Den 15 April.
79
listan till nästa plenum, och deremot de första gången bordlagda
främst, för att kunna antingen ånyo bordläggas, eller afgöras.
Detta förslag bifölls.
Kammaren åtskiljdes kl. 4 11 e. m.
Fn fidem
O. Brakel.
Thorsdag!! den 15 April 1869.
Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för den 14 dennes och protokol¬
let för den 81 sistlidne Mars.
Anmäldes och bordlädes:
*
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga framställningar om anvisande af anslag för skogsväsendet samt
om fastställande af utgiftsstater för skogsstyrelsen, skogsstaten och
skogsläroverken; samt
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28, i anledning af väckt förslag
om särskild skogslagstiftning för Gotland.
80
Den 15 April.
Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Stats¬
utskottets nedannämnda, den 14 dennes bordlagda Utlåtanden och
Memorial, nemligen:
N:o 60, i anledning af Riksdagens år 1868 församlade revisorers
berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra utaf all¬
männa medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning un¬
der år 1866;
N:o 61, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut, i fråga om
afsöndring af jord från militieb o ställslägenheterna Sjöleden och Löks¬
huset samt bostället Tostarp, för att tilläggas exercisfältet Ljung-
byhed;
N:o 62, i anledning af Kong! Maj:ts nådiga Proposition, angåen¬
de upplåtelse till Köpings stad af en del utaf kronolägenheten By¬
slätten.
Föredrogs Stats-Utskottets den 14 dennes bordlagda Utlåtande
N:o 63, i anledning af Kong! Maj:ts nådiga Proposition, angående
beviljande af ytterligare medel till' undsättning för de i följd af 1868
års missväxt nödlidande delar af riket.
Friherre af Ugglas: Stats-Utskottet har vid bifall till ifråga¬
varande Proposition fästat ett vilkor, hvarpå jag anhåller att med
några ord få påkalla Kammarens uppmärksamhet, nemligen att dessa
lån skulle ersättas af först inflytande återbetalningar å förut med¬
delade undsättningslån, samt att deremot de af betalningar, som för
lån ifrån ifrågavarande anslag inflyta, i stället skulle ingå till und-
sättningsfonden. Jag kan för min del väl inse anledningen, hvarför
Utskottet gjort ett sådant vilkor, emedan Utskottet då kunnat an¬
visa en inkomst till betäckande af denna utgift, men då genom en
sådan åtgärd all möjlighet blefve för Kongl. Maj:t afskuren att, i
händelse missväxt nästa år inträffade, bispringa de nödställda de-
larne af landet kan jag icke lemna förslaget utan anmärkning, i
synnerhet som efter livad jag skall hafva äran visa, detta vilkor
icke eger något inflytande på Riksgälds-kontorets kassaställning,
eller på dess förmåga att fullgöra sina utbetalningar. Enligt hvad
vanligt är, skola undsättningsmedel, då de inflyta, insättas i Riks-
gälds-kontoret till det belopp, som af Kongl. Maj:t icke för tillfäl¬
let behöfver användas;. och de medel, som nu under nästg år ingå,
kunna således, om de icke för meddelande af nya undsättningslån er¬
fordras, af Riksgälds-kontoret användas till bestridande af dess ut¬
gifter. Skulle emellertid det af Stats-Utskottet föreslagna vilkor
blifva, af Riksdagen godkändt, blefve Kongl. Maj:t, i händelse miss¬
växt inträffade nästa år, nödsakad, antingen att vända sig till Riks¬
dagen, för att genom dess medverkan få det uppkomna behofvet af¬
hjelpa eller ock att lyfta det “lilla" kreditivet; och i hvilketdera fallet
som helst komme ju Riksgälds-kontoret att få anskaffa de medel, som
erfordrades.
81
Den 15 April.
erfordrades. Inträffar åter ingen missväxt, får ju Riksgälds-kontoret
i allt fall disponera de inflytande återbetalningarne. Jag tror såle¬
des icke att det är af någon vigt för Riksgälds-kontoret, att detta vil¬
kor i beslutet inflyter, men deremot tror jag det vara af stor vigt,
att man icke genom ett dylikt vilkor betager Kong], Maj:t möjlighe¬
ten att bispringa, i händelse äfven nästa år missväxt inträffar.' Stats¬
utskottet har mycket rigtigt anmärkt att ett belopp af något öfver
605,00() R:dr bär såsom afbetalning å förut lemnade undsättningslån
under ar ISO) ingå. och det är allt skäl att antaga att, om vår Herre
gifver oss god skörd i år, detta belopp verkligen kommer att inflyta.
Då har^icke heller Kong! Maj:t någon anledning att nästa år ifråga¬
sätta något särskilt anslag af Riksdagen för ifrågavarande ändamål
utan lemna:’, i händelse missväxt då någonstädes inträffar, den van-
liga. undsättningsfonden tillfälle för Kong!. Maj:t att bispringa de
nödlidande. Har åter Riksdagen genom detta vilkor bundit Regerin¬
gens händer med afseende på undsättningsfonden, så finnes ingen
annan utväg, om missväxt inträffar 1870, än att Regeringen får anlita
det. . lilla kreditivet; och da detta är anvisadt på Riksgälds-kontoret,
får ju Kontoret i allt fall vidkännas utbetalningen af de erforderliga
medlen. Då således den här föreslagna anordningen i sjelfva verket
icke eger något inflytande på statsregleringen, utan endast kan föran¬
leda, att på papperet bristen vid statens utgjutande visar sig litet
mindre, tror jag det icke vara skäl att genom bifall dertill försätta Rege¬
ringen i det nödtvånget, att lilla kreditivet måste lyftas, så snart
någon undsättning under år 187C kommer i fråga.
Jag begagnar härvid tillfället att i korthet fästa uppmärksamhe¬
ten derå att enligt de beräkningar som kunnat göras, kommer äfven
efter beviljandet af detta anslag statsregleringen i år att visa en
högst obetydlig brist, ej ens uppgående till så stort belopp, som här
är i fråga.. Efter den kalkyl, som jag nu har i handen och hvaruti
jag upptagit Riksgälds-kontorets ställning efter de uppgifter, hvilka
blifvit mig genom dess Fullmägtige benäget lemnade den 18 De¬
cember för lidet år, och sedan jag dertill lagt de inkomster som blif¬
vit af denna Riksdag till nämnda Kontor anvisade samt vidare be¬
räknar de utgifter, hvilka blifvit af Riksdagen beslutade, deri inbe¬
räknade jemväl dem, som beviljats utöfver hvad Kong!. Maj:t begärt,
och slutligen äfven detta anslag, så visar sig i Riksgälds-kontorets
ställning en brist af omkring 786,OCX) R:dr, utan att dock Kontoret
behöft anlita sitt till 1^ million uppgående kreditiv i Riksbanken.
