om beviljande af statsbidrag till dylika anläggningar.
2: dr a punkten.
Herr Wallenberg: Jag får anhålla om benäget öfverseende föi
det jag här icke ämnar framkomma med några statistiska uppgifter an¬
99
Den 1 Maj.
gående antalet innevånare på hvarje qvadratmil, eller huru måne-a
centner gods kunna antagligen beräknas per banmil; sådana uppgif¬
ter hal va redan vant föremål för Stats-Utskottets pröfning och det
torde val också vara det lämpligaste stället att framhålla dem T
förevarande fråga torde man kunna nöja sig med det lyckliga faktum
är börJad Statens räkning, och
d flet glädjande förhållande att här finnes en oomtvistad sträck-
n.ing- Det ar en. oas pa hvilken man med ett visst lugn kan hvila
sig efter de ovissa kastningar, Indika i andra frågor gjort sig gäl-
bHftp • iarf’ Tal 71-!8, paS.tå natt (lenna bana 1 all framtid sfall
b ltva ofullboidad, utan tvisten inskränker sig till den enkla frågan,
huruvida vi skola fortsätta arbetena nu eller ytterligare uppskjuta
I6™', • ^et Jaf ^ de- S(lm.vilja skjuta upp, i allmänhet hafva
dtras att er?ia11» majoritet, men jag kan icke sluta mig till
dmas fana, utan när jag bill vit ötvertygad om gagnet och nyttan af
en sak, sa anser jag det råtta vara, att man griper verket an, fager
na&on omsorg pa sig och icke lemna)- allt åt morgondagen. Jag har
d®1'fore1 fo1'. afslgt att föreslå Kammaren att bevilja anslag till bort¬
sättande ad den ostra sta in i »anan. Det beslut Kammaren i går fat-
;nf-u a;lt-CipalJ°? På anslaSet till nordvestra stambanan,
ett beslut i hvilket, jag hade äran deltaga, synes mig bära vittne
de, om att Kammaren anser det de delar af våra stambanor, der ar-
1ca1n, foretagas genast, hora företrädesvis komma i åtanke. Så
en SÄ,1fV,H‘- iden stambanan; jag tror till och med att
en stor del åt de a banstracknmgen Katrineholm—Norrköping begag-
nade redskap och materialier ännu äro osålda, och arbetet skulle
således kunna omedelbart efter beslutets fattande påbörjas. Men när
ai betet sattes i gång bor det icke bedrifvas med så svaga krafter att
en tydlig misshushållning uppstår; det får ej blifva eu blott syssel-
sa Kung för Jernvagsbyggnadsstyrelsen, ett slags laga försvar för dess
tillvaro, utan man maste verkligen uträtta något, och då är en mil-
.m^uorra^tcni?18 aU^.eles,för llteb Da jag emellertid, fastän frågan
mi fallb fö Alltid ff fra/ftdag fr11af^?1'd: icke kan tro att
den fallit foi alltid, tv hufvudstaden skall väl ej i afl evighet stå
r^SSkUrT>Ung 1 kägelsPelet och aldrig få vara med, utan an-
fager att nar fragan eu gång upptages af Regeringen, den skall er-
halla en lyckligare utgång,_ och det således äfven inom en icke allt-
fia,mtld b?.1!de. ifrågakomma anslag äfven till dennastam-
1?(S’o k R-d, la# n1 °,Stra ,sta™bana:a icke böra sättas högre än
1,500,000 R.dr. För alla dem, hvilka önska nu anlägga jernvägar, för
att bereda tillfälle till arbetsförtjenst - jag tillhö? ef deraf antal,
-y jag anser ej att denna fråga hör hit, utan fäster mig endast vid
att arbetsgivare!! bör begagna de bästa arbetskonjunkturer - men
löL lla def-’ hvbka tillhora den första aktade klassen, bör det väl
ligga om hjertat, att detta företag påbörjas så snart som möjligt.
Innan jag slutar, vill jag endast, med afseende derå, att man ansett
bandelens byggande kunna öfverlemnas åt ett enskildt bolag få
erinra att huru ömkligt detta än må vara, det väl ej kan På¬
komma i förevarande fall, der banan redan är påbörjad för Statens
rakning och der det val ej är tänkbart, att ett enskildt bolag skulle
•JOO Den 1 Maj.
kunna trafikera i konkurrens med Staten. På grund af hvad jag nu
anfört, vågar jag hos Herr Talmannen anhålla om proposition derå,
det Kammaren måtte besluta, att 1,500,000 R:dr anvisas på Riksgälds-
kontoret och ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att användas
till fortsättande af östra stambanan, af hvilket belopp 500,000 R:clr
utgå under innevarande år och återstoden under år 18/0.
Friherre F u n c k: Ehuru jag låtit anteckna mig såsom reservant,
och påyrkat anslag för östra stambanan, så.ämnar jag likväl ej nu
begära anslag å Utskottets hemställan och bifall till denna reserva¬
tion. Förhållandena är o nemligen betydligt förändrade, sedan den
afgafs, och åtskilliga omständigheter hafva inträffat,, hvilka synas ut¬
visa att man är föga böjd att lemna några anslag till nämnda bana.
Den votering, som i går egde rum, och den million, som da ytterligare
anslogs till nordvestra stambanan, utgöra bevis härför, och nu.har
tillkommit ett ytterligare skäl mot bifall till mitt förslag, nemligen
att en gengångare från fordna tider, ett stycke af den gamla Laga-
linien blifvit uppväckt till nytt lif. J ag föreställer, mig nemligen att
meningen icke kan vara att bevilja både anslag till fortsättande al
östra stambanan och lån till den ifrågasatta Tenhults-banan, utan att
båda dessa frågor stå till hvarandra i det sammanhang att ett bevil¬
jande af anslag till den förra banan i viss män. innebär anslag a
Kongl. Maj:ts proposition angående låneunderstöd, till Tenhult-banan.
Vid sådant förhållande synes mig denna Proposition först höra, tagas
i öfvervägande, innan förevarande fråga slutligen afgöres, och, da den
Kongl. Propositionen ännu hvilar på Stats-Utskottets bord, torde det
vara lämpligast att återremittera denna punkt, så att båda frågorna,
kunna på en gång af Riksdagen handläggas.
Jag yrkar derföre återremiss.
Herr Ekman, Carl: Det är naturligt att hvar och en, som re¬
presenterar Östergöthland, skall lifligt önska, att denna provins så
snart som möjligt må komma i åtnjutande af de fördelar som en jem-
vägsanläggning genom densamma skall medföra. Emellertid hafva
under de° sednast förflutna riksdagarne Östergötlands representanter
i denna fråga intagit en ganska lugn ställning, och de hafva kunnat
göra det derföre att, så vidt jag kunnat rigtigt uppfatta ställningen,
det icke finnes någon, som icke erkänner att denna provins måste i sin tid
erhålla en jernväg. Vigtiga skäl hafva talat för att nordvestra stam¬
banan skulle gå framför den östra. Dess'a skäl hafva behjertats af
Östergötlands representanter, och de hafva derföre lemnat sin röst
till de af Regeringen äskade anslag för förstnämnda jernväg, fullt
förvissade att, när den en gång blefve färdig, Representationen hade
att från Kongl. Maj:t vänta Proposition om anslag till. östra stam¬
banans fortsättning. Då jag ser saken pa detta sätt, följer deraf, att
jag icke förvånar mig deröfver, att denna Riksdag icke fått från Kongl.
Maj:t mottaga någon Proposition, och jag skulle icke nu heller gifva
min röst till ett anslag för denna stambana, så vida icke åtskilliga
förhållanden inträffat, hvilka, enligt min uppfattning, äro af den vigt,
att de böra utöfva ett väsendtligt inflytande på det beslut Represen¬
101
Den 1 Maj.
tationen kommer att i denna fråga fatta. (.(-Under den tid, då närin¬
gar och indnstriela företag blomstrade eller befunno sig val, bevil¬
jade Riksdagen anslag till jernvägsbyggnader till ett belopp, stundom
uppgående till 12,000,000 R:dr per år, och följden deraf blef, att en
stor del af den befolkning, som förut var anställd i näringarnes och
industriens tjenst, drogs derifrån genom den täflan jernvägsbyggna-
derna framkallade. I anledning häraf måste idkare af näringar och
industrier underkasta sig stora uppoffringar för att hjelpa sig fram
med mindre arbetskrafter, och derigenom togos deras tillgångar i hög
grad i anspråk. Sedermera hafva några års dåliga skördar ytterli¬
gare förlamat deras arbetskrafter, äfvensom i betydlig man förmin¬
skat konsumtionsförmågan inom landet, och allt detta har vållat att
den enskilda företagsamheten för närvarande ligger alldeles nere.
Högst betänkliga följder _ häraf hafva i landsorten börjat visa sig.
Det är icke den befolkning, som nu går omkring och söker arbete,
hvilken emigrerar, utan det är den bästa delen af befolkningen, den
del, hvilken industrien, när en gång förhållandena blifva gynnsam¬
mare, svårligen kan undvara. Det är dessa hvilka resa, och de resa,
enligt hvad jag hört dem sjelfva uppgifva, icke derföre att de för
närvarande äro missnöjda med sin ställning, utan derföre att den
massa af arbetssökande, som gå omkring och tigga bröd och arbete,
hafva uppskrämt dem, och de frukta att samma öde, som kommit
dessa olyckliga till del, äfven skall träffa dem sj elfva. Att dessa
omständigheter icke äro för Regeringen obekanta, derom vittnar den
Proposition vi nyss fått emottaga. Då nu östra stambanan är till
sin rigtning bestämd, då dess vigt för landet är o omtvistad, då kon¬
junkturerna äro sådana, att detta arbete, hvilket, enligt hvad alla er¬
känna, bör förr eller senare af Staten verkställas, skulle kunna under
närvarande tid utföras på vida fördelaktigare vilkor än under en an¬
nan tidpunkt vore möjligt, och då härtill kommer att ett påbörjande
af arbetet nu skulle bidraga att undanrödja de bekymmer, hvilka i
följd af de af mig påpekade förhållanden förspörjas öfver hela landet,
så vill det synas mig, som om Representationen i alla dessa skäl
kunde hemta en giltig anledning att vid innevarande riksdag lemna
ett anslag till östra stambanan. Jag hemställer derföre, det Kamma¬
ren ville besluta att, till fortsättande af arbetena å östra stambanan
anslå 1,500,000 R:dr, deraf 500,000 R:dr skulle utgå under inneva¬
rande år och 1,000,000 R:dr under år 1870.
Herr Montgomery-C eder hjelm: Jag anhåller få veta, huru¬
vida något protokollsutdrag ankommit från Andra Kammaren, angå¬
ende dess beslut i afseende å ifrågavarande punkt.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att, enligt medde-
ladt intyg af Andra Kammarens Sekreterare, Kammaren bifallit den
ifrågavarande punkten efter votering, som utföll med 108 röster mot
55, hvilka afgåfvos för antagande af Herr C. A. Larssons reservation.
Herr Moptgomery-Cederhjelm: Såsom vi genom detta med¬
delande erfarit, har Andra Kammaren icke beviljat något anslag till
102
Den 1 Maj.
östra stambanan. Det egentliga motivet för framställningen om an¬
slag till denna bana har varit önskan att bereda tillfälle till arbets¬
förtjenst och derigenom i någon mån kunna lindra den nöd som herr-
skar i landet. Detta är ock det skäl, som egentligen åberopats af
tvänne bland reservanterne mot Utskottets Betänkande-. Emedlertid
hafva under sista dagarne åtskilliga omständigheter inträffat, hvilka
förringa vigten af detta skäl. Dels beslöto nemligen bådaKamrarne
i går att 1,000,000 Hull' skulle redan under innevarande år användas för
nordvestra stambanan och derigenom torde arbetsförtjenst kunna be¬
redas åt ganska många nödlidande, dels hafva vi under dessa_ dagar
mottagit en Kongl. Proposition, angående ett jern vägsföretag i Små¬
land, och skulle äfven anslag till denna jernväg icke kunna tillstyr¬
kas, så finnas dock i sagde Kongl. Proposition dessutom anförde en
mängd andra arbetsföretag, för hvilka anslag begäres. Det torde så¬
ledes finnas åtskilliga tillfällen att kunna understödja de behöfvande,
och då kan det väl ej vara skäl att bevilja betydliga anslag för den
östra stambanan. Detta företag, en gång fullbordadt, kommer att ko¬
sta ej mindre än 11,000,000 Hull', och vi böra akta oss för att kasta
oss in på ett så vidtutseende företag, blott för att lindra en nöd, som
vi skola hoppas endast är tillfällig. Vi hafva redan nu tvänne jern-
vägsföretag, nordvestra stambanan och sammanbindningsbanan, och
skulle vi nu påbörja den östra stambanan, så skulle vi på en gång
bedrifva ej mindre än 3 jernvägsanläggningar, och detta skulle ej öf¬
verensstämma med sista Riksdagens beslut att koncentrera arbetena
och ej företaga något nytt, förrän ett redan pågående vore afslutadt.
Af dessa skäl tror jag att Stats-Utskottet haft giltiga anledningar
att nu afstyrka alla anslag till östra stambanan, och jag anhåller der¬
före om bifall till Utskottets hemställan.
Friherre Stjelkblad: Då man jemnför det resultat, till hvilket
Stats-Utskottet kommit i denna och nästföljande punkter, med Ut¬
skottets hemställan i lista punkten, gripes man verkligen af en viss
förundran, ty under det Utskottet i lista punkten föreslår vissa ban-
sträckningar, afstyrker det i 2:dra och 3:dje punkterna alla anslag
till samma bandelar. Denna inkonseqvens har dock sin förklaring
deri att, såsom i går en talare upplyste, den fraktion inom Utskottet,
hvilken var majoritet vid lista punkten, befann sig i minoriteten vid
de båda följande. Emellertid måste väl häraf följa, att något af Ut¬
skottets beslut är origtigt, och för min del tvekar jag ej att såsom
sådant anse Utskottets afstyrkande af anslag till östra stambanan.
Jag biträder således med nöje den förste talarens yrkande att till
denna bana måtte anslås 1.500,000 R:dr, deraf J under innevarande
år, och 5 under år 1870. Man kastar sig derigenom ingalunda in på
något stort, vidtutsväfvande företag, ty man har begränsat hvad man
vill lemna, och summan är ej särdeles betydlig. Både statsekono¬
miska och billighets-skäl tala för detta anslag. Det är statsekono-
miskt rigtigt att, när vi nu äro nära fullbordandet af nordvestra stam¬
banan, planmässigt påbörja den stambana, som är närmast i ordnin¬
gen att anläggas, och bättre tidpunkt för arbetet kunna vi ej välja,
än den närvarande, då arbetslönerna äro ytterligt låga. För öfngt
103
Den 1 Maj.
är det ju alldeles tydligt, mine Herrar, att, om vi ej påbörja detta
arbetsföretag, måste vi anordna något annat. Nöden i tre af rikets
största län bär nemligen antagit sådana dimensioner att kraftiga åt¬
gärder måste vidtagas. Jag hörde visserligen i går påstås, att den
skulle afhjelpas genom anslaget af 1 million till nordvestra stambanan,
men från samma håll hörde jag oek, att genom detta anslag skulle kunna
beredas sysselsättning åt 3,000 arbetare. Eu tillökning med 3,000 i en
arbetsstyrka i Wermland, — huru många småländningar skola väl få godt
deraf? Vi veta ju att nöd råder på Dalsland, och således blir det val nöd¬
lidande från denna provins, som egentligen få begagna sig af detta
arbetstillfälle. Huru stor arbetsförtjenst kunna för öfrig! dessa 3,000
intjena? Med beräkning af 4 månaders arbete, 26 arbetsdagar i må¬
naden och en dagspenning af 1 R:dr 25 öre erhåller jag ej en större
summa än 390,000 Ruin, och detta belopp, äfven om man antoge —
• hvilket jag nyss visat att man ej kan — att detsamma oafkortad!
skulle komma Småland till godo, lär väl ej kunna väsendtligt lindra
den der rådande nöden. Andra åtgärder måste således vidtagas, och
det synes att regeringen äfven varit betänkt derpå, när den nu fram¬
lagt proposition om beviljande af anslag till en enskild bana i Små¬
land. Denna bana är dock ännu ej undersökt och något definitivt
bolag är ej bildadt, hvarföre jag befarar att utsigterna för detta an¬
slag äro särdeles ringa. Vid sådant förhållande ser jag för Regerin¬
gen ingen annan utväg än att lyfta mindre kreditivet. Då är det
väl vida bättre och rigtigare att vi för nödens lindrande anslå medel till
påbörjande af östra stambanan. Såsom jag förut nämnt, tala äfven
billighetsskäl härför. Östergötland, en provins med ofantliga rika
tillgångar, saknar ännu alla jernvägsförbindelser med öfriga delar af
landet. Vi måste göra något för denna trakt, eller ock skola vi ge¬
nast förklara, att vi ej ämna der anlägga någon stambana, på det pro¬
vinsen i tid måtte få klar insigt derom att den ej har att påräkna
något understöd af Staten, utan är hänvisad helt och hållet till sig
sjelf. Nu kan någon fråga, om vi hafva råd att bevilja ytterligare
million, men dervid få vi ej förglömma att här är endast fråga
om ett förskott, ty förr eller' sednare, måste val Staten besluta sig
för att bygga den östra stambanan. Dessutom skulle beviljandet af
detta anslag kunna bereda oss en verklig ekonomisk vinst, ty vi blefvo
derigenom tvungna att redan i år fatta beslut angående sättet för
medels anskaffande till hela detta jernvägsföretag, och vi kommo då
att begagna oss af de nu rådande goda lånekonjunkturerna. Jag
finner således alla skäl tala för Herr Wallenbergs förslag, till hvil¬
ket jag derföre ansluter mig.
Herr Bennich: Då jag icke först nu är intagen af den tanke,
att våra jern vägsbyggnader böra fortsättas med större raskhet än un¬
der de sist förflutna åren varit förhållandet, utan jag ock hyser och
har hyst den mening, att en af de förnämsta anledningarne till det
betryck, som under de sednare åren hemsökt vårt lands näringar och
försvårat folkets utkomst, är just det afbrott i jernvägsbyggnadema,
som för några år sedan skedde, så följer häraf,. att jag anser mig i
Statens sanna intresse böra understödja hvarje jernvägsföretag, som
104
Den 1 Maj.
i och för sig är rigtigt och nödigt. Det ifrågavarande är ett sådant
Jer n vägsföretag, soni icke' kan för längre tid åsidosättas; det måste
utföras och det kan icke då vara annat än rätt och klokt, att Riks¬
dagen redan nu vidtager några kraftiga åtgärder, på det att detta
utförande må kunna påskyndas.