Under loppet af nästa år skulle, sedan jag upptagit de inkomster, som.
enligt Fullmägtiges beräkning, böra ingå jemte det föreslagna lånet å
3,400,000 R:dr till fortsättande af våra jernvägsbyggnader och anta¬
git den allmänna bevillningen till ett belopp af 2,600,000 R:dr, upp¬
stå en brist åt endast 370,000 R:dr i ett för allt, sedan äfven nu ifrå¬
gavarande anslag blifvit inberäknadt. Jag hemställer då, om det kan
vara farligt att afsluta statsregleringen med så ringa brist — helst
då af dessa medel en stor del äro utlånade emot återbetalningsskyldig-
het inom korta tider.
Då således hvarken från statsregel eringens eller från Riksgälds-
Riksd. Prof. 1869. 1 Afd. 3 Band. 6
82
Den 15 April.
kontorets kassaställnings synpunkt fullgiltig! skäl för det af Utskot¬
tet föreslagna vilkor kan förebringas, men det för Regeringen kan
vara af vigt att äfven under nästa år kunna disponera några medel
till undsättning i händelse af missväxt, utan att behöfva anlita lilla
kreditivet eller vända sig till Riksdagen derom, får jag anhålla att Herr
(trefven och Talmannen behagade för Kammaren framställa propo¬
sition å bifall till Utskottets förslag, med uteslutande af orden, från
och med “under vilkor, att, i den mån etc.“
Herr .Faxe: De nödlidande provinserna i riket hafva visserli¬
gen stor anledning att vara tacksamma, för hvad de redan åtnjutit
till undsättning, äfvensom för hvad enligt föreliggande Betänkande
kan komma dem till del. Jag nödgas dock erinra att denna hjelp
blir högst ofullkomlig, då Utskottet icke velat bifalla det förslag, som
jag framställt, nemligen att T\pdel af medlen måtte såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet tilldelas sådana innehafvare af mindre jord¬
lotter, som icke förmå ställa säkerhet för medlens återbetalning. Inom
dessa län finnas nemligen en mängd små jordinnehafvare, hvilkas
ställning är sådan att de omöjligt kunna ställa någon säkerhet, och
det ekonomiska tillståndet i allmänhet inom kommunerna är icke så¬
dant, att kommunen vågar ikläda sig ansvaret för återbetalningen af
lån åt dessa personer, ty, såsom vi veta, måste borgen ställas till
säkerhet för undsättningslån och när kommunen ikläder sig ansvarig¬
heten, får vanligtvis den lånebehöfvande till kommunens säkerhet an¬
skaffa borgen. Jag har nu föreslagit, att Tydel af detta anslag skulle
lemnas utan återbetalningsskyldighet. Denna ydel utgör 50,000 Ridt1,
för hvilka penningar skulle kunna anskaffas cirka 4,000 tunnor hafre
till utsäde. Om vi nu kunde hoppas en sådan skörd att dessa kunde
afkasta 20,000 tunnor, så skulle dessa förmalda till mjöl och blan¬
dade med skal, agnar och andra binäringsämnen under ett år kunna
uppehålla lifvet på en ganska stor befolkning. Den finge visserligen
svälta litet, men dervid är den van. Jag är visst icke afundsjuk på
de norrländska länen, men der uppgick beloppet af undsättningsmed-
len till öfver 1,000,000 R:dr, och Tydel lemnades utan återbetalnings¬
skyldighet och dock är den folkmängd, som då hemsöktes af olyckan,
vida mindre än här, der — om jag räknar alla de nödlidande länen,
— den väl kan uppskattas till 800,000 personer. Under sådana för¬
hållanden synes min motion icke innefatta någon obillighet och jag
hoppas att, om vår Herre ger god årsväxt, dessa personer kunna, om
de genom ett dylikt anslag sättas i tillfälle att beså sina tegar, ^
slippa att nästa år besvära Kongl. Maj:t och Riksdagen med böner
om undsättning. Kunna de deremot ej få så, uteblifver naturligtvis
äfven i år för dem all skörd och då torde eländet blifva kanske än
värre än det för närvarande är.
Jag hemställer således, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts
disposition, för undsättande af de genom 1868 års missväxt nödli¬
dande länen, utöfver de redan beviljade 340,000 R:dr, å Riksgälds-
kontoret anvisa ytterligare ett belopp af 500,000 R:dr att under in¬
nevarande år, uppå skeende reqvisition, till Statskontoret utbeta¬
las, för att af Kongl. Maj:t användas dels till räntefria låneunderstöd
83
Den 15 April.
med bestämda återbetalningsterminer och emot vederbörande större
eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet, eller annan af
Kongl. Maj:tgodkänd säkerhet, dels ock till högst ^-del deraf, såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet åt sådana innehafvare af mindre
jordlotter, som icke förmå att ställa säkerhet för medlens återbetala
ning; dock med vilkor att hvad sålunda erhålles, skall under veder¬
börande kommunalstyrelses tillsyn uteslutande användas till jordens
besående med vårsäd eller jordfrukter samt att användandet skall af
nämnda styrelse inför Konungens Befallningshafvande redovisas o.
s. v. lika med Utskottets förslag.
Herr Leyonancker: Jag . anser Stats-Utskottet hafva anfört
ett fullt giltigt skäl för sitt vilkor med afseende å dessa undsätt-
nmgsmedels beviljande. Yi måste komma ihåg, att dessa medel skola
utlemnas såsom lån. Nu är det visserligen klart, att, då lånen ge¬
nast måste utlemnas, Riksgälds-kontoret får lof att förskottera med¬
len för innevarande år, men derefter kan man välja emellan att låta
medlen fortfarande vara förskjutna af Riksgälds-kontoret till dess de
aterbetalas, eller att låta Riksgälds-kontoret ersättas för sina förskot-
tei genom aterbetalningarne af äldre undsättningslån, hvarigenom
undsättningsfonden blir den, som efter detta år får öfvertaga förskot-
teringen af ifrågavarande låneunderstöd. Då nu under nästkommande
ar mera än 100,000 R:dr utöfver det nu föreslagna anslaget kommer
att af äldre undsättningslån återbetalas, torde det icke vara någon
risk att låta undsättningsfonden öfvertaga dessa utgifter, hvarföre
jag anser Stats-Utskottet hafva handlat fullkomligt rigtigt, då det
föreslagit, att Riksgälds-kontorets fond icke måtte belastas med denna
utgift längre än oundgängligen behöfves. Visar sig undsättningsfon-
den icke kunna bestrida dessa förskotter, far väl Riksgälds-kontoret
fortfarande stå derför och Representationen har då nästa år tillfälle
att taga frågan om hand, men innan denna omöjlighet för undsätt¬
ningsfonden att bestrida utgifterna är visad, kan jag icke finna något
skäl att påtvinga Riksgälds-kontoret en sådan förskotteringsskyldig-
het för längre tid, än behöfligt är.