Jag ömmar för de arbetslösa lika mycket, som någon annan, men
det är icke för denna tillfälliga nöd, som hemsöker vårt land, det är
icke för den, som jag anser rätt och klokt att bevilja anslag för östra
stambanan, utan derför, att jag anser det under alla förhållanden
nyttigt och till .gagn, för det närvarande och framtiden att denna jern-
väg kommer till stånd. Detta är anledningen, hvarför jag instäm-
mer i Herr Wallenbergs nyss afgifna yrkanden. Deremot tror jag
icke, att det skulle vara ändamålsenligt att, som en reservant före¬
tagit, vid detta anslags beviljande fästa något vilkor i afseende på
stället, der arbetena böra börjas och utföras. Det måste för alla
störa företag ligga en plan till grund och denna plan får icke för¬
ryckas af några tillfälligheter. Om Regeringen vid pröfningen af
denna fråga skulle. finna att arbetena å östra stambanan böra fort¬
sättas från Norrköping åt det inre af landet, så bör denna åsigt icke
hindras att göra sig gällande genom något af Riksdagen i motsatt
rigtnmg fattadt beslut. Jag är öfvertygad, att småländingarne, som
äro i behof af arbete, lika väl kunna tillgodogöra sig frukterna af
ett anslag för östra banan, om arbetena å densamma börja från Norr¬
köping, som om man utgår från Nässjö. Det är klart, att, om nöden
vore koncentrerad omkring Nässjö, kunde man säga, att arbetet borde
förläggas der; men så är icke förhållandet. Nöden sträcker sig öfver
hela Småland, och från många trakter af denna provins hafva de ar¬
betssökande lika lätt att söka sig väg till Norrköping som till Näs¬
sjö. Jag får på dessa grunder instämma i Herr Wallenbergs yrkande.
Herr Tornerhjelm: Den strid, som här pågår, liknar den, då
a®1! ,ena åt de mot hvarandra kämpande arméerna, utan att hafva
blifvit slagen, nödgas retirera till följd af den andras manövrer. Den
retirerar med flygande fanor och klingande spel utan att hafva för¬
lorat sm moraliska kraft, och så tror jag äfven, att det är med oss,
som kämpa för den östra stambanan, eller, att, om vi ock icke denna
gång få vår önskan fram, vår moraliska kraft derför icke är bruten
utan den finnes oförminskad qvar för nya strider. Hvad är det väl,
som hos oss kan upprätthålla denna kraft, annat än medvetandet, att
vi bär kämpa icke för något enskildt utan för hela fosterlandets in¬
tresse!
Kastar man en blick på kartan, måste man finna, att våra kom¬
munikationer med . utlandet äro onaturliga, och att eu af Sveriges
™pst k°rch'&a provinser bör kunna hafva anspråk på att få en jern¬
väg. Man har ock heller aldrig bestridt nödvändigheten af den östra
stambanan. . I går, då man ville hafva en million för nordvestra stam¬
banan, hade man det argument, att härigenom icke skulle läggas
hinder för att bevilja äfven ett anslag för östra banan; men i dag
för man ett motsatt språk. _ Det skäl man här anfört, att man först
bör göra färdig en bana, innan man börjar en annan, kan vara ta¬
Den 1 Maj.
105
lande nog under vanliga omständigheter; men gäller ej något här, då
det anslag som begäres för påbörjande af östra banan ej är större än
att arbetena på den nordvestra samtidigt med all kraft kunna be-
drifvas.
Jag kommer nu till det andra skälet för att bevilja anslag för
denna bana — den allmänna nöden, som är rådande i de södra or¬
terna. Representanterne från dessa trakter talade i går, då det var
fråga om att bevilja anslag till nordvestra stambanan, så vackert och
rörande om denna nöd och om sättet för dess afhjelpande. Jag hop¬
pas, att i dag, då det är fråga om ett anslag, som vida mer direkt
inverkar till nödens lindrande, de med samma värme, samma öf¬
vertygelse skola uppträda för detta anslags beviljande. OmHerrarne
icke vilja betrakta frågan från östgötarnes synpunkt, så beder jag
Eder betrakta den från den vackra, den filantropiska sidan, beder
Eder tänka på de tusentals menniskor, som äro nära att svälta ihjel
och som genom detta tillfälle till arbetsförtjenst skulle undgå hun¬
gersdöden! Jag för min del tror, att genom att bevilja ett anslag
till påbörjande af den östra stambanan skulle nöden blifva så af¬
hjelpa att man icke behöfde tillgripa lilla kreditivet. Argumentet
att redan anslag blifvit begärdt till Tenhults-banan gäller föga, eme¬
dan det är högst problematiskt, om detta anslag blir beviljadt, då bolag
ännu ej är bildadt. Med ett ord, jag har ännu ej hört ett argument,
som duger, och det skulle verkligen glädja irrig, om ett enda sådant
kunde framställas. Jag har det oaktadt ingen förhoppning, att vi,
som kämpa för den östra banan, få vår önskan nu uppfylld; men får
emellertid anhålla om bifall till Herr Wal lenbergs reservation.
Grefve Mörn er, Oscar: Det är,ganska sannt, som en talare
för en kort stund sedan yttrade, att Östergötlands representanter
vid riksdagarne hafva varit ganska lugna i denna fråga. Vi hafva,
så vidt jag vét, hållit oss stilla, med undantag att en och annan mo¬
tion blifvit inkastad vid riksdagarnes början. Men om man häraf
vill påstå, att intresset för denna bana blifvit försvagadt i Östergöt¬
land, så bedrager man sig. Man behöfver endast något vistas i pro¬
vinsen för att blifva öfvertygad, att det finnes icke endast en all¬
män önskan att få denna bana, utan att äfven denna önskan grun¬
dar sig på ett djupt behof af..att få densamma. Alla torde icke
känna till det sätt, på hvilket Östergötland blifvit behandladt un¬
der en lång följd af år, och de stora förluster, som denna provins
undergått till följd af åtgärder, som på sednare tider af statsmag-
terna blifvit vidtagna. Så var t. ex. inom denna provins bränvins-
bränningen en ganska vigtig näringsgren och en mängd hushållspla¬
ner voro derpå uppgjorda. Utan vidare tal blef 1855 bränvinslag-
stiftningen alldeles förändrad och, om äfven detta var önskvärdt i
sedlighetens intresse, så skedde dock omkastningen alltför tvärt och
skadade i betänklig grad Östergötlands ekonomi. Att arbeta under
brydsamma omständigheter är alltid svårt; men det kan gå för sig,
om alla, med hvilka man täflar, befinna sig under samma ogynnsam¬
ma omständigheter; men hvad händer? Der anläggas jernvägar på
alla sidor, der lättas och bättras, der ske förändringar i tullagstift¬
106
Den 1 Maj,
ningen och åtskilliga andra åtgärder vidtagas, hvarigenom öfriga pro¬
vinsers ställning förbättras — men Östergötland står der ohulpet.
Om man åtminstone icke' lofvat något, så hade det varit bättre; men
man lofvade Östergötland en stambana. Östgötarne trodde på verk¬
ställigheten af detta löfte; de sågo alla menliga följder för deras hus¬
hållning, som uppstått af sednare tiders åtgärder; men de hoppades på
detta löfte och detta hopp har blifvit besviket.
Det vittnar icke om klokhet, att så behandla en provins, som
skulle kunna blifva en af Sveriges rikaste trakter, som bäst skulle
kunna bidraga till statsinkomsterna; att lemna den i ett sådant be¬
tryckt läge och icke göra något för den, dä det, som begäres, icke är
så särdeles mycket. Det är visserligen sann!, att vi fått jernväg
från Norrköping till Katrineholm. Detta är visserligen en god sak
så till vida, att den lättar besväret att resa till och från provinsen;
men i ekonomiskt hänseende är denna jernväg icke af stor vigt, ty
från Norrköping har gått och går fortfarande större delen af varu¬
transporten sjöledes till Stockholm; men deremot är det i detta hän¬
seende för provinsen af största vigt att få lättad kommunikation
med Småland och för Norrköping är detta rent af en lifsfråga. Man
kan väl icke tro, att denna stad kan bibehålla sin blomstringsförmåga,
huru den än må behandlas. Den har tyvärr genom nedläggandet af
en mängd klädesfabriker och bomullsspinnerier redan börjat lemna
bevis på motsatsen. Man säger då, “det är en onaturlig näring för
Sverige, den måste läggas ned“! Jag frågar, är landtbruket också
en. onaturlig näring, och dock se vi nu för tiden på landsbygden dag¬
ligen skaror af kringstrykande, arbetslösa personer, hvilkas armar
jordbruket icke kan tillgodogöra sig. I Östergötland skulle dock, om
något gjordes för att bereda jordbrukets produkter lättare afsättning,
ingen af provinsens barn behöfva sakna arbete. Då man ser dess
bördiga fält, som äro i stånd att frambringa andra skördar än ogräs,
då man ser detta och hör, att af brist på tillfällen till afsättning all
rörelse dragés ifrån dem — ja, det lönar nu icke en gång mödan att
stalla oxar, då uppköparne ej numera .vilja göra sig besvär att upp¬
söka en så undangömd landsort, som Östergötland — må man val
säga, att tiden ändtligen kunde vara inne att göra något för denna
provins, som skulle kunna erbjuda en så stor framtid. Hvarför dröja
längre? Man har sagt, att vi icke böra företaga så mångajernvägs-
arbeten på en gång. Hvad hafva vi då för arbeten i gång? Sam-
manbindningsbanan, den måste väl i det närmaste vara färdig med
undantag af stationshuset och till det hafva vi anslagit penningar.
Nordvestra stambanan hafva vi äfven skjutit på. Hvad skulle då
hindra, att man nu på östra stambanan började med de förberedande
arbetena, som draga så mycken tid. Derjemte är tidpunkten gynn¬
sam, då man kan få arbetskrafter för billigt pris.
Jag skulle icke vilja tala om nöden, ty jag står här på samma
ståndpunkt som Herr Wallenberg och anser, att Staten icke skall
anses skyldig att uppträda som arbetsgivare. Vi måste få detta nr
våra begrepp och komma till den åsigt, att alla dessa undsättnings-
åtgärder höra vara för Staten främmande. Statens ändamål är att
upprätthålla säkerheten i landet, men icke något annat. Alla dessa
Den 1 Maj.
107
rapporter från Konungens Befallningshafvande om årsvexten, alla
dessa undsättningsåtgärder skulle man skilja från Staten. Men det
låter sig icke så fort göra. Vi äro ännu på den punkt, att Staten
skall tillse alla och alla skola nypa på Staten. När vi nu äro der
och denna åsigt icke låter på en gång ändra sig, måste vi väl fästa
oss vid, att på detta sätt, det vill säga genom att förskaffa arbete,
beredes tillfälle att lindra nöden, och detta sätt är väl vida bättre
än att lemna lån, hvilka antingen måste skänkas efter eller ock
länge hålla låntagaren i en bekymmersam ställning, Summan, som begä-
res, är ju ej heller stor, endast en half million för i år; men detta lilla
anslag skulle dessutom hafva det goda med sig, att det skulle inom
provinsen återväcka lif och förhoppning, då vi nu anse oss nästan
förskjutna. Yi kunna äfven hafva skäl härtill, då på alla från oss
gjorda framställningar blifvit svaradt med ett bleklagdt nej och
då nästan alla lagstiftningsåtgärder, som på sednare tider hafva blifvit
vidtagna, hafva skadat oss.
Då förhållandet är sådant, vill jag fråga, om icke tiden är inne
att göra något, för att vid fäderneslandet fästa dem, som der vilja
vara fästade, då nu de, som ega jord, sälja den och flytta öfver till
Amerika. Jag tror icke, mina Herrar, att vi kunna göra oss döfva
för fordringar, som. äro berättigade och hvila på sådana grunder.
Jag anhåller om bifall till Friherre von Essens reservation.
Herr Leij o nan eker: För mig har icke den tillfälliga nöden i
olika delar af landet utgjort ett tillräckligt motiv att bifalla ansla¬
gen till de återstående stambanorna. Då jag hoppas, att denna nöd
är snart öfvergående, anser jag, att den bör afhjelpas med tillfälliga
medel och icke genom att inkasta Staten i företag, hvilka förmänga
år skulle medföra betydliga utgifter. Jag tror således, att besluten
om jernvägarne böra fattas helt och hållet oberoende af den för da¬
gen tillkomna frågan om nödens afhjelpande. När jag ser frågan på
detta sätt, måste jag finna svårigheter vid att påbörja ännu flera ba¬
nor, då de förberedande åtgärderna ännu icke äro vidtagna. Häri¬
bland räknar jag i första rummet sättet att anskaffa penningar och
beräknandet af möjligheten för landet att kunna betäcka annuiteterna
på nya lån. Börja vi att nu bygga en ytterligare bana, utom den
nu i arbete varande nordvestra, så komma vi sannolikt snart nog att
äfven bygga flera och in på en årlig byggnadskostnad af 6 ä 7 mil¬
lioner. Man kan visserligen med smärre årsanslag bygga jernvägar,
såsom vid sednare riksdagar vidtagits, eller ungefärligen med så
stort belopp, som de redan färdiga banorna lemna i årlig behållning;
men detta medförer nästan ovilkorligen att blott bygga en bana i
sender. Då nu icke är afgjordt hvilketdera af dessa sätt skulle till-
lämpas, tror jag det vara högst betänkligt att fatta några beslut, in¬
nan man gjort sig reda för konsekvenserna af hvad man beslutar. Den
fråga, som i första rummet bör taga liiksdagens uppmärksamhet i
anspråk, är den om sättet att betacka annuiteterna på de lån, som
för jern vägars byggande skulle upptagas. Nu är vår budget sådan,
att den i det närmaste går ihop; men skulle vi besluta oss för ett
skyndsamt fortsättande af våra jernvägsbyggnader i större skala, så
108
Den 1 Maj.
följer deraf såsom en ovilkorlig nödvändighet, att vi, för att betacka
annuiteterna, måste öka bevillningen och detta är en ömtålig fråga,
som först måste _ sorgfälligt pröfvas. Dessa betänkligheter hafva varit
för mig tillräckliga att bestämma mitt votum, och jag erkänner vil¬
ligt, att jag icke^ vill biträda ett beslut, som kunde inveckla Staten
i ganska svåra vidlyftigheter. Jag vill heldre vara för försigtig än
för djerf. För min del tror jag det bästa sättet att anskaffa medel
vore det att uppdraga åt Riksgälds-kontoret att upptaga ett lån inom
landet till det belopp, som för fullbordande af våra återstående stats¬
banor är behöfligt. Om Riksgälds-kontoret. som jag önskar, finge ett
sådant uppdrag, så kunde vi vid nästa riksdag veta hvad vi hafva
att råtta oss efter, och då vore det lätt att afgöra, huru arbetet på
de återstående statsbanorna bör bedrifvas. Det kunde annars hända,
att vi nu börja en bana, som vi icke nästa år kunna fortsätta, och
att en liten bit blir halffärdig och sedan under flera år får ligga i
detta skick. Jag tror äfven, att den östra banan, hvilken vi alla äro
ense om böra byggas, icke särdeles lider af ett uppskof till nästa
riksdag. Skulle nu åter ett anslag för denna bana blifva beviljadt,
anser jag vara alldeles origtigt att kasta detta på södra ändpunkten
af densamma. Arbetena måste fortsättas från Norrköping, ty annars
skulle man, med afvikande från all god och hittills följd ordning,
börja med den sämsta biten. Man har anfört, att, om östgötarne icke
vore bundna af bestämmelsen, att den östra banan skulle vara en
statsbana, både de _ för länge sedan sjelfva byggt densamma. Jag
skulle^ för min del intet högre önska och jag får uppkalla i Herrar-
nes minne ett beslut af 1854 års Riksdag, som ger bolag rättighet
att bygga delar af statsbanor; östgötarne äro således oförhindrade
att bygga denna bana, om de så önska.
Slutligen har här anförts, hvad man så ofta hört sägas, eller att
de hastiga af brotten i jernvägsbyggnaderna hafva varit en väsendtlig
anledning till arbetslösheten och betrycket i landet. Jag vågar på
det bestämdaste bestrida detta. Vid jernvägsbyggnaderna hafva al¬
drig vant anställde mer än cirka 12,000 arbetare, och den minskning
i antalet af denna personal, som nu egt rum, är ej nog betydlig för
att hufvudsakligen bidraga till nu rådande arbetslöshet, utan får man
söka anledningen till detta beklagliga förhållande i den omständighe¬
ten, att en stor del af den enskilda industrien ligger nere till följd af
missgynnande konjunkturer.
På dessa skäl, och då jag anser en återremiss icke tjena något
till, får jag anhålla om bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr Ekenman: En föregående talare, ledamot af Stats-Utskot-
tet, har ansett att frågan om anvisande af medel för östra stamba¬
nans fortsättande skulle vara kombinerad med frågan om det anslag,
som Kongl. Maj:t i sin nyss aflåtna Proposition för byggande af en
bana i Lagaådalen begärt. Om dessa bananläggningar skulle vara
beroende af hvarandra, förmenade den värde talaren, att det vore
klokt af d.en, som vore vän af banan till Tabergs bergslag, att rösta
emot det ifrågasatta anslaget för östra stambanans fortsättande. Jag
kan för min del ej se saken så, utan kommer att gifva min röst åt
Den 1 Maj.
109
förslaget om den ifrågasatta fortsättningen af östra banan. Jag gör
det derför, att jag anser provinsen hafva varit berättigad att långt
för detta erhålla denna bana, äfvensom derför att jag anser att det
endast är genom lättare kommunikationer i alla rigtningar man kan
förbättra de skattedragandes ställning och bereda dem tillfälle att
lättare bära de bördor, som år från år börja trycka dem, äfvensom
för Staten att fullgöra annuiteterna å sina upptagna lån. Dermed
har jag också yttrat mig i afseende å de betänkligheter, som dén
siste talaren uttalade om Statens finansiela ställning, i afseende
å möjligheten eller snarare omöjligheten för statsverket att sätta
sig i ytterligare skulder för nya b an anläggningar. . Lika med den
föregående talaren, anser jag ej heller att vid beviljande af anslag
till östra banans fortsättande bör fästas det vilkor, att Kongl. Maj:t
skall bestämma på hvad punkt af banan arbetena böra ega rum, ty
jag anser såsom nyss yttrades vara af största vigt, att banbyggna-
den börjar der den har utsigt att lemna den hastigaste och största
vinst. Sannolikast skulle detta blifva, om banbyggnaden fortsattes
från Norrköping till Linköping. Visserligen vore det sannt, att här¬
igenom det skulle blifva svårare för befolkningen i södra och meller¬
sta Småland att vid banbyggnaden skaffa sig någon arbetsförtjenst.
Men jag tror dock att i någon mån befolkningen från dessa trakter,
allt efter som tillfälle till arbetsförtjenst yppar sig, kommer att in¬
finna sig vid de ställen, der byggnaderna påbörjas. Likvisst är der¬
igenom icke af hjelp t den biverk lagade arbetslöshet, som nu eger rum.
Öfver allt i Småland företer sig denna arbetslöshet och är mest. rå¬
dande bland torpare och mindre hemmansegare, som ej kunna begifva
sig långt bort från sina hembygder för att söka arbetsförtjenst i
mera aflägsna trakter.
Här har blifvit yttrat i afseende å banan till Tabergs bergslag,
att förslaget derom icke skulle hafva någon utsigt till framgång, eme¬
dan sträckningen ej ännu blifvit undersökt och något bolag ej ännu
finnes bildad!. Jag tror dock ej att denna anmärkning skall väga
synnerligen tungt i vågskålen, då man besinnar, att planen till arbe¬
tet skall vara gillad af Kongl. Maj:t och bolaget konstitueradt innan
några af de anslagna medlen få utbetalas; och bolaget skall ovilkor¬
ligen vara bildadt till den 15 instundande Juni. På de skäl jag nu
haft äran anföra, sluter jag mig till Herr Wall enbergs yrkande att
l,i million R:dr måtte anslås och ställas till Kongl. Maj ds disposition,
för fortsättande af den östra stambanan under innevarande år.