Hvad åter angår Herr Faxes motion, kan jag icke understödja
densamma. Det är i allmänhet en farlig väg att använda statsmedel
till afvärjande af mera tillfällig nöd, men ehuru förhållandena här
verkligen äro sådana, att denna undantagsåtgärd icke kan undvikas,
tror jag dock ingen kunna klandra Utskottet att det icke velat skapa
ett sådant prejudikat som Herr Faxe föreslagit. Regeringen måste
nemligen. till följe af sin upphöjda ståndpunkt och genom tillfället
att ega tillgång till officiela upplysningar från alla håll kunna bäst
och mest opartiskt bedöma behofVen och då den icke i sin Proposition
ifrågasatt något anslag utan återbetalningsskyldighet, ansåg sig Stats-
Utskottet icke heller kunna förorda något sådant. Skulle Regeringen
hafva föreslagit det, hade jag ej tvekat att lemna min röst derför,
men då så icke skett yrkar jag bifall till Utskottets förslag.
Friherre Funck: Förenande mig med den siste talaren, ber jag
att i anledning af den förste ärade talarens framställning, få nämna
att Utskottet visserligen icke förbisett den omständigheten att Rege¬
84
Den 15 April.
ringen skulle kunna komma i saknad af' medel till undsättning,. om
eu allmännare missväxt äfven under nästa år kom me att fordra hjelp,
men att Utskottet icke ansett någon fara ligga i detta förhållande,
vid den omständighet att å äldre undsättningslån under nästkom¬
mande år komma att inflyta återbetalningar till ett belopp af 609,000
Rall- och att sedan deraf* 500,000 R:dr till Riksgälds-kontoret ingått
för ersättande af det anslag, som nu är föreslaget att af Riksgälds-
kontoret förskotteras. återstående beloppet eller 109,000 R:dr måste
anses fullt tillräckligt till afhjelpande af de nödvändiga behofven,
som kunna inträffa till följe af partiel frost- eller hagelskada med
mera. Under normala förhållanden hafva dessa behof vexlat mellan
30—50,000 R:dr. Det är visserligen sannt, att, om så olyckligt vore,
att landet ännu eu gång hemsöktes af svårare missväxt, vida högre
belopp komme att behöfvas, men lika med Herr Leyonancker tror
jag att frågan lämpligare i detta olyckliga fall ännu en gång tagesi
'betraktande, och att de medel som finnas af behofvet påkallade, då
särskild! anvisas.
Hvad åter den sednare frågan, Herr Faxes motion, beträffar, så
synes mig att det nu ifrågasatta understödet är af något olika be¬
skaffenhet med dem som vanligen lemnas och hvaraf en del i allmän¬
het utgått utan återbetalningsskyldighet. Här är ej fråga om en
gåfva till de fattiga, utan om förskott till inköp af utsäde, och det
synes mig som om detta understöd vore af beskaffenhet att både böra
och kunna återbäras. Sättet att genom rent gåfvounderstöd lemna
undsättning synes mig för (ifrigt, der icke alltför trängande omstän¬
digheter äro för handen, vara det farligaste af alla, ty derigenom vän¬
jer man folket att för framtiden insöfva sig i förhoppningar, som icke
kunna realiseras, .lag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Montgomery-Cederhjelm: Med anledning af Herr
.Finansministerns förslag hafva redan två föregående talare sökt visa,
att antingen man bifaller detta förslag eller Utskottets, så blir resul¬
tatet i afseende å Riksgälds-kontorets kassaställning fullkomligt ena¬
handa; men jag medger att, ehuru det sålunda icke kan leda till nå¬
gon våda att bifalla hvad Utskottet bär föreslagit, det. likväl för
Regeringen möjligen kan vara angenämare att hafva till sin disposi¬
tion en något större behållning på undsättningsfonden, än hvad som
blir förhållandet, i händelse Utskottets framställning bifalles; ty i
sistnämnda fall kommer af nämnda fond att under år 1870 kunna
disponeras endast 105,000 R:dr, och detta är naturligtvis en ganska
obetydlig summa. Jag vill sålunda för min del ej motsätta mig det
af Herr Finansministern framställda förslaget.
I afseende åter å Herr Faxes framställning, tror jag att man
icke bör låta deraf beveka sig att frångå Utskottets förslag. De per¬
soner, som ej kunna ställa säkerhet för återbetalningen af det stats¬
understöd, som nu är i fråga, böra, efter mitt förmenande, ej heller
komma i åtnjutande af detsamma. Äro de i behof af den gåfva, som
Herr Faxe afsett att bereda dem, så måste densamma begäras af den
enskilda välgörenheten eller af kommunen, i hvars intresse det lig¬
ger att bereda dessa personer den hjelp, som erfordras för att de ej
skola falla fattigvården till last. En provins, som i allmänhet reder
Den 15 April.
85
sig så bra som Småland och hvilken icke under en följd af år varit,
hemsökt af missväxt, kan icke lämpligen ställas i jemförelse med
Norrland och har således icke lika goda anspråk på att erhålla un¬
derstöd i form af gåfva. Vi böra dessutom ihågkomma att det lån.
som nu är i fråga, är afsedt att användas till uppköp af utsädes-
spanmål, det vill säga till det mest produktiva ändamål, hvartill ett
lån gerna kan användas, och under sådana förhållanden torde åter-
betalningsskyldigheten icke höra af Staten efterskänkas. Jag an¬
håller om bifall till Utskottets förslag.
Herr von Koch: Jag vill icke bestrida riktigheten af den sat¬
sen att man i regeln icke bör bevilja anslag, som ej grunda sig på
Kong!. Propositioner; men om undantag från denna regel någonsin
bör göras, så är det väl vid detta tillfälle, då nöden står för dörren
och det behof, som är i fråga att fylla, är af den brådskande beskaf¬
fenhet att det för Regeringen knappast varit möjligt att inhemta alla
de upplysningar, hvilka varit nödvändiga för att kunna fullständigt
utröna det belopp af utsädesspanmål, som erfordras för de nödställda
trakterna.
Jag vistades under sista hösten, efter skördetiden, i en provins,
som gränsar intill de af missväxten hemsökta och hvilken till en de!
sjelf blifvit berörd af samma missväxt, nemligen Blekinge. 1 den
nordliga delen af denna provins har ej blott, såsom i allmänhet i den
öfriga delen af riket, blifvit missväxt på vårsäd och foder, utan äf¬
ven råg- och potåtesskörden har, åtminstone i skogstrakterna, slagit
alldeles fel. På grund både af de iakttagelser jag sjelf gjorde innan
min afresa och de underrättelser, som jag sedermera erhållit, kan jag
vitsorda att nöden i dessa trakter är så stor, att t' ex. i norra delen
af den kommun der jag har mitt hemvist, knappast någon hemmans-
egare kunnat betala årets krono- eller kommunalutskylder, äfvensom
att vårutsädet måst tagas på kredit, som naturligtvis ej kan erhål¬
las, utan på de mest betungande vilkor. Under sådana förhållanden
har kommunen fått iof att söka skaffa utsädesspanmål på det sätt,
att kommunen i sin helhet gått i borgen för lånet, mot det att hvarje
rote gått i borgen för den andel, som tillgodokommit dess medlem¬
mar. Deraf blir naturligtvis en gifven följd att den del af folket,
som Herr Faxes förslag egentligen afser att hjelpa-, nemligen tor¬
pare och sådane personer, som i allmänhet icke deltaga i kommu¬
nalangelägenheterna och hvilka icke heller äro i tillfälle att ställa
nödig säkerhet för de behöfliga lånens återbetalning, efter all anled¬
ning icke erhålla del af de lån, som kunnat upptagas. De kunna
sålunda icka få sina tegar besådda och blifva derigenom utsatta för
en fortfarande nöd, äfven under det nästkommande året. Vi måste
ihågkomma att hemmansegarne, som sjelfva befinna sig i en nödställd
belägenhet, ej kunna, såsom eljest är fallet, lemna något arbete åt
de mindre jordegarne och att dessa sålunda sakna ej endast den van¬
liga afkastningen af deras egna tegar, utan äfven afl möjlighet att
skaffa sig arbetsförtjenst. Dertill kommer att många af dessa min¬
dre jordägare äfven nödgas hjelpa sådana fullvuxna söner och döttrar,
som förut haft tjenstår, men under dessa svåra tider förlorat desamma.
Jag tror sålunda att många och goda skäl finnas, hvarför Kammaren
Sfi
Den 15 April.
i detta fall bör frångå den eljest följda regeln och besluta att, på
sätt Herr Faxe. föreslagit, T'B:del af det nu ifrågavarande anslaget må
utan återbetalningsskyldighet lemnas såsom understöd åtsådanejord-
egare, Indika eljest, till följd af oförmögenhet att anskaffa den for¬
drade säkerheten, efter all anledning skulle gå miste om all förmån
af anslaget. Jag anhåller sålunda om bifall till Herr Faxes förslag.
Friherre Raab, Adam: Diskussionen rörer egentligen två frå¬
gor. Den ena af dessa gäller sättet för återbetalningen af Riksgälds-
kontorets förskott. 1 den delen öfverlemna!' jag åt Stats-Utskottets
ledamöter att på bästa sätt komma öfverens med Herr Finansmini¬
stern om frågans lösning. Deremot ber jag att få yttra några ord i
afseende å den andra frågan, eller om lämpligheten att bifalla Herr
Faxes förslag.. I allmänhet anser jag det vara min pligt såsom re¬
presentant att icke söka befordra något visst ortintresse; men samma
pligt ålägger mig å. andra sidan att framföra de upplysningar och
underrättelser, som jag erhållit från den ort jag representerar och
hvilka kunna hafva något inflytande på bedömandet af den fråga,
som är föremål för öfverläggning. Jag anhåller sålunda att få upp¬
läsa några rader ur ett telegram skrifvet i Oscarshamn den 15 den¬
nes, det vill säga i dag, af en person, som torde vara känd af flera
bland Kamrarnes ledamöter, nemligen ryttmästaren Hultenheim. Detta
telegram innehåller bland annat följande:
“Hemkommen strömma hundratals menniskor till mig, bedjande
om arbete. Nu lemnade mig en man från Fagerhult, som framställde
samma bön, icke för att lindra egen nöd, utan för att frälsa hemma¬
varande barn ifrån öfverhängande nöd eller rättare död11.
De underrättelser, som man erhåller från denna olyckliga trakt,
äro i sanning gripande. Man kan för öfrigt lätt föreställa sig huru¬
dan ställningen i Kalmar län måste vara — jag talar om Kalmar
län, ty jag känner bäst förhållandena der, — när man betänker att
Oländingarne, hvilka alltid bruka till Stockholm och andra orter för¬
sälja ej obetydliga q van tit et er potatis, redan i höstas nödgades från
fastlandet köpa potatis, för hvilken de måste betala ända till 7 K:dr
per tunna. Då Oländingarne sålunda i år måst till detta dyra pris
köpa just den vara, som eljest plägar utgöra förnämsta föremålet för
deras produktion, så torde detta tillräckligt visa huru fullständig
missväxten varit. Några ledamöter af Stats-Utskottet hafva motsatt
sig bifall till Herr Faxes förslag, under förmenande att godkännandet
af detta förslag skulle innebära ett undantag från en regel, som man
icke bör öfvergifva, om icke särdeles trängande omständigheter der¬
till föranleda. Det återstår sålunda att visa att sådane “trängande
omständigheter" verkligen nu äro för handen. Kalmar län räknar 3,775
förmedlade hemman, fördelade på 100 socknar. Af dessa 100 socknar
hafva icke mindre än 87 blifvit hemsökta af missväxt. Det är således un¬
gefär delar af länets samtliga socknar, som behöfva komma i åt¬
njutande af understöd. Fördelar man nu den anslagssumma, som här
blifvit föreslagen på samtliga hemman inom dessa socknar, så kom¬
mer hvarje hemmans andel ej, att belöpa sig till fullt 50 R:dr och om
man vidare betänker att de flesta hemmanen äro fördelade i åttonde¬
Den 15 April.
87
delar och ofta i mindre parter, så finner man att den summa, som
belöper sig på hvarje hemmansdel, ej kan blifva synnerligen stor. I
Kalmar län äro nemligen mera än på de flesta andra ställen hemma¬
nen sönderstyckade i små lotter, och då en mängd jordägare, som
innehafva endast några få tunnland hvardera, sannolikt ej kunna
ställa erforderlig säkerhet för de nu ifrågasatta lånens återbetalning,
så blir deraf en följd, att de ej komma i åtnjutande af den hjelp, som man
velat bereda dem genom detta anslag. Jag känner landshöfdingen i Kal¬
mar län tillräckligt för att vara förvissad att han vid dessa pen¬
ningars utlemnande skall noggrannt ställa sig till efterrättelse de er¬
hållna föreskrifterna i afseende på säkerheten för återbetalningen och
jag tvifla!- att de särskilda kretsarne skola vilja gå i borgen för de
nyssnämnda mindre jordegarne, hvilkas åkrar sålunda sannolikt skola
blifva obesådda, så vida icke Herr Faxes förslag bifalles. Det är
derföre som jag anser att hjelpen skall blifva dubbelt välgörande, om
den gifves under vilkor att ,Vdel af anslaget får utan återbetalnings-
skyldighet lemnas såsom understöd till de mest nödställde bland de
mindre jordegarne.