Herr von K och: Då jag förut yrkat bifall till det framställda
förslaget angående förskott af medel till fullbordande af nordvestra
stambanan, på det att derigenom äfven skulle vinnas det ändamålet,
att den öfverklagade arbetsbristen i någon mån kunde afhjelpas och
Staten sättas i tillfälle att fullborda sina arbeten för billigare pris,
så anser jag mig äfven i dag af samma skäl höra yrka bifall till det
förslag, som af en värd talare här nyss blifvit framstäldt. ° Här är
ju icke fråga om att besluta sig för några nya utgifter; frågan gäl¬
ler här endast att något tidigare än hvad eljest ämnats fortsätta med
arbetena på en bana, som skall utsträckas, på en tid då man har ut-
no
Deri 1 Maj.
sigt att verkställa dessa arbeten billigare än eljest, och då allt be-
höfver göras för att afhjelpa den öfverhand tagande arbetsbristen.
Jag tror. derföre det har allt skäl för sig att bifalla förslaget, men
anser tillika att man bör göra det under den förutsättning, som blif¬
va uttalad af den siste talaren. Jag tror nemligen, att vi alla måste
vara ense derom, att det vore illa, om arbetet skulle börja vid Näs¬
sjö, och således flera mil komme att byggas, utan att Staten deraf
till en början finge någon inkomst, då man deremot kan taga för gif¬
ven att hvarje fjerdedels mils bana emellan Norrköping och Linköping
komme att blifva starkt trafikerad och således mycket fruktbärande.
Hvad det beträffar att man, i händelse arbetena påbörjades vid
Norrköping, icke skulle kunna bispringa de provinser, som under
föregående . år mest lidit af missväxt, så tror jag att för större delen
af befolkningen. i Småland och Blekinge samt på Öland det är lika
lätt att frakta sig till Norrköping som till Nässjö. Jag bifaller der¬
före Herr Wallenbergs förslag.
Friherre Nordenfalk*).
Grefve Hamilton, Henning: 1 allmänhet har jag försökt vid
förekommande frågor sätta mig in i desamma så mycket, att jag kunde
vara i tillfälle att deri uttala min öfvertygelse, när helst jag ansett
det vara för frågans utredning i någon måtto tjenlig!. I går under
den långa öfverläggningen, som här egde rum rörande de många ban-
sträckningarne norr om Mälaren, iakttog jag tystnad, emedan det ljus
öfver frågan, som från båda sidor spriddes, var så intensivt och un¬
der debattens hetta så ökade sig i styrka, att jag tyckte mig nästan
blind eller åtminstone ej klart kunna urskilja hvar sanningen egentligen
låg. Under sådana omständigheter ansåg jag mig böra föredraga att
öfverlemna frågan åt dem, som deri hade djupare insigter än jag.
I dag befinna vi oss lyckligtvis på en annan terräng. Frågan
om banans sträckning är redan afgjord. Öfvertygelsen om behöflig-
heten af dess fortsättande förr eller senare synes ej heller vacklande.
Frågan är blott om tidpunkten, då arbetena skola börjas. Här har
blifvit anmärkt, att Östergötlands representanter, med undantag af
en och annan motionär, i denna fråga vid föregående riksdagar iaktta¬
git tystnad; och jag tror att de deri handlat fullkomligt rätt. Öster¬
götland har sannerligen ett stort behof af jernvägar, men detta be¬
hof kännes ej mindre tryckande på andra håll, och måhända hafva de
ärade representanterne ansett, att sistnämnda behof först bort till¬
godoses. En talare har antydt, hurusom Östergötland genom sednare
tiders lagstiftning blifvit illa behandladt, men i detta fall tror jag
att de delat samma öde, som de öfriga provinserna. Jag kan ej hel¬
ler se, att frågan i sjelfva verket i detta ögonblick undergått någon
annan förändring än den, som framkallats genom den allmänna nö¬
den och arbetslösheten i landet; ty hade icke dessa omständigheter
mellankommit, så hade väl ej vid denna riksdag någon röst höjt sig
för förordande af ifrågavarande förslag. Då vi nu hafva endast
;) Detta anförande återfinnes i slutet af bandet, pag. 524.
Den 1 Maj.
in
denna fråga om tiden att afgöra, så är detta visserligen icke någon
ringa fråga. En föregående talare har erinrat om emigrationen; och
saimt är att den under sednare tider på ett högst betänkligt sätt till¬
tagit. De, som lemna landet äro ej de, som söka arbete, utan sadana.
som misströsta om att under den nuvarande allmänna ekonomiska
ställningen i landet kunna bevara något af livad de hafva qvar,
och för att icke nödgas se återstoden af sin lilla förmögenhet inom
fäderneslandet smälta bort,, begifva sig hän för att använda den i
främmande land. Hvad vi hafva qvar är emellertid denna arbets¬
löshet, som i så hög grad gör sig gällande och kännes tryckande, ej
blott för dem, som sakna arbete, utan för alla, som i någon mån kunna
dela med sig. Huruvida denna nöd kan afhjelpas genom att bevilja
ett anslag för östra banans fortsättande, derom, är jag ej fullt för¬
vissad. Å ena sidan är det visserligen sannolikt, att arbetet redan
under innevarande år skulle kunna pabörjas. men huru snart och till
hvilken utsträckning är deremot ej visst. Dessutom står beviljandet
af detta anslag till en bana i Östergötland i något samband med den
Kong!. Proposition, vi för ett par dagar sedan remitterat till Stats¬
utskottet. Skulle den innebära ett bättre sätt att bereda arbetsför¬
tjenst åt de nödlidande, tror jag ej att anslag nu börbeviljas till den
östra stambanan. Är det åter meningen att man, vid utförande af
Statens företag, i första rummet bör se på den verkliga fördel, som
kan vinnas, så bör man ej splittra anslagsbeloppen på alltför många
håll, hvarigenom intetdera företaget kan blifva rätt fruktbart. Jag kan
icke frångå, det jag för Östergötland hyser det varmaste intresse.
Jag har tillhört denna provins i många år och der haft min käraste
verksamhet. Det oaktadt önskar jag, att man matte sätta det all¬
männas fördel framför Östergötlands, och att man ej för denna pro¬
vins’ skull skall kasta sig in i företag utan allvarlig och noggrann öfver¬
läggning. Härtill kommer en annan omständighet, som för mig ej är
rätt klar. Om Riksdagen nu beviljar ett anslag med rätt för Kongl.
Maj:t att använda 500,000 R:dr under innevarande^ år och 1 million
under loppet af nästa, så är jag tveksam om ett sådant beslut verk¬
ligen uppfyller det ändamål, som vi vilja åstadkomma, nemligen att
under en svår tid bereda arbetsförtjenst åt en mängd personer, ej
blott inom provinsen, utan äfven inom Småland, Halland och Ble¬
kinge, hvilka provinsers befolkning skulle söka sig till jernvägen för
att der erhålla arbetsförtjenst. . .
Innan jag kommer till konklusion af detta mitt yttrande, .vill jag
betrakta äfven en annan sida af saken, emedan den älven i viss mån
tål att tänka på; och det är frågan om medlens anskaffande. Jag
liar under de tre år, jag haft den äran att inför denna Kammare få
yttra mig, alltjemt sökt framhålla den åsigt, att man i finansiela
frågor måste gå försigtigt till väga. och ej besluta några, anslag, utan
att derjemte tänka på tillgångarne, och har jag, i hvad på mig ankommit,
försökt åstadkomma ordning i Riksgälds-kontorets ställning. Jag skulle
under vanliga förhållanden på det allvarligaste vilja afstyrka att un¬
der det nu löpande året besluta andra utgifter än dem,, som äro af
det yttersta behofvet påkallade. Det förhållande har likväl nu in-
112
Den 1 Maj.
trädt, att^ den löpande statsregleringen blifvit på ett väsentligt sätt
rubbad, sa att Riksgälds-kontoret icke kan sköta sina affärer utan
vidtagande af åtgärder, som vid arets början icke voro påtänkta.
Skola _ emellertid sådana åtgärder vidtagas, så synes likgiltigt, om
det blir fråga om att anskaffa en million mer eller mindre.
Efter detta yttrande kommer jag till den konklusion, att jag
måste förena mig med Friherre Funck i yrkande om återremiss, på
det Utskottet måtte samtidigt taga i öfvervägande frågan om den
östra stambanans fortsättande och den Kongl. Proposition, som nyss
blifvit till Utskottet remitterad, äfvensom på det att Utskottet måtte
öfverväga, om ej klokare är att, på sätt Herr Wallenberg och några
med honom föreslagit, ställa till Kong! Maj:ts disposition U million,
för att användas till östra stambananas fortsättande och med rättig¬
het att använda 1 million i ar, i den händelse Ivougl. Map.t anser
nödigt för beredande af arbetsförtjenst åt den fattigare befolkningen
påbörja arbetena i år, men med rättighet för Kongl. Maj:t att an¬
vända så stor del af anslaget som för ändamålet är behörigt.
Herr Ekman: Jag har visserligen under diskussionens gång
gjort några anteckningar och ämnat att besvara några af de anmärk¬
ningar, som mot förslaget blifvit framställda, men efter den siste ta¬
larens sakrika yttrande kan jag i frågan uttala mig helt kort. Jag
tillåter mig att i Kammarens minne få återkalla det egentliga skäb
hvarföre jag tror att anslaget blifvit begärdt till den östra stamba¬
nans fortsättning. Detta är de förändrade förhållanden, som på sed¬
nare tider inträffat: den fördelaktiga konjunktur, som för närvarande
erbjuder sig för Staten att utföra sina arbeten, hvarom meningarne
ej kunna vara delade, och den fördel, som på samma gång beredes
åt den del af landets befolkning, som saknar arbete. Det har blifvit
af en talare anfördt, att han anser arbetslösheten vara i hufvudsakli-
gaste mån afhjelpt, dels genom det bifall som Riksdagen i går lem-
nade till framställningen om anslag under innevarande år till nord¬
vestra stambanan, dels ock emedan man vågar hoppas bifall till
Kongl. Maj:ts Proposition om anslag till åtskilliga arbeten i Små¬
land. Det vore lyckligt, om hans föreställning vore rigtig, och i så
fall skulle allt yrkande från min sida om anslag för arbeten å östra ba¬
nan förfalla. Men jag är med denne talare af olika åsigt i detta
fall. Det har af en annan talare yttrats betänkligheter i afseende å
tillräckligheten af de ifrågasatta anslagen för arbetslöshetens afhjel¬
pande. Jag kan ej heller föreställa mig annat, än att af de anslagna
medlen till en bana, der en stor del af arbetena redan äro färdiga,
icke ringa belopp kommer att användas till materielen, och att der¬
före en icke så synnerligen stor del kommer de arbetsbehöfvande
till godo.
I händelse af bifall till den framställning, som af Herr Wallen¬
berg blifvit gjord, och som jag för min del biträder, skulle den an¬
slagna halfva millionen bereda arbetsförtjenst åt omkring 2,000 per¬
soner. Jag tror att detta är väl litet för att kunna afhjelpa nöden,
men högre bör man ej ställa anspråken, emedan jag befarar att det
• har
ilä
Den 1 Maj.
bär sina svårigheter att vinna bifall äfven till denna ringa begäran
Att skaffa arbetsförtjenst åt 2,000 sysslolösa personer fr Pi
någon småsak Jaguar i denna fråga7 yttra? i Z’ ten
nmg jag bär af förhållandena inom den ort som är i fråga r
noggrannaste kännedom måste natnrligtvTs Regeringen e^’ Z ha?
“Y-' It
S,S lTÄ“k iÄ JSl det blifvande
beelatet i frågan, någon af fa * ^5^»*
eviljades, kärr vara tillfyllest för att till-
PIP hPlAtTTflU
Ö J “wigun Cll. U
att det anslag, som i går beviyaues, nar
fredsstalla de mest trängande behofven
vara att ftredrag. “ ; ’ a“‘n8m"da ^ i»« äoek tror
lrär.rlTZu’6 ^ Ugglas:o Då en tystnad från Regeringens sida må-
Zf,a sknlle anses vara något besynnerlig och då siste talaren fram
ställt eu förfrågan till Regeringens härvarande ledamöter så anser
jag det vara mirr pligt, att yttra några ord i denna fråga ’ “
dag vill da först betrakta frågan från den ståndpunkt som Hö¬
ger ring närmast, eller den finansiela. Hade icke särskild^ TTl■ö'
tligheter tillkommit, såsom « tal,.ro anmådt så hll risseXen
!cke ™ blifvrt fråga om att paborja några nya jernvägsarbeten fav
tror att den talaren hade rätt och jag ber att såsom stöd för Pa g
ringens åtgärder i fråga få återföra*1 hammarens minne de föScfe'
1867dHSa™lSlbeSlint Z d£ras sätt att behandla dessa frågorVid
1.86r ars riksdag begärde Kongl. Maj:t - siffrorna på 10- eller 100
, kunna möjligtvis hafva undfallit mig, men eljest tror jag icke att
mitt imrmc skall svika - till fortsättande af nordvestra s fmbarmns
arbeten, dels ett anslag af 700,000 R:dr för år- 18fi7 aal, ^ i
fe W00O R:dr för år 1868 eller sammanlagdt 5,200 000 Zlr
Till svar bara anvisade Riksdagen sammanlagdt 2,000 000 R-dr Vid
den fogande nksdagen begärde Kongl. Maj:t ett anslag af 4A00 0M
R'dr I TO'1-sYa®Sai ke^e1n’-r.m?n Riksdagen anvisade endast 3,010’000
R-dr. 1 Riksdagarnas skrifvelse!- uttrycktes alldeles otvetydigt att
man önskade det dessa arbeten skulle inskränkas uteslutande filt
nordvest! a stambanan, och att ingå vidare arbeten skulle företa o-as
förrän denna bana vore fullbordad. 1 öfverensstämmelse med detta
af t\ änne Riksdagar uttalade beslut bär Kongl. Makt sålunda ordnat
arbetena, att kostnaderna derför icke skulle öfverskrida hvad des-a
Riksdagar ansett sig böra bevilja, och för min del vill jag erkänna
att, om jag äfven anser, att det anslag, som beviliades vid 18fi7 -
och till eu del jemväl vid 1868 års riksdag,voreSireän söm hål
beviljas, ai jag likväl ense med Riksdagarne derom, att vi måste nå
got inskränka vara jernvägsarbeten, att vi måste uppställa för oss
n plan, som tillåter oss att arbeta ungefär lika mycket det ena ° a
som det andra och att vi icke böra åstadkomma SbnLlr i desse
‘"‘ÄTtfrasn ät 1
o
114 Den 1 Maj.
år skola blifva nödvändiga. Jag tror således, att Riksdagen måste
erkänna att Regeringen, då den anhållit om anslag till fullbordande
af nordvestra stambanan, handlat fullkomligt rätt och i öfverensstäm¬
melse med hvad Riksdagen förut sagt, så mycket heldre, som det
under närvarande förhållanden är nödvändigt att se till, att de ^till¬
gångar som finnas räcka till att betala räntor och annuiteter^a de
upptagna lånen. Jag tror också, att vi i det afseende! hafva, på sätt
en talare här bakom mig vid förra riksdagen uttryckte^ sig, kommit
så långt att vi måste gå sakta till väga i framtiden. Då jag nu en¬
dast och allenast betraktar frågan ur finansiel synpunkt, så tror jag
icke att det skulle vara rätt att nu utsträcka arbetena längre, än
som af föregående Riksdagar ansetts rigtigt och Kongl. Maut före-
slagit, ty endast derigenom kan man hoppas att under de följande
åren få fortsätta dessa arbeten.
Ser iag frågan åter ur den närvarande ställningens synpunkt,
ser iag den ur synpunkten af den arbetslöshet och nöd, som föi när-
varande finnes i många delar af landet, så kan jag icke bestrida att
hvarje ökadt tillfälle till arbete, som beredes, skall åstadkomma gagn
och nytta. Huruvida, derest ett anslag till påbörjande af den östra banan
anvisas, på sätt här af några talare blifvit föreslaget, det arbete som
härigenom komme att beredas, skulle kunna afhjelpa den arbetslös¬
het som må förefinnas, derom kunna tankarne vara delade, lill en
början ber jag att få erinra, att ett anslag till nordöstra stambanan icke
kan användas under loppet af den närmaste tiden. Vidare förestäl¬
ler jag mig, att t. ex. ett anslag af en half million för innevarande ar icke
skulle i någon väsendtlig mån kunna afhjelpa den bekymmersamma
ställningen. Den siste talaren frågade, huruvida det vore någon an¬
ledning att antaga att det i går lemnade anslaget till nordvestra
stambanan skulle vara tillräckligt att afhjelpa arbetslösheten Detta
är en fråga, som är särdeles svår, ja, nära på omöjlig att besvara.
Det är allmänt kändt och tidningarne vittna dagligen om att arbets¬
löshet förefinnes, men huruvida, som sagd! var, ett anslag åt dessa
ytterligare BOO,000 Rall- kan i någon väsendtlig man afhjelpa denna,
det kan jag för min del icke afgöra. Kongl. Maj:t nar i en sär¬
skild Proposition just framställt en anhållan om enahanda belopp
som detta och derigenom har Kongl. Ma,j:t uttryckt den åsigt, att
med ett sådant anslag ganska mycket godt skall åstadkommas, skulle
Riksdagen icke finna skål att bevilja det anslag, som åt Kong!. Maj:t
särskilt blifvit begärdt, så har frågan lätt eu annan stallning och jag
kan icke neka att, på sätt Herrar Friherre Funck och txretve Ha-
milton föreslagit, det skulle vara skal att taga denna tvaga i ot-
vervägande i sammanhang med den af Kongl. Maj:t för Riksdagen
framlagda Propositionen. .
Slutsatsen af hvad jag här yttrat är, att jag hyser betänklighe¬
ter ifrån finansiel synpunkt vid att nu besluta en utvidgning åt vara
jernvägsarbeten. Deremot om Riksdagen skulle anse att noden kratde
hastig hjelp, kan naturligtvis Regeringen i detta afseende motsatta
sig hvad' Riksdagen kommer att besluta, dock endast med uttalande
af de betänkligheter för framtiden, som af ett sådant beslut verkli¬
gen kan blifva en följd.