Jag begagnar tillfället att säga några ord äfven med afseende
å Utskottets yttrande att det varit önskligt att Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i Kalmar län i tillräckligt god tid förskaffat sig sådan
kännedom om verkliga behofvet inom de af missväxt hemsökta or-
terne, att vederbörande landsting kunnat sättas i tillfälle att lemna
sitt biträde till nödens lindrande. Kongl-Maj:ts Befallningshafvande
inkom redan i Augusti månad förlidet år till Regeringen med rapport
att nöd var för handen; men Konungens Befallningshafvande måste
hafva varit i så måtto missledd i sin uppfattning af ställningen, att
den ansåg endast 34 socknar vara i behof af understöd. Att man
för öfrigt vid denna tidpunkt i allmänhet icke gjorde sig någon klar
föreställning om den förestående nödens vidd, synes bäst deraf att
då vid allmänna landtbruksmötet i Stockholm, som äfvenledes hölls
i Augusti månad och der landtbrukare från nästan alla rikets trakter
voro närvarande, flera ledamöter ville göra denna fråga till föremål
för diskussion, man ansåg sig böra undanskjuta densamma på grund
deraf, att man då icke fann sig ega tillräcklig kännedom om behof-
vets storlek. Det var således icke underligt att Kongl. Maj ds Be¬
fallningshafvande i Augusti månad icke kunde ega tillräcklig känne¬
dom om förhållandena; men i November månad inlemnades en ny
rapport, hvari skarpt antyddes att den största nöd var för handen.
I denna rapport omnämndes tillika att det understöd, som afförsam-
lingarne blifvit begärdt, uppgick till en sammanlagd summa af 475,000
R:dr. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåg sig dock kunna
nedsätta denna summa till 251,900 R:dr, men tilläde att detta var
den lägsta siffra som han vågade föreslå. Det är dock endast
hälften af denna summa, som nu blifvit beviljad. Man kan väl så¬
lunda icke säga att det är till följd af någon Kongl. Maj:ts Befall-
ningshafvandes försummelse, som nöden icke blifvit afhulpen. För
min del får jag yrka bifall till Herr Faxes förslag.
Herr de Maré: Den del af Kalmar län. som jag har äran att
88 Den 15 April.
inom denna Kammare representera, är visserligen icke den af hun¬
gersnöden svårast hemsökta. Man hai' nemligen icke der ännu hört
omtalas, att personer dött af svält eller att vid obduktionen af af-
lidna dessa befunnits hafva ätit torra löf i brist på annan föda; men
äfven i denna del af länet är dock ställningen ganska svår och nö¬
den särdeles hotande. Omständigheterna äro i sanning sådana, att
ett verksamt understöd måste gifvas, så vida vi vilja förekomma de
mest vidtutseende olyckor. Den största af dessa vore tvifvelsutan
om jorden icke skulle kunna ånyo besås i saknad af utsädesspanmål;
och hvilka äro väl de. som i främsta rummet behöfva Statens mel¬
lankomst för att förskaffa sig sådan spanmål? Jo, just de mindre
jordegare, som ej sjelfva åtnjuta någon kredit. Huru skola väl dessa
åstadkomma den begärda säkerheten för återbetalningen af de lån,
som, enligt Stats-Utskottets förslag, skulle utgå af det nu tillstyrkta
undsättningsanslaget? Då dessa personer hittills icke kunnat förskaffa
sig tillräcklig kredit för att bereda sig lån till sitt lifsuppehälle, så
är det väl icke sannolikt1 att någon skall vilja gå i borgen för dem
för de lån, som nu äro i fråga. Jag är sålunda öfvertygad att den
hjelp,. som man vill bereda, icke skall blifva tillfyllestgörande, så
vida icke Riksdagen bifaller att, på sätt Herr Faxe föreslagit, ^idel af
anslagssumman fårsåsom lån utan återbetalningsskyldighetutlemnastill
sådane nödlidande jordegare, hvilka icke äro i stånd att ställa någon
säkerhet för dessa låns gäldande. Herrarne kunna i dag i Kamma¬
ren få en föreställning om hvad tiggande Småländingar vill säga,
men jag försäkrar, att der nere äro de tiggande vida talrikare, och
jag är förvissad,° att, om här lemnas ett anslag såsom ren gåfva,
dessa medel erhålla en mycket nyttigare och mera välgörande an¬
vändning, än månget annat anslag, som här voteras. Jag yrkar bi¬
fall till Herr Faxes förslag.
Herr Faxe: Jag hyser lika mycket som någon annan respekt
för riktiga och kloka grundsatser, men jag tror att omständigheter
kunna finnas, som göra det klokast att i särskilda fall afvika äfven
från de bästa grundsatser, och här äro verkligen, såsom Friherre
Raab redan nämnt, de mest trängande omständigheter för handen.
Det är icke fråga om att skaffa föda åt de nödlidande personerna,
utan att förskaffa dem nödigt utsäde, och om detta trängande behof
icke blir fyldt, så kan jorden icke. heller besås, och sker ej sådd,
blir ej heller någon skörd, hvaraf följden naturligtvis blir, att samma
nöd, ^ som nu råder, kommer att fortfara äfven under nästa år. Om
vi sålunda undandraga oss att nu lemna denna hjelp, så få vi vara
betänkta på att äfven nästa år fråga måste väckas om nytt under¬
stöd åt samma^ trakter. .Det synes mig under sådana förhållanden
vara bättre att på förhand vidtaga sådana åtgärder, som kunna förebygga
nöden; och om dessa åtgärder skola blifva tillfyllestgörande, är det
nödvändigt att, på sätt jag föreslagit, en del af den nu tillstyrkta
undsättnings summan afses för lån utan återbetalningsskyldighet. ty
dessa smärre jordinnehafvare förmå icke att göra någon återbetal¬
ning. Afkastningen af deras jordlappar är under vanliga förhållan-
Deri 15 April. S9
den icke större, än att de nätt och jemt kanna lifnära sig. Jag yr¬
kar sålunda fortfarande bifall till mitt förslag.
Grefve af Ugglas: Hvad först beträffar den åt Chefen för Fi¬
nans-departementet väckta fråga, att dessa medel måtte få utgå i
form af särskildt anslag, så hafva redan flera af Stats-Utskottets le¬
damöter redogjort för de skäl, på hvilka Utskottet grundat sitt för¬
slag, att anslagssumman måtte af Riksgälds-kontoret förskjutas mot
rätt till godtgörelse i den mån fordringar för förut meddelade und¬
sättningslån inflyta. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten derpå,
att,. i händelse medlen anvisades i form af särskildt anslag, så skulle,
enligt hvad Herr Finansministern äfven medgifvit, detta hafva till
resultat, att i inkomst- och utgiftsstaten uppstode en balans af 370,000
R:dr. Jag lemnar derhän, huruvida det är tänkbart att Bevillnings¬
utskottet skall anse sig kunna genom allmänna bevillningen fylla
äfven denna brist, det vill säga om Utskottet skall anse sig kunna
föreslå att i stället för hittills beräknade bevillningssumman 2,600,000
R:dr, en summa af 2,970,000 Rulr skall genom allmän bevillning an¬
skaffas. Det blir måhända svårt för Utskottet att få beräkningarne
att gå ihop, så vida den brist, som skall genom bevillningen fyllas,
visar sistnämnda slutsumma; och under sådana förhållanden måste
man naturligtvis anlita någon annan utväg för bristens fyllande.-
Hvad dernäst beträffar frågan om utlemnande utan återbetal-
ningsskyldighet af en del af detta anslag, så får jag med anledning
af det af Friherre Raab nyss upplästa telegram om den i Kalmar
län rådande nöd och arbetsbrist erinra, att det anslag, som nu är
i fråga, är afsedt till hjelp, icke för dem som söka arbete och tigga,
utan för dem som ega jord. Till undsättning åt de nödlidande pro¬
vinserna hafva redan blifvit anvisade, dels 340,000 R:dr, förut beslu¬
tade af Riksdagen, dels 133,600 R:dr, som Kongl. Maj:t af undsätt-
ningsfonden beviljat, och dels 33,000 R:dr förvägomläggningsarbeten,
eller tillsammans 506,600 R:dr, af hvilket belopp 129,000 R:dr, eller icke
mindre än 25 procent, lemnats såsom ren gåfva. Andamålet med det
nu ifrågasatta anslaget är deremot att bereda tillgång till utsädes-
spanmål. Under sådana förhållanden är det väl fullkomligt i sin
. ordning att Staten fordrar säkerhet för återbetalningen af dessa me¬
del. Man säger visserligen att ett större antal jordegare äro i den
belägenhet, att de icke kunna anskaffa sådan säkerhet, ja, man på¬
står till och med, att de äfven under vanliga förhållanden knappast
kunna berga sig på sin jord. Jag vågar likväl betvifla att detta på¬
stående kan vara välgrundad^ och skulle så vara, bevisar det, att
en permanent nöd är rådande i dessa trakter, hvilken torde påkalla
alldeles särskilda åtgärder, hvarom nu icke kan blifva fråga. Under
vanliga förhållanden plägar det för den mindre jordegaren icke möta
svårighet att få borga utsädesspanmål af sina bättre lottade grannar,
gom anse sig för dessa lån ega fullgod säkerhet i årets skörd, och
under förutsättning att vår Herre icke hemsöker dessa olyckliga
trakter med ännu ett års missväxt, finnes ju samma säkerhet äfven
nu, hvarföre man bör kunna antaga, att det för den mindre jordega¬
ren icke skall blifva så synnerligen svårt att erhålla sina grannars
00
Den 15 April
borgen för återbetalning af de lån, som nu erbjudas. Jag yrkar så¬
lunda bifall till Stäts-Utskottets förslag.
Friherre Funck: Det är ieke angenämt att i en fråga, som
denna, uppträda till försvar för de skenbart hårdare åsigterna. Jag
ömmar så mycket som någon för den nöd, som här är i fråga att lindra,
men jag ber att få fästa Kammarens uppmärksamhet på den verkliga
beskaffenheten af den fråga, som är föremål för vår pröfning. De län,
för hvilka detta undsättningsanslag blifvit tillstyrkt, hafva hemsökts
af ett enda års missvext och deras belägenhet kan väl sålunda icke
anses jemförlig med Norrlands förlidet år, eftersom denna landsdel
då hade lidit af 6 eller 7 efter hvarandra följande års missvext. Det
var af denna anledning, som jag, med afseende å de småländska lä¬
nen, tillät mig yttra, att omständigheterna i närvarande fall ej voro
tillräckligt trängande för att påkalla afvikelse från den eljest följda
grundsatsen, att understöd af den nu ifrågavarande beskaffenheten
bör lemnas endast såsom lån. Måhända hade också, såsom Utskottet
påpekat, Landshöfdinge-embetet bort förskaffa sig kännedom om det
verkliga bebofvet tillräckligt tidigt för att sätta vederbörande lands¬
ting i tillfälle att lemna sitt biträde till nödens lindrande. Detta
hade tvifvelsutan varit landstingets skyldighet och det bör väl icke
betyiflas, att Kalmar Läns Landsting, genom sina ansträngningar,
skulle kunnat till utsädesspanmål anskaffa både 150,000 R:dr och ännu
mera. Vi hafva nyss sett, att innevånarne i detta län erbjudit sig
att med 3 millioner Riksdaler ingå såsom delegare i ett bolag för en
jernvägsanläggning. Då man ansett att en sådan summa kan inom
länet uppbringas för nämnda ändamål, så borde väl någon svårighet
icke mota, att för ett vida mera trängande behof anskaffa den ojem¬
förligt mindre summa, som nu är i fråga. Utskottet har emellertid
icke ansett sig böra afstyrka det ifrågavarande lånets beviljande;
men jag tror att Utskottet har haft fullgoda skäl för sitt förslag att
medlen skola lemnas endast såsom lån.
Herr Schal'tau: På det att Kammaren icke må tro att inom
Utskottet icke någon röst blifvit höjd för bifall till Herr Faxes för¬
slag, ber jag få nämna, att jag och några ledamöter med mig sökte
åvägabringa bifall till berörda förslag, till och med i vidsträcktare
mån än motionären sjelf afsett. För min del erkänner jag visserli¬
gen att de skäl, som några af Utskottets ledamöter här anfört för
afsiag å motionärens framställning, kunna anses i visst afseende gil¬
tiga; men jag tror likväl att vi är o skyldiga att väl begrunda denna
motions innehåll. I densamma föreslås åtskilliga restrictioner, som
borde vara fullt betryggande mot missbruk af den hjelp, som motio¬
nären velat bereda. Motionen innehåller jn att den summa, som
skulle utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, borde till¬
delas endast sådane innehafvare af mindre jordlotter, som icke förmå
att ställa säkerhet för medlens återbetalning, samt att hvad sålunda
erhålles skulle under vederbörande kommunalstyrelsers tillsyn ute¬
slutande användas till jordens besående med vårsäd, äfvensom att
användandet skulle af nämnda styrelser inför Konungens Befallnings-
91
Den 15 April.
hafvande redovisas. Nu har man visserligen sagt att det icke är san¬
nolikt, att någon jordegare, vare sig mindre eller större, skulle sakna
möjlighet att anskaffa den erforderliga säkerheten. Jag har visserli¬
gen icke mycken kännedom om förhållandena på landet; men jag är
tills vidare öfvertygad att detta påstående icke öfverensstämmer med
verkliga förhållandena. Jag tror nemligen att det, dess värre, finnes
ganska många mindre jordegare, hvilka icke förmå att ställa den sä¬
kerhet, som nu fordras. Denna fordran torde sålunda hafva till följd,
att just de fattigaste och mest behöfvande jordegarne blifva ohuipne,
och då jag förmodar att detta icke kan öfverensstämma med Riksda¬
gens välvilliga afsigt med det nu ifrågavarande anslaget, så vågar jag
för min del ansluta mig till dem, som yrka bifall till Herr Faxes förslag.
Grefve Hamilton, Henning: Då jag afhörde Chefens för Fi¬
nans-departementet yttrande i denna fråga, fann jag der åtskilligt,
som talade för bifall till den af honom gjorda framställning.