115
Den 1 Maj.
l särskild!; den östra stambanan angår, så torde lag icke be¬
höfva påpeka att jag är af densamma en lika varm vän, som någon
hvilken bär yttrat sig för densamma. Den banans framtid ä“ foföf-
riSiffeoncl1|Shp)kfl-r’ V6* äl’-en ba1na’ som af alla hlifvit erkänd vara
föfesfii?W b • fllå‘ Den a,r Jemväl till sin retning bestämd och jag
k™-*» »•*■«
Jag vill nu sluta med uttalande af de ord, som en föregående
när Frmaren ritt beslut8W
Östergötland. ^ d allmännaa fördel framför det för mig så kära
Herr Montgomery-Cederhjelm: Då jag helt och hållet in-
vttrat^V Jjp ' e" -SiSte ärade talaren- äfvensom Grefve Hamilton
ytt åt sa skall jag icke upptaga Hammarens tid med att upprepa
hvad dessa Herrar sagt på ett mycket bättre sätt, än det står i min
förmåga att uttrycka mig. Man kan mycket väl tänka sig svårighe-
n feiansielt hänseende, som uppresa sig emot detta anslag, °den
störa ovissheten, huruvida någon hjelp härigenom skulle kunna Istad¬
ig for„d®n betryckta ställningen i landet, samt alla öfriga skäl
in arfslag it framställningen af detta anslag, men då så är förhål-
andet, sa kan jag icke instämma i yrkandet om återremiss, så mycket
mindre som jag icke vet hvartill eu sådan återremiss skulle tjena!
Såsom vi veta har Andra Kammaren med ^delare majoritet afslagit
punkten. Jag vill gerna erkänna att mina ärade motståndare bär
utgöra majoriteten, men jag tror dock att de å deras sida måste er¬
känna,_ att minoriteten bär icke är obetydlig, och i så fall kan verk¬
ligen icke någonting vinnas med en återremiss af denna punkt tv
man kan icke förmoda, att Riksdagen då kan besluta sig för ett am
S fn?] 1 c1 denaa baaa’ hvithet val vore meningen med återremissen.
i b tr:,k!f \lSåS-°m Gref\6 Hamilt°n aftåg, Utskottet taga denna fråga
befraktande i sammanhang med den småländska banan, så skulle
ju, i fall anslaget till östgötabanan bifölles, Kongl. Maj:ts Proposi-
med jSco’ hvilket val icke vore rigtigt, då man betänkt ändamålet
densammas aflåtande. Men jag medger dock att det vore mera
skal för Utskottet att taga i betraktande, Indika andra utvägar, som
kunna förefinnas till lindrande af nöden i Småland.
k •, , lu.ru Jaj? vl^,st lcke vill motsätta mig ett beslut om återremiss
hvilket jag pa anförda skäl tror i denna fråga ej kunna leda till nå¬
gon nytta, anhaller jag likväl om bifall till Utskottets förslag.
Möl?er’, Parl korall: I likhet med flera föregående
talare delar jag den åsigten att af de föreslagna banorna den genom
Östergötland bör först komma i åtanke sedan den nu under Sete
\aiande blifvit afslagen. Men deraf följer dock icke att jao- skal’
följa den pa den väg, att Riksdagen skulle i första hand taga” stam¬
banornas angelägenheter i betraktande. Jag tror nemligen att om
vi öfverlemna åt Riksdagen att efter enskilda motioner bedöma' frå¬
gorna om bibanor, så måste vi dock förbehålla stambanorna åt Re¬
geringen. Detta är i afseende på dessa angelägenheters ordnande
116
Den 1 Maj.
ett motiv för mig att icke vilja bifalla något anslag till den ifrå¬
gasatta banan. Man har sagt att det vore skäl för nödens lindrande
att bevilja detta anslag och man har velat sätta detta i jemförelse
med Kongl Maj:ts Proposition om allmänna arbeten i sådant hän¬
seende. Jag vill fästa uppmärksamheten deruppå att samtliga, dessa
arbeten afsågo endast att för nödens afhjelpande skaffa smålandm-
s ar ne förtjenst, utan att de derför skulle behöfva tillskjuta något
si eif ve. Någon har yttrat att en vida större summa än den Kong!.
Mai:t begärt härigenom skulle blifva tillgänglig för arbetsunderstöd.
Den ifrågavarande nådiga Propositionen har äfven med hänsyn till
de särskilta orternas behofver icke koncentrerat bjelpen pa eu enda
nunkt utan fördelat den inom de särskilta nödlidande orterna, hvari¬
genom den kommer till godo icke allenast den lösa befolkningen,
utan äfven den bofasta, som icke vill öfvergifva hustru och barn för
att si eif ve få lefva godt. Jag liar under de sednare dagarne kommit
i tillfälle att göra bekantskap med en afdelning af den sednare sor¬
ten och iag får säga att det är med ledsnad jag hört att dessa per¬
soner då de söka arbete, icke vilja börja sm dag före klockan åtta,
men deremot sluta så tidigt som möjligt. _ De vilja heldre använda
sina inkomster på fridagar än spara till sina anförvandt^’. Derföre
anser mg det vara angeläget att söka ordna understodsarbetena sa
»H de blifva tillgängliga inom de särskilta orterna. Åt denna an¬
ledning tror jag också det vara mera skäl att fästa afseende a om-
förmälda nådiga Proposition än å den nu gjorda framställningen om
anslag till östra stambanan.
Herr Ekman: Jag ber att först och främst få till Chefen för
Finansdepartementet frambära min tacksamhet för det svar han af-
gifvit på min framställda fråga. Uti hans anförande har jag funnit
Stt medgifvande af hvad jag för mm del befarade nemligen att det
finnes nästan i alla delar af landet stor arbetslöshet, samt att han
icke tilltrodde sig kunna afgöra, huruvida bifall till det yrkande, som
bär blifvit gjordt, skulle kunna i väsendtlig man afhjelpa detta onda.
■u«r hlifvit gjordt, skulle kunna i väsendtlig man amjeiyd. ^u«.
Tåg anser derföre, den rättaste behandlingen af nu föreliggande fråga
val att återremittera den till Utskottet, på det att Utskottet _ matte
komma i tillfälle att i sammanhang med den nådiga Propositionen
om arbetsunderstöd till småländmgarne taga äfven denna fråga un¬
der närmare öfvervägande. Jag får således återtaga det yrkande jag
„ . • i ____ UncCäTYwle Q-nalflo’ nr*h förena nnn med Friherre
komma
om arb
der närmare öfvervägande. Jag tar således återtaga ucuy™yCJog
förut gjort om ett bestämdt anslag och förena mig med Friherre
Func.k i hans begäran om återremiss.
Grefve Mörner, Oscar: Det är visserligen allt annat än an¬
genämt att tala från den sida, som man tror skall besegras, menens
famvete tvingar en dock att ställa sig pa den sida, som man ansei
vara rigtig, äfven om man befarar att den sidan skall lida nederlag.
Jag kan sålunda icke frångå den öfvertygelse, jag förut byst, och det
skulle vara ovärdigt af mig att erkänna att jag takt, utan att \ai
öfvertygad om rättmätigheten af hvad jag sagt eller rättmätigheten
af ^Tyvärr^äclier icke mitt minne till att ihågkomma allt hvad här
Deri 1 Maj.
117
emot mig blifvit sagdt, men några omständigheter vill jag likväl vid¬
röra. Det har af en talare, tillhörande Konungens Stats-Råd, blifvit
sagdt, att Regeringen hade i öfverensstämmelse med föregående Riks¬
dagars beslut måst inskränka sina hemställningar, i fråga om anslag
till jern vägsbyggnad er, till hvad man ansåg troligt att Riksdagen
ville bevilja. Emot detta kan jag naturligtvis icke hafva något att
invända, men huru fullföljer Regeringen denna sin afsigt. Yi hafva
redan vid denna riksdag fått emottaga en proposition om anslag till
en ny bana och, hvad som är det värsta af allt, en slags privatbana.
Nu vill jag icke längre dölja att jag fördömer alla dessa anslag till
enskilda banor, detta Statens inblandande i de enskilda förhållan¬
dena, hvarmed man här dragits så länge och hvartill icke finnes nå¬
got motstycke i andra länder, som hunnit till någon grad af utveck¬
ling. Denna eviga inblandning af Staten i de enskilda angelägenhe¬
terna måste snart upphöra. Jag kan åtminstone icke medverka till
att Staten fortfarande leinnar understöd åt dessa enskilda banor för
att de skola bära sig. Hvad har Staten med de enskilda banorna
att göra? Kunna de bära sig, sä är det bra, kunna de det icke, så
må de gå under, till dess de förvärfvat sig den kraft, som de behöfva
för att åter höja sig. Endast undantagsvis kan man ingå på denna
bana. Emellertid har Regeringen nu begärt anslag till en sådan.
Då frågan nu är om eu stambana, soni Staten sagt sig vilja bygga,
men Riksdagen förklarat, att den nu icke vill lemna något anslag
dertill, så skulle den likväl för en enskild bana göra ett undantag.
Kan det ens vara möjligt? Jag erkänner att logiken i detta resonne-
ment är för mig fördold.
Hvad nöden angår, så har man sagt här, att omförmälda förslag
aldrigskulle kommit fram för Riksdagen, om icke denna nöd tvungit Sta¬
ten att skaffa arbetsförtjenst åt de nödlidande. Nöden, hvars lin¬
drande skulle fägna mig särdeles, är dock icke annat än ett biända¬
mål och Staten får icke, jag upprepar det, vara någon allmoseutde-
lare i stor skala, ty ett sådant misstag kan komma att föra Sverige
in på en väg, som ingen kan ana och som kan blifva, farlig nog. I
England, der en stor nöd inträffade under Amerikanska kriget, vå¬
gade ingen i parlamentet framställa begäran om understöd för de
nödlidande, åtminstone har jag icke funnit att parlamentet eller Re¬
geringen gjort någonting derför, men Engelska folket samlade sjelfve
större understöd och utdelade frikostig hjelp, hvarigenom förlägenhe¬
ten för tillfället afhjelptes. Genom den enskifta företagsamheten af-
hjelptes nöden och att Staten skulle varit allmoseutdelare hade san¬
nerligen icke fallit någon in. Utrotas icke snart detta missbruk här,
medan det ännu kan ske, så tror jag att våra finanser i framtiden
skola visa ett ganska dåligt resultat. Heldre än att lemna 500,000
R:dr för ett sådant ändamål, borde man lemna dem för fortsättande
af stambanornas byggande.
Hvad skulle vi egentligen vinna genom en återremiss? Då Andra
Kammaren redan afslagit punkten, kan jag icke tro att Utskottet
skulle kunna uträtta något, utan är det då bättre att nu afgöra
saken.
Jag fortsätter mitt yrkande om bifall till Herr Wallenbergs
förslag.
118
Den 1 Maj.
Grefve af Ugglas: Jag vill utgå från den förutsättning, hvil¬
ken de fleste talare som uppträdt för anslag till östra stambanan
antagit, att, om oek anslaget för denna bana vore önskvärdt att er¬
hålla, man icke skulle på allvar hafva framställt yrkande derom, om
icke särskilta omständigheter nu dertill föranledde. Dessa omstän¬
digheter hafva varit icke blott fördelen af en billigare arbetskostnad
utan egentligast den nu rådande nöden. Jag tar mig friheten åbe¬
ropa hvad jag i går yttrade, att jag fann detta sätt att afhjelpa nö¬
den vara bättre än att rent af lemna allmosor. Jag kan nu icke
frångå denna uppfattning, ehuru jag i likhet med siste talaren tror
att nöden i detta hänseende är en underordnad faktor.
Jag ber att nu få fästa uppmärksamheten vid en oegentlighet i
Herr Wallenbergs förslag. Enligt bägge Kamrarnes beslut har till
den fortsatta byggnaden af nordvestra stambanan blifvit anslaget
3,100,000 R:dr, af hvilka en million under detta år skulle användas,
hvadan derefter endast återstår 2,100,000 R:dr. Herr Wallenberg har
nu föreslagit att till byggnaden af den nu ifrågavarande banan skulle
för nästa år anvisas 1,000,000 R:dr. Eöljden häraf blefve emellertid
att, derest vi vid detta året finge god skörd och ställningen blefve
så gynnsam, att nöden icke kräfde nya offer, en million af dessa
3,100,000 R:dr frånrycktes nordvestra stambanan, hvarigenom fullbor¬
dandet af denna sednare bana komme att betydligt försenas.
Om beslut nu ovilkorligen skall fattas, så måste jag lemna min
röst för bifall till Utskottets förslag; dock vill jag icke motsätta mig
en återremiss i en sådan syftning att denna fråga måtte behandlas
i sammanhang med Kongl. Maj:ts Proposition om anskaffande af ar¬
betsförtjenst åt den arbetslösa befolkningen i landet.
Grefve Sparre Eric: Att jernvägar ej kunna hafva någon
varmare vän än jag, det torde vara allmänt bekant; och kan jag så¬
ledes ej komma att motsätta mig något anslag, som för sådant än¬
damål begäres. Jag vill dock erinra de många, som här så varmt
förfäktat östra stambanan, att de ej böra glömma, att det äfven fin¬
nes andra banor, som hafva lika billiga anspråk. Då jag icke hört
någon tala ett ord om dem, så ber jag att få yttra något i detta
hänseende.
Hvad först angår nöden i Småland, så kan jag ej återhålla den
tanken, att man litet grand öfverdrifven densamma. Jag tror ej, att
der kan vara värre än på många andra ställen. Låt också vara, att
denna nöd är tryckande, så tror jag dock, att det är nästan för
mycket, att, under åberopande deraf, på en gång komma och begära
anslag både för en bana till Taberg och för Ostgöta-banan och för
en bana till Oscarshamn och för en bana mellan Wernamo och T en-
hult. Jag tror ock, att de Herrar, som redan yttrat sig, mer än till¬
räckligt ådagalagt, att för nöden i Småland intet kan göras genom
att bevilja anslag för östra stambanan. Det fordras nemligen, på
sätt en ingeniör redan här yttrat, en mängd förberedande arbeten,
innan med sjelfva byggnaden kan påbörjas; men med Guds hjelp,
om fyra eller fem månader härefter fortfar ej nöden, om ej ny miss¬
växt i år kommer att inträffa; och att vi redan nu, med afseende å
119
Den 1 Maj.
en sådan, skulle vidtaga åtgärder, det tror jag ej kan vara skäl. Så¬
ledes, nöden i Småland må ha stora skäl till behjertande, men ej vill
jag nu höra talas om den, såsom grund för beviljande af anslag till
östra stambanan.
Med ganska mycket skäl skulle deremot kunna invändas hvad en
talare sagt, nemligen att vi böra lägga ned pengar på jernvägar, för
att väcka mod hos folket att vinnlägga sig om landets förkofran och
söka att åt dess söner bereda tillfälle att utveckla sin näringsflit, i
stället att behöfva utvandra till främmande länder. Men då frågas:
är det endast i Östergötland, som ett sådant behof visat sig, eller
finnes det ej provinser, som äro lika mycket i behof af en dylik upp¬
muntran, och som snarare och säkrare skulle återgälda densamma.
Det är på Falu—Frövi-banan jag med dessa ord syftar, och hvilken
otvifvelaktigt säkrare skulle återgälda Statens bidrag. Vi få nemli¬
gen ej glömma, att i de provinser, som skulle komma att genomskä¬
ras af denna bana, och hvilka ega outtömliga malmtillgångar, nu
lefver en befolkning, tryckt mer än småländingen af nöd, om den
ock ej skriker fullt så mycket.
Men om nu Oscarshams-banan går igenom, om Tabergs-banan
går, om östra stambanan går, om Falu—Frövi-banan går, så är det
fråga, om vi ej vid denna riksdag få väl mycket, och om ej derföre,
vid afgörandet af dessa frågor,, den finansiela sidan kan förtjena att
läggas tyngst i vågskålen. Jag har velat nämna detta, för att be¬
reda Herrarne på att, om Riksdagen medgifver anslag åt östgöta-
banan, så finnes det andra provinser, som vid föredragning af nästa
punkt kunna med fullt skäl komma och begära detsamma, och jag
har ej velat surprenera Herrarne med att, sedan detta anslag bifal¬
lits, komma med en dylik framställning.
Herr Hallenborg: Jag begärde egentligen ordet, dåjag hörde
återremiss begäras, för att fästa Kammarens uppmärksamhet på hvad
den praktiska följden deraf skulle blifva. Såsom vi veta, har Andra
Kammaren bifallit hvad Stats-Utskottet föreslagit. Om nu denna
Kammare återremitterar punkten, så måste Stats-Utskottet, då punk¬
ten blifvit bifallen af en Kammare, men återremitterad af den andra,
ingå till Första Kammaren, med begäran, att denna måtte fatta be¬
slut. Detta skulle, som Herrarne finna, endast föranleda till tidsutdrägt,
och får jag derföre hemställa, att de Herrar, som begärt återremiss,
ville taga detta yrkande tillbaka. I sjelfva saken förenar jag mig
med Herr Wallenberg.
Herr Rydin: Den föregående talaren har fästat uppmärksam¬
heten på hvad den praktiska följden af en återremiss skulle blifva
och sagt, huru frågan då skulle gestalta sig. Hvad som föranledt
begäran om en återremiss, är, att man ansett grannlagenheten fordra,
att Kammaren ej bifaller ett af enskild motionär väckt förslag om
anvisande af ett anslag af lf million, och derigenom upptager de fi¬
nansiela tillgångarna, under det att Stats-Utskottet samtidigt härun¬
der pröfning en Kongl. Proposition om anvisande af anslag till en
annan jernvägsbyggnad.
120
Den 1 Maj.
Detta förhållande bevisar ock, hvad jag vid ett föregående till¬
fälle påpekat, nemligen orimligheten af att Riksdagen, på grund af
enskilda motionärers framställningar om byggande af stambanor, fat¬
tar definitiva beslut om anvisande af stora summor, utan att afvakta
framställning derom från Regeringen. När Regeringen är den, som i
detta fall skall afgifva Proposition och denna ej ansett sig kunna af¬
gifva en rådan, så tror jag, för min del, att man med bifall till Ut¬
skottets förslag, bör afslå det begärda anslaget.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad yttrade Herr (trefven
och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall till den
förevarande punkten; dels af Herr Wall enberg, att Kammaren, med
afslag å Utskottets förevarande hemställan, måtte för sin del b esluta,
att Riksdagen, för östra stambanans fortsättande från Norrköping till
Nässjö, skall för år 1870 anvisa ett belopp af 1,500,000 R:dr Runt,
hvaraf dock Kong].. Maj:t må ega att för ändamålet använda 500,000
R:dr redan under innevarande år; och dels slutligen att punkten skulle
till Utskottet återförvisas.
Härefter framställde Herr (trefven och Talmannen först propo¬
sition på bifall till punkten, hvarvid svarades talrika ja, blandade
med nej, sedermera proposition på afslag derå och antagande af
Herr Wallenbergs ofvanb er orda förslag, då svaren utföllo med talrika
nej, blandade med ja, och slutligen proposition på återremiss af punk¬
ten, hvilken proposition besvarades med talrika nej jemte några ja;
hvarefter och sedan proposition på bifall till punkten förnyats samt
med talrika och starka ja, blandade med nej, besvarats, Herr (Trefven
och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Efter det Kammaren, uppå Herr (Trefven och Talmannens fram¬
ställning, till kontraproposition vid voteringen antagit Herr Wallen¬
bergs yrkande, uppsattes, justerades och anslogs följande voterings¬
proposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 2:dra punkten af
Betänkandet N:o 66, röstar
J a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren Utskottets ifrågavarande hemstäl¬
lan och beslutar för sin del, att Riksdagen, för östra stambanans fort¬
sättande från Norrköping till Nässjö, skall för år 1870 anvisa ett
belopp af 1,500,000 R:dr Runt, hvaraf dock Kong! Maj:t må ega att
för ändamålet använda 500,000 R:dr redan under innevarande år.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 78;
Nej — 29.