Jag anser det nemligen icke vara rätt att Kong!. Maj:t beröfvas
möjligheten att utan Riksdagens omedelbara anlitande kunna, vid in¬
träffande olycksfall, lemna undsättning åt de orter, som deraf kunna
komma i behof. Äfven i afseende å Herr Faxes förslag går jag så
långt, att, ehuru jag anser att Staten i allmänhet bör i fall af den
beskaffenhet, som det nu ifrågavarande, understödja genom lån och
icke genom gåfvor, jag likväl för min del, i betraktande af den sär¬
deles sorgliga ställning, som för närvarande råder i de småländska
länen, skulle vara sinnad medgifva att Tn:del af anslaget måtte få
utgå utan återbetalningsskyldighet. Men vi måste ihågkomma, att
ändamålet med detta anslag är att bereda medel till inköp af utsäde
och att, om detta ändamål skall kunna vinnas, beslutet måste fattas
så snart, att penningarne, efter alla de omgångar som erfordras för
deras reqvirerande och utbetalning från Riksgälds-kontoret samtned-
sändning till orterna m. in., likväl må kunna komma de nödlidande
till hända innan såningstiden är förbi.
Då nu, enligt hvad jag nyss hört uppgifvas, Andra Kammaren
bifallit Utskottets förslag, så skulle, i händelse denna Kammare fat¬
tade ett derifrån skiljaktigt beslut, följden blifva, att frågan måste
ånyo behandlas af Stats-Utskottet och derefter blifva föremål för
votering mellan Kamrarne. Under sådana förhållanden tror jag att
de, som, i likhet med mig, önska att bereda någon verklig hjelp åt
de nödlidande länen, göra klokast uti att bifalla Utskottets förslag,
sådant det nu föreligger, på det att icke hela ändamålet med detta
anslag måtte förfelas. Det är endast af detta skäl, som jag yrkar
bifall till Utskottets förslag.
Friherre af Ugglas: Jag anhåller till en början att få veta
huruvida till Kammaren anländt någon officiel underrättelse angå¬
ende Andra Kammarens beslut i frågan.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att, enligt af Andra
Kammarens Sekreterare meddeladt intyg, nämnda Kammare bifallit
Stats-Utskottets ifrågavarande Utlåtande i oförändradt skick.
92
Den 15 April.
Friherre af Ugglas: Efter den upplysning, som nu vunnits
angående Andra Kammarens beslut, har jag dubbel anledning att afstå
från mitt förut gjorda yrkande, eftersom det vore olyckligt om Kam-
rarne skulle stadna i olika beslut i detta fall, der naturligtvis skynd¬
samhet framför allt är af nöden. Redan förra gången jag hade ordet
antydde jag att det var temligen likgiltigt h vilket beslut Kammaren
behagade fatta i afseende å den af mig gjorda framställning; och då
några af Stats-Utskottets ledamöter yttrat den önskan, att Utskottets
förslag måtte bifallas, enär derigenom möjliggjordes att statsreglerin-
gen kunde gä ihop på papperet, så vill jag gerna gå denna önskan
till mötes och afstår sålunda, äfven af detta skäl, från mitt förut
gjorda yrkande.
Med afseende på Herr Faxes förslag att en del af anslaget måtte
lemnas utan återbetalningsskyldighet, tror jag klokheten bjuda att
jemväl detta förslag uppoffras till vinnande af önsklig skyndsamhet.
Jag ber emellertid att få fästa uppmärksamheten derpå att, då Kong!.
Maj:t afgaf det,förslag, som nu är i fråga, förelåg en framställning
från Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län, deruti Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förklarade sig hoppas att den enskilda väl¬
görenheten skulle i någon mån fylla det behof, som eljest borde till-
godosetts genom anslag utan återbetalningsskyldighet. Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande begärde sålunda endast låneunderstöd till utsäde.
Jag delar också den åsigten, att, då understödet skall användas till
anskaffande af utsäde, d. v. s. till det mest produktiva ändamål, hvar¬
till penningar gerna kunna användas, så bör det gifvas icke såsom
gåfva utan såsom lån; och jag kan ej- få klart för mig att icke äfven
de fattigaste jordegarne skola i någon mån komma i åtnjutande af
det understöd, som i denna form beredes. Ty om äfven nöden inom
vissa församlingar är synnerligen stor, så tror jag väl icke att de per¬
soner inom dessa församlingar, som sjelfva ega något och kunna ställa
säkerhet för lånen, skola vara nog — jag säger det rent ut — hjert-
lösa, att icke åt de mindre bemedlade jordegarne afstå någon del af
lånen, för hvilkas återbetalning de ju ega fullgod säkerhet i blifvande
årsgröda
Jag upprepar slutligen att, då icke någon annan framställning, än
om understöd till'utsäde, till Regeringen inkommit innan den nådiga
Propositionen afgafs, så hade Kongl. Maj:t all anledning att begära
anslaget endast i form af lån; ehuru jag å andra sidan icke nekar att
ett anslag utan återbetalningsskyldighet kunde i en viss mån hafva
medfört nytta i enskilda fall. Hufvudsaken är emellertid att frågan
skyndsamt afgöres och då redan Andra Kammaren bifallit Utskottets
förslag, så anhåller jag för min del att äfven denna Kammare beha¬
gade fatta enahanda beslut
Friherre It a a b: Jag erkänner fullkomligt riktigheten af hvad de
föregående båda talarne yttrat angående nödvändigheten af skynd¬
samhet. Men om Herr Finansministern behagade till Kongl. Maj ds
Befallningshafvande i Kalmar telegrafera att Andra Kammaren bifallit
det nu ifrågavarande anslaget och att Första Kammaren bifallit samma
anslag med det eller det vilkor, så vore sådant tillräckligt för att
Den 15 April.
93
sätta Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i tillfälle att genast vidtaga
alla nödiga anstalter för att bereda de nödlidande, den hjelp, hvaraf
de naturligtvis skola komina i åtnjutande, antingen Första eller Andra
Kaminarens beslut vid den gemensamma voteringen blir gällande. Så¬
lunda tror jag ej att någon skada kan uppkomma derigenom att denna
Kammare fattar ett beslut, som är skiljaktigt från Andra Kammarens.
•Tåg ber derföre att med några ord få söka undanrödja de betänklig¬
heter, som yttrats mot bifall till Herr Faxes förslag.
Det är sannolikt att sådane mindre jordägare, som besitta lägen¬
heter, hvilka blifvit afsöndrade från större herregods, ej skola röna
någon svårighet att erhålla del af det nu ifrågasatta understödet; men
flertalet af de smärre jordegarne utgöres af sådana, hvilkas jordlappar
blifvit afsöndrade från redan förut obetydliga hemmansdelar. Dessa
jordegare måste för sin försörjning räkna både på sin arbetsförtjenst
och på afkastningen af deras obetydliga tegar och äro i allmänhet ej
i den belägenhet, att de kunna skaffa sig den nu fordrade säkerheten.
Jag har mig särskildt bekant att flere sådane smärre jordegare inom
Kalmar flin förgäfves erbjudit sig att afstå hälften af blifvande skörd
och sjelfva bestrida såningsarbetet, endast någon ville försträcka dem
utsädet. Dessa uppgifters riktighet kan jag styrka genom förevisande
af bref från fullt tillförlitliga personer. Det är naturligt att dessa
stackare ej skola blifva knipna genom det nu ifrågasatta låneanslaget.
Här har yttrats att Kalmar län lidit af endast ett missväxtår. Jag
ber likväl få erinra att äfven under de tvänne föregående åren detta
län haft, om icke fullkomlig missvext, så åtminstone mycket klena
skördar. Dess innevånare hafva emellertid ej vant sig att skrika i
otid. De skrika icke ens nu, ehuru ett stort antal af dem bokstafligen
dör af svält.
Man har vidare sagt att 3 millioner blifvit inom länet tecknade
för aktier i eu jernvägsanläggning. Jag har emellertid nyss hört att
det icke är så säkert om denna jernvägs anläggning kommer till stånd;
och i alla händelser är det icke de små jordegarne, som tecknat sig
till deltagande i detta företag, utan endast innevånarne i städerna och
de större jordegarne, hvilka senares motiv för deltagande i företaget
torde till en stor del vara deras önskan att kunna skaffa arbete åt
den nödlidande befolkningen. För min del vill jag ej yrka votering,
men jag önskar innerligt att Herrarne måtte bifalla Herr Faxes
förslag.
Herr Arrhenius: Jag begärde ordet, innan jag visste att Andra
Kammaren bifallit Utskottets förslag. Emellertid anser jag mig skyl¬
dig att upplysa, att förhållandena särdeles i Södra Kalmar län
äro sådana, att det vore i hög grad önskligt att Herr Faxes förslag
kunde bifallas. Det finnes nemligen derstädes en stor mängd jord¬
egare, som omöjligen kunna få sina tegar besådda, om de skola nöd¬
gas köpa utsädet eller taga det på kredit; och deras grannar äro ej
i tillfälle att hjelpa dem, äfven om deras önskan att visa hjelpsamhet
vore än så stor. Jag vill emellertid ej uppehålla Kammarens tid.
utan inskränker mig till att instämma i Herr Faxes förslag.
94
Den 15 April.
Herr Faxe: .Tåg vill blott erinra, att, om också Kamrarne fatta
skiljaktiga beslut i denna fråga, så behöfver det dröjsmål, som deraf
förorsakas, ej öfverskrida eu tidrymd af några få dagar. Det är nem¬
ligen ingenting som hindrar Stats-Utskottet att redan i morgon upp¬
göra voteringspropositionen, och om Måndag kan ju den gemensamma
voteringen försiggå. Regeringen kan ju för öfrigt underrätta Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande om frågans ställning och derigenom före¬
komma allt dröjsmål med vidtagande af nödiga anordningar. Jag
måste sålunda vidhålla yrkandet om bifall till mitt förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(Trefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Utlåtandet oförändradt och dels af Herr Faxe bifall till detsam¬
ma.med följande förändrade lydelse: “att Riksdagen måtte till Kongl.
Maj:ts disposition, för undsättande af de genom 1868 års missväxt
nödlidande länen, utöfver de redan beviljade 340,000 R:dr, å Riks-
gälds-kontoret anvisa ytterligare ett belopp af 500,000 R:dr, att un¬
der innevarande år, uppå skeende reqvisition, till Statskontoret utbe¬
talas, för att af Kongl. Maj:t användas, dels till räntefria låneunder¬
stöd med bestämda återbetalningsterminer och mot vederbörande
större eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet, eller annan
af Kongl. Maj:t godkänd säkerhet; dels ock till högst en tiondedel
deraf, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet åt sådane innehaf¬
vare af mindre jordlotter, som icke förmå att ställa säkerhet för med¬
lens återbetalning; dock med vilkor, att hvad sålunda erhålles, skall
under vederbörande kommunalstyrelses tillsyn uteslutande använ¬
das till jordens besående med vårsäd eller jordfrukter, samt att an¬
vändandet skall af nämnda styrelser inför Konungens Befallningshaf¬
vande redovisas (i öfrigt lika med Utskottets förslag).
Härefter framställde Herr (Trefven och Talmannen proposition
på bifall till Utlåtandet oförändradt och, då dervid svarades många
ja, blandade med nej; förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Herr Faxe begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antager Kammaren det förslag, som Herr Faxe i frå¬
gan afgifvit.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos röstenia hafva
utfallit sålunda:
Ja — 49;
Nej — 19.
95
Den 15 April.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Be-
villnings-Utskottets den 14 dennes bordlagda Betänkande N:o 13, an¬
gående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller di-
stillerade spirituösa drycker.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Sam¬
mansatta Banko- och Lag-Utskottets den 14 dennes bordlagda Ut¬
låtanden :
N:o 1, i anledning af väckt förslag om införande af ett nytt mynt¬
system, grundadt på guld;
N:o 2, i anledning af väckta motioner om upphörande af enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar; samt
N:o 3, i anledning af väckt förslag om ändring i lagen angående
myntbestämningen af den 1 Mars 1830. .
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet An¬
dra Kammarens den 14 dennes bordlagda protokollsutdrag N:o 227,
med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Tillfälliga Utskotts
Utlåtande N:o 32, angående Herr C. J. Svenséns motion N:o 255 om
theatercensurens afskaffande.
Föredrogs, men begärdes aLflere ledamöter ånyo på bordet För¬
sta Kammarens Tillfälliga Utskotts den 14 dennes bordlagda Utlå¬
tande N:o 7, med anledning af väckt motion angående förändrade be¬
stämmelser i afseende å kompetens till åtskilliga tjenster inom de
delar af Norrbottens län, der Finska språket hufvudsakligen talas.
Herr vice Talmannen: I det vanliga syftemålet att förekom¬
ma tidsutdrägt med ärendenas handläggning, får jag vördsamt hem¬
ställa, att Kammaren måtte besluta att på föredragningslistan till nä¬
sta plenum må uppföras främst de i dag första gången bordlagda Be-
tänkanden, och sist de Betänkanden, som blifvit i dag för andra gån¬
gen bordlagda.
Detta förslag bifölls.
96
Den 17 April, f. m.
Justerades ett protokollsutdrag rörande Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 63.
Kammaren åtskiljdes kl. j 4 eftermiddagen.
In lidem
O. Brakel.
Lördagen den 17 April 1869.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades protokollet för den 1 dennes.
Upplästes och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 29, angående beviljande af ytterligare medel
till undsättning för de i följd af 1868 års missvext nödlidande delar
af riket.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Stats-
Utskottets den 15 dennes bordlagda Utlåtande N:o 64, i anledning af
Kong!. Maj:ts nådiga framställningar om anvisande af anslag för skogs¬
väsendet samt om fastställande af utgiftsstater för skogsstyrelsen,
skogsstaten och skogsläroverken.
Föredrogs