3:dje punkten.
Bifölls.
i:de punkten.
Den 1 Maj.
121
Herr Nordenfelt, Leonard Magnus: Stats-Utskottet har i
denna punkt behandlat flera af Grefve Sparre föreslagna enskilda
jernbanor. Utskottet har föreslagit, att en viss del af anläggnings¬
kostnaden, högst j:del, må kunna anvisas såsom understöd för en¬
skilda jernvägsföretag. För min del är jag öfvertygad om att detta
i allmänhet är otillräckligt, men då Utskottet jemväl föreslagit att
understöd må kunna lemnas på annat sätt, vill jag härom ej fram¬
ställa något särskildt yrkande. Jag har afgifvit en motion om ränte-
garanti under 40 år för en del af Frövi—Fahlu-banan, och ehuru
denna motion är af Utskottet behandlad uti nästa punkt, nödgas jag
likväl till följd af den uppställning Utskottets Betänkande fått an¬
hålla att Frövi—Fahlu-banan måtte här i sin helhet behandlas. Den
räntegaranti för en del af denna bana, som jag begärt, har befunnits
röna vida mindre understöd än frågan om räntegaranti för banan i
sin helhet, hvarföre jag, som anser hela banan vara af större nytta
än delen, men förut föreslagit endast en del i hopp att lättare vinna
bifall för detta förslag, ansett mig nu böra afstå från mitt förra yr¬
kande och i stället begära understöd för hela banan.
Det är min öfvertygelse att denna bana har så stor betydelse
för fäderneslandets industriela utveckling, att ingen annan jernväg
kan med densamma uthärda jemförelse. Invid denna bana ligga, nu
nästan värdelösa, oerhörda m 'mtillgångar af flera slag, hvilka genom
en här anlagd jernväg skulle förvandlas till skatter, hvilka i sanning
kunde sägas vara outtömliga. Der finnes zink, bly, koppar och jern-
malmer, rikare både till qvantitet och qvalitet än annorstädes; jern-
malmer, som innehålla från 63 till 70 procent med en brytningskost-
nad af 5 ä 12 öre per centner, och som kunna lemnas i hvilken mängd
som kan begäras, lastade på jernvägsvagn, för 12 ä 15 öre per cent¬
ner. Det är genom beräkningar af skickliga metallörer utrönt att, om
denna malm forslas på jernväg till Gefle och derifrån till de Norr¬
ländska bruken, så kan af densamma produceras tackjern, som blif-
ver billigare än det Engelska och Belgiska. Genom att med låg
transportkostnad föra denna rika och billiga malm eller deraf produ-
eeradt tackjern till andra skogrika delar af landet, höjes värdet på
alla de skogstrakter, till hvilka sådan malm eller tackjern kan för
skäligt pris erhållas. Jag har genom en vidlyftig korrespondens sökt
göra mig underrättad om, huruvida malmexport till England med för¬
del skulle kunna ega. rum, och jag har kommit till det resultat att
en sådan är möjlig. England importerar nemligen främmande malm
i stora qvantiteter från Algier, Elba och Spanien, och den malm, som
kan lemnas från Grängesberget, är väsendtligen rikare än den.Eng¬
land importerar, ehuru denna sednare står i något lägre pris. Äfven
cokestackjern skulle med fördel kunna, tillverkas i närheten af gruf-
vorna samt jernmanufaktur medelst stenkolet i stor skala kunna be-
122
Den 1 Maj.
drifvas, hvarigenom en betydlig returfrakt vunnes för Statens jernväg.
Vidare, skulle denna bana i väsendtlig mån komma att underlätta
beredningen af zink, bly och koppar, hvaremot nu endast den rikaste
zinkmalmen exporteras med ringa vinst samt bly och koppar tillver¬
kas medelst cokes, som man med stora ansträngningar och i ringa
mängd framsläpat på landsväg från Nora.
Här har i går blifvit sagdt, att denna bana borde byggas smal¬
spårig. Jag vill ej ingå i någon undersökning om fördelarne eller
olägenheterna deraf, utan endast uttala min på beräkningar grundade
öfvertygelse, att en smalspårig bana med behöflig trafikförmåga här
skulle blifva dyrare, än en bredspårig, hvarföre jag för min del all¬
tid kommer att votera emot en smalspårig bana på denna led, ehuru
det väl må vara att för andra lägen med mindre trafik, smalspårig-
bana kunna vara användbar.
Vid förra riksdagen, innan jag ännu tagit kännedom, om hvilket
inflytande denna bana kunde komma att utöfva på trafiken å Statens
bana, föreslog jag en undersökning derom, men nu, sedan jag haft
tillfälle att göra mig reda för förhållandet och sett denna trakt jemte
der varande malmrikedomar, anser jag en sådan undersökning icke
nödvändig, och jag får säga, att jag beklagar, det så få af Kamma¬
rens ledamöter varit i tillfälle att bese denna del af landet.
Enligt min tanke skulle denna bana komma att utöfva ett oer¬
hördt inflytande på våra handelsförhållanden; ty icke på något annat
ställe kan man finna så stora bidrag för vår export.
.På Statens banor skulle denna jernväg komma att bereda en för¬
ökning af nettoinkomsten af öfver 200,000 R:dr om året. Jag grun¬
dar denna siffra på den nettoinkomst, jag har mig bekant, att Kö-
ping—Hult-jernvägen tillsammans med Nora-jernvägen gifvit Statens
jern vägstrafik. Jag har nemligen kommit till det resultat, att dessa
något öfver 7 mil långa jernvägar gifvit Staten en direkt nettoin¬
komst under år 1867 utaf 160,000 R:dr och för 1868 sannolikt vida
mer, ehuru detta belopp ännu ej hunnit uträknas. Jag har af trafik¬
chefen vid denna bana fått en detaljerad beräkning, som jag håller
här i min hand, och som visar, att stationen Köping ensamt gifvit
35,000 K,:dr i nettoinkomst till Statens jernvägar under år 1868. Om
jag nu tager i betraktande att Frövi—Fahlu-banan är dubbelt så lång
som denna bana och går igenom Sveriges rikaste bergslager, så synes
det mig ej vara förmätet att antaga, att den skulle komma att gifva
Staten åtminstone 50 procent mera än hvad Köping—Hult-banan gif¬
vit. På grund häraf torde kunna antagas att Frövi—Fahlu-banan
genast den blefve färdig, skulle komma 'att stoppa i en af Statens
fickor 240,000 R:dr om året.
För att undersöka hvilka uppoffringar från Statens sida behöfva
göras för vinnande af förutnämnda stora ändamål, har jag trädt i
underhandlingar med några aktade Engelska firmor och fått det be¬
sked, att de äro villiga att bilda ett bolag, som skulle bygga banan
och för- framtiden sköta trafiken på densamma, om riågot lämpligt
understöd af Staten i form af räntegaranti eller på annat sätt bola¬
get beviljades. Jag ifrågasatte först en räntegaranti af 5 procent,
som de ifrågavarande firmorna helst önskade, men då någon utsigt
123
Deri 1 Maj.
att ett sådant förslag skulle af Riksdagen bifallas nu ej lärer före¬
finnas, har jag, oaktadt jag ej tror att Staten derpå skulle göra nå¬
gon betydande uppoffring, ansett mig böra förändra mitt yrkande så,
att bolaget i stället under 25 år från den tid banan blefve färdig och
öppnad för rörelsen skulle af statsmedel erhålla ett kontant årligt
understöd, motsvarande 2 procent af anläggningskostnaden. Detta
anslag skulle sannolikt kosta statsverket mindre än de förut lem-
nade bidragen till enskilda banor och motsvarar efter fem procents
räntefot tjuguåtta och två tiondedel procent af anläggningskapitalet
lemnade kontant i början af det år, vid hvars slut första annuiteten
skulle erläggas. Men då Staten för en annuitet icke utan kapital¬
rabatt lärer kunna betinga ett kapital efter 5 procents räntefot, skulle
kostnaden för statsverket af den annuitet jag föreslagit icke blifva
väsendtligen dyrare än 25 procent kontant bidrag, helst om detta
sednare utbetalades under arbetstiden såsom hittills varit vanligt. Sta¬
tens förlust på de förut beviljade lånen emot 5 procent, hvaraf fyra
procent på det oguldna beloppet beräknas såsom ränta, så väl som
på de tre års räntefriliet, som blifvit beviljad på dessa lån, motsva¬
rar, om alla bolagen fullgöra sina förbindelser, hvilket är föga san¬
nolikt, och den effektiva ränta Staten betalar för dessa medel anta-
ges till procent, hvilket är mindre än de båda sednaste lånen kostat,
samt amorteringen beräknas efter 5 procents räntefot, en annuitet af två
procent på anläggningskostnaden under 231 år. Om åter ett eller an¬
nat bolag icke fullgör sina förbindelser, blir Statens bidrag för en¬
skilda jernvägar på detta sätt i det hela betydligt större. Härvid
bör man ock taga i betraktande den omständigheten, att Staten ej
beb öfver göra någon utgift förr än efter ett år efter det banan i sin
helhet blifvit fullbordad, hvilket skulle komma att dröja i 3 år. En¬
ligt den beräkning jag gjort blefve Statens uppoffring under de för¬
sta åren icke större än 100,000 R:dr om året, och ju längre tid som
sedan går, desto mera ökas Statens inkomster genom tillväxten af den
rörelse som denna bana komma att tillföra Statens banor. Om denna
tillväxt beräknas till 5 procent årligen på nettobehållningen, skulle
Staten redan efter 10 år få in mer än som utgifves utom den tillväxt
i bevillning och minskning i understöd åt nödlidande, som denna bana
måste förorsaka. Vill Riksdagen icke denna gång bifalla understöd
åt Erövi—Fahlubanan, så återkommer riksdag efter riksdag nya för¬
slag för sådant understöd; men det är icke gifvet att tidpunkten all¬
tid är lika gynnsam som denna gång är fallet, eller att ändamålet
kan vinnas en annan gång med så ringa uppoffring som nu. Detta,
anbud af ett Engelskt bolag att utföra banan kan man icke alltid
påräkna att erhålla.
Konjunkturen i detta hänseende är för det närvarande synner¬
ligen gynnsam; ty pålitliga kontraktörer med ledigt kapital och le¬
diga ingeniörer hafva från Indien, efter der fullbordade arbeten, åter¬
kommit till England och söka nya arbetsföretag, hvarjemte den En¬
gelska marknaden nu är gynnsam för aktieteckning derstädes. Jag
kan naturligtvis ej ingå i någon personlig ansvarighet för att aktie¬
teckningen skall lyckas, eller att förtroendet till Svenska företag icke
möjligen skall komma att lida, om detta bolag misslyckas eller sedan
124
Deri 1 Maj.
arbetet någon tid fortgått icke skulle befinnas fullt solvent, hvilket
sednare dock torde kunna förekommas genom de garantier för före¬
tagets fullbordande, som Kongl. Maj:t utan tvifvel bör fordra och
hvilka jag för min del skall söka att få så stränga som möjligt, men
jag är fullt öfvertygad om de personers kapitalstyrka och redbarhet
som nu vilja ingå i detta företag och jag ser uti detta förslag en möj¬
lighet eller stor sannolikhet att med ringa uppoffring från Statens
sida åstadkomma en jernbana, som för hela landet och dess industri-
ela. utveckling är af den största vigt, och får jag derföre yrka, att
“Riksdagen måtte bemyndiga Kongl. Maj:t att med enskildt bolag,
som åtager sig att på egen bekostnad, enligt af Kongl. Maj:t god¬
känd plan, anlägga och allt framgent trafikera en jernväg från Frö vi
till Fahlun med grenbana till Insjön (eller ock grenbana till Båtstad
jemte kanalisering af Dalelfven derifrån till Siljan) träffa det aftal,
att bolaget, under 25 år från den tid då berörda bana är färdig och
öppnad för rörelsen, eger att af statsmedel uppbära ett kontant årligt
understöd, motsvarande 2 procent å deri summa, hvartill Kongl. Maj:t
anser anläggningskostnaden kunna skäligen beräknas, dock med vil¬
kor, att sistnämnda summa ej af Kongl. Maj:t bestämmes till högre
belopp än 16,000,000 R:dr, eller att det årliga bidraget ej må utgå
med mera än 820,000 R:dr; samt uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t måtte pröfva, dels hvilka jern vägsanläggningar i öfrigt
må anses för utveckling af landets industri mest af behofvet påkal¬
lade under den närmaste tiden af 12 till 15 år, samt den ungefärliga
kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas uppgå, dels lämpliga¬
ste sättet att befordra deras utförande genom ett eller flera enskilda
bolag, vare sig genom direkt anslag till belopp åt högst {idel af an¬
läggningskostnaden eller på annat sätt; samt att Kongl. Maj:t der¬
efter behagade till nästkommande Riksdag aflåta nådig framställning
i ämnet, äfvensom att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts disposition
anvisa 25,000 R:dr för bestridande af de härmed förenade kostnader."
Ett kostnadsförslag för Frövi—Fahlu-banan uppgår, utom jernba-
nan till Insjön, till öfver 16 millioner, och ett annat af Major Adel¬
sköld till 19 millioner, men jag är öfvertygad om att banan kan byg¬
gas billigare och derföre bär jag inskränkt summan till 16 millioner
såsom ett maximum. I denna summa ingår då äfven kostnaden för
en grenbana till Insjön värd 21 millioner. Det sistnämnda kostnads-
förslaget på 16,(XX),000 R:dr bär blifvit godkändt af Väg- och Vat¬
tenbyggnadsstyrelsen, men planen kan otvifvelaktigt, liksom de flesta
andra förberedande förslag, väsendtligen förbättras. Dådet beror på
Kongl. Maj:t att godkänna summan inom ett maximum, synes det
mig ej ligga något hinder i denna omständighet emot att godkänna
mitt förslag, för hvilket jag tager mig friheten anhålla om Kamma¬
rens bifall.
Herr Rydin: På samma gång jag erkänner rigtigheten af det
syfte, som ligger till grund för Utskottets förslag, kan jag ej åter¬
hålla åtskilliga betänkligheter emot detsamma. Utskottet har nemli¬
gen i denna fråga kommit till det rigtiga resultat, att, om enskilda
banor skola understödjas, så bör detta ske genom ett bestämdt, fixt
125
Den 1 Mnj.
anslag. Men deremot kan jag icke säga detsamma om sista delen af
punkten, deri det vill synas mig, att Utskottet ställer alltför stora
anspråk på Regeringen. Utskottet föreslår nendigen eu underdånig
skrifvelse med ankalian att Kongl. Maj:t matte pröfva, dels hvilka
jernvägsanläggningar må anses för utveckling af landets industri mest
af behofvet påkallade under de närmaste tiderna af 12 till 15 år samt
den ungefärliga kostnad hvartill deras anläggning ansåges kunna
uppgå — — — samt att Kong!. Maj:t derefter behagade redan till
nästkommande Riksdag aflåta nådig framställning i ämnet, äfvensom
att Riksdagen måtte till Kong!. May.ts disposition anvisa 25,000 R:dr
för bestridande af de härmed förenade kostnader.
Nu frågas: kan man begära att Kong]. Magt skall kunna hafva
ett sådant förutseende, att han kan skall kunna på förhand saga, hvilka
jern vägar som skola ifrågakomma att anläggas under en tid af 12 ä 15 år?
Ytterligare kali frågas: huru skall Kongl. Maj:t bete sig för att få
reda på, icke allenast livilka jernvägar, som inom hela riket kunna
komma att anläggas, utan äfven livilka af dessa, som företrädesvis
äro af beskaffenhet att befrämja landets industri? Bet är klart att
för landets industri är den enskilda företagsamheten i främsta rummet
nödvändig; det är denna som framkallar industrien och som måste
söka göra för sig klara de vilkor, hvarunder industrien frodas. _ Det
är således ock denna som bestämmer, hvilka jernvägsanläggningar
som böra ifrågakomma. Regeringen deremot bör endast intaga en
afvaktande, ställning för att se hvilket förslag till jernvägsanläggniu-
o-ar som den enskilda industrien kommer att framlägga till Regerin¬
gens begrundande och pröfning. Att nu anhålla, det Regeringen, utan
afseende på hvilka undersökningar som komma att< göras, sjelf skulle
taga initiativ'et och pröfva, hvilka jernvägsanläggningar som vore af
nöden, synes mig derföre orimligt. __
Vidare är det omöjligt att begära, att Kongl. Majrt, när skrif¬
velse.]! får eu sådan omfattning som här är föreslagen, redan till nästa
Riksdag skulle kunna hinna inkomma med det begärda förslaget.
Slutligen kan jag ej annat än ogilla, att Stats-Utskottet föreslagit,
att till Kong!. Maj:ts disposition skulle anvisas 25,000 R:dr, hvilka
måste anses afse att anställa undersökningar om enskilda jernvägar
till befrämjande af den enskilda industrien. Huru skall väl Regerin¬
gen bete sig för att göra sådana undersökningar och hvart skall den
skicka sina ingeniörer? och dessa 25,000 R:dr huru långt räcka de?
Under vanliga förhållanden är det ju ock klart att enskilda personer
sammansluta sig i bolag och således sjelfva verkställa de behöfliga
undersökningarne. Regeringen bör derföre, såsom jag redan sagt,
intaga en afvaktande ställning. Det blifver för henne mer eller min¬
dre omöjligt att på blotta hörsagor gripa in bär och der och göra
några kostnader på anställande af undersökningar, då det ju kan
hända, att den enskilda företagsamheten fordrar helt andra jernvägs-
sträckningar än Regeringen för sin del anser lämpliga. Regeringen
skulle alltså hafva gjort dessa undersökninger i fåvitsko.^ Till följd
af hvad jag sålunda anfört får jag anhålla om afslag på den före¬
dragna punkten.
126
Den 1 Maj.
Herr Hasselrot: Jag ber att med min röst få understödja Herr
Nordenfelts förslag. Utaf alla de jernvägar, som här blifvit föreslagna,
är det ingen som skulle komma att medföra det stora gagn, som den
af honom förordade; och som ett bolag nu lärer vara bildadt eller
på väg att bildas för att bygga den, så synes det mig, att man ej
bör skjuta undan densamma till en aflägsen framtid, utan begagna
tillfället; och får jag derföre anhålla om bifall till Herr Nordenfelts
förslag.
.Grefve af Ugglas: En värd talare från Norrland har haft åt¬
skilliga anmärkningar att göra emot Utskottets förslag. Han har an¬
sett olämpligt att begära, att Kongl. Maj:t skulle pröfva Indika jern-
vägsanläggningar, som kunna anses för utveckling af landets industri
mest åt behofvet påkallade. Han har ansett orimligt att begära, att
■Regeringen, efter en sådan pröfning, skulle för nästa Riksdag aflåta
framställning i ämnet; och slutligen har han förmenat, att 25,000 R:dr
skulle vara ett alldeles otillräckligt belopp till undersökningar.
Jag ber dock så väl honom, som Kammarens öfriga ledamöter
betänka, att, då vid. denna riksdag ånyo framträdt anspråk från flera
orter att, i . och för jernvägsanlägguingar, komma i åtnjutande af stats¬
bidrag, .antingen genom obligationer eller räntegaranti, hvarigenom
de enskilda banorna skulle förvandlas till statsbanor, eller åtmin¬
stone genom ett betydligare bidrag, så är det nödvändigt, att ett ord¬
nande af dessa anspråk sker. Man kan icke tillbakavisa dessa be-
hof, men Staten, bör se till att, när den enskilda industrien genom
lättade kommunikationer befrämjas,, dessa på billigt sätt åstadkom¬
mas, hvarjemte Staten äfven af sin ekonomi tvingas att ordna de
understöd, som gifvas, efter Statens tillgångar. Ett sådant ordnande
är omöjligt, om Kongl. Maj:t öfvertager det, och det är således på-
tagligt, att, om Representationen dels vill undvika att blifva
bestormad af petitioner från än den ena och än den andra
orten, och dels önskar att reda må åstadkommas i det sätt, hvarpå
understöd må lemnas, så måste en plan för den närmaste framtiden
uppgöras. Jag tror detta vara oeftergifligt, såsom frågorna nu ställt
sig, att ett håll göres på alla de anspråk, som med mer eller mindre
fog framställas, och att. eu reda i dessa förhållanden ifrågasättes.
Detta kan icke, såsom jag redan nämnt, åstadkommas genom någon
annan än Kongl. Maj:t, ocli det måste derföre åt Kongl. Maj:t öfver-
lemnas. Att säga att det är omöjligt för Kongl. Magt att till nästa
Riksdag göra framställning i ämnet, tror jag ej vara rätt. Eu mängd
jernvägsföretag hafva redan tagit sin början; en stor delbar föranledt
till undersökningar, och kostnadsförslag äro för flera redan uppgjorda.
Många materialie.r finnas således redan, på hvilka Kongl. Maj it kan
stödja en beräkning af hvad som bör göras, och hvilka göra det möj¬
ligt för Kong]. Maj:t att tillse i hvad ordning dessa anspråk böra af
Staten tillgodoses. Jag anser således ingalunda omöjligt för Kongl.
Maj:t att till nästa Riksdag framställa förslag på de banor, åt hvilka
Staten under den närmaste framtiden bör rigta sin uppmärksamhet,
och till hvilka deri bör lemna det understöd, som står i dess magt!
Detta sätt att gå till väga är nödvändigt derföre, att Staten då kan
beräkna, huru mycket den anser sig kunna offra på enskilda banor,
Den 1 Maj.
127
utöfver hvad den offrar på stambanorna; och derigenom blir Staten
i tillfälle att det ena året från det andra ordna jernvägsbyggandet i
en viss följd, så att icke en mängd jern vägsanläggningar verkställas
på ett år och ett obetydligt antal ett annat år.
Hvad angår anmärkningen, att beloppet icke skulle förslå till un¬
dersökningar, så får jag nämna, att i denna punkt ej finnes ett ord,
som omtalar undersökning; men det är deremot gifvet, att när en mängd
förslag inkomma till Kongl. Maj:t, måste åtskilliga uppgifter under¬
kastas kontroll. När Kongl. Maj:t ej är öfvertygad, att antingen
de beräkningar, som blifvit uppgjorda, i verkligheten hålla _ streck,
eller det intresset, som ett ifrågasatt jern vägsföretag skulle tillgodo¬
se, uppgifves i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet, så må¬
ste Kongl. Maj:t, för att kunna pröfva ansökningen, låta verkställa
kontrollundersökning på en eller annan de]. Het är för att ega till¬
gångar till verkställande af sådana kontrollundersökningar, som detta
belopp blifvit anslaget, och det kan möjligtvis vara knappt tilltaget,
men det är äfven möjligt, att det kan räcka till detta af mig angifna
ändamål.
I sammanhang med denna punkt, hafva ett par talare förordat
Fälb u—Kr ö vi - b an an, och jag får för min del säga, att bland enskilda
banor är denna en af de vigtigaste, men deraf följer ej att jag an¬
ser, att denna fråga i närvarande stund befinner sig på den stånd¬
punkt, att bidrag nu kan af Staten lemnas.
Jag tog mig friheten i går, när frågan om norra stambanan före¬
var till behandling, att tillkännagifva det jag ej ansåg det förmed¬
lingsförslag, Utskottet med afseende, på denna bana gjort, kunna till¬
fredsställa någon. Det förefaller mig omöjligt, att den bana, Utskot¬
tet föreslagit, skulle tillgodose Norbergs bergslag, och att man skulle
kunna lemna utan beaktande det stora anspråk, en några mils vid¬
sträckt bergslag i sådant afseende egen Jag tror derföre, att en
gång, när den norra stambanan ifråga.kommer, sträckningen blir en
helt annan än den nu föreslagna Sannolikt kommer den att utgå
från Thureberg eller annan plats på Stockholms—Upsala-banan, till
beröring icke allenast af Norberg, utan äfven af Grängesberget. Sta¬
ten kan ej motstå den påtryckning, som af vestra bergslagen kom¬
mer att ske, derest Staten skulle vilja tillgodose endast den östra
bergslagen. Det var derföre, som jag ansåg Utskottets förslag oan¬
tagligt, och jag framhöll nödvändigheten deraf, att en ordentlig plan,
ett system borde uppgöras för den norra jern vägens sträckning. Uti
detta system borde äfven Fahlu—Frövi-banan ingå; men deremot kan
jag ej finna, att Staten för närvarande bör till denna bana bidraga.
Motionären, hvilken först hade ordet, har tillkännagifvit, att hvarken
ett aktiebolag blifvit bildadt, ej heller utredning skett, huru denna
bana bör byggas. Undersökning har visserligen egt rum, men såsom
motionären sjelf i Utskottet förklarat, vore den ej till alla delar till¬
förlitlig. Dertill kommer en annan sak: det har varit i fråga att
denna bana skulle byggas bredspårig, och man har beräknat anlägg¬
ningskostnaden härefter. Det kan dock hända, att, om Staten skulle
bygga en bergslagsbana, de bibanor, som komme att tillstöta den¬
samma, möjligen borde vara smalspåriga. Anläggningskostnaden för
138
Den 1 Maj.
niinska^ana således billiSare och statsbidraget skulle derföre
otnli^Tr vard^ Potlonäl'en bär här framhållit ett sätt, hvarpå Staten
Tlf i a I'1'1 j tillgodose Fahlu—Frövi-banan på ett bättre sätt än det
Utskottet i denna punkt ansett fördelaktigast. Det förslag, han af-
g1 vit, ar, att Staten skulle förbinda sig att under 2b år från den tid.
banan ar färdig och för trafik öppnad, lemna 2 procent af anlägg¬
ningskostnaden Det roade mig att nu här i Kammaren se till hira
motionarens förslag, hvithet han ansett ungefär lika med Utskottets
i denna punkt, — att eu fjerdedel af anläggningskostnaden skulle såsom
U an bidrag lemnas till jern vägsanläggningar, komme vid jemförelse
^ldet a att ,pla S1S Det visade sig då, att. om jag antoge, att
Staten skulle lemna eu fjerdedel af anläggningskostnaden med 4mil-
rnner, sa,. och om jag till dessa 4 millioner lägger 5 procents ränta
pa ranta i 25 ar uppstår ett belopp af 12,680,000 R:dr; under det
att om jag utgår Rån motionärens förslag, nemligen att man skulle
medgifva 820,000 R.:dr årligen, i hvithet fall ock ränta på ränta skulle
beraknas, sa blir summan på 25 år 15 millioner, och således till¬
ökningen 2,370,000 R:dr. Vill jag nu ej i någotdera fallet räkna ränta,
sa visar sig motionärens förslag ändock sämre för Staten, tv man får
i ena fallet utgifva 4 och i andra fallet 8 millioner. Således skulle
motionärens förslag i alla händelser blifva till fördel för bolaget.
Det ligger bar, likasom i (kriga med afseende på denna bana gjorda
beräkningar mycken osäkerhet; och redan detta är fullkomligt till -
rackligt skäl att icke lemna statsbidrag till denna bana,
.. -"*en *ar dessutom fästa uppmärksamhet derpå, att — för den
händelse Kammaren, i likhet med Utskottet, anser dels att det sätt,
hvarpå Staten till dato nnderstödt enskilda banor, hvilket sätt be¬
stått deri, att Staten sjelf upplåna! penningar och sedan utlånat
dessa emot mindre ränta, icke blott icke är rigtigt, utan äfven medför eu
osäkerhet, som visat sig såväl vid denna som föregående riksdagar,
och dels att man bör bryta med detta system och antaga- ett annat,
samt Kammaren, till följd deraf godkänner Utskottets förslag, som
alser att befordra jernvägsanläggningars utförande genom direkt bi-
. | ei' Pa annat sätt,, som kan anses vara lämpligt — det väl
icke kan vara i sin ordning, att, innan Kong], Maj:t. som i admini¬
strativa angelägen hets r bör yttra sig, gifvit sitt utlåtande och lemna!
den utredning, Riksdagen begärt, för denna eller någon annan bana
bestämma den eller den principen, då man står i villrådighet om
hvilken princip som är den rätta, Gillar man den åsigten, att man
bor bryta med det gamla, så bör man gå till väga så som Utskottet
toresiagit, och omsorgsfullt pröfva det system, som bör sättas i stället
för det fordna,
Hörner, Carl Göran: Jag anhåller att i denna fråga
la yttra nagra ord och börjar med den sednare delen af frågan, som
rörer rantegaranti. Det liar för en särskild jernväg blifvit begärd
en rantegaranti för en tid af 25 år med två procent årligen å an¬
läggningskostnaden. Då motionären uti den motion, som han vid
början
129
Den 1 Maj.
början af riksdagen framlade, begärde en räntegaranti af fem procent
under en tid af 40 år, så måste vi erkänna att han varit ganska be¬
skedlig och anspråkslös, då han nedsatt sina fordringar till två pro¬
cent och inskränkt tiden till 25 år. Oaktadt detta finnas dock gan¬
ska många betänkligheter emot förslaget. Att lemna garanti åt ett
aktiebolag, som ännu icke finnes till, är redan en anmärkningsvärd
omständighet och vet man väl, om bolaget, i fall det en gång träder i verk¬
samhet, går in på de modifierade vilkoren eller föredrager de större?
Här förekomma vidare sex andra motionärer, hvilka väckt fråga om
denna jernväg, men de hafva inskränkt sig att begära, att Riksdagen
måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisa 25,000 R:dr för bestri¬
dande af nödiga undersökningar om Fr ö vi- F ah 1 u - b an ans lämpligaste
sträckning samt anläggningskostnad och trafikförhållanden. Dessa
motionärer äro allesamman från ifrågavarande orter och äro väl i
tillfälle att bedöma nödvändigheten af en undersökning rörande så¬
väl banans lämpligaste rigtning och utvidgning, som ock arbetskost¬
naden och öfråga trafikförhållanden. Mig synes då, när hvarken sträck¬
ningen eller anläggningskostnaden är behörigen utredd, det vore nog
hastigt att skynda med afgörande af frågan om räntegarantien. Att
denna bana emellertid är af stor vigt är obestridligt och jag tror
nog att den under vissa förutsättningar kan komma att bära sig.
Det upprättade förslaget, sådant det uti Herr Nordenfelts motion
frantställes, afser en bredspårig bana och i följd deraf har kostnaden
stigit till det ansenliga belopp, som här finnes upptaget. Det an¬
språkslösa förslaget om understöd för en bana genom Småland står
i en temligen bjert kontrast emot detta förslag, som för 10.1 mils
jernväg fordrar 16,000,000 R:dr, således nära nog 800,000 Rfdr per
mil, då i förslaget till bana i Småland begärdes 1,000,000 R:dr för
sju mil. Halfannan mil af den norra banan skulle kosta lika mycket
som hela den småländska, hvilken dock har en sträckning af sju mil.
Man har, som vi veta, förr haft föga utsigt att få den smalspå¬
riga banan godkänd, men det synes mig som skulle man kunna hafva
större förhoppningar att få denna princip erkänd, då sj elfva Jernvägs-
byggnadsstyrelsen yttrar sig, i anledning af från Stats-Utskottet in¬
fordrade uppgifter, uti sitt memorial till förmån för de smalspåriga
banorna. Det heter nemligen uti detta memorial, intaget i Utskot¬
tets förevarande Betänkande pag. 43 rörande sträckningen af och
kostnaden för ifrågavarande bana:
“Då en betydlig nedsättning i anläggningskostnaden för ifråga¬
varande jernbana skulle kunna göras, dels genom användandet af ett
-så kalladt smalspårigt jernvägssystem, hvarmed Styrelsen dock icke
afsåga ett sådant, som genom en minskning i spårvidden af några
få tum väl medför alla med jernbanor af olika spårvidd förenade
olägenheter,_ utan att i någon mån minska anläggningskostnaden, utan
en sådan minskning i spårvidden, hvarigenom verkliga besparingar
kunde vinnas, och dels genom att på de ställen, der sådant till följd
af lokala omständigheter befunnes fullt motiveradt, använda brantare
stigningar och kurvor af mindre radie, än som vid de öffiga stam¬
banorna blifvit iakttagna, samt slutligen genom användandet af bil-
Riksd. Prof. 1869, 1 Afd. 4 Band,. 9
130
Oen 1 Maj.
ligare byggnadssätt vid broar och viadukter, hvilka för minskning i
kostnaden borde endast grundläggas för enkel bana och äfven upp¬
föras af trä, der solidare byggnadssätt skulle blifva alltför kostsamt,
och, enär å ifrågavarande jernbana hvarken någon så stor farhastig-
het, som på Statens öfriga stambanor, vore af behofvet påkallad,
eller en så stor person- och godstrafik kunde vara att påräkna som
på dessa sednare, ansåge Styrelsen, att en sådan jernbana af mindre
spårvidd skulle för den norra delen af landet vara fullt motsva¬
rande behofvet och äfven i ekonomiskt afseende den ändamålsen-
ligaste“.
“Då, såsom ofvanför är anfördt, en del af ifrågavarande bana
skulle komma att anläggas genom Norge och sannolikt är, att denna
del i framtiden komme att förbindas med den från Trondbjem till
det inre af landet anlagda banan, hvilkens spårvidd, såväl som spår¬
vidden å de mellan Elverum och Hammar samt emellan Drammen
och Randsfiorden i Norge anlagda jernbanorna är 3 fot 6 tum (En¬
gelskt mått), samt det på grund af denna spårvidd konstruerade
jern vägssystemet befunnits vara ändamålsenligt och medfört en be¬
sparing i anläggningskostnaden af omkring en tredjedel af den för
de derstädes utförda bredspåriga jernbanorna, så har Styrelsen,
såväl med hänsyn till nämnda spårvidds ändamålsenlighet för ifrå¬
gavarande fall, som till de stora fördelar, som skulle uppstå genom
samma spårvidd å de Svenska och Norska jernbanorna, hvilkas fram¬
tida förenande till stort ömsesidigt gagn vore att förutse, föreslagit,
att vid de undersökningar, som afse Statens jernvägsbyggnaders ut¬
sträckning norr om Gfefle—Dala-banan, nämnda spårvidd af 3 fot 6
tum (Engelskt mått) och ett derefter lämpadt system, äfvensom för¬
utnämnda till besparing i anläggningskostnaderna ledande modifika¬
tioner i byggnadssättet för öfrigt måtte få ligga till grund för planer¬
nas uppgörande och anläggningskostnadernas beräkning11.
Mig synes hvad i detta hänseende blifvit yttradt fullkomligt öf¬
verensstämmande med hvad Mai or Adelsköld redan vid 1862—1863 årens
riksdag tog sig friheten till Stats-Utskottet framföra, men hvilken
åsigt då icke ansågs vara något att fästa sig vid. Nu har emeller¬
tid samme man uti ett sednare yttrande af den 14 April 1869, inta¬
get i Stats-Utskottets Betänkande N:o 65, anfört enahanda förhål¬
lande, då han säger:
“Beträffande den sednare frågan om spårviddens inverkan på
byggnads- och trafik-kostnaderna vid jernvägar, får jag vördsammast
upplysa, att enligt den erfarenhet, som så väl här i landet som i
Norge vunnits vid de ej obetydliga jernvägssträckor, som numera
finnas utförda enligt de ifrågavarande olika systemerna, kan man med
temlig säkerhet antaga, att banor med 3,6 fots spårvidd, anlagda på
samma terräng, med samma lutningar och krokar och med jemförel¬
sevis samma soliditet, kosta i anläggning omkring f-delar af sådana
med 4,83 fots spårvidd".
“Norska Jernb an dir ektören Carl Pihl, som har ännu mera erfa¬
renhet häruti, såsom chef för de Norska jernvägsbyggnadernä, hvilka
alla, med undantag af hufvudbanan från Christiania, utföras med
Den 1 Maj.
131
kostntd“SPårVidd’ har uppgifvit ännu större skilnad i anläggnings-
Således synes det som om ett sådant byggnadssätt skulle kunna
komma till användande och som skulle denna bana specielt kunna
helt och hållet byggas utan understöd eller räntegaranti. om blott
bolaget tillskjote s-delar af anläggningskostnaden och detta så myc¬
ket heldre som denna bana hufvudsakligen är af vigt för godstrans¬
porter, hvadan man skulle kunna vara belåten med mindre än tre
hastighet i timmen, såsom nu är meningen, och ändå tillgodose
trafikbehofven genom derå tåg dagligen fram och tillbaka, med den
fart som godstag i allmänhet hafva. Det synes mig nemligen vara
af stor vigt att icke pa en bana af sådan beskaffenhet som denna
nedlägga onödigt störa kostnader genom att gifva densamma den
större prydlighet och elegans, som man i viss män fordrar hos våra
statsbanor, ty bär kunna mycket väl de öfverflödiga prydnaderna
lemnas a sido och endast afseende fästas å det ändamålsenliga.
Jag anser emellertid denna fråga, såsom sagdt, vara för tidigt
vackt och ännu i det omtvistade och outredda skick att Biksdagen
icke bor fastställa någon skyldighet för Staten med afseende åränte-
garantier och dylikt.
i .ÄVai åtfr beträffar den sednare delen af frågan, eller den af Ut¬
skottet föreslagna skrifvelsen, så föreställer jag mig att hvad en fö¬
regående talare om en sådan begäran yttrade, är ganska rigtigt, nem¬
ligen, att _ det var att förutsätta en väl stor förmåga af förutseende
os Begeringen, att den nu skall säga, hvad i afseende på iernvägs-
anlaggnmgar under de närmaste 12-15 åren skall vara ändamåls-
enligt, och att komma med en sådan begäran tror lag vara att allt¬
för långt sträcka sina anspråk. Ej heller borde man genom sådana
bestämmelser lägga hinder i vägen för de förslag, som möjligen in¬
träffande omständigheter kunna påkalla. Likvisst och då en skrif-
velse möjligen skulle vara tjenlig för att lägga kapson på de alltför
vidt sväfvande planer, som vid äfven denna riksdag framkommit vill
jag gerna medverka till förslaget, men ber att få formulera detsamma
i öfverensstämmelse med hvad jag yttrat och med uteslutande af
hvad som rorer tidsbestämningar och räntegarantier etc., hvarigenom
punkten skulle fa följande lydelse: att Biksdagen måtte besluta, att
uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte pröfva dels
hviska jernvägsanläggningar må anses för utveckling af landets in¬
dustri mest af behofvet påkallade, samt den ungefärliga kostnad,
hvartill deras anläggning kan antagas uppgå; samt att Kongl. Mait
etc- — ..T ~ U» med hvad Utskottet föreslagit. Jag anhåller om
proposition a detta förslag.
Herr Ley onancker *).
Herr Montgomery-Cederhjelm: Anledningen till denna
.skrifvelse framgar tydligt af Betänkandet. Utskottet omförmäler
huru många motioner i denna fråga om enskilda jernvägsanläggnin-
gar förekomma, När nu Grefve Sparres stora förslag, som vid
*) Detta anförande återfinnes i slutet af bandet, pag. 525,
132
Den 1 Maj.
riksdagens början utan tvifvel hade att fägna sig åt störa sympatier
inom Kamrarne, skulle till behandling förekomma, a^sag Utskottet
sig icke kunna affärda detsamma, med mindre an att föreslå eu
retning i sjelfva frågan och detta är anledningen till den föreslagna
skrifvåsen. Jag medger att det ligger en svårighet uti att, en g
Utskottets förslag, till nästkommande riksdag hinna med en sådan _
rednhig och lägga fram ett förslag, bygdt på praktiska undersöknin¬
gar och lag vill af detta skäl icke mycket halla pa saken, sa mycket
mera 'om Taft tror att den redaktion, som Grefve Mörner föreslagit,
fullständigt uttrycker Utskottets åsigt, hvilken gar ut pa att i fram
tiden ställa så till, att icke eu mängd enskilda jernvagsforslag kunna
framkomma med den ringaste utsigt till understöd tran Statens sida,
sedan vi efter en utredning, som blifvit företagen åt man, till hviska
Riksdagen hyste fullt förtroende eller hos hvilka man åtminstone
kunde förmoda att icke ensidighet och enskilda intressen lago till
grund för afgifna omdömen — en gång hade ledning for vart omdöme
angående hvilka banor som af Staten kunde påräkna understöd.
§ Hvad angår Herr Nordenfelts förslag om bemyndigande för Re
geringen att uppgöra aftal med ett bolag för byggande ;u Fiovi
13-banan, tan lag icke, barn lifligt intresse jag ta hys« for d »na
handel dertill skänka mm röst. Jag ar likvisst ofvertygad att, ui
ekonomisk synpunkt sedd, densamma kommer att ^a[astånd“[uär
val. Hvilken utveckling en sådan bergslagsbana ar i stånd till ar
alldeles otroligt, och jag vill i det fallet endast åberopa mm eg n
erfarenhet i afseende på Nora—Ervalla-banan, uti hvilken banas di¬
ktion jäv sedan 12 år är ledamot. Då denna bana anlades, kalky¬
lerades transporten å banan till 250—300,()00 centner om are oc
redan 1867 efter 10 års tillvaro befordrade banan effekter till e
qvantitet af 1,100,000 centner. På samma sätt förhaller det sig med
inkomsterna, hvilka 1858 utgjorde 38,000 R-dr och vid 18^ al b ^* '
uoneingo till 103,000 R:dr och sålunda pa 10 ar naia tredubblat. ,
allTdetta under det att frakterna successiv^ blifvit nedsatta. Dessa
skäl tala mycket för anläggande af en sådan bergslagsbana, so
Frö vi—F alu-banan, men just pa grund af denna min till v^et gräl
sande förmodan om att denna bana har en vacker framtid, önskar
jag att, innan densamma kommer till utförande, man traffar sadana
aftal och uppgör sådana vilkor, att man icke sedan pa grund af
dessa råkarP i några svårigheter, i synnerhet Xlkter
de företag, som grundat sig pa med engelsman uppgjorda kontrakta,
icke alltid slagit så synnerligen väl ut. . .. ____,
På dessa grunder måste jag, ehuru jag kan nästan saga me
blödande hjerta, yrka utslag å Herr Nordenfelts förslag.
Grefve Sparre, Eric: Då jag vid riksdagens början vågat
framställa den motion, som en utaf reservanterne emot detta Be¬
tänkande anser hafva gifvit ansats åt de många särskilda jernväg^
frågor hvilka sedermera framkommit, yttrade jag, att jag förut, ag
tt° ’ ytterst liflig jernvägsstrid skulle komma att vid denna riksdag
unnstå- och det var just för att om möjligt besvärja stormen, som
j,Tg framställde det förslag, som nu är föremål for Riksdagens prof-
Den 1 Maj
133
ning. Jag måste nemligen upprigtigt tillstå, att jag icke hoppades
eller ens hade för afsigt att redan vid innevarande riksdag .Repre¬
sentationen skulle komma att ingå i någon närmare granskning af
detta förslag. Min mening var egentligen att derigenom föranleda
att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t öfverlemna att taga detta vig¬
tiga ärende under ompröfning. Ty, på sätt jag i går yttrade, anser
jag, att den enskilde representanten icke kan med erforderlig oväld
pröfva, eller med tillräcklig insigt bedöma den vigtiga frågan, hvarest
jernvägar böra i landet företrädesvis anläggas; och det speciela för¬
slag, som jag i sådant hänseende tillät mig att framställa och hvil¬
ket var resultatet af mångåriga och allvarliga begrundanden, hade
således egentligen till ändamål att föranleda denna frågas öfverlem¬
nande till Regeringen. Det är emellertid med ej ringa förvåning,
som jag funnit att Stats-Utskottet redan vid denna riksdag ansett
sig kunna tillstyrka anslag för den statsbana, som i går var föremål
för diskussion, under det att Utskottet på samma gång jemväl upp¬
tagit och endast i en mera utbildad form för Riksdagen framlagt det
af mig väckta förslaget, att eu ordnad plan måtte uppgöras för de
jernvägsanläggningar, som under den närmaste framtiden böra blifva
föremål för statsunderstöd. Att detta senare förslag har mycket skäl
för sig, tror jag vara tillräckligen ådagalagdt genom den erfarenhet,
som vunnits både vid denna och föregående riksdagar; och det kan
mycket väl hända oss, att vi snart finna dess behöflighet ännu ytter¬
ligare bekräftad, derigenom att Andra Kammaren bifaller det af en¬
skild motionär vid denna riksdag begärda anslaget till Oskarshamns—
Nässjö-banan, ehuru den för denna bana uppgjorda plan, på sätt
Stats-Utskottet omförmäldt, icke ens varit underställd Kongl. Maj:ts
pröfning; och, om, såsom det kan befaras, Andra Kammaren, med
afseende å den i Småland rådande nöden, beviljar detta anslag för
en bana, om hvilkan de fleste af oss knappast hört talas förrän nu,
så kunna vi förvänta att vid kommande riksdagar blifva öfversväm-
made af hundratals enskilda motioner om anslag för jernvägsanlägg¬
ningar i olika delar af riket. Jag tror sålunda att det är alldeles
nödvändigt, att en ordnad plan för jernvägsanläggningarne uppgöres
äfven i vårt land, likasom i andra länder redan skett, och att man
vid bedömandet af de motioner om nya jernvägsanläggningar, som
kunna framdeles komma att väckas, bör i främsta rummet taga hän¬
syn till huruvida desamma öfverensstämma med eller korsa den en
gång uppgjorda allmänna planen. Ja, jag går så långt, att jag skulle
vilja att det hittills gällande bruket att enskilda motionärer fram¬
komma till Representationen med förslag om nya jernvägsanläggnin¬
gar alldeles afskaffades; ty tvifvelsutan vore det vida lämpligare att
endast Regeringen framkom med sådana förslag. Derigenom vunnes
fördelen af större planmessighet i jernvägsfrägornas behandling och
Riksdagen behöfde icke, såsom nu ofta är fallet, vid dessa frågors
bedömande sakna ledningen af en förutgången noggrann och opartisk
utredning. Detta nya system skulle dessutom medföra en annan
vinst, som jag icke kan underlåta att med några ord vidröra. På
sätt jag nyss antydde, är det nemligen mycket sannolikt, att Andra
Kammaren kommer att bevilja det vid denna riksdag af enskild mo-
134
Den 1 Maj.
tionär väckta förslaget om understöd åt Oskarshamn—Nässjö-banan,
om hvars anläggning kontrakt blindt uppgjordt mellan bolaget för
denna bana och en engelsk jern vägsentreprenör. Jag har varit i till¬
fälle att taga kännedom om innehållet af detta kontrakt, och jag må¬
ste tillstå att jag dervid med den största förvåning frågade mig, huru
det var möjligt att en förnuftig menniska velat ingå på ett sådant
kontrakt, ty det innebar icke den ringaste garanti huru, när eller
om de erforderliga medlen skulle anskaffas. Detta skulle bero på
aktietecknarnes sammanskott, och jag vet af erfarenhet huru trögt det
går att åstadkomma sådana sammanskott. Ungefär samtidigt läste jag
emellertid en artikel i ett, af de senaste häftena af tidskriften “The Eco-
nomist“ och denna artikel innebär en beskrifning öfver de engelska
iernvägskontrakten, hvilken, jag måste tillstå det, var långt ifrån re¬
kommenderande för dessa kontrakters tillförlitlighet. Der säges nem¬
ligen att Herrar jernvägsentreprenörer vanligen utsluta sådana kon¬
trakt endast för att få en anledning att på Börsen framlägga en lista
för aktieteckning. Sedermera puffas vederbörligen i tidningarne med
påföljd att en större eller mindre summa tecknas, och entreprenörerne
få derigenom penningar att röra sig med på en tid; men när de byggt
en bit af jernvägen äro vanligen penningarne slut och bolaget, med
hvilket kontrakt blifvit uppgjordt, får sedan bäst det kan söka full¬
borda företaget. Om de engelske jernvägsentreprenörerne äro kände
för att så illa uppfylla de aftal, som de ingå i eget land, hvad skall
då ej blifva förhållandet med hänseende till de byggnadskontrakt,
som de afsluta i Sverige — ty sannolikt är det ej de bäste af de
engelske entreprenörerne, som uppsöka jernvägsarbeten i Sverige,
utan snarare de sämste. I denna tanke blef jag ännu mera styrkt
då jag jemförde nyssnämnda tidningsartikel med det kontrakt som
jag kort förut genomläst, och då jag dervid äfven erinrade mig den
erfarenhet, som vi redan vunnit angående de vanliga resultaten af
dylika överenskommelser med engelska entreprenörer. Gfellivare-
bolaget, Christianstadsbanan och Bergvik— -jernvägen, äro
i detta hänseende ett tillräckligt afskräckande exempel. Det var iakt¬
tagandet af dessa förhållanden, som till en del ledde mig vid upp¬
görandet af det sedermera framlagda förslaget, hvarigenom jag åsyf¬
tade att försöka att inom landet framkalla bolag för jernvägsentre-
priser, och de personel-, med hvilka jag i detta hänseende associerade
mig, voro så beskaffade, att jag är förvissad att denna del af försla¬
gets syfte verkligen skulle kunnat vinnas, derest sjelfva förslaget
blifvit af Riksdagen antaget. Hvilken omätlig fördel hade det ej
kunnat för landet medföra, om vi på detta sätt hade lyckats erhålla
inhemska jernvägsentreprenörer, och hvilket gagn hade ej vår indu¬
stri kunnat deraf hemta! Ty det är otvifvelaktigt, att, om sådane
jernvägsentreprenörer en gång inom landet uppstått, så skulle de
snart utsträcka sin verksamhet jemväl till grannländerna och derige¬
nom öppna nya kanaler för afsättning af Svensk jernvägsmateriel.
Det var derföre som jag tillät mig att i mitt förslag inrymma, att
dessa bolag skulle, såsom vilkor för åtnjutande af den ifrågasatta
statsgarantien, vara förbundna att använda inhemsk materiel. De
utlåtanden, som Stats-Utskottet infordrat från flera Svenska fabriks-
Den 1 Maj.
135
idkare, bekräfta också min mening att det ej skulle vara omöjligt
att inom landet åstadkomma den nödiga materielen; ock det skulle
sålunda otvifvelaktigt verka godt, om man på nyssnämnda sätt upp¬
muntrade den industri, om hvilken man åtminstone icke kan säga,
att den icke är naturlig för vårt land, som både kallats och ännu
kallas för “jernlandet". Införandet af det af mig förordade systemet
skulle jemväl befordra den inhemska kapitalbildningen, och sålunda
redan ur denna synpunkt verka till gagn för landet. På samma gång
skulle det också medföra den fördel, att industriidkarne i de särskilda
orterna kunde på förhand veta. huruvida och när de hade att påräkna
anläggandet af jernvägar till dessa orter, och de kunde då ställa sig der¬
efter. De industriidkare, som redan verkställt fabriksanläggningar i
de orter, som hade att förvänta jernväg, bibehålla dessa anläggnin¬
gar, och industriidkare å andra orter kunde i tid betänka sig på att
uppsöka lämpligare platser för sin rörelses bedrifvande. Ty sedan
jern vägsnätet en gång blifvit fullbordadt, är det omöjligt att större
industriela anläggningar kunna bestå å någon ort, som icke åtnjuter
förmånen af detta kommunikationsmedel. Det är sålunda af största
vigt att våra industriidkare må kunna på förhand beräkna de stora
förändringar i vilkoren för deras rörelses bedrifvande, som jernvägs-
anläggningarne måste komma att medföra.
För att vinna det sålunda antydda ändamålet är det oundvikli¬
gen nödvändigt, att vi nu vända oss till Kongl. Maj:t med den fram¬
ställning, som Stats-Utskottet föreslagit. Jag erkänner att jag icke
gratulerar Regeringen till erhållande af ett sådant uppdrag, hvars
utförande blir förenadt med stora svårigheter i mera än ett hänseende.
Men jag är förvissad, att Regeringen icke desto mindre skall emot¬
taga detta uppdrag med samma lugn, hvarmed hon redan emottaga
så många andra uppdrag af icke mindre svår beskaffenhet. Det säkra
är i alla händelser att, om vi på detta sätt behandla frågan och deri¬
genom vänja de särskilda orternas innevånare att med sina fram¬
ställningar om erhållande af understöd för jernvägsanläggningar
hänvända sig direkte till Regeringen och icke söka anlita enskilda
representanters hjelp, så komma hädanefter alla jernvägsförslag att
framträda inför Riksdagen i en helt annan gestalt än hittills och vi
skola undgå dessa demoraliserande och förbittrade strider, som ovil¬
korligen måste uppstå, så länge dylika förslag framställas af enskilda
motionärer, som för deras framgång måste räkna på verkningarne af
en mer eller mindre lyckad vigilans. Vi hafva redan vid denna riks¬
dag haft erfarenhet af en temligen het jernvägsstrid, och vi kunna
vara förvissade, att kommande riksdagar skola medföra ännu hårdare
strider af denna art, om vi ej i tid besväija stormen, genom att lägga
hela jernvägsfrågan i Kongl. Majrts hand och begära att han måtte
utreda densamma. Det enda, som kunde vara att anmärka mot Stats¬
utskottets förslag i detta hänseende, vore måhända, att Utskottet ifråga¬
satt att begära denna utredning redan till nästa riksdag; och om icke
de allra flesta af de jern vägssträckningar, som förtjena att upptagas
i det jernvägssystem, som Kongl. Maj:t kan antagas komma att före¬
slå, redan vore undersökta, så skulle äfven jag anse det vara olämp¬
ligt att i den underdåniga skrifvelsen nämna nästa riksdag såsom den
13S Den 1 Maj.
termin, inom hvilken utredningarne böra vara verkställda. Men då
de flesta af berörda jernväg,1?sträckningar redan äro undersökta, så
torde en sådan begäran mycket väl kunna framställas. Blir det för
Regeringen möjligt att redan till nästa riksdag aflåta nådig Proposi¬
tion i ämnet, så är det ju så mycket bättre. För min del tror jag
att detta verkligen skall blifva möjligt, så mycket heldre, som jag
förmodar,, att Kongl. Maj:t kommer att anmoda sakkunnige män, att
biträda vid frågans utredning.
.Hvad beträtfar det af Grefve Mörner framställda förslaget, så ®
skiljer detsamma sig från Utskottets förslag hufvudsakligen i tvänne
punkter; men just dessa punkter anser jag vara mycket väsendtliga.
Grefve Mörners förslag innehåller nemligen icke ett ord om det sätt,
hvarpå de enskilda jernvägsanläggningarne böra af Staten understöd¬
jas, och icke heller derom att Kongl. Maj:t täcktes jemväl taga under
öfvervägande hvilka af de ifrågasatta enskilda jernvägsföretagen, som
företrädesvis böra understödjas. Jag tror sålunda att Stats-Utskottets
förslag, har ett bestämdt företräde, och får jag för min del anhålla
om bifall till sistnämnda förslag.
Herr Heijkenskj öld. Mina tankar om Frö vi—Fahlu-banan äro
redan förut så väl kända, att jag ej behöfver uttrycka mig så syn¬
nerligen vidlyftigt vid detta tillfälle. Jag kan dock icke neka mig
att framhålla några omständigheter, som jag anser böra tagas i be¬
traktande vid denna frågas bedömande.
Enligt hvad Herrarne hafva sig bekant, behöfva Dalarne och hela
Norrland årligen vida mera sparmål än de sjelfva kunna producera.
En jernväg, som underlättar tillförseln till dessa provinser, måste så¬
lunda medföra gagn, ej blott för provinserna sjelfva, utan äfven för
de landsdelar, som hafva spanmål att afsätta. Ensamt denna om¬
ständighet torde sålunda tillräckligen ådagalägga Frövi—Eahlu-ba-
nans störa gagnelighet, äfven om densamma icke redan vore bevisad
af hvad föregående talare anfört angående den vigt, som denna bana
måste komma att erhålla för industrien.
Hvad beträffar en föregående talares anmärkning, att beslutet
angående understödjandet af den nu ifrågavarande banan kunde hafva
till följd att förekomma anläggandet af en annan jemväl ifrågasatt
bansträckning, nemligen emellan Grängesberget och Ludvika, så är
det väl möjligt att en sådan följd kunde uppstå; men jag tror att
industriidkarne i de orter, som skulle komma att beröras af bägge
dessa jernvägar, bäst böra kunna bedöma, hvilkendera bansträcknin-
gen, som för dem kan blifva fördelaktigast och sålunda företrädesvis
bör anläggas.
Samme, talare uppgjorde en kalkyl öfver de kostnader, som denna
bananläggning skulle för Staten medföra; men jag fann ej, att han i
denna kalkyl inberäknat någöt i kredit för Statens vinst till följd af
den ökade trafik å statsbanorna, som den nu ifrågasatta banan må¬
ste komma, att föranleda. Om man tager jemväl denna indirekta
vinst med i räkningen, så torde det hända, att den uppoffring, som
137
Den 1 Mnj.
Staten nu skulle göra, kunde vara återgäldad redan inom några
få år.
Samme talare bär jemväl ifrågasatt, huruvida en tillräcklig pröf¬
ning föregått framläggandet af denna plan. I detta hänseende ber
jag att få fästa Herrarnes uppmärksamhet derpå, att, enligt motionä¬
rens förslag, skulle, såsom vilkor för räntegarantiens åtnjutande, före-
skrifvas att arbetsplanen och kostnadsförslagen för denna jernväg af
Kong!. Maj:f godkännas. Sålunda kommer en ytterligare pröfning
att i detta hänseende verkställas och Kong!. Maj:t skall antagligen
dervid tillse, att anläggningskostnaden ej blir större, än som nödvän¬
digt erfordras.
En annan talare har funnit den nu ifrågasatta kostnadssumman
vara väl stor. Härvid bör dock iakttagas, att, då jern vägen till större
delen måste anläggas å kuperad mark, så kan densamma naturligt¬
vis ej blifva lika billig, som en jern vägs anläggning på slättlandet.
En annan talare har sagt, att man ej borde bevilja det nu be¬
gärda understödet, emedan något bolag för denna jernvägsbyggnad
ännu icke kommit till stånd. Men ett sådant bolag kan naturligtvis
icke bildas, innan man ännu vet, huruvida Staten vill understödja före¬
taget. . Äfven om detta understöd nu beviljas och något bolag seder¬
mera icke skulle komma till stånd, så är ju dermed ingen skada skedd.
Men för de personer, som utfärda inbjudningen till aktieteckningen i
nämnda bolag,, är det naturligtvis af största vigt att kunna stödja
denna inbjudning på en redan erhållen statsgaranti. Om Herrarne
blifva uppmanade att teckna aktier i ett företag, så fästen I ovilkor¬
ligen ett stort afseende å huruvida de personer, som anses vara mest
intresserade i företaget, sjelfva tecknat sig eller icke, och här ärför-
hållandetalldeles detsamma.
. Herr Nordström: Då man begär framläggande inför Kongl.
Maj:t af ett förslag till en vigtig administrativ åtgärd, så är det väl
af största vigt, att ändamålet med densamma är i alla afseenden klart
angifvet. Men så är icke förhållandet i nu förevarande fall. Den
framställning till Kongl. Maj:t, som Stats-Utskottet ansett sig böra
föreslå,, är nemligen, åtminstone efter mitt omdöme, ytterligt, sväf¬
vande i afseende å det egentliga syftemålet med densamma, och de
pretentioner,'som deri uppställas, äro sådana, att Kongl. Maj:t svår¬
ligen skall kunna tillfredsställa dem. Sålunda innehåller förslaget
bland annat, att “Kongl. Maj:t måtte pröfva Indika jern vägsanlägg¬
ningar må anses för utvecklingen af landets industri mest af behofvet
påkallade. etc.“ Det är onekligt, att jern vägar numera väsendtligen
bidraga till industriens utveckling; men lika onekligt är, att de kunna
ej-blott utveckla en redan befintlig industri i orter, der de anläggas,
utan äfven framkalla industri i orter, der någon sådan förut icke fin¬
nes. Då sålunda man hos Kongl. Maj:t anhåller, att han måtte pröfva
hvilka jernvägsanläggningar må anses för utveckling af landets indu¬
stri mest af behofvet påkallade under den närmaste tiden af 12 till
15 år, så innebär detta att, emedan jernvägar behöfvas för landets
redan befintliga industri, och emedan jernvägar framkalla ny indu-
138
Deri 1 M: j.
stri, så borde jernvägar anläggas öfver allt i riket. Deraf följer
också, att den ena delen af landet kan hafva lika goda anspråk, som
den andra, att komma i åtnjutande af de fördelar, som detta kommu¬
nikationsmedel medför. Man bär sålunda med detta förslag för Rege¬
ringen uppställt problemet att framlägga en plan, hvars omfattning
genom de i förslaget använda orden “industriens utveckling11 alldeles
icke begränsas, utan tvärtom utvidgas snart sagdt i oändlighet; och en
sådan plan begär man att Regeringen skall kunna med ett anslag åt
25,000 R:dr åstadkomma och., framlägga redan till nästa riksdag]
Man har trott sig kunna på detta sätt förebygga framtida jern-
vägsstrider inom Representationen; men då man i alla händelser icke
kan hvarken förneka kommuner, korporationer, bolag m. fl. att be¬
gagna sig af petitionsrätten hos Kongl. Maj:t, eller afskära enskilde
representanters rätt att begagna sitt initiativ och hos Riksdagen di¬
rekte framställa förslag om understöd för jernvägsanläggningar, så
är det väl knappt tänkbart, att den nu ifrågasatta åtgärden skall för
framtiden aflägsna möjligheten af dylika strider. Deremot är det hem¬
ligen säkert eller åtminstone mycket sannolikt, att man just genom
denna åtgärd skall utså nya frön till anspråk och afund i dessa hän¬
seenden. Hvilka trakter skola helst undersökas? Hvarför skalljust
den ena trakten undersökas och icke den andra? Till Kongl. Maj:ts
disposition har ju blifvit stäldt ett anslag för att undersöka hvarest
jernvägsanläggningarne kunna bäst behöfvas för industriens utveck¬
ling; men huru är det väl möjligt att använda detta anslag på ett
sätt som icke alstrar vida mera missnöje än belåtenhet? Och äfven
den lilla belåtenhet, som kan väckas hos innevånarne i de orter, som
hugnats med undersökningar, kan lätt förvandlas till missnöje, om de
förhoppningar, som undersökningarne framkallat, sedermera icke reali¬
seras. Det är sålunda ett allmänt missnöje och icke en allmän till¬
fredsställelse, som man kan förvänta af denna åtgärd.
Vidare innehåller förslaget, att Staten bör med högst en fjerdedel
deltaga i anläggningskostnaden för de jernvägar, som må befinnas för-
tjente af understöd. Hvarför detta “högst"? Kan väl användandet
af detta superlativ i den framställning, som nu är i fråga, binda kom¬
mande Riksdagar i deras rätt att ånyo pröfva och besluta angående
storleken af de anslag, som böra beviljas?
Om man sålunda vid granskningen af detta förslag äfven utgår
från synpunkten af dess egen princip, så måste man i alla fall kom¬
ma till det resultat, att förslaget är så litet välbetänkt, så litet sä¬
gande och så omöjligt att inom tiden till nästa riksdag verkställa,
att det utan tvifvel vore bäst, att detsamma icke för Kong! Maj:t
framlägges.
Allt hvad den nästföregående talaren berättade om förträfflighe¬
ten af den plan, han uppgjort, och af det sätt, hvarpå han tänkt sig
och föreslagit densammas' utförande uti sin vid riksdagens början
framlagda, välbekanta motion, vill jag för det närvarande icke när¬
mare vidröra. Jag lyckönskar Riksdagen, att hafva förkastat den¬
samma och sålunda befriat sig från dess konsekvenser, och lenmar
motionären i sina illusioner. Endast en enda erinran må jag tillåta
mig, nemligen, att i ett land, der näringsfrihet råder och hvars grund¬
139
Den 1 Maj.
lagar förbjuda monopol, kan man ej åt ett visst bolag förläna uteslu-
tancle rätt att under 12 ä 15 års tid bygga alla jemvägar, som kunde
beslutas, och detta allt mot ett på förhand öfverenskommet och be¬
stämdt pris, som beröfvade Staten möjligheten att sig till nytta an¬
vända de prisnedsättningar och andra fördelar, som en under tiden
y tterligai e utvecklad teknisk skicklighet i afseende å byggande af
jernvägar samt trafikeringsmed]eu derå kunde hafva att erbjuda.
Detta förhållande är så uppenbart, att det icke torde tarfva någon
vidare utrednings och gratulerar jag Riksdagen att detta förslag icke
vunnit.dess bifall, äfven derför att, om det antagits, först då jern-
vägstvisterna fått ny anledning att taga rigtig fart.
Hvad jag nu yttrat har hufvudsakligen haft till syfte att ådaga¬
lägga- olämpligheten af den nu ifragaställda skrifvelse, med afseende
a både dess portée och dess innehåll. En annan sak är, huruvida
det. naturliga behandlingssättet af jernvägsfrågor vore att de af Re-
geringen och dess sakförståndige embetsman först må undersökas och
derefter till Riksdagen hänskjutas; men om det också kan anses lämp¬
ligt att man för framtiden ville beträda denna väg, så behöfver detta
icke ske på ett sådant sätt, att derigenom uppväckas förhoppningar
och anspråk, hvilka sedermera omöjligen kunna tillfredsställas.
Jag yrkar sålunda afslag å Utskottets framställning uti föreva¬
rande punkt.
Herr Nordenfel t: Jag vill söka att fatta mig kort. En ta¬
lare har sagt, att man i anseende till frågans närvarande ståndpunkt
icke borde fatta ett afgörande beslut och att åtminstone en del af
denna bana 1
gen vackert,
ket: “medan
het att snart
jern industriel
grande befolkning. Frågans ståndpunkt är sådan, att, om mitVför-
slag nu bifalles, jernvägsarbetet inom kort kan påbörjas, utan att
Staten riskerar någon betydlig uppoffring. Eu talare har sagt, att
man borde bygga denna bana smalspårig. Erfarenheten visar likväl
att för en stor trafik dessa, banor bli dyrare i anseende till det stora
behofvet af transportmateriel samt att trafikkostnaden blir större
emedan ett tåg på den smalspåriga icke tager mer än en tredjedel af
deri nettolast som ett tåg på den bredspåriga kan föra. Jag har sagt
och atager mig med siffror emot hvem som helst bevisa att en an-
nuitet af 2 procent under 25 år, utbetalade vid hvarje års slut mot-
svarar 28,2 procent kontant utbetalade vid första årets början. Svåra
terrängförhållanden måste göra en bana dyrare än en annan, och norra
hälften af denna bana har ganska svår terräng. Jag har endast före¬
slagit ett maximum, öfver hvilket Riksdagen icke skulle förbinda
sig och öfverlemnat till Kongl. Maj:t att granska och bestämma kost¬
naden, och detta ar väl ingenting nytt, ty så är förhållandet i de al¬
dra flesta fall, sa t. ex. med Köping—Hult-banan, och det finnes väl
ingen jernväg i Sverige, som kostat Staten så litet som denna nem¬
ligen endast kostnaden för den årliga besigtningen. Grefve Sparre
ome ööra byggas såsom stambana. Detta låter onekli-
men jag tager mig friheten erinra om det gamla ordsprå-
gräset gror, dör kon“. Det är en tvingande nödvändig¬
företaga denna bana för att underhjelpa den tynande
l och sysselsätta och föda var stora artigt»!nöta. V»nn_
140
Den 1 Maj.
har gifvit en ful målning öfver engelske kontraktörer. J ag för min
del vet att dessa kontraktörer kunna vara af olika slag. Ifrågava¬
rande kontraktörer tillhöra första klassen, då Herr Brassey idkat
denna rörelse i många år, står högt i den engelska handelsverlden,
har samlat betydlig förmögenhet och aldrig uraktlåtit att fullgöra
sina förbindelser. Jag hemställer då, mine Herrar, huruvida kontrakt
med en sådan firma kan anses för humbug. Inhemske kontraktörer
kunna ock komma med humbugs.
Hvem skulle ej önska att vi kunde utföra vårå jern vägsföretag
uteslutande med inhemska medel? Men då sådana ej finnas, måste den
som vill ändamålet äfven vilja medlet eller söka den utländska mark¬
naden. Säkert är i alla händelser att engelska kapitaler icke erhål¬
las utan engelska kontraktörer. Utskottet har sammanfört alla en¬
skilda banor under en punkt, men de måste ändock slutligen hvar
för sig af Riksdagen pröfvas, och om man nu för godt pris kan ex¬
pediera den som står först på listan, är der ett nyttigt arbete undan-
gjordt för framtiden.
Jag vidhåller yrkandet om bifall till mitt förslag.
Friherre Spr engtp orten: Om jag kunde, i likhet med Grefve
Sparre, föreställa mig att det skulle lyckas, i händelse Riksdagen afl äte en
sådan skrifvelse till Kongl. Maj:t, som här blifyit föreslagen, att hejda
en mängd mindre välbetänkta och lättsinnigt ingångna kontrakter i
i afseende på jernvägsanläggningar, så vore jag visserligen icke den,
som skulle sätta mig emot en sådan skrifvelse, men då jag känner
huru lifligt begäret i alla orter är, de må nu vara mera eller mindre eller
stundom icke alls berättigade dertill, att erhålla_ sådant understöd,
och då jag är öfvertygad, att, om en sådan skrifvelse aflåtes, Re¬
geringen skulle på en gång bestormas med en mängd uppkommande
förslag, hvilkas begäran om understöd det skulle blifva en omöjlig¬
het att uppfylla, kan jag på dessa och andra skäl, som redan af an¬
dra talare blifvit bättre utvecklade, icke annat än yrka rent alslag a
ifrågavarande punkt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, förmälte Herr
Grefven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande
yrkanden, nemligen: Bo att Utskottets förevarande hemställan måtte
af Kammaren bifallas; 2:o af Herr Nordenfelt, att Kammaren skulle
fatta ett så lydande beslut: “att Riksdagen må bemyndiga Kongl.
Maj:t att med enskildt bolag, som åtager sig att på egen bekostnad,
enligt af Kongl. Maj:t godkänd plan, anlägga och allt framgent tra¬
fikera en jernväg från Frövi till Fahlun med grenbana till Insjön
(eller ock grenbana till Båtstad jemte kanalisering af Dalelfven der¬
ifrån till Siljan), träffa det aftal, att bolaget under 25 år från den
tid då berörda bana är färdig och öppnad för rörelsen, eger att af
statsmedel uppbära ett kontant årligt understöd, motsvarande 2 pro¬
cent å den summa, hvartill Kongl. Maj:t anser anläggningskostnaden
kunna skäligen beräknas, dock med vilkor, att sistnämnda summa ej
af Kongl. Maj:t bestämmes till högre belopp än 16,000,000 Riksdaler,
eller att det årliga bidraget ej må utgå med mera än 320,000 R:dr;
Den 1 Maj.
141
samt i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte pröfva)
dels Indika jernvägsanläggningar för öfrigt må anses för utveckling
af landets industri etc. (lika med Utskottets förslag); 3:o af Grefve
Mörner, att Kammaren skulle för sin del besluta: att Riksdagen må
dels uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes pröfva,
hvilka jernvägsanläggningar må anses för utveckling af landets in¬
dustri mest af behofvet påkallade, samt den ungefärliga kostnad, hvar¬
till deras anläggning kan antagas uppgå, dels ock till Kongl. Maj:ts
disposition anvisa 25,000 R:dr för bestridande af de med hänseende
härtill nödiga, kostnader; samt 4:o att Utskottets hemställan i mer-
berörda punkt skulle af Kammaren afslås.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen först proposi¬
tion på bifall till Utskottets hemställan i den förevarande punkten,
hvarvid svarades många ja och nej i blandning, sedermera proposi¬
tion på antagande af Herr Nordenfelts förslag, då svaren utfölio med
många nej jemte åtskilliga ja, vidare proposition på bifall till det af
Grefve Mörner framställda förslag i frågan, hvilken proposition lika¬
ledes besvarades med många nej jemte åtskilliga ja, och slutligen
proposition på afslag å punkten, hvartill svarades många ja och nej
i blandning; hvaruppå och efter det proposition på bifall till punkten
förnyats samt med många såväl ja som nej besvarats, Herr Grefven
och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Efter förmälan, att Kammaren egde att bestämma, hvilketdera
af de öfriga yrkandena skulle intagas i kontrapropositionen vid den
begärda voteringen, framställde Herr Grefven och Talmannen propo¬
sition derå, att afslag å punkten skulle utgöra kontrapropositionen,
och, då dervid svarades många ja, blandade med nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Votering om kontrapropositionens innehåll äskades; med anled¬
ning hvaraf Herr Grefven och Talmannen hemställde, huruvida Kam¬
maren såsom nejproposition vid voteringen om kontrapropositionens
innehåll antoge Grefve Mörners förslag, och, då dertill svarades många
ja, blandade med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Som votering jemväl nu begärdes, uppsattes och justerades följande
voteringsproposition:
Den, som vill, att, vid blifvande votering om antagande af afslag
å Stats-Utskottets hemställan i 4:de punkten af Betänkandet N:o 66,
såsom kontraproposition till bifall å samma hemställan, nejproposi¬
tionen skall innehålla antagande af Grefve Mörners förslag i frågan,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
142
Den 1 Ma].
Vinner Nej, antager Kammaren såsom nejproposition vid vote¬
ringen, bifall till Herr Nordenfelts förslag i ämnet.
Sedan voteringspropositionen blifvit anslagen, verkställdes om¬
röstningen; och befunnos efter dess slut rösterna hafva utfallit så¬
lunda :
Ja — 45;
Nej — 42.
Härefter uppsattes, justerades och anslogs en så lydande vote¬
ringsproposition :
Den, som vill, att, vid blifvande votering om bifall till Stats¬
utskottets hemställan i 4:de punkten af Betänkandet N:o 66, kontra¬
propositionen skall innehålla afslag å samma hemställan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antager Kammaren såsom kontraproposition vid vo¬
teringen Grefve Mörners förslag i frågan.
Vid denna omröstnings utgång befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja —47;
Nej — 37.
För den huvudvotering, som nu skulle ega rum, uppsattes, ju¬
sterades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 4:de punkten af
Betänkandet N:o 66, röstar
Ja;
Den det ei vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren samma hemställan.
te
Omröstningen försiggick och vid dess slut hade rösterna utfallit
sålunda:
Ja — 42;
Nej - 38.
Grefve Hörn er, Oscar: Emot Kammarens nyss fattade beslut
får jag härmed nedlägga min reservation, öfvertygad som jag är att
den utgång denna fråga genom den sista voteringen erhållit är gan¬
ska beklaglig.
5: te punkten.
Bifölls.
143
Den 4 Maj.
Den vidare föredragningen af Betänkandet uppstöta till nästa sam¬
manträde.
Anmäldes och bordlädes: .
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 76, i anledning af väckt fråga om förändring af uppvärm¬
nings- och luftvexlingsanstalterna i Kamrarnes sessionsrum;
N:o 77, i anledning af väckt motion om afskrifning af återstå¬
ende oguldna beloppet af det för Ljungaåns sänkning beviljade låne¬
understöd; <§
N:o 78, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i fråga
om anstånd med amorteringen för år 1868 af det för sänkning af
Madaån i Åsheda socken af Kronobergs län beviljade lån;
jN:o 79, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
befrielse för Kommendörkaptenen af andra klassen vid Kongl. Flot¬
tan C. J. F. Kafle från honom ålagd ersättningsskyldighet, i följd af
ångkorvetten Orädds förolyckande på engelska kusten; samt
Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 34, i anledning af väckta motioner angående utvidgad reli¬
gionsfrihet;
N:o 35, i anledning af väckt förslag om införande af civiläkten¬
skapet.
Herr vice Talmannen: I ändamål att påskynda behandlingen
åt de ärenden som ännu återstå, får jag äran anhålla, att de i dag
första gången bordlagda Betänkanden måtte sättas främst, och de
andra gången bordlagda sist å föredragningslistan till nästa plenum
med undantag af Stats-Utskottets Betänkande N:o 74, angående af¬
löning åt Riksdagens kanslipersonal och vaktbetjening, hvilket i an¬
seende till behofvet af dess snara afgörande, torde böra upoflvttas
näst efter Särskilda Utskottets Betänkande N:o 2. ^
Detta förslag bifölls.
Kammaren åtskiljdes kl. j4 e. m.
In fidem
O. Brakel